Bröllopet i Kyoto - LA-sonens!
Så här såg han ut när han var liten LA-sonen...
Sen flyttade han till Los Angeles och då såg det ut så här...
Här är sonen tillsammans med sin farbror här på Liane när han kom hem och hälsade på ibland.
Jaha och så gifter han sig i Kyoto då... Här är templet där paret vigdes. Men de gick inte in där och ingen annan heller, enbart prästen. Vigseln sker framför här, utomhus under ett tak. Religionen är shintobuddism, mer en filosofi än en religion kanske.
De manliga vännerna samlades i ett rum före vigsel för att dricka grönt te och lyssna på prästen som pratade. Brudens föräldrar kom också in och pratade en stund. Konversationen var på japanska med engelsk tolk.
Vid själva ceremonin så sitter brudparet här utanför templet, släkt och vänner bredvid.
Går in till vigselplatsen
Nedan är bilder från själva ceremonin
4-5 omgånger ska de dricka sake ur en liten skål. De första två gångerna vid varje tillfälle ska de bara låtsas dricka, för
att sedan dricka den tredje gången.
Bredvid sitter tre flöjtspelare som spelar typiskt japanskt.
Detta är prästen som leder det hela.
Den här mannen hjälpte till med ceremonin
Här är ringarna.
Sedan fick även familjemedlemmarna lite sake i såna här små skålar.'
Här häller hon i sake..
LA-sonen måste läsa ett långt stycke på japanska, han hade övat ordenligt innan
Här är det hela över och de unga tu ser lyckliga och lättade ut att allt gått bra.,
Fotografering med de närmaste anhöriga,( de närvarande inte jag då , snyft, snyft...!.)
På efterföljande fest på en restaurang i närheten så blev det lite tal förstås, god mat och gratulationer. Bruden hade då på sig en vacker vanlig västerländsk brudklänning med brudbukett. Det 'är inga bra bilder än så jag får vänta med det. Jag har alltså fotat av från videofilmen en hel del av bilderna här ovan eftersom vi inte har fått de riktiga bilderna än. Det var en proffsfotograf med som dokumenterade så vi får sedan.
Nu har de nygifta varit en vecka på Okinawa för lite semester, sedan åker sonen hem till Stockholm (kom hem dit idag söndag tror jag) och hans fru tillbaka till LA.
Nilgås
Jag återkommer till den underliga gåsen som vi såg nere i viken för en tid sedan. Flera läsare har hjälpt till att fundera över vad det kan vara för art. LL har visat den för två ornitologer som säger nilgås, alltså egentligen en egyptisk gås från början. Igår var vi i Harnäs hos våra tyska vänner och de sa samma sak. Den finns även i Tyskland. Där, i Wiesbaden, finns även nu papegojor som har överlevt vintern på egen hand ute i naturen. Nu väntar vi som sagt bara på tigrar och lejon och kameler. :-)
Lördagen:
Lite sovmorgon efter att vi suttit uppe och firat god Allianspolitik i rovdjursfrågorna.
- Till modren med hennes nya dammsugare, den gamla funkar inte längre enligt hemtjänsten.
- Handlade i lanthandeln
- Lunch här på altanen med U och A i Hol, de hade med färsk sparris från Tyskland. Såååå gott med rökt skinka och smör.
- Huggorm i hundgården, fast ingen hund blev biten. Taxen dock mordisk och skulle hela tiden göra utfall och attackera. Roland fick bli sträng för att få bort honom när han forslade bort ormen. Jazz lite mer räddhågad.
- Fiskegäster anlände eftermiddagen.
- Trädgårdsarbete, disk, fika på altanen med jämna mellanrum för att lyssna på fågelsången.
- D här för att hämta färgspruta och kompressor, nya väggen ska målas
- Båttur ut till Harnäs för att inspektera målningsarbetena och för att bara prata bort en stund. Lugnt och vackert på sjön. De hade också sett att gåsen som jag såg nere i viken var en Nilgås. Den finns nu också i Tyskland. Klimatet ändrar sig. I Wiesbaden har en flock papegojor överlevt vintern utomhus vilda och sitter i träden och låter som värsta djungeln! Nu väntar vi bara på kamelerna, tigrarna och lejonen.
- Till modren med hennes nya dammsugare, den gamla funkar inte längre enligt hemtjänsten.
- Handlade i lanthandeln
- Lunch här på altanen med U och A i Hol, de hade med färsk sparris från Tyskland. Såååå gott med rökt skinka och smör.
- Huggorm i hundgården, fast ingen hund blev biten. Taxen dock mordisk och skulle hela tiden göra utfall och attackera. Roland fick bli sträng för att få bort honom när han forslade bort ormen. Jazz lite mer räddhågad.
- Fiskegäster anlände eftermiddagen.
- Trädgårdsarbete, disk, fika på altanen med jämna mellanrum för att lyssna på fågelsången.
- D här för att hämta färgspruta och kompressor, nya väggen ska målas
- Båttur ut till Harnäs för att inspektera målningsarbetena och för att bara prata bort en stund. Lugnt och vackert på sjön. De hade också sett att gåsen som jag såg nere i viken var en Nilgås. Den finns nu också i Tyskland. Klimatet ändrar sig. I Wiesbaden har en flock papegojor överlevt vintern utomhus vilda och sitter i träden och låter som värsta djungeln! Nu väntar vi bara på kamelerna, tigrarna och lejonen.
En eloge till Centerpartiet för regeringens proposition!!
Det blir ett etappmål för vargstammen och därmed vargjakt till vintern. Förhoppningsvis först och främst på individer som är närgångna mot människor och som väljer att röra sig nära bebyggelse. För att hålla nere stammen på den nivå som föreslås i propositionen, 210 vargar, så kommer man att behöva ta bort 30 - 40 vargar i vinter, men det klarar man förmodligen inte av rent praktiskt. Vargjakt kräver en stor insats av rätt många människor och vi har för lite erfarenhet i Sverige för att få det maskineriet på plats så snabbt.
Detta är i alla fall ett bra förslag från regeringen och ett tack till Centerpartiet som har drivit den här frågan i Alliansen! Man har därmed uppfyllt de löften man gick till val på. Roland har arbetat hårt för detta, även kommunalrådet i Årjäng Katarina Johannesson och Centerns riksdagsman i Värmland Erik A Eriksson. Det var Centern som kallat till presskonferens i Karlstad igår för att informera om innehållet i propositionen.
Roland (C ) i Årjäng, Lars Nyborg ordf( C ) i Värmland och Erik A Eriksson ( C) riksdagsman för Värmland, i Mariebergsskogen i Karlstad igår vid presskonferensen. Bilden har jag fått från Linnea på ( C)- kansliet, men jag vet inte om det är hon som har tagit den.
Förslaget om en förvaltning regionalt och lokalt är också bra. Förvaltningen av andra djurarter kan skötas nära de berörda och det gäller även för varg. Det blir länsstyrelserna som får huvudansvaret och de ska samarbeta i tre regioner i Sverige. Det bäddar för att man kan minska konflikterna i frågan.
Åtgärderna mot inavel är lite svårtolkade. Det första beskedet som kom, alltså det som fanns i den infobroschyr som tryckts upp, talas om en inplantering av varg i Sverige med 20 individer fram till 2014, punkt slut. Men i ministerns information, som ligger ute på webben, och andra signaler i sammanhanget så handlar det om att den naturliga invandringen ska lösa detta i första hand, vilket den också enligt forskarna gör om någon individ kommer utifrån varje år ( till och med en vartannat år räcker!). Detta sker redan idag. Om det inte räcker så är nästa åtgärd att underlätta för nya vargar som gått in i Norrland att ta sig ner till mellansverige. Först i tredje hand så ska inplantering tillgripas om inget av detta fungerat.
De sista ändringarna i proppen gjordes i onsdags och jag är rätt säker på att detta var något som justerades då eftersom det saknas forskarstöd för förslaget att inplantera 20 individer. Inplantering är dessutom en komplicerad och dyrbar historia, alltså något som rimligen kan tillgripas i sista hand om inget annat fungerat.
Man kan säga att detta har till slut, efter 12 års oavbrutet arbete för att få rätsida på rovdjurspoltikseländet, kommit åtminstone fram till en vettig proposition. Sen kan det naturligtvis bli "Vilda Västern" när frågan ska upp till beslut i riksdagen. Detta är inte en fråga som är särskilt partiberoende. Vi har fått signaler från ett antal socialdemokratiska riksdagsmän ute i bygderna att de stödjer det här förslaget och att de fasar för att hantera rovdjursfrågorna tillsammans med miljöpartiet i en eventuell ny regeringsställning. Rovdjursfrågorna blir alltid billigt medel i kohandel när det kommer till skarpt förhandlingsläge inom vänstern. Samtidigt finns det inom Alliansen, främst inom Folkpartiet, ett antal rabiata vargvänner som hela tiden motarbetat den här propositionen.
"Urbana biologer" (LLs uttryck!) och verklighetsfjärmade vargvänner ylar naturligtvis om att regeringen nu vikt sig för "jägarna". Sanningen är att förslaget har en botten i gemensamma krav som framställdes i april månad från bl.a. Jägareförbunden, Lantbrukarnas Riksförbund, Kennelklubben, Jordägarföreningen och några till, alltså representanter för de som är mest berörda. Dessutom är propositionens innehåll inget annat än det man gått till val på och vunnit ett val på.
Visst firade vi proppen med goda vänner på eftermiddagen innan vi åkte till Tjolitta! Och telefonen ringde hela tiden med gratulationer.
Det blev champagne Bollinger, julklapp från barnen som sparats till ett särskilt tillfälle, och det var nu!
Till kaffet blev det en sån här, dagen till ära!
I morgon fortsätter rapporteringen från Japanresan här på bloggen.
Detta är i alla fall ett bra förslag från regeringen och ett tack till Centerpartiet som har drivit den här frågan i Alliansen! Man har därmed uppfyllt de löften man gick till val på. Roland har arbetat hårt för detta, även kommunalrådet i Årjäng Katarina Johannesson och Centerns riksdagsman i Värmland Erik A Eriksson. Det var Centern som kallat till presskonferens i Karlstad igår för att informera om innehållet i propositionen.
Roland (C ) i Årjäng, Lars Nyborg ordf( C ) i Värmland och Erik A Eriksson ( C) riksdagsman för Värmland, i Mariebergsskogen i Karlstad igår vid presskonferensen. Bilden har jag fått från Linnea på ( C)- kansliet, men jag vet inte om det är hon som har tagit den.
Förslaget om en förvaltning regionalt och lokalt är också bra. Förvaltningen av andra djurarter kan skötas nära de berörda och det gäller även för varg. Det blir länsstyrelserna som får huvudansvaret och de ska samarbeta i tre regioner i Sverige. Det bäddar för att man kan minska konflikterna i frågan.
Åtgärderna mot inavel är lite svårtolkade. Det första beskedet som kom, alltså det som fanns i den infobroschyr som tryckts upp, talas om en inplantering av varg i Sverige med 20 individer fram till 2014, punkt slut. Men i ministerns information, som ligger ute på webben, och andra signaler i sammanhanget så handlar det om att den naturliga invandringen ska lösa detta i första hand, vilket den också enligt forskarna gör om någon individ kommer utifrån varje år ( till och med en vartannat år räcker!). Detta sker redan idag. Om det inte räcker så är nästa åtgärd att underlätta för nya vargar som gått in i Norrland att ta sig ner till mellansverige. Först i tredje hand så ska inplantering tillgripas om inget av detta fungerat.
De sista ändringarna i proppen gjordes i onsdags och jag är rätt säker på att detta var något som justerades då eftersom det saknas forskarstöd för förslaget att inplantera 20 individer. Inplantering är dessutom en komplicerad och dyrbar historia, alltså något som rimligen kan tillgripas i sista hand om inget annat fungerat.
Man kan säga att detta har till slut, efter 12 års oavbrutet arbete för att få rätsida på rovdjurspoltikseländet, kommit åtminstone fram till en vettig proposition. Sen kan det naturligtvis bli "Vilda Västern" när frågan ska upp till beslut i riksdagen. Detta är inte en fråga som är särskilt partiberoende. Vi har fått signaler från ett antal socialdemokratiska riksdagsmän ute i bygderna att de stödjer det här förslaget och att de fasar för att hantera rovdjursfrågorna tillsammans med miljöpartiet i en eventuell ny regeringsställning. Rovdjursfrågorna blir alltid billigt medel i kohandel när det kommer till skarpt förhandlingsläge inom vänstern. Samtidigt finns det inom Alliansen, främst inom Folkpartiet, ett antal rabiata vargvänner som hela tiden motarbetat den här propositionen.
"Urbana biologer" (LLs uttryck!) och verklighetsfjärmade vargvänner ylar naturligtvis om att regeringen nu vikt sig för "jägarna". Sanningen är att förslaget har en botten i gemensamma krav som framställdes i april månad från bl.a. Jägareförbunden, Lantbrukarnas Riksförbund, Kennelklubben, Jordägarföreningen och några till, alltså representanter för de som är mest berörda. Dessutom är propositionens innehåll inget annat än det man gått till val på och vunnit ett val på.
Visst firade vi proppen med goda vänner på eftermiddagen innan vi åkte till Tjolitta! Och telefonen ringde hela tiden med gratulationer.
Det blev champagne Bollinger, julklapp från barnen som sparats till ett särskilt tillfälle, och det var nu!
Till kaffet blev det en sån här, dagen till ära!
I morgon fortsätter rapporteringen från Japanresan här på bloggen.
Urbandets vårsoaré på Tjolitta!
Vi var på Urbandets vårsoaré på Tjolitta. Himla bra var det! Man skulle önska att detta kunde visas för fler än bara oss Sillerudsbor. Om jag bodde i Långserud, Svanskog, Karlanda, Holmedal, Blomskog, tätorten Årjäng, så skulle jag genast ordna så att det blev fler framträdanden med det här programmet. Det är proffsigt gjort.
Carina dirigerade med bravur som vanligt, Richard Ohlin sjöng, Stina Ohlin sjöng också jättefint Idas sommarvisa (intet öga var torrt!), Maria Ek (vår granne minsann!) sjöng solo så tonsäkert så man ryser, och någon som jag glömt namnet på sjöng Visa i Molom som jag gillar skarpt. Det var säkert någon mer som sjöng som jag inte nämnt, men jag skrev inte opp.
Det var inte bara sång utan lite show också den här gången. Det lyser igenom att detta är ett gäng som trivs ihop och har roligt. Med tillskottet Richard Ohlin så blir det ännu mer lättsamt, han är vår gode glade lanthandlare och tusenkonstnär här i Sillerud.
Fantastiskt att Urbandet har kunnat hålla på så många år och hela tiden förnya sig. Ändå har man bytt medlemmar och ledare ibland. Vi ser och hör dem gärna. Kvällens sånger passade fint som vårsånger och det är roligt för alla att höra sånger som man känner igen, fast ibland på ett nytt sätt.
Carina dirigerade med bravur som vanligt, Richard Ohlin sjöng, Stina Ohlin sjöng också jättefint Idas sommarvisa (intet öga var torrt!), Maria Ek (vår granne minsann!) sjöng solo så tonsäkert så man ryser, och någon som jag glömt namnet på sjöng Visa i Molom som jag gillar skarpt. Det var säkert någon mer som sjöng som jag inte nämnt, men jag skrev inte opp.
Det var inte bara sång utan lite show också den här gången. Det lyser igenom att detta är ett gäng som trivs ihop och har roligt. Med tillskottet Richard Ohlin så blir det ännu mer lättsamt, han är vår gode glade lanthandlare och tusenkonstnär här i Sillerud.
Fantastiskt att Urbandet har kunnat hålla på så många år och hela tiden förnya sig. Ändå har man bytt medlemmar och ledare ibland. Vi ser och hör dem gärna. Kvällens sånger passade fint som vårsånger och det är roligt för alla att höra sånger som man känner igen, fast ibland på ett nytt sätt.
Propositionen idag om rovdjurspolitiken!
Idag fredag är det presskonferens i Karlstad på Mariebergsskogen eftersom Alliansen släpper rovdjurspropositionen. Vi tror att den är acceptabel till sitt innehåll i stora drag, åtminstone ett steg i rätt riktning för de människor som tvingas leva med stora rovdjur. Men det lyser igenom i skrivningen att tjänstemännen på miljödepartementet som har skrivit den, egentligen har fått ett otillbörligt stort inflytande. De har en annan vilja än den politikerna har gett uttryck för. Det ursäktar inte ett och annat, det borde finnas en bättre styrning och kanske framför allt ett större intresse i de här frågorna som ligger människor nära. I brist på politiskt engagemang så har tjänstemannastaben kunnat härja rätt fritt på det här området under en lång tid, tjänstemän rekryterade från miljöorganisationer som i vissa fall har rätt orealistiska ideér i frågan. Gubben åker nog dit för att lyssna.
Vargjakt blir det i alla fall, 210 vargar som målnivå och regional förvaltning. Det ska tas krafttag mot inaveln. Man behöver bara påfyllning med någon invandrad individ per år för att klara inavelsproblematiken. Och det invandrar idag betydligt fler vargar än det, så egentligen är det bara ett spel för gallerierna med det förslaget att öppna upp för inplantering av varg, men enligt propositionen en åtgärd som kan tas till om den naturliga invandringen och omflyttning inom landet inte räcker till. Det är en dyrbar och komplicerad process att ta in vilda vargar hit på konstlad väg. Man måste rimligen sätta dem i karantän för att förhindra att man samtidigt för in rabies och dvärbandmask exempelvis. Dvärgbandmask är en dödlig lite mask som kan följa med avföringen och som ger obotliga sjukdom. Vi skulle alltså få svårt att fortsätta att plocka och äta råa bär i våra skogar. Men förmodligen behöver man aldrig sätta den åtgärden i verket.
