SE512992C2 - Beredningar med fördröjd frisättning av vattenlösliga peptider - Google Patents

Description

15 20 25 30 512 9,92 2 kända, kan tillfredsställande peptidfrisättningsprofiler i praktiken erhållas enbart i mycket få fall. Speciella åtgär- der màste vidtas för att man skall uppnå kontinuerlig peptid- frisättning för en terapeutiskt aktiv läkemedelsserumnivå och, om så önskas, för att man skall undvika alltför höga läkemedelsserumkoncentrationer, vilket förorsakar icke önsk- värda farmakologiska sido- eller bireaktioner.

Peptidläkemedelsfrisättningsmönstret är beroende av otaliga faktorer, t.ex. peptidtyp och exempelvis huruvida den är när- varande i sin fria eller någon annan form, t.ex. saltform, som kan påverka dess vattenlöslighet. En annan viktig faktor är valet av polymer bland den mycket omfattande lista av möj- ligheter som har beskrivits i litteraturen.

Varje polymertyp har sin karakteristiska biologiska nedbryt- ningshastighet. Fria karboxylgrupper kan bildas, vilka bidrar till pH-värdet i polymeren och sålunda dessutom påverkar pep- tidens vattenlöslighet och följaktligen dess frisättningsmön- ster.

Andra faktorer, vilka kan påverka frisättningsmönstret för depåberedningen, är med hur stor mängd den polymera bäraren fylls med läkemedel, sättet för dess fördelning i polymeren, partikelstorleken samt, i fallet med ett implantat, dessutom dess form. Vidare är stället för beredningen i kroppen av betydelse.

Hittills har ingen somatostatinkomposition i en form med för- dröjd frisättning för parenteral administration kommit ut på marknaden, troligen på grund av att någon komposition uppvi- sande tillfredsställande serumnivåprofil ej har kunnat erhål- las. 10 15 20 25 30 35 512 9,92 3 BESKRIVNING AV DEN KÄNDA TEKNIKEN Polymerberedningar med läkemedel, vilka är utformade för att ge förlängd eller fördröjd frisättning av läkemedlet, är kän- da inom tekniken.

US patent 3 773 919 beskriver beredningar med reglerad fri- sättning av läkemedlet, där läkemedlet, t.ex. ett vattenlös- ligt peptidläkemedel, är dispergerat i en bionedbrytbar och biokompatibel linjär polylaktid eller polylaktid-sam-glyko- lidpolymer. Några läkemedelsfrisättningsmönster har emeller- tid icke beskrivits, och det finns ingen hänvisning till ett somatostatin. US patent 4 293 539 beskriver antibakteriella beredningar i mikropartikelform.

US patent 4 675 189 beskriver beredningar med fördröjd fri- sättning av den LHRH-analoga dekapeptiden nafareline och ana- loga LHRH-släktingar i polylaktid-sam-glykolidpolymerer. Nå- got frisättningsmönster har icke beskrivits.

T. Chang, J.Bioeng., Vol.1, sid 25-32, 1976 har beskrivit fördröjd frisättning av biologiska föreningar, enzymer och vacciner fràn mikropartiklar.

Polymerer/sampolymerer av mjölksyra och laktidlglykolidsampo- lymerer och därmed besläktade kompositioner för användning vid kirurgiska tillämpningar och för fördröjd frisättning och bionedbrytning har omatalats i US patent nr 3 991 776, 4 076 798 och 4 118 470.

Europapatentansökan 0 203 031 beskriver en serie somatosta- tin-oktapeptidanaloger, t.ex. förening RC-160 med formeln D-Phe-Cys-Tyr-D-Trp-Lys-Val-Cys-Trp-NH2 med en brygga mellan -Cys-enheterna i spalterna 15-16.

|.~ (J 15 20 25 30 512 992 4 Möjligheten att mikroinkapsla somatostatiner med polylak- tid-sam-glykolidpolymer har nämnts i krav 18, men inga inst- ruktioner eller detaljer har givits för hur man skulle kunna erhàlla kontinuerlig terapeutiskt aktiv serumnivà.

US patent 4 011 312 beskriver att kontinuerlig frisättning av ett antimikrobiellt läkemedel, t.ex. det vattenlösliga poly- myxin B fràn en polylaktid-sam-glykolidmatris med lág mole- kylvikt (under 2000) och relativt hög glykolidhalt i form av ett implantat kan erhållas, då implantatet insättes i spenka- nalen hos en ko. Läkemedlet frisättes på kort tid tack vare den höga glykolidhalten och den làga molekylvikten för poly- meren, vilka bada stimulerar snabb polymerbionedbrytning och sålunda motsvarande snabb frisättning av läkemedlet. Ett re- lativt högt innehåll av läkemedel bidrar dessutom till snabb läkemedelsfrisättning. Inga somatostatiner och inga läkeme- delsfrisättningsmönster har beskrivits.

Europapatent nr 58 481 omtalar att kontinuerlig frisättning av en vattenlöslig peptid från ett polylaktidpolymerimplantat stimuleras av sänkning av molekylvikten för åtminstone en del av polymermolekylerna därigenom att glykolidenheter införes i polymermolekylen, därigenom att segmentpolymerkaraktären hos polymeren ökar då polylaktid-sam-glykolidmolekyler användes, därigenom att innehållet av läkemedel i polymermatrisen ökas och därigenom att implantatets yta ökas. Även om somatostatiner omtalas som vattenlösliga peptider, har nägra somatostatinfrisättningsprofiler icke beskrivits och ingen indikation har givits pà hur man skulle kunna kom- binera alla dessa parametrar för att erhålla exempelvis kon- tinuerlig somatostatinserumnivá under åtminstone en vecka, t.ex. en månad.

Europapatent nr 92 918 beskriver att kontinuerlig frisättning av peptider, företrädesvis hydrofila peptider, under lang 15 20 25 30 35 512 992 5 tidsperiod kan erhållas om peptiden införlivas i en konven- tionell hydrofob polymermatris, t.ex. av en polylaktid, som görs mera tillgänglig för vatten därigenom att man i dess molekyl införlivar en hydrofil enhet, t.ex av polyetylengly- kol, polyvinylalkohol, dextran, polymetakrylamid. Det hydro- fila bidraget till den amfipatiska polymeren kommer från alla etylenoxidgrupper i fallet med en polyetylenglykolenhet, fràn de fria hydroxylgrupperna i fallet med en polyvinylalkoholen- het eller en dextranenhet och från amidgrupperna i fallet med en polymetakrylamidenhet. Beroende pa närvaron av den hydro- fila enheten i polymermolekylerna erhåller implantatet hydro- gelegenskaper efter absorption av vatten. Somatostatin omta- las som en hydrofil peptid, men nagon frisättningsprofil har icke beskrivits och nagon information har icke givits vad beträffar den typ av polymer som föredras för denna peptid eller vilken molekylvikt och hur många hydrofila grupper den bör ha.

