Hur hamnade svärmor Majs köttbullar på Elle-bloggen?
Här finns svärmor Majs köttbullar på Elles galablogg! De är verkligen läckra och börjar antagligen sitt segertåg i Stockholms tidningsvärld! Grattis till att äntligen bli uppmärksammad i den stora vida världen svärmor, det är välförtjänt på flera sätt. Hon är världens bästa svärmor.
Städat kontoret...
...har jag gjort idag.
Det låter himla ambitiöst men blir genast mer blygsamt om jag berättar att mitt kontor är ett utrymme ungefär två A4 stort beläget på en hylla i ett linneskåp!
Det är två högar av den enkla anledningen att det behövs en hög för sånt som inte är betalt och en för sånt som är betalt + viktiga papper. Alltsammans finns inom bekvämt räckhåll från den upphissbara sängen och laptopen. Nu har jag rensat ur betalda räkningar sedan 5 år tillbaka och slängt. Räknar kallt med att allt finns på datorn om jag skulle behöva veta något om min "ekonomiska historia".
Kanske vill jag inte veta heller, bättre att förtränga. Jag är så långt från modrens idoga kassaboksskrivande som man kan komma. Jag har alltid från lönen till ett särskilt konto dragit pengar så att de ska täcka fasta utgifter, men därutöver har jag egentligen noll koll. Ja, förutom motsvarande en månadslön alltid sparat för att kunna täcka upp akuta behov av medel för typ bilreparationer, maskininköp och dylikt.
Jag morrar lite som vanligt när jag hittar orange och gröna pensionskuvert och konstaterar att min generation någonstans på vägen blivit grundlurad. Det blir inte så enkelt att leva på de där pengarna. Kan inte låta bli att fundera över vart alla pengar tagit vägen som jag (eller arbetsgivaren!) betalat in under alla mina arbetsår.
Det låter himla ambitiöst men blir genast mer blygsamt om jag berättar att mitt kontor är ett utrymme ungefär två A4 stort beläget på en hylla i ett linneskåp!
Det är två högar av den enkla anledningen att det behövs en hög för sånt som inte är betalt och en för sånt som är betalt + viktiga papper. Alltsammans finns inom bekvämt räckhåll från den upphissbara sängen och laptopen. Nu har jag rensat ur betalda räkningar sedan 5 år tillbaka och slängt. Räknar kallt med att allt finns på datorn om jag skulle behöva veta något om min "ekonomiska historia".
Kanske vill jag inte veta heller, bättre att förtränga. Jag är så långt från modrens idoga kassaboksskrivande som man kan komma. Jag har alltid från lönen till ett särskilt konto dragit pengar så att de ska täcka fasta utgifter, men därutöver har jag egentligen noll koll. Ja, förutom motsvarande en månadslön alltid sparat för att kunna täcka upp akuta behov av medel för typ bilreparationer, maskininköp och dylikt.
Jag morrar lite som vanligt när jag hittar orange och gröna pensionskuvert och konstaterar att min generation någonstans på vägen blivit grundlurad. Det blir inte så enkelt att leva på de där pengarna. Kan inte låta bli att fundera över vart alla pengar tagit vägen som jag (eller arbetsgivaren!) betalat in under alla mina arbetsår.
Blomskogstjej ska rädda Stockholms kyrkor!
Visst är det Anna från Årjäng, Blomskog, Söpplanda eller hur man ska uttrycka det, som ska rädda Stockholms kyrkor undan Citybanans konsekvenser. Det kan bli sättningar i de gamla kyrkorna när man spränger under jord för den nya kommunikationsleden i huvudstaden och kyrkokonservatorer måste hålla ett vakande öga på de gamla dyrgriparna. Kul att hon fick uppdraget, tjejen från Blomskog som valde ett udda yrke, så udda att en stor del av utbildningen måste göras i Tyskland.
Good enough!
Jag har gillat uttrycket sedan jag hörde det första gången för länge sedan och då i samband med uttrycket "Good enough mother". Det är / var en term inom psykologin på 80-talet tror jag. Vet inte om den existerar längre, vetenskapande är ju rätt flyktigt och begreppet har säkert hunnit bli otrendigt. Det innebär att ett barns känslomässiga / sociala utveckling klarar sig med föräldrar som ser till att barnet får sina grundläggande behov tillgodosedda. En tillräckligt bra mamma räcker alltså långt. Det behöver inte vara super och bäst och himla ambitiöst. Barn har en märklig förmåga att suga åt sig det de behöver, även om omständigheterna lämnar en del att önska.
Nästa gång jag konfronterades med tanken bakom uttrycket var för något drygt decennium sedan i samband med ett personalmöte på skolan. Alla lärare var med och rektor förstås. Vi lyssnade alla till visdomsord från dåvarande ordföranden i Barn- och utbildnngsnämnden i vår kommun. Han höll en lång föreläsning, tungt vilande på overheadtexter i glada färger och temat var kommunens krav på vår ständiga fortbildning. Vi fick aldrig slå oss till ro och tro att vi kunde jobbet. Vi måste hela tiden vidareutbilda oss. Och om jag inte minns fel var det då vi hade en rektor som sa att lönen skulle stiga de första 5 åren efter att en nyutbildad lärare gått i tjänst, sedan var det stopp. Efter det kunde man inte lära sig mer genom erfarenhet och bli bättre lärare. Efter BUN-ordförandens långa litania så blev det lite tyst, sedan frågade en av skolans mest tystlåtna och försynta lärare med låg röst;
- Får vi aldrig känna att vi är nöjda med det vi gör?
Svaret blev som väntat att det var fullkomligt otänkbart att slå sig till ro på det sättet.
Good enough-temat kom upp lite i kväll också. Vi kollade lite på Skavlan. Han hade en gäst vid namn Elisabet Gummesson som har skrivit en bok med just den titeln; "Good enough". Hon beskrev budskapet i boken som att man ska våga vara nöjd med sig själv utan krav på topprestation på alla områden. Helt ok att sträva mot perfektionism inom något område, men då kanske man måste ge avkall på ambitionerna inom något annat för att vara snäll mot sig själv. Det går inte att samtidigt göra yrkeskarriär, vårda alla vänner, sköta hemmet perfekt, ha en vacker trädgård osv. Människor behöver ha tid att leka lite och chansa på sånt som kanske inte är givet lyckat, men som kan överraska. Hennes tankar lät sympatiska.
Nästa gång jag konfronterades med tanken bakom uttrycket var för något drygt decennium sedan i samband med ett personalmöte på skolan. Alla lärare var med och rektor förstås. Vi lyssnade alla till visdomsord från dåvarande ordföranden i Barn- och utbildnngsnämnden i vår kommun. Han höll en lång föreläsning, tungt vilande på overheadtexter i glada färger och temat var kommunens krav på vår ständiga fortbildning. Vi fick aldrig slå oss till ro och tro att vi kunde jobbet. Vi måste hela tiden vidareutbilda oss. Och om jag inte minns fel var det då vi hade en rektor som sa att lönen skulle stiga de första 5 åren efter att en nyutbildad lärare gått i tjänst, sedan var det stopp. Efter det kunde man inte lära sig mer genom erfarenhet och bli bättre lärare. Efter BUN-ordförandens långa litania så blev det lite tyst, sedan frågade en av skolans mest tystlåtna och försynta lärare med låg röst;
- Får vi aldrig känna att vi är nöjda med det vi gör?
Svaret blev som väntat att det var fullkomligt otänkbart att slå sig till ro på det sättet.
Good enough-temat kom upp lite i kväll också. Vi kollade lite på Skavlan. Han hade en gäst vid namn Elisabet Gummesson som har skrivit en bok med just den titeln; "Good enough". Hon beskrev budskapet i boken som att man ska våga vara nöjd med sig själv utan krav på topprestation på alla områden. Helt ok att sträva mot perfektionism inom något område, men då kanske man måste ge avkall på ambitionerna inom något annat för att vara snäll mot sig själv. Det går inte att samtidigt göra yrkeskarriär, vårda alla vänner, sköta hemmet perfekt, ha en vacker trädgård osv. Människor behöver ha tid att leka lite och chansa på sånt som kanske inte är givet lyckat, men som kan överraska. Hennes tankar lät sympatiska.
Märkligt sammanträffande...
...i tid har vi. Just nu har yngste sonen avslutat sitt drygt 30-åriga nomadliv och skrivit på kontrakt på lägenhet på söder. Wolmar Yxkullsgatan vid Mariatorget blev det. Exakt i samma ögonblick står hans flickvän Risako (född i Japan) i en församling på 6000 människor med amerikanska flaggor i händerna på andra sidan jordklotet och alla svär unisont eden som amerikansk medborgare. Det är verkligen så. Det räcker inte med papper. Alla måste svära eden. Vi är glada för det, för det betyder att hon nu kan flytta till Sverige.
Nostalgi...
blir det mer av nu! I Arvika Nyheter den 28 januari 2009 visas den här bilden som ett exempel ur arkivet; arkivbilden.
Det är taget i ladugården här på Liane 1985, fast det var så vitt och fint så jag trodde det var taget inne i ett bostadsrum först. Det är gubben i mitten 32 år gammal och bonde, lika gammal som yngste sonen är idag (LA-sonen han som köpte lägenhet nu!). Då hade vi tre barn hemmaboende, 11, 10 och 8 år gamla. Till höger är Rolands pappa och till vänster Rolands farbror. 
Lite cowboystuk är det över gubben här tycker jag och långhårigt var det. Lockarna har ju sedemera fallit för saxen och för tidens tand, men mustaschen och polisongerna är kvar. Med jämna mellanrum blir det modernt men det spelar ingen roll tror jag för det har liksom varit samma hela tiden. Han är ovanligt väl påpälsad med skinnmössa och tröja under ladugårdsoverallen, men så är kortet taget i januari 1985, mitt i vintern. Skinnmössan använder han fortfarande.
Vid sjön Stora Bör när man transporterade timmer här.
Alldeles vid Camp Grinsby ligger den här gamla timmertransportplatsen. Kortet där uppe är från början av 1900-talet.
Och det andra tog vi på ungefär samma plats nu i somras. (Gubbarna bara spexar här!)
Timret kom från skogarna uppe i Glaskogen, Lönnskog och runt omrking sjön här. Det flottades på olika leder och samlades här i sjön Stora Bör. Precis på den här platsen byggdes ett järnvägspår ut i sjön för att ta upp timret. Sinnrikt sätt att lösa lastningsproblemet när man inte hade tillgång till moderna hjälpmedel.
Det fraktades sedan på vagnar på järnvägsspåret till Östra Silen vid Sillebotten. Först måste man dra vagnarna på något sätt, eventuellt med hästar tror Roland, men senare med motordrift. Från och med ungefär när transportvägen korsar nya E18 så blev det istället brant sluttning neråt och man måste bromsa hela vägen ner till Östersil. Detta ska ha pågått från det år kyrkan byggdes 1887 till 1942. Men jag är inte säker på den uppgiften.
Flottningen av timmer från de värmländska skogarna och ner till sågverken var arbetsintensiv. Många arbetade i Flöta som man sa under den årstiden det var aktuellt. Jag antar att det var på våren, eftersom man högg under vintern för att kunna transportera ut virket med hästar och slädar på snön till närmaste vattendrag.
En miljövänlig transport om man nu ska se det hela med dagens ögon.
Dra till annat bloggverktyg?
Har väl mer än en gång funderat över om det är vettigt att stanna kvar på blogg.se. Det har ofta varit krångel med kommentarer och inlägg och tröghet i systemet. Nu när jag läser ägarens synpunkter på blogg.se och dess inriktning så kommer självklart tankarna tillbaka. Kanske alla gamla kärringar borde dra någon annanstans?
Annaa gjorde ju till slut slag i saken och flyttade till Wordpress och hon verkar belåten. Om jag bara inte var så förskräckt inför uppgiften att lära mig ett nytt bloggverktyg. Det dröjde ju länge innan jag lärde mig det förra och jag kan inte särskilt mycket nu heller.
Jag kan ju i alla fall börja med att skaffa en parallellblogg på Wordpress så får jag se sen. Det verkar ju vara ett mindre ålderssegregerat bloggställe, ett som bjuder in även rejält vuxna människor och kanske även gravt medelålders.
Annaa gjorde ju till slut slag i saken och flyttade till Wordpress och hon verkar belåten. Om jag bara inte var så förskräckt inför uppgiften att lära mig ett nytt bloggverktyg. Det dröjde ju länge innan jag lärde mig det förra och jag kan inte särskilt mycket nu heller.
Jag kan ju i alla fall börja med att skaffa en parallellblogg på Wordpress så får jag se sen. Det verkar ju vara ett mindre ålderssegregerat bloggställe, ett som bjuder in även rejält vuxna människor och kanske även gravt medelålders.
Meterologen Per-Eriks skräddare...
... var det nog många som funderade över idag. Jag tror inte så många tittade på väderkartan! :-))
Tre vargar synliga i Åsebyn...
... idag måndag om jag förstod det rätt. Men vi har inte fått någon bekräftelse på det meddelandet än.
Vargdödad gråhundstik ...
... vid Hinnsjöarna Ekshärad i Norra delen av Värmland idag måndag den 26 / 1 - 09. Området ligger i det vargrevir som kallas Jangen.
Stolt hund..
Så här såg Jazz ut när han kom hem och hade erövrat ett förstapris på jaktprov. Stolt och konungslig! Han är såååååå trevlig och snäll inne. En riktig bamsebjörn, varm och silkemjuk. När han trivs riktigt gott så liksom pratar han, gnölar och nästan småskäller.
Jag skulle nog bli smått galen om en varg dödade honom. Och gubben tror jag inte skulle klara det alls. Det är illa nog om en hund råkat ut för en olyckshändelse eller sjukdom och dött men att veta att den blev söndersliten och uppäten av varg är bara för mycket. Det borde inte vara någon skillnad, jag vet det, men så är det i alla fall.
Varg skjuten idag, söndag.
Varg skjuten idag söndag, Sandsjöreviret i Nordmark i Filipstads kommun, kl 10.34. Skyddsjakten var beviljad av Naturvårdsverket pga att vargen gjort stor skada på bl.a. hundar. Det var troligtvis ett ungt djur, ett hondjur. Vargjakt förutsätter snö, annars vet man inte riktigt hur den ska gå till. Frågan är hur man begränsar vargstammen i södra Sverige där ett sammanhängande snötäcke sällan finns under längre tid. Vi har ju inga traditioner på att exempelvis använda helikopter i jaktsammanhang, tvärtom så betraktas det som oetiskt att använda motorfordon i samband med jakt, men det kanske blir nödvändigt om man nu vill hejda stammens tillväxt utanför vintersnöområden.
Många väntar på rovdjursinventering i Värmlands län men det är ännu så länge för osäkra väderförhållanden.
Lilla Elin och hennes pappa Lennart som drabbades av vargbesök i trädgården i Knappstad, Karlstad har varit här idag. En jättesöt liten tjej, full fart hela tiden och dessutom klipsk. Tyvärr kände jag att jag borde hålla lite fysiskt avstånd idag med tanke på snuvan.
Många väntar på rovdjursinventering i Värmlands län men det är ännu så länge för osäkra väderförhållanden.
Lilla Elin och hennes pappa Lennart som drabbades av vargbesök i trädgården i Knappstad, Karlstad har varit här idag. En jättesöt liten tjej, full fart hela tiden och dessutom klipsk. Tyvärr kände jag att jag borde hålla lite fysiskt avstånd idag med tanke på snuvan.
Berndt Andersson författaren...