Vargjakt blir det i alla fall, 210 vargar som målnivå och regional förvaltning. Det ska tas krafttag mot inaveln. Man behöver bara påfyllning med någon invandrad individ per år för att klara inavelsproblematiken. Och det invandrar idag betydligt fler vargar än det, så egentligen är det bara ett spel för gallerierna med det förslaget att öppna upp för inplantering av varg, men enligt propositionen en åtgärd som kan tas till om den naturliga invandringen och omflyttning inom landet inte räcker till. Det är en dyrbar och komplicerad process att ta in vilda vargar hit på konstlad väg. Man måste rimligen sätta dem i karantän för att förhindra att man samtidigt för in rabies och dvärbandmask exempelvis. Dvärgbandmask är en dödlig lite mask som kan följa med avföringen och som ger obotliga sjukdom. Vi skulle alltså få svårt att fortsätta att plocka och äta råa bär i våra skogar. Men förmodligen behöver man aldrig sätta den åtgärden i verket.
Dag 4 Japanresan -Till Kyoto
Först från hotellet till tågstationen i Tokyo med tunnelbana. Det blir från stadsdelen Shinjouko till den vanliga järnvägsstationen i Tokyo. Shinjoukos tunnelbanestation lär ska vara världens största med 200 uppgångar, 3,7 miljoner människor passerar per dygn. Det var så fruktansvärt trångt att komma in i tunnelbanevagnen. Ibland finns det personal som trycker in de sista passagerarna så att det ska gå att stänga dörrarna.
Takhöjden är inte riktigt dimensionerad för västerländsk längd! Särskilt inte för såna som närmar sig ett par meter.
Så på det fantastiska tåget från Tokyo till Kyoto: Shinkansen 700. Det är ungefär lika lång sträcka som hemifrån och till Malmö (50 mil) men den avverkas på 2 timmar o 20 minuter! Det går så fort att man nästan trycks fast mot ryggstödet. Ibland är hastigheten upp emot 300 km/ tim. Det är ändå behagligare att resa med detta tåg än med X 2000, det är så smidigt och tyst, inte så mycket kurvor och lutar inte alls. Men det är rätt dyrt, 2000 kr tur och retur. Då ingick tunnelbanebiljetterna också. På den här sträckan passeras Japans högsta berg Fuji med sin snöklädda hätta.
Alla åker alltid framlänges med det här tåget. Inför returresan så vänds alla stolar av städpersonalen som f.ö. springer genom tåget och städar efter varje resa. Ett gäng städare varje gång i rosa kläder, förmodligen gästarbetare från Vietnam. Därifrån kommer billig arbetskraft.
Ingenstans finns några papperskorgar, varken här , på tåg eller ute på gatorna. Alla förväntas ta hand om sin egen lort och man kan tänka sig att det krävs gott miljötänk, bra återvinningssystem och god disciplin för att hantera avfall från 35 miljoner människor på en yta av Skånes storlek! Överallt var det kemiskt rent ute på gatorna.
Det finns inte ens fimpar och aska på gatorna. Det röks i speciella rökrutor med stora askkoppar.
Dag 3 Fiskeauktion och elektronikstaden
Dag 3 var det besök på fiskeauktionen i Tokyo, världens största. Planen var egentligen att se även tonfiskauktionen, den som börjar klockan 4 på morgonen. Auktionsutroparna låter ju fantastiskt, liksom sjunger hela tiden i ett vansinnigt tempo. Nu var det inte möjligt tyvärr.. Men fiskemarknaden i Tokyo är helt outstanding, hit fraktas fisk från hela världen och säljs. Det är död fisk och levande fisk. Hela marknaden är ett myller av folk. Allting fraktas omkring med ett slags truckar och de kör så fort så det står poliser här och där och dirigerar.
De här körde runt med en farlig fart och på en del ställen stod poliser och dirigerade trafiken.
Fiskarna ser ovanliga ut, här bläckfisk.
Färgerna kan var lite hur som helst...
Kanske lite mer som våra...
Ål eller nåt??? Jag tror 8 kronor är hundra yen eller nåt.
En man åkte runt hela tiden och sålde krossad is till fiskhandlarna.
Sen blev det besök i elektronikstaden för att jämföra lite priser och se olika produkter, eventuellt köpa en Blue Ray spelare om de var extremt mycket billigare i Japan än i Sverige. Men det visade sig att priserna var inte så olika de i Sverige, inte ens på minneskort och sånt. Det enda som var ordentligt billigare var inspelningsbara dvd.
Rymdraket eller tvättmaskin. Kanske nästa design i branschen? Allt finns av elektroniska prylar och i hela stadsdelar.
Den här mannen testar en massagestol. Munskydd hade många på sig i Tokyo, men det handlar inte först och främst om att skydda sig mot smittor utan om att man använder det när man är det minsta förkyld för att inte smitta andra. Fast på flygplatsen hade i stort sett alla munskydd och det kanske berodde på larm om svininfluensa i Kobe och Osaka, där skolor stängde under några dagar för att hindra smittspridningen. Man hade i dagarna hittat något hundratal fall där. Servetter delas ut överallt på gator och på restauranger.
De här körde runt med en farlig fart och på en del ställen stod poliser och dirigerade trafiken.
Fiskarna ser ovanliga ut, här bläckfisk.
Färgerna kan var lite hur som helst...
Kanske lite mer som våra...
Ål eller nåt??? Jag tror 8 kronor är hundra yen eller nåt.
En man åkte runt hela tiden och sålde krossad is till fiskhandlarna.
Sen blev det besök i elektronikstaden för att jämföra lite priser och se olika produkter, eventuellt köpa en Blue Ray spelare om de var extremt mycket billigare i Japan än i Sverige. Men det visade sig att priserna var inte så olika de i Sverige, inte ens på minneskort och sånt. Det enda som var ordentligt billigare var inspelningsbara dvd.
Rymdraket eller tvättmaskin. Kanske nästa design i branschen? Allt finns av elektroniska prylar och i hela stadsdelar.
Den här mannen testar en massagestol. Munskydd hade många på sig i Tokyo, men det handlar inte först och främst om att skydda sig mot smittor utan om att man använder det när man är det minsta förkyld för att inte smitta andra. Fast på flygplatsen hade i stort sett alla munskydd och det kanske berodde på larm om svininfluensa i Kobe och Osaka, där skolor stängde under några dagar för att hindra smittspridningen. Man hade i dagarna hittat något hundratal fall där. Servetter delas ut överallt på gator och på restauranger.
Dag 2 Sumobrottning
Dag två bjöd alltså på sumobrottning. Det var en stor arena och entrén kostade runt 700 per person. Roland for dit med bägge sönerna och deras goda vänner från USA. Alla i publiken fick tvätta händerna i sprit vid ingången. 4 personer fick var sin kudde att sitta på golvet och den sammanlagda ytan var 1.20 * 1.20! Det var inte så lätt i fyra timmar och lägg därtill att ingen fick resa sig upp under pågående match.
Kan inte motstå frestelsen att göra den här bilden lite större, när den ene brottaren lyfter den andre upp i luften, kan vara ett par hundra kilo! De som sitter runt där får rätt ofta brottare ner i knät när det barkar iväg. Att de inte blir ihjälslagna med så mycket människa som störtdyker!
De stora brottarna har sponsorer som går runt med sina reklamskyltar i samband med match.
En amerikansk brottare hade Mac Donalds som sponsor och deras skyltar bars runt under publikens jubel. En sumobrottare är kanske ´passande reklam för just den maten! :-))
Varje match varade bara några minuter, ibland bara sekunder, men det var väldiga krafter som omsattes. En duktig brottare som har lite tur kan få ett bra tag i bältet på motståndaren och helt sonika bära honom ut ur ringen. Det gäller alltså att få ut motståndaren utanför ringen. Golvet är sand och brottarna kastar grovt salt före varje nappatag. Det är det vita som syns. De bästa brottarna i landet är oerhörda idoler och dessutom sexsymboler utan like (??).
Att de här männen är hyllade sexsymboler i Japan får mig ju att undra över om inte detta med vad som är sexigt och inte betingas mer av kultur än av biologi. Alltså man måste nästan ha växt upp med tanken på sex vid anblicken av detta! Men detta fenomen fick genast en bekant att fundera på emigrationsmöjligheterna till Japan. Jag säger inte vem!
Fast en sumobrottare måste kanske leva snabbt här och nu. De blir inte så gamla, oftast inte mer än 30 - 50 år sägs det.
Kan inte motstå frestelsen att göra den här bilden lite större, när den ene brottaren lyfter den andre upp i luften, kan vara ett par hundra kilo! De som sitter runt där får rätt ofta brottare ner i knät när det barkar iväg. Att de inte blir ihjälslagna med så mycket människa som störtdyker!
De stora brottarna har sponsorer som går runt med sina reklamskyltar i samband med match.
En amerikansk brottare hade Mac Donalds som sponsor och deras skyltar bars runt under publikens jubel. En sumobrottare är kanske ´passande reklam för just den maten! :-))
Varje match varade bara några minuter, ibland bara sekunder, men det var väldiga krafter som omsattes. En duktig brottare som har lite tur kan få ett bra tag i bältet på motståndaren och helt sonika bära honom ut ur ringen. Det gäller alltså att få ut motståndaren utanför ringen. Golvet är sand och brottarna kastar grovt salt före varje nappatag. Det är det vita som syns. De bästa brottarna i landet är oerhörda idoler och dessutom sexsymboler utan like (??).
Att de här männen är hyllade sexsymboler i Japan får mig ju att undra över om inte detta med vad som är sexigt och inte betingas mer av kultur än av biologi. Alltså man måste nästan ha växt upp med tanken på sex vid anblicken av detta! Men detta fenomen fick genast en bekant att fundera på emigrationsmöjligheterna till Japan. Jag säger inte vem!
Fast en sumobrottare måste kanske leva snabbt här och nu. De blir inte så gamla, oftast inte mer än 30 - 50 år sägs det.
Agenda för egen del just nu...
...blir det mitt uppe i Japanrapporten:
Just nu är det utvecklingssamtalsperiod för mig som lärare. Samtalen är en bra utvärderingsform och ett bra tillfälle att blicka framåt för var och en av eleverna. Det innebär mycket arbete att planera och genomföra samtalen eftersom vi i Sverige gör dem efter undervisningstid. I exempelvis Tyskland så stänger skolan de dagar man har samtal och de planeras och genomförs på dagtid. Kanske en bra variant. Utvecklingssamtalen är i alla fall värda arbetet eftersom de ger så mycket tillbaka som jag inte kunde få annars.
Sen gör vi en massa annat utvärderingsarbete som jag upplever som fullkomligt meningslöst för mig, elever och föräldrar. Det fyller möjligtvis en massa pärmar någonstans och värmer hyllor.
Samtalstid kan bli mycket "sitt-tid", men jag har en gubbe som drar iväg mig ut på kvällstid. Igår var det långpromenad med hundarna i det fina vädret. Idag blev det friskvårdscykeltur en halvmil. Så här i början på cykelsäsongen så känns plötsligt muskler av som jag aldrig vetat om att jag hade. :-)
På torsdag blir det en kollegial festligare sammankomst, eller hur man ska uttrycka det.
Fredag är det vårsoaré på Tjolitta med Úrbandet, Rickard lanthandlaren och några till. Det vill vi gå på.
Söndag firar vi lunch med mödrarna hoppas jag och filmtajm med Japanfilm till det. Sen ska en av mammorna hem och se på Elitloppet!
Just nu är det utvecklingssamtalsperiod för mig som lärare. Samtalen är en bra utvärderingsform och ett bra tillfälle att blicka framåt för var och en av eleverna. Det innebär mycket arbete att planera och genomföra samtalen eftersom vi i Sverige gör dem efter undervisningstid. I exempelvis Tyskland så stänger skolan de dagar man har samtal och de planeras och genomförs på dagtid. Kanske en bra variant. Utvecklingssamtalen är i alla fall värda arbetet eftersom de ger så mycket tillbaka som jag inte kunde få annars.
Sen gör vi en massa annat utvärderingsarbete som jag upplever som fullkomligt meningslöst för mig, elever och föräldrar. Det fyller möjligtvis en massa pärmar någonstans och värmer hyllor.
Samtalstid kan bli mycket "sitt-tid", men jag har en gubbe som drar iväg mig ut på kvällstid. Igår var det långpromenad med hundarna i det fina vädret. Idag blev det friskvårdscykeltur en halvmil. Så här i början på cykelsäsongen så känns plötsligt muskler av som jag aldrig vetat om att jag hade. :-)
På torsdag blir det en kollegial festligare sammankomst, eller hur man ska uttrycka det.
Fredag är det vårsoaré på Tjolitta med Úrbandet, Rickard lanthandlaren och några till. Det vill vi gå på.
Söndag firar vi lunch med mödrarna hoppas jag och filmtajm med Japanfilm till det. Sen ska en av mammorna hem och se på Elitloppet!
Dag 1 Ankomst + Middag på hotellet i Tokyo...
...tillsammans med sonens blivande svärföräldrar.
Internetuppkopplingen med medhavt bredband vill inte fungera till en början. För det första måste det till en annan kabel, det stämmer ju inte med våra uttag. Sönerna däremot åker ju världsvant omkring med adaptrar till sina datorkontakter. Men så småningom fick vi ordning på det hela och kunde prata länge gratis med webkamera och Skype.
När de gick in på restaurangen fick de, som alla gäster, ta av sig skorna och sätta sig lågt till bords med varsin rejäl haklapp. Det är nästan nere vid golvet.
Maten är ofta i små skålar med bitar av grönsaker, kött och fisk som sedan doppas i buljong eller såser av olika slag. Grönt te dricks mycket även ´till maten. Och det är pinnar som gäller. Roland fixade det bra till slut. Övning ger färdighet!
Internetuppkopplingen med medhavt bredband vill inte fungera till en början. För det första måste det till en annan kabel, det stämmer ju inte med våra uttag. Sönerna däremot åker ju världsvant omkring med adaptrar till sina datorkontakter. Men så småningom fick vi ordning på det hela och kunde prata länge gratis med webkamera och Skype.
När de gick in på restaurangen fick de, som alla gäster, ta av sig skorna och sätta sig lågt till bords med varsin rejäl haklapp. Det är nästan nere vid golvet.
Maten är ofta i små skålar med bitar av grönsaker, kött och fisk som sedan doppas i buljong eller såser av olika slag. Grönt te dricks mycket även ´till maten. Och det är pinnar som gäller. Roland fixade det bra till slut. Övning ger färdighet!
Jobbig resa till Japan!
Rolands o äldste sonens resa gick till Paris först och sedan nytt plan till Tokyo och ironiskt nog gick det över Skandinavien via Sibirien och till Japan. Det var en lång resa på 18 timmar drygt, 24 timmar från dörr till dörr om man ska vara exakt. Inte så mycket benutrymme. Vid ankomsten så var det stenkoll, med fingeravtryck och foton och underskrift på att man inte varit i något land drabbat av svininfluensa. Många hade munskydd på sig i Tokyo, såg lite spöklikt ut. . Man har det ofta här, mest för att inte smitta andra om man är lite förkyld. 
I storområdet Tokyo bor c:a 30 - 35 miljoner människor och ytan är som Skåne! Helt otroligt många på samma fläck. Roland är chockad över hur tätt det är.
Av bilden här så¨framgår klart och tydligt att jag inte borde ha varit med! Höjden alltså!
De måste i alla fall ta ett tåg till hotellet. Väl framme vid hotellet så var de för tidiga för att få checka in så de fick ta en hamburgare i entrén och halvsova i flera timmar. Efter en stund kom LA-sonen med deras hyrda mobiltelefoner. De kunde ringa med dem inom Japan men inte utomlands och det kostar så där 1500 kr att hyra dem en vecka. Men jag kunde ringa till dem. Och de kunde ringa hem med vanlig mobil. Det gick också att ta de längre samtalen via Skype ( alldeles gratis!)
När de gick ut från tunnelbanestationen och gick mot gatan mot hotellet som de skulle bo på, så var den förste icke-japanen de mötte en holmedaling!! Det var snudd på att de undrade om det var trötthetshallucinationer efter 24 vakna timmar!! Det var Kent Persson!!
Hur man nu i en stad på 35 miljoner kan springa på en holmedaling!? Han bodde i närheten på ett annat hotell för att vara med på bröllopet, men ändå!. Alla bröllopsgäster bor i närheten av sonens blivande svärföräldrars lägenhet, den som de har skaffat sig i Tokyo. De bor ju egentligen i Seattle men vill ha en fast punkt här i Japan där alla deras släktingar bor.
LA-sonens bröllop i Japan!
Jodå, det var som jag skrev förut, att äldste sonen var i Japan på en del jobb, träffade journalistkollegor osv medan jag var i Stockholm och bodde i hans lägenhet. Men det var inte hela sanningen. Hela förklaringen kommer alltså nu när vi till slut kommit hem och jag kan göra i ordning bilder och text lite mer systematiskt. Idag är lördag kväll den 23:e maj.
