Inga Magnusson

Det är en tradition sedan många år tillbaka med rådjursjakt på Liane nyårsafton. Förr var det sista dagen för året för rådjursjakt men nu är det lite längre. Det var samling vid grillen på Liane i morse. Med var Lars-Åke, Mikael, Jonas, Joakim, Roland, Maik, Ina, Lennart, Lars. Och så kan jag ha glömt någon. Det var flera hundar med i olika omgångar. Seffrin gjorde också en insats på ett djur i två timmar. Till slut följde han djuret på en bergshylla och fastnade där. Märkligt att rådjuret tagit sig nerför slänten. Roland hämtade honom vid halv tretiden och han kunde inte alls förstå varför han måste avbryta.

.. är det idag på Liane. Uppstart i grillen. Mer om det så småningom.

Vi hade en himla tur med vädret! Här vid entrén på Grand hotell som ligger fint vid vattnet.

På födelsedagsfesten på Riche hade jag inte tänkt äta  någon stor måltid. Men föll direkt när jag såg menyn: Man har tagit tillbaka den ångkokta torskryggen med pepparrot, skirat smör, kokt potatis  och ägg bland klassikerna. Jag har skrivit om den här maträtten  förut, jag har ätit den några gånger på Riche, men vid de senaste besöken så har den varit borttagen. Nu var den i alla fall med och den smakar fantastiskt. Har försökt göra den hemma men lyckas inte. Jag får inte fisken så där bladig och smakrik

... med omtanke, kärlek och positiv energi! Så viktigt är det att våra barn har det när de  bor långt från oss. Det tröstar oss när vi saknar dem som mest. För visst saknar vi dem när de nu valt att bo långt ifrån Liane, i Umeå, Stockholm och Seattle.  De har alla goda nätverk av respektives släktingar, jobbkompisar som är gamla o nya och vänner.  Ibland blir det bara så tydligt, som de senaste dagarna. Tårögda av tacksamhet är vi. 

...refererar jag imorgon kväll i ord  o bild.  Och lilla julafton med sonfamiljen. 

Hittade den när jag rotade igenom en hög med bilder. Det står inte vem som gjort den, men det är något barnbarn. De går på Waldorfskola och har gått Waldorfdagis. Det innebär att de har fått en bra skolning i bild, musik, saga och rörelse integrerat med lärande.

Genom att det står skrivet på baksidan vad bilden föreställer så stimulerar det till att börja se ordbilden. Alltså inte läsa i traditionell bemärkelse men att känna igen hela ordet som en bild. Man kan lämpligen starta med några få och så utöka efter hand.

.... för en närstående på jämna  födelsedagen ska vi göra idag. Jag har ju slutat gratulera till födelsedagar här på bloggen för det blev så fel. Men kanske blir det ett litet referat i efterhand :-) 

Och koll på pejlen förstås var Jazz är. Bild från harjakt. Bättre än så här blir det inte tycker Roland. Bild för några dagar sedan. Nu är det dessutom spårsnö, någon decimeter till o med! 

 

... är användbar på landet. Perfekt för att ta sig fram i terräng som annars inte är farbar. Lennart gillar den också.

Kortet är taget på Roland till vänster och hans kompis Roy. De lekte alltid cowboys. Roland var Adam Cartwright och Roy var Little Joe. Här står  de i full utrustning ungefär 7 år gamla. ;-)  Synd att kortet är så litet, det gick inte att förstora mer än så här. Roland blev kvar här på Liane. Roy hamnade i Stockholm, som polis i många år och sen säkerhetsansvarig på Sveriges casinon, boende på Lidingö,  gift med Greta och de har två barn. Vi fick kortet från Roy nu under julhelgen!

  Roy hittade det i Gunhilds album.

Det var en annorlunda jaktdag och inte så allvarsamt menad först.  Vi började med att grilla korv i skogen med goda vänner som vi känt  sen 15 år tillbaka,  en tysk familj på besök. Jazz var med,  lite loj först,  tog sig någon planlös tur, letade mest efter tappad mat. ;- )  Till slut när det var dags för hoppackning så fick han vittring på hare, tog opp och den kom  på vägen  rakt mot Roland,  fälldes direkt  med de tyska gästerna på första parkett. De har varit med på jakt förut men aldrig så här lyckat och så spännande tror jag. Sonen i familjen, Lennart, fick även filma hela förloppet.  Julhare blev det i år också alltså!

Barnbarn Lovis i Umeå älskar tydligen att lyssna på bokläsning. Igår julafton  satt hon hos sin farfar och lyssnade på Babblarna. ;- ) Farfars mor var också med  ( snyggt halsband har hon!) och fler släktningar. Det är många. Tryggt när barn och barnbarn har ett nätverk omkring sig av släktingar och vänner.

Det blir hundsläpp och lite korvgrillning med goda vänner. Och en fyrhjuling kommer nog också med. 

Uppdaterat: Lyckad jakt och lyckad dag! Återkommer med rapport senare.

Vi såg på Kalle Anka och åt sen den vanliga julmaten med goda vänner igår kväll. Det blev ett trevligt sällskap, vi har känt varandra länge. Fina julklappar packade vi upp. Skypade med son i Seattle medan han var på shopping i Bellevue för att göra egna köttbullar sen. Skypade också med son¨- familj i Stockholm när tomten kom. Och så telefonsamtal med dotter i Umeå. Det var fullt opp.