...har vi lyssnat på i Norane missionshus. Han har skrivit bra romaner baserade på hur det var under krigstiden här vid gränsen och annorstädes. Bakom hans böcker ligger mycket undersökande arbete för att få detaljerna rätt men han säger att det finns inslag av fiction också.
Han berättade lite om bakgrunden till böckerna och han berättade skrönor. Han ville slå ett slag för skrönorna och uppmanade åhörarna att teckna ner skrönor som berättades oavbrutet fortfarande, skrönor som bara existerar muntligen. För han var säker på att de försvinner. Tillfällena till berättande har nästan försvunnit.
Han har skrivit tre böcker i serien och nu till hösten kommer en fjärde. Den första gick som radioföljetong för några år sedan och jag minns att Roland brukade lyssna på den när han körde traktorn, för det var i höskördetid.
Vid fikat fick han några skrönor till att begrunda. :-) Vi hade en trevlig kväll. Det serverades smörgås i pausen och jag fick sånt som jag kunde äta utan att säga till. Tack för det, en stjärna i himlen blir det!
Här är en bild från missionshuset i Norane. Jag tror att det var första gången jag var här. Det är en gammal Rymanskamin påstod gubben, vad nu det är för nåt? Och kolla läktaren där uppe.
Han berättade lite om bakgrunden till böckerna och han berättade skrönor. Han ville slå ett slag för skrönorna och uppmanade åhörarna att teckna ner skrönor som berättades oavbrutet fortfarande, skrönor som bara existerar muntligen. För han var säker på att de försvinner. Tillfällena till berättande har nästan försvunnit.
Han har skrivit tre böcker i serien och nu till hösten kommer en fjärde. Den första gick som radioföljetong för några år sedan och jag minns att Roland brukade lyssna på den när han körde traktorn, för det var i höskördetid.
Vid fikat fick han några skrönor till att begrunda. :-) Vi hade en trevlig kväll. Det serverades smörgås i pausen och jag fick sånt som jag kunde äta utan att säga till. Tack för det, en stjärna i himlen blir det!
Här är en bild från missionshuset i Norane. Jag tror att det var första gången jag var här. Det är en gammal Rymanskamin påstod gubben, vad nu det är för nåt? Och kolla läktaren där uppe.
Jazz har fått sin första jaktmerit idag, 1;a öppen klass!
Jazz klarade jaktprovet och tog en 1:a öppen klass! Vädret var 0-gradigt, snöstorm nästan med nordostlig vind, snö upp till knäna på öppna ytor. Provet startade vid 9. Vid 10-tiden såg man spår men det var mycket snö i så det var svårt att veta om det var nytt. Hunden slog fram och tillbaka över spåret i myren. Så plötsligt fick han upp haren vid en gran i myrkanten, den sågs i upptaget. Efter en halvtimme kom haren fram till domaren och Roland på en 10 meters håll. Domaren måste hela tiden höra hunden så det blev mycket spring. Roland har nog gått ner flera kilo o kan inte kännas igen påstår han :-))
Från upptaget har hunden 4 timmar på sig o inom den tiden ska han ha minst 120 drevtid och tapptid får inte överstiga drevtiden. Drevet hade många avbrott för haren fick många tillfällen att ställa till bekymmer för hunden. Spåren blåste igen på alla öppna ytor och då måste hunden leta igen. Provet avbröts 14.45 och då var förstapriset klart. Förutom drevtiden så bedöms ett stort antal andra egenskaper och hunden poängsätts i en skala från ett till 6, här ingår exempelvis lydnad, samarbete, inkallning (gjordes två gånger och det gick bra även på 200 meters håll när provet var klart). Hunden belönas också med poäng för att vara spårnoga och ha ett lugnt drevsätt, haren ska inte stressas. Jaktprovets syfte är att ta fram lämpliga avelsdjur.
Och uppe i sin himmel satt nog hans släktingar och anmödrar och log; mormor Polka, mormorsmor Brusa, mormorsmormor Lucky och mormorsbror Hambo. Alla Leverhögens uppfödning. Och mamma Valsa låg nog lugnt hemma i sin korg hos Bosse och Liselott.
Roland, Jazz och domaren Åke Tolfsson. Glad är väl bara förnamnet!!
Från upptaget har hunden 4 timmar på sig o inom den tiden ska han ha minst 120 drevtid och tapptid får inte överstiga drevtiden. Drevet hade många avbrott för haren fick många tillfällen att ställa till bekymmer för hunden. Spåren blåste igen på alla öppna ytor och då måste hunden leta igen. Provet avbröts 14.45 och då var förstapriset klart. Förutom drevtiden så bedöms ett stort antal andra egenskaper och hunden poängsätts i en skala från ett till 6, här ingår exempelvis lydnad, samarbete, inkallning (gjordes två gånger och det gick bra även på 200 meters håll när provet var klart). Hunden belönas också med poäng för att vara spårnoga och ha ett lugnt drevsätt, haren ska inte stressas. Jaktprovets syfte är att ta fram lämpliga avelsdjur.
Och uppe i sin himmel satt nog hans släktingar och anmödrar och log; mormor Polka, mormorsmor Brusa, mormorsmormor Lucky och mormorsbror Hambo. Alla Leverhögens uppfödning. Och mamma Valsa låg nog lugnt hemma i sin korg hos Bosse och Liselott.
Roland, Jazz och domaren Åke Tolfsson. Glad är väl bara förnamnet!!
Statistik: Lärare har sämsta psykosociala arbetsmiljön i Sverige!
Hittar hos Marie, Alltiallon, en länk med "Du och jobbet". Fast statistik är ju ett genomsnitt av alla. Jag jobbar i en skola som har stora problem med lokaler och organisation bl.a. och det påverkar naturligtvis mig och mitt jobb också. Det skulle kunna vara bättre om jag hade mer gynnsamma förutsättningar. Men jag älskar jobbet med barnen, föräldrarna och kollegorna. Jag upplever att vi verkligen hjälper varandra i arbetet och stretar på åt samma håll. Vi får bli en oas i allt det andra.
Citat från artikeln i tidningen "Du och jobbet", en tidning om arbetsmiljön i kommuner och landsting:
PRESS | 2009-01-22
Tipsa en vän 
Skriv ut
Lärarna har Sveriges sämsta psykosociala arbetsmiljö. Var fjärde lärare jobbar under hög anspänning och saknar stöd i arbetet. Det framgår av en ny undersökning som Du&jobbet kan redovisa i sitt nya nummer.
Att ha ett yrke med hög anspänning innebär att man utsätts för höga krav och samtidigt har små möjlighet till inflytande och kontroll över sitt arbete.
Arbetssituationen blir än mer pressad om man saknar stöd av andra (chefer eller arbetskamrater).
Flera forskningsstudier visar att om man arbetar i sådana arbetsmiljöer riskerar man sämre hälsa och att drabbas av olika sjukdomar.
Du&jobbets nya lista över yrkena med den sämsta psykosociala arbetsmiljön bygger på uppgifter som SCB (Statistiska centralbyrån) tagit fram för Du&jobbets räkning.
Den visar att lärare ligger allra sämst. Var fjärde lärare arbetar under hög anspänning och utan fullt stöd. Vårdyrken som läkare och sjuksköterskor ligger också dåligt till.
Det finns många förklaringar till att lärare pressas hårt på jobbet, kommenterar Metta Fjelkner, ordförande för Lärarnas Riksförbund (LR).
- Det ställs höga krav på lärare på väldigt många områden. Lärare ska vara allkonstnärer, inte bara eminenta pedagoger, utan dessutom socialarbetare och ta sig an elever med problem, administrera och marknadsföra skolan. Uppgifter som lärarna inte är utbildade för har tillkommit, utan att något tagits bort.
Bäst till i Du&jobbets lista ligger butikskassörer, personaltjänstemän, civilingenjörer, arkitekter och revisorer.
Andelen som arbetar under hög anspänning och utan fullt stöd
slut citat
Det hävdas ibland att media svartmålar skolan och att det inte är så illa som man visar upp. Jag är rädd att det är precis så illa som man visar upp, men om man ska beskylla media för något så är det att man inte också visar upp det som är positivt. För det finns också. Klass 9 A var ett exempel men det finns fler naturligtvis.
Citat från artikeln i tidningen "Du och jobbet", en tidning om arbetsmiljön i kommuner och landsting:
"Lärare pressas hårt i jobbet
PRESS | 2009-01-22
Tipsa en vän Skriv ut Lärarna har Sveriges sämsta psykosociala arbetsmiljö. Var fjärde lärare jobbar under hög anspänning och saknar stöd i arbetet. Det framgår av en ny undersökning som Du&jobbet kan redovisa i sitt nya nummer.
Att ha ett yrke med hög anspänning innebär att man utsätts för höga krav och samtidigt har små möjlighet till inflytande och kontroll över sitt arbete.
Arbetssituationen blir än mer pressad om man saknar stöd av andra (chefer eller arbetskamrater).
Flera forskningsstudier visar att om man arbetar i sådana arbetsmiljöer riskerar man sämre hälsa och att drabbas av olika sjukdomar.
Du&jobbets nya lista över yrkena med den sämsta psykosociala arbetsmiljön bygger på uppgifter som SCB (Statistiska centralbyrån) tagit fram för Du&jobbets räkning.
Den visar att lärare ligger allra sämst. Var fjärde lärare arbetar under hög anspänning och utan fullt stöd. Vårdyrken som läkare och sjuksköterskor ligger också dåligt till.
Det finns många förklaringar till att lärare pressas hårt på jobbet, kommenterar Metta Fjelkner, ordförande för Lärarnas Riksförbund (LR).
- Det ställs höga krav på lärare på väldigt många områden. Lärare ska vara allkonstnärer, inte bara eminenta pedagoger, utan dessutom socialarbetare och ta sig an elever med problem, administrera och marknadsföra skolan. Uppgifter som lärarna inte är utbildade för har tillkommit, utan att något tagits bort.
Bäst till i Du&jobbets lista ligger butikskassörer, personaltjänstemän, civilingenjörer, arkitekter och revisorer.
Andelen som arbetar under hög anspänning och utan fullt stöd
| Yrken | Andel |
| Gymnasielärare | 26 |
| Grundskollärare | 25 |
| Läkare | 25 |
| Sjuksköteskor | 24 |
| Försäljare dagligvaror | 23 |
| Lastbils och långtradarförare | 23 |
| Verktygsmaskinoperatörer | 22 |
| Köks och restaurangbiträden | 21 |
| Barnmorskor | 20 |
| Undersköterskor, sjukvårdssbiträden mf | 19 |
| Förskollärare och fritidspedagoger | 19 |
| Brevbärare mfl | 19 |
| Barnskötare mfl | 17 |
| Lagerassistenter mfl | 17 |
| Kontorssekreterare läkarsekreterare mfl | 16 |
| Kockar och kokerskor | 16 |
| Hotell- kontorsstädare mfl | 15 |
| Montörer | 15 |
| Tele och elektronikreparatörer mfl | 15 |
| Maskiningenjörer och maskintekniker | 14 |
| Vårdbiträden personliga assistenter mfl | 14 |
| Socialsekreterare och kuratorer | 14 |
| Administrativa assistenter | 13 |
| Journalister författare informatörer mfl | 12 |
| Datatekniker | 12 |
| Receptionister mfl | 12 |
| Administratörer i offentlig förvaltning | 12 |
| Handpaketerare och andra fabriksarbetare | 11 |
| Företagssäljare | 11 |
| Försäljare fackhandel | 11 |
| Målare | 10 |
| Banktjänstemän och kreditrådgivare | 10 |
| Byggnadsträarbetare inredningssnickare mfl | 10 |
| Fastighetsskötare | 10 |
| Bokförings och redovisningsassistenter | 10 |
| Skötare och vårdare | 10 |
| Ekonomichefer och administrativa chefer | 10 |
| Systemerare och programmerare | 9 |
| Kontorspersonal | 9 |
| Installationselektriker | 9 |
| Marknadsanalytiker och marknadsförare | 9 |
| Revisorer mfl | 8 |
| Byggnadsingenjörer och byggnadstekniker | 8 |
| Civilingenjörer, arkitekter | 8 |
| Personaltjänstemän och yrkesvägledare | 7 |
| Butikskassörer biljettförsäljare mfl | 6 |
| Genomsnittet | 15 |
Det hävdas ibland att media svartmålar skolan och att det inte är så illa som man visar upp. Jag är rädd att det är precis så illa som man visar upp, men om man ska beskylla media för något så är det att man inte också visar upp det som är positivt. För det finns också. Klass 9 A var ett exempel men det finns fler naturligtvis.
Inte många knop...
...har jag tänkt göra idag lördag.
Det blir långt och utdraget uppvaknande med ensamt runt- omkring- strosande i huset, tidningsläsning på nätet i lugn och ro, lite bloggande, har läst och kollat lite på sajten Axess (stavning? Länk finns på min lista),
Vinterförkylningen, som har varit lite på gång ett tag har hunnit ifatt mig så det snörvlas en del. Jag har ju jobbat i ett fomligt moln av baciller och virus på skolan de senaste veckorna och jag tror att influensan har börjat lite smått hos oss i Årjäng. Några har legat med hög feber, ont i kroppen och onda luftvägar. Håller tummarna att jag slipper den.
Under dagen är gubben (o Bosse tror jag) på jaktprov med Jazz för första gången. Hans jaktliga egenskaper ska värderas och betygssättas. Jag vet inte om vädret är gynnsamt eller inte. Det har kommit en del snö under natten. Just nu är det nollgradigt och blåser kraftigt nordan. Kanske har det gjort att hararna har suttit stilla och blir svåra att finna. Det kan bli mycket letande före upptag. Han ringer väl och meddelar. Jag ska åka till ICA Sillerud för att handla lite och sedan besöka modren.
I kväll ska vi åka till Norane samlingslokal och lyssna på en intressant författare; Berndt Andersson. Han har skrivit en bok som heter "Hönsen värper små ägg i år" som handlar om förhållandena här vid gränsen under krigsåren. Titeln, var om jag minns rätt, ett koduttryck i den undergroundkommunikation som man använde för att dölja meddelanden mellan Sverige och Norge, åtminstone i boken. Vet inte om den är en "sann historia" eller "baserad på en sann historia". Sånt är ju viktigt har vi upptäckt. :-))
Det blir långt och utdraget uppvaknande med ensamt runt- omkring- strosande i huset, tidningsläsning på nätet i lugn och ro, lite bloggande, har läst och kollat lite på sajten Axess (stavning? Länk finns på min lista),
Vinterförkylningen, som har varit lite på gång ett tag har hunnit ifatt mig så det snörvlas en del. Jag har ju jobbat i ett fomligt moln av baciller och virus på skolan de senaste veckorna och jag tror att influensan har börjat lite smått hos oss i Årjäng. Några har legat med hög feber, ont i kroppen och onda luftvägar. Håller tummarna att jag slipper den.
Under dagen är gubben (o Bosse tror jag) på jaktprov med Jazz för första gången. Hans jaktliga egenskaper ska värderas och betygssättas. Jag vet inte om vädret är gynnsamt eller inte. Det har kommit en del snö under natten. Just nu är det nollgradigt och blåser kraftigt nordan. Kanske har det gjort att hararna har suttit stilla och blir svåra att finna. Det kan bli mycket letande före upptag. Han ringer väl och meddelar. Jag ska åka till ICA Sillerud för att handla lite och sedan besöka modren.