Yngste sonen, som jag kallat LA-sonen för att han bott i Los Angeles några år och nu flyttat till Stockholm, gifte sig i onsdags med sin japanska flickvän. Och med på bröllopet från vår familj var Roland och äldste sonen. Jag mår så fysiskt dåligt av att flyga så jag kunde inte gå med, (ledsen för det var jag förstås). Jag stannade alltså i Stockholm under den här veckan som Roland och äldste sonen var i Japan.
Jag kommer att skriva om gubbens japanresa retroaktivt nu framöver, dag för dag, med text och bilder. Men jag börjar förstås direkt med bilder från höjdpunkten det japanska bröllopet i Kyoto, den gamla huvudstaden i Japan:
Här går brudparet in till templet där bröllopet hölls. Bruden har en traditionsenlig kimono. Ett klädesplagg som egentligen inte är ett klädesplagg utan ihopkommet av tygstycken som viras runt kroppen på ett speciellt sätt. SEr mycket vackert ut! 
Här är templet där vigseln skedde. Jag ska berätta mer om hur lite senare i bloggandet.
Ringen var mycket vacker. Ser ut som vitt guld och stenen är diamant. Den var given tidigare, i samband med förlovningen tror jag.
Vid vigselcermonien gav de varandra ringar som var "äktenskapsband" i platina (om jag förstått det hela rätt). 
Så här ser gubben ut när han är på bröllop i Japan, i Kyoto, långt från Lianeskogen!.
Här är en samlingsbild på våra nya "släktingar" i Japan och ett antal av sonens amerikanska och svenska vänner, ja, så någon från Finland och eventuellt något mer land, jag känner inte igen alla riktigt. Jag skymtar i alla fall en holmedaling där bakom, en med rallytalanger.
Bröllopet gick av stapeln i onsdags. Nu i skrivande stund är vi alltså hemma medan LA sonen och hans , numera, fru befinner sig i Tokyo och planerar för att resa till semesterparadiset ön Okinawa i morgon för att tillbringa en vecka där.
Trendgallerierna i Vasastan
Straffet för att jag inte gick till gallerierna i Vasastan när det var lite regntungt blev att jag fick gå dit i ösregn sista dagen istället! :-)
Först fastnade jag på Bukowskis länge och väl. Det är en auktionsfirma som har både slagauktion (på plats i lokalen) och nätauktion. De här två verksamheterna är arrangerade så att allt som ligger ute på nätauktion finns i källaren med massor av grejer och allt som skulle till slagauktion presenteras i gatuplan. I alla fall väldigt roligt att gå och se på föremålen. Jag skrev upp ett par saker som jag ska gå in på nätet och följa sedan på auktion, eventuellt lägga ett bud på.
Sen letade jag mig fram till gallerierna på Hudiksvallsgatan 8. Här finns flera i samma trappuppgång och man får nästan veta om dem för att hitta dit och den publik man vänder sig till är nog i första hand konstsamlare och inredare. Roligt att se. Tack Börje för tips!
På galleri Christian Larsen ställdes ut en gammal bekant från Arken i Danmark för några veckor sedan; Mads Gamdrup
Det mesta på den visningen var sålt och priserna ligger på 25.000 - 45.000 kr. På de här gallerierna finns sånt som är sevärt och som jag tycker är god konst.
Det här fanns i ett annat galleri.
Henrik Stenbergs bilder
Först fastnade jag på Bukowskis länge och väl. Det är en auktionsfirma som har både slagauktion (på plats i lokalen) och nätauktion. De här två verksamheterna är arrangerade så att allt som ligger ute på nätauktion finns i källaren med massor av grejer och allt som skulle till slagauktion presenteras i gatuplan. I alla fall väldigt roligt att gå och se på föremålen. Jag skrev upp ett par saker som jag ska gå in på nätet och följa sedan på auktion, eventuellt lägga ett bud på.
Sen letade jag mig fram till gallerierna på Hudiksvallsgatan 8. Här finns flera i samma trappuppgång och man får nästan veta om dem för att hitta dit och den publik man vänder sig till är nog i första hand konstsamlare och inredare. Roligt att se. Tack Börje för tips!
På galleri Christian Larsen ställdes ut en gammal bekant från Arken i Danmark för några veckor sedan; Mads Gamdrup
Det mesta på den visningen var sålt och priserna ligger på 25.000 - 45.000 kr. På de här gallerierna finns sånt som är sevärt och som jag tycker är god konst.
Det här fanns i ett annat galleri.
Henrik Stenbergs bilder
Tjocka sparrisar är bäst!
Jag kapitulerar nu! Länge har jag undrat varför tyskarna helst äter de tjockare vita sparrisarna. Igår testade jag detta tillsammans med en kvinna i min egen ålder. Vi åt sparris, rökt älgkött och ett gott vin till som heter Tegernseerhof Selection Riesling 2006, färska hallon med mandelmjölk och hade ett intressant samtal in på småtimmarna. Sen efteråt retar jag mig ju på allt jag glömde ta upp och tala med henne om, allt jag hade velat veta och få synpunkter på. Men det kanske blir fler tillfällen.
"Åter till verkligheten"...
...Moderna Museets fotoutställning är absolut värd ett besök!
Nej förresten, inte ett besök utan två. För det är en så stor mängd bilder av så många olika fotografer att det inte går att ta till sig alla på en gång. Det är för mycket intryck på en gång. Jag var ju där i förrgår, onsdag och även igår torsdag och det behövdes för att kunna se på allt.
Moderna museet visar alltså bilder ur sin samling av foto och det måste vara en av Europas bästa.
Kenneth Josephsson är en fotograf som gör rätt roliga bilder och som jag inte upptäckt förut. Han blir nog en favorit. Diane Arbus är en gammal god klassiker som gör fantastiska bilder.
Men Eva Klassons kroppsnärbilder tycker jag inte om. De hamnar för mig i samma genre som den senaste konsttrenden med just kroppsdelar och slafs.
Nej förresten, inte ett besök utan två. För det är en så stor mängd bilder av så många olika fotografer att det inte går att ta till sig alla på en gång. Det är för mycket intryck på en gång. Jag var ju där i förrgår, onsdag och även igår torsdag och det behövdes för att kunna se på allt.
Moderna museet visar alltså bilder ur sin samling av foto och det måste vara en av Europas bästa.
Kenneth Josephsson är en fotograf som gör rätt roliga bilder och som jag inte upptäckt förut. Han blir nog en favorit. Diane Arbus är en gammal god klassiker som gör fantastiska bilder.
Men Eva Klassons kroppsnärbilder tycker jag inte om. De hamnar för mig i samma genre som den senaste konsttrenden med just kroppsdelar och slafs.
Prerafaeliterna på Nationalmuseum
Prerafaeliterna är ju riktigt ögongodis för mig som är förtjust i målare som van Eyck. Nu får man inte säga att konst är ögongodis, jag vet det, men jag gör det ändå, för jag tillåter mig att uppskatta konst även ur estetisk synvinkel. Jag kan kosta på mig det eftersom jag inte är någon expert utan bara en glad amatör i betraktandet av bilder och figurer. Sen bör ju ett konstverk ha även andra värden än enbart estetiska, förmedla något mer än det, men det är ju en annan femma om man nu ska uttrycka sig brutalt. Andra värden har bilderna i den här utställningen, absolut. Det skulle inte vara en sån formlig folkvandring hit till museet för att se utställningen om det bara handlade om snygga bilder! Bilderna förmedlar något mer till betraktaren.
Prerafaeliterna var en rätt liten grupp konstnärer i mitten på 1800-talet som inspirerades av konstnärer före Rafael, därav namnet. De bildade ett hemligt brödraskap i det victorianska England. Kärnan i sällskapet levde lite bohemiskt och kanske inte alla gånger utifrån den tidens moral. Någon av dem dog av överdos av opium, men om det betyder att alla använde det vet jag inte.
Det finns mycket av detaljrikedom i måleriet och det är spännande att se, mycket landskap, porträtt, religiösa motiv men även ur samtida verklighet, ambitionen var att avbilda så naturtroget som möjligt. Under den här tiden hade fotografi kommit till och det finns också en prerafelitisk fotokonst, vilket var en nyhet för mig. Väldigt roligt att se de här gamla fotografiska bilderna! (Att sedan gå från dem till Modernas stora fotoutställning var en kontrast).
Det finns fortfarande ett par dagar till att se utställningen, den pågår till och med söndag den här veckan. Utställningen har som sagt pågått i flera månader men har blivit mycket populär och det är fortfarande många besökare varje dag. När jag var där igår onsdag mitt på dagen var det så tjockt att det var svårt att komma intill och läsa den förklarande texten till varje tavla. Man fick vänta på sin tur liksom. Jag försöker nog åka dit en sväng idag torsdag också och lite tidigare på dagen för att se det jag eventuellt missade igår.
Får se om jag hinner med gallerierna i Vasastan imorgon fredag, eller om jag får stryka dem. Valde ju bort dem igår eftersom det var lite regntungt en stund.
Prerafaeliterna var en rätt liten grupp konstnärer i mitten på 1800-talet som inspirerades av konstnärer före Rafael, därav namnet. De bildade ett hemligt brödraskap i det victorianska England. Kärnan i sällskapet levde lite bohemiskt och kanske inte alla gånger utifrån den tidens moral. Någon av dem dog av överdos av opium, men om det betyder att alla använde det vet jag inte.
Det finns mycket av detaljrikedom i måleriet och det är spännande att se, mycket landskap, porträtt, religiösa motiv men även ur samtida verklighet, ambitionen var att avbilda så naturtroget som möjligt. Under den här tiden hade fotografi kommit till och det finns också en prerafelitisk fotokonst, vilket var en nyhet för mig. Väldigt roligt att se de här gamla fotografiska bilderna! (Att sedan gå från dem till Modernas stora fotoutställning var en kontrast).
Det finns fortfarande ett par dagar till att se utställningen, den pågår till och med söndag den här veckan. Utställningen har som sagt pågått i flera månader men har blivit mycket populär och det är fortfarande många besökare varje dag. När jag var där igår onsdag mitt på dagen var det så tjockt att det var svårt att komma intill och läsa den förklarande texten till varje tavla. Man fick vänta på sin tur liksom. Jag försöker nog åka dit en sväng idag torsdag också och lite tidigare på dagen för att se det jag eventuellt missade igår.
Får se om jag hinner med gallerierna i Vasastan imorgon fredag, eller om jag får stryka dem. Valde ju bort dem igår eftersom det var lite regntungt en stund.
Bonniers konsthall - ett stolpskott!
Alltså, jag vet inte om jag ska skratta eller gråta åt eländet. Ett konstverk (jag tror i alla fall att det var ett konstverk!) såg ut som en byggnadsställning! Men det kan ha varit en byggnadsställning också. Jag vet fortfarande inte. Ett annat var en lång vägg som man skulle riva ner plattor ur. Sen var det några belysta helvita skärmar. Sen låg det en jättestor dynghög (liknade i alla fall!) i ett rum och en liten dynghög (liknar det!) i en korridor. Jag skulle uppskatta att vi sammanlagt var 4 besökare på utställningen när jag var där. Jag gick runt ett varv på 5 minuter och försvann sedan ut igen kvickt. Och ångrade att jag gjort mig omaket att ta mig hit för att titta.
Först tänkte jag att det här är nog stor konst som jag inte begriper. Jag är ju ingen tränad konstbetraktare. Utställningen hade ambitionerna att jämföra nutid konst med postmodernisterna vid 80-talet. Jag vet fortfarande inte vilken falang som gör stora dynghögar och vilka som gör små dynghögar och jag har inte tänkt ta reda på det heller.
Men sen kastade jag mig i en taxi och åkte direkt ner till Nationalmuseums utställning Prerafaeliterna. Och där var de andra som förmodligen inte heller begriper det senaste på konstfronten. För trots att utställningen är utspridd över flera rum och har pågått en tid, så var det påtagligt trångt, alltså massor av folk. Alla hade vallfärdat hit för att se konstverk som tillverkats av en lite udda grupp konstnärer för 150 år sedan. Man kan konstatera att den här gammaldags konsten fortfarande talar till nutidens människor medan den modernaste konsten lämnar de flesta oberörda. Kontrasten blev så påtaglig när jag åkte från det ena stället till det andra så där direkt.
Den allra modernaste konsten, med förstörelsemoment, kladd, kroppsdelar och kroppsvätskor verkar ju inte intressera mer än ett litet utvalt fåtal, kanske något hundratal människor i det här landet. Det kan inte vara så att det här är något som enbart jag inte begriper. Vi måste vara många som inte begriper och inte blir berörda av den senaste konsten, eftersom den saknar publik bland de stora massorna människor. Har den då något berättigande?
Om prerafaeliterna på Nationalmuseum och om Moderna berättar jag i ett senare inlägg.
Idag onsdag...
... blir det nog mer flanerande på Upplandsgatan bland "gammalt" och så vidare upp mot gallerierna på Hälsingegatan / Hudiksvallsgatan enligt Börjes rekommendationer och så till slut Bonniers konsthall vid St Eriksplan. Där ska jag fika i så fall och se om man har kvar de galna lamporna från senaste besöket.
Men agendan styrs av vädret. Det finns risk för regn och då ´kanske jag hittar på något annat. Eller också blir det en dag "under täcket" med slappande, läsande av senaste Gardellboken och besök i gourmetbutiken runt hörnet, Matdistriktet på Rådmansgatan vid Observatorielunden, strax före trappan.
Men agendan styrs av vädret. Det finns risk för regn och då ´kanske jag hittar på något annat. Eller också blir det en dag "under täcket" med slappande, läsande av senaste Gardellboken och besök i gourmetbutiken runt hörnet, Matdistriktet på Rådmansgatan vid Observatorielunden, strax före trappan.
Från Söder till Norrmalm!
På tillbakavägen från Söder så stannade jag till på Mariatorget och tittade närmare på den stora skulpturen där. Den är mäktig och snyggt inramad med planteringar. I början på 70-talet var jag ofta i Stockholm och ofta just här, eftersom det förbund vars centralstyrelse jag var ständigt adjungerad till hade sitt kansli här på Hornsgatan 31 om jag minns rätt nu. Glömmer aldrig den morgon då jag kom för tidigt till ett möte och försökte fördriva tiden med att kolla runt i affärer. Jag var ganska ensam vankandes på torget och antogs vara ute i helt andra ärenden av män som passerade i bilar. Jag hann få ett par äckliga förslag på alternativa aktiviteter. Det kändes rätt ruggigt. Glömmer aldrig känslan.
Jag minns inte statyn från den här tiden men jag kan ju ha glömt den också. Däremot minns jag att det vid Hornspuckelns början låg ett legendariskt fik, där man kunde se författare och poeter vilka, hade det som sitt stamkafé. Har glömt namnet på det förstås. 
Söder är speciellt när det gäller fortskaffningsmedel. Jag läser ju om frk Tjatlunds cyklande här någonstans, men insåg inte att alla andra också cyklar. Cyklisterna väller fram som horder överallt och fort går det. Jag skuttade skrämt fram och tillbaka över vägen för att hålla mig ur vägen. Vid rödljusen bildas långa köer av cyklande som väntar.
Götgatan däruppe verkar vara avstängd för motorfordon numera och där vandrade stora flockar av människor,alla söderut, tydligen på hemväg. För mig är den här stadsbilden med många cyklande och gående ny, jag minns inte att det var så på 70-talet när jag var här ofta. Då var det bilar som gällde överallt. Men det det här är verkligen trevligt. Stockholm är en fin stad, jag trivs här. 
På vägen tillbaka kollade jag i några inredningsaffärer efter hallampa förstås. Den här lampan var snygg men platsar inte riktigt ändå.
Affärerna i Gamla Stan håller öppet till 7, inte alla men en del. Föll efter mycket funderande för armringen som har samma färg som halsbandet jag köpte i Danmark. 
Glömde! När jag passerade Slussen så vände jag mig om för att se om jag kunde begripa vilket hus LA-sonen jobbar i. Och det var inte så svårt för i huset med allt glas där till vänster så står det faktiskt med stora bokstäver i fönstret EA (Electronic Arts) och DICE! Så nu vet jag var det är. Slussen här ska tydligen byggas om helt. Området är gammalt o slitet.
Genom gränderna i Gamla Stan skymtar Stadshuset. Dags att stanna och minnas en stund. Någonstans i mitten på 1970-talet så deltog jag och min dåvarande kollega med bidrag till den första matematikbienalen och då var vi bjudna av Stockholms stad på buffé i Stadshuset, i Gyllene salen. Det var pampigt. Undrar om det är så fortfarande på matematikbienalerna? De försiggår väl vartannat år än. 
Åhléns är bra för där är det öppet till 8. Jag knallade runt och kollade på lite av varje. Sonen funderar på keramikljusstakar.
Den här lampan vore inte fel i lägenheten, nja eller nåt liknande.
Kanske väggen full med såna här urcharmiga smidesälgar där hornen fungerar som hängare. Jag menar om man nu kommer från Värmland så borde det synas.
En annan rolig hängare, det svarta "trädet". Jag menar om man nu inte vill ha en traditionell hatthylla i hallen.