 Dippar chips här och var nöjd med julklapparna. Böcker är populärt just nu till denna lilla dam.

Han gjorde det med den äran och med endast  mentalt support från min sida, lite glada uppmuntrande tillrop då och då. Jag brukar slingra mig ifrån julgranar, liksom julklappsinslagning. Mitt tålamod är inte det rätta. Nästa år tror jag att Roland  vill ha trådlösa ljus! Om det finns? Vi är inte riktigt säkra än. Men Roland hävdar bestämt att han på Lennart W:s facebook läst hur han i vredesmod klippt sönder sin gamla lednings- julgransbelysning i små bitar och slängt den för att sätta upp en trådlös. Då slipper man ju det berömda ormboet som brukar uppstå i julgranen.

Hur som helst, fint blev det i alla fall så nu kan julen få komma!

... men jag vill inte se Gina Dirawi som julvärd julafton. Fast jag vet inte hur jag ska slippa för i likhet med resten av svenska folket så är jag svårt beroende av Kalle Anka.

 

Hennes religiösa tillhörighet spelar ingen roll för mig för julen har massor av inslag som är helt religionsbefriade. Men hennes framträdanden i tv brukar präglas av agitation, verklig eller spelad. Hon strösslar både tal- och kroppsspråk med understatements, småelakheter, pikar åt alla håll och hon är påfrestande självupptagen framför kameran. Senast så gällde agitationen klimatet. Gina  agerade självutnämnd godhetsapostel och kallade  alla politiker jävla idioter i det sammanhanget.  När jag hör sånt blir jag lessen och arg. Våra demokratiska system bygger på att enskilda människor på olika nivåer ställer upp och representerar sitt politiska  parti. Det är för de allra flesta ett otacksamt och oavlönat uppdrag, men värt respekt att några vill ta på sig det här slitgörat. Utan dem har vi ingen demokrati.  Sen kan man tycka att ett partis eller en persons åsikter är uppåt väggarna men då får man argumentera i sak och mot den person det gäller. Inte dra alla över en kam och kalla dem jävla idioter.

 

Nej, jag vill inte se Gina Dirawi på julaftonen och framför allt inte höra henne slå en elak agitationsyxa i snällhetsikonen julafton. Jag önskar att någon på tv haft modet att säga nej när hon ringde och erbjöd sig att bli årets julvärd.

 

Jag vill se en julvärd som är positiv, lugn och vänlig, som ger utrymmet till de inslag som ska presenteras, inte tävlar med dem om uppmärksamheten. Jag vill se en julvärd  som är rättfram och snäll  utan dold agenda med en massa tyckanden som jag ska bli överöst och sitta där och försvara mig mot inombords. Det finns säkert en massa tv-program som Gina passar i men inte just det här. Hoppas det blir första och sista gången!

 

Lars Lerin vore inte fel som julvärd. Hans röst är den snällaste jag vet. Och hans leende nog det varmaste man kan tänka sig.

... uppe i Dalarna  fick vi ny bild på! Hon börjar se ut att vara dräktig, dricker mycket och ägaren har slutat jaga med henne. Inga säkra besked än på läget men vi håller tummarna hårt att det ska vara så, så att vi får en valp efter Jazz nu i mars!

Tempot idag blir inte så hetsigt. Ska griljera skinkan som kokades igår och städa golven i vardagsrum och kök. Sen ska granen på plats förstås. En jakttur med Seffrin ryms nog också i schemat.

 

Tänker på min mamma som slet så dagarna före jul med att få allt i ordning med massor av mat och natten före julaftonen så fernissade hon alltid golvet i köket.  Men hon tyckte att det var så roligt med jul. Jag har nog ärligt talat aldrig älskat julen så som den förtjänar, men jag gör alla moment utan sura miner.

 

 

 

Himla roligt att han har fått utdelning nu några gånger på goda jaktinsatser! Vi brukar säga att sånt här väder är rådjursväder, när det regnar, blåser och ruskar. Kanske stämmer! Roland jagade ensam den här gången och det var alltså han som fick avsluta. Seffrin tog opp själv och  jagade nästan en timme, det buktade trångt, alltså jakten gick inom ett litet område. En killing eller ett litet smaldjur (get utan killing) 

Återkommer i ärendet!

 

Svårt att hitta den rätta julstämningen är det! Det enda vädret är bra för  just nu är för lusten att julstäda, man längtar inte direkt ut i det här vädret. Måste ta itu med det som är ovan källarnivå nu de närmaste dagarna. Inte allt på en dag men lite i taget.

Lovis sitter längst bak på madrassen och hon fick idag en liten lifterska med sig som aldrig åkt madrass förut. En jämngammal flicka som älskade det här! Och som ska få en egen madrass nu. ;- ) Sötnosar i snö som man fortfarande har kvar i Umeå!

...smarrigt julbord på Travmuseet  med kollegor från  låg- och mellanstadiet  vid lunchtid.  Roligt att alla fick gå med samtidigt, även fritis och förskoleklass, trots att det var vid lunchtid. Slås av hur många vi är när alla är samlade på en gång. 

 

Vid hemkomsten  inträdde paltkoma och det blev en välförtjänt powernap.  Nu är uppdraget att fixa någon trevlig kvällsmat som passar till en fredagkväll. Får tänka efter lite  när energin återvänder. Gubben har parkerat sig i bastun.

