Inga Magnusson

 

Dimman låg som ett band bortom  Liane och solen började lysa ovanpå den. Så här såg det ut från vår veranda. Det hela var över på några minuter. 

 

Den här stackars geten  från i förrgår kväll bredvid vårt hus ser ut att kunna spricka när som helst. Tänk att de här smala och smäckra djuren  kan bli så otroligt tjocka innan de föder sina killingar! 

 

Den har inget långskepp utan är kantig i modellen. Arkitekten Langlet, ritade också Stortingsbyggnaden i Oslo. Vi besökte kyrkan idag för att ta avsked av en god vän / släkting. Det var en fin ceremoni med en nästan fullsatt kyrka. 

 

Han verkar hålla sig runt Liane. Nu var han i Lilöcka, det blir lite för långt avstånd för att få en tydlig bild. Men det är ingen tvekan om att det är han. Ena örat hänger ner förlamat, och det andra har ett stort hack. Han är stor i kroppen i år och liksom tidigare väldigt mörk i färgen. Ska bli roligt att se om han får horn lika som förra året, bra utlägg på så där 8- 10 piggar. Kan ju bli större i år. Vi har en känsla av att han är rätt ung. 

 

I kväll har det varit en viltolycka. Rådjur påkört mellan Furnäs och Lianevägen, det gick häråt. Polisen har gjort markering på denna sidan landsvägen. Roland har kallat in eftersöksjägare som ska leta efter skadat rådjur med hund. Ingen återkoppling ännu.

 

Hon kom först, den högdräktiga rågeten, klivande över vallen, betande lite förstrött då och då. Hon har i stort sett fällt sin grå vinterfäll och fått den ljusbruna sommarpälsen.

 

Bilden är från ett tidigare tillfälle förstås. Vi har varken snö eller harjakt just nu. Nu är vi i den där transportsträckan som är jaktfri hos oss. Åtminstone tycker husse och hundar att det är transport i tid. Hej är i alla fall vår dunkerstövare, inköpt i dunkerlandet Norge, hos Bård. Han är en bra jakthund och har fina meriter på utställning. Vi trivs med honom. 

 

 

Så stiliga blommor! Minns att pappa gav mamma en hortensia varje år till mors dag, annars var han inte någon uppvaktande äkta man. ;-)) Och nu har vi en hos oss  också! Den är tjusig!  Dessutom har vi fått  abborrfiléer som ligger  i kylen! Lyx! Vi hade  en trevlig kväll med goda vänner här igår kväll.  Så roligt,  vi trivs ihop men har inte kunnat ses på ett tag. Idag är det Mors dag. Önskar alla mammor en fin söndag! Här blir det äting på lokal fram på dagen,  också i goda vänners sällskap tror jag, om våra gubbar har fixat till det ;-). Och förstås tillsammans med barnbarnet. Det får bli lite rast i hans trägna arbete. 

 Sen ska vi väl rösta i EU-valet. Tror inte jag har gjort det förut men i år blir det av, trots Hakelius krönika om att det är en plikt att inte rösta på EU för då menar han att man  legitimerar de som bestämmer i organisationen, oavsett vilket parti man röstar på. ;-)) Så himla skönt att det äntligen är val. Jag är hjärtligt trött på alla valprogram och all politisk propaganda överallt. Jag bojkottar det men tid och plats ockuperas i TV och på facebook. Den politiska smutskastningen hoppas jag kan avslutas nu, den är så vidrig. Det blir mer och mer sandlåda.

De senaste två dagarna har det varit skräprensning i uthus, städning i källare, gräsklippning, vedinkörning i pannrum: Det funkar bra och blir fint gjort.

Det var en fin kväll! Mycket skratt och stoj i goda vänners lag, smarrig mat, med färsk vit sparris, skinka o parmesan, sallad, färsk potatis och så god sås till. Vi njöt i fulla drag. 

Han kom med nattåget från Umeå igår Elias  för att vara hos oss ett tag och hjälpa till med sommar-sysslor vid husen och på gården. Vi är så glada över det. Glad, flitig och noggrann kille är det och vi behöver verkligen ett handtag med allt som ska göras under sommaren. 

 

Va kul att han visade sig igår kväll igen. Han har alltså ett öra, högerörat, som han inte kan röra så bra och det hänger ner lite. Hans vänstra öra har ett ordentligt hack.  Vi såg honom förra året också ibland och kunde följa hornutvecklingen från maj till september 2018. 

