SE503182C2 - Komposition lämpad för konservering och lagring av ett organ avsett för implantation i en patient, förfarande för konservering därmed och användning därav - Google Patents

Description

n tf c, f* BUJ Éuš ning av livsdugligheten före implantationen. En väsentlig för- bättring av resultaten av njurtransplantationer fran avlidna personer kunde förväntas om koneerveringstiden skulle kunna för- längas till de fem till sju dygn som erfordras för de för när- varande tillgängliga metoderna för blandad lymfocytkulturtest- ning.

Förmägan att pa ett framgängsrikt sätt konservera eller bevara njurar fran människa i tva till tre dagar antingen genom enkel köldlagring efter inledande överspolning med en intracel- lulär elektrolytlösning eller genom pulserande perfusion med en elektrolyt-proteinlösning har inneburit tillräcklig tid för his- tokompatibilitetstestning av donator och mottagare, fördelning av njurar mellan transplantationscentra, noggrann preoperativ preparation av mottagaren, tid för att preliminära donatorkul- turresultat skall hinna bli tillgängliga samt vaskulär repara- tion av njurtransplantatet före implantationen. Njurar konserve- rade under 72 timmar under användning av hypotermisk pulserande perfusion med kryoutfällt plasma har visat sig innebära ett vä- sentligt framsteg vad beträffar konservering av njurar fran människa och har varit den föredragna konserveringsmetoden.

Njurorgankoneervering med iskyld intracellulär elektrolytgenom- flödeslösning följt av enkel köldlagring har använts pa ett tillfredsställande sätt för konservering av njurar frän människa i upp :in 61 timmar. _' Serumalbumin i olika former användes exklusivt för klinisk organkonservering för astadkommande av det nödvändiga onkotiska plasmapro- trycket. Dessa former inkluderar kryoutfällt plasma, teinfraktion, humanserumalbumin och silikagelbehandlat plasma.

Eftersom dessa perfusat emellertid framställes av fran naturen härledda material, är det oundvikligt med variationer. Det skul- le vara synnerligen fördelaktigt om ett perfusat innehallande en syntetisk kolloid fanns tillgänglig.

Hittills har ett stort antal syntetiska kolloida material testats experimentellt med avseende pa deras effektivitet i fra- ga om konservering av njurar. Dessa kolloider innefattar dextra- ner, polyvinylpyrrolidon, pluronic-produkter, hydroxietylstär- kelse (RES), Ficoll, arabiskt gummi och polyetylenglykol. Ingen av dessa har befunnite vara lika effektiv som serumalbumin. HES var dock effektivt i 24 och i vissa fall 72 timmar i samband med u Ü FZ.

(TI Cï 1, I f y' v f-M konservering. Dessa kolloidala material testades alla i saltlös- ningsbaserade perfusat. Nyligen har utmärkt konservering under 72 timmar av hundnjure observerats med ett perfusat innehållande glukonatanjoner i stället för klorid med humanserumalbumin (HSA) för kolloidalt osmotiskt underhåll.

I slutet av 1960-talet visade tva viktiga studier att nju- rar kunde konserveras pa ett säkert sätt under 30 timmar genom köldlagring (1) och under sa lang tid som 72 timmar genom konti- nuerlig perfusion (2). Dessa bada studier förändrade den klinis- ka transplantationen av njurar fran avlidna individer fran en nödsituation eller ytterst brådskande procedur till en semi-e- lektiv procedur. Collins lösning eller den modifierade Eurocollins lösning föredras av flertalet transplantationscent- ra, vilka konserverar eller bevarar njurar genom köldlagring.

Introduktionen av cyklosporin för immunoeuppression under 1980-talet gjorde att intresse uppstod för transplantation av andra organ, speciellt lever, bukspottkörtel, hjärta, lunga och hjärta-lunga. Konserveringsmetoder som är framgangsrika för nju- rar har emellertid visat sig vara icke framgångsrika för dessa övriga organ. Följaktligen halles den kliniska konserveringen av hjärta, lever och bukspottkörtel pa ett minimum, vilket ej är längre än 6 till 10 timmar. Dessa organ är flera storleksord- ningar mera komplexa att transplantera än njurar, och undantags- löst utföres operationerna pa natten då operationssalar finns tillgängliga i donatorsjukhusen. Korta konserveringstider för hjärta och lever kräver ocksa tva kirurgiska team, ett för dona- torn och ett annat för mottagaren. Om man kunde förlänga konser- veringstiden för dessa organ till 30 timmar skulle detta vara av samma stora värde vid transplantation av dessa som för njur- transplantation, nämligen en ökning av tillgängligheten av or- gan, en minskning av organ som maste kasseras, ökande organför- delning och reducerade kostnader.