I kväll ska vi åka till Norane samlingslokal och lyssna på en intressant författare; Berndt Andersson. Han har skrivit en bok som heter "Hönsen värper små ägg i år" som handlar om förhållandena här vid gränsen under krigsåren. Titeln, var om jag minns rätt, ett koduttryck i den undergroundkommunikation som man använde för att dölja meddelanden mellan Sverige och Norge, åtminstone i boken. Vet inte om den är en "sann historia" eller "baserad på en sann historia". Sånt är ju viktigt har vi upptäckt. :-))
Varg i Karlstad
Varg har observerats vid Bergviksmotet igår den 21:a januari, och rörde sig i riktning mot villaområdet Hultsberg, sedan fann man också spår av varg i en trädgård i Knappstad i utkanten på Karlstad. Den hade passerat genom trädgården under dagen och lämnat både fotavtryck och urinmarkeringar. Man kan väl anta att det är samma djur som synts vid Bergvik, Biltema och Hultsberg.
I huset på Knappstad där vargspåren hittades bor den här söta lilla tjejen, Elin. Det känns inte helt bekvämt att små barn tvingas umgås så nära med stora rovdjur. De svenska vargarna får inte jagas och därför oskygga, det är ett problem.
Vargpar i Glaskogsreviret konstaterat.
Nu har länsstyrelsens spårare definitivt konstaterat att det finns ett vargpar i gamla Glaskogsreviret. Det finns spår av två vargar och en massa revirmarkeringar. Nu väntar man bara på att i snön få se de första tecknen på att tiken löper.
I morgon startar gubben Jazz på jaktprov och vi kan bara hålla tummarna att det ska gå bra.
I morgon startar gubben Jazz på jaktprov och vi kan bara hålla tummarna att det ska gå bra.
Golvvärme kommer och går!
Golvvärme kom.......
och golvvärme gick...
Alltså golvvärmen i det nylagda hallgolvet längst upp har vi nu kunnat sätta på. Golvet måste torka ordentligt först. Nu är det igång och helt fantastiskt. Oskar, taxen, lägger sig numera på klinkern i hallen och bara jäser. Vi går dit ibland och bara gillar läget. När vi måste lägga om golvet i köket och vardagsrummet så blir det tveklöst golvvärme.
Men för några dagar sen la golvvärmen i badrummet av. Trist! Det hör inte ihop med golvvärmen i hallen för den senare är vattenburen och den i badrummet är elektrisk. Ännu så länge har vi inte lyckats få hit någon elektriker som kan kolla vad som är fel. Jag ser att gubben svettas lite och håller tummarna i smyg att det inte ska vara fel på själva slingorna så vi måste bryta upp golvet och lägga nytt.
Vallgrens nyaste måste jag läsa!!
Jag älskade ju verkligen hans förra bok "Den vidunderliga kärlekens historia" tror jag den hette. Den nya såg jag göras ner totalt i kväll av Ingrid Elam. Hon var inte ens ljum i sin recension, hon tyckte uttalat illa om boken. Men jag tror att jag kommer att gilla den för hon, Ingrid alltså, sade sig reagera mot hans svulstiga språk (!). Och jag älskar hans svulstiga språk, precis på samma sätt som jag älska vräkiga kritschiga stora änglar.
Jag tror att hon är bara avundsjuk på hans språk för det är så ovanligt och vräkigt med helt nya associaltionsbanor. Men vill man hålla sig till det vanliga tillbakahållna strikta och tråkiga språket så är det upp till var och en. Jag vill i alla fall vältra mig i Vallgrens vindlingar.
Fast jag har förstås inte läst boken än så jag vet ju inte om jag gillar den. Titeln var så underlig så jag kommer inte ihåg den. Jo, "Kunzelmann o Kunzelmann" var det eller nåt sånt.
Jag tror att hon är bara avundsjuk på hans språk för det är så ovanligt och vräkigt med helt nya associaltionsbanor. Men vill man hålla sig till det vanliga tillbakahållna strikta och tråkiga språket så är det upp till var och en. Jag vill i alla fall vältra mig i Vallgrens vindlingar.
Fast jag har förstås inte läst boken än så jag vet ju inte om jag gillar den. Titeln var så underlig så jag kommer inte ihåg den. Jo, "Kunzelmann o Kunzelmann" var det eller nåt sånt.
Lägenhetsköp igen...
är på gång. Den äldste sonen har ju nyss köpt och säger att han ska bo kvar ett tag nu. Han har förmodligen flyttat lika många gånger som antalet år han bott i Stockholm.
Nu är det dags för den yngste att springa på visningar; Wollmar Yxkullsgatan var det senast. Någon som vet nåt elände på den gatan, något bustillhåll, något planerat tunnelbanebygge, någon ny citybana, någon ny väg eller annat?
Nu är det dags för den yngste att springa på visningar; Wollmar Yxkullsgatan var det senast. Någon som vet nåt elände på den gatan, något bustillhåll, något planerat tunnelbanebygge, någon ny citybana, någon ny väg eller annat?
Varg i Karlstad
Varg har observerats vid Bergviksmotet igår den 21:a januari, och rörde sig i riktning mot villaområdet Hultsberg, sedan fann man också spår av varg i en trädgård i Knappstad i utkanten på Karlstad. Man kan väl anta att det är samma djur.
I huset där vargspåren hittades bor den här söta lilla tjejen, Elin. Det känns inte helt bekvämt att hon har varg i trädgården tycker jag.
Idag fick vi veta att man konstaterat parbildning av varg i Glaskogsområdet. Ett par revirmarkerar och man väntar nu att få spår av löpning.
Vi har testat två av vinerna!
Nu har vi druckit två av presentvinerna:
Det till höger ´Stoneleigh var alltså ett Riesling från Nya Zeeland, friskt och gott med lagom mycket smak, lagom syra för min del. Passar till lite av varje.
Errazuriz är ett Chardonnay från Chile. Ett vin med mycket smak, mycket smak av frukt och doft av blommor. Vi drack det tyvärr första dagen lite för varmt, det ska absolut vara kallt, annars blir det lätt jolmigt i smaken. Andra dagen när vi drack resten välkylt var det perfekt. Gott till mat med rätt mycket kryddor och smak på, inte typ till kokta fiskrätter.
Presidenten...
kan man fundera på. Vi såg en glimt av när Obama svor eden inför denna otroliga människomassa. Och vi tror att Martin Luther King sitter där någonstans uppe i sin himmel och ler. Detta måste ändå vara en stor upplevelse för äldre svarta i USA som upplevt till och med lagstadgad rasdiskriminering.
Man har dessutom fått en president med stor karisma, kanske något som liknar det vi upplevde med John Kennedy för länge sedan. Obamas tal var oerhört bra som tal betraktat, mycket skickligt genomfört. Skulle kanske inte gått hem om det varit framfört av en svenska statsminister hos oss precis, men i USA tror jag att man älskar att höra om sina strävsamma förfäder och nationens storhet.
Framgångsvågen handlar naturligtvis till stor del om att erbjuda en motsats till Bush som lyckats bli ordentligt impopulär på slutet. Om Obama genom sitt tal vill sätta en agenda för sitt ledarskap så blir det nog bra.
Man har dessutom fått en president med stor karisma, kanske något som liknar det vi upplevde med John Kennedy för länge sedan. Obamas tal var oerhört bra som tal betraktat, mycket skickligt genomfört. Skulle kanske inte gått hem om det varit framfört av en svenska statsminister hos oss precis, men i USA tror jag att man älskar att höra om sina strävsamma förfäder och nationens storhet.
Framgångsvågen handlar naturligtvis till stor del om att erbjuda en motsats till Bush som lyckats bli ordentligt impopulär på slutet. Om Obama genom sitt tal vill sätta en agenda för sitt ledarskap så blir det nog bra.
Svårt att ha sällskapshund i vargområde...
"Inlagd av VargObs den Jan 19, 2009 i Årjäng
Händelse: Två personer ser vargen. Ca klockan 24.00 släpptes en yorkschire terrier ut att rastas. Hunden började strax skälla med skall som var onormala. Då man såg ut genom köksfönstret kunde man se en varg sa. 6 meter från huset. Man rusade ut och skrämde vargen på flykt, varpå hunden blev tuff och sprang efter. kort efter hördes hundens dödsskrik och alt blev tyst. Senare kom det snö som försvårade det eftersök som Bo Karlsson gjorde på söndagen. Men eftersökshunden markerade som vid blodspår.
Plats: 6 meter från bostadshus, Stenbyn, Lundås där Arnold och Margareta Nilsson bor. ( ca: 250 m söder Torbetjärn)
Observationstid: 2009-01-18 24:00
Inrapporteringstid: 12:25
Kommentarer: Vid minst två tillfällen den senaste månaden har trovärdiga personer sett varg vid Håtjärn ca: 1 km från denna observation.
Koordinater:
Lat N 59º 29′ 14″
Lon E 11º 48′ 55″
Rapportör: Malte Johansson"
Texten hämtad från vargobs
Ljushållartips!
Jag vet inte om jag har köpt fel ljus i år eller om fabrikanterna har snålat och gjort dem smalare, men alla ljus har vinglat i sina ljushållare. Då fick jag tipset att sätt ner ljusen i en sån där metallknäckform. Jag köpte för säkerhets skull röda och gröna till julens alla ljus. Funkar väldigt bra. Ett tips bara. Man slipper hålla på och feppla med pappersbitar och de här brinner inte heller om man glömmer ljusen.
Bittens juldekorationer... o Grattis Maja!
Så här fint har Bitten gjort i Leverhögen till jul. Jag har tänkt ta kort på det så många gånger men inte lyckats komma förbi där när jag samtidigt har haft tid att stanna o ta bilder. Det är alltså rejält stora dekorationer!
När jag nu ändå är här i Leverhögen så passar jag på o säger
Grattis till Martin o Miras lilla Maja!
Hon fyller 1 år idag säger gubben och detta faktum har lockat farföräldrarna till huvudstaden. B. har alltså avstått en fin jaktdag och det är stort, sånt kan bara barnbarn åstadkomma.
Valsa valsar omkring här mellan Lisslerud och Västra Boda idag. Hon slagade en kilometer men inget upptag.
Därmed slut nyheter från Leverhögen.
Stjärnorna på slottet igen då...
I kväll var det Stjärnorna på slottet igen då. Vi hade planerat för en myspyshelg och fnissat lite åt det innan. Det är inte så ofta vi får en hel helg för oss själva men nu ville vi freda en. Det var sovmorgon idag lördag för min del och sedan lite tvätt och plock, medan gubben jagade hare. Inget skjutet dock, fast bra jakt. Vid middagstid kom gubben hem och vi släppte taxen Oskar. Han fick strax upp ett rådjur bakom huset och det blev jakt. Vi såg djuret men det var i språng och för långt håll så det blev inget skjutet idag. Helt ok jakt dock. Fast vi begriper inte varför han går tillbaka i spårlöpan när han tappar. Det vore ju smartare att han ringade runt istället där han förlorat vittringen.
Sen lagade vi lite god mat och bänkade oss framför Stjärnorna på slottet.
Det var Kjerstin Dellerts kväll.
Hur kan en far låta sitt barn veta att det är hennes fel att äktenskapet inte är bra och att hon borde ha varit en pojke??? Och att tvinga famlijen att umgås med pappans älskarinna??
(Känner igen det här med önskan om en pojke lite från min mormor, som hette Axelina och som enligt sin far borde ha blivit en pojke som skulle ha hetat Axel. )
Nåväl, Kjerstin hamnade in ett pappersäktenskap som hon togs sig ur så småningom och gifte sig med en betydligt yngre man, Nils-Åke Häggbom, balettdansör. Ett väldigt passionerat förhållande. Jag minns fortfarande vilken skandal det var. Hon var ju firad primadonna av god familj och hon lämnade allt för att bli hustru till en mycket yngre man i lägre ställning. Men de är fortfarande ett par efter många år och jag gillar deras planer på att bygga ett hus för ålderdomen.
(Jag vill också bygga ett hus som vi kan åldras i; lätt att ta sig fram med rollator och rullstol, enkelt att sköta tvätt och hygien. När det gäller dusch har vi redan tänkt till, men resten?)
Sen gillade jag att det såg ut som om Jonas Gardell och Kjerstin D trots allt hittade någon sorts gemensam nämnare. Det var inte så enkelt. Hon var i särklass äldst, (83!) , han i särklass yngst. Och båda är på sitt sätt primadonnor, båda har gått sina egna vägar och brutit med de närmaste och med konventioner i sin omgivning. Det betyder att båda är på sin vakt och släpper ingen inpå livet. Synd för egentligen är de rätt lika.
Kjerstin har min beundran. Hon är alltså 83 år och fortfarande nytänkande och aktiv, trots att hon antagligen plågas av värk. Undrar hur många som nu kommer att köpa en borste och börja torrborsta sig för att få så fin hy för sin ålder som hon har? Så här i slutet på veckan beskrev Staffan Scheja hela veckan som ett kreativt dårhus och jag är böjd att hålla med honom. Himla bra TV har det varit i alla fall! Vi har skrattat gott och det har varit trevligt att lära känna de här människorna bättre. De är alla personligheter som förtjänar att bli uppmärksammade, inte bara för sina talanger utan också för sitt mod och sina livsval. Det är lite som sannsagor.
Sen lagade vi lite god mat och bänkade oss framför Stjärnorna på slottet.
Det var Kjerstin Dellerts kväll.
Hur kan en far låta sitt barn veta att det är hennes fel att äktenskapet inte är bra och att hon borde ha varit en pojke??? Och att tvinga famlijen att umgås med pappans älskarinna??
(Känner igen det här med önskan om en pojke lite från min mormor, som hette Axelina och som enligt sin far borde ha blivit en pojke som skulle ha hetat Axel. )
Nåväl, Kjerstin hamnade in ett pappersäktenskap som hon togs sig ur så småningom och gifte sig med en betydligt yngre man, Nils-Åke Häggbom, balettdansör. Ett väldigt passionerat förhållande. Jag minns fortfarande vilken skandal det var. Hon var ju firad primadonna av god familj och hon lämnade allt för att bli hustru till en mycket yngre man i lägre ställning. Men de är fortfarande ett par efter många år och jag gillar deras planer på att bygga ett hus för ålderdomen.
(Jag vill också bygga ett hus som vi kan åldras i; lätt att ta sig fram med rollator och rullstol, enkelt att sköta tvätt och hygien. När det gäller dusch har vi redan tänkt till, men resten?)
Sen gillade jag att det såg ut som om Jonas Gardell och Kjerstin D trots allt hittade någon sorts gemensam nämnare. Det var inte så enkelt. Hon var i särklass äldst, (83!) , han i särklass yngst. Och båda är på sitt sätt primadonnor, båda har gått sina egna vägar och brutit med de närmaste och med konventioner i sin omgivning. Det betyder att båda är på sin vakt och släpper ingen inpå livet. Synd för egentligen är de rätt lika.
Kjerstin har min beundran. Hon är alltså 83 år och fortfarande nytänkande och aktiv, trots att hon antagligen plågas av värk. Undrar hur många som nu kommer att köpa en borste och börja torrborsta sig för att få så fin hy för sin ålder som hon har? Så här i slutet på veckan beskrev Staffan Scheja hela veckan som ett kreativt dårhus och jag är böjd att hålla med honom. Himla bra TV har det varit i alla fall! Vi har skrattat gott och det har varit trevligt att lära känna de här människorna bättre. De är alla personligheter som förtjänar att bli uppmärksammade, inte bara för sina talanger utan också för sitt mod och sina livsval. Det är lite som sannsagor.
Elle-galan förföljer mig idag...