Sist, men inte minst, så betalade jag några småinköp här till en stilig man med märkligt ljus röst. Vid det här laget var klockan närmare 8 på kvällen och jag var väldigt trött, både i huvudet och i fötterna efter en hel dags vandrande bland så mycket folk, så nu var det helt slut på ambitionerna att inte prata med någon och se någon i ögonen (Lenas råd för att slippa bli förföljd av dårar) så jag babblade förstås med honom / henne. Och han var nog också trött eller också bestämde han sig för att jag nog inte var någon dåre, för han berättade glatt om att han höll på att förvandla sig från Janne till Janna. Nästa smärtsamma steg skulle bli att avlägsna skäggväxt. Jag tog en bild och fick gärna lägga ut den på bloggen. Så nu gör jag det! Han kommer att bli en jättesnygg tjej när han är färdig tror jag.
Fotbad avslutade kvällen förstås och lite mat; käkade goda risbollar och japansk salladsblandning som jag köpte i affären runt hörnet tidigare under dagen, Matdistriktet heter den alltså.
Från Vasastan till Söder!
Långsam start på dagen med brunch blev det. Vid lunchtid gick jag till Adolf Fredriks kyrka för att lyssna på lunchkonsert med fin orgelmusik. Kyrkan har fantastisk akustik! Altartavlan där framme är gjord av Sergel och han är också upphovsmannen till den mörka skulpturen som knappt syns till höger. Den beskriver hur lögnens täcke dras från jorden.
Snabbt hem och lyckades med webkamerauppkopplingen till sonen i Japan. En märklig känsla att prata direkt så där med någon så långt bort.
Därefter var det dags för dagens upptäcksfärder, iväg ut på stan.
Här borta på Drottninggatan (tror jag) så finns ett muffinsbageri! Ett engelskt Muffin Bakery! Tänkte på Suss som gärna bakar och gärna bakar muffins.
Sen kom jag till Upplandsgatan. Jag hade fått tips från Stina att här fanns mycket second handbutiker. Och det gjorde det. Ett riktigt eldorado verkligen. Hela gatan är full med antikt och second hand. Det var njutbart att bara gå omkring i lugn och ro och kolla. Samtidigt kikade jag efter något sorts vägglampa till hallen. Gärna något 1920-talsaktigt. Det fanns mycket 1920-tal men få vägglampor. Det fanns några bra på Domino, som har mycket lampor men ingen som var helt bra. Jag fortsätter att kolla, det är ingen brådska. Här gick jag länge.
Kulturhuset blev nästa anhalt på vägen. Där var en fotoutställning om manlig kamratskap genom tiderna, visad som gamla porträtt. I slutet av 1800-talet och alldeles i början på 1900 så uppmuntrades manlig kamratskap och nära romantiska relationer mellan män på ett sätt som känns främmande idag. Homoskräcken med åtföljande lagstiftning om förbud osv som kom sen, tog ju effektivt slut på porträtterande av ömsinta män. Det här kändes som en pedagogisk utställning, men rätt trist som bildfenomen. 99 % budskap, 1 % konst kanske om man ska raljera en aning.
God mat finns det i alla fall längst upp i huset. Galleriet där var förresten stängt för omhängning.
Designtorget, där jag köpte det bärbara fotbadet, ligger längst ner och dit kan man gå flera gånger;
Fortsatte sedan ner genom Gamla Stan och mot söder. Jag ville se hur det såg ut vid den andre sonens lägenhet, Wollmar Yxkullsgatan vid Mariatorget. Han är inte hemma och jag ångrade att jag inte bett att få en nyckel så jag kunde gå in och kolla på den. Han flyttade in nu i början på maj så jag har aldrig sett den. Men det kommer jag att få göra antar jag. Vi försöker säkert att övertala honom att få bo här nästa gång, det ser väldigt trevligt ut utifrån i alla fall och att döma av de bilder jag sett så är det fint inne också.
Nu förstår jag vad grönskan och de stora träden betyder i Stockholm. Varje morgon när jag vaknar här så kollar jag ut genom fönstret på ett stort träd som syns en bit över taken och det här ser levande och vackert ut.
Snabbt hem och lyckades med webkamerauppkopplingen till sonen i Japan. En märklig känsla att prata direkt så där med någon så långt bort.
Därefter var det dags för dagens upptäcksfärder, iväg ut på stan.
Här borta på Drottninggatan (tror jag) så finns ett muffinsbageri! Ett engelskt Muffin Bakery! Tänkte på Suss som gärna bakar och gärna bakar muffins.
Sen kom jag till Upplandsgatan. Jag hade fått tips från Stina att här fanns mycket second handbutiker. Och det gjorde det. Ett riktigt eldorado verkligen. Hela gatan är full med antikt och second hand. Det var njutbart att bara gå omkring i lugn och ro och kolla. Samtidigt kikade jag efter något sorts vägglampa till hallen. Gärna något 1920-talsaktigt. Det fanns mycket 1920-tal men få vägglampor. Det fanns några bra på Domino, som har mycket lampor men ingen som var helt bra. Jag fortsätter att kolla, det är ingen brådska. Här gick jag länge.
Kulturhuset blev nästa anhalt på vägen. Där var en fotoutställning om manlig kamratskap genom tiderna, visad som gamla porträtt. I slutet av 1800-talet och alldeles i början på 1900 så uppmuntrades manlig kamratskap och nära romantiska relationer mellan män på ett sätt som känns främmande idag. Homoskräcken med åtföljande lagstiftning om förbud osv som kom sen, tog ju effektivt slut på porträtterande av ömsinta män. Det här kändes som en pedagogisk utställning, men rätt trist som bildfenomen. 99 % budskap, 1 % konst kanske om man ska raljera en aning.
God mat finns det i alla fall längst upp i huset. Galleriet där var förresten stängt för omhängning.
Designtorget, där jag köpte det bärbara fotbadet, ligger längst ner och dit kan man gå flera gånger;
Fortsatte sedan ner genom Gamla Stan och mot söder. Jag ville se hur det såg ut vid den andre sonens lägenhet, Wollmar Yxkullsgatan vid Mariatorget. Han är inte hemma och jag ångrade att jag inte bett att få en nyckel så jag kunde gå in och kolla på den. Han flyttade in nu i början på maj så jag har aldrig sett den. Men det kommer jag att få göra antar jag. Vi försöker säkert att övertala honom att få bo här nästa gång, det ser väldigt trevligt ut utifrån i alla fall och att döma av de bilder jag sett så är det fint inne också.
Nu förstår jag vad grönskan och de stora träden betyder i Stockholm. Varje morgon när jag vaknar här så kollar jag ut genom fönstret på ett stort träd som syns en bit över taken och det här ser levande och vackert ut.
Sumobrottning - bilder från sonen...
...har jag fått. Han är i Japan. Det är alltså därför jag kan disponera hans lägenhet under tiden.
Här sitter han på sumobrottning och kan ju naturligtvis inte låta bli att raljera med tillfället och beskriva det med en modetidningsredaktörs ögon:
( Länk här till hans och Kristoffers blogg på tidningen Café)
| "TOKYOS MODEVECKA |
| Tokyos modevecka kickstartade idag, med ett knippe visningar som bara kan beskrivas som omtumlande. Den japanska designeliten vill se oss i en eklektisk, färgstark skrud hösten/vintern 2009/2010 - och signalerar en helt nyskapande metamorfos mellan estetik och politik. " |
"Valet av modeller var ett tydligt ställningstagande mot det så hårt kritiserade size zero-idealet."
(Publiken kontrollerades noga före insläpp, bl.a. måste man sprittvätta händerna.) /IM
Valdemarsudde - Carl Larsson
Den här innerliga statyn står på vägen ut till Valdemarsudde konstmuseum. Där är just nu en stor Carl Larsson utställning. Det är alltid roligt att se hans bilder, även om inte så många är nya. Den här gången var några med som jag inte sett förut, eller åtminstone inte kan komma ihåg att jag sett. Bland annat en mycket vacker bild av Karin Bergöö, innan de gifter sig.
Sen kollade jag lite på en fotoutställning med två prinsar; det var vår nuvande prins Carl Filips bilder och en annan prins som jag redan glömt namnet på, det kan ha varit prins Carl. Bilderna från gamla Stockholm och andra platser är alltid trevligt att se och det glädjer mig att Carl Filip har ett intresse för bilder och figurer.
Det var en nästan förtrollad dag ute på Valdemarsudde med fågelsång, vågskvalp, häggdoft och glada människor överallt. Det här är Stockholm när det är som bäst.
"Änglar och demoner" - filmen skriver jag om ett par inlägg ner!
.
Håfström på Liljewalchs
Det är en rolig utställning på Liljewalchs Jan Håfströms "Mörkrets hjärta".
Man har byggt upp Fantomenmiljöer så att det känns som att vandra ut och in i dödskallegrottor, det är mörkt och lite spöklikt och nära döden. Håfströms fantomenbilder (kanske inte snällt att kalla dem så men det får duga) är ofta utskurna / utklippta och finns lite överallt på väggarna.
I den stora salen rakt fram visas de bilder som vem som helst kan göra och få med här på en jättevägg med bildspel. Man kan alltså själv gå in på nätet och sätta samman Håfströmsfigurerna till egen bild. Bilderna visas med namnet på den som gjort dem. Det här måste ha engagerat många människor, jag satt en god stund och kollade och det kom fram nya bilder hela tiden.
I den salen fanns också en Fantomenljusbild som for runt på den stora golvytan och ibland på väggarna och i taket. När jag var där blev det riktigt roligt för ett par 6-åringar försökte fånga bilden under glada skratt. Det behöver ju inte vara fel att också ibland visa konst på ett sånt sätt att publiken aktiveras och inte enbart går runt och tittar. Speciellt om man har barn med så är det bra att det finns aktivitetsalternativ. Många museer gör det bra idag, att det finns något för barn att syssla med. De har ju svårt att enbart gå runt och se på bilder o figurer någon längre tid. Om de tvingas till det så finns en risk att de är avskräckta från museebesök för resten av livet. En del av oss har ju mer eller mindre traumatiska upplevelser av det. :-)
Jag gillar den här utställningen, går genom rummen med ett leende på läpparna. Den är förstås en nostalgitripp för oss som växte upp med Fantomen och alla hans attribut i form av djungel, storstad, hund, häst, kvinna, dödskallegrotta. Och jag skulle tro att det här bildskapandet har haft liknande förtecken hos konstnären. Det är roligt att laborera med gamla kända företeelser, lyfta fram dem igen, testa om de fungerar nu också, om de kan berätta något nu, med alla associationsmöjligheter som bjuds i kontraster mellan då och nu, liv och död, modernt och primitivt, storstad och djungel, verklighet och fiction, ont och gott.
Läs gärna Börjes konstblogg om utställningen
Bredvid Liljewalchs, som en liten grön oas, ligger Blå Porten. Här kan man äta och fika med fågelsång och vattenskvalp i öronen.
Man har byggt upp Fantomenmiljöer så att det känns som att vandra ut och in i dödskallegrottor, det är mörkt och lite spöklikt och nära döden. Håfströms fantomenbilder (kanske inte snällt att kalla dem så men det får duga) är ofta utskurna / utklippta och finns lite överallt på väggarna.
I den stora salen rakt fram visas de bilder som vem som helst kan göra och få med här på en jättevägg med bildspel. Man kan alltså själv gå in på nätet och sätta samman Håfströmsfigurerna till egen bild. Bilderna visas med namnet på den som gjort dem. Det här måste ha engagerat många människor, jag satt en god stund och kollade och det kom fram nya bilder hela tiden.
I den salen fanns också en Fantomenljusbild som for runt på den stora golvytan och ibland på väggarna och i taket. När jag var där blev det riktigt roligt för ett par 6-åringar försökte fånga bilden under glada skratt. Det behöver ju inte vara fel att också ibland visa konst på ett sånt sätt att publiken aktiveras och inte enbart går runt och tittar. Speciellt om man har barn med så är det bra att det finns aktivitetsalternativ. Många museer gör det bra idag, att det finns något för barn att syssla med. De har ju svårt att enbart gå runt och se på bilder o figurer någon längre tid. Om de tvingas till det så finns en risk att de är avskräckta från museebesök för resten av livet. En del av oss har ju mer eller mindre traumatiska upplevelser av det. :-)
Jag gillar den här utställningen, går genom rummen med ett leende på läpparna. Den är förstås en nostalgitripp för oss som växte upp med Fantomen och alla hans attribut i form av djungel, storstad, hund, häst, kvinna, dödskallegrotta. Och jag skulle tro att det här bildskapandet har haft liknande förtecken hos konstnären. Det är roligt att laborera med gamla kända företeelser, lyfta fram dem igen, testa om de fungerar nu också, om de kan berätta något nu, med alla associationsmöjligheter som bjuds i kontraster mellan då och nu, liv och död, modernt och primitivt, storstad och djungel, verklighet och fiction, ont och gott.
Läs gärna Börjes konstblogg om utställningen
Bredvid Liljewalchs, som en liten grön oas, ligger Blå Porten. Här kan man äta och fika med fågelsång och vattenskvalp i öronen.
Mode i Stockholm 2009 vår och höst!
Överallt på stan så visas Matthew Williamsons design för HM i jättereklamskyltar. Det handlar om sommarkläder i karamellfärger eller konfettifärger kanske.
Samtidigt kom Stockholmssonen och hans kollegor på Elle från HMs modevisning inför hösten den dagen jag anlände till Stockholm. Medskick var bl.a. "discotröjor" och så en snygg bok med bilder på kläder inför höstsäsongen. När man handlar kläder så fattar man inte riktigt hur långt i förväg modet egenligen bestäms. Det är redan nu uppsytt och klart och "reklamförberett". Nu startar den interna marknadsföringen, dvs att sälja in grejerna hos butikerna.
Jag håller i alla fall tummarna att det här vida pösiga "graviditetsmodet" ska gå över snart. Det är något fel på min kropp, de här kläderna hänger som oformliga tält på mig.
Jag kan skvallra att till hösten blir det i alla fall värre pösigt ändå! Det handlar om
- Färger från vitt till beige till brunt och så svart förstås, accentfärger vinrött och någon blå.
- Oformliga stora bylsiga jackor, ibland snävskurna nertill
- Stora kragar, jätte, hängande
- Högklackade snörkängor med hög snörning
- Grovt mönsterstickat
- Men det finns också kontrast i smala ben och en variant som är jättesmal hela vägen med enorma axelpuffar och puffärmar.
- En variant med etno; mycket fransar och band
- Håret ser ut bli antingen alldeles slätt bakåtkammat upprullat i någon liten bulle här eller där på huvudet eller långt stort och vilt.
- Om det finns mönstrat; rutigt
Herrmodet ser fortfarande supersmalt ut
- Jättesmala byxor hela vägen ner, även skinn
-Korta tajta kavajer
- Rutigt
-Snörkängor höga
Himla töntigt!
Ha ha...det här blir nog den första och sista moderapporten på den här bloggen!! Plats för fniss hos dem som vet hur lite mode det brukar vara i mina kläder och hur lite jag kan om det här!
Jag antar att det som visas upp nu är extremvarianterna för att pränta in hur det ska se ut i butikerna till hösten, alltså för att få in budskapet om vad som skiljer just de här kläderna från tidigare. Sedan så blir större delen av kollektionerna lite "lightversion" av det hela.
"Änglar och demoner"
har jag sett nu kväll söndag. Det är en riktig skitfilm! Se inte den om Ni har något annat roligt att göra för 100 kronor. Men besök gärna den här biografen. Bilden här är från första kvällen i Stockholm. Jag tror att det var något slags premiär då för filmen, åtminstone på den här biografen. Eventuellt var det bara inbjudna gäster då eftersom folk prickades av på en lista av en ängel och en demon (här ovan) Bioografen heter Skandia och ligger på vägen till Stockholms centrum från där jag bor nu.Det är en vacker gammaldags biograf med reliefer i foajén, skulpturer inne i salongen, och man slipper sitta trångt med fällstolar, det är istället rymliga tvåpersonerssoffor med jätteplats för benen. Man behöver inte ens resa sig när någon ska gå förbi. Så själva biografen är värd ett besök, men inte filmen.
Den är ju bara hopplöst enformig. Föreställ Er en dryg timmes jakt i ett sträck. Det är samma hetsiga musik, snabba bilfärder, sen hittar man någon grymt mördad och så vidare i jakt och så hittar man någon mördad osv osv. Skittrist helt enkelt. Tom Hanks gummiansiktesgrimaser gjorde inte saken bättre och Skarsgård var inte heller till någon glädje. Asch jag kanske tycker så bara för att jag läst boken ett par gånger och vet ungefär vad som kommer.
På förmiddagen var jag på högmässa i Adolf Fredriks kyrka. Det är så vackert att höra deras kör.
På eftermiddagen var jag ute på Valdemarsudde och Liljewalchs men det skriver jag mer om i morgon. Då ska det bli regn och mer bloggtid. Jag har till och med lite jobb med som ska göras. Kan ta det i morgon om det blir ruskväder. Sen ska det bli sol igen och då får det bli gallerierna och inredningsbutikerna. Och så har jag Nationalmuseum och Moderna kvar.
"Förklädd gud" Adolf Fredriks kyrka
Jag hade turen att få biljetter till framförandet avLars-Erik Larssons Förklädd gud i Adolf Fredriks kyrka, ett stenkast från min tillfälliga bostad i Stockholm.
Första delen av konserten var ett framförande av Adolf Fredriks ungdomskör. Det var mycket vackert och varierat med allt från moderna körverk till roligt arrangerad folkmusik med jojk bl.a.