En konssrveringslösning användbar för alla donatororgan, bade för kylning av organet in situ hos donatorn och för köld- lagring efter det att organet har tagits ut, skulle vara önsk- värd.

Enligt föreliggande uppfinning tillhandahalles en komposi- tion lämpad för konservering och lagring av ett organ avsett för implantation i en patient, vilken komposition innefattar ett 503 1512 laktobionat och en hydroxietylstärkelse, vilken är väsentligen fri fran stylenglykol, etylenklorhydrin, natriumklorid och ace- ton och vilken har en molekylvikt av fran 150.000 till 350.000 dalton, för implantation i en patient, vilket innefattar placering av samt ett förfarande för konservering av ett organ avsett nämnda organ i en sedan komposition. En sädan komposition eller ett sådant perfueat har tillhandahallit 72 timmars konservering för bukspottkörtel, 48 timmars lagring för njure och minst 24 timmars konservering för lever. Även om pa serumalbumin (HSA) baserade perfusat bevarar njurarnas livsförmaga i upp till tre dagar, blir njurarna skada- de, vilket framgär av de förhöjda post-transplantationsserum- kreatininniväerna och den tid som erfordras för att dessa för- höjda nivaer skall aterga till den normala.

Hittills har acceptabla metoder för renal konservering ej funnits tillgängliga. Sädana som har visat sig vara kliniskt effektiva är begränsade till korttidslagring (tre dagar) och markant reducerad livsförmaga. Föreliggande uppfinning beskriver den biokemiska komposition eller det perfusat och den lagrings- lösning som är bäst lämpad för hypotermiskt konserverade organ samt ett nytt syntetiskt kolloidosmotiskt medel som ger markant förbättrad konservering under lang tid.

Frysning och kontinuerlig aerobisk perfusion är teoretiskt de enda sätten för att erhalla verklig konservering under lang tid (fran en manad till flera ar). över vilken organet inte längre är livskraf- Enkel köldlagring har en spe- cifik tidsgräns, tigt. Hypotermi minskar den hastighet, med vilken intracellulära enzymer bryter ned väsentliga cellkomponenter som är nödvändiga för organets liveförmaga.

Det har visats, att enkel kylning av ischeminjurar med kallt blod bevarar funktionen i 12 timmar. Collins 2:i219-1222) visade, att användning av en lämplig genomström- ningslösning ökade lagringstiden ytterligare för njurar med en faktor 3 (till 30 timmar). Att denna lösning inte fungerar da det gäller att bevara andra organ, sasom bukspottkörtel, lever och hjärta, tros bero pe organspecifika metaboliska skillnader.

För att vara lämplig och effektiv bör genomströmningslös- ningen ha en sammansättning som minimerar hypotermiinducerad cellsvällning, förhindrar expansion av extracellulärt utrymme 505 132 under genomströmningsperioden, förhindrar skador fran syrefria radikaler, i synnerhet under förnyad perfusion, och tillhanda- haller substrat för_regenerering av högenergifosfatföreningar under aterperfusion.

Hypotermiinducerad cellsvällning beror pa ackumulering av vatten. Denna tendens att svälla kan motverkas genom tillsats av fran 110 till 140 mmol (fran 110 till 140 mOsm/kg osmotisk kraft) av substanser som är impermeabla för cellen (impermean- ter). Denna koncentraion av impermeanter är approximativt lika med koncentrationen av glukos i Collins köldlagringslösning (120 mh) och för impermeanter i andra köldlagringslösningar. Sålunda är en nyckelkomponent för framgangsrika köldlagringslösningar den lämpliga koncentrationen av en effektiv impermeant.