I paltkoma (Suss, jag kan inte låta bli att använda ordet!) slötittade vi på TV hela kvällen, liggandes på sofforna tillsammans med hundarna! Vi såg till och med Lets dance och det för första gången den här säsongen. Rätt par blev utröstat. Jag vet inte varför Linda var så trumpen, kanske hade hon en god anledning men någon entertainer var hon def inte. Och det är nog viktigare än dansbriljans. Sen blev det Rob Roy med Liam Neeson.
Så småningom drabbades vi av det som drabbar oss så¨där fram på kvällskvisten; vi längtar efter ungarna och ringer den vi inte pratat med på ett tag. Det var Stockholmssonen. Han svarade till slut och det var ett himla väsen runt honom, skrål faktiskt och många röster.
Till slut lyckas han förmedla att han var (är i skrivande stund) på Elle-galan på Grand Hotel. (Hade han sagt förut, hade vi glömt förstås) Han gick ut och rökte lite och vi pratade en stund, allt väl, han hade varit ute med brodern igår en sväng. Båda mår bra.
Sen beger jag mig till datorn och bloggen; blogg.se. startsida. Och vad är det första jag får se? Jo Elle-galan! Bilder och ett som annat, överallt på framsidan. Då blir jag en sån där riktigt fjompig morsa.
-Aha, det finns något live från galan. Jag kan gå in och få se sonen livs levande från någon web. utsändning!
Letar!
Icke sa Nicke. Jag hittar ingen utsändning i alla fall. Asch, jag tror att han kommer att klara den här kvällen också, även om jag inte kan se honom och ha koll på hur han har det Men Stockholm (och Umeå!) känns ofta väldigt ocentralt och långt borta. Jag undrar hur länge man oroar sig för sina barn? Tar det aldrig slut?
Paltkoma...
är ett ord jag gillar. Hon använder det Suss, min f.d. norrlandsboende väninna. Det säger liksom vad det handlar om när man nästan går in i medvetslöshet efter god mat och mycket mat.
Vi var iväg en tur till Karlstad i eftermiddag och shoppade bl.a. färska räkor. Nu ska de avätas med tillbehör och en av presentflaskorna från förra helgen. Sen blir det väl paltkoma då efteråt.
Jag fick förresten tag på två väldigt lovande böcker idag. Ska skriva om dem sedan.
Vi var iväg en tur till Karlstad i eftermiddag och shoppade bl.a. färska räkor. Nu ska de avätas med tillbehör och en av presentflaskorna från förra helgen. Sen blir det väl paltkoma då efteråt.
Jag fick förresten tag på två väldigt lovande böcker idag. Ska skriva om dem sedan.
GÅ OCH SE LARS LERIN PÅ VALDEMARSUDDE!
(Den här bilden finns på Värmlands museum och jag är inte säker på att den har följt med till Stockholm, men den är en typisk Lerin även om en sån här futtig liten bild inte alls gör konstverket rättvisa.)
Lars Lerins utställning på Valdemars Udde går in på sista versen. Den här helgen är sista chansen att se den. Gör det, gå och se den! Hans mörka ljus i akvarell kan ingen annan göra. Och ta gärna en visning också. Hans liv är en sannsaga i sig.
Lars är en konstnär från trakterna av Munkfors och han har tidigare varit berömd mest i Värmland, men nu har även en större publik tagit honom till sitt hjärta. Utställningen på Valdemarsudde har pågått länge nu men har hela tiden varit mycket välbesökt. Man har haft 60.000 fler besökare tack vare utställningen och visningarna, som brukar locka c:a 20 deltagare, har under den här tiden haft c:a 100 varje gång. En succé.
Efter Stockholm kommer den till Skövde. Grattis alla skövdebor!
Jättegod tomatbasilika!
Gubben beställde köttfärssås och spaghetti idag torsdag. Den här hittade jag på ICA-Sillerud, finkrossad tomat med basilika. Jag köpte den eftersom jag gillar basilika och det är svårt att få tag på färsk basilika, den blir så fort dålig. Den här röran var kanongod att ha i köttfärssåsen. Dessutom har jag förstås i en buljongtärning, lite spad från spaghettikoket, lite senap, lite svart vinbärssaft, soja, rejält med lök, vitlök, finhackade champinjoner. Och färsen är älg här. Jag vill inte ha den så tunn så den rinner, mer som en grötig röra. Det smakade jättebra!
Lübeckmarsipan...
är berömd och nu ska vi börja äta av gåvan! Smarrigt ska det bli nu efter köttfärssåsen!
Elisabeth Tarras Wahlberg - uppdaterat!
Eftersom skvallerpressen inte tar sitt ansvar och kollar upp hur Bettan har det, så gör jag ett försök att axla den bördan istället. Nu blir det ett sånt här lågt inlägg igen. Alla som inte gillar skvaller och som betraktar sig själva som mer seriösa / kulturella kan alltså genast sluta upp med att läsa för att slippa bli besudlade med onödig information.
Jag startade med att googla förstås, det är ju enklast...
... och hittade en intervju gjord med henne i december 2008. Intressant! Av det samtalet blev jag inte så mycket klokare när det gällde hennes privatliv. Det var inga klargöranden om huruvida förvillande förälskelse kunde ha dragit iväg med henne till främmande land. Det var ju en av mina spekulationer i ett tidigare blogginlägg om varför hon lämnade kungabarnen och flyttade långt bort plötsligt.
Av intervjun framgår i alla fall att hon jobbar med "protokoll". Fast protokoll är inte vad vi vanliga dödliga menar med protokoll. Det handlar inte om att hon sitter och präntar ner sammanträdesresultat. Protokoll i de här sammanhangen handlar om att göra ungefär det som Michael Bindefelt gör fast på en annan nivå liksom. Alltså är det Bettans arbetsuppgift att fixa till staten Qatars sällskapsliv så att det blir lite stil på det och att det kan fasa in i Västerländska staters umgängesformer. Qatar är en modern stat, ja, eller har ambitionen att utvecklas mot att bli en modern stat. Bettan gör tydligen det här tillsammans med en norsk kollega. Och vad jag förstår så har de tillsammans himla kul på jobbet. Det handlar om att planera statsbesök, officiella födelsedagsfiranden och annat storslaget festligt. Jag fick en känsla av att det var ett kreativt och nyskapande jobb som kan vara roligt av just den anledningen och värt att flytta för.
Det där med behov av bättre inkomst kan ha varit ett annat skäl till att hon lämnade slottet och kungahuset. För jag hittade av en slump en uppgift om att hon 2006 klockades för en årsinkomst på blygsamma 524 000 kr. Det innebär att hon måste ha shoppat de där flotta jobbkläderna på Myrorna eller Blocket, samt förmodligen tvingats häcka i en tvåa i någon oglamorös förort och ta tunnelbanan till jobbet. För de där pengarna räcker inte för en ensamstående kvinna till en våning i Stockholms innerstad och till avancerad shopping. Om nu inte den frånskilde gubben Björn lämnat henne en förmögenhet att leva av. Det måste ändå kännas lite pyrt att göra ett så proffsigt och påpassat jobb, med antar jag konstant jour, till en så försynt ersättning. Det är ju inte mer än vad en vanlig sketen lärare kunde dra ihop då. i intervjun så fick hon faktiskt frågan om hur mycket hon tjänar nu och hon passade den frågan med sitt vanliga pokerfejs: "Jag har så jag reder mig". Men jag tyckte mig ana lite triumf bakom hennes uttalande.
När det gäller mina spekulationer om hon var tänkt att bli sagotant (som i Tusen och en natt) hos en eventuellt sömnlös härskare så får jag nog lägga den teorin på hyllan. Emiren har inte mindre än tre fruar redan så det hade blivit trångt på sängkanten.
Hittar förresten i bråten på google en blogg som stärker mina dubier om han Grimstad som kommenterade kungahusets årskrönika på TV. Han är alltså statsvetare och f.d. anställd vid norska kungahuset. Han har varit över hövan tyckmycken om kungahusens i Norden medlemmar och om det är något som är lågt så är det sladdrande forskare. Sladdrandet är ett privilegium förbehållet oss odisputerade. Forskare ska hålla sig till sina "Sanningar", inte äventyra (eventuell ?) trovärdighet genom att sväva ut i tendensiöst trams.
Det fanns också en bra förklaring till varför Elisabeth var med i årskrönikan. Hon jobbade ju en del av året 2008 åt kungahuset så det var helt i sin ordning. Hon har till och med skrivit en bok om året.
Detta var frukterna av en liten stunds googlande. Den som vet mer får gärna fylla på i kommentarerna!
Jag startade med att googla förstås, det är ju enklast...
... och hittade en intervju gjord med henne i december 2008. Intressant! Av det samtalet blev jag inte så mycket klokare när det gällde hennes privatliv. Det var inga klargöranden om huruvida förvillande förälskelse kunde ha dragit iväg med henne till främmande land. Det var ju en av mina spekulationer i ett tidigare blogginlägg om varför hon lämnade kungabarnen och flyttade långt bort plötsligt.
Av intervjun framgår i alla fall att hon jobbar med "protokoll". Fast protokoll är inte vad vi vanliga dödliga menar med protokoll. Det handlar inte om att hon sitter och präntar ner sammanträdesresultat. Protokoll i de här sammanhangen handlar om att göra ungefär det som Michael Bindefelt gör fast på en annan nivå liksom. Alltså är det Bettans arbetsuppgift att fixa till staten Qatars sällskapsliv så att det blir lite stil på det och att det kan fasa in i Västerländska staters umgängesformer. Qatar är en modern stat, ja, eller har ambitionen att utvecklas mot att bli en modern stat. Bettan gör tydligen det här tillsammans med en norsk kollega. Och vad jag förstår så har de tillsammans himla kul på jobbet. Det handlar om att planera statsbesök, officiella födelsedagsfiranden och annat storslaget festligt. Jag fick en känsla av att det var ett kreativt och nyskapande jobb som kan vara roligt av just den anledningen och värt att flytta för.
Det där med behov av bättre inkomst kan ha varit ett annat skäl till att hon lämnade slottet och kungahuset. För jag hittade av en slump en uppgift om att hon 2006 klockades för en årsinkomst på blygsamma 524 000 kr. Det innebär att hon måste ha shoppat de där flotta jobbkläderna på Myrorna eller Blocket, samt förmodligen tvingats häcka i en tvåa i någon oglamorös förort och ta tunnelbanan till jobbet. För de där pengarna räcker inte för en ensamstående kvinna till en våning i Stockholms innerstad och till avancerad shopping. Om nu inte den frånskilde gubben Björn lämnat henne en förmögenhet att leva av. Det måste ändå kännas lite pyrt att göra ett så proffsigt och påpassat jobb, med antar jag konstant jour, till en så försynt ersättning. Det är ju inte mer än vad en vanlig sketen lärare kunde dra ihop då. i intervjun så fick hon faktiskt frågan om hur mycket hon tjänar nu och hon passade den frågan med sitt vanliga pokerfejs: "Jag har så jag reder mig". Men jag tyckte mig ana lite triumf bakom hennes uttalande.
När det gäller mina spekulationer om hon var tänkt att bli sagotant (som i Tusen och en natt) hos en eventuellt sömnlös härskare så får jag nog lägga den teorin på hyllan. Emiren har inte mindre än tre fruar redan så det hade blivit trångt på sängkanten.
Hittar förresten i bråten på google en blogg som stärker mina dubier om han Grimstad som kommenterade kungahusets årskrönika på TV. Han är alltså statsvetare och f.d. anställd vid norska kungahuset. Han har varit över hövan tyckmycken om kungahusens i Norden medlemmar och om det är något som är lågt så är det sladdrande forskare. Sladdrandet är ett privilegium förbehållet oss odisputerade. Forskare ska hålla sig till sina "Sanningar", inte äventyra (eventuell ?) trovärdighet genom att sväva ut i tendensiöst trams.
Det fanns också en bra förklaring till varför Elisabeth var med i årskrönikan. Hon jobbade ju en del av året 2008 åt kungahuset så det var helt i sin ordning. Hon har till och med skrivit en bok om året.
Detta var frukterna av en liten stunds googlande. Den som vet mer får gärna fylla på i kommentarerna!
Kvalitetsutvärderingsplanehelvetet...
lägger en död hand över vettigt lagarbete i skolan i det här landet. Lärare sitter en stor del av sin kompetensutvecklingstid, av sin gemensamma planeringstid och av sin dyrbara arbetslagstid och producerar hyllvärmare beordrade uppifrån i skolsystemet från högsta nivå.
Under ett antal år har vi lärare verkligen vant oss vid att jobba i arbetslag. Det har blivit självklart att vi tar stöd av varandra i det vanliga arbetet med barn och föräldrar. Vi har ett ständigt utbyte av goda erfarenheter / kunskaper och dåliga. Vi strävar på och försöker få till en röd tråd i verksamheten så att barnen inte ska komma som till en ny skola när de byter lärare i sin vandring uppåt i klasserna.
Men utan möjlighet att verkligen jobba tillsammans i arbetslag så tenderar lärarjobbet att bli ett ensamarbete igen på ett sätt som det inte varit de senaste 20 åren. För det är ensamarbete som återstår när vi inte längre kan använda arbetslagstiden till att få vara ett arbetslag utan tvingas till att producera pseudodokument.
Tänk om någon godhjärtat och insiktsfull själ däruppe kunde frälsa oss från kvalitetsutvärderingsplanehelvetet så att vi kan få ägna oss åt ett professionellt undervisningsarbete istället!
Under ett antal år har vi lärare verkligen vant oss vid att jobba i arbetslag. Det har blivit självklart att vi tar stöd av varandra i det vanliga arbetet med barn och föräldrar. Vi har ett ständigt utbyte av goda erfarenheter / kunskaper och dåliga. Vi strävar på och försöker få till en röd tråd i verksamheten så att barnen inte ska komma som till en ny skola när de byter lärare i sin vandring uppåt i klasserna.
Men utan möjlighet att verkligen jobba tillsammans i arbetslag så tenderar lärarjobbet att bli ett ensamarbete igen på ett sätt som det inte varit de senaste 20 åren. För det är ensamarbete som återstår när vi inte längre kan använda arbetslagstiden till att få vara ett arbetslag utan tvingas till att producera pseudodokument.
Tänk om någon godhjärtat och insiktsfull själ däruppe kunde frälsa oss från kvalitetsutvärderingsplanehelvetet så att vi kan få ägna oss åt ett professionellt undervisningsarbete istället!
Långfingrad på börsen?
Läser hos Alltiallon om hur man nu återigen gjort viktig forskning och kommit fram till att långfingrade börsmäklare är mer framgångsrika, ja, eller ungefär så.
Någonstans är det väl det vi har anat! :-)) Att det krävs ett visst mått av långfingrighet för att bli rik.
Fast för mig finns det ett tankehopp här i forskningsreferatet. Har människor med långa långfingrar mer manligt könshormon? För just det där med att de största och hårigaste "gorillorna" är gynnade på olika sätt i flocken är ju inget nytt annars.
Jag har annars rätt långa långtår. Jag undrar vilken karriär det borde ha predestinerat mig för.
Generationsskifte?
Måste tillstå att det här brevet väckte ett fniss hos mig och gubben! :-))
Vi, den äldre generationen på gården, symboliseras av den vithårige mannen som lyfts bort och den nya generationen av damen i flätor som är kvar! Nu inbjuds till seminarium om hur man gör generationsskifte på gården. Det är alltså dags för ättlingarna att äntligen ta sitt ansvar och sätta plogen i jorden nu då! De har ännu så länge inte visat tecken på att vara värst "jordlagda" som man säger här, men vem vet?