 

En tids ledighet blir det i alla fall och jag håller tummarna att vädret ska bli lite vintrigt så det går att vara ute och inte bara ägna tiden åt soffhäng ;- )  

 

Den här kistan är också från min pappas föräldrahem i Småländska Nöbbele  o Värnlanda. Den har varit behandlad med någon rödfärg och så blåmålad på locket, och beslagen. Men färgen på ovansidan har slitits ut. APS 1846 står det snirkligt målat. Det var Andreas Persson, min farmors far. Jag vet inget om kistans historia, mer än att den gavs till min farmors familj. Gissar att den användes till brödförvaring men det är bara en gissning för att det finns ett litet grunt fack till höger i kistan. Jag fick den av min farbror Erik. Älghornen ovanför är också från pappas föräldrahem. Pappa och hans bröder hade förstås gevär och licens och jagade väl älg någon gång. Men jag vet inte vem som skjutit den här. Måste ha varit en märkligt stor trofé på sin tid, mitten av 1900-talet någon gång kanske.

Och nu fyller han snart 40! Oj vad tiden går! Barnen närmar sig medelåldern och vi är lika unga. Äsch, det är vi förstås inte men svårt att ta in att så många år har gått. Bilden ovan är när Markus konfirmerades och snyggingen bredvid honom är hans pappa Roland. ;- ). Vi hade anledning att gå igenom ett antal gamla bilder idag och hittade bl.a. de här. Sen hittade vi en ny amerikansk släkting också ¨på Rolands mormors sida, Melissa Hickman. Men det får vi återkomma till.

 

Min farmor var alltså i Amerika på besök hos sin syster i slutet av 1800-talet. Där lärde hon sig konsten att göra en slags virkade blommor av människo-hår.  Gissar att hon lärde sig konsten av någon svägerska. Hennes syster  i Amerika var gift med en man från Dalarna och han kan ha haft kvinnliga släktingar med sig. Hårkonsten kom från hårkullorna i  Våmhus i Dalarna och fick egentligen inte läras ut till någon utanför byn, men min farmor lärde sig alltså av någon under det året hon var i Amerika hos sin syster på besök.  Många hade ju långt hår på den tiden, tacksamt att arbeta med. Den här tavlan är gjord 1897 av min farmor efter hemkomsten när hon hade gift sig och den är till minne av hennes bröllopsdag.  De torkade gula blommorna är från brudbuketten och slöjan som hänger över tavlan  är från hennes brudslöja. Hårblommorna är gjorda av hår från släktingar men jag vet inte vilka. 

Det är underkylt regn och grymt halkigt ute. Jag håller mig inne så mycket som möjligt, gamla kärringar med sköra lårbenshalsar ska vara försiktiga! ;-) Tror att min mamma var i den här åldern när hon ramlade på jobbet på Kyrkskolan och bröt sig. Synd med mildväder när det var så frostigt och fint. Vi lär ska få en period med extremt varmt för att vara vinter men kallare till jul.

 

Fast en liten sväng utanför dörren blir det idag; jultallrik hos Sinnikka på stationscafét i Svensbyn. Roland bjuder och det ser jag fram emot!

Gissar att det blev i elfte timmen! Vi testade att inte skicka några alls ett år, bara på mail o sms. Men upptäckte att vi hade ett antal vänner och bekanta som vi inte nådde då. Så det blir fortfarande en del julkort. Unicefs är fina och överskottet går ju till nåt vettigt.

Beslut som är kontroversiella och förväntas bli negativt bemötta fattas ofta på en tidpunkt som är vald utifrån detta,  man väljer tajming för att slippa motståndet. Nu imorgon torsdag och fredag inför  helgen  före jul, och nästa vecka måste vara de ideala dagarna för att besluta och ge offentlighet  åt impopulära beslut.  Ingen har tid att organisera något bråk och någon opinion. Och ingen vill störa julstämningen med negativa tankar, bättre att förtränga. Så får vi se vad som kan komma.

 

Var rädda om er nu på morgonen!

Till slut så gick det inte att förtränga julstädprojektet längre. Jag grep mig verket an och städade i källaren. Jag började  där och får ta övervåningen lite vart efter nästa vecka.  Ok, det kanske inte måste städas till jul, vi får ju inte hem några barn och barnbarn, men några gånger under året måste lorten ut och  jul är en bra anledning.

 

Känns skönt när det är gjort. Ska erkänna att jag varit där nere flera gånger idag bara för att känna hur glatt golvet är under fötterna och hur gott det luktar. ;- )

 

 Här ovan är det som byggdes som gillestuga. Ett märkligt 70-talsfenomen som man byggde under  några få år, kan inte tänka mig att någon frivilligt bygger en gillestuga i källaren idag.  ;- ) Vi  har aldrig haft några gillen här som jag kan minnas.  Istället för att ha ett stort rum stå helt outnyttjat så inredde vi det till förvaring av diverse textilier och till att ha säsongskläder  / skor  i. Nöjda är vi med det. Det blir översiktligt och lätt att nå och rummet är isolerat så det blir ingen källarlukt. Någon gång när jag får mer pengar än jag behöver så ska jag byta ut den förfärliga kräkgröna golvmattan (hur kunde vi lägga in den?) och sätta plattor i ytongtaket.