En effektiv kall genomströmningslösning maste förhindra expansion av det extracellulära utrymmet, en expansion som kan uppträda under genomströmning in situ av donatororgan och efter det att organen har uttagits. Sådan expansion kan komprimera kapillärsystemet och göra att genomströmningslösningen fördelas daligt i vävnaderna. Flertalet köldlagringslösningar innehåller ej substanser som utövar onkotiskt stöd (albumin eller andra kolloider). Komponenterna i genomströmningslösningen diffunderar därför snabbt in i extracellulära utrymmen och förorsakar väv- nadsödem. Iden med genomströmningslösningar för användning in situ eller idealiska genomströmningslösningar för användning in situ är salunda att de bör innehålla substanser som ger upphov till kolloidalt osmotiskt tryck och tillater fritt utbyte av väsentliga bestandsdelar i genomströmningslösningsn utan att det extracellulära utrymmet bringas att expandera.

Det föreligger väsentliga skillnader i metabolismen för njure, lever och bukspottkörtelh och dessa skillnader kan inver- ka pa hur väl dessa organ konserveras. Undertryckandet av cell- svällning nödvändiggör användning av en effektiv impermeant.

Glukos, som är huvudimpermeanten i Collins lösning, är ej effek- tiv för lever eller bukspottkörtel och tränger lätt in i celler, Southard, et al., Cryobiology 1986; 23:47?-482. Mannitol, som är en annan vanligen använd impermeant, är ungefär lika permeabel som glukos i levern. Salunda är en anledning till varför köld- lagringslösningar baserade pa glukos eller mannitol ej är effek- tiva för lever och bukspottkörtel att dessa lösningar inte inne- 5023 '7182 haller effektiva impermeanter.

Enligt föreliggande uppfinning innehaller lösningen för konservering av organ anjonen laktobionat och företrädesvis raf- finos som impermeanter till cellen; företrädesvis har den en lösningsosmolalitet av cirka 320 Mosm/L, K* pa 120 mh och Na* pa mM. Den föredragna kolloiden är en modifierad hydroxietyl- stärkelse med en viktmedelmolekylvikt av fran 150.000 till 350.000, i synnerhet fran 200.000 till 300.000, Den föredragna kolloiden dalton och en substitutionsgrad av fran 0,4 till 0,7. är väsentligen fri fran hydroxietylstärkelse med en molekylvikt av mindre än 50.000 dalton.

Enligt föreliggande uppfinning dialyseras hydroxietylstär- kelsen mot destillerat-avjoniserat vatten eller behandlas pa annat sätt för avlägsnande av ett flertal kontaminanter, vilka tidigare ej var kända för att ha ogynnsam inverkan pa effektivi- teten av hydroxietylstärkelsepreparationer. De medelst dialys- processen avlägsnade materialen är de allra minsta hydroxietyl- stärkelsekomponenterna, inkluderande etylenglykol- och etylen- klorhydrinbiprodukterna fran hydroxietyleringen liksom även kvarvarande aceton och natriumklorid. Etylenglykol och etylklor- hydrin är kända för att vara toxiska. Följaktligen är ett av- lägsnande av dessa önskvärt, även om de är närvarande i sma mängder.

Ett annat viktigt beaktande i samband med framgangsrik köldlagring är att man förhindrar intracellulär acidos. Ischemi, till och med i kallt tillstand, stimulerar glykolys och glykoge- nolys (Pasteur-effekt); den ökar ocksa produktionen av mjölksyra och koncentrationen av vätejoner. Vävnadsacidos är ödesdiger för cellerna och kan förorsaka lysosomal instabilitet, aktivera ly- sosomala enzymer och förändra de mitokondriala egenskaperna. En viktig förutsättning för en god konservering är därför att man förhindrar intracellulär acidos. Vissa studier har visat, att effektiv buffring av köldlagringslösningar eller användning av genomströmningslösningar med alkaliskt pH förbättrar lagringen 1984, 16:l34-137) och of Transplant Surgeons 13th av lever (Lie, TS et al., Transplant Proc. bukspottkörtel (Abstract, Am. Soc.

Annual Meeting, 28-29maj 1987). Den föredragna kompositionen enligt föreliggande,uppfinning uppvisar ett pH av cirka 7,4.