7 miljarder i vinst och sparpaket????
Jag fattar inget. Telia Sonera visar upp en vinst på 7 miljarder och ändå presenterar man ett sparpaket där 1200 anställda ska bort???? På lång sikt behövs det säger man. Mitt ekonomiska förstånd har nog alltid varit skröpligt förstås och det här går definitivt över min horisont. Upplys mig gärna den som ser logiken i detta! Jag ser bara girighet.
Jonas Gardell - jag älskar Dig!
Så sa Janne Loffe Karlsson i Stjärnorna på slottet och så säger jag också. Du är den mest fantastiska artist jag vet! Och jag gråter och skrattar om vartannat när jag ser Dig och hör Dig! Har sett alla Dina shower (tror jag) och läst alla böcker (vet jag) och nu har jag sett Dig på Stjärnorna på slottet och min beundran för Dig som proffs bara växer.
Tänk när Jonas säger att det kommer inte att bli någon bra teater i framtiden för inga frusna stackars barn kommer att sitta av alla raster på toa för att slippa gå ut och frysa och bli mobbade. Alla måste åka pulka i backen. Det var alltså så att Jonas var mobbad under hela sin barndom och därför tillbringade en stor del av rasttiden på toa. Och där hittade han på berättelser, berättelser som sedan blivit teater, film, ståuppkomedi, böcker osv. Jag kommer osökt att tänka på Astrid Lindgren som vid något tillfälle talade om att hon började göra berättelser inne i huvudet när hon som barn tvingades att rensa rovor, rad efter rad efter rad, riktigt tråkigt. Jag har inte riktigt anammat tanken att stor konst kräver lidande och tristess, men nu börjar jag undra.
Visste inte att Jonas Gardell är teologie hedersdoktor. Helt suveränt! Helt rätt! Han har hämtat djupa kunskaper om människan och Gud genom sitt eget liv och sina egna erfarenheter. Däremot inte genom att förstå andra människor, inte genom empati. Det stod klart för mig i det förra avsnittet i serien där han behandlade musikpedgogen okänsligt och illa. Människor som växer upp som Jonas har gjort och haft hans upplevelser kan få empatistörningar. Men det spelar inte så stor roll, ingen av oss är fullkomlig.
Att umgås med/ se Jonas Gardell är som att åka Berg och dalbana känslomässigt. Man skrattar och så plötsligt fastnar skrattet i halsen och strax är man gråtfärdig. För han har djupa kunskaper i människans innersta liv. Han kan både ande och själ och har hittat sambanden där emellan. Jag delar inte bara hans tro på hur människor är, jag delar också hans tro på Gud som den älskande guden och som det godas företrädare på jorden.
När jag ser Stjärnorna på slottet så förstår jag plötsligt varför Jonas Gardell älskar allsång med publik. Han som har ett liv bakom sig med en delvis tragisk barndom och övergrepp har naturligtvis stora känslomässiga hål i själen. Hål som hela tiden och oavbrutet måste fyllas med kärlek från Gud och från människor. Människor med hans bakgrund har läckage känslomässigt, det goda som vederfars dem gör gott men räcker liksom aldrig till, för de hål som barndomen har åstadkommit är oläkbara och gör att det hela tiden läcker ut igen och därför måste kärlek fyllas på varje dag hela livet, annars rinner det ut och blir tomt. Guds kärlek och människors kärlek fyller på. Det handlar om att överleva. Hans konstnärskap är briljant men också en överlevnadsstrategi. Kanske just därför briljant, för att det är livsnödvändigt.
Och så nyckeln i det hela; Skulle Du vilja ha det onda ogjort om Du fick leva om Ditt liv?
Nej, då vore jag inte jag.
Det är stort!
Kollat flygkrascher...
...har jag gjort hela dagen av och till. Yngste sonen befinner sig någonstans i luften över Atlanten på väg hem från LA o väntas landa i Stockholm i kväll. Jag är bara så här hopplöst orolig när barnen är ute och flyger och far. Det har inte varit någon olycka än i alla fall. Hoppas han ringer vid ankomst.
F.ö. så har det varit en lugn dag i återhämtningens tecken; sovmorgon medan gubben jagade hare, plockat bort en del julsaker, städat lortiga apparater i köket (borde ha gjorts före jul förstås och framför allt före gårdagens födelsedagskalas), druckit kaffe med modren och erbjudit mig att ta bort hennes julsaker men hon vill vänta till nästa helg, lämnat tillbaka brickor hos svärmor. Ja, lite plock och tvätt och strykning så där. Som vanligt när det är fullmåne så blir jag pigg och glad. Och det spelar ingen roll om månen är gömd bakom moln som nu eller syns.
Nu har jag i alla fall rett ut att Stjärnorna på slottet går i repris igen kl 19.00 på svt 24 så jag ska titta på det snart. Gubben försvann till Holmedal på något jaktmöte där man ska ta fram eftersöksekipage för polisens utbildning i ämnet.
Uppdaterat: Yngste sonen ringde precis nu. Har landat och var på väg in till stan i taxi, i höjd med Upplands Väsby. Skönt! Nu kan jag avbryta letandet efter flygkrascher. Och han hittade Amber Romance på Victorias Secret
F.ö. så har det varit en lugn dag i återhämtningens tecken; sovmorgon medan gubben jagade hare, plockat bort en del julsaker, städat lortiga apparater i köket (borde ha gjorts före jul förstås och framför allt före gårdagens födelsedagskalas), druckit kaffe med modren och erbjudit mig att ta bort hennes julsaker men hon vill vänta till nästa helg, lämnat tillbaka brickor hos svärmor. Ja, lite plock och tvätt och strykning så där. Som vanligt när det är fullmåne så blir jag pigg och glad. Och det spelar ingen roll om månen är gömd bakom moln som nu eller syns.
Nu har jag i alla fall rett ut att Stjärnorna på slottet går i repris igen kl 19.00 på svt 24 så jag ska titta på det snart. Gubben försvann till Holmedal på något jaktmöte där man ska ta fram eftersöksekipage för polisens utbildning i ämnet.
Uppdaterat: Yngste sonen ringde precis nu. Har landat och var på väg in till stan i taxi, i höjd med Upplands Väsby. Skönt! Nu kan jag avbryta letandet efter flygkrascher. Och han hittade Amber Romance på Victorias Secret
Årjäng; statistiskt sett fattigdom och elände :-))
Jag lägger till ett skratt-tecken där eftersom det är en statistisk groda egentligen. Årjängs kommun brukar, när man gör upp statistik, få siffror som säger att invånarna är fattiga för man har extremt låg beskattningsbar inkomst i genomsnitt. Nu senast ligger kommunen näst längst ner på listan i Sverige. Och dessutom brukar det se ut som ett riktigt supställe eftersom här säljs ovanligt mycket alkohol per person. Stackars barn kan man tänka; växa upp i fattigdom och fylleri!
Sanningen är att ett antal av invånarna i Årjäng jobbar i Norge och därför inte skattar alls i Sverige. Det ger ett lågt genomsnitt på beskattningsbar inkomst överlag. Och dessutom invaderas vi av norrmän som handlar billig alkhol på vårt systembolag. Det kan alltså bli ordenligt fel om man litar helt på statistik utan att kolla lite på verkligheten också.
Jag skulle tro att invånarna i vår kommun har det till och med rätt gott ställt jämfört med genomsnittet i landet, för det finns nästan ingen arbetslöshet alls. Det tack vare närheten till Norge som tagit emot arbetskraft med öppna armar i något decennium nu. Dessutom är många människor, i en landsbygdskommun av den här typen, ägare till eget hus och inte så sällan dessutom ägare till egendom med skog och mark och det kan ju vara värt en slant.
Sanningen är att ett antal av invånarna i Årjäng jobbar i Norge och därför inte skattar alls i Sverige. Det ger ett lågt genomsnitt på beskattningsbar inkomst överlag. Och dessutom invaderas vi av norrmän som handlar billig alkhol på vårt systembolag. Det kan alltså bli ordenligt fel om man litar helt på statistik utan att kolla lite på verkligheten också.
Jag skulle tro att invånarna i vår kommun har det till och med rätt gott ställt jämfört med genomsnittet i landet, för det finns nästan ingen arbetslöshet alls. Det tack vare närheten till Norge som tagit emot arbetskraft med öppna armar i något decennium nu. Dessutom är många människor, i en landsbygdskommun av den här typen, ägare till eget hus och inte så sällan dessutom ägare till egendom med skog och mark och det kan ju vara värt en slant.
Svarat igen på kommentarer.
Jag ville bara säga att jag svarat igen på kommentarer här nere i bloggen. En del av mina svar har helt enkelt inte blivit publicerade när blogg.se krånglade, men nu har jag rättat till det. Pinsamt det här när det ser ut som att några får svar och några inte. Jag ber om ursäkt, men det är inte mitt fel.
Mer mat...
I kväll lördag har vi varit i Hol hos A och U bjudna på mat. Det blev fläskstek (av kotlettrad), hemgjord rödkål, Kartoffelklösse (i Bayern Knödel), vanlig potatis och god sås till. Detta är typisk tysk mat och väldigt god. Vi har nog samma förkärlek för just fläskkött i våra båda länder. 
Klösse och rödkål. Jag gillar formen på den där skålen upp till höger men den finns inte att köpa längre tror jag.
Fläskstek i sås.
Körsbär i sås med glass och vispgrädde till.
Sen fick vi med oss hem fina hemgjorda marmelader och en hembakad svensk mandeltårta. Smarrigt ska det bli.
Nu antar jag att jag missade stjärnorna på slottet igen, men jag får spana efter reprisen den här veckan också.
Klösse och rödkål. Jag gillar formen på den där skålen upp till höger men den finns inte att köpa längre tror jag.
Fläskstek i sås.
Körsbär i sås med glass och vispgrädde till.
Sen fick vi med oss hem fina hemgjorda marmelader och en hembakad svensk mandeltårta. Smarrigt ska det bli.
Nu antar jag att jag missade stjärnorna på slottet igen, men jag får spana efter reprisen den här veckan också.
Släkttorka...
är det på min sida minsann. Om jag räknar efter så har jag tre släktingar som lever; min mor, min bror och en kusin. Sen är det slut med det hela. Det känns lite torftigt, men på Rolands sida jämnar det ut sig med oräkneliga släktingar och det är jag glad för som aldrig har haft någon släkt inom räckhåll. Senast vi räknade efter så hade gubben modren, 3 mostrar, en morbror, en farbror, en faster, två syskon, tre syskonbarn, 6 syskonbarnbarn´, så där 30 kusiner och sedan bortom det förlorar vi perspektivet. Många bor faktiskt kvar på orten eftersom det har funnits arbetstillfällen de senaste decennierna.
Igår hade vi några här på en liten bjudning, det var Rolands bror med fru, syster och mor. Det var en försenad födelsedagsträff. Det brukar vi ha när det är jämna år eller halvjämna. Vi ville inte ha några sammankomster mitt uppe i hallrenoveringen ¨så det fick bli nu.
Det här var trevlig present; några bra vinflaskor. Rolands syster är bra på viner och vi ser fram emot att få testa de här.
Den som heter Thomas Hyland har i alla fall ett roligt namn. Någon som känner igen några favoriter här?
Maten blev helt ok tror jag. Gästerna ville i alla fall ha receptet och det brukar vara ett gott betyg. Så här var det:
Margareta Wallins (Åmål) grönpepparkyckling (4 pers.)
1 grillad kyckling
Sås:
50 g smör
1 krm salt
2 msk dijonsenap
2 msk soja
1-2 msk grovstött grönpeppar (frystorkad)
2 dl grädde
Smält smöret och blanda i alla såsingredienserna. Sjud 5 minuter (koka ej!)
Lägg kycklingbitarna (rensade!) i ugnsäker form (inte för stor)
Häll såsen varm över kycklingen!
Låt stå och dra minst 3 timmar (ta då den större mängden grönpeppar!) eller ett upp till ett dygn (ta då den mindre mängden grönpeppar!)
Uppvärmning i ugn 15 minuter i 200 grader före servering.
Serveras med ris och grönsallad.
Det här är en extremt lättlagad och festlig mat om man väljer att köpa färdiggrillad kyckling. Passar alltså som igår en fredag då det inte blir så gott om tid. Tänkte också att det kan vara gott att bryta av med kyckling efter julhelgens frosserier i fläsk och kött.
Till efterrätt hade gubben beställt stekta fikon och vaniljglass. Men de konserverade fikonen finns visst bara på Hemköp och det har vi inte här, så det fick bli värmda fikon i konjak på glasburk, uppvärmda serverade med glass och vispgrädde.
Sen kom till avslutning svärmors fantastiska tårta. Den är så god! Jag skulle önska att jag visste hur många såna tårtor hon har gjort till alla släktsammanhang under alla år. Den önskas ständigt om och om igen. Och hon gör den lika snällt varje gång. Jag har en fantastiskt svärmor, hon är verkligen jättesnäll! Jag säger det till henne ibland också, tycker att hon ska höra det.
Igår hade vi några här på en liten bjudning, det var Rolands bror med fru, syster och mor. Det var en försenad födelsedagsträff. Det brukar vi ha när det är jämna år eller halvjämna. Vi ville inte ha några sammankomster mitt uppe i hallrenoveringen ¨så det fick bli nu.
Det här var trevlig present; några bra vinflaskor. Rolands syster är bra på viner och vi ser fram emot att få testa de här.
Den som heter Thomas Hyland har i alla fall ett roligt namn. Någon som känner igen några favoriter här?
Maten blev helt ok tror jag. Gästerna ville i alla fall ha receptet och det brukar vara ett gott betyg. Så här var det:
Margareta Wallins (Åmål) grönpepparkyckling (4 pers.)
1 grillad kyckling
Sås:
50 g smör
1 krm salt
2 msk dijonsenap
2 msk soja
1-2 msk grovstött grönpeppar (frystorkad)
2 dl grädde
Smält smöret och blanda i alla såsingredienserna. Sjud 5 minuter (koka ej!)
Lägg kycklingbitarna (rensade!) i ugnsäker form (inte för stor)
Häll såsen varm över kycklingen!
Låt stå och dra minst 3 timmar (ta då den större mängden grönpeppar!) eller ett upp till ett dygn (ta då den mindre mängden grönpeppar!)
Uppvärmning i ugn 15 minuter i 200 grader före servering.
Serveras med ris och grönsallad.
Det här är en extremt lättlagad och festlig mat om man väljer att köpa färdiggrillad kyckling. Passar alltså som igår en fredag då det inte blir så gott om tid. Tänkte också att det kan vara gott att bryta av med kyckling efter julhelgens frosserier i fläsk och kött.
Till efterrätt hade gubben beställt stekta fikon och vaniljglass. Men de konserverade fikonen finns visst bara på Hemköp och det har vi inte här, så det fick bli värmda fikon i konjak på glasburk, uppvärmda serverade med glass och vispgrädde.
Sen kom till avslutning svärmors fantastiska tårta. Den är så god! Jag skulle önska att jag visste hur många såna tårtor hon har gjort till alla släktsammanhang under alla år. Den önskas ständigt om och om igen. Och hon gör den lika snällt varje gång. Jag har en fantastiskt svärmor, hon är verkligen jättesnäll! Jag säger det till henne ibland också, tycker att hon ska höra det.
Amber Romance, VICTORIA´S SECRET GARDEN
var det alltså. Gärna Eau de parfum. En eller ett par. Hittar jag inte i Sverige. Jag betalar om Du tar med hem. (Ville bara påminna yngste sonen innan han lämnar LA och anländer Stockholm på söndag kväll).