Men bild ovan och  två  bilder nedan är från igår. Vore roligt att kunna följa honom i sommar också och se om han fortsätter vara en 8- 10-taggare eller om det blir större horn i år. Vi håller tummarna att han kommer att visa sig för oss ibland. Det är sällan vi kan följa en älgs utveckling från år till år, de har ju inte ofta såna här spciella kännetecken

 Kanske klar till midsommar? Vore i alla fall trevligt med egen färsk potatis då.

Igår hade hon kalas. Hon fyllde fem år och hade bjudit in kompisar i närheten. 

Honom såg vi häromdagen. Han har pampiga horn och har fejat. En riktig kämpe om getternas gunst

Asch det var alldeles för milt uttryckt: Jag är rädd för hästar och vill ha ett rejält stängsel mellan dem och mig. Rolands bror Gunnar har fem stycken och jag går ofta förbi dem när jag är ute med Seffrin. Det är ståtliga djur avsedda för trav, nordvenskar och varmblod. Någon av dem vann en travtävling i Åmål häromdagen, men jag vet förstås inte vilken av dem.

Idag fredag blev det oljning av altangolv första gången efter rengöringen. Vi gillar den här färgen, terassgrå tror jag den heter och ligger rätt nära naturligt tryckt i färg. Idag blev första oljningen eftersom det nu var torrt efter rengörning och det ser ut att bli en vecka med regnskvättande från och med imorgon. Sen ska räcket oljas, det gjorde vi inte idag, inte heller längst in under taket där vi ställde möblerna och allt ska oljas en gång till. Men det får bli nästa torrperiod. Jag sopade och petade bort lort mellan plankorna och Roland lade på oljan. När detta är klart så dröjer det ett tag till nästa gång.

 

 

Roland har en del bondegener kvar, sätter potatis varje år, fast lite olika kan det bli. I år är det satt ett par rader på Sand i ett land som gubbarna har gemensamt här. Sen blev det några i pallkrage och till slut i de här hinkarna. Kanske färdiga till  midsommar?

Barnbarn Isak gör upp eld med lilla syster Lovis och hennes kompis.

 

Det är en bra kamera men det här felet drabbade mig både med nuvarande modell Panasonic och föregående.  Det är som att mekanismen för zoom / focus, alltså att linserna rör på sig,  hakar upp sig och så går kameran inte att använda. 

Vi fikade på Holgers fina konditori idag på eftermiddagen efter att alla ärenden i Åmål o Säffle var uträttade. Det är klass på det här fiket och det blir inte sämre av att vår guddotter Sara  är delägare och jobbar där, fast idag var hon ledig. Nu har man fått en prydlig uteservering på torget och en glassbar.  Himla god glass och stora portioner! Vi tog glass och kaffe och satt ute förstås i solskenet. 

Igår kom dom, 16 kvigor som ska gå här på bete och sommarnöje några månader framöver. De tillhör våra arrendatorer, Bröderna Jakobsson i Långserud, och ska gå på Sönnare  Brojâle.   Så här i början är de helt fascinerade av vattnet, det har de aldrig sett förut.  De kan ju gå ner i älven för att dricka, bada och äta vattenväxter.  Det utnyttjas! . Roligt att få ha dem här under sommaren. Kor är trevliga djur, ett fint inslag i en levande landsbygd. 

 

Agenda för dagen är lite av varje, Berga Bistro, ärende i Åmål och till slut hamnar vi  i Säffle har vi tänkt. Då blir det absolut ett besök på Holgers fina konditori vid torget! Undrar vad guddotter Sara har bakat för nåt idag?

 

De kalla nätterna hänger i. Nu kl 5 på morgonen så är det minusgrader. Tur att jag lagt locket på pallkragen och tagit in blommorna.

 

Bilden ovan och två bilder nedan var på  två älgar i Fälttakan. De drog snabbt. Blev inte klok på kön och storlek.

Nysäters Hem o Antik, fick ett besök efter att vi lämnat Sliperiet i Borgvik. De har alltid fint presenterat, massor av guldspeglar, rent och snyggt.