K. på Perekuel såg en varg idag vid tvåtiden en bit upp i soptippsbacken Guttarebol. Det blir inte så långt från den obs som dotter till Lars-Åke gjorde med ponnyn häromdagen. Men idag syntes vargen en bit upp i backen, en bit ovanför den skarpa vänstersvängen. Vargen var stor och gulaktig, mest  ute på svansen och rörde sig söderut.

 

Tilläggas kan att vid Faggebyn Snarkil vid E18 fick jag in en rapport om obs av en varg  igår. Där ska någon ha sett tre stycken.

 

... börjar jag på nu, varvat med sovmorgon. Inte fel! Och förtränger planerna på julstädning en stund till.

Vädret igår söndag var bedövande vackert här på Liane! Jag tog med lille tax Seffrin på en långpromenad eftersom jag visste att vi inte skulle hinna jaga på eftermiddagen. I morse var också kallt, så där - 11 grader. Det ska hålla sig på minus nu ett tag. Till helgen blir det onödigt varmt för att sen närmare juldagarna ligga åtminstone runt nollan, mest under enligt yr.no Tacksam om det håller sig så och är vindstilla över julen.

 

Imorgon tisdag ska jag börja lite försiktigt med julstädningen. Delar opp lite varje dag, inte så himla kul. Vi får inga barn eller barnbarn hem över helgen men får väl försöka få ut värsta lorten ändå. Undrar om Roland vill gå tomte för bara mig? ;- ) Om jag mutar honom med revbensspjäll, Jansson, köttbullar och skinka?

 

Mer julmat vankas det i alla fall. En  jultallriksäting på lokal tror jag att vi ska hinna med den här veckan. Kanske på torsdag. Och ett julbord  på fredag med jobbet skolan!

Vi åt julbord på Travmuseet i Årjäng igår tillsammans med Rolands bror och svägerska. Massor av mat och god mat var det. Det fanns  även lutfisk vilket en del av oss uppskattade mycket. ;-) Det ser lite tomt ut men vi var de första gästerna, sen blev det fullt. Samtidigt så grattade vi Rolands syster som fyllt jämna år.

Datorn har krånglat idag. Inte så att den fallit isär värre än vanligt. Nej, jag försökte ta hem Windows 10. Det varade någon timme att förbereda, det verkade funka. Men sen skulle det hela installeras. Gick inte.

 

Så bilderna från julbordet och taxpromenad kommer i morgon måndag.

... blir det nu idag mitt på dagen! Och vi ska passa på att fira Rolands systers jämna födelsedag, fast vi är lite senkomna! Men innan dess en rejäl promenad med lille Seffrin som inte kommer ut på någon jakt idag.

 

Önskar alla en trevlig Lucia!

... är en diet som går ut på att man äter som vanligt fem dagar i veckan och lever på svältkost två dagar. För kvinnor innebär det 500 kalorier per dag och för män  600/ 700 kalorier per dag.

 

Nu har vi kört den här dieten i drygt ett år. Jag började efter sommaren 2014 för att gå ner ett par kilon som smugit sig på med sommarens grillsåser och annat smarrigt. Och Roland valde att hänga på.

 

Jag gick ner mina kilon och Roland minskade en hel del i vikt direkt, 10 kilo om jag minns rätt. Numera så "svälter" vi när det behövs för att hålla vikten och inte gå opp. Jag har en "deadline" på ett antal kilon som jag inte vill gå över. Om jag efter veckans första "svältdag", ofta måndag, ligger över den gränsen så blir det en "svältdag" till, oftast onsdag.  Annars nöjer jag mig med bara en lågkaloridag den veckan.  Allt bygger för min del på principen att det är enklare att gå ner ett halvt eller ett  kilo än att vänta tills det är 20 kilo som behöver tappas. Varje "svältdag" innebär ungefär ett halvt kilos vikttapp för min del, det vet jag nu efter många kontroller.

 

Den här dieten funkar för oss som inte vill lägga om vardagskosten radikalt med nyttigt och grönt. Vi gillar ju att äta gott, fett och sött,  och kan göra det utom de dagarna vi håller igen. Den första tiden blev det huvudvärk i samband med lågkaloridagarna, men det är bättre nu. Jag äter ett par chiariskakor på morgonen och kokt vatten, sen ett par till under dagen med vatten eller kaffe till.  En halv burk viktväktarsoppa (nudelsoppan är bäst!)  på sen eftermiddag och en brödbit med kokt vatten igen på kvällen.

 

Det finns en point till med 5:2. Två dagar i veckan så får bukspottkörteln vila från insulinproduktion, den är annars på högvarv  hos mig som gillar slisk. ;- )  Det blir ju inget socker de två "svältdagarna". Och gallan / levern får också vila två dagar i veckan eftersom svältdagarna inte innehåller nåt fett alls.  Det kanske är snällt  att låta  de här körtlarna ta igen sig mellan varven, vad vet jag. Våra värden för blodsocker och blodfetter har i alla fall blivit mycket  bättre.

 

Märkligt att kämpa med viktproblem i slutet av livet. Vikt har för mig aldrig varit något bekymmer förrän nu efter 60 års ålder. Undrar varför det är så? Att man tenderar att gå upp i vikt med stigande ålder menar jag.