Om kungafamiljen ...
fick vi se i årskrönikan. Jag brukar inte missa den eftersom jag är en sann rojalist. Ja, eller kanske egentligen gillar det här med kungahuset ur ett lägre perspektiv; som såpa på hög nivå, en slags sannsaga. Så det här blir ett lågt inlägg. Alla som är mer seriösa kan sluta läsa här. För nu blir det skvaller och spekulationer och inget annat.
Kungafamiljen och deras medlemmars liv är ju en fantastisk sannsaga. De här vackra människorna finns ju och lever här och nu. Precis som på bloggen kan vi följa deras liv, nästan in i detalj. Och det har vi på något vis lite rätt att göra eftersom det till syvende och sidst är vi, svenska folket, som försörjer och avlönar dem för just detta.
Man får ju ta det för vad det är, representation, knappast en institution som är ägnad att förändra något. De kan på sin höjd välja att sätta fokus på vissa frågor och det gör de; typ miljö, natur och export. Enligt den anlitade kommentatorn (norsk Grimstad?) så är svenska kungahuset det i Europa som sitter lösast, bara ett beslut från republik, men samtidigt det mest populära, det mest folkliga.
Jag gillade inte den här Grimstad. Han ifrågasatte kungens miljöengagemang utifrån att han har många bilar och att han flyger. Vad hade han väntat sig? Trampcykel till statsbesök i Indien? Flyg är nog en förutsättning här. Kungen har faktiskt kostat på (ja, eller vi då!) ett väldigt miljövänligt och patriotiskt värmesystem på Drottningholm. Sen såg han G. sur och skeptisk ut varje gång han pratade om kungen medan han tindrade och berömde när han pratade om Victoria. Klart tendensiös!
Och hon är superduktig, Victoria, kan pendla obehindrat mellan att vara sakligt formell och avslappnat skämtsam. Klarar av att bli ställd på en låda iförd en urfånig dräkt för att hylla några personer och hon bara ler milt och smått roat. När hon pratar om sin dyslexi så vill man bara krama henne, för det är så viktigt att hon förmedlar hur kämpigt det är för alla med den problematiken. Sen är jag ju bekymrad över att bröllopet dröjer. Fertiliten avtar rejält där över 35 och efter 40 är det ren tur om det ska bli nåt.
Vi noterade också att kungen blir avslappnad och pratar flytande när han hamnar ihop med barn och ungdomar och när han är ute i naturen. Men när han ska vara mer formell i intervjuer och ska svara spontant utan manus då kan det bli knövligt. Fast bättre när det är på engelska lustigt nog.
Drottningen är som vanligt vänligt korrekt. Men det börjar synas att hon har gjort ingrepp här och där. Det såg i en viss vinkel ut som om hon hade sprutmärken i pannan. (Fyllt i rynkor eller botoxat?). Kinderna var också väldigt stelt uppblåsta (Restalyne eller vad det heter?). Läpparna vid något filmat inslag ovanligt fylliga och stela. Skinnet i ansiktet ser lite småknöligt ut när hon inte är så sminkad.
Jag har inga moraliska betänkligheter om hon eller någon annan opererar eller sprutar sig snygg. Utseendet är en del av hennes arbetsverktyg och jag kan fatta att hon som ständigt måste konfronteras med sitt eget ansikte överallt på tidningarnas frontsidor vill göra det bästa möjliga av sig själv. På stillbilder ser det prydligt ut, men när hon pratar så blir det hela väldigt maskartat. Det ser hon väl inte själv så ofta och det är ju trist. För då ringer inga varningsklockor att det kanske är dags av sluta med det här nu när hon blivit 65. Bättre att ta lite skrynklor och ha kvar en trovärdig mimik. Det ger ett bättre helhetsintryck.
och till sist:
JAG VILL VETA HUR BETTAN HAR DET! ELISABET TARRAS -W SYNTES PÅ NÅGRA BILDER. OCH JAG FÖRSTÅR INTE VARFÖR. FÖR HON HAR VÄL SLUTAT JOBBA ÅT KUNGAFAMILJEN OCH ÄGNAR SIG ÅT NÅGON SCHEJK DÄR NERE I NÅGOT ARABLAND. HAR HON SKIPPAT SCHEJKEN OCH KOMMIT TILLBAKA ELLER VAR DET ETT GÄSTSPEL BARA? JAG FATTAR INTE ATT INTE NÅGON TIDNING KAN UPPLYSA OSS I DETTA, DET MÅSTE VÄL ÄNDA VARA LITE IDETORKA I AVVAKTAN PÅ BRÖLLOPSYRORNA SOM MÅSTE KOMMA.
Kungafamiljen och deras medlemmars liv är ju en fantastisk sannsaga. De här vackra människorna finns ju och lever här och nu. Precis som på bloggen kan vi följa deras liv, nästan in i detalj. Och det har vi på något vis lite rätt att göra eftersom det till syvende och sidst är vi, svenska folket, som försörjer och avlönar dem för just detta.
Man får ju ta det för vad det är, representation, knappast en institution som är ägnad att förändra något. De kan på sin höjd välja att sätta fokus på vissa frågor och det gör de; typ miljö, natur och export. Enligt den anlitade kommentatorn (norsk Grimstad?) så är svenska kungahuset det i Europa som sitter lösast, bara ett beslut från republik, men samtidigt det mest populära, det mest folkliga.
Jag gillade inte den här Grimstad. Han ifrågasatte kungens miljöengagemang utifrån att han har många bilar och att han flyger. Vad hade han väntat sig? Trampcykel till statsbesök i Indien? Flyg är nog en förutsättning här. Kungen har faktiskt kostat på (ja, eller vi då!) ett väldigt miljövänligt och patriotiskt värmesystem på Drottningholm. Sen såg han G. sur och skeptisk ut varje gång han pratade om kungen medan han tindrade och berömde när han pratade om Victoria. Klart tendensiös!
Och hon är superduktig, Victoria, kan pendla obehindrat mellan att vara sakligt formell och avslappnat skämtsam. Klarar av att bli ställd på en låda iförd en urfånig dräkt för att hylla några personer och hon bara ler milt och smått roat. När hon pratar om sin dyslexi så vill man bara krama henne, för det är så viktigt att hon förmedlar hur kämpigt det är för alla med den problematiken. Sen är jag ju bekymrad över att bröllopet dröjer. Fertiliten avtar rejält där över 35 och efter 40 är det ren tur om det ska bli nåt.
Vi noterade också att kungen blir avslappnad och pratar flytande när han hamnar ihop med barn och ungdomar och när han är ute i naturen. Men när han ska vara mer formell i intervjuer och ska svara spontant utan manus då kan det bli knövligt. Fast bättre när det är på engelska lustigt nog.
Drottningen är som vanligt vänligt korrekt. Men det börjar synas att hon har gjort ingrepp här och där. Det såg i en viss vinkel ut som om hon hade sprutmärken i pannan. (Fyllt i rynkor eller botoxat?). Kinderna var också väldigt stelt uppblåsta (Restalyne eller vad det heter?). Läpparna vid något filmat inslag ovanligt fylliga och stela. Skinnet i ansiktet ser lite småknöligt ut när hon inte är så sminkad.
Jag har inga moraliska betänkligheter om hon eller någon annan opererar eller sprutar sig snygg. Utseendet är en del av hennes arbetsverktyg och jag kan fatta att hon som ständigt måste konfronteras med sitt eget ansikte överallt på tidningarnas frontsidor vill göra det bästa möjliga av sig själv. På stillbilder ser det prydligt ut, men när hon pratar så blir det hela väldigt maskartat. Det ser hon väl inte själv så ofta och det är ju trist. För då ringer inga varningsklockor att det kanske är dags av sluta med det här nu när hon blivit 65. Bättre att ta lite skrynklor och ha kvar en trovärdig mimik. Det ger ett bättre helhetsintryck.
och till sist:
JAG VILL VETA HUR BETTAN HAR DET! ELISABET TARRAS -W SYNTES PÅ NÅGRA BILDER. OCH JAG FÖRSTÅR INTE VARFÖR. FÖR HON HAR VÄL SLUTAT JOBBA ÅT KUNGAFAMILJEN OCH ÄGNAR SIG ÅT NÅGON SCHEJK DÄR NERE I NÅGOT ARABLAND. HAR HON SKIPPAT SCHEJKEN OCH KOMMIT TILLBAKA ELLER VAR DET ETT GÄSTSPEL BARA? JAG FATTAR INTE ATT INTE NÅGON TIDNING KAN UPPLYSA OSS I DETTA, DET MÅSTE VÄL ÄNDA VARA LITE IDETORKA I AVVAKTAN PÅ BRÖLLOPSYRORNA SOM MÅSTE KOMMA.
Kommentarerna publicerar sig inte...
som de ska nu på blogg.se. Jag har ju moderering på min blogg och ska därmed godkänna varje kommentar innan den syns. Men en del av kommentarerna blev inte synliga förrän jag försökt ännu en gång. Ville bara säga att det beror på blogg.se inte på mig. Jag har alltså inte börjat censurera.
Hundkvällar har vi...
varje dag nu. De älskar det här hörnet i soffan och de stora kuddarna.
Fler gillar det här hörnet.
Begåvad snabbskiss...
... blev det idag på tavlan, första dagen på jobbet! Det är inte jag som har gjort men vi har en bildbegåvad elektriker i huset, Kristoffer! På några minuter blev det så här fint! Observera att det grillas en hare över elden. Kristoffer har en av de allra duktigaste jakthundarna i kommunen, en hamiltonstövare. Vi får tacka för den fina bilden. Barnen ska få se imorgon första dagen de kommer för terminen säger deras lärare. Det är inte i mitt klassrum.
Vi har nu gjort grovjobbet i vår flyttcirkus. Vi, G. och I. och jag har packat ihop och flyttat in allt till ett annat klassrum idag och mitt rum ska saneras för mögel, liksom ytterligare ett. Några andras rum är färdigsanerade och tas åter i bruk. Samtidigt ska vi helst göra utvärdering på så där 13 punkter sa kollegan. De hann en på förmiddagen medan vi packade. Det kan alltså återstå 12, som ska tröskas igenom vid några andra tillfällen.
MEN ALLA BARN SKA KOMMA SOM VANLIGT TILL DEN GAMLA ENTRÉN IMORGON BITTI, TORSDAG. SEN GÅR VI INNEVÄGEN TILL DET NYA KLASSRUMMET SÅ VISAR VI PLATSERNA I KORRIDOREN OCH I KLASSRUMMET. (Skriver det ifall någon förälder läser detta och undrar!)
Uppdaterat torsdag morgon kl 5: En terminsstart kunde ha varit bättre! Jag jobbade med klassrumsflytten igår 10 timmar i sträck med endast en kvarts rast för snabbmat under dagen (korv o pommes). Försökte lägga mig tidigt för att få så mycket sömn som möjligt, men somnade inte utan hela kroppen bara vibrerade av stress samtidigt som hjärnan jobbade på, på egen hand för att komma ihåg saker som jag vet att jag glömt inför morgondagen när eleverna kommer. Det kändes som om elevernas första dag på terminen var dåligt förberedd, det hanns inte med riktigt i flyttvillervallan. Somnade till slut bortåt halv två-tiden med en konstig huvudvärk. Sov väldigt ytligt, rädd att inte vakna i tid och vaknade halv 5 med en ännu konstigare huvudvärk. Tog en huvudvärkstablett.
Och vet att den här första dagen blir grym för ingen personal får någon rast eller ens paus under hela arbetsdagen. Det beslutades igår på morgonmötet (som jag inte var med på eftersom jag packade )att all personal ska rastvakta alla raster för att kunna ingripa mot barn som nonchalerar rastregler för exempelvis snöbollskastning. Det betyder att jag hinner inte skriva lappar hem till föräldrarna om att vi nu går i ett annat klassrum under skoldagen utan jag får försöka åka till skolan någon timme tidigare på morgonen och få det på pränt och lapparna kopierade. Eftersom vi ska använda en ny ingång nu så behöver alla veta!
Ska bli roligt att träffa eleverna, men önskar att det inte hade varit så här.
Vi har nu gjort grovjobbet i vår flyttcirkus. Vi, G. och I. och jag har packat ihop och flyttat in allt till ett annat klassrum idag och mitt rum ska saneras för mögel, liksom ytterligare ett. Några andras rum är färdigsanerade och tas åter i bruk. Samtidigt ska vi helst göra utvärdering på så där 13 punkter sa kollegan. De hann en på förmiddagen medan vi packade. Det kan alltså återstå 12, som ska tröskas igenom vid några andra tillfällen.
MEN ALLA BARN SKA KOMMA SOM VANLIGT TILL DEN GAMLA ENTRÉN IMORGON BITTI, TORSDAG. SEN GÅR VI INNEVÄGEN TILL DET NYA KLASSRUMMET SÅ VISAR VI PLATSERNA I KORRIDOREN OCH I KLASSRUMMET. (Skriver det ifall någon förälder läser detta och undrar!)
Uppdaterat torsdag morgon kl 5: En terminsstart kunde ha varit bättre! Jag jobbade med klassrumsflytten igår 10 timmar i sträck med endast en kvarts rast för snabbmat under dagen (korv o pommes). Försökte lägga mig tidigt för att få så mycket sömn som möjligt, men somnade inte utan hela kroppen bara vibrerade av stress samtidigt som hjärnan jobbade på, på egen hand för att komma ihåg saker som jag vet att jag glömt inför morgondagen när eleverna kommer. Det kändes som om elevernas första dag på terminen var dåligt förberedd, det hanns inte med riktigt i flyttvillervallan. Somnade till slut bortåt halv två-tiden med en konstig huvudvärk. Sov väldigt ytligt, rädd att inte vakna i tid och vaknade halv 5 med en ännu konstigare huvudvärk. Tog en huvudvärkstablett.
Och vet att den här första dagen blir grym för ingen personal får någon rast eller ens paus under hela arbetsdagen. Det beslutades igår på morgonmötet (som jag inte var med på eftersom jag packade )att all personal ska rastvakta alla raster för att kunna ingripa mot barn som nonchalerar rastregler för exempelvis snöbollskastning. Det betyder att jag hinner inte skriva lappar hem till föräldrarna om att vi nu går i ett annat klassrum under skoldagen utan jag får försöka åka till skolan någon timme tidigare på morgonen och få det på pränt och lapparna kopierade. Eftersom vi ska använda en ny ingång nu så behöver alla veta!
Ska bli roligt att träffa eleverna, men önskar att det inte hade varit så här.
Nytt fotliv 2009...
ska det bli!!
Mina fötter är sorgligt försummade men borde få lite omvårdnad nu när de burit omkring mig ett halvt sekel drygt. Till det ändamålet har jag inhandlat en fotbad / massage / bubblebad idag tisdag.
Gubben föreslog en tur till Töcksfors köpcenter när han jagat hare färdigt på förmiddagen. Såna förslag är så ovanliga att jag först undrade om han slagit i huvudet i skogen, men det hade han inte. Han skulle köpa en batteriladdare till den nya hundpejlen. Det gäller att passa på så vi åkte alltså dit en tur och där fanns fotbadet.
Fast det där med att ha på bubbel och massage var så himla högljutt så det hade varit lika bra och billigare med en vanlig plastbalja. Det går inte att läsa eller titta på TV eller göra något till det här oväsendet. Det är skönt med fotbad i alla fall och filning och efterföljande insmörjning. Lite vardagslyx.