Den brittiska patentskriften GB 2 145 422 B beskriver att fördröjd frisättning av läkemedel av olika typer, t.ex. av vitaminer, enzymer, antibiotika, antigener, kan erhållas un- der lang tidsperiod om läkemedlet införlivas i ett implantat, t.ex. av mikropartikelstorlek, tillverkat av en polymer av en polyol, t.ex. glukos eller mannitol, med en eller flera, fö- reträdesvis minst 3, polylaktidestergrupper. Polylaktidester- grupperna innehåller företrädesvis exempelvis glykolidenhe- ter. Inga peptider, t.ex. somatostatiner, omtalas som läkeme- del och inga serumläkemedelsnivaer har beskrivits.

SAMMANFATTNING AV UPPFINNINGEN Föreliggande uppfinning hänför sig till beredningar med för- dröjd frisättning, t.ex. mikropartikelberedningar, av ett läkemedel, i synnerhet av ett hormoniellt aktivt vattenlös- ligt somatostatin eller en somatostatinanalog, såsom oktreo- tid, vilka ger tillfredsställande plasmaläkemedelsniva och, 10 15 20 25 35 512 992 6 t.ex. i en bionedbrytbar, biokompatibel polymer, exempelvis i en inkapslande polymermatris. Polymermatrisen kan vara en syntetisk eller naturlig polymer.

Mikropartikarna enligt föreliggande uppfinning kan framstäl- las medelst vilken som helst konventionell teknik, t.ex. en organisk fasseparationsteknik, en spraytorkningsteknik eller en trippelemulsionsteknik, där polymeren fälls ut tillsammans med läkemedlet, följt av ett hàrdnande eller härdande av den resulterande produkten, när fasseparations- eller trippel- emulsionsteknik användes.

Om så önskas, kan beredningarna med fördröjd frisättning fö- religga i form av ett implantat.

Vi har funnit en speciellt användbar modifikation av fassepa- rationstekniken för framställning av mikropartiklar av vilket som helst läkemedel.

Följaktligen tillhandahåller föreliggande uppfinning också ett förfarande för framställning av en mikropartikel innefat- tande ett läkemedel i en bionedbrytbar, biokompatibel bärare, vilket innefattar stegen att man: a) löser det polymera bärarmaterialet i ett lämpligt lös- ningsmedel, vari läkemedelsföreningen ej är löslig, b) tillsätter och dispergerar en lösning av läkemedels- föreningen i ett lämpligt lösningsmedel, t.ex. en alkohol, som är ett icke-lösningsmedel för polymeren, i lösningen fràn steg a), c) tillsätter ett fasinduceringsmedel till dispersionen fràn steg b) för att inducera eller åstadkomma mikropartikel- bildning, 10 20 25 30 35 512 992 d) tillsätter en olja-i-vatten-emulsion till blandningen fràn steg c) för att härda mikropartikeln eller bringa mikro- partikeln att hàrdna, och e) utvinner mikropartikeln.

Vi har också funnit en speciellt användbar modifikation av trippelemulsionstekniken för framställning av mikropartiklar av vilket som helst läkemedel.

Följaktligen tillhandahåller föreliggande uppfinning: Ett förfarande för framställning av mikropartiklar, vilket innefattar att man (i) intensivt blandar en vatten-i-olja-emulsion bildad av ett vattenbaserat medium och ett med vatten icke blandbart organiskt lösningsmedel, varvid läkemedlet är närvarande i den ena fasen och en bionedbrytbar, biokompatibel polymer är närvarande i den andra, med ett överskott av ett vattenbase- rat medium innehallande en emulgerande substans eller en skyddskolloid till bildning av en vatten-i-olja-i-vatten-e- mulsion, utan att nagon läkemedelsbevarande eller -kvarhà1- lande substans sättes till vatten-i-olja-emulsionen eller att nagot mellanliggande viskositetsförhöjningssteg användes, (ii) desorberar det organiska lösningsmedlet därifrån, (iii) isolerar och torkar de resulterande mikropartiklarna.

Föreliggande uppfinning hänför sig dessutom till de mikropar- tiklar som erhålles enligt dessa processer.

Föreliggande uppfinning tillhandahåller även: 10 15 20 25 30 512 992 a) en beredning med fördröjd frisättning innefattande en peptidläkemedelsförening i en 40/60 till 60/40 polylak- tid-sam-glykolidester av en polyol, varvid polyolenheten är vald ur gruppen en alkohol innehållande en (C3_5)-kolkedja och med från 3 till 6 hydroxylgrupper samt en mono- eller di-sackarid, och varvid den esterifierade polyolen har minst 3 polylaktid-sam-glykolidkedjor, b) En beredning med fördröjd frisättning innefattande en peptidläkemedelsförening vald ur gruppen en kalcitonin, ly- pressin eller en somatostatin i en 40/60 till 60/40 polylak- tid-sam-glykolidpolymer med linjära kedjor med en molekylvikt MW av mellan 25 000 och 100 000, en polydispersitet MW/Mn av mellan 1,2 och 2 i en koncentration av från 0,2 eller före- trädesvis från 2 till 10 viktprocent av peptidläkemedelsföre- ningen däri. c) en beredning med fördröjd frisättning innefattande oktreotid eller ett salt eller ett derivat därav i en bioned- brytbar, biokompatibel polymer bärare.

Vi har funnit, att ett nytt salt av oktreotid är pamoatet, som är mycket stabilt i sådana beredningar.

Föreliggande uppfinning tillhandahåller följaktligen (i) okt- reotidpamoat och (ii) ett förfarande för framställning av oktreotidpamoat, vilket innefattar omsättning av oktreotid med emboninsyra (eller ett reaktivt derivat därav).

Vidare tillhandahåller föreliggande uppfinning: Ett sätt för att administrera en peptid till en individ, vil- ket innefattar parenteral administration till en individ i behov av en sådan behandling av en depàberedning enligt ovan- stående definition, i synnerhet för behandling av akromegali eller bröstcancer. 10 20 25 30 35 512 992 BESKRIVNING AV DE FÖREDRAGNA UTFÖRINGSFORMERNA De läkemedel som användes vid förfarandena enligt uppfinning- en är företrädesvis vattenlösliga läkemedel, t.ex. peptider.

De peptider, som användes vid förfarandena och i beredningar- na enligt förliggande uppfinning, kan vara en kalcitonin, såsom laxkalcitonin, lypressin och en naturligt förekommande somatostatin och syntetiska analoger därav.

Den naturligt förekommande somatostatinen är en av de före- dragna föreningarna och är en tetradekapeptid med strukturen: Ala-Gly-Cys-Lys-Asn-Phe-Phe-Trï Cys-Ser-Thr-Phe-Thr-Lys Detta hormon produceras av hypothalamuskörteln samt andra organ, t.ex. GI-omradet, och medierar, tillsammans med GRF, q.v. neuroregleringen av hypofysens frisättning av tillväxt- hormon. Förutom att inhibera GH-frisättningen hos hypofysen är somatostatin en potent eller kraftig inhibitor av ett an- tal system, däribland centrala och perifera neurala, gastro- intestinala och vaskulära glatta muskler. Den inhiberar också frisättningen av insulin och glukagon.