 

 

Roland jagade hare på förmiddagen. Hej blev inte uppäten av några vargar. Tacksamma för det är vi!  Det blev upptag och jakt men ingen hare fälld. På eftermiddagen jagade vi rådjur i det fantastiska vädret. Seffrin fick upp ett ensamt rådjur vid Tjärnshaget direkt. Det gick till Vasabäcken förstås där jag postade för vägen. Han tog sig inte över nu när den är så strid men Roland ledde honom runt. Nytt påstick och så drattade han ner i samma bäck på andra sidan vägen och höll på att bli där. Roland fick se honom när han kämpade i det strömmande vattnet och fick opp honom! ;- ) Sen gick jakten för fullt i en timme och en kvart utan tveksamheter. Bjurbäcken tog sig Seffrin över på något sätt såg vi på pejlen. Undrar hur?  Rådjuret sågs och var nära skyttar men slank förbi lite snopet. Så ingen tur idag. Men en bra tax har vi, modig och mycket jaktlust. Och han blev inte heller uppäten av varg! Tack o lov!

 I år höll han i alla fall ett ljus i handen och var med tåget inifrån och ut. Men hans entusiasm över sånt här är begränsad. Och någon utklädning till tomte eller pepparkaksgubbe är inte aktuell! ;- )) Han tycker inte om någon utklädning alls. Utklädningskläder som vi har gett honom stoppar han snabbt tillbaka i kartongen igen och lägger fort  på locket! Men sångerna kan han och sjunger med i dem, till och med Jingle bells på engelska!

... och jag går här hemma och är orolig för att Hej  ska bli tagen av den varg som setts i närheten flera gånger nu den senaste tiden. Men jag lär få vänja mig. Roland kommer aldrig att sluta jaga, så det är bara att hacka i  sig, lära sig leva med oron. Det är inte en hobby i vanlig bemärkelse, det är ett sätt att leva, på samma nivå som att äta och sova. Fick just ett sms att Hej har fått opp en hare och jagar för fullt. De har sett haren en gång. Vi har fantastiskt vackert väder med solsken, helt vindstilla och minus 5 grader!

Min dator är trasig, verkligen fysiskt trasig. Skärmen klyver sig så jag måste ha tvingar som håller ihop den. Gångjärnen har havererat för länge sen, det går inte att fälla ihop den, måste ha den konstant uppfälld med svajande skärm.  Gångjärnsfästena håller på att lätta från underlaget. Fläkten flåsar högljutt och klagande. Batterifunktionen finns inte alls längre, måste alltid ha ström.

Borde förstås fixa en ny lap top att ha bredvid sängen. Men våndas inför blotta  tanken. Det är så mödosamt att installera allting på nytt! Jag vill inte, vill inte, vill inte!!!!

Tack för det alla! ! Det värmer med goda ord och reflektioner om bloggande. Många år och många vänner/ kontakter har det blivit på 10 års bloggande. De flesta är kvar sedan flera år, några har lämnat bloggen eller till och med jordelivet.

 

  Rut som blev en bra bit över nittio år  bloggade in i det sista. En fin bloggvän som jag beklagar att jag aldrig träffade irl. Hon finns inte mer ibland oss. Rut  föddes i Glaskogen och berättade om sin barndom på bloggen, om början på  1900-talet. Visst är hon saknad. Tänker på henne varje gång vi åker till Arvika, förbi hennes barndomstrakter vid Gillbergadalen

 

Annaa Mattsson frilansjournalist finns inte heller med ibland oss i  längre. Henne¨saknar  jag förstås, hon var nog min allra första bloggkontakt.

 

Några försvann bara ur min bloggvärld så som  "En liten tant",  Anne Berndt och Suss B. Suss har jag kontakt med ändå förstås, vi är ju vänner sen barndomen. Anne B. hittade jag igår som översättare på en cd med multiplikationssånger som jag fick idag! Kul men oväntat. "En liten tant" tröttnade på bloggandet och slutade.

 

Men det har kommit nya uppskattade bloggvänner. Så är kanske bloggens villkor, man möts och skiljs utan stora åthävor. Livet ändrar sig hela tiden och några gamla bloggkontakter har istället mer  blivit facebookvänner.

 

För en gångs skull har vi sett den på tv! Några spridda osystematiska tankar i samband med den här festen!

 

- Prinsessan Madeleine måste ha sköldkörtelproblem, syns när man ser på hennes ögon.

 

- Den medicinska  pristagarinnan är kinesiska. Hennes kroppsspråk gör att jag i minnet återkallar Gabriels beskrivning av sin kinesiska svärmor; det är fint att fisa och smacka och hovelera vid matbordet i Kina.

 

- Maten är inte bara genomtänkt när det gäller smakerna. Den är också ett konsthantverk som ska vara vackert. Milde himmel, kockarna har suttit nätterna igenom karvat och filat på lökspöken och annat finlir.

 

-  Det finns en reporter som helt missuppfattat sitt uppdrag. Hon har klätt sig väldigt utmanande och  spektakulärt, med bl.a. en jätteuppsättning av håret. Hon tog  uppmärksamhet från dem som är huvudpersoner i Nobelfesten. Tror att ordern var att klä sig svart - vitt för att inte sticka ut, men hon var förfärlig.

 

- Margot Wallströms blus var ful, både i färg och form, satt illa.

 

- Laserharpa! Fantastiskt!