En annan viktig sak att beakta för att effektiv köldlag- ring skall astadkommas är skada fran syrefria radikaler under aterperfusion, men den exakta rollen hos dessa medel är fortfa- rande oklar. Det antas, att syrefria radikaler kan vara av liten signifikans i lever och njurar fran människa, eftersom endogent xantinoxidas har relativt lag aktivitet jämfört med den höga endogena aktiviteten hos superoxiddismutas, som "bekämpar" su- peroxidanjoner. I motsats härtill kan skada förorsakad av syre- fria radikaler vara ytterst besvärande i lungor och tarmar, vil- ka är känsliga för sådan skada. Kompositionen innehåller därför företrädesvis glutation.

En annan viktig faktor att beakta är energimetabolism.

Adenosintrifosfat (ATP) brytes snabbt ned under hypotermisk lag- ring, och denna nedbrytning resulterar i bildning av slutproduk- ter är fritt permeabelt. Organreperfusion kräver snabb regenerering av Na-pumpaktivitet, vilket kräver ATP. Tillgängligheten av ATP-prekursorer kan därför vara viktig för en framgångsrik or- gankonservering. Den föredragna beredningen innehåller följakt- ligen adenosin.

Hydroxietylstärkelsen är typiskt närvarande i en mängd av fran 3 till 8 viktprocent.

Enligt en föredragen utföringsform innefattar konserve- ringelösningen och perfusatkompositionen, varvid den dock icke är begränsad till detta, följande, företrädesvis i approximativt de mängder som har angivits: 40 5313 ILDLLLJ I I lr. I. I 1.! Kflnuøbiønu 100 mal KH2PO4 25 mmol HQSOQ 5 lllmol Raffinoe 30 mnol Adenøein 5 mmøl Glutation 3 mmol Insulin 100 U Baktrim 0,5 mL Dexametaeon 8 ng Allopurinol 1 mñ Hydroxietyletärkelee med en 50 mg molekylvikt av fran 200.000 till 300.000 dalton och en eubetitutionegrad av fran 0,4 till 0,7.

Lösningen bringan till pH 7,4 vid rumstemperatur med Na0H.

De elutliga koncentrationerna är Na = 30_¿ 5 mä, K* = 120 + 5 mM, m0em/liter = 320 ;_5. lulfametoxaeol (80 mg Baktrim = trimetøprim (16 mg/mL) och En annan föredragen beredning ir följande: E I ! "U I 1.

Laktobioneyra 35,83 9 Kaliumfoefat, monobaliekt 3,40 g Raffinoe, pentahydrat* 17,83 9 Magnaeiumeulfat, heptahydrat 1,23 9 Adenoein 1,34 9 Allopurinol 0,136 9 Glutatiøn (reducerad) 0,922 g Pentafraktiont* 50,00 9 Kaliumhydroxid (10 N) 10,0 mL Natriumhydroxid eller ealtnyra för pH-justering till 7,4 Vatten för injektion för juete- ring av volymen till 1,0 L * Andra hydrater kan naturligtvis använda: för tillhandahållande av ekvivalent mängd.

R* Den i exempel 1 erhallna hydroxietyletirkaleen. 40 g " ' r Üífb I .fy ,.

L. '~ø Följaktligen möjliggör föreliggande uppfinning utsträckt klinisk organkonserveringstid och användningen av en syntetisk kolloid minimerar de variationer som härrör fran perfusat fram- ställda fran naturligt härledda material.

Följande exempel illustrerar föreliggande uppfinning yt- terligare.

EXEfl§EL_1 E lll] . V I 1 . ! J ln I I 100 g hydroxietylstärkelse löstes i destillerat-avjonise- rat vatten för beredning av en 10 procentig (vikt/vikt)) lös- ning. HES-lösningen placerades i dialyspasar (34 mm x 457 mm) _ med en molekykviktsevskärning pa 50.000 dalton, placerades i en -15 liters behållare med destillerat-avjoniserat vatten och omrördes i 72 timmar. Vattnet utbyttes dagligen, och BBS uppsam- lades och frystes vid -20°C till dess att det användes; det upp- visade en molekylvikt av frän 200.000 till 300.000 dalton och en substitutionsgrad av fran cirka 0,4 till 0,5.