Sedan kom avdelningen med Förklädd gud. (videoklipp från ett lite mer anspråkslöst framförande av verket) Det är en lyrisk svit från 1940 med text av Hjalmar Gullberg. Den speglar en idyll förstås, eftersom det handlar om romatik, och den skildrar på ett vackert sätt människans möjliga förhållande till tron utifrån sagan om guden Apollon som tvingades tjäna som människa och dräng hos kung Admetos i Thessalien i Euripides drama Alkestis.
Verket framförs som en växling mellan recitatörens textläsning och sång + musik.
Det är sååå smältande vackert. Tänk att i dessa kritiska tider med negativismens hyllande få vila lite i något som bara är vackert och smäktande och ljuvligt.
Det första stycket lade Gullberg till i efterhand, efter krigets slut tror jag:
"Ej för de starka i världen
men för de svaga
Ej för krigare
men för bönder som plöjt sin jordlott
utan att klaga
spelar en gud på flöjt
Det är en grekisk saga.."
sen finns till exempel:
VII
"Än vandrar gudar över denna jord
En av dem sitter kanske vid Ditt bord
Tro ej någonsin en gud kan dö
Han går förbi Dig men Din blick är slö
Han bär ej lyra eller purpurskrud
Blott av hans verkan känner man en gud
Den regeln har ej blivit överträdd:
är gud på jorden, vandrar han förklädd.
IX
"Bjuder ett människoöga
till stilla kärleksfest oss,
kyliga och tröga,
som folk är mest,
lägger som himmelsk läkning
för djupa själasår
en vän, fri från beräkning,
sin hand i vår,
synes en ljusglans sprida
sig kring vår plågobädd -
då sitter vid vår sida
en gud förklädd"
Mark Levengood läste texterna fantastiskt bra, han har en sån vacker röst.
Musiken var Stockholm Concert Orchestra, sången Maria Fontosh sopran och Markus Schwartz basbaryton, kören förstås Adolf Fredriks.
Bredvid mig i bänkraden satt en äldre vithårig dam som jag utanför kyrkan hade ett långt trevligt samtal med. Men det får bli ett eget inlägg.
Första delen av konserten var ett framförande av Adolf Fredriks ungdomskör. Det var mycket vackert och varierat med allt från moderna körverk till roligt arrangerad folkmusik med jojk bl.a.
Sedan kom avdelningen med Förklädd gud. (videoklipp från ett lite mer anspråkslöst framförande av verket) Det är en lyrisk svit från 1940 med text av Hjalmar Gullberg. Den speglar en idyll förstås, eftersom det handlar om romatik, och den skildrar på ett vackert sätt människans möjliga förhållande till tron utifrån sagan om guden Apollon som tvingades tjäna som människa och dräng hos kung Admetos i Thessalien i Euripides drama Alkestis.
Verket framförs som en växling mellan recitatörens textläsning och sång + musik.
Det är sååå smältande vackert. Tänk att i dessa kritiska tider med negativismens hyllande få vila lite i något som bara är vackert och smäktande och ljuvligt.
Det första stycket lade Gullberg till i efterhand, efter krigets slut tror jag:
"Ej för de starka i världen
men för de svaga
Ej för krigare
men för bönder som plöjt sin jordlott
utan att klaga
spelar en gud på flöjt
Det är en grekisk saga.."
sen finns till exempel:
VII
"Än vandrar gudar över denna jord
En av dem sitter kanske vid Ditt bord
Tro ej någonsin en gud kan dö
Han går förbi Dig men Din blick är slö
Han bär ej lyra eller purpurskrud
Blott av hans verkan känner man en gud
Den regeln har ej blivit överträdd:
är gud på jorden, vandrar han förklädd.
IX
"Bjuder ett människoöga
till stilla kärleksfest oss,
kyliga och tröga,
som folk är mest,
lägger som himmelsk läkning
för djupa själasår
en vän, fri från beräkning,
sin hand i vår,
synes en ljusglans sprida
sig kring vår plågobädd -
då sitter vid vår sida
en gud förklädd"
Mark Levengood läste texterna fantastiskt bra, han har en sån vacker röst.
Musiken var Stockholm Concert Orchestra, sången Maria Fontosh sopran och Markus Schwartz basbaryton, kören förstås Adolf Fredriks.
Bredvid mig i bänkraden satt en äldre vithårig dam som jag utanför kyrkan hade ett långt trevligt samtal med. Men det får bli ett eget inlägg.
Efter konserten "Förklädd gud" - Isolde
Jag måste bara berätta lite om Isolde. Efter konserten blev jag stående länge och pratade med den äldre dam, vithårig och vacker, som hamnat bredvid mig i bänken. Vi började ju som man brukar ,med att dela entusiasmen över konserten. Men sen fortsatte vi att prata lite och jag blev fascinerad av det hon berättade om sitt liv.
Hon var född i norra Tyskland, utbildade sig till rytmiklärare, kom så till Sverige eftersom just hennes variant av rytmikkunskaper efterfrågades här. Hon träffade en indonesisk man, gifte sig med honom och bodde en tid i Indonesien. Men det blev för svårt att bo bra i landet efter Suhartos övertagande så de stannade i Sverige och köpte en lägenhet mitt i Stockholm innan priserna rakade i höjden. Mannen hade arbetat som sjukgymnast. Nu levde hon ensam men hade barn och barnbarn.
Tänk vilka berättelser det finns i människor! Den här damen kunde verkligen berätta också. Vi blev stående och pratade så det dröjde en god stund innan jag traskade hem.
Än så länge känner jag mig inte speciellt ensam i Stockholm.
Hon var född i norra Tyskland, utbildade sig till rytmiklärare, kom så till Sverige eftersom just hennes variant av rytmikkunskaper efterfrågades här. Hon träffade en indonesisk man, gifte sig med honom och bodde en tid i Indonesien. Men det blev för svårt att bo bra i landet efter Suhartos övertagande så de stannade i Sverige och köpte en lägenhet mitt i Stockholm innan priserna rakade i höjden. Mannen hade arbetat som sjukgymnast. Nu levde hon ensam men hade barn och barnbarn.
Tänk vilka berättelser det finns i människor! Den här damen kunde verkligen berätta också. Vi blev stående och pratade så det dröjde en god stund innan jag traskade hem.
Än så länge känner jag mig inte speciellt ensam i Stockholm.
Grattis Norge!
Jag såg det norska bidraget innan jag definitivt gav upp tevetittandet igår kväll. Det var helt ok tyckte jag. Och framfördes av en buspojkscharmig ung man som man kunde se utan att vämjas.
Inte illa med en sådan kick på nationaldagen. Den firas ju i vilket fall som helst helt hysterisk med svenska mått mätt.
Hela befolkningen är verkligen alltid på benen den sjuttonde maj, parader, musikcorps, pompa och ståt och alla barn är lediga om den infaller på en vardag.
Jag hade en skön tevekväll med kokt sparris, rökt älgkött och fotbad. Det var njutbart med fotbad efter en hel dags traskande på asfalt. Till efterrätt blev det en god fruktsallad som jag också köpt på NKs saluhallar. Och till slut kaffe och goda kakor från marknadsförsäljningen vid Sergels torg igår lördag. Där fanns allehanda matvaror från de europeiska länderna neröver; Frankrike, England, Spanien, osv.
Inte illa med en sådan kick på nationaldagen. Den firas ju i vilket fall som helst helt hysterisk med svenska mått mätt.
Hela befolkningen är verkligen alltid på benen den sjuttonde maj, parader, musikcorps, pompa och ståt och alla barn är lediga om den infaller på en vardag.
Jag hade en skön tevekväll med kokt sparris, rökt älgkött och fotbad. Det var njutbart med fotbad efter en hel dags traskande på asfalt. Till efterrätt blev det en god fruktsallad som jag också köpt på NKs saluhallar. Och till slut kaffe och goda kakor från marknadsförsäljningen vid Sergels torg igår lördag. Där fanns allehanda matvaror från de europeiska länderna neröver; Frankrike, England, Spanien, osv.
Orkar inte med Melodifestivalen!
Jag kroknade definitivt i höjd med Turkiet. Alltså det blev nog för stark kontrast att komma från en suverän konsert i Adolf Fredriks kyrka med "Förklädd Gud" och så till 25 låtar i Melodifestivalen. Ok så där 5-10 låtar går väl bra och Malenas är jag himla förtjust i. Den är rysansvärt bra.
Men den där slipprige greken som flaxade hit och dit med magen, den falsksjungande dansken och den här stackars duktiga albantjejen som tvingades dra på två jokerkopior och en IPREN-man på scenen och en del som låter som parodier på sig själva. Det blir bara för mycket trams-bara-magar och rökpuffar och eld!
Nu orkade jag inte längre, såg också framför mig den där gigantiska omröstningen där allting ska översättas till flera språk och alla försöker vara krystat roliga och charma värdparet.
I dag har jag tränat på att inte titta på folk jag möter, alltså att låta bli att se mina medmänniskor så jag skulle slippa få med mig alla dårar som är svältfödda på att någon ser dem så de hänger på mig. Lena säger att jag måste sluta titta på¨dem så som man gör på landet där jag bor. Det gick bra en lång stund först, så länge jag var pigg och alert. Men sen när jag blev lite trött så föll jag allt tillbaka igen i det vanda beteendet.
I kyrkan på konserten kom jag i samspråk med en äldre dam och jag måste berätta lite om hennes märkliga levnadsöde i morgon. När man är ute på galej på egen hand så träffar man nya människor. Men alltså mer om Isolde, som hon heter, i morgon.
Men den där slipprige greken som flaxade hit och dit med magen, den falsksjungande dansken och den här stackars duktiga albantjejen som tvingades dra på två jokerkopior och en IPREN-man på scenen och en del som låter som parodier på sig själva. Det blir bara för mycket trams-bara-magar och rökpuffar och eld!
Nu orkade jag inte längre, såg också framför mig den där gigantiska omröstningen där allting ska översättas till flera språk och alla försöker vara krystat roliga och charma värdparet.
I dag har jag tränat på att inte titta på folk jag möter, alltså att låta bli att se mina medmänniskor så jag skulle slippa få med mig alla dårar som är svältfödda på att någon ser dem så de hänger på mig. Lena säger att jag måste sluta titta på¨dem så som man gör på landet där jag bor. Det gick bra en lång stund först, så länge jag var pigg och alert. Men sen när jag blev lite trött så föll jag allt tillbaka igen i det vanda beteendet.
I kyrkan på konserten kom jag i samspråk med en äldre dam och jag måste berätta lite om hennes märkliga levnadsöde i morgon. När man är ute på galej på egen hand så träffar man nya människor. Men alltså mer om Isolde, som hon heter, i morgon.
"Förklädd Gud" med bl.a. Marc Levengood ...
...ska jag gå på nu i Adolf Fredriks kyrka. Fick biljett alldeles nu. Rapporterar senare
Uppblåsbart fotbad...
...hittade jag på Designshopen på Kulturhuset. Det ska bli lite SPA-känsla tänkte jag. Lite skämma bort sig själv så där.
Köpte...
...denhär också. Den har klara färger med mycket turkos i sig. Här på bilden ser den bara blek ut!
Himla sköna Ecco!
Sköna Ecco köpte jag igår fredag. De är väldigt bra att gå mycket med, bekväma. Den där flärpen ovanpå anvämnder man att dra upp plösen med, vilket behövs eftersom man inte knyter skorna i vanlig bemärkelse utan ställer in ett gummiband rätt och sedan drar på skon. De är egentligen svarta men ser grå ut på bild av någon anledning. Jag har inget fotoshop med mig så jag kan justera färg heller. Ovandelen på skon är ett nät så man blir inte svettig och varm om fötterna. Blir nästan som sandaler.
RIX festival i Kungsträdgården!
Jag gick hit vid 7-tiden för att avnjuta musiken! Först satt jag på ena sidan vid ett fik så länge det var sol där. Sedan flyttade jag tvärs över till restaurang Victoria. Och hade turen att hamna på en suverän plats; lite inglasad, infravärme, men kunde ändå se artisterna och skärmen. Plus var maten och bemötandet, mycket trevligt. Minus var toaletterna; inget papper på någon av dem, blött och nedkissat på sits och golv, illaluktande. Isch!
Men några timmar här var roliga och man kan se en hel del. Jag satt bredvid 4 transor. Bara en sån sak för mig som kommer från skogen där inget liknande finns att skåda så långt ögat når. Alla fyra var liksom rätt lika, med pudrade ansikten (för att få bort skäggstubb?) och små hårsvansar bak. Deras gester var utstuderat kvinnligt, mycket värre än en kvinna skulle ha, nästan parodiskt. Undrar varför? Ju fullare de blev desto mer kvinnligt flamsiga blev de. Men roliga att lyssna på.
Utanför på andra sidan glaset satt en väldigt ung tjej, som ändå trots sin ungdom ( mellan 15- 18 år ungefär) ändå redan botoxat sin panna och sprutat något i läpparna för att de skulle se större ut. Synd att de börjar så tidigt!
I Kungsan var majoriteten av folket ungdomar i gäng. Det var mest blandat killar och tjejer. Killarna var uppdelade i svenska gäng och utländska gäng. Tjejerna var mer uppblandade och kunde vara i olika. Kan man också fundera över. Är det killarna som liksom är stommen i gängen och tjejerna som vandrar mellan dem beroende på vilken kille de är ihop med. Sen var det förstås par av äldre. Skulle gissa att en del av dem var ditkommenderade av sin barn / ungdomar för att skjutsa eller vakta eller bara vara med. Inte så många små barn var med, tack för det. Jag är en gammal omodern kärring som tycker att små barn ska vara hemma och sova istället för att ränna ute på kvällarna med föräldrar i allahanda oväsen.
Musiken lät bra och det var olika artister. Jag ska inte ge mig in på att tycka något om någon av dem för jag är för dåligt insatt. Men det var mycket eld och rök vid entréerna och Måns Zelmerlöv lät mycket och bra.
Den raska promenaden hem till min tillfälliga bostad tog exakt 12 minuter från Kungsan och jag lyckades inte bli förföljd av en enda dåre (o ingen journalist heller för den delen!) . Jag är säker för jag kollade bakåt med jämna mellanrum! Såg nog lite roligt ut med en kärring som klev snabbt med långa steg och kollade bakåt då och då. Säkert hade hon något jagat i blicken också!! :-))
Färsk sparris...
köpte jag på NKs saluhall av den här glade mannen. Vi diskuterade kvalitén på sparris och lite om odling och så. Sparrisen var importerad från Tyskland förstås. Till den blir det rökt älgkött och bearnaise i morgon till brunch innan jag ger mig iväg ut på nya äventyr i stadsvimlet.
Stockholm i solsken idag fredag!
Frukost-lunch på Fridays i Kungsträdgården idag blev det, länge dessutom och njutbart i solen. Massor av folk överallt.
Konserthustrappan vid Hötorget full med folk som lapade solsken.
Hela Hötorget var fullt med roliga stånd och livlig försäljning! De här fingerdockorna var frestande söta!
Olof Palmes grav.
Det är en enkel grav med mycket vacker sten, vid Adolf Fredriks kyrka! Bredvid finns hållare för marshaller om någon vill sätta dit såna. Jag stannade en stund här och mindes Olof Palme, en man som jag beundrade mycket för hans intellekt, goda egenskaper och höga moral. Det känns som om den kombinationen är bristvara bland en del av dagens riksdagspolitiker, särskilt moralen. Sen var Palmes inrikespolitik inte så mycket att yvas över måhända, men internationellt var han mycket större än vi någonsin har fattat.
Soffdivanen blev så här!
- Jättesnygg, åtminstone fram till första rödvinsglaset landar här, sa sonen när allt var på plats.
Fast det gäller ju för de flesta soffor förstås, utom skinn.
Lägenheten är fin och välstädad, tack för det son! Det känns trevligt att bo här ett tag!
Dårar och journalister...
...dras till mig, ofelbart!! Jag hinner glömma bort det mellan varven men blir alltid påmind. Så var det idag också. Vid palme-graven, Adolf Fredriks kyrkogård, så stannade jag en stund för att minnas den man som jag fortfarande beundrar för hans engagemang, klara intellekt, totala oegennytta och förmåga att tala inför en stor publik .
Då finner jag plötsligt en fotograferande man bredvid mig, Han såg rätt normal ut på håll om än lite ofräsch.
- Det är många som stannar här, sa han.
- Mmm svarade jag, och försökte se ointresserad ut när jag på nära håll såg den stirrande vilda blicken.
Men jag måtte inte ha lyckats med det för när jag sedan gick därifrån med raska steg så följde han mig på 10 meters håll i samma fart. Jag snabbade på och slank in på Myrorna. Han kom efter och spejade runt i affären efter någon (mig!). Då smet jag runt en monter och snabbt ut på gatan, runt närmaste hörn och lyckades bli av med honom.
Usch jag hatar verkligen det här. Men jag vet att jag ser alldeles för snäll och mjäkig ut. Lätt byte tänker de. Likadant med journalister som liksom ska intervjua någon i mängden. De kommer alltid till just mig, ofelbart. Spelar ingen roll om jag försöker se blasé ut!
Undrar om jag vågar gå till Kungsan i kväll en sväng? Antagligen har jag Stockholms alla dårar efter mig på hemvägen!!