 

- Cia från Elle suverän om klänningarna liksom Ribbing om smyckena.

 

- Löfvén satt bredvid  en centralt placerad banktant från  någon centralbank. Väl betänkt med tanke på att han nu måste ut och låna i storleksordningen 26 miljarder  för att klara migrationen och det är bara första låneomgången..

 

- Kinberg Batra hade för en gångs skull håret under kontroll!

 

- Pernilla Månsson bra, kanon, liksom Kattis!

 

- För en gångs skull bra underhållning med musik ur den svenska traditionen

 

- Fantastiskt att medicinpriset redan har botat miljoner människor från malaria och att upprinnelsen är flera hundra år gamla naturläkemedel.

 

- Den ryska pristagarinnan påminner mig om att i Ryssland älskar det vanliga folket sina författare, konstnärer, musiker o liknande. Inte endast kultureliten. Undrar hur det kunde bli så????

 

- Hur får man en nioåring att svara så utförligt, utstuderat artigt och väl på en knappt engelsktalande reporters frågor.

                                                                                

Det här  nedan var första inlägget på min blogg som jag började skriva för idag exakt 10 år sedan. Innan dess skrev jag vanlig pappersdagbok. Det gjorde min mamma också varje dag i sitt vuxna liv, så länge hon orkade, till 92 års ålder. Tänkte nog inte att bloggandet skulle bli så långvarigt och vidlyftigt.

 

Startade med en grundtanke att hålla utflugna barn (då i Los Angeles, Umeå och Stockholm) informerade om hur det var här hemma med oss och far- och morföräldrar, men sen började bloggen leva ett eget liv liksom.  Skrivandet och framför allt bildgörandet blev så roligt. Det har aldrig känts som en plikt eller en börda, i så fall hade jag slutat. Minns än hur märkligt det kändes när jag efter de första dagarnas bloggande upptäckte att jag hade 28 unika läsare! Tyckte att det var en jättestor skara, typ som en hel skolklass som visade intresse för min lilla dagbok på nätet! Nu är det fler som läser och följer bloggen, vilket naturligtvis är uppmuntrande.  Det finns knep att ta till för att få fler  läsare men jag har inte använt dem, tycker det är lagom många. Facebook har, efter några misslyckade försök, blivit ett komplement till bloggen och jag länkar emellan.

 

10.330 blogginlägg på inga.blogg.se har det blivit under de här 10 åren säger statistiken. En ofattbar siffra men förmodligen sann, det blir drygt ett par inlägg per dag.  Det är de inlägg som jag har publicerat. Sen ligger det skam till  säganes ett antal färdiga inlägg som aldrig  blivit publicerade, de ligger kvar som utkast. Just nu är det 355 stycken ;- )). Som det ser ut nu så kommer jag att fortsätta blogga tills det blir tråkigt eller tills någon krämpa slår till.

 

Så här började jag alltså 10:e december 2005:

"Första inlägget

Jag såg honom  först i norrfönstret, sedan i fönstren åt väster o söder! Han går  nära väggen, har arbetskläder inte jaktkläder eller sotarkläder. Jag är inte så väldigt klädd än, vi bor ju i skogen och förväntar oss inte att någon utifrån ska se in genom fönstren.  Lätt  skräckslagen blev jag vid första anblicken även om han artigt avstod från att titta in. Kunde inte begripa vem det var, lite overkligt var det faktiskt i förstone med folk så nära inpå. 

 

Tack o lov så är Roland hemma och jag ylade nåt osammanhängande till honom om mannen utanför huset. 

 

- Anticimex, fick jag till svar. 

 

Vi har nåt slags avtal med Anticimex att bekämpa skadedjur vid våra hus och det gör de alltså nitiskt och i förebyggande syfte oavsett om man är hemma eller inte. En suck av lättnad blev det o Anticimexmannen fortsätter sina plikter.  Vi har inte sett skymten av några möss någonstans och det brukar inte vara nåt problem. Men ändå bra att vara ute god tid i fall att.

.. av hemtjänsten igår onsdag em får jag uppgift om. Vet inte vem som sett eller var exakt.

... av Lars Lerin. Den här gången  i bilen på väg till och från Karlstad häromdagen. Andra gången Roland lyssnade. Och vi uppskattar fortfarande mycket det vi hör. Kommer säkert att lyssna igen. Märker att jag sitter där med ett småleende när jag lyssnar på Lars fantastiska uppläsning, skrattar någon gång  och ibland får tårar i ögonen över de grymma villkor som rådde bland vanligt folk för så där hundra år sedan. Beskrivningen av skolan fastnar i minnet:

 

"Vi var inte gamla, vi blev äldre sedan. Två år i småskolan och fyra i folkskolan. Skolläraren var gammal och grå, han bad oss ta fram böckerna. Sedan somnade han. Vi var snälla. Han fick lugn och ro. Endast söner till folkskollärare och ingenjörer fick studera vidare. Och disponentbarnen hade guvernant. Det var som det skulle. Men jag led i skolan, lärde mig inte för mycket, trivdes aldrig med psalmverser och budord. Bäst tyckte jag om att läsa sagor.  Min bänkkamrat hette Nils Hallgren, en pojke från vilarkujorna. Mor hans föste honom till skolan med vidja. Han luktade get. När vi satt och läste kunde det trilla ner en lus på hans bänk och krypa över till mig. Mamma fick kamma mig när jag kom hem. De var stora, Nils Hallgrens löss."