Uttrycket "somatostatin" innefattar dess analoger eller deri- vat därav. Med derivat och analoger förstås rakkedjiga, sam- manbryggade eller cykliska polypeptider vari en eller flera aminosyraenheter har utelämnats och/eller ersatts av en eller flera andra aminoradikaler och/eller vari en eller flera* funktionella grupper har ersatts med en eller flera andra funktionella grupper och/eller en eller flera grupper har ersatts med en eller flera andra isostera grupper. Allmänt sett täcker uttrycket alla modifierade derivat av en biolo- giskt aktiv peptid vilka uppvisar en kvalitativt sett likar- 10 15 20 25 30 rit 512 992 10 tad effekt som den som gäller för den omodifierade somato- statinpeptiden.

Agonistanaloger av somatostatin är salunda användbara da det gäller att ersätta naturlig somatostatin vad beträffar dess effekt pà reglering av fysiologiska funktioner.

Föredragna kända somatostatiner är: a) (D)Phe-Cys-Phe-(D)Trp-Lys-Thr-Cys-Thr-ol (Generiskt namn Oktreotid) b) (D)Phe-Cys-Tyr-(D)Trp-Lys-Val-Cys-ThrNH2 c) (D)Phe-Cys-Tyr-(D)Trp-Lys-Val-Cys-TrpNH2 d) (D)Trp-Cys-Phe-(D)Trp-Lys-Thr-Cys-ThrNH2 e) (D)Phe-Cys-Phe-(D)Trp-Lys-Thr-Cys-ThrNH2 f) 3-(2-flNaftyl)-(D)$la-Cys-Tyr-(D)Trp-Lys-Val-Cys-ThrNH2 g) (D)Phe-Cys-Tyr-(D)Trp-Lys-Val-Cys-B-Na1-NH2 h) 3-(2-naftyl)-Ala-Cys-Tyr-(D)Trp-Lys-Va1-Cys-B-Nal-NH2 i) (D)Phe-Cys-ß-Nal-(D)Trp-Lys-Val-Cys-Thr-NH2 där i var och en av föreningarna a) till i) det finns en' brygga mellan aminosyrorna markerade med en *, såsom anges i nästa formel.

Andra föredragna somatostatiner är: * ---------------------------- --x I I H-Cys~Phe-Phe-(D)Trp-Lys-Thr-Phe-Cys-OH 10 15 20 25 30 35 512 992 ll (Se Vale et al., Metabolism, 27, Supp. 1, 139 (1978)). i i' Asn-Phe-Phe-(D)Trp-Lys-Thr-Phe-Gaba (Se Europapatent med publ.nr. 1295 och ansökan nr 78100994.9).

:E :k MeAla-Tyr-(D)Trp-Lys-Val-Phe (Se Verber et al., Life Sciences, 34, 1371-1378 (1984) och Europapatentansökan nr 82106205.6 (publicerad som nr 70 021) även känd som cyklo (N-Me-Ala-Tyr-D-Trp-Lys-Val-Phe). * x NMePhe-His-(D)Trp-Lys-Val-Ala (Se R.F. Nutt et al.,. Klin.Wochenschr. (1986) 64 (Suppl.VII) k i H-Cys-His-His-Phe-Phe-(D)Trp-Lys-Thr-Phe-Thr-Ser-Cys-OH (se EP-A-200 188) * * X-Cys-Phe-Q-Trp-Lys-Thr-Cys-Thr-NH2 och * * X-Cys-Phe-Q-Trp-Lys-Thr-Cys-Thr-ol vari X är ett katjoniskt "ankare", speciellt Ac-hArg(Et2)-Gly-Cys-Phe-Q-Trp-Lys-Thr-Cys-NH2 (se EP 0363589A2) 10 15 20 25 30 35 512 992 12 där det i ovannämnda aminosyror finns en brygga mellan amino- syrorna markerade med en *.

Innehållet i samtliga ovannämnda publikationer, inkluderande de specifika föreningarna, införlivas härmed specifikt i fö- religgande text genom ifrågavarande hänvisningar.

Uttrycket derivat innefattar även motsvarande derivat uppbä- rande en sockerrest.

När somatostatiner uppbär en sockerrest, är denna företrädes- vis kopplad till en N-terminal aminogrupp och/eller till minst en aminogrupp närvarande i en peptidsidokedja, ännu hellre till en N-terminal aminogrupp. Sådana föreningar och deras framställning beskrivs t.ex. i WO 88/02756.

Uttrycket oktreotidderivat innefattar sådana som innehåller enheten :k i -D-Phe-Cys-Phe-DTrp-Lys-Thr-Cys- med en brygga mellan Cys-resterna.

Speciellt föredragna derivat är Na-[G-glukosyl-(1-4-deoxi- fruktosyll-DPhe-Cys-Phe-DTrp-Lys-Thr-Cys-Thr-ol och Nu-[ß-de- oxifruktosyl-DPhe-Cys-Phe-DTrp-Lys-Thr-Cys-Thr-ol, vilka vardera har en brygga mellan Cys-enheterna, företrädes- vis i acetatsaltform och beskrivna i exempel 2 respektive 1 i ovannämnda ansökan.

Somatostatinerna kan existera exempelvis i fri form, saltform eller i form av komplex därav. Syraadditionssalter kan bildas med exempelvis organiska syror, polymera syror och oorganiska syror. Syraadditionssalter innefattar t.ex. hydrokloriden och acetater. Komplex bildas exempelvis av somatostatiner genom 10 15 20 25 30 35 512 992 13 tillsats av oorganiska substanser, t.ex. oorganiska salter eller hydroxider,'sàsom Ca- och Zn-salter, och/eller tillsats av polymera organiska substanser.

Acetatsaltet är ett föredraget salt för sådana beredningar, i synnerhet för mikropartiklar, då det leder till reducerad inledande eller ursprunglig läkemedelsbristning. Föreliggande uppfinning tillhandahåller även pamoatsaltet, som är använd- bart speciellt för implantat, och ett förfarande för dess framställning.

Pamoatet kan erhållas på konventionellt sätt, t.ex. genom att emboninsyra (pamoinsyra) omsättes med oktreotid, t.ex. i form av den fria basen. Omsättningen kan genomföras i ett polärt lösningsmedel, t.ex. vid rumstemperatur.

Somatostatinerna är avsedda för användning vid behandling av störningar eller sjukdomar där långvarig applicering av läke- medlet önskas eller behövs, t.ex. tillstånd med en etiologi innefattande eller förenad med alltför stor GH-sekretion, t.ex. vid behandling av akromegali, för användning vid be- handling av gastrointestinala störningar eller sjukdomar, t.ex. vid behandling eller profylax av peptiska sår, entero- kutan och pankreatikokutan fistel, syndrom med irriterad tarm, dumpingsyndrom, vattendiarrésyndrom, akut pankreatit och gastroenteropatiska endokrina tumörer (t.ex. vipom, GRFom, glukagonom, insulinom, gastrinom och karcinoida tumö- rer) samt gastrointestinal blödning, bröstcancer och kompli- kationer associerade med diabetes.