Blandrashundar av honkön vägande 15-25 kg användes för detta experiment.

Operativ procedur. Anestesi inducerades med pentatol och upprätthölls med halotane. Medelst ett mittlinjesnitt uttogs det vänstra segmentet (den bakre delen) av bukspottkörteln säeom tidigare beskrivits. Traneplantatet med mjälten ansluten trans- planterades till iliackärlen antingen omedelbart efter genom- spolning (jämförelse) eller efter 48 och 72 timmars köldlagring.

Bukspottkörtelkanalen lämnades öppen sä att pankreasväteka kunde rinna fritt ned i abdominalhalrummet. Några antikoaguleringeme- del användes ej. Det högra segmentet av bukspottkörteln avlägs- nades vid tidpunkten för transplantationen.

Försöksprotokoll. Samtliga hundar erhöll 0,5 g Mandol I.V. före transplantationen och under de första tre dagarna efter transplantationerna. Hundarna utfodrades med en standarddiet för hundar innehallande Viokase. Djuren uppdelades pa tre grupper.

Grupp 1 (jämförelse): Efter uttagning av organ och genomtvätt- ning transplanterades ifrågavarande organ omedelbart; Grupp 2 (48 timmars köldlagringl; Grupp 3 (72 timmars köldlagring).

Blodglukoskoncentrationen bestämdes dagligen under den första veckan efter transplantationen och tva veckor därefter. fiñf) 'intravenöst glukostoleranstest (IVGTT) utfördes 24 timmar, 013 2 veckor och 4 veckor efter transplantationen. Transplantatsn avlägsnades efter 4 veckor, och 2-3 dagar senare utfördes IVGTT.

För ifragavarande IVGTT injicsrades glukos (0,5 g/kg kropps- vikt), och 120 minuter. och blodglukos bestämdes efter 1, 5, 10, 20, 30, 60, 90 K-värdet beräknades ur den blodglukoskoncentra- tion som erhölls ur 5-60 minutersmätningarna (9). Glukosvärden högre än 150 mg! för mera än 2 dagar och ett K-värde lägre än 1,0 betraktades som tecken pa diabetes.

Konservering. Sammansättningen för konserveringslösningen visas i tabell 1. Efter avlägsnandea genomflödades bukspottkör- teln med approximativt 250-300 mL av en genomströmningslösning fran en höjd pa 60 cm. Transplantatet placerades i en dubbel plastpase, täcktes med konserveringslösning och placerades i ett isvattenbad.

Statistik. Statistisk utvärdering gjordes under användning av "The Student's T test". ißtandardavvikelse.

BBEHLIAI Samtliga transplantat utsattes för omeorgsfull perfusion De angivna värdena är medelvärden omedelbart efter transplantationen. I de konserverade transplan- taten utvecklades varierande grader av intralobulärt ödem efter -10 minuters reperfusion. Hjälten utsattes för noggrann perfu- eion i samtliga fall. Sasom visas i tabell 2 dog fem hundar, nämligen tre i jämförelsegruppen och tva i grupp 3 (72 timmars konservering). Dödsfallen var ej relaterade till transplantaten, och alla hundar dog med fungerande transplantat.

Vid tidpunkten för pankreatektomi uppvisade samtliga transplantat (även jämförelsetransplantat) olika tecken pa fib- ros, vilket även gällde för mjälten. Arteriell och venös tromboe uppträdde ej i nagot av transplantaten.