Oscar Magnusson, son till framlidne Sven-Erik Magnusson känd musiker, har inrättat en konsthall i gamla brukslokaler i Borgvik och kallar den Sliperiet. Vi brukar göra några besök där under säsongen, man bjuder bra utställningar och god mat. Om det hade varit fint väder så hade vi åkt hit och till Värmskogs räkor i olika fordon, men nu blev det hit i samma fordon, en bil. ;-)

 

Igår kväll, efter en gedigen arbetsdag och hundpromenad, firade vi lördag kväll alldeles själva med att grilla första gången den här säsongen på altanen. Medan vi väntade på att grillen skulle bli varm så avnjöt vi  bubbel med tilltugg; smetana, chips, lök, löjrom och dill. Vi kollade också på det rengjorda altangolvet! Det mesta av alger och mossa är nu borta, roligt att se resultatet! Vi är nöjda med att vi äntligen tagit oss samman och fått det gjort. Trallar blir liksom lite smutsigare varje år, man märker inte riktigt hur illa det är till slut. Men nu är det i alla fall nästan klart. 

 

Ofattbart att äldsta barnbarnet har blivit så stor, känns inte som så länge sedan han rymdes i Rolands kupade händer! Det är i alla fall barnbarn E till höger på bild. Fin gosse! Han o kompis är med Malin och fikar på en av de fina platserna som finns att välja på efter Ume-älven. Umeå ligger alldeles för långt ifrån oss, så där 100 mil, vi saknar dotterfamiljen, men hoppas att vi kan ses lite mer i sommar. Den här bilden syns bara på bloggen. Vill inte lägga ut på facebook utan att ha fått lov.

Det var faktiskt noll tranor igår fredag.  Vi åkte runt och kollade på båda fälten där våra arrendatorer sått ärtor. Och det var helt tranfritt. Det går inte att veta vad det beror på. Kanske gillar de helt enkelt inte regnväder. Eller så har de blivit skrämda av smällare som avlossats och av att folk har tutat på dem så de flugit iväg.  Eller så har de ätit opp alla ärtorna. ;-) Prickarna på bilden är regndroppar på bilrutan, inte tranor. Intressant  att se om de försvunnit för gott eller kommer tillbaka.

 

Golvet har fått sig en duvning med såpaskurning. Nu fick det bli högtryckstvätten på räckena runt altanen. De är många och krångliga att göra rent. Men ett tacksamt jobb. Skillnaden är påtaglig. Men det hänger mycket på att det har regnat ett par dagar så alger och mossa har lösts upp lite redan innan.

 

Roland skurade altangolvet idag med rapssåpa från Ocean, köpt på XL. Det var under regn, allt var redan blött. Och han skurade med såpan i varmt vatten. Ska bli roligt att se om det funkar, syns när det torkat. Efter skurandet så spolade han med vatten. Som bilden ovan såg det ut innan

En del dagar är landskap och väder  extra givmilda och det blir så här vackert i Signebyviken, Östra Silen. De små molnduttarna är läckra! 

 

Jag som är inflyttad hit (47 år sedan!) njuter fortfarande av upplevelsen att bo nära  fin natur, sjöar och vilda djur. Vet inte hur det är om man levt med detta hela sitt liv, kanske blir  det vardagsmat. Men det blir det aldrig för mig, som växte upp i Bäck där vägen tog slut,  vid  syrénhäcken bakom Hammers ladugård. :-)) 

 

Utsikten där  var nog inte större än ett par hektar åkrar med bl.a.våra  stora jordgubbsland, en bäck och en branddamm Det var  långt till sjö, den närmaste var lilla Hultsjön sen Tisaren. Djurlivet inskränkte sig till fasaner nere vid bäckens buskage, ibland någon hjort som rymt från Brevens bruk,  småfåglar vid fågelstugan, en gång ett lodjur (!?), och färgglada ödlor vid dammen. Tama djur fanns det därmot gott om; grisar, höns, kor, kalkoner, hästar, katter, hundar osv. Skillnaderna mot nu är stora på många sätt och som sagt, jag uppskattar verkligen det vackra Värmland

 

Bilderna här tog jag för några dagar sedan när Roland skulle köra ut en båt till annan plats och jag fick skjutsa och hämta.

 

När jag gick promenad med tax Seffrin så skrämde jag upp två fältharar som satt bredvid varandra i Gropekûel. Sen när jag gick hem igen så såg jag en av dem på långt håll och så småningom den andra också. Men jag fick inte med båda på bild.  Den här satt och tryckte i gräsvallen och betade lite. Det ser ut att vara samma bild men det är det inte, bara tagna efter varandra. Det verkar som om vi har ett par fältharar stationära här mellan Liane och Prästeparken. Det är där de har setts nu senaste dagarna flera gånger. 