Den polymera bäraren kan framställas av biokompatibla och bionedbrytbara polymerer, såsom linjära polyestrar, grenade polyestrar som är linjära kedjor vilka strålar ut från en polyolenhet eller -kärna, t.ex. glukos; andra estrar är såda- na av polymjölksyra, polyglykolsyra, polyhydroxismörsyra, polykaprolakton, polyalkylenoxalat, polyalkylenglykolestrar 10 15 20 25 30 35 512 992 14 av syror ur Krebs cykel, t.ex. citronsyracykeln och liknande, samt sampolymerer därav.

De föredragna polymererna enligt föreliggande uppfinning är de linjära polyestrarna och de grenkedjiga polyestrarna. De linjära polyestrarna kan framställas av alfa-hydroxikarboxyl- syrorna, t.ex. mjölksyra och glykolsyra, genom kondensaiton av laktondimererna, se t.ex. US patent nr 3 773 919.

Linjära polylaktid-sam-glykolider, vilka företrädesvis använ- des enligt uppfinningen, har lämpligen en molekylvikt mellan 25 000 och 100 000 och en polydispergerbarhet Mw/Mn av exem- pelvis mellan 1,2 och 2.

De grenade polyestrar som företrädesvis användes enligt upp- finningen kan framställas under användning av polyhydroxi- föreningar, t.ex. polyol, exempelvis glukos eller mannitol, som initiator. Dessa estrar av en polyol är kända och finns beskrivna i engelskt patent GB 2 145 422 B. Polyolen innehål- ler minst tre hydroxigrupper och har en molekylvikt av upp till 20 000, varvid minst 1, företrädesvis minst 2, t.ex. i genomsnitt 3, av hydroxigrupperna i polyolen föreligger i form av estergrupper, vilka innehåller polylaktid- eller sam-polylaktidkedjor. Typiskt användes 0,2! glukos för att initiera polymerisationen. Strukturen för de grenade poly- estrarna är stjärnformad. De föredragna polyesterkedjorna i de linjära polymerföreningarna och stjärnpolymerföreningarna företrädesvis använda enligt uppfinningen är sampolymerer av alfa-karboxylsyraenheter, mjölksyra och glykolsyra, eller av laktondimererna. Molförhàllandena laktid:glykolid är fran cirka 75:25 till 25:75, t.ex. 60:40 till 40:60, varvid fràn 55:45 till 45:55, t.ex. fràn 55:45 till 50:50 är de mest fö- redragna.

Stjärnpolymererna kan framställas genom att en polyol omsät- tes med en laktid och företrädesvis ocksa en glykolid vid 10 15 20 25 30 35 512 992 15 förhöjd temperatur i närvaro av en katalysator, vilken möj- liggör en ringöppningspolymerisation.

Vi har funnit, att en fördel med stjärnpolymertypen i bered- ningarna enligt föreliggande uppfinning är att dess molekyl- vikt kan vara relativt hög, vilket bibringar fysikalisk sta- bilitet, t.ex. en viss hårdhet, till implantat och till mik- ropartiklar, vilket förhindrar att de fastnar ihop eller klibbar samman, även om relativt korta polylaktidkedjor är närvarande, vilket leder till kontroller- eller reglerbar bionedbrytningshastighet för polymeren inom omradet från fle- ra veckor till en eller tva månader och till motsvarande för- dröjd frisättning av peptiden, vilket gör en depàberedning tillverkad därav lämpad för exempelvis en månads frisättning.

Stjärnpolymererna har företrädesvis en medelmolekylvikt MW inom omradet från cirka 10 000 itll 200 000, företrädesvis fràn 25 000 till 100 000, i synnerhet fràn 35 000 till 60 000, och en polyydispergerbarhet av exempelvis från 1,7 till 3,0, t.ex. från 2,0 till 2,5. Gränsviskositeten för stjärnpo- lymerer med MW 35 000 och MW 60 000 är 0,35 respektive 0,51 dl/g i kloroform. En stjärnpolymer med en MW av 52 000 har en viskositet av 0,475 dl/g i kloroform.

Uttrycken mikrosfär, mikrokapsel och mikropartikel fär anses vara ekvivalenta eller utbytbara mot varandra i samband med uppfinningen och anger inkapsling av peptiderna av polymeren, företrädesvis med peptiden fördelad i polymeren, som därvid är en matris för peptiden. I detta fall användes företrädes- vis uttrycken mikrosfär eller mera generellt mikropartikel.

Under användning av fasseparationstekniken enligt föreliggan- de uppfinning kan beredningarna enligt uppfinningen framstäl- las exempelvis genom upplösning av det polymera bärarmateria- let i ett lösningsmedel, som är ett icke-lösningsmedel för peptiden, följt av tillsats och dispergering av en lösning av 10 20 25 30 35 512 992 16 peptiden i polymer-lösningsmedelskompositionen_ Ett fasindu- ceringsmedel, t.ex. en silikonvätska, tillsättes därefter för inducering av inkapsling av peptiden av polymeren.

Läkemedelsbristningseffekten kan reduceras väsentligt genom utfällning in situ av ultrafina läkemedelspartiklar därigenom att en läkemedelslösning sättes till polymerlösningen före fasseparation. Den tidigare kända metoden innebär tillsats av torra partiklar direkt till polymerlösningen.

Den terapeutiska varaktigheten av peptidfrisättningen kan ökas genom att mikropartiklarna härdas/tvättas med en emul- sion av buffert/heptan. Den tidigare kända metoden innefattar ett härdningssteg följt av antingen ingen efterföljande tvättning alls eller ett separat vattenbaserat tvättnings- steg.

En emulsion av typ olja-i-vatten (= o/w) kan användas för att tvätta och härda mikrosfärerna och avlägsna icke inkapslat peptid. Tvättningen bidrar till att avlägsna icke inkapslad peptid från ytan av mikrosfärerna. Avlägsnandet av överskott av peptid från mikrosfärerna minskar den inledande läkeme- delsbristningen, vilken är karakteristisk för manga konven- tionella inkapslingsberedningar. Sålunda möjliggörs en jämna- re avgivning av läkemedel med tiden med föreliggande mikro- sfärberedningar.

Emulsionen underlättar också avlägsnandet av kvarvarande po- lymerlösningsmedel och silikonvätska. Emulsionen kan sättas till polymerpeptidblandningen, eller också kan blandningen sättas till emulsionen. Det är föredraget att polymerpeptid- blandningen sättas till emulsionen. o/w-emulsionen kan framställas under användning av ett emul- germedel, såsom sorbitanmonooleat (Span 80 ICI Corp.) och liknande, för erhållande av en stabil emulsion. Emulsionen 10 20 25 30 35 512 992 17 kan buffras med en buffert, som ej är skadlig för peptiden och polymermatrismaterialet. Ifràgavarande buffert kan vara från pH 2 till 8, varvid pH 4 föredras. Denna buffert kan framställas av sura buffertämnen, såsom fosfatbuffert, ace- tatbuffert och liknande. Enbart vatten kan ersätta ifrågava- rande buffert. Heptan, hexan och liknande kan användas som organisk fas i ifrågavarande buffert. Emulsionen kan innehal- la dispergeringsmedel, såsom silikonolja.