Efter transplantationen uppmätta blodglukosvärden och re- sultat av IVGTT visas i tabell 2 för varje djur. Medelvärdena (3_standardavvikelser) för varje studerad grupp visas ocksa i tabell 2. Det genomsnittliga blodglukosvärdet under den första veckan efter transplantationen var högst i grupp 3 (124 ;_6 mgi), och detta värde skilde sig signifikant (P<0,05) fran värdena för grupp 1 (94.¿ 7 mg$)'och grupp 2 (107 1 7 mgl). genomsnittliga K-värdet pa dag 1 var också signifikant lägre Det 11 SLK-i» fâzê 0,14%) och grupp 2 (2,53_; 0,22 I). För grupp 3 förblev K-värdena teatade pa dag 14 (1,7 ¿_0,1$) och 28 <1,61_¿ 0,19%) ungefär deeamma eom K-värdet för dag 1 (P = NS). För grupperna 1 och 2 avklingade K-värdena, och vid tidpunkten 2 veckor efter tranaplantationen förelag inga eignifikanta ekillnader mellan tre grupperna. Bfter den fjärde veckan var K-värdet för grupp 3 de battre än för grupp 2, men nagot lägre än det för jämförelee- gruppen (etatietiek aignifikane kunde ej pavieae pa grund av det ringa antalet i grupp 1). . nav nhu>. 0» .nø.øva. a 12 u :un « nßäuu Q» .no.øvß. I -...uu-_. ø..q«.«.. um.«nø.. -.nnn.n~. øø.1>.øv|: n... ß... ßß.. °..««u.n.. . 5. n... on.. ~... ..ønu.°n. . -. nø.« uu.. ø..~ =.v««.nv. . n.

I:.:¶0~:n udnßønaä ||| uø.a n.n«ø.ø-. = vu soon. .n anv van -I >n.~ nn.~ ..a«ø.ne. . H. oo.. on.. en.. 0... ø.°.uu.«q. . ~. :o«u:..o -I nn.. ø.u«s.oe. , .. flluI0~ß.n~ Int Van al øn.« nn.. ßv.. ø...«m_n.. .ho-.ø.a. I.. nß 9. .n nßâuß n..=«ø«.. nn..q««ø.. -.=«nn.~ n.nun.ø°. uv~<>..uøz .~.. mo.. nu.. °.°.«v.øn. . Q .... n..~ øu.~ ..ø««.o°. . 0 v. nav ;ovn>..>< || ~u.. nø.« «.ßu._.. . ß v. una -øvn>..>< || .v.. ø>.~ ø.nfln_na .~uu.u.a. I.. av o nu nnäuø .~.ø«n°.~ nn..°a.ø.. v..=«v-.« =.~«m.@. nv.1>.øvøz :ø«un0uoJu |n:.:. .ou nav van |- aß.~ vv.. nn.« ..ø.«m.øß . n u-ovana .c:.lo1nn nn.. o>.« n.ø«a.no . v |n..:. .n nav sne 1- ||| nn.« n.ø.flø.v°. . n nn.. nß.. øv.« ~.~fl..n.. . ~ Iflulåuui .n~=o.n.- anv une «| n«.« ßn.. ._øflß.«~ u....u.n<~ . .- ßnfluu .~o;uo> v. ~uuauu»\~. \\J«u4u\m@ ~nul. hhø>_ hhø>~ hhø>_ .4uo> duo.. u: uøbcqcnualct n .o¶~s>|¥ n .ovuuaux u .0øua>|8 conaflbvoun u:..o>uou:øx tea: \\«un4uuuuuuøu4 uouuo :ua coqflcuccqßncauu uo«~o qouuauauoßuuan no: :o.»a::n u :unna 13 C53; 182 Samtliga hundar blev hyperglykemiska fblodglukos högre än 200 mgt) efter avlägsnande av bukspottkörteln, vilket indikerar att det transplanterade organet ensamt var ansvarigt för glukos- homeostas. Fyra djur ur grupp 3 observerades överleva under lang tid. En hund dog av lunginflammation 7 veckor efter transplanta- tionen men förblev normoglykemisk. Tva djur avlivades vid tid- punkterna 3 och 4 manader. och en hund bevarades i 6 manader.

Ingen uppvisade tecken pa diabetes och alla var normoglykemiska.

EXEHEEI-i Klinisk leverkoneervering begränsas till cirka 6-10 tim- mar. och en ökning av detta till 24 timmar eller mera skulle kunna vara av mycket stort värde för levertransplantation. Iso- lerad perfuserad kaninlever användes för att bestämma kvaliteten hos konserveringen efter köldlagring i Collins lösning.