Då finner jag plötsligt en fotograferande man bredvid mig, Han såg rätt normal ut på håll om än lite ofräsch.
- Det är många som stannar här, sa han.
- Mmm svarade jag, och försökte se ointresserad ut när jag på nära håll såg den stirrande vilda blicken.
Men jag måtte inte ha lyckats med det för när jag sedan gick därifrån med raska steg så följde han mig på 10 meters håll i samma fart. Jag snabbade på och slank in på Myrorna. Han kom efter och spejade runt i affären efter någon (mig!). Då smet jag runt en monter och snabbt ut på gatan, runt närmaste hörn och lyckades bli av med honom.
Usch jag hatar verkligen det här. Men jag vet att jag ser alldeles för snäll och mjäkig ut. Lätt byte tänker de. Likadant med journalister som liksom ska intervjua någon i mängden. De kommer alltid till just mig, ofelbart. Spelar ingen roll om jag försöker se blasé ut!
Undrar om jag vågar gå till Kungsan i kväll en sväng? Antagligen har jag Stockholms alla dårar efter mig på hemvägen!!
Fatta,...
...jag lever en turistisk dröm! Bor inom gångavstånd från city en hel vecka!! Nu har jag tramsat omkring runt Sergels torg ner mot Kungsträdgården och bara gått dit näsan pekat, ätit, fikat på uteserveringar i solskenet o kollat på massor av folk. Hur läckert som helst! (Jag försöker ha solglasögon på mig så det inte ska synas att jag glor på ovanliga människor och ovanliga företeelser. Skogsboende människor glor när de kommer till storstad, det är oundvikligt. Man är liksom bara van vid kända synintryck; samma gamla häst med förare som åker förbi, samma gamla tranor nere på Smörhôlera och så från ena dagen till den andra detta myller av intryck!! )
I kväll ska jag lägga ut bilder från dagens övningar, bl.a. av mannen som sålde färsk tysk sparris i NKs saluhall. Jag har alltså köpt färsk sparris idag, Gissa om här ska frossas i kväll, sent! Färsk sparris och rökt älgkött blir det. Ny kombination.
Nu ska jag bara vila fötterna och samla mig för att orka promenera ner till Kungsträdgården i kväll. Inget ambitiöst besök, bara lyssna lite på artister som uppträder där. Tack för tips Anne!
I kväll ska jag lägga ut bilder från dagens övningar, bl.a. av mannen som sålde färsk tysk sparris i NKs saluhall. Jag har alltså köpt färsk sparris idag, Gissa om här ska frossas i kväll, sent! Färsk sparris och rökt älgkött blir det. Ny kombination.
Nu ska jag bara vila fötterna och samla mig för att orka promenera ner till Kungsträdgården i kväll. Inget ambitiöst besök, bara lyssna lite på artister som uppträder där. Tack för tips Anne!
Divan o kommunikationstankar
När jag kom hit igår torsdag så hjälpte jag sonen att hålla i när en soffa / divan monterades. Den blev verkligen fin när det var klart, fast vi trodde först att affären skickat en felvänd.
Jag publicerar en bild på den färdiga soffan senare.
Sen är jag ju fascinerad av generationsskillnaderna i kommunikation. Sonen och hans jämnåriga är alltid, säger verkligen alltid, i samtal med olika människor. Oavsett om man monterar soffor, lagar mat, är på restaurang, tittar på tv, så är det en strid ström av messande och pratande med rapporter om vad som för tillfället händer och koll på var kompisar är eller är på väg. Var det någon som trodde att 70-talister och senare födda är osociala?? Icke! De umgås hela tiden och oavbrutet med alla och envar. Någon mer luttrad förälder som känner igen sig?
Ankommen till Stockholm!
Nu har jag kommit till Stockholm och jag kommer att kunna fortsätta att blogga härifrån märker jag. Va bra! Då kan jag rapportera lite från olika upplevelser här!
Värmländsk matkultur!
Det här är värmländsk matkultur säger gubben; färsk spekeskinka, gräslök och hembakad kaka. Ja, sen en öl till detta och den är inte värmländsk förstås.
Min fantastiska svärmor har gjort spekeskinkan förstås, men de kallar det ändå för spekefläsk. Det är ett par stycken skinka som har legat i salt under en längre tid. Nu är det så salt att det håller sig i veckor i kylskåpet.
Min fantastiska svärmor har gjort spekeskinkan förstås, men de kallar det ändå för spekefläsk. Det är ett par stycken skinka som har legat i salt under en längre tid. Nu är det så salt att det håller sig i veckor i kylskåpet.
Packar ...
... och står i gör jag för att på torsdag "lämna gubben i sticket" och åka till Stockholm på en vecka drygt. Jag åker på torsdag eftermiddag och kommer tillbaka lördag en vecka därpå. Med i bagaget finns en lång lista på gallerier och muséer från Börjes konstblogg, som ska besökas. Kanske inte alla men så många jag kan och hinner. Sen blir det lite rännande i affärer och någon god ätning kanske. Det blir inget hotellboende denna gången utan i en av sönernas lägenheter, ett boende med lugnt läge tror jag. Det kan också bli sovmorgnar och lite bloggande. Vi har nu trimmat in två webkameror och mobilt bredband, så vi kan vara uppkopplade hela tiden! Nja nästan i alla fall! Vi "blodiga amatörer" gör små framsteg och lär oss. Nu kan vi också bränna HD från Panasonics HD-kamera. Superkvalitet blir det även i storbildsteve. Inte så lätt med teknik som inte ens affärernas personal känner till. Vi har fått många konstiga och dyrbara råd på vägen. Men Roland hade rätt hela tiden. Det gäller bara att läsa instruktionsboken.
Manliga f.d. ( ?) makthavare...
... är ett intressant fenomen. Speciellt när de mot sin vilja fått kvinnliga efterträdare. Jag skriver" f.d." med frågetecken inom parentes eftersom jag ibland undrar hur mycket "f.d." de är? Var det frestande att manipulera in sina egna gamla anhängare i maktskiktet för att därmed försöka fortsätta styra indirekt? Är maktlystnaden verkligen så stor att den får dem att sätta sitt partis hela existens på spel? Håller de medvetet på och splittrar för att få in sina egna gamla (manliga?)kandidater på toppen istället? Hur mycket bidrar de här sura gamla gubbarna internt till att (förmodligen) köra det egna partiets väljarstöd i botten i nästa val, för att få en chans att i triumf utbrista:
- Vad var det jag sa, hon kunde ju inte!
och på så sätt tvinga fram ett ledarbyte, eventuellt utifrån egna önskemål. Eller är det möjligt att hämndlystnaden är så stor att agerandet enbart har destruktiva förtecken? Kan det vara prinsessan - på -ärten - syndrom med en skavande misstanke om att nytt ledarskap med automatik innebär kritik av det gamla?
Jag läser förstås om Göran Perssons utspel i samband med första maj (Aftonbladet 2:a maj) och senast Börje Hörnlunds artikel i DN där han kritiserar Maud Olofsson i samband med centerstämman i Örebro nu i veckan. Nu är ju inte Maud efterträdare till Börje men fenomenet kan ändå vara detsamma. Göran Perssons maktutövning har intresserat mig förut och jag har skrivit om den i ett inlägg januari 2008 som handlade om diktatorn i demokratin, alltså om detta med möjligheterna att styra med diktatorsfasoner trots den demokratiska inramningen.
De här farbrödernas kritik i sak ska jag inte grubbla över i det här inlägget, men jag kan inte låta bli att fundera över detta med manligt och kvinnligt i maktspel. Det måste ändå vara ovanligt att föredettingar inom politiken så hårt och framför allt så öppet utåt kritiserar sina efterträdare som skett här. I de flesta organisationer finns möjligheter till interna diskussioner, men utåt brukar man istället försöka knyta näven i byxfickan, bita i det sura äpplet för den goda sakens skull eller försöka acceptera att med nya ledare kommer också nya tankar, eller, till och med, stötta sina efterträdare. Många tycker nog att det vore anständigt att de som har avgått från sina poster också drar sig tillbaka i praktiken istället för att utnyttja sin gamla maktposition till att sabotera för sina efterträdare genom att splittra sina partier / sina allianser. Hade det varit möjligt att agera som G.P och Börje H gjort om efterträdarna varit män? Är detta en del av ett maktmönster i samhället? Eller är det en slump?
- Vad var det jag sa, hon kunde ju inte!
och på så sätt tvinga fram ett ledarbyte, eventuellt utifrån egna önskemål. Eller är det möjligt att hämndlystnaden är så stor att agerandet enbart har destruktiva förtecken? Kan det vara prinsessan - på -ärten - syndrom med en skavande misstanke om att nytt ledarskap med automatik innebär kritik av det gamla?
Jag läser förstås om Göran Perssons utspel i samband med första maj (Aftonbladet 2:a maj) och senast Börje Hörnlunds artikel i DN där han kritiserar Maud Olofsson i samband med centerstämman i Örebro nu i veckan. Nu är ju inte Maud efterträdare till Börje men fenomenet kan ändå vara detsamma. Göran Perssons maktutövning har intresserat mig förut och jag har skrivit om den i ett inlägg januari 2008 som handlade om diktatorn i demokratin, alltså om detta med möjligheterna att styra med diktatorsfasoner trots den demokratiska inramningen.
De här farbrödernas kritik i sak ska jag inte grubbla över i det här inlägget, men jag kan inte låta bli att fundera över detta med manligt och kvinnligt i maktspel. Det måste ändå vara ovanligt att föredettingar inom politiken så hårt och framför allt så öppet utåt kritiserar sina efterträdare som skett här. I de flesta organisationer finns möjligheter till interna diskussioner, men utåt brukar man istället försöka knyta näven i byxfickan, bita i det sura äpplet för den goda sakens skull eller försöka acceptera att med nya ledare kommer också nya tankar, eller, till och med, stötta sina efterträdare. Många tycker nog att det vore anständigt att de som har avgått från sina poster också drar sig tillbaka i praktiken istället för att utnyttja sin gamla maktposition till att sabotera för sina efterträdare genom att splittra sina partier / sina allianser. Hade det varit möjligt att agera som G.P och Börje H gjort om efterträdarna varit män? Är detta en del av ett maktmönster i samhället? Eller är det en slump?
Centerpolitiker i Årjäng o EU-Kent Johansson!
Centerpolitikerna i Årjäng fick träffa en EU-kandidat, Kent Johansson på köpcenter i Töcksfors. Töcksfors ligger ju nästan vid norska gränsen som dessutom är EU-gräns.
Här syns från vänster Helen Rödseth (tror jag stavat rätt!) som är köpcenterchef här. Kent Johansson, Katarina Johannesson kommunalråd i Årjäng och fru Berglund kommunpolitiker (c ).
Kent menade att vi inte får ta EU-bestämmelser så bokstavstroget. De flesta andra länder anpassar EU-lagstiftningen till sitt eget land så att det funkar. Och vi måste inte ha dubbelt upp av regler; både gamla svenska och nya EU. De äldre EU-länderna har rensat bort i det här och har inte så mycket olika lagstiftning att hålla ordning på. Sen ville Kent att vi skulle se EU som något lokalt fungerande inte bara som ett Brysselfenomen. Han utlovade ett antal möten lokalt om han blir vald. Han vill ha en dialog med människor och företag ute i landet. Han ansåg att det finns många missuppfattningar om EU och att de behöver rättas till.
Budskapet är framför allt att alla måste gå och rösta, det är ett viktigt val! Var och en tar med sig fyra personer till röstningen.
En del av programmet var information till EU-kandidaten om köpcentret förstås.
Inte nog med att Helen är en mycket trevlig och prydlig dam....
...hon har prydliga siffror att visa upp också. Omsättningen har ökat stadigt och rejält sedan centret öppnade och norskhandeln har blomstrat. Nu när det börjar bli lite knapert i Norge också så är det riktig boom här. Det har blivit ännu mer populärt att åka till Sverige och handla billigt. En svensk hundring kostar bara 80 norska kronor så det finns en hel del att tjäna på kursen dessutom.
Det ska bli ytterligare ett stort köpcenter i Töcksfors, man bygger för fullt tror jag. Där ska man kunna köpa lite större artiklar, sånt som inte bärs hem i kasse.
Dålig skolbyggnad fortfarande.
Taket läcker inte in vatten längre men fortfarande är byggnaden i mycket dåligt skick. Så här ser fasaden ut längst ner på många ställen och den vittrar allt snabbare. För ett par år sedan byttes de sämsta bräderna ut men inte alla och inte hela vägen upp utan nedersta halvan (!). Men nu har eländet fortsatt. Det ramlar liksom av och förmultnar under målarfärgen. Golven inne är sedan 60-talet och ska bonas en gång om året. Santitetsporslin och innerväggar är sedan skolan byggdes, början 70-talet och orenoverat sedan dess.
Fasaden på den gula byggnaden.
Båda bilderna här är tagna utanför mitt klassrum.
Det här är dörrposten ut till hallen i mitt klassrum
Under tvättfatet på handikapptoaletten ser det ut så här
Och på väggen ser det ut så här. Handikapptoaletten är samtidigt något slags central för värmesystemet. Många roliga röda knappar och rattar att vrida på.
Ok vi har fått ett nytt tak på huset för så där 3-4 miljoner, men den arkitektbyrå som kartlagt skolbyggnaderna i kommunen skriver ändå lakoniskt;
"Kan rivas".
Fast samtidigt vill de också riva den enda kvalitetsbyggnaden på Silbodalsskolan, den gamla mellanstadiebyggnaden, den som är byggd för att hålla i flera hundra år. Den som har tjocka väggar, stengolv, järnräcken och höga fönster som släpper in mycket ljus i rum som man glad av att jobba i. Så man kan undra om de har alla hästar hemma, men det är väl varje arkitektbyrås mardröm, ett hus som inte blir dåligt på några år. De vill förstås riva, få nya uppdrag och bygga nytt.
Fasaden på den gula byggnaden.
Båda bilderna här är tagna utanför mitt klassrum.
Det här är dörrposten ut till hallen i mitt klassrum
Under tvättfatet på handikapptoaletten ser det ut så här
Och på väggen ser det ut så här. Handikapptoaletten är samtidigt något slags central för värmesystemet. Många roliga röda knappar och rattar att vrida på.
Ok vi har fått ett nytt tak på huset för så där 3-4 miljoner, men den arkitektbyrå som kartlagt skolbyggnaderna i kommunen skriver ändå lakoniskt;
"Kan rivas".
Fast samtidigt vill de också riva den enda kvalitetsbyggnaden på Silbodalsskolan, den gamla mellanstadiebyggnaden, den som är byggd för att hålla i flera hundra år. Den som har tjocka väggar, stengolv, järnräcken och höga fönster som släpper in mycket ljus i rum som man glad av att jobba i. Så man kan undra om de har alla hästar hemma, men det är väl varje arkitektbyrås mardröm, ett hus som inte blir dåligt på några år. De vill förstås riva, få nya uppdrag och bygga nytt.
Nordmarkens Stövargilles...
...årsmöte var vi alltså på igår. Gillet är en sammanslutning som bildades av gubben, Göran B, Jerry T. Asbjörn K, Bo N. för 23 år sedan, inspirerade av stövargillen som hade bildats i Västerbotten / Norrbotten. Det var alltså det första i Värmland och har varit en lagom stor förening med så där 60-talet medlemmar hela tiden. Man ses några gånger under året för att prata stövarjakt och för att bjuda in någon bra jaktpratare. Årligen har man unnat sig ett trevligt årsmöte med lite god mat, någon enkel underhållning och diverse prisutdelningar till de bästa hundarna. Det är också en sammankomst som präglas av det traditionella historieberättandet som värmlänningar ofta ägnar sig åt i festliga sammanhang. Stämningen är alltid avslappnad och uppsluppen i det här gänget så som det kan bli när alla känner varandra väl.
Vi var på Gränden i Årjäng hos Thorill och Mattias Uhlin. Det bjöds på en genomtänkt meny med skaldjursförrätt, vaktel till varmrätt och hemgjord fruktsallad till dessert. Till det utvalda viner om man ville. Mattias är en sån där sommelier (oj så felstavat men jag kan inte!) med en gyllene vindruva om halsen. Det har alltså inget med det värmländska uttrycket "somla" som betyder ungefär "röla", som betyder ungefär "snurra till det" eller "kladda" eller nåt. Det är nåt franskt för att vara utbildad på viner.
Jag har ju lite svårt för att äta små fåglar, typ morkulla, duva, vaktel, ripa o.dy. men det handlar inte om smaken alls utan om åsynen av de stackars små ömkliga varelserna på tallriken. Samma sak gäller små ägg. Det känns som om jag skulle kunna bli vegetarian omedelbart. Men att döma av kommentarerna runt om var maten fullt godkänd.
Vår lanthandlares, Rickard Ohlin, underhållning med sång, musik och berättande missade vi nästan eftersom vi måste åka hem tidigt till fiskegästplikter. Dock hann vi höra en del av kvällens historier. Fast Rickards berömda greverhistorier kom nog efter att vi hade gått.
Vi var på Gränden i Årjäng hos Thorill och Mattias Uhlin. Det bjöds på en genomtänkt meny med skaldjursförrätt, vaktel till varmrätt och hemgjord fruktsallad till dessert. Till det utvalda viner om man ville. Mattias är en sån där sommelier (oj så felstavat men jag kan inte!) med en gyllene vindruva om halsen. Det har alltså inget med det värmländska uttrycket "somla" som betyder ungefär "röla", som betyder ungefär "snurra till det" eller "kladda" eller nåt. Det är nåt franskt för att vara utbildad på viner.