En föredragen emulsion kan innefatta heptan, fosfatbuffert med pH 4, silikonolja och sorbitanmonooleat. När en initial läkemedelsfrisättning kan vara önskvärd, kan ett enda härd- ningssteg med icke-lösningsmedel ersätta emulsionshärdningen.

Heptan, hexan och liknande kan användas som lösningsmedel.

Andra alternativ till o/w-emulsionen kan användas för härd- ning av mikrokapslarna, eller för att få dessa att hàrdna, såsom: Lösningsmedel plus emulgermedel för härdning av mikrokapslar- na utan tvättning och lösningsmedel plus emulgermedel för härdning följt av ett separat tvättningssteg.

O/w-emulsionen kan användas utan dispergeringsmedlet. Med hjälp av dispergeringsmedlet undviker man dock aggregation av de torra mikrokapselpartiklarna beroende pä statisk elektri- citet, och det bidrar också till att reducera nivån av kvar- varande lösningsmedel.

Exempel pa lösningsmedel för polymermatrismaterialet innefat- tar metylenklorid, kloroform, bensen, etylacetat och liknan- de. Peptiden löses företrädesvis i ett alakoholiskt lösnings- medel, t.ex. metanol, som är blandbart med polymerlösnings- medlet. 10 15 20 25 30 35 512 992 IB Fasinduceringsmedlen (koacervationsmedlen) är lösningsmedel som är blandbara med polymer-läkemedelsblandningen och gör att de embryoniska mikrokapslarna bildas före härdningen el- ler hàrdnandet; silikonoljor är de föredragna fasinducerings- medlen.

O/w-emulsionen kan framställas pà konventionellt sätt under användning av heptan, hexan och liknande för den organiska fasen.

Mikropartiklarna enligt föreliggande uppfinning kan också framställas med hjälp av den allmänt kända spraytorkningspro- ceduren. Enligt denna metod blandar man noggrant somatostati- net, eller en lösning av peptiden i ett organiskt lösningsme- del, t.ex. metanol, i vatten eller i en buffert, t.ex. med pH 3-8, och en lösning av polymeren i ett organiskt lösningsme- del, som ej är blandbart med det förstanämnda, t.ex. metylen- klorid.

Den bildade lösningen, suspensionen eller emulsionen sprayas därefter i en ström av luft, företrädesvis av varm luft. De bildade mikropartiklarna uppsamlas, t.ex. med en cyklon, och, om sä önskas, tvättas de, t.ex. i en buffertlösning med exem- pelvis pH 3,0 till 8,0, företrädesvis med pH 4,0, eller de- stillerat vatten och torkas i vakuum eller under tryck, t.ex. vid en temperatur av från 20 till 40°C. Tvättningssteget kan tillämpas om partiklarna uppvisar s.k. läkemedelsbristning in vivo och omfattningen av ifrågavarande läkemedelsbristning skulle vara oönskad. Som buffert kan en acetatbuffert använ- das.

Mikropartiklar kan erhållas pà detta sätt, vilka uppvisar förbättrad somatostatinfrisättningsprofil in vivo.

Uppfinningen hänför sig sålunda också till mikropartiklarna framställda medelst detta förfarande. Uppfinningen tillhanda- 10 15 20 25 30 35 512 992 19 haller följaktligen dessutom en beredning med fördröjd fri- sättning, vilken är framställd genom blandning av ett somato- statin eller en lösning av ett somatostatin i metanol eller vatten eller en buffert med pH 3-8 och en lösning av polylak- tid-sam-glykoliden i metylenklorid och insprutning av den bildade lösningen, emulsionen eller suspensionen av somato- statin i polymerlösningen i en ström av varm luft, uppsamling av mikrosfärerna och tvättning av dessa i en buffertlösning med pH 3,0 till 8,0 eller destillerat vatten och torkning av dem i ett vakuum eller undertryck vid en temperatur av fran 20 till 40°C. Jämfört med mikropartiklar framställda enligt fasseparationstekniken innehåller de ej någon silikonolja, och detta inte ens i spàrmängder, eftersom nagon silikonolja inte användes vid spraytorkningstekniken.

Beredningarna enligt uppfinningen kan också framställas under användning av en trippelemulsionsprocedur. Vid en typisk tek- nik löses peptid, t.ex. oktreotid, i ett lämpligt lösningsme- del, t.ex. vatten, och emulgeras intensivt i en lösning av polymeren, t.ex. 50/50 poly(D,L-laktid-sam-glykolid)glukos i ett lösningsmedel, som är ett icke-lösningsmedel för pepti- den, t.ex i metylenklorid. Exempel pà lösningsmedlet för po- lymermatrismaterialet är metylenklorid, kloroform, bensen, etylacetat och liknande. Den resulterande vatten/olja (w/o)-emulsionen emulgeras vidare i ett överskott av vatten, som innehåller en emulgerande substans, t.ex. ett anjoniskt eller non-joniskt ytaktivt ämne eller lecitin eller en skyddskolloid, t.ex. gelatin, dextrin, karboxymetylcellulosa, polyvinylpyrrolidon, polyvinylalkohol, som ger kontinuerlig bildning av trippel (w/o/w)-emulsionen. Mikropartiklarna bil- das genom spontan utfällning av polymeren och härdas genom avdrivning av det organiska lösningsmedlet. Gelatin bidrar till att förhindra agglomeration av mikrosfärerna. Efter se- dimentation av mikropartiklarna dekanteras supernatanten, och mikropartiklarna tvättas med vatten och därefter med acetat- buffert. Mikropartiklarna filtreras och torkas därefter. 10 15 20 25 30 35 512 992 20 Peptiden kan också dispergeras direkt i polymerlösningen, varefter den resulterande suspensionen blandas med den gela- tinhaltiga vattenfasen.

Trippelemulsionsproceduren är känd från US patent nr 4 652 441. Enligt denna patentskrift blandas noggrant i ett första steg en läkemedelslösning (1) i ett lösningsmedel, t.ex. so- matostatin i vatten (spalt 2, rad 31-32), med ett överskott av en polylaktid-sam-glykolidlösning (2) i ett annat lös- ningsmedel, vari det första lösningsmedlet ej är lösligt, t.ex. metylenklorid, vilket ger en emulsion (3) av typ vat- ten-i-olja (w/o) av fina läkemedelshaltiga droppar av (1) i lösning (2). I lösning (1) löses dessutom en s.k. läkemedels- kvarhàllande substans (spalt 1, rad 31), t.ex. gelatin, albu- min, pektin eller agar.

I ett andra steg höjs viskositeten för den inre fasen (1) pa lämpligt sätt, såsom genom upphettning, kylning, pH-föränd- ring, tillsats av metalljoner eller tvärbindning av exempel- vis gelatin med en aldehyd.

I ett tredje steg blandas noggrant ett överskott av vatten med w/o-emulsionen (3) (spalt 7, rad 52-54), vilket leder till en ternärskiktsemulsion av W/0/W-typ. I överskottet av vatten kan ett s.k. emulgermedel vara närvarande, om så öns- kas, (spalt 7, rad 56), vilket väljes ur gruppen av exempel- vis ett anjoniskt eller non-joniskt ytaktivt ämne eller t.ex. polyvinylpyrrolidon, polyvinylalkohol eller gelatin.