Cambridge plasmaproteinfraktion (PPF), Harshalls lösning och lösningen enligt föreliggande uppfinning (Tabell 1). Gallproduk- tionen under normotermisk perfusion av köldlagrad lever var den mest användbara parametern med avseende på livsförmaga, och hastigheten för gallproduktion (ml/100 g/h¿ standardavvikelser) enligt jämförelseexperiment jämfört med lever fran kanin lagrad i kyla under 24 timmar visas i tabellen.

Jämförelse Cambridge Eurocollins Marshalls Konserverings- PPF l§;g1gg,_ .421,7 1.810,9 1.911,3 3.110,5 4.410,5 Den beskrivna konserveringslösningen enligt föreliggande uppfinning var överlägsen andra köldlagringslösningar pa basis av gallproduktionen efter 24 timmars köldlagring (2,4°C> och normotermisk reperfusion.

Det slutgiltiga testet pa framgångsrik leverkonservering är traneplantationsmodellen. Konserveringslösningen testades därför enligt en ortotopisk levertransplantationsmodell pa hund.

Efter enkel genomflödesperfusion med lösningen lagrades tre pa varandra följande leverorgan från hundar i 24 till 26 timmar.

Transplantation utfördes under användning av en kombinerad "man- schett"- och suturteknik. Varje lever antog omedelbart till- fredsställande utseende, och samtliga tre hundar vaknade omedel- bart och var pa fötter inom 4 timmar efter avslutad procedur. 14 563 K |\Jh.

Antalet blodplättar var normalt 6 timmar efter operatio- nen. Bilirubin- och enzymvärdana efter 6 timmar och de efterföljande 7 dagarna är redovieade i tabellen (medelvärde 3 etandardavvikelee> och viear pa enabb atergang till normal le- verfunktion. En hund dog dan 5:a dagen efter operationen beroen- de pa intueeueception. _da.L5 adasl siilrubm mg: o,6¿o,3 o,7;o,6 0.910,7 o,s_+_o,4 o,4¿o,2 seor 214a¿9a3 163141 145 6136 55140 46121 Alumn-n. 166114 217147 2371126 311164 315.443 BXBHBELJ Dan beekrivna köldlagringe(KL)-löeningen undereöktee med aveeende pa njurkonearvaring och deee effekt pa renalfunktionen efter raparfueion undereöktee: 1) enligt modellen med ieolerad perfueerad hundnjure (IFK) och 2) enligt modellen med autotrane- plantat pa hund. 1) Hundnjurar köldlagradee i 48 timmar antingen i Burocolline (EC) löening eller dan baekrivna köldlagringelöe- ningen (KL). Njurfunktionen beetämdee under raperfuaion med IFK-modellen under användning av en oxygenerad modifierad albu- minhaltig Krebe-Henealaite löening vid 37°C under en period pa analyeeradee. 90 minuter. Urinprover toge var tionde minut och GFR (kreatinintömning), urin/plaemaprotein (U/P) och fraktione- rad natriumreabeorption (Z Na) beräknadee. Reeultaten vieaa i tabell 3 eom medelvärdan med etandardavvikeleer inom parentes.

Bada grupperna av köldlagrada njurar hade nedeatt renal- funktion vid tidpunkten för reperfueion (jämfört med jämförelse- njure). I moteate till EC-lagrade njurar förbättrade KL-lagrade njurar GFR och natriumreabeorptionen eignifikant under IPK.

Denna förbättring ifraga om funktion tyder pa att njurar konaer- verade i KL kan reparera köldiechemiek ekada enabbare än njurar lagrade i BC. 2) Åtta pa varandra följande hundnjurar koneervarada under 48 timmar i KL har autotranaplanterate. Tre djur avlivades pa grund av taknieka komplikationer (artariell trombon, eueception). Sarumkreatininnivaarna efter tranaplantationan intue- RM; 1* l» e 12"" FO (medelvärde + ntenderdevvikeleer) för de fem överlevande hundar- ne visa: i tabell 4.