Jag som är så frusen av mig gillar att det blir varmt också. (Försök inte spana in de där halvnakna figurerna till höger för det är varken jag eller gubben, bara en del av kartongen som det här är en bild av!)
Stjärnorna på slottet var det...
och Staffan Schejas dag.
Jag brukar inte ta kort på TV:n :-))
men jag tyckte om bordsdekorationen med mossa och stenar och glasljuskulor på svart duk. Litade inte på mitt minne så jag tog bilder.
Jag missade den första sändningen men såg på reprisen. Det var kul att se lite mer av Staffan Scheja och höra honom berätta om sitt liv. Jag köpte hans den där första skivan för länge sedan när den kom ut och den har jag kvar än. Måste ha varit 70-tal eller nåt. En fantastisk pianist! Sen är ju karln så himla vacker också. Han är ju bildskön faktiskt.
Hans fight med Jonas Gardell gillade jag. Ja, man kan väl inte gilla fighter egentligen. Men det var ju klockren och bra konfliktlösning: Den som känner sig kränkt säger det direkt, man pratar om saken och reder ut vad var och en kände. Utifrån det kan man förstå och respektera varandra och gå vidare. De blev tydligen också goda vänner på kuppen och umgås familjevis numera. Det här var betydligt bättre än de fåniga knytnävskamperna på ishockeyn i Karlstad. Sandlådenivå!!
Men vad jag inte gillade var att vi inte fick se något av hur det löste sig med den stackars musikpedagogen. Det var ju hon som fick det hett om öronen när Gardell burrade upp sig och blev "Kalle Anka" som han uttryckte det i någon tidning. Hon blev tydligen ledsen och åkte därifrån. Struntade Jonas i henne för att hon inte var "någon"? Ingen annan heller brydde sig om henne. Man brydde sig bara om varandra. En stjärna bryr sig bara om andra stjärnor! Hur är det med värderingarna egentligen? Vem är viktig och vem är oviktig? Och vad gör en människa värdefull? Är alla människor lika värdefulla eller är det skillnad? Och i så fall varför?
Uppdaterat: Märker när jag läser kommentarerna att det jag reagerar så starkt på i Jonas Gs och de övriga stjärnornas agerande är att jag känner igen det från skolans värld och mobbning. Dvs en elev med högre status behandlar en elev med lägre status öppet nedlåtande och illa, medan de andra står bredvid och ser ner i golvet, rädda för att själva bli utsatta. Vem vill bli ovän med klassen elakaste elev i skolan? Och vem skulle vilja bli ovän med Jonas Gardell i "stjärnsverige" ? Det finns uppenbara risker i båda fallen. Inte så många har skinn på näsan och vågar säga ifrån. Så vitt man kan se på TV åtminstone så har stjärnorna samma problem som barn när det kommer till gruppfenomen och till att rädda sitt eget skinn först.
Jag brukar inte ta kort på TV:n :-))
men jag tyckte om bordsdekorationen med mossa och stenar och glasljuskulor på svart duk. Litade inte på mitt minne så jag tog bilder.
Jag missade den första sändningen men såg på reprisen. Det var kul att se lite mer av Staffan Scheja och höra honom berätta om sitt liv. Jag köpte hans den där första skivan för länge sedan när den kom ut och den har jag kvar än. Måste ha varit 70-tal eller nåt. En fantastisk pianist! Sen är ju karln så himla vacker också. Han är ju bildskön faktiskt.
Hans fight med Jonas Gardell gillade jag. Ja, man kan väl inte gilla fighter egentligen. Men det var ju klockren och bra konfliktlösning: Den som känner sig kränkt säger det direkt, man pratar om saken och reder ut vad var och en kände. Utifrån det kan man förstå och respektera varandra och gå vidare. De blev tydligen också goda vänner på kuppen och umgås familjevis numera. Det här var betydligt bättre än de fåniga knytnävskamperna på ishockeyn i Karlstad. Sandlådenivå!!
Men vad jag inte gillade var att vi inte fick se något av hur det löste sig med den stackars musikpedagogen. Det var ju hon som fick det hett om öronen när Gardell burrade upp sig och blev "Kalle Anka" som han uttryckte det i någon tidning. Hon blev tydligen ledsen och åkte därifrån. Struntade Jonas i henne för att hon inte var "någon"? Ingen annan heller brydde sig om henne. Man brydde sig bara om varandra. En stjärna bryr sig bara om andra stjärnor! Hur är det med värderingarna egentligen? Vem är viktig och vem är oviktig? Och vad gör en människa värdefull? Är alla människor lika värdefulla eller är det skillnad? Och i så fall varför?
Uppdaterat: Märker när jag läser kommentarerna att det jag reagerar så starkt på i Jonas Gs och de övriga stjärnornas agerande är att jag känner igen det från skolans värld och mobbning. Dvs en elev med högre status behandlar en elev med lägre status öppet nedlåtande och illa, medan de andra står bredvid och ser ner i golvet, rädda för att själva bli utsatta. Vem vill bli ovän med klassen elakaste elev i skolan? Och vem skulle vilja bli ovän med Jonas Gardell i "stjärnsverige" ? Det finns uppenbara risker i båda fallen. Inte så många har skinn på näsan och vågar säga ifrån. Så vitt man kan se på TV åtminstone så har stjärnorna samma problem som barn när det kommer till gruppfenomen och till att rädda sitt eget skinn först.
Pimpelfiske på isen...
Vi var ute hela eftermiddagen med A och U i Hol på pimpelfiske. Inte så stor fiskelycka men en fin upplevelse. Det är inte varje år isarna ligger så tjocka och fina och vädret är kanon. Vi hade ungefär - 18 grader i natt så nu kan man köra bil på isarna om man vill. Snart kommer hästägarna ut och träningskör med sina travare också på isen.
Vi hade med glögg förstås, det värmde. Fast solen värmde också.
Så här fin låg sjön in mot viken. Vi startade ute vid Harnäs och borrade oss fram över isen.
Chester var nyfiken förstås, en vorstehhund.
Isen var minst 20 cm tjock.
Det ser ut som sprickor men de var igenfrusna. Jag som är harig har förstås både flytväst (värmer också!) och isdubbar.
Med spark går det snabbt fram över isen och vi hade sparkdubbar på kängorna. A:s spark är ferrariröd! Han är stolt över den. Inhandlad på auktion i Sulvik för 50 kr.
Gubben har slagit sig till ro och försöker lura upp en fisk.
Dagens enda kap.
Chester däremot var mer lyckosam. Han lyckades få tag på ett pimpelspö!! :-))
U pimplar och Chester tycker vi är snälla som har huggit upp så många hål åt honom att dricka vatten i.
A tog kort och väntar på en jättefin kamera som han ska få om ett par dagar. Då behöver han inte ligga ner för att ta kort ur den här vinkeln.
Chester undrar förstås vad som är på gång. Någon ny lek kanske?
'
Pimpelspön är primitiva och enkla, åtminstone mitt, Delfin heter det.
Överallt såg vi det här; spår av skridskoskär. Nu är alla ute på isarna, åker skridskor och pimplar och sparkar. Vi var inte ensamma. Vi såg i alla fall 3 sällskap till på håll. Fast sjön är så stor så vi behöver inte trängas. Den är två mil lång och har massor av vikar här och där.
Längst ut på Harhalsen grillade vi korv förstås i solskenet och mindes en annan gång när vi satt här med Claus och Hannelore och Diether. De två förstnämnda tältade här och vi var en kväll på fest. Det blev väldigt mörkt innan vi tog oss hem sjövägen i den gamla LOHI-båten. Och vi gjorde inte många knop dagen efter. Det var när vi var unga och kunde festa långt fram på nattkröken. Det är inte så längre.
Den här gången tog vi oss i alla fall hem när solen började gå ner så där vid halv 4-tiden. Men då bet det ordentligt i kinderna när vi åkte hem.
En fantastisk dag har vi haft och jag är väldigt glad att jag inte valde att åka till Karlstad idag för att välja nya glasögon. Karlstad står kvar men såna här dagar är det inte många på ett år, om ens någon. Förra året hade vi ingen sån här is som gick att åka på.
Vi hade med glögg förstås, det värmde. Fast solen värmde också.
Så här fin låg sjön in mot viken. Vi startade ute vid Harnäs och borrade oss fram över isen.
Chester var nyfiken förstås, en vorstehhund.
Isen var minst 20 cm tjock.
Det ser ut som sprickor men de var igenfrusna. Jag som är harig har förstås både flytväst (värmer också!) och isdubbar.
Med spark går det snabbt fram över isen och vi hade sparkdubbar på kängorna. A:s spark är ferrariröd! Han är stolt över den. Inhandlad på auktion i Sulvik för 50 kr.
Gubben har slagit sig till ro och försöker lura upp en fisk.
Dagens enda kap.
Chester däremot var mer lyckosam. Han lyckades få tag på ett pimpelspö!! :-))
U pimplar och Chester tycker vi är snälla som har huggit upp så många hål åt honom att dricka vatten i.
A tog kort och väntar på en jättefin kamera som han ska få om ett par dagar. Då behöver han inte ligga ner för att ta kort ur den här vinkeln.
Chester undrar förstås vad som är på gång. Någon ny lek kanske?
'Pimpelspön är primitiva och enkla, åtminstone mitt, Delfin heter det.
Överallt såg vi det här; spår av skridskoskär. Nu är alla ute på isarna, åker skridskor och pimplar och sparkar. Vi var inte ensamma. Vi såg i alla fall 3 sällskap till på håll. Fast sjön är så stor så vi behöver inte trängas. Den är två mil lång och har massor av vikar här och där.
Längst ut på Harhalsen grillade vi korv förstås i solskenet och mindes en annan gång när vi satt här med Claus och Hannelore och Diether. De två förstnämnda tältade här och vi var en kväll på fest. Det blev väldigt mörkt innan vi tog oss hem sjövägen i den gamla LOHI-båten. Och vi gjorde inte många knop dagen efter. Det var när vi var unga och kunde festa långt fram på nattkröken. Det är inte så längre.
Den här gången tog vi oss i alla fall hem när solen började gå ner så där vid halv 4-tiden. Men då bet det ordentligt i kinderna när vi åkte hem.
En fantastisk dag har vi haft och jag är väldigt glad att jag inte valde att åka till Karlstad idag för att välja nya glasögon. Karlstad står kvar men såna här dagar är det inte många på ett år, om ens någon. Förra året hade vi ingen sån här is som gick att åka på.
Nu går vi ut på isen och pimplar...
Nu åker vi ut med sparkar och matsäck och A o U i Hol och pimplar på Östersil!
Lååång promenad...
blev det idag på eftermiddagen i solskenet med taxen Oskar! Oj, vilken dag vi har haft här. Helt fantastisk! Vindstilla, soligt, lagom kallt! Så här blev min promenad:
Jag har inte åkt skridskor idag men många andra har gjort det. Det är inte så ofta vi har så fina naturisar här och med lite frost-snö på så går det lagom fort också. Och man kan gå på isen utan att halka. Nere vid "Sellersbrygga" såg det ut så här. Jag blir också glad över att se alla pappor som är med sina barn. Det här är en generation barn som verkligen har två föräldrar i praktiken, både mammor och pappor spenderar mycket tid med barnen. Åtminstone är det vad jag ser runt omkring mig där vi bor.
Högt uppe ovanför skridskoåkarna ruvar klockstapeln till den gamla kyrkan i Sillerud, på den gamla kyrkplatsen. Kyrkan revs i slutet på 1800-talet men klockstapeln finns kvar.
Här finns ett antal gamla gravkors. I frosten blir de grafiska konstverk. Det här funderar jag över. Hon, Lisa Jonasdotter, verkar vara ensam begravd här. Ingen man och inga barn. Hon var bara 38 år gammal när hon dog. Kanske gifte mannen om sig och är begravd med ny hustru på något annat ställe.
Precis där nere är skridskoåkarna.
Här är minnesstenen över den gamla kyrkan och det som fungerar som altare vid somrarnas utegudstjänster.
Det vilar en spöklik och fantasieggande stämning över den gamla kyrkogården. Senast jag var här var med våra amerikanska vänner från Cape Cod; Karen och Bob. Karen hade med sig tre stenar hit för att minnas de generationer som gått sedan hennes anmoder utvandrade härifrån en gång för länge sedan. Vi brukar tänka oss att amerikafärden startade här nere med en av de båtar som trafikerade sjösystemet då. De tog både varor och passagerare.
Det var ju vanligt att den kristna religionen övertog gamla asadyrkansplatser. Så var det säkert här också. Detta var en vacker, högt belägen plats vid Östra Silens spets. Precis nedanför kyrkogården kommer man till tre gravar från vikingatiden, järnålder alltså. Det känns speciellt att gå över dem och känna historiens vingslag så där 1000 år tillbaka. Det känns också speciellt att de ligger på mark som hör till gården. Det är betesmark på somrarna för arrendatorernas ungdjur. På så sätt hålls landskapet öppet.
Min promenad fortsatte bort emot Hol och Holstorpet och in i skogen. Oskar blir så här när han får vittring av rådjur. Vill få stanna och ta upp spåret. Ser surt på mig, slår alla fyra fötterna i backen och fattar inte vad jag håller på med som inte släpper lös honom. Han ska ju "fösa på bockarna".
Väl hemma invigde jag våra nya hängare. Visst är de fina? Gåva till den nya hallen av duktig Å-B. Hon gör så fina grejer med målning på trä.
Det blev middag och middagsvila för alla. Vi var rätt trötta av frisk luft och motion både vi och hundarna. Kolla taxen upp och ner på golvet där nere. Gubben hade på sitt håll haft god jakt med Jazz. Att inget blev skjutet spelade inte så stor roll.
Sen avslutades dagen med repriser; Stjärnorna på slottet som jag väntat på och verkligen gillar. Ett av få tv-program som jag passar. Efter det blev det i en följd Kungafamiljens årskrönika. Men allt det får bli nästa blogginlägg. Såna här lediga dagar mår vi verkligen som prinsar med utevistelser, god mat och vila och hundar. Oförskämt lyxigt bra!
Jag har inte åkt skridskor idag men många andra har gjort det. Det är inte så ofta vi har så fina naturisar här och med lite frost-snö på så går det lagom fort också. Och man kan gå på isen utan att halka. Nere vid "Sellersbrygga" såg det ut så här. Jag blir också glad över att se alla pappor som är med sina barn. Det här är en generation barn som verkligen har två föräldrar i praktiken, både mammor och pappor spenderar mycket tid med barnen. Åtminstone är det vad jag ser runt omkring mig där vi bor.
Högt uppe ovanför skridskoåkarna ruvar klockstapeln till den gamla kyrkan i Sillerud, på den gamla kyrkplatsen. Kyrkan revs i slutet på 1800-talet men klockstapeln finns kvar.
Här finns ett antal gamla gravkors. I frosten blir de grafiska konstverk. Det här funderar jag över. Hon, Lisa Jonasdotter, verkar vara ensam begravd här. Ingen man och inga barn. Hon var bara 38 år gammal när hon dog. Kanske gifte mannen om sig och är begravd med ny hustru på något annat ställe.
Precis där nere är skridskoåkarna.
Här är minnesstenen över den gamla kyrkan och det som fungerar som altare vid somrarnas utegudstjänster.
Det vilar en spöklik och fantasieggande stämning över den gamla kyrkogården. Senast jag var här var med våra amerikanska vänner från Cape Cod; Karen och Bob. Karen hade med sig tre stenar hit för att minnas de generationer som gått sedan hennes anmoder utvandrade härifrån en gång för länge sedan. Vi brukar tänka oss att amerikafärden startade här nere med en av de båtar som trafikerade sjösystemet då. De tog både varor och passagerare.