I ett fjärde steg utsattes w/0/W-emulsionen för "i-vatten-torkning" (rad 52). Detta innebär att det organiska lösningsmedlet i oljeskiktet desorberas till bildning av mikropartiklar. Desorptionen àstadkommes pà i och för sig känt sätt (spalt 8, rad 3-5), t.ex. genom trycksänkning under omröring (spalt 8, rad 5-7) eller t.ex. genom blasning av kvävgas genom oljeskiktet (t.ex. metylenklorid) (rad 19). 10 15 20 25 30 35 512 992 21 De bildade mikropartiklarna utvinnes genom centrifugering eller filtrering (rad 26-27) och de komponenter som ej är införlivade i polymeren, avlägsnas genom tvättning med vatten (rad 29). Om så önskas värmes mikropartiklarna under reduce- rat tryck för astadkommande av bättre avlägsnande av vatten och av lösningsmedel (t.ex. metylenklorid fràn mikropartikel- väggen) (rad 30-32). Även om ovanstående förfarande är tillfredsställande för framställning av beredningar enligt uppfinningen är dock ovannämnda s.k. läkemedelskvarhàllande substans, t.ex. gela- tin, albumin, pektin eller agar, fortfarande innesluten i de bildade mikropartiklarna.

Vi har nu funnit att, då man undviker tillsats av den läkeme- delskvarhàllande substansen (= i lösning (1)) och det steg som innebär att man höjer viskositeten för den inre fasen, och i överskott av vatten för den ternära w/0/W-emulsionen, och bibehåller atgärden att tillsätta en emulgerande substans eller en skyddskolloid, såsom gelatin, tillfredsställande mikropartiklar fortfarande kan erhållas. Dessutom innehåller mikropartiklarna inte någon läkemedelskvarhàllande substans och endast en mycket liten kvantitet metylenklorid.

Uppfinningen tillhandahåller därför ett förfarande för fram- ställning av mikropartiklar, vilket innebär att dessa mikro- partiklar framställs genom intensiv blandning av: a) en lösning av ett läkemedel, företrädesvis ett somatostatin, speciellt oktreotid, i ett vattenbaserat medium, företrädesvis vatten eller en buffert, företrädesvis i ett vikt/volymförhällande av 0,8 till 4,0 g/1 till 120 ml, i synnerhet 2,5/10, och i en buffert med pH 3-8, i synnerhet en acetatbuffert, och 10 15 20 25 30 35 512 992 22 b) en lösning av en polymer, företrädesvis en polylaktid-sam-glykolid, sàsom har omtalats ovan, i ett organiskt lösningsmedel, som ej är blandbart med det vattenbaserade mediet, t.ex. metylenklorid, företrädesvis i ett vikt/volymförhàllande av 40 g/90 till 400 ml, i synnerhet 40/100, företrädesvis pà ett sådant sätt att vikt/viktförhàllandet mellan läkemedlet och polymeren är fràn 1/10 till 50, i synnerhet 1/16, och volym/volymförhàllandet vattenbaserat medium/organiskt lösningsmedel är 1/1,5 till 30, i synnerhet 1/10, och intensiv blandning av w/o-emulsionen av a) i b) tillsammans med c) ett överskott av ett vattenbaserat medium, företrädesvis vatten eller en buffert, t.ex. en acetat- eller fosfatbuffert, företrädesvis med pH 3-8, innehållande en emulgerande substans eller en skyddskolloid, företrädesvis i en koncentration av fràn 0,01 till 15,02, i synnerhet gelatin, speciellt i en koncentrarion av från 0,1 till 3 viktprocent, i synnerhet 0,5 viktprocent, företrädesvis vid ett förhållande volym/volymblandningshastighet av ab)/c) av från 1/10 till 100, i synnerhet 1/40, utan tillsats av någon läkemedelskvarhàllande substans till vatten-i-olja-emulsionen eller användning av något mellanlig- gande viskositetshöjande steg, härdning av de embryoniska mikropartiklarna i den bildade w/0/W-emulsionen genom desorp- tion, företrädesvis genom indunstning eller avdrivning, av det organiska lösningsmedlet, företrädesvis metylenklorid, och isolering, eventuellt tvättning och torkning av de bilda- de mikropartiklarna.

Uppfinningen tillhandahåller även den processvariant, där läkemedlet dispergeras direkt i polymerlösningen, varefter den resulterande disperionen blandas med den gelatinhaltiga vattenfasen. 10 15 20 25 30 35 512 992 23 Uppfiningen tillhandahåller även de mikropartiklar som fram- ställs medelst dessa förfaranden. På samma sätt som mikropar- tiklar framställda enligt spraytorkningstekniken innehåller de ej någon silikonolja. Jämfört med mikropartiklar fram- ställda enligt den kända trippenemulsionsprocesstekniken in- nehåller de ej någon skyddskolloid.

Beredningarna med fördröjd frisättning kan också framställas medelst andra i och för sig kända metoder, t.ex. - om peptiden är tillräckligt stabil för framställning av ett implantat, genom upphettning av mikropartiklar innehållande peptiden, t.ex. ett somatostatin i en polylaktid-sam-glyko- lid, i synnerhet såsom har beskrivits ovan eller en blandning därav erhållen genom blandning av peptiden och polymeren, vid en temperatur av exempelvis frånm 70 till 100°C och extrude- ring eller strängsprutning och kylning av den kompakta mas- san, varefter extrudatet skäres och eventuellt tvättas och torkas.

Beredningarna enligt uppfinningen framställs lämpligen under aseptiska betingelser.

Beredningarna enligt uppfinningen kan användas i depåform, t.ex. i form av injicerbara mikrosfärer eller implantat.

De kan administreras på konventionellt sätt, t.ex. subkutan eller intramuskulär injektion, exempelvis för indikationer kända för det däri ingående läkemedlet.

Beredningarna med fördröjd frisättning innehållande oktreotid kan administreras för alla kända indikationer för oktreotiden eller derivaten därav, t.ex. de som beskrivs i GB 2 199 829A, sid 89-96, samt för akromegali och för bröstcancer. 10 15 20 25 30 35 512 992 24 Mikropartiklarna enligt föreliggande uppfinning kan ha ett storleksomràde fràn cirka 1 till 250 um i fraga om diameter, företrädesvis fràn 10 till 200, i synnerhet frän 10 till 130, t.ex. fràn 10 till 90, um. Implantat kan vara exempelvis fran cirka 1 till 10 mm3. Den närvarande mängden av läkemedel, dvs peptid, i beredningen är beroende av den önskade dagliga fri- sättningsdosen och sålunda av bionedbrytningshastigheten för den inkapslande polymeren. Den exakta mängden peptid kan fastläggas med hjälp av biotillgänglighetsförsök. Beredning- arna kan innehålla peptid i en mängd av från minst 0,2, före- trädesvis fràn 0,5, till 20 viktprocent relativt polymer- matrisen, företrädesvis frän 2,0 till 10, i synnerhet fràn 3,0 till 6, viktprocent.