 

Och om mammans hemlängtan:

"Mamma trivdes aldrig i Munkfors. Hon saknade glittret på sjön och alla släktingar och vänner. Hon fick leva om sin ungdom i tankarna, hon hade lagt allt på minnet. Det var ju så vackert i Slänga. Sluttande ängar från skogen ner till sjölandet och fruktträd, skygårdar. Gärdena räckte ända nordtill Lid. Oändliga skogar, mycket kor.

- Nu ser jag inget vatten hur mycket jag än vrider på huvudet, sa mamma.

Och bäcken var torr för jämnan."

... men den här gången neråt Dalslandsgränsen,  där Gyltenäsvägen går in.  Igår tisdag tror jag det var. Men det finns inga mer uppgifter. Den ska ha inte ha gått åt Gyltenäs.

Jag har letat efter den här second handbutiken länge, och lyckades hitta den av en slump igår när vi var i Karlstad. Den är betydligt mindre än mina vanliga vattenhål; Gengåvan och Myrorna.  Jag hoppade in en kort stund på vinst och förlust bara för att kolla.

 

Och hittade Ikeaglas som jag varit på jakt efter länge. De är helt suveräna till allt, känns bra att dricka ur, är låga så även barn kan hantera dem, passar alla drycker. Men görs och säljs alltså inte längre. Mina egna är  på upphällningen, vi använder dem mycket och glas går  sönder ibland, det är ofrånkomligt. Fick tag på några på Gengåvan förra året. Men nu var turen på min sida: 12 glas hittade jag direkt på Östpendeln för 90 kronor!! Vilket fynd! Klart att jag köpte allihopa. När jag diskat dem i maskin hemma såg de helt oanvända ut, inga repor och märken i dem alls.

En del av det nya Bergvik köpcentrum på väst är klart och huvudentrén blir pampig.

Det ligger bara en dryg kilometer härifrån. Lars-Åke på Elgtåns dotter var ute och körde med sin ponny när en varg plötsligt stod alldeles vid vägen. En stor gulaktig varg. Hon  var på hemväg på vägen från  Nolare Murstenstjärn, mellan gamla soptippen och Kjells åkrar. Mötet var självklart mycket obehagligt eftersom vargen var så nära, men allt avlöpte väl. Den försvann riktning norrut. Obehagligt är det med varg så nära inpå. Det förtar i viss mån glädjen med vistelse i naturen, med häst eller hund eller jakt eller bärplockning. Det mesta går säkert att genomföra ändå i ett vargrevir, men oron finns där hela tiden både för djur och människor. Vistelse i naturen blir inte längre avkopplande. Kan tänka mig in i situationen att ha barn som rider eller kör häst till exempel.

 

... i Umeå! Dotterfamiljen bor i Umeå. Med stor förtjusning äter Lovis  pepparkakor och snö!!

- Himla, himla dott. säger hon då och då i ätandet.

 

Idag har vi börjat lite på julklappsbestyren. En del ska ju skickas och då får man vara ute i god tid. Faktiskt har vi varit det i år också, inte väntat till sista minuten. Jag har inte rätta tålamodet, Roland är bättre på att slå in paket.

 

I kväll kommer ett par goda vänner hit och vi ska äta lätt kvällsmat (blir ingen trerätters! ;- )  och kolla på gamla bilder. Det ska bli intressant och förstås trevligt med lite avslappnat samkväm innan helgerna brakar loss på allvar.

Rensad, panerad, stekt, kall på smörgås i eftermiddag! Det är egentligen vad man på svenska kallar siklöja. Den är en läckerhet och kan fiskas nu med nät. Sen blev det en powernap och så blir det som sagt julbord på hotellet i Årjäng med goda vänner. Hoppas strömmen inte försvinner i blåsvädret. Än så länge har det gått bra, men det har blinkat i lamporna några gånger. På ett par ställen har träd dråsat ner, dels på  Bårderud (Bålerud kanske det heter!) hos Britta o Hans, dels på Egenäsvägen hos Brita på Kröserud. Trädet lär vara borta men någon ledning är kvar över vägen så man får se upp.

Va roligt att Seffrin fick utdelning till slut!!! Han har jagat bra den senaste tiden men inget har skjutits i år, det har inte varit rätta turen. Men nu fick Thomas nedlägga en fin bock efter 45 minuters drev som innebar en del svårigheter att lösa också.  Helt godkänt lille Seffrin.

... med firing av 50-åring blir det ikväll. Och Rikard Ohlin spelar. Detta ser vi fram emot!

 

För övrigt så blir det nog en innedag för min del, det regnar och blåser rejält.