Det var ju vanligt att den kristna religionen övertog gamla asadyrkansplatser. Så var det säkert här också. Detta var en vacker, högt belägen plats vid Östra Silens spets. Precis nedanför kyrkogården kommer man till tre gravar från vikingatiden, järnålder alltså. Det känns speciellt att gå över dem och känna historiens vingslag så där 1000 år tillbaka. Det känns också speciellt att de ligger på mark som hör till gården. Det är betesmark på somrarna för arrendatorernas ungdjur. På så sätt hålls landskapet öppet.
Min promenad fortsatte bort emot Hol och Holstorpet och in i skogen. Oskar blir så här när han får vittring av rådjur. Vill få stanna och ta upp spåret. Ser surt på mig, slår alla fyra fötterna i backen och fattar inte vad jag håller på med som inte släpper lös honom. Han ska ju "fösa på bockarna".
Väl hemma invigde jag våra nya hängare. Visst är de fina? Gåva till den nya hallen av duktig Å-B. Hon gör så fina grejer med målning på trä.
Det blev middag och middagsvila för alla. Vi var rätt trötta av frisk luft och motion både vi och hundarna. Kolla taxen upp och ner på golvet där nere. Gubben hade på sitt håll haft god jakt med Jazz. Att inget blev skjutet spelade inte så stor roll.
Sen avslutades dagen med repriser; Stjärnorna på slottet som jag väntat på och verkligen gillar. Ett av få tv-program som jag passar. Efter det blev det i en följd Kungafamiljens årskrönika. Men allt det får bli nästa blogginlägg. Såna här lediga dagar mår vi verkligen som prinsar med utevistelser, god mat och vila och hundar. Oförskämt lyxigt bra!
Himla intressant om klimatet...
har jag hittat på en blogg. Jag blir alltid fundersam när det bara finns en enda sanning och just nu är det sanningen om klimatet jag menar. Hittade ett intressant blogginlägg i frågan här.
Tom dag...
har jag framför mig! Helt utan planer och förpliktelser! Sååååå skönt ibland!
Och en trevlig dag / kväll bakom mig med goda vänner och mat. Synd bara att en av de tänkta gästerna låg hemma i influensa. (Vink. vink till Dig! Hoppas Du kryar på Dig!))
Jag gjorde en välkommendrink för en gångs skull istället för glögg. Det blev en variant vi fick hos de tyska gästerna i veckan:
Ananasbitar fick ligga några timmar och dra med rom och honung (enkelt med flytande). Vi fyllde halva glaset med frukt och sedan på med champagne. Skulle kunna vara vitt vin också till men vi valde bort det. Severas kallt förstås. Frukterna kan också ligga längre i vitt vin till bål, då fyller man på med champagne precis före servering.
Gubben är ute och leker, nej jag menar jagar med sin nya GPS, nej jag menar med sin hund Jazz.. Det är till och med lite spårsnö, så han tindrade extra i morse när det bar iväg. Nu sitter han nog som bäst och eldar och väntar på upptag. Det har varit lite dåligt med det de senaste dagarna.
Uppdaterat: Gubben ringde precis. Han sitter och eldar på några höga berg och lyssnar på Jazz som har fått upp en hare och driver ner emot Bryngelsbyn.
Och idag ska jag alltså bara laja runt lite och sen äter vi rester, inte ens matlagning behövs. Jippiiiii!!!
Och en trevlig dag / kväll bakom mig med goda vänner och mat. Synd bara att en av de tänkta gästerna låg hemma i influensa. (Vink. vink till Dig! Hoppas Du kryar på Dig!))
Jag gjorde en välkommendrink för en gångs skull istället för glögg. Det blev en variant vi fick hos de tyska gästerna i veckan:
Ananasbitar fick ligga några timmar och dra med rom och honung (enkelt med flytande). Vi fyllde halva glaset med frukt och sedan på med champagne. Skulle kunna vara vitt vin också till men vi valde bort det. Severas kallt förstås. Frukterna kan också ligga längre i vitt vin till bål, då fyller man på med champagne precis före servering.
Gubben är ute och leker, nej jag menar jagar med sin nya GPS, nej jag menar med sin hund Jazz.. Det är till och med lite spårsnö, så han tindrade extra i morse när det bar iväg. Nu sitter han nog som bäst och eldar och väntar på upptag. Det har varit lite dåligt med det de senaste dagarna.
Uppdaterat: Gubben ringde precis. Han sitter och eldar på några höga berg och lyssnar på Jazz som har fått upp en hare och driver ner emot Bryngelsbyn.
Och idag ska jag alltså bara laja runt lite och sen äter vi rester, inte ens matlagning behövs. Jippiiiii!!!
Välgörenhet till bovar?
Det sysslar 29 organisationer med!! Ja, de redovisar i alla fall inte hur pengarna används eller använder dem på oetiskt sätt, profiterar på vår godhet.
Och antalet har ökat från 18 till 29 enligt Frii. Man kan alltså ana att det här är en lukurativ (stavningen?) bransch för lycksökare.
Det är helt otroligt att det kan finnas så många oseriösa insamlingar till välgörande ändamål för människor, djur och natur. En hel del av dem kan alltså också hålla på år efter år och berika sig på andras elände. Jag tror att ett knep de använder sig av är att ringa upp äldre människor och tigga pengar. Min gamla mamma får betydligt fler såna här samtal än vi får här i huset.
En del reklam för välgörenhet gör mig fundersam: På någon webportal så brukar det finnas en tufsig hund som ser allmänt ledsen ut. Det handlar om insamling till en organisation som säger sig stödja lidande djur bl.a. åsnorna i något afrikanskt land. De hystar omkring ett rätt avsevärt antal miljoner, 55 tror jag, men vem vet vad som egentligen händer med pluringarna. Hur mycket går till ändamålet med insamlingen och hur mycket går till administration och annat?
Min misstänksamhet gäller också WWF, som är en organisation över hela världen i stiftelseform, internationellt helt ogenomtränglig för granskning utifrån. Enligt senaste siffror (från 2006) så balanserar WWF också farligt nära gränsen för vad som krävs för att få vara 90-konto, dvs minst 75 % ska gå till ändamålet och WWF redovisar att 74 % gått till ändamålet.
Då har jag mer förtroende för de insamlingar som görs av demokratiskt styrda föreningar. Där går inte att dölja något i alla fall. Vill jag tro åtminstone.
De här ska man inte skänka något till enligt Frii.
Och antalet har ökat från 18 till 29 enligt Frii. Man kan alltså ana att det här är en lukurativ (stavningen?) bransch för lycksökare.
Det är helt otroligt att det kan finnas så många oseriösa insamlingar till välgörande ändamål för människor, djur och natur. En hel del av dem kan alltså också hålla på år efter år och berika sig på andras elände. Jag tror att ett knep de använder sig av är att ringa upp äldre människor och tigga pengar. Min gamla mamma får betydligt fler såna här samtal än vi får här i huset.
En del reklam för välgörenhet gör mig fundersam: På någon webportal så brukar det finnas en tufsig hund som ser allmänt ledsen ut. Det handlar om insamling till en organisation som säger sig stödja lidande djur bl.a. åsnorna i något afrikanskt land. De hystar omkring ett rätt avsevärt antal miljoner, 55 tror jag, men vem vet vad som egentligen händer med pluringarna. Hur mycket går till ändamålet med insamlingen och hur mycket går till administration och annat?
Min misstänksamhet gäller också WWF, som är en organisation över hela världen i stiftelseform, internationellt helt ogenomtränglig för granskning utifrån. Enligt senaste siffror (från 2006) så balanserar WWF också farligt nära gränsen för vad som krävs för att få vara 90-konto, dvs minst 75 % ska gå till ändamålet och WWF redovisar att 74 % gått till ändamålet.
Då har jag mer förtroende för de insamlingar som görs av demokratiskt styrda föreningar. Där går inte att dölja något i alla fall. Vill jag tro åtminstone.
De här ska man inte skänka något till enligt Frii.
Agenda...
har det inte varit på ett tag nu. Så här är det i alla fall:
I kväll var vi på en trevlig bjudning hos Rolands systerdotter A med familj i Svensbyn. Det bjöds en jättegod fisksoppa och jag åt lax, som jag gillar högt och rent. Stackars äldsta dotter M sitter där med ett brutet ben (ett av underbenen) nu så där 5 veckor till. Det var en en hästskjuts eller hur man ska uttrycka det. Hästar kan bli rädda om de trampar på is på vägen, det låter och krasar. Förr fick man minsann ligga på sjukhus i flera veckor för sånt enades vi om. Numera går det bra att vara hemma.
Imorgon jagar gubben hare igen hela dagen och jag ska lata mig, gå ut och promenera i solskenet med taxen Oskar och sedan förbereda kvällens övningar. Äntligen kan vi få hit Snarkilsfolket. Nu har jag riktig abstinens, vi har inte setts alls över helgerna. Vi brukar ju fira nyår tillsammans och det fattas oss nu.
Undrar hur jag ska bära mig åt för att lyckas få se Stjärnorna på slottet då, mitt i maten? Asch, det är väl någon repris. Denhär gången är det Staffan Scheja och jag är jättenyfiken på honom.
I kväll var vi på en trevlig bjudning hos Rolands systerdotter A med familj i Svensbyn. Det bjöds en jättegod fisksoppa och jag åt lax, som jag gillar högt och rent. Stackars äldsta dotter M sitter där med ett brutet ben (ett av underbenen) nu så där 5 veckor till. Det var en en hästskjuts eller hur man ska uttrycka det. Hästar kan bli rädda om de trampar på is på vägen, det låter och krasar. Förr fick man minsann ligga på sjukhus i flera veckor för sånt enades vi om. Numera går det bra att vara hemma.
Imorgon jagar gubben hare igen hela dagen och jag ska lata mig, gå ut och promenera i solskenet med taxen Oskar och sedan förbereda kvällens övningar. Äntligen kan vi få hit Snarkilsfolket. Nu har jag riktig abstinens, vi har inte setts alls över helgerna. Vi brukar ju fira nyår tillsammans och det fattas oss nu.
Undrar hur jag ska bära mig åt för att lyckas få se Stjärnorna på slottet då, mitt i maten? Asch, det är väl någon repris. Denhär gången är det Staffan Scheja och jag är jättenyfiken på honom.
Beklagar ryckigheten i inlägg, kommentarer och svar...
Det har varit lite konstigt på Blogg.se nu några dagar. Kommentarer har ibland inte velat publicera sig och ibland inte delar av inlägg heller. En del har endast gått att publicera om det fått hamna på två ställen som här nedan(?). Fast vi som har varit med ett tag här vet att det brukar lösa sig till slut om man har lite tålamod.
Ismete igår torsdag.
Jättekonstigt är detta. De här bilderna gick inte att publicera i frg inlägg igår. Tänkte att de skulle ha lagt ut sig tills idag, men det hade de inte. Så nu får de bli ett nytt inlägg. När jag väl publicerat det här inlägget så kommer plötsligt bilderna in på det förra inlägget också. Då tar jag bort det här och DÅ FÖRSVINNER DE PÅ FÖRRA INLÄGGET OCKSÅ! Alltså publicerar jag dem igen i ett nytt inlägg och så får de väl ligga här på två inlägg då. Om jag tar bort dem här så försvinner de på det förra också!
Här är alltså bilderna från gårdagens ismete med våra gäster.
Här är alltså bilderna från gårdagens ismete med våra gäster.
En helt fantastisk vinterdag...
har vi haft idag på årets första dag 2009!
Det gör inget att det inte är någon snö. Landskapet är insvept i ett frosthölje som gör allting vitt, det är vindstilla, några minusgrader och strålande solsken hela dagen. Isarna ligger blanka och inbjudande att gå på och fiska på, ismete. Det gjorde Roland o gästerna på förmiddagen.
På eftermiddagen släppte vi Oskar på rådjur. Jag gick direkt på tre stycken i en lite skogsdunge. Två språng genast iväg och det tredje efter en stund åt ett annat håll. Oskar drev runt hägnet och tillbaka till Hol och där sköts en av dem, en killing.
Dagen avslutades med en fantastisk vildsvinsrygg hos våra vänner på Brogärdet. Älgkött är svårslaget men sen kommer absolut vildsvin. Det här var en ettåring och väl tillagad tillsammans med rödkål och en god sås.
Det gör inget att det inte är någon snö. Landskapet är insvept i ett frosthölje som gör allting vitt, det är vindstilla, några minusgrader och strålande solsken hela dagen. Isarna ligger blanka och inbjudande att gå på och fiska på, ismete. Det gjorde Roland o gästerna på förmiddagen.
På eftermiddagen släppte vi Oskar på rådjur. Jag gick direkt på tre stycken i en lite skogsdunge. Två språng genast iväg och det tredje efter en stund åt ett annat håll. Oskar drev runt hägnet och tillbaka till Hol och där sköts en av dem, en killing.
Dagen avslutades med en fantastisk vildsvinsrygg hos våra vänner på Brogärdet. Älgkött är svårslaget men sen kommer absolut vildsvin. Det här var en ettåring och väl tillagad tillsammans med rödkål och en god sås.
Slåss är ok?? Åtminstone i LLA!
Det ska bli mer ok med mer slagsmål på hockey. Om båda vill slåss.
Asch, det är i alla fall fel, främst för att det ger fel signaler till barn och ungdomar som håller på med hockey, men även till andra ungdomar i andra sammanhang= Det är ok att slåss om saken om man är oense.
För mig är det solklart ett sätt att fika efter mer publik och högre intäkter, inte en slump att detta beslut om en ny domarpolicy sammanfaller med vikande publiksiffror. Det är lågt! Jag kan inget om hockey så det ska jag inte ha synpunkter på, men jag jobbar varje dag aktivt för att lära unga människor att nävarna aldrig är ett bra verktyg att lösa konflikter. Det finns bättre alternativ. Och då blir såna här ställningstaganden rena sabotage mot exempelvis skolors trägna jobb att lära ut ett annat förhållningssätt i konflikthantering.
Asch, det är i alla fall fel, främst för att det ger fel signaler till barn och ungdomar som håller på med hockey, men även till andra ungdomar i andra sammanhang= Det är ok att slåss om saken om man är oense.
För mig är det solklart ett sätt att fika efter mer publik och högre intäkter, inte en slump att detta beslut om en ny domarpolicy sammanfaller med vikande publiksiffror. Det är lågt! Jag kan inget om hockey så det ska jag inte ha synpunkter på, men jag jobbar varje dag aktivt för att lära unga människor att nävarna aldrig är ett bra verktyg att lösa konflikter. Det finns bättre alternativ. Och då blir såna här ställningstaganden rena sabotage mot exempelvis skolors trägna jobb att lära ut ett annat förhållningssätt i konflikthantering.
Nyårsfirande 2008 -2009!
Nyårsaftonens förmiddag var det traditionsenligt rådjursjakt på Liane. Men ingen jaktlycka idag.
Så här blev det sedan ; jättefint nere vid sjön vid 12-slaget, några minusgrader har vi, frostigt vitt överallt och is på sjön. Vi drack champagne, gjorde fyrverkerier och eldade. Med oss var goda vännerna från Badow i norra Tyskland. De är här på besök nu en vecka för jakt och fiske.
Innan vi gick hit åt vi porterstek på älgfransyska, en liten förrätt med räkor och avokado var det och en dessert som var ris a la malta med saftsås. Det senare på begäran av gubben, alltid på begäran av gubben.