 

Hmm... de är inte våra förstås, här i huset finns bara vuxna hanar. De här hamiltonvalparna  är  två veckor gamla, finns söder om Gävle. Vi har tingat en hane som vi hoppas ska hamna på Liane! Vore lycka förstås! Vi får se.

.. runt vårt hus just nu, trots envisa frostnätter och nordanvind. Tvekar alltid att kalla detta trädgård för det är liksom ingen ordning. Det mesta har bara blivit, lite här och där, inte så få växter  har planterat sig själva eller hängt med plantering av buskar och träd. 

Här bor vi alltså. Spaljen vid husväggen ska sättas upp och härbärgera en klätterväxt som pirar lite än, en klematis.  Påskliljorna är bara sånt som jag haft inne eller i krukor och sen satt ut var som helst när de blommat klart tidigare år. Tujorna vid väggen är kapade och bortforslade. Det finns kvar en och en idegran vid hörnet.

 

När kvällssolen ligger på ordentligt blir den nästan lysande orange i färgtonen. Men i skugga kan den se mörkt vinröd ut. Till sommaren ska Liane målas en gång till, ett stort projekt, men det måste till. En strykning räcker inte.

Vi fick lite rester över av den kokta sparrisen. Jag testade att bara värma den men det smakade inte mycket. Så jag skivade den i mindre bitar och stekte den. Det blev himla gott. Vi har stekt rå sparris förr och det är gott, men detta blev också bra. Nu var den lättkokt innan så den var inte sladdrig och det bidrog kanske till lyckat resultat. Det blev enkel rest-måltid med stekt sparris, stekt färsk potatis, hollandaise och falukorv. ;-)

Vi gjorde en liten utflykt för att se på djur, tama och vilda. Inte så långt från oss kunde vi se lamadjuren. De var inhägnade förstås och väldigt speciella i modellen. ;-) Tjock päls, lång hals, klövar och en lustigt glad uppsyn!. De var större än jag trodde, det är ett kameldjur i storlek som en liten häst, alltså rejält större än får.  När jag läser om dem på nätet så framgår att de kommer från Sydamerika, hålls som husdjur för köttets och ullens skull, i någon mån som lastdjur. Men de lever tydligen inte vilda utan är husdjur. Hos oss är det ett ovanligt djur, ser vi inte ofta. Den här lilla flocken finns alltså i Sillerud en bit ifrån oss, kul att få se dem! De lär kunna spottas om de känner sig hotade men det såg vi inget av. De brydde sig egentligen inte alls om oss, betade bara vidare.

 

Det är nu så där drygt 30 tranor som kalasar på Bröderna Jakobssons ärtor här på Liane. De är inte rädda för traktor eller för sopsäckar som fladdrar i vinden. Det har vi försökt. Det enda de är rädda för är bilar. Vi tog en tur på fälten och de var borta några timmar i alla fall. Mikael grannen gjorde också en sväng, samma resultat, de blir borta ett tag. I dag körde vi också där och de försvann i alla fall ett par timmar. 

 

Om grannar och vänner vill hjälpa oss med traneländet genom att med sin bil ta en tur då och då på fälten så är vi och arrendator Jakobsson tacksamma.  Kanske blir de borta helt om de skräms om och om igen. Man kan köra överallt i stort sett med fyrhjulsdrift och lite hjulhöjd.  Det syns på hjulspåren var övergångarna mellan åkrarna är.  Oftast flyger tranorna iväg redan när man börjar köra ut, lättast vid mötesplatsen mellan Prästeparken och Liane.

Vi fick oväntat vit sparris igår eftermiddag. Det var mer än vi kunde äta upp själva så vi tog hjälp av goda vänner. ;-) De kunde komma med bara några timmars varsel. Det blev en trevlig kväll med sparris-äting och gemytligt prat fram på småtimmarna. Vi är tacksamma över våra goda vänner!

 

Det fick bli samma koncept som förra gången med färsk kokt potatis till, hollandaise, rökt rådjur(eget) , rökt nöt innanlår (Hemgårdens, det är gott) och en sallad.  Sparris är lömsk att koka, man vet aldrig hur lång tid det ska vara. Numera testar jag under tiden det kokar. De här sparrisstängerna var grova men koktiden var bara drygt fem  minuter.