Detta etudlum visar pà god konservering av renalfunktionen för 48 timmars köldlagring med KL-löeningen. Denna lösning upp- vilar därför förmåga ett koneervera njure, bukepottkörtel och lever och kan användes antingen för enkel köldlagring eller för kontinuerlig perfueion. Ûf) .då 503 'i 16 Tlbøll 3 Hin IFK 1G 30 60 90 C: vmußd- Hc 'štlí 52:31? 13:13 52:33? 4232? šízfiå» 43:32 57:33, uL/minog KL 2.52 11.67) 0.20 12.45) 0.00 14.70) 10.53 (433) C* 224.00 100.90) 240.00 100.70) 210.00 187.77) 120.40 101.02) GPR EC 0.09 10.07) 29.60 110.00) 00.02 110.53) 01.00 121.00) 8.00 15.46) 27.23 113.75) 20.00 120.71) 01.00 127.20) uL/min.g KL U/P-för- C* 0.00 10.02: 0.10 10.02) 0.12 10.00) .00 10.02) hållande EC 0.53 10.10) 0.40 10.09) 0.05 10.01) 0.31 10,15) .40 10.02) 0.50 (0.|0) 0.04 10.22) .00 10.25) KL « c* 9! 91 (0 01) 00 15 (o 41) ' ' I 0 nu , . z nu Rc 444001410) 05.05 10.90) 50.5: 23.3 1211:32 KL. 04.09 121.70) 05.7! 15.70) 00.20 16.10) l1.l7 112.20) *Jämföroluonjuro på IPK.

Tabell 4 4 5 6 7 8 9 10 ImuL 0 1 3 Sørumkroatin .0 3A 2. L4 L2 L0 L0 L0 L4 L4 L: -2 30.7 gi. ;|.0 10.9 30.0 10.5 30.4 30.0 30.0 30.3 (mg I)

Claims (13)

10 15 20 25 30 35 lï :f f; f". f) 5 0 x) 1 k' L. PATENTKRAV

1. l. Komposition lämpad för konservering och lagring av ett organ avsett för implantation i en patient, k ä n - n e t e c k n a d av att den innefattar ett laktobionat (laktobionsyra - 4-0-ß-D-galaktopyranosyl-D-glukonsyra) och en hydroxietylstärkelse, vilken är väsentligen fri från etylenglykol, etylenklorhydrin, natriumklorid och aceton och vilken har en molekylvikt av från 150 000 till 350 000 dalton.

2. Komposition enligt krav l, k ä n n e t e c k - n a d av att stärkelsen är¿väsentligen fri från hydroxi- etylstärkelse med en molekylvikt ej överstigande 50 000 dalton.

3. Komposition enligt krav l eller 2, t e c k n a d av att den är en lösning med en osmolalitet av cirka 320 mOSm/liter.

4. Komposition enligt något av de föregående kraven, k ä n n e t e c k n a d av att stärkelsen har en molekylvikt av från 200 000 till 300 000 dalton och en substitutionsgrad av från 0,4 till 0,7.

5. Komposition enligt något av de föregående kraven, k ä n n e t e c k n a d av att den också inne- fattar en elektrolyt lämpad för upprätthållande av cell- livskraft och ett läkemedel lämpat för att reducera infektion.

6. Komposition enligt krav S, n a d av att den innefattar minst ett av kaliumdivätefos- fat, kalciumklorid, dexametason och penicillin.

7. Komposition enligt något av de föregående k ä n n e t e c k n a d av att den innefattar k ä n n e - k ä n n e t e c k - kraven, raffinos.

8. Komposition enligt något av de föregående kraven, k ä n n e t e c k n a d av att den innefattar glutation. 50 '7 10 15 20 25 30 35 ._\ LT) (6 FO

9. kraven, ett glukonat.

10. Komposition enligt något av de föregående kraven, k å n n e t e c k n a d av att den innefattar minst ett av adenosin, glukos, insulin, allopurinol och Komposition enligt något av de föregående k ä n n e t e c k n a d av att den innefattar dexametason.

11. Komposition enligt något av de föregående kraven, k ä n n e t e c k n a d av att stärkelsen är närvarande i en mängd av från 3 till 8 viktprocent.

12. Förfarande för konservering av ett organ avsett för implantation i en patient, k ä n n e t e c k n a t av att man placerar nämnda organ i en komposition enligt något av de föregående kraven.

13. Användning av en komposition enligt något av kraven 1 - ll för att konservera och lagra ett organ avsett för implantation i en patient.