Frisättningstiden för peptiden fran mikropartikeln kan vara från en eller tva veckor till ungefär 2 månader.

Lämpligen innefattar beredningen med fördröjd frisättning ett somatostatin, t.ex. oktreotid, i en bionedbrytningsbar bio- kompatibel polymer bärare, som vid administration subkutant till rätta i en dos av 10 mg somatostatin per kg kroppsvikt hos djuret uppvisar en koncentration av ett somatostatin i blodplasmat av minst 0,3 ng/ml och företrädesvis mindre än 20 ng/ml under en 30 dagar lång perod eller lämpligen en 60 da- gar läng period.

Alternativt innefattar beredningen med fördröjd frisättning lämpligen ett somatostatin, t.ex. oktreotid, i en bionedbryt- bar biokompatibel polymer bärare, som vid administration till kanin intramuskulärt i en dos av 5 mg per kg kroppsvikt ger en koncentration av ett somatostatin av minst 0,3 ng/ml under en 50 dagar läng tidsperiod och lämpligen en koncentration av högst 20 ng/ml.

Andra föredragna egenskaper hos de erhållna depàberedningarna innehållande somatostatin, t.ex. oktreotid, är, beroende pa de använda framställning processerna: 15 20 25 30 512 992 25 a a 'onste ' Kanig 5 mg somatostatin/kg, intramuskulärt (0-42 dagar) 76% (0-42 dagar) retardation genomsnittlig plasmanivà 4 ng/ml (cp, ideal) AUC (0-42 dagar) 170 ng/ml x dagar Sgraytgrkniggstgkgikg Ràtta 10 mg somatostatin/kg subkutant retardation (0-42 dagar) >75% genimsnittlig plasmanivà (cp, ideal) (0-42 dagar) 4-6 ng/ml AUC <0-42 dagar) 170-210 ng/ml x dgr ßanig 5 mg somatostatin/kg, intramuskulärt retardation (0-43 dagar) >75% genomsnittlig plasmaniva (cp, ideal) (0-43 dagar 4-6 ng/ml AUC (0-43 dagar) 200-240 ng/ml x dgr r' le ul ' n k gått; 10 mg somatoatatin/kg, subkutant retardation (0-42 dagar >75% genomsnittlig plasmanivà (cp, ideal) (0-42 dagar) 4-6,5 ng/ml AUC (0-42 dagar) 170-230 ng/ml x dgr Kggig 5 mg somatoatatin/kg intramuskulärt retardation (0-43/43 dgr) >74% genomsnittlig plasmanivà (cp, ideal) (0,42/43 dgr) 3,5-6,5 ng/ml AUC (0,42/43 dgr) 160-270 ng/ml x dgr 10 15 20 25 30 35 512 992 25 Uppfinningen tillhandahåller sàlunda också somatostatinkompo- sitioner, företrädesvis kompositioner av oktreotid och okt- reotidanaloger, med följande egenskaper: 1. en retardation av minst 70%, företrädesvis minst 74%, t.ex. minst 75%, 80%, 88% eller minst 89% under en tidsperiod av från 0 till 42 eller 43 dagar och/eller 2. en genomsnittlig plasmanivà (Cp, ideal) pà 2,5-6,5, företrädesvis 4-6,5, ng/ml under en tidsperiod av från 0 till 42 dagar, i ratta, då 10 mg somatostatin administreras subkutant, och/eller en genomsnittlig plasmaniva av 3,5-6,5, t.ex. 4-6,5, ng/ml under en tidsperiod av fràn 0 till 42 eller 43 dagar i kanin, dä 5 mg somatostatin administreras intramuskulärt, och/eller 3. ett AUC under en tidsperiod av fran 0 till 42 dagar av minst 160, företrädesvis 170-230, ng/ml x dagar, för råtta, då 10 mg somatostatin administreras subkutant, och/eller ett AUC under en tidsperiod av fràn 0 till 42 eller 43 dagar av minst 160, företrädesvis fran 180 till 275, t.ex. fran 200 till 275, ng/ml x dagar för kanin, då 5 mg somatostatin administreras intramuskulärt.

För kvantitativ karakterisering av de ovan beskrivna beredningarna med fördröjd frisättning använder vi den metod med areadeviation (AD) som har publicerats av F. Nimmerfall och J. Rosenthaler; Intern.J.Pharmaceut. 12, 1-6 (1986).

Kortfattat gäller att man vid AD-metoden beräknar areadevia- tionerna för den experimentella plasmaprofilen ur en ideal profil, som är en konstant genomsnittlig plasmanivà (= cp, ideal) producerad genom omvandling av den experimentella arean under plasmanivà-tidskurvan (AUC) till en rektangel med 10 15 20 25 30 35 512 992 27 lika stor area. Ur den procentuella areadeviationen (refere- rad till AUC) beräknas den procentuella retardationen enligt följande: 1 retardation = 100 x (1 - AD/AUC) Med hjälp av denna metod karakteriseras hela plasmaprofilen uppmätt under en förutbestämd tidsperiod medelst ett enda numeriskt index.

I Proc.natl. Acad.Sci.USA gå (l98B) 5688-5692 beskrivs i fi- gur 4 en plasmanivaprofil för oktapeptidanalogen av somato- statin med formeln * x D-Phe-Cys-Tyr-D-Trp-Lys-Val-Cys-Trp-NH2 i ratta.

Någon klar jämförelse kan dock ej göras med ifrågavarande plasmanivadata för kompositionerna enligt uppfinningen i rat- ta, sàsom har omtalats omedelbart ovan, eftersom den beskriv- na plasmanivaprofilen är baserad pà en annan administrations- metod (intramuskulär injektion) och att - vilket är väsentli- gare - mikrokapslarnas fyllnadsniva (mellan 2 och 6%) och doseringsmängden för administrationen (25 till 50 mg portio- ner av mikrokapslar för 30 dagar, även om bestämningar gjor- des átminstone under 45 dagar) inte är exakt angivna. Dess- utom beskrivs ej heller exakt typen av använd poly(D1-lak- tid-sam-glykolid).

Publikationens värde vad beträffar beskrivning är sålunda alltför lagt för att den skall kunna betraktas som en prepub- likation vilken föregriper uppfinningen.

Följande exempel illustrerar uppfinningen.

MW för polymererna är den genomsnittliga molekvlvikten eller medelmolekylvikten bestämd med hjälp av GLPC under användning av polystyren som standard. 10 15 20 25 30 35 512 992 25 EXEMEEL 1: Ett g av poly(D,L-laktid-sam-glykolid) (50/50 molar, Mw=45 000; polydispergerbarhet cirka 1,7) löstes i 15 ml metylen- klorid med hjälp av magnetomröring följt av tillsats av 75 mg oktreotidacetat upplöst i 0,5 ml metanol. Femton ml silikon- olja (handelsnamn Dow 360 Medical Fluid 1000 cs) (silikon- vätska) sattes till polymer-peptidblandningen. Den resulte- rande blandningen sattes till en omrörd emulsion innehållande 400 ml n-heptan, 100 ml fosfatbuffert pH 4, 40 ml Dow 360 Medical Fluid, 350 cs, och 2 ml Span 80 (emulgermedel). Omrö- ringen fortsattes i åtminstone 10 minuter. De bildade mikro- partiklarna utvanns genom vakuumfiltrering och torkades över natten i en vakuumugn. Utbytet var approximativt 90% mikro- partiklar inom storleksomràdet 10 till 40 um.