Jag har ju lite svårt för att äta små fåglar, typ morkulla, duva, vaktel, ripa o.dy. men det handlar inte om smaken alls utan om åsynen av de stackars små ömkliga varelserna på tallriken. Samma sak gäller små ägg. Det känns som om jag skulle kunna bli vegetarian omedelbart. Men att döma av kommentarerna runt om var maten fullt godkänd.
Vår lanthandlares, Rickard Ohlin, underhållning med sång, musik och berättande missade vi nästan eftersom vi måste åka hem tidigt till fiskegästplikter. Dock hann vi höra en del av kvällens historier. Fast Rickards berömda greverhistorier kom nog efter att vi hade gått.
Raggmunk...
... åt gubben igår, fredag, på väg till Karlstad. Han måste stanna vid Nyängens matställe efter E18 i Grums för att äta raggmunk och stekt fläsk. Han börjar alltid prata om den där raggmunken redan när vi är i Myrås och sen återkommer den som samtalsämne med ingående beskrivningar av utseende, smak och konsistens ända tills vi är framme.
Raggmunken i Nyängen är en succé tror jag. Jag hör i kön att det är favoriten nummer ett bland gästerna. Glömde fota tyvärr, annars hade det kunna bli en snygg bild med berget av (extra mycket!) fläsk i förgrunden och en lycklig gubbe kikandes fram bakom.
Efter raggmunksätandet blir han regelmässigt så mätt att han får ont i magen. Men det gick över. För ett par timmar senare när vi åkte hem igen så sa han när vi passerade Grums att han skulle kunna gå in och äta en portion till! Men då lade jag in veto direkt för säkerhets skull.
Senare ska jag skriva om gårdagens ätande på Gränden.
Raggmunken i Nyängen är en succé tror jag. Jag hör i kön att det är favoriten nummer ett bland gästerna. Glömde fota tyvärr, annars hade det kunna bli en snygg bild med berget av (extra mycket!) fläsk i förgrunden och en lycklig gubbe kikandes fram bakom.
Efter raggmunksätandet blir han regelmässigt så mätt att han får ont i magen. Men det gick över. För ett par timmar senare när vi åkte hem igen så sa han när vi passerade Grums att han skulle kunna gå in och äta en portion till! Men då lade jag in veto direkt för säkerhets skull.
Senare ska jag skriva om gårdagens ätande på Gränden.
Pressmeddelande från Centerstämman i Örebro!
Det kom på mailen nu i kväll fredag och jag lägger in det här:
Hej! Här kommer pressmeddelandet.
Med vänlig hälsning Katarina Johannesson Kommunstyrelsens ordförande Årjängs kommun +4657314110 +46730510309
-----Original Message-----
From: "Linnea Johansson" <[email protected]>
To:
Date: Fri, 08 May 2009 21:27:45 +0200
Subject: PM Rovdjursfrågan
Pressmeddelande
Målet med den nationella rovdjurspolitiken är att vi ska ha livskraftiga rovdjursstammar efter beslut i Sveriges Riksdag.
Regeringens utredare Åke Pettersson (c) säger i sitt betänkande om de stora rovdjuren att vi ska göra halt, när målet för varg är nått, med en försiktig reglering av stammen.
Centerpartiet anser nu att målet är nått och att man måste försöka få till en förvaltning med licensjakt på vargstammen.
På Centerpartiets Riksstämma i Örebro behandlades en motion från Värmland angående förd rovdjurspolitik. Med agerande från Ola Persson, Sunne, och Daniel Bäckström, Säffle, förstärktes möjligheten till lokalt inflytande på den regionala förvaltningen.
Centerstämmans beslut angående lokalt inflytande i rovdjursfrågan är en framgång för landsbygden och livskvalitén för de boende. Årjängscentern, med Roland Kylén i spetsen, har arbetat intensivt med lösa problematiken i rovdjursfrågan.
-Nu har vi tagit ett rejält steg i rätt riktning", säger Katarina Johannesson, Årjäng.
Efter uttalande från Miljöminister Andreas Carlgren har vi i Värmland goda förhoppningar om att propositionen, som snart presenteras, kommer att gå Värmlands väg.
Katarina Johannesson, Kommunstyrelsens ordförande Årjäng 0730510309
Ola Persson, kommunstyrelsens ordförande Sunne 0706725027
Daniel Bäckström, Kommunstyrelsens ordförande Säffle 0706681621
Från centerstämman i kväll kom det här på mail, fr. vänster Daniel Bäckström kommunalråd i Säffle,. Katarina Johannesson kommunalråd i Årjäng, Ola Persson kommunalråd i Sunne. Vem som tagit kortet förmäler inte historien, kanske Linnea på centerkansliet i Karlstad.
Stövargillets årsmöte...
...och mat förstås blir det i kväll. På Gränden i Årjäng.
Har tranor mobiltelefoner eller nåt?
Nu är det i alla fall exakt 30 stycken där nere på åkrarna! De där 19 som har varit där förut några dagar måste på något sätt ha kallat in några till. Nu har i alla fall Kanadagässen gett upp sen ett par dagar och lämnat över till den här skrangelbenta armén. Den fortfar att vandra spöklikt i knyckig slow motion, fram och tillbaka i öst - västlig riktning.
Dan Olweus - bra om mobbning!
Här i gränstrakterna mot Norge har vi hört och läst Dan Olweus rätt länge, sedan 1970 - talet. Minns när jag första gången för nu rätt många år sedan hörde honom och Magne Raundalen föreläsa om sitt program för att hejda och förebygga mobbning. De pratade redan då om att man i Norge flyttade mobbarna istället för att flytta på mobbade. Man använde sig också av metoden att sätta in en resursperson på mobbaren istället för att anställa någon som skulle skydda den mobbade Vi som lyssnade tappade nog hakan lite och vi lyssnade förundrat över de här radikala tankarna. Men det hade slagit väl ut.
För oss i Sverige var det en ny tanke och det hade ingen tillämpning hos oss då. Och egentligen inte senare heller. Skolverket i vårt land har inte riktigt godkänt Olweus, trots att hans metod används framgångsrikt på c:a 500 skolor i Norge och c:a 2000 i USA
- Jag tror inte att man gillar att jag säger att vuxna ska vara auktoriteter i skolan, säger han i en artikel i senaste numret av Pedagogiska magasinet ( maj 09).
Och han har säkert rätt. I Sverige envisas man ju med att förväxla ordet "auktoritet" med ordet "auktoritär" och genast står någon och viftar med filmen "Hets" i bakgrunden.
Dessutom har man i Sverige trott att om man avskaffar lärarens auktoritet så inträder demokrati i klassrummet. Det är naturligtvis inte sant. Om lärarens auktoritet försvinner i skolan så försvinner ofta också garanten för demokrati i skolan och ersätts med elevernas anarki. Mobbningen får fältet fritt. Har man tur så blir det en from anarki, men har man otur så blir det rent bedrövligt och ingen har makt att få hejd på det hela. Därför står vi här idag med klasser som fungerar jättebra och det är hur lugnt som helst och klasser som är ett rent helvete för elever och lärare. Det blir slumpen som avgör. Och det kan variera totalt från klass till klass på samma skola.
Jag är glad att Olweus goda och dokumenterade idéer nu har fått fotfäste i den svenska politiken och att vi har fått fram beslut som gör det möjligt att tillämpa ett bra koncept även här. BRÅ (Brottsförebyggande rådet) har gjort en vetenskaplig , internationell genomgång av 30 olika antimobbningsprogram och det visade sig att Olweusprogrammet och de metoder som inspirerats av detta ger bäst resultat. Man minskar mobbningen med 30 - 50 % och reducerar dessutom skadegörelse och skolk i skolan. Boken om detta har översatts till 20 språk och metoden används i många länder. Hans studie av 900 Stockholmspojkar räknas som den första vetenskapliga studien av mobbning.
Olweusprogrammet bygger på forskning som säger att de som mobbar är aggressiva mot barn och vuxna, de har ofta god självkänsla, kommer inte från speciellt dåliga hem, de är positiva till våld och är oftast pojkar. De som blir mobbade är som barn är mest. De kan vara lite mer osäkra och känsliga, men har sällan yttre avvikelser. Både pojkar och flickor kan bli mobbade.
Enligt Olweus så måste man för att stoppa och förebygga mobbning ha mycket goda rastvaktrutiner eftersom det är på raster utom synhåll som mobbningen sker. Det ska finnas tydliga regler i klasserna om att man ska hjälpa mobbade kamrater. Allvarliga samtal ska föras direkt med elever som mobbar och deras föräldrar. Skolan ska genomsyras av att mobbning inte tolereras och arbetet mot mobbning ska bli en del av skolans vardag.
Nu vägrar jag ju att sälla mig till dem som enögt tror att forskningen har svaret på alla frågor och att dess resultat är tillämpbara alltid och överallt. Forskningsresultat ska hanteras med en nypa salt och det vore förödande om långsiktiga politiska beslut skulle vila på tillfälliga forskningstrender. Men Olweus metod bottnar både i teori och mycken praktik och är värd uppmärksamhet i Sverige också äntligen.
För oss i Sverige var det en ny tanke och det hade ingen tillämpning hos oss då. Och egentligen inte senare heller. Skolverket i vårt land har inte riktigt godkänt Olweus, trots att hans metod används framgångsrikt på c:a 500 skolor i Norge och c:a 2000 i USA
- Jag tror inte att man gillar att jag säger att vuxna ska vara auktoriteter i skolan, säger han i en artikel i senaste numret av Pedagogiska magasinet ( maj 09).
Och han har säkert rätt. I Sverige envisas man ju med att förväxla ordet "auktoritet" med ordet "auktoritär" och genast står någon och viftar med filmen "Hets" i bakgrunden.
Dessutom har man i Sverige trott att om man avskaffar lärarens auktoritet så inträder demokrati i klassrummet. Det är naturligtvis inte sant. Om lärarens auktoritet försvinner i skolan så försvinner ofta också garanten för demokrati i skolan och ersätts med elevernas anarki. Mobbningen får fältet fritt. Har man tur så blir det en from anarki, men har man otur så blir det rent bedrövligt och ingen har makt att få hejd på det hela. Därför står vi här idag med klasser som fungerar jättebra och det är hur lugnt som helst och klasser som är ett rent helvete för elever och lärare. Det blir slumpen som avgör. Och det kan variera totalt från klass till klass på samma skola.
Jag är glad att Olweus goda och dokumenterade idéer nu har fått fotfäste i den svenska politiken och att vi har fått fram beslut som gör det möjligt att tillämpa ett bra koncept även här. BRÅ (Brottsförebyggande rådet) har gjort en vetenskaplig , internationell genomgång av 30 olika antimobbningsprogram och det visade sig att Olweusprogrammet och de metoder som inspirerats av detta ger bäst resultat. Man minskar mobbningen med 30 - 50 % och reducerar dessutom skadegörelse och skolk i skolan. Boken om detta har översatts till 20 språk och metoden används i många länder. Hans studie av 900 Stockholmspojkar räknas som den första vetenskapliga studien av mobbning.
Olweusprogrammet bygger på forskning som säger att de som mobbar är aggressiva mot barn och vuxna, de har ofta god självkänsla, kommer inte från speciellt dåliga hem, de är positiva till våld och är oftast pojkar. De som blir mobbade är som barn är mest. De kan vara lite mer osäkra och känsliga, men har sällan yttre avvikelser. Både pojkar och flickor kan bli mobbade.
Enligt Olweus så måste man för att stoppa och förebygga mobbning ha mycket goda rastvaktrutiner eftersom det är på raster utom synhåll som mobbningen sker. Det ska finnas tydliga regler i klasserna om att man ska hjälpa mobbade kamrater. Allvarliga samtal ska föras direkt med elever som mobbar och deras föräldrar. Skolan ska genomsyras av att mobbning inte tolereras och arbetet mot mobbning ska bli en del av skolans vardag.
Nu vägrar jag ju att sälla mig till dem som enögt tror att forskningen har svaret på alla frågor och att dess resultat är tillämpbara alltid och överallt. Forskningsresultat ska hanteras med en nypa salt och det vore förödande om långsiktiga politiska beslut skulle vila på tillfälliga forskningstrender. Men Olweus metod bottnar både i teori och mycken praktik och är värd uppmärksamhet i Sverige också äntligen.
KSAU på besök i Sillerud
Det var besök i Sillerud från Kommunstyrelsens arbetsutskott, nyanställda tjänstemän och några till. Arrangör för det hela var Silleruds framtidsgrupp och arrangemanget kallas Eriksgata i Sillerud.
Man hade den här gången ambitionen att besöka platser som man kanske inte sett förut i Sillerud. Det blev Camp Grinsby, Ateljé Skogen, Sillebotten, Egenäs, Noretjärns stuguthyrning bl.a. (se fullständig förteckning i en kommentar från Framtidsgruppen!) . Den gamla kyrkplatsen, badplatsen och vikingagravarna ligger vackert. Roland bjöd på kolbullar här och berättade om bygdens historia. På plats här för att berätta om sin verksamhet var några Sillerudsföretagare,; bl.a. Hermanssons Gräv, Stenarsbyns gård med köttproduktion, ICA- Sillerud, Liane Byggservice och stuguthyrning, Signebyns friskola samt några av alla föreningar; Båtklubben Idun.
Här syns Runar Patriksson f.d. riksdagsman folkpartiet och Roland.
Katarina Johannesson kommunalråd i Årjäng (c)
Marita Närtell anställd på Årjängs kommun, Gunilla Svantorp (s)-politiker Årjäng och Värmlands läns landsting och Roland med kolbullepannan.
Man hade den här gången ambitionen att besöka platser som man kanske inte sett förut i Sillerud. Det blev Camp Grinsby, Ateljé Skogen, Sillebotten, Egenäs, Noretjärns stuguthyrning bl.a. (se fullständig förteckning i en kommentar från Framtidsgruppen!) . Den gamla kyrkplatsen, badplatsen och vikingagravarna ligger vackert. Roland bjöd på kolbullar här och berättade om bygdens historia. På plats här för att berätta om sin verksamhet var några Sillerudsföretagare,; bl.a. Hermanssons Gräv, Stenarsbyns gård med köttproduktion, ICA- Sillerud, Liane Byggservice och stuguthyrning, Signebyns friskola samt några av alla föreningar; Båtklubben Idun.
Här syns Runar Patriksson f.d. riksdagsman folkpartiet och Roland.
Katarina Johannesson kommunalråd i Årjäng (c)
Marita Närtell anställd på Årjängs kommun, Gunilla Svantorp (s)-politiker Årjäng och Värmlands läns landsting och Roland med kolbullepannan.
Lite mer bilder från brukningen på gården.
Bilderna är alltså tagna under helgen när våra arrendatorer jobbade för fullt med vårbruket.
Olweus är bäst!
Dan Olweus är Mobbningsforskaren med stort M! Jag har lyssnat på honom och Magne Raundalen flera gånger för länge sedan och deras teorier håller för mig, både teoretiskt och praktiskt. Läser just nu om Olweus i Pedagogiskt magasin. Måste skriva om det i morgon torsdag. Han är så klok och kunnig och förtjänar respekt.
Och så blir det ett inlägg under dagen om KSAUs besök i Sillerud. Och bilder därifrån.
Och så blir det ett inlägg under dagen om KSAUs besök i Sillerud. Och bilder därifrån.
250 duvor, 19 tranor och så gåsen igen!
Fågellivet här på Liane är helt sanslöst för tillfället! Och det mesta tror jag beror på arrendatorernas val av gröda, för det är på Smörhôlera de är alltihopa, där ärtorna är sådda. I morse var de 19 tranorna där igen, lugnt spankulerande med värdiga höga kliv i såddens längdriktning. De marscherar som en vingelbent armé där nere, fram och tillbaka i samma rättning; öst-väst. Det ser lätt absurt ut!
Nu när jag kom hem från jobbet sen eftermiddag så var det duvor. Jag gjorde ett tappert försök, inte att räkna alla, men att räkna några över ett geografiskt område och så gånga det med resten. Och jag kom fram till svindlande minst 250 stycken!
Undrar varför alla fåglar är så begeistrade i ärtor? För det är bara på ärtåkrarna de går, ingen annanstans.
Först publicerar jag gåsen som vi såg nere i viken för ett tag sen och som har vållat huvudbry, den som är vit där Kanadagäss brukar vara svarta. (Det som ser gult ut på ryggen är inte gult, det är brun-svart-grått) Dessutom har den ett väldigt vitt bakparti. Och en tydlig halskrage. Min kollega Marianne på skolan som var i Japan under påskhelgen säger att hon såg massor av såna här gäss i Japan. jag har fått tips på hybrid eftersom gäss tydligen saknar rasfördomar och parar sig blindvilt med ´mellan olika arter. Dessutom har någon spekulerat i Stripgås. Gubben tror på vitkindad gås. Jag kollade själv på något som heter Svangås. Tips på vilken art det är mottages fortfarande tacksamt! Fast gåsen, vilken det än är, kan i alla fall inte beskyllas för att stjäla ärtor för arrendatorerna. 
Det här är två av ärttjuvarna, två av de 19 tranorna. Visst ser de lätt högfärdiga ut!? Och rör sig liksom i knyckig slow motion.
Här syns duvor som svarta prickar, men jag lovar när jag tog bilden var det bara en bråkdel så många som idag. Idag var det alldeles svart på åkern av duvor och de sitter i träden runt huset och hoar med sina spöklika stämmor. Sen är det lite spridda måsar och några kråkfåglar också. Men duvorna är den stora populationen.
Himla roligt jobb har jag!
Det är svårt att beskriva, men jag har ett himla roligt jobb! Jag är verkligen glad hela dagarna och känner att mungiporna går uppåt för det mesta. Jag har fått en närmaste kollega som är suveränt duktig och som tänker som jag. (Ibland så lika att det är magiskt!) De övriga kollegorna är positiva och stöttande.
Bland eleverna möter jag så mycket värme och klokskap. Ni anar inte vilken kapacitet 7- 8- åringar har om man tar sig tid att lyssna! Med åren blir jag allt mer fascinerad över att så unga människor kan ha hunnit med att förstå så mycket. På bara några år har de tagit till sig ett helt språk både muntligen och skriftligen. De använder språket som ett verktyg både för att skapa goda relationer och att utvecklas kunskapsmässigt. Ändå har de ju bara levt i några futtiga få år!! Tänk om jag kunde lära mig så mycket så snabbt!
De är kapabla att ta ansvar för mycket av sina egna liv, de hjälper till och ställer upp för andra barn och vuxna i sin närhet!
På något sätt känns de som hjältar i vardagen. När de får chansen att vara med och påverka målsättning med klassens arbete och utvärderingen, så tar de det på allvar både i jobbet med skolarbete och jobbet med att skapa en bra klass. Det positiva resultatet faller verkligen tillbaka på dem själva. Det är ju de som har gjort det bra tillsammans med föräldrarna!
Min fascination och beundran för barns kapacitet tilltar för varje år. Det låter kanske märkligt att säga att jag som varit lärare i så många år, ändar mitt yrkesliv med att se upp till mina elever. Men så är det nog i alla fall när jag nu har anledning att börja summera både året och yrkeslivet.
Bland eleverna möter jag så mycket värme och klokskap. Ni anar inte vilken kapacitet 7- 8- åringar har om man tar sig tid att lyssna! Med åren blir jag allt mer fascinerad över att så unga människor kan ha hunnit med att förstå så mycket. På bara några år har de tagit till sig ett helt språk både muntligen och skriftligen. De använder språket som ett verktyg både för att skapa goda relationer och att utvecklas kunskapsmässigt. Ändå har de ju bara levt i några futtiga få år!! Tänk om jag kunde lära mig så mycket så snabbt!
De är kapabla att ta ansvar för mycket av sina egna liv, de hjälper till och ställer upp för andra barn och vuxna i sin närhet!
På något sätt känns de som hjältar i vardagen. När de får chansen att vara med och påverka målsättning med klassens arbete och utvärderingen, så tar de det på allvar både i jobbet med skolarbete och jobbet med att skapa en bra klass. Det positiva resultatet faller verkligen tillbaka på dem själva. Det är ju de som har gjort det bra tillsammans med föräldrarna!
Min fascination och beundran för barns kapacitet tilltar för varje år. Det låter kanske märkligt att säga att jag som varit lärare i så många år, ändar mitt yrkesliv med att se upp till mina elever. Men så är det nog i alla fall när jag nu har anledning att börja summera både året och yrkeslivet.
Arrendatorerna = goda naturvårdare!
Nu är det sått på Liane. De duktiga arrendatorerna från Långserud har som vanligt gjort alltsammans snabbt, snyggt och rationellt. De invaderar här några få dagar med ett antal traktorer, några flitiga ättlingar och så är det hela klart.
Inte nog med att de vårdar brukandet av gården. De har utan egen förskyllan blivit goda naturvårdare. Här nere på Smörhôlera så sådde de ärtor. Första dagen så var hela åkern täckt av duvor som följde raderna och åt. Nu idag måndag på morgonen så gick 19 (!) tranor här och mumsade. Det kallar jag naturvård!
Mellan dem svingade ett par tofsvipor. Jag hoppas att deras ägg är räddade (om de hunnit lägga några än) eller att de kan lägga om i annat fall.
Det är lika fint varje år att åka upp hit på Prästgården och se ner över de nysådda åkrarna. Det är ju härifrån Roland ska spana efter "käringar" sen när det börjar gro (glipor i sådden!) .
Inte nog med att de vårdar brukandet av gården. De har utan egen förskyllan blivit goda naturvårdare. Här nere på Smörhôlera så sådde de ärtor. Första dagen så var hela åkern täckt av duvor som följde raderna och åt. Nu idag måndag på morgonen så gick 19 (!) tranor här och mumsade. Det kallar jag naturvård!
Mellan dem svingade ett par tofsvipor. Jag hoppas att deras ägg är räddade (om de hunnit lägga några än) eller att de kan lägga om i annat fall.
Det är lika fint varje år att åka upp hit på Prästgården och se ner över de nysådda åkrarna. Det är ju härifrån Roland ska spana efter "käringar" sen när det börjar gro (glipor i sådden!) .
Charlotte Perrelli och jag från Värends Nöbbele!
Jag råkade se släktforskningsprogrammet med Charlotte Perrelli. Det var intressant att se eftersom jag har släktforskat en del för länge sedan. Lustigt nog härstammar Charlotte från samma småländska lilla ort som min far och hans släkt; Värends Nöbbele utanför Växjö. Det blev alltså också en nostalgitripp att höra de gamla kända ortnamnen.
Hon kommer från Kåramålatorp och min far från Värnlanda Östregård (Väderlanda Östregård på kartan!). Båda ligger i Nöbbele. Jag har aldrig bott i Nöbbele själv men när jag var liten så hälsade vi ofta på min faster och farbror som bodde kvar där i släktgården. Jag vet inte hur Östregård och Kåramålatorp ligger i förhållande till varandra. Jag hittar bara Östregård och Rustmästargården på Google maps. När jag var liten fanns mina andra släktingar på Brunnsmåla och på Värnlanda gård (Väderlanda gård ) i Nöbbele.
Släktforskning är himla kul och jag skulle vilja ta tag i det igen och fortsätta nysta i trådar som hänger lösa sen förra gången. Nu är det ju mycket enklare när mycket finns på internet. Man slipper sitta där och leta på mikrofilm.
Hon kommer från Kåramålatorp och min far från Värnlanda Östregård (Väderlanda Östregård på kartan!). Båda ligger i Nöbbele. Jag har aldrig bott i Nöbbele själv men när jag var liten så hälsade vi ofta på min faster och farbror som bodde kvar där i släktgården. Jag vet inte hur Östregård och Kåramålatorp ligger i förhållande till varandra. Jag hittar bara Östregård och Rustmästargården på Google maps. När jag var liten fanns mina andra släktingar på Brunnsmåla och på Värnlanda gård (Väderlanda gård ) i Nöbbele.
Släktforskning är himla kul och jag skulle vilja ta tag i det igen och fortsätta nysta i trådar som hänger lösa sen förra gången. Nu är det ju mycket enklare när mycket finns på internet. Man slipper sitta där och leta på mikrofilm.
Jocke Smålänning på Skogsdagen i Årjäng söndag 3:e maj. (Uppdaterat!)
Uppdaterat längre ner med bilder: Skogdagen börjar klockan 9 på morgonen och Jocke Smålänning kör sin berömda trickskytteshow klockan 10.15 - 11.00 uppe vid drive-in parkeringen. Det är en suverän show som man inte kan missa. Han är chefsinstruktör i skytte i Jägareförbundet säger Roland och otroligt skicklig. Normalt kostar hans show så mycket att det är svårt att få honom till en så liten ort som Årjäng men via goda kontakter så har man lyckats få hit honom. (Till oss kommer han redan i kväll tror jag, för att övernatta här tillsammans med Lennart från Knappstad med lilla dotter Elin).
Skogsdagens tema är jakt, fiske, skog. Det visas skogsmaskiner av olika slag i funktion, det säljs olika saker, det bjuds på mat av olika slag, det finns tävlingar för barn och hundbedömningar av olika raser av Britt- Marie Nordqvist kl 12.00.
Det är trofébedömning också, det går att ta med egna älghorn för bedömning.
Sen är det Stubbefolket för barn, luftgevärsskytte och tur med hästekipage.
Fram til 11.00 är det fritt inträde och slut kl 15.00.
Det var en väldigt trevlig dag förra året.
Sen är det alldeles vanligt trav förstås. Det är ju inte heller fel!!
Uppdaterat söndag kväll: Lennart och Jocke och Elin förstås kom hit i går kväll. Vi grillade och det blev mycket berättande ur levande livet, eller hur man ska uttrycka det och allt handlade inte om jakt, åtminstone var en del mycket indirekt jakt i så fall. Roligt var det i alla fall med många glada skratt.
Idag söndag blev det i alla fall skjutning. Och en fanstisk show! Så där kan man inte skjuta var en vanlig kommentar. Han sköt hållandes geväret upp och ner, från höften, från midjan, han sköt frukter och golfbollar, han sköt 10 lerduvor åt gången. Samtidigt var det show och prat förstås.
Publiken var talrik och verkade nöjd. Det gladde eftersom Roland lagt ner sammanlagt ett antal dagars jobb för att ordna just det här. Jocke heter verkligen Smålänning i efternamn. Han är alltså född i Dalarna, växte upp i Hälsningland, bor nu i Stockholm (Haninge) och heter 'Smålänning. Låter lite märkligt. Namnet kommer från hans familj på fadrens sida och endast en av ättlingarna i varje generation får ha namnet Smålänning. Han är skytteinstruktör för nationella insatsstyrkan och tävlingsskjuter på internationell nivå. Jocke skulle ha varit med på OS ett år, men blev illa kattbiten och kunde inte åka. Detta med skytte är hans försörjning, han anordnar skyttedagar för företag med instruktioner och mat och hela kittet. PÅ ett år avlossar han så där 80.000 skott. Morgondagen, måndag, ska han delvis tillbringa i Åmotsfors och träffa en annan Årjängsbo antar jag; Torbjörn L. som är chef där. Han har självklart också många vänner och bekanta inom Jägareförbundet och bland jägare.
Britt - Marie Nordqvist gjorde en väldigt bra information med hundbedömning. Hon gjorde klart varför det är viktigt med en stark och bra exteriör på brukshundar som ska jobba fysiskt hårt och också hur viktig den mentala träningen är för hunden så att den blir en bra samarbetspartner. Sen var det många utställare som hade bra uppvisningar och det var mycket folk i rörelse. Även travet blev välbesökt den här dagen.
Skogsdagens tema är jakt, fiske, skog. Det visas skogsmaskiner av olika slag i funktion, det säljs olika saker, det bjuds på mat av olika slag, det finns tävlingar för barn och hundbedömningar av olika raser av Britt- Marie Nordqvist kl 12.00.
Det är trofébedömning också, det går att ta med egna älghorn för bedömning.
Sen är det Stubbefolket för barn, luftgevärsskytte och tur med hästekipage.
Fram til 11.00 är det fritt inträde och slut kl 15.00.
Det var en väldigt trevlig dag förra året.
Sen är det alldeles vanligt trav förstås. Det är ju inte heller fel!!
Uppdaterat söndag kväll: Lennart och Jocke och Elin förstås kom hit i går kväll. Vi grillade och det blev mycket berättande ur levande livet, eller hur man ska uttrycka det och allt handlade inte om jakt, åtminstone var en del mycket indirekt jakt i så fall. Roligt var det i alla fall med många glada skratt.
Idag söndag blev det i alla fall skjutning. Och en fanstisk show! Så där kan man inte skjuta var en vanlig kommentar. Han sköt hållandes geväret upp och ner, från höften, från midjan, han sköt frukter och golfbollar, han sköt 10 lerduvor åt gången. Samtidigt var det show och prat förstås.
Publiken var talrik och verkade nöjd. Det gladde eftersom Roland lagt ner sammanlagt ett antal dagars jobb för att ordna just det här. Jocke heter verkligen Smålänning i efternamn. Han är alltså född i Dalarna, växte upp i Hälsningland, bor nu i Stockholm (Haninge) och heter 'Smålänning. Låter lite märkligt. Namnet kommer från hans familj på fadrens sida och endast en av ättlingarna i varje generation får ha namnet Smålänning. Han är skytteinstruktör för nationella insatsstyrkan och tävlingsskjuter på internationell nivå. Jocke skulle ha varit med på OS ett år, men blev illa kattbiten och kunde inte åka. Detta med skytte är hans försörjning, han anordnar skyttedagar för företag med instruktioner och mat och hela kittet. PÅ ett år avlossar han så där 80.000 skott. Morgondagen, måndag, ska han delvis tillbringa i Åmotsfors och träffa en annan Årjängsbo antar jag; Torbjörn L. som är chef där. Han har självklart också många vänner och bekanta inom Jägareförbundet och bland jägare.
Britt - Marie Nordqvist gjorde en väldigt bra information med hundbedömning. Hon gjorde klart varför det är viktigt med en stark och bra exteriör på brukshundar som ska jobba fysiskt hårt och också hur viktig den mentala träningen är för hunden så att den blir en bra samarbetspartner. Sen var det många utställare som hade bra uppvisningar och det var mycket folk i rörelse. Även travet blev välbesökt den här dagen.
Grillning i Hol
Vi var i Hol på grillning i kväll fredag 1:a maj. Det var A och U samt deras goda vänner W och K från Hamburg och grannarna R och M med barnen E och E. 
Efter grillning och kaffe så satt vi vid elden och pratade. Det här att kunna elda ute i sin egen trädgård är inte självklart för tyskar så man uppskattar det verkligen. I kväll behövdes det också eftersom temperaturen gick ner mot bara 5 plus på slutet! A har grävt en rejäl eldstad i sin trädgård och nu har han gjort i ordning två trädgårdslampor också.
Vårbruk 2009
Nu är det vårbruk på Liane för fullt! Arrendator-O tittade in här idag fredag på förmiddagen. Det har pågått ett par dagar och ser fint ut. Här är dyngavdelningen och tillhörande harv från igår. Nu idag fredag ska det sås. Våra kära arrendatorer vill promt att jag ska göra en blogg för gården så de slipper leta bland annan text för att se sig själva. De är ena riktiga linslöss. :-)) Så nu får det bli som de vill, det brukar bli som de vill.
Idag fredag kom Arrendator - O s fru T hit med fika. Det var meningen att det skulle bli fältmässigt men min gubbe är inte så mycket för att sitta på backen så det fick bli här på altanen istället. Efter fika gick fru T och jag ut med hundarna, Hon hade två medhavda och jag tog Oskar. Kanonväder har vi här. och nu har värsta dynglukten lagt sig också. 
Valborgsfirande 2009
Vi firade Valborgsmässafton på hembygdsgården i Sillerud. Det var fint arrangemang med bl.a. sång av Urbandet och Silbodals kyrkokör, helt traditionsenligt. Kyrkoherde Maria Ribäck höll ett roligt tal om sina lektioner i den lokala dialekten och gjorde "examensprov" genom att rabbla ett antal ortnamn med det lokala korrekta uttalet. Det är inte lätt kan jag säga som inte heller är inföding. Att Elgtån uttalas ungefär som Ärttå är inte lätt att veta och att det som på skyltarna heter Bryngelsbyn heter Brönnsbön och att Eskedalen kallas Äschdarn. Men Maria klarade "examen" med glans. Tyvärr var det får torrt för att elda i år så det blev ingen valborgsbrasa.
Några av de charmiga grannbarnen var där också. Här är en gladlynt liten dam med violblå ögon. Hon strävade och hjälpte Carina att dirigera kören också. I kören var morfadren med också. 
Också traditionsenligt så var vi inbjudna till Järpås, Rolands systerdotter med familj på fika efteråt. Här ser vi dotter M med nytillskottet i familjen; Ms varmblod Figaro cd. M är mycket travintresserad, har kommit in på hästgymnasium på Lillerud men funderar också på Vången utanför Östersund som har en mer speciellt travinriktad linje. Hon har varit där på besök en vecka och fick ett gott intryck. Det är svårt att bestämma sig förstås. Närmast på tur står ungdomslicens för att få köra travlopp. M har gjort 2 godkända provstarter för den och har 8 kvar. Sen kommer det till en hel del teori förstås. Underligt det där med travgener! Det finns massor av häst och trav i den här släkten och M har ordentlig "belastning" från båda föräldrarna. Figaro var fin i alla fall och han travade fint när M visade upp honom för oss. Lilla ponnyn Ola får vara kvar i alla fall. 
Roland testade också sulkyn. Han ska ju vara med på ponnylopp i början på juni här i Årjäng när kommunföreträdare från Årjäng ska tävla mot kommunföreträdare från gränskommunen i Norge. Kommunalrådet i Årjäng, Katarina, ligger redan i hårdträning, åtminstone mentalt. 
Så här blev solpanelerna på plats, de som jag berättade om i ett tidigare blogginlägg. 
Utsikten från huset Järpås är suverän på kvällen när solen går ner. Det är Svensbysjön
Okänd gås
Jag skrev för ett bra tag sedan om en gås som vi inte kände igen här nere i viken. Den drog sig till Kanadagässen men liknade inte dem.
Nu har jag hittat bilden på den. Kortet är taget på långt håll så det är svårt att se vad det kan vara, men någon kanske har en hint om vad det är för gås.