 

Sen skulle jag krångla till det med att göra en ny dessert fast jag eg inte hade tid. Tänket var marängbottnar med en kräm mellan o snygg dekoration ovanpå. Fast krämen blev en sås, gick inte att ha till tårta. Det fick bli smulad maräng på tallriken och så kräm-såsen ovanpå. Gissar att kvargen blev rinnig för att jag inte vispade den. Ska testa idag igen. 

 

Kallt har det varit i natt. - 3 grader nu på morgonen. Men solen har kommit opp nu så det blir bättre. Hoppas pallkragen har klarat sig, har inte kollat än. 

Roland satte upp ett antal sopsäckar på ärtfälten för att skrämma tranorna men de blev inte värst rädda. Det var drygt 30 stycken idag igen.

 

Pallkrage på lastpall med stora hjul under och en draganordning funkar bra. Finns en rejäl ögla i varje ände på lastpallen och repet har en knäppanordning som gör att jag kan flytta det. Det här är lagom stort för våra behov! ;-))  Perfekt  att kunna dra den ut och in under taket på altanen nu när det är frost på nätterna till exempel. Eller när det ösregnar. Fast ibland funkar det att lägga på plastlocket som hör till, köpt på Plantagen. Där finns också ett miniväxthus som man kan sätta ovanpå, men det har jag inte investerat i. 

 

Höjden på det hela är bekväm som arbetshöjd. Gamla kärringar ska inte krypa på knä i rabatter! ;-)) Jag är ju här och klipper och nyper flera gånger om dagen. Det nedersta lagret i pallkragen är inte jord utan frigolit för att det inte ska bli så tungt efter en regnskur. Jordlagret behöver inte vara så djupt för sallad och kryddväxter.

 

 

Här är en del av dagens flock. Jag får inte med alla på samma bild, de går på hela området.

 

Första dagen var det 13 tranor som käkade upp ärtorna som Bröderna Jakobsson sått på Smörhôla. Nu är det 30 - 50 stycken!!! Det går ju inte, blir inte en ärta kvar. Olle skulle kontakta länsstyrelsen idag så får vi se vad de råder till. 

 

Undrar varför det plötsligt blir så här??? Det har såtts ärtor i trakten förr utan att det har blivit en invasion av tranor. Dom måste dessutom ha ett effektivt kommunikationssystem sins emellan som gör att massor av fåglar kommer med bara någon dags varsel. Hur bär dom sig åt? Vet du Anna som har goda kontakter bland fågelexperter???

Första maj åkte vi tillsammans med A och A i Svensbyn till Solsidan i Åmål för att äta tapas. Vi som i stort sett bara äter svensk husmanskost var lite förvirrade till en början. Det är ju rätt rörigt att beställa tapas, det blir så mycket att välja på.  Men Solsidan är känt för att ha bra tapas och jag har ätit det här där för rätt länge sedan. Men nu var det som att börja från början igen. Tapas  är alltså smårätter som är prissatta för sig och så kan man beställa så många man vill. Vanligast kanske 2 - 3 stycken. Bilden ovan är Rolands favvo, plankstek. Den ska jag testa nästa gång, för det blir absolut en nästa gång.

 

Busterbåten kom i sjön i går torsdag, första maj. 

 

 

Hoppas några blir kvar att gro, men otacksamt är det ibland att så. 

Idag kom tranflocken och började äta. Undrar om det blir tillåtet med skyddsjakt per automatik när de gör skada på gröda?

 

Det bara svischade till igår så var 16 hektar sådda  hos oss. Resten av jorden här brukar de som vall. Här tror jag att det är Erik som kämpar i ett dammoln omgiven av en fågelflock. Det kom lite regn häromdagen, 11 mm, men det är fortfarande rätt torrt. Hoppas på mer av den varan fram i veckan. Tror att de har sått så där 300 hektar allt som allt

Så blev det. Vi avslutade Valborgsmässaftonen på hembygdsgården. Det var gott kaffe, vacker körsång av Urbandet och kyrkokörerna samt fint vårtal av Christina J. Valborgsfirandet här är lika gammalt som kungen; 73 år. Det är en imponerande lång  tradition, hoppas den fortsätter många år till. Jag skänker en tacksamhetens tanke till alla de frivilliga krafter som jobbar med att ordna detta, ingen nämnd - ingen glömd!