Mikropartiklarna suspenderades i en bärare och administrera- des IM i en 4 mg dos av oktreotid till vita New Zealand-kani- ner. Blodprover togs periodiskt, vilka gav plasmanivaer pa från 0,5 till 1,0 ng/ml under 30 dagar uppmätt medelst radio- immunoanalys (RIA).

EXEMPEL 2: Ett g av poly(D,L-laktid-sam-glykolid>glukos (MW = 45 000; 55/45 molar framställd enligt processen i GB 2 145 422 B; polydispergerbarhet cirka 1,7; framställd fràn 0,21 glukos) löstes i 25 ml etylacetat med magnetomröring följt av till- sats av 75 mg oktreotid upplöst i 3 ml metanol. 25 ml sili- konolja (handelsnamn Dow 360 Medical FLuid, 1000 cs) sattes till polymer-peptidblandningen. Den erhållna blandningen sat- tes till den i exempel 1 beskrivna emulsionen. Omröring fort- sattes i minst 10 minuter. De erhållna mikropartiklarna ut- vanns genom vakuumfiltreríng och torkades över natten i en vakuumugn. Utbytet var mera än 80% mikropartiklar inom stor- leksomràdet 10 till 40 um. 10 15 20 25 30 35 512 992 29 Mikropartiklarna suspenderades i en bärare och administrera- des IM i en dos av 4 mg oktreotid till vita New Zealand-kani- ner. Blodprover togs periodiskt, vilka gav plasmanivàer inom området från 0,5 till 2 ng/ml under 21 dagar uppmätt med RIA. ššE!EšL_â¿ En lösning av 1,5 g oktreotidacetat i 20 ml metanol sattes under omröring till en lösning av 18,5 g po1y(D,L-lak- tid-sam-glykolid)glukos (50:50 molar, Mw 45 000) i 500 ml metylenklorid. Fasseparation åstadkoms genom tillsats av 500 ml Dow 360 Medical FLuid (1000 cs) och 800 ml Dow 360 Medical Fluid (350 cs) till peptid-polymersuspensionen. Den resulte- rande blandningen sattes till en omrörd emulsion bestående av 1800 ml n-heptan, 2000 ml sterilt vatten och 40 ml Span 80.

Efter omröring i 10 minuter uppsamlades mikrosfärerna genom vakuumfiltrering.

Hälften av produkten torkades över natten i en vakuumugn vid 37°C. Halten kvarvarande metylenklorid var 1,21.

Den andra hälften av produkten tvâttades under omröring med 1000 ml etanol innehållande 1 ml Span 80. Efter omröring un- der en timme dekanterades etanolen, och mikropartiklarna om- rördes med 1000 ml n-heptan innehållande 1 ml Span 80. Efter omröring under 1 timme uppsamlades mikropartiklarna genom vakuumfiltrering och torkades över natten i en vakuumugn vid 37°C. Halten kvarvarande metylenklorid för mikropartiklarna tvättade på detta sätt reducerades från 1,21 till 0,12%.

Det kombinerade utbytet av produkten var 18,2 g (91%) mikro- partiklar innehållande 5,6 X oktreotid, medeldiameter 24 um, 1,51 kvarvarande heptan. 10 15 20 25 30 35 512 992 30 Mikropartiklarna suspenderades i en bärare och injicerades intramuskulärt i en dos av 5 mg/kg av oktreotid till vita kaniner. Blodprover togs periodiskt, vilka gav plasmanivaer fràn 0,3 till 7,7 ng/ml under 49 dagar uppmätt medelst RIA.

EXEMPEL Q: Ett g poly(D,L-laktid-sam-glykolid)glukos med MW 46 000 (50:50 molar) framställd enligt processen beskriven i GB 2 145 422B, polydispergerbarhet cirka 1,7, framställd av 0,21 glukos) löstes i 10 ml metylenklorid under magnetomröring följt av tillsats av 75 mg oktreotid upplöst i 0,133 ml me- tanol. Blandningen blandades intensivt, t.ex. med hjälp av en Ultra-Turax, under en minut vid 20 000 rpm, vilket gav en suspension av mycket sma kristaller av oktreotid i polymer- lösningen.

Suspensionen sprutades med hjälp av en höghastighetsturbin (Niro Atomizer) och de små dropparna torkades i en ström av varmluft till bildning av mikropartiklar. Dessa mikropartik- lar uppsamlades med en “zyklon“ och torkades över natten vid rumstemperatur i en vakuumugn.

Mikropartiklarna tvättades med 1/15 molar acetatbuffert, pH 4,0, under 5 minuter och torkades pa nytt vid rumstemperatur i en vakuumugn. Efter 72 timmar siktades mikropartiklarna (0,125 mm maskstorlek) till bildning av slutprodukten. Mikro- partiklarna suspenderades i en bärare och administrerades i.m. i en dos av 5 mg/kg oktreotid till vita kaniner (chin- chilla-bastard) och s.c. i en dos av 10 mg/kg till hanràttor.

Blodprover togs periodiskt, vilka gav plasmanivàer pà fràn 0,3 till 10,0 ng/ml (5 mg dos) i kaniner och från 0,5 till 7,0 ng/ml i råttor under 42 dagar uppmätt med radioimmunoana- lys (RIA). 10 15 20 25 30 35 512 992 31 EXEMPEL 5: Mikropartiklar framställdes genom spraytorkning på samma sätt som beskrivits för exempel 4 med den enda förändringen att oktreotid suspenderades direkt i polymerlösningen utan an- vändning av metanol.

Mikropartiklarna suspenderades i en bärare och administrera- des s.c. i en dos av 10 mg/kg oktreotid till hanrättor. Blod- prover togs periodiskt, vilka gav plasmanivàer pà frán 0,5 till 10,0 ng/ml i råttor under 42 dagar uppmätt med hjälp av radioimmunoanalys (RIA).

EXEHEEL §; Ett g a poly(D,L-laktid-sam-glykolid)glukos, MW 46 000 (50:50 molar framställd enligt processen frän GB 2 145 4225, poly- dispergerbarhet cirka 1,7, framställd av 0,2 X glukos) löstes i 2,5 ml metylenklorid följt av tillsats av 75 mg oktreotid upplöst i 0,125 ml avjoniserat vatten. Blandningen omblanda- des intensivt, t.ex. med hjälp av en Ultra-Turax, under en minut vid 20 000 rpm (inre W/O-fas).

Ett g av Gelatine A löstes i 200 ml avjoniserat vatten vid 50°C och lösningen kyldes ned till 20°C (yttre W-fas). WIO- och W-faserna blandades intensivt. Därigenom separerades den inre W/O-fasen i små, fina droppar, vilka var homogent dis- pergerade i den yttre W-fasen. Den erhållna trippelemulsionen omrördes långsamt under en timme. Härigenom avdrevs metylen- kloriden och mikrokapslarