Inga Magnusson

På lördagmorgonen var det dags för nytt släpp igen. Vi drog mot Pickarbo den här gången också, i förhoppning att få reda på den haren som inte blev avslutad dagen innan.

Vi slog oss ner uppe på ett berg, där det fanns en rejäl törestam. Vi fick elda i 3 timmar och en kvart ett det duggregniga vädret innan Valsa fick upp haren. Men hon ger sig aldrig om hon har slag.


Jag försökte hela tiden att få med både Roland och hare vid skottillfällena, men det är hopplöst! Här lyckades jag få¨båda i kameraögat men då har jag rörelseoskärpa iställt. Gubben skjuter i alla fall precis när jag tar kortet och skottet ser ut som blå rök (!?)  Om man har goda ögon så kan man uppfatta haren som en ljus fläck till vänster om vägen där borta.






Haren blev skjuten i alla fall, fast jag inte fick det med på bild så bra och Valsa är nöjd.


Den här bilden ville Roland att jag skulle ta när vi gick hem.

Den första haren tog Valsa upp klockan 9 och den sköts vid 10-tiden.

Dagen var ännu lång och vi gick vidare.


Vi passerade flera hus med det här utseendet ungefär, små stugor med nästan inga uthus, lite smått förfallna. Markerna här ägs av skogsbolag och antagligen måste man bygga bostäder så att de anställda hade någonstans att bo. Senare har husen ofta friköpts som fritidshus.

Detta området hör till Värmlands Bergslagen.


Märkligt uthus, antagligen för djur.


Gårdsbrunnen...


Efter husen klev jag ner i en blöthåla och märkte att stöveln blev full i vatten. Jag hade lyckats trampa på en liten pinne som perforerat sulan. Men det spelade inte så stor roll, för stövlarna  är så varma så jag frös inte ändå.


Solen bröt fram mellan molnen och det blev en kanonfin dag.


Vi fortsatte en stig upp emot skogen medan Valsa sökte nya harspår runt oss.


Här i solskenet blev det dags för fika och brasa nr två den här dagen. Roland hittar alltid töre. Jag aldrig. Jag ser inte skillnad. Det ska vara i toppen på tall som är död. Men den ska se ut på ett speciellt sätt, vara liksom svart. Och den brinner i alla väder, även om det regnar.


Här fanns en gammal spång. Medan vi satt här fick Valsa upp en ny hare.


Vi fortsatte skogsvägen upp till Pickarbo. Där fanns ett par skogskojor av olika åldrar.


Vi passerade här .

Valsa jagade på den här haren en stund, men tappade bort spåret. Vi väntade rätt länge men måste till slut koppla henne och gå tillbaka till kursgården.

En fin dag hade vi haft.


På kvällen var det samkväm och här pratar Roland med ordföranden i Torsby jaktvårdskrets. Det är en dam med många goda historier och hon kan berätta dem. Och det var det fler som kunde. Roligt hade vi!

Roland pekade ut "Prinsebacken" på kartan. Enligt muntlig berättartradition så ska Motorprinsen, Bertil, har varit inblandad i en trafikolycka här, en olycka som ledde till att en ung kvinna miste livet. Men på den tiden så blev det inga rubriker av rojalistiska äventyr så det hela lär ha tystats ner. Jag vet inte ens om olyckan var prinsens fel, men det hade antagligen varit illa nog att bli omnämnd i sammanhanget.

Vi var alltså ett par dagar på Jägartorpet. Det är Värmlands läns jaktvårdsförbunds kursgård. Det var aktuellt med jakt i fredags förmiddag och lördag förmiddag. Övrig tid var vikt för möten av olika slag inom förbundet. (Möten som jag inte deltog i).


Jaga hare är mycket eldande i väntan på upptag, alltså att hunden ska få upp en hare. När Valsa fått slag, alltså vittring på hare så kan man börja elda. Här tänder Roland fredagens första lilla brasa. Men det hann aldrig ta sig förrän Valsa fick upp haren och drevet gick i gång. Då måste vi hals över huvud ge oss iväg överkalhygget mot vägen.

Så här såg det ut.


Jakten gick inne i skogen medan vi kom ut på vägen. Där fanns klockrena grävlingspår.


Innan dess passerade vi en plats för nostalgi. Det här gamla jakttornet är troligtvis byggt av Rolands gamle vän, länsjaktvårdare Sven Carmland. De jagade mycket tillsammans och blev goda vänner. Sven gjorde mycket praktisk viltvård och gjorde mängder av fågelholkar. Här sitter en.



Valsa kom ut till vägen men tappade bort haren där. Harar gör en massa konster och knep för att lura en efterföljande hund. Här hoppade haren över till andra sidan vägen, gick försiktigt parallellt med vägen en bit in i ett gransnår. Sedan hoppade han tillbaka i sina egna spår en bra bit, gjorde ett hopp från spåret och satte sig i det höga gräset för att vänta på den "dumma" hunden.  Vi hann se allt detta innan Valsa kom till vägen. När Valsa hittade spåret så jagade hon förstås efter haren in  mot gransnåret. Vlsa passerade bara ett par meter från haren som lugnt väntade in henne. När Valsa passerat haren på ett par meters avstånd så skuttade haren oberört och sakta iväg över vägen allt medan Valsa tappade spåret som tycktes försvinna i tomma intet där haren vänt helt om för att gå tillbaka i egna spår.


Här kommer haren och skuttar över vägen samma väg som han kom...


och fortsätter upp i skogen. Valsa har fortfarande inte fått upp spåret.


Men så småningom lyckades hon hitta det och tredje gången haren kom hit så sköts han med ett skott
Det var en skogshare och den hade nästan färgat ut till vitt. Bara en brun rand kvar på ryggen.

I morgon ska jag lägga ut bilder på de senaste två dagarnas aktiviteter. Vi var på Jägartorpet.

Men i kväll lägger jag ut bilder på lite firande. Vi firar (ojämna) födelsedagar just nu båda två.


Vi var i Hol i kväll lördag och firade. Jag fick en jättefin juldekoration som U gjort själv. Hon är väldigt duktig på sånt och har gjort kransar och annat.

Roland tindrade med ett fint guldpaket:

Det visade sig innehålla en grej till fisket och båten. Det heter downrigger på engelska, jag är osäker på vad det heter på svenska. Man kan fiska djupt med den i alla fall.


En vacker glutenfri tårta åt vi, en med körsbär, choklad, och annat gott i. Vi har ätit den förut fast då med plommon i istället för körsbär.


En fin bordsdekoration hade U gjort till sitt kökdbord. Måste bara visa den också.

idag söndag och jag är jätteorolig. Vi släppte på rådjur på eftermiddagen och det drog iväg först upp emot Sand. Sedan försvann skallet och vi tappade honom på pejlen. Avbröt jakten direkt för att leta upp honom. Körde runt med bilen och lyssnade men inget. Jag stannade då hemma för att se om han dök upp här och Roland fortsatte att leta. Nu ringde han. Han fick signal uppe på Alperna!!! Min stackars lille Oskar jagar för fullt uppe på det högt belägna och  stora bergsområde som vi kallar Alperna.

Han är jättemörkrädd och det kommer han att märka när han tappar villebrådet. Det är kolmörkt ute nu och jag kan inte företa mig någonting mer än att vanka fram och tillbaka över golvet, rastlös som ett avdankat kommunalråd, och tänka ut allt hemskt som kan drabba Oskar i mörkret; uppäten av varg, drunknad i myrarna där uppe, ihjälsparkad av älg osv.  Går bara och väntar på att höra Roland ringa och säga att han har fått tag på honom, hur man nu får det i ett stort sammanhängande otillgängligt skogsområde utan vägar.

Uppdaterat klockan halv 6. Tack o lov var det inte Alperna.!Det var en baksignal på pejlen. Verkade ju helt orimligt också. Det kan vara Bäcken, var han nu har gått över? Ålven? Vägen?  Roland lämnade bilen och går nu med pannlampa rätt in i skogen i totalt mörker för att hitta honom. Han kan ha satt sig någonstans och bara är rädd. Han har verkligen varit mörkrädd sedan han var liten valp.

Uppdaterat klockan fem över 6.  Nu ringde Roland och meddelade att han hittat Oskar. Han satt still uppe i skogen öster om Bäcketjärn, högt uppe på en bergskam och ylade! Rädd förstås och tog sig inte ner. Vi kommer att undra vilken väg han tog dit. Vid Brobacken, vid Tjolitta, vid Bäckekorset, på Udden?  Och Oskar kommer inte att berätta!  Glad är jag i alla fall att han är på väg hem. Men det tar en stund genom skogen innan de kommer fram till bilen. Hoppas de inte går vilse.

Uppdaterat klockan 8 kvällen . Så här ser det ut nu! Vi har just ätit söndagmiddag; älgfärsbiffar, såsröra av med kantareller och lök, potatis, morötter och sallad.  Och nu har både Oskar och gubben kantrat!

Jag säger grattis och tack för senast på en gång, för vi var hos Rolands farbror Nils och firade honom igår redan, fast han fyller i morgon på söndag.

Det känns fantastiskt att få vara med och fira en 90-åring som är så vital och pigg. Vi hade en trevlig kväll med många glada skratt! Hos Nils och de närmaste släktingarna finns en minnesskatt av händelser och människor genom åtskilliga decennier. Och vi fick oss till livs ytterligare några nya berättelser från för länge sedan om när Nils och hans bröder körde i skogen. De fick börja jobba tidigt för att försörja mor och syskon, då deras far gick bort i rätt unga år,  ja egentligen var de med dagens mått mätt bara barn när de fick börja att göra  långa och hårda dagsverken.

Det blev en hel del jordbruksarbete också förstås under brukningssäsongen och alltid mjölkkor i ladugården. Trav och hästar var det stora intresset. Det delades av alla syskonen och av hela släkten (nästan!) Nils bor som jag skrev tidigare här på gården i en av de två lägenheterna i det stora huset. Rolands mamma bor i den andra.

Historierna pendlade mellan många olika episoder och människor på den här festen, en hel del av dem från långt tillbaka i tiden då människor här på den värmländska landsbygden levde under helt andra förhållanden än idag. Framför allt var bygden kanske mer levande och befolkad då. Det producerades både jordbruksvaror och annat,  men många levde en ekonomiskt rätt knaper tillvaro.

Och vi mindes Nils fru Anna också förstås. Hon gick bort för ett antal år sedan men det går inte en vecka utan att vi har anledning att prata om henne fortfarande och minnas vad hon sa och vad hon gjorde. Det är fascinerande att en person som varit avliden så länge ändå hela tiden på något sätt är närvarande och sprider glädje bland de levande.

Vi som firade var svägerskorna M och D, jag och Roland, Nils dotter I med man J, barnbarn A-L, brorson G med fru L, deras barn J och A-C och A-Cs  dotter N, brorsdotter I-L med man G.

Blommorna som gossarna här i huset skickade med blommogram på morgonen. De var väldigt fina.


Fåtöljen och lampan var också presenter. Hon som sitter i är brorsbarnbarnsbarn. Hon som blickar ner strängt från porträttet på väggen är en anmoder, Rolands farmor om jag inte ser fel. Alltså den här flickans farfars farmor. :-)














Jag tog kort på alla blommor jag såg men jag kan ha missat någon. Det betyder inte att den i så fall var mindre vacker utan bara att jag inte såg den



Nils visar också collaget som han fick när han fyllde 60 år 1978. Det har han kvar.
Vi passade TVn under tiden för att se när Postkodlotteriet gratulerade J, Nils brorsbarnbarns man, en av vinnarna den här omgången. Det var ju ett antal från Årjäng som vann förstås.

Nu ska jag ta itu med att skära lite älgkött. Det gäller att passa på medan gubben är ute och jagar hare.

I morgon fredag ska vi fira Rolands farbror Nils som fyller 90 år den 9:e november. Han är fantastiskt pigg och alert och går nästan varje dag med stavar ner till vägen, det är ett par kilometer fram och tillbaka.

Humöret är det heller inget fel på minsann, det är glimten i ögat och ofta skämtsamma kommentarer. När sönerna är hemma så vill de alltid gå till Nils och prata bort en stund. Han bor här på Liane i Rolands föräldrahem. Där finns två lägenheter i huset på gården och Rolands mamma bor i den andra.

På lördag så tror jag vi har anmält oss till något evenemang på hotellet eller om det var på Travmuseet. Hmm jag vet inte vad det var heller förresten. Får forska i det i morgon !  

Det ser ut att bli dåligt väder under helgen, men gubben säger att det blir bra rådjursjakt då. Den som lever får se. Ska i alla fall försöka göra lite mer åt vinterdekorationerna ute. Har köpt en del ljung och sånt.

Idag torsdag har det varit en hektisk dag på jobbet, men en bra dag. Jag är verkligen glad åt att gå till jobbet med eleverna varje dag! Det är ett privilegium att ha ett sånt jobb och jag har en känsla av att inte så många människor har det det så. På kvällen tänker jag ofta på  att det ska bli roligt att komma till skolan dagen därpå och träffa barnen och även de närmaste medarbetarna.

Min mor besöker jag numera en liten stund varje dag, åtminstone alla dagar jag kan. Bra att hon bor i Svensbyn så jag kan titta in på hemvägen från jobbet. Sen blir det friskvårdstimmesmotion minst en timme varje veckan och oftast en rejäl utevistelse en gång till förutom helgernas skogsliv.

Ja, ungefär så ser vardagen ut här på Liane för mig just nu och jag gillar det.

området här i Värmland, Dalsland och över norska gränsen med travbanor. Jag vet inte alla men gissar på Mysen (i Norge) , Årjäng, Åmål, Karlstad och Arvika. Trav är stort här och om jag minns rätt så finns 1100 hästar enbart  i Årjäng. Det innebär i så fall att var tionde invånare i kommunen är en häst, eller hur man nu vill räkna. Framför allt så finns i de här trakterna mycket kallblodstrav, fast kallbloden är utrotningshotade pga en alldeles för smal avelsbas. Rasen är gemensam för Sverige och Norge och finns bara här så det går inte att importera eller så.

Man har något slags samarbete sinsemellan när man fördelar travdagar antar jag. Nästa  år firar man jubileum och det ska bli en Travrikevecka till sommaren med trav på de olika banorna under en vecka. Dessutom hoppas man på en del andra evenemang samtidigt så att det dras mer folk hit då under den tiden.

Idéer kan vara tema med områdestypisk mat med älgkött, svamp och lingon och så. (Mitt förslag om gratis slakt på skruttiga travhästar och en hästköttmeny anammades inte alltså :-).  ) Det kan också vara friluftsaktiviteter för barn inom ramen för något som heter barn i Grenseland, Stubbefolket, boendepaketerbjudanden av olika slag och annat. Förslag och idéer mottages tacksammeligen av Travrike och resp. travbana.

Det blir i alla fall en vecka  nästa sommar i samband med dubbeltravet (stortravet) i Årjäng om jag minns rätt nu.

För att diskutera detta samlades kommunfolk och travfolk från Årjäng och Mysen i Marker kommun  igår kväll för information och idéutbyte.  För att få lite roligt för sig själva och travpubliken så ordnades en landskamp med ponnylopp och kuskarna var alltså kommunpolitiker från Årjängs o Marker kommun.  Årjäng vann fast ettan var en norrman, jag fattar inte hur.


Så här ser gubben ut när han kör ponny. Han är väldigt stolt över tömfattningen och han brukar med bestämdhet hävda att det är synd att den ende i hans släkt som har "tömmelag" inte är intresserad av trav   :-))

Han är övertygad om att han snuvades på en självklar seger pga sabotage; någon hade släppt ut luften ur däcken.  (Hmm ..jag undrar dock om sulkyn möjligtvis var pumpad för någon så där 80 kilo lättare!).

Sen menade han också att ponnyn var för fet (???? ) Jag undrar vad ponnyn tyckte om fetmafördelningen på ekipaget!

Han muttrade något om norska favörer i spårlottningen bakom startbilen också. Himla dålig förlorare är den här gubben alltså!!

Vi hade svårt att se dem i dimman (kanske tur!). Det var rejält tjockt i luften (också!) och det lär vara lite typiskt för just Mysen.



Kommunalråden i de båda kommunerna var också¨med och kämpade i ponnytravet. Katarina Johannesson (t.h.) ledde länge men fick en galopp. Till vänster syns Stein -Erik  Lauvås kommunalråd i Marker. Här diskuteras kanske revanschmatchen som ska gå av stapeln nästa år i Årjäng.  Vi hade i alla fall väldigt trevligt i en god stämning med norskt gemyt.

... och vi har inte alls varit på '''Tranan" som vi trodde utan på Sturehof vid Stureplan med sönerna. Jag åt en smarrig fisk med sjötunga. Sedan gick vi till "Den vassa eggen" ett ställe med dj-musik och sånt. Han som spelar musik där är Mats, en av sönernas goda vänner. Där dök ett antal av goda vänner upp; Johan + Petra, Peter, Daniel osv. Det var roligt att träffa dem igen.

Fast det var hög musik och nu har vi dragit oss tillbaka till hotellet. I morgon lördag ska jag hänga på låset kl 10.000 på Moderna museet, sedan 11.00 på Nationalmuseum och sedan Valdemarsudde och eventuellet Liljevalchs. Vi får se. Medan jag ränner på museer så lastar gubben av lådor hos sonen som just flyttat hit.

V i gratulerar också sonen till den för dagen inköpta lägenheten på Holländargatan. Den blev hans efter en del krångel och kontraktet är skrivet och klart. Så småningom ska han tillträda, men inte nu.  Skönt att det äntligen är färdigt nu igen med budgivning. Mäklaren sa att det är i stort sett bara såna här lägenheter som det är efterfrågan på nu; bra läge och toppskick.

Grattis också till Åsa, kollegan som fick en dotter igår vid 5-tiden!