Centerpartiet har en duktig och trevlig riksdagsman från Värmland, Daniel Bäckström. Han är från Säffle och har en gedigen centerbakgrund med gård och jakt. Han gjorde igår ett längre besök i Årjängs kommun och blev guidad bl.a. i nya Nordmarkens skola. Dagen avslutades med äting på Ica Silleruds café. Här syns fr.v. Lilsbeth Daniel och Katarina. Daniel berättade om sitt arbete och för oss är just nu förstås det som händer med rovdjursfrågor och vattendirektivet intressant. Regeringen kommer uppenbarligen att sabotera förra majoritetens beslut att få till stånd en förvaltning av varg, en förvaltning som skulle bygga  på lokalt inflytande. Genom att återigen tillåta överklagansprocesserna i besluten så kommer det inte att kunna bli någon vargjakt framöver och utan den ingen förvaltning. Frågan är bara just nu om man hastar fram beslutet så att den här vargjakten förstörs eller om det kommer senare och påverkar framtida. Regeringen har också låtit Naturvårdsverket att  trotsa riksdagsbeslutets intentioner genom att tillåta jakt på alldeles för få djur. När det gäller vattendirektivet har regeringen sansat sig något och utreder frågan vidare när det gäller konsekvenser, det fattas inget beslut nu i alla fall utifrån det katastrofala förslaget som ligger.

... skriver jag nåt  i morgon. För sent nu.

Från Sverige fick våra goda vänner med sig älgkött, svenska snapsar och snapisvisor för att ordna en svenskkväll i höstmörkret. Här är Wolfram, Ralf och Axel med familjer.

... på Liane i samband med  jul nu när det har blivit så fint med allt ljus.

... kan verkligen konsten att se fullkomligt oskuldsfull och förvånad ut!!!! Han sitter lugnt som en gammal gubbe i soffan och spretar med benen!

De har minsann en fin gammaldags stjärna!  Och levande ljust

Nu drar jag täcket över huvudet och somnar om!

 

Lihaget är namnet på vårt hus. Vi döpte det när vi byggde det år 1977, ett stenkast från Rolands föräldrahem Liane. Vi kallade det Liane Gård - Lihaget. Men Lihaget är också namnet på skogsområdena runt om oss; Sönnare Lihaget och Nolare Lihaget. Ett hag  är dialekt för ett mindre skogsområde om jag fattat  rätt. För länge sedan fanns ett hus i Sönnare Lihaget,  rakt söderut från Mikael och Marias hus Ligärdet. Det låg alltså på kyrkans / socknens mark och lär ha varit den sista utposten för den fattige innan fattigstugan. Stugan finns inte kvar längre men som så ofta finns resterna av jordkällaren kvar, bilden ovan. Nu ligger ris och röjningsträd över den men man kan ännu se den typiska gropen med ingången här åt på bilden ovan. Roland visade mig häromdagen. Vore roligt att veta mer det  gamla Lihaget och vilka som bodde där. Finns säkert i några gamla kyrko / sockenhandlingar.

Får erkänna att jag inte hade några höga förväntningar på en glögg som ska smaka som ett  te. Men den är bättre än man kan tro. Inte fel att testa den i alla fall.

 

Igår, tisdag kväll,  blev det juleljus på Liane också! Men det ska bli lite mer på verandan och balkongen, det ska vi få hjälp med.

Han var riktigt duktig lille Seffrin. Han fann ett spår och följde det i bakspår först men bara ett par minuter. Sen kom han tillbaka och följde det åt rätt håll, försvann ifrån oss. Till slut efter träget letande så hittade han rådjuren och drev bra. De gjorde både små och stora bukter. Roland såg djuren en gång men det var för  långt avstånd för att skjuta. Och vid nästa skottilfälle så ringde telefonen. Sammanlagt två timmar drev Seffrin idag och tog sig över sen stor bäck vid ett par tillfällen. Han har blivit fena på bäckar i år! Förra året så pjoskade han lite med det och ville helst att vi skulle komma till undsättning. Men nu fixar han det själv, oklart hur. Synd att det inte gick att fälla de här rådjuren som han drev så bra på, men nu finns de kvar till nästa gång. Vi är nöjda med honom i alla fall.

.... på Nordmarkens skola, låg- och mellanstadiet hade vi natt till igår! Vi häpnade när vi fick se två rejäla spillningshögar, en här vid hörnet mot musikskolan och en på fotbollsplanen. Eftersom vår skolgård är så oerhört väl inhägnad nu i samband med bygget så kunde jag inte föreställa mig att det verkligen varit en älg inne på området utan trodde att någon skojade med oss genom att placera bajs högarna där. Men sen visade det sig att det fanns en hel del älgspår också, så visst var det äkta. Stackarn måste ändå ha fått panik med alla stängsel, inte lätt att hitta en plats där det gick att hoppa över. Men till slut måste det ändå ha funkat för den fanns inte kvar på morgonen.

 

Längst ner på min blogg står det att den skapades 10:e december 2005. Det är alltså snart 10-årsjubileum. Undrar hur man firar sin blogg?? Eller det kanske finns nåt inbyggt firande i själva bloggandet? Antagligen kommer jag att glömma bort att hurra  på rätta dagen.

Här är Carins syster Lina med lilla Bonnie och Carin med vårt barnbarn lilla Lou. Lou borde vara 10 veckor nu om jag räknat rätt. En  stadig tjej med god aptit ( Ursäkta att färgerna blev så konstiga på bilden! De har inte drabbats av gulsot. Måste vara någon lampa)

.. brukar vi bo på när vi är i Stockholm, så även denna gång. Läget är suveränt vid Sergels torg och det mesta funkar.  Men nu dröjer det till nästa gång. Vi var med bland de sista gästerna helgen som gick  och när vi checkade ut i söndags så tog man inte emot några nya gäster. Hotellet stänger ner i drygt ett år för totalrenovering och det behövs. Det börjar bli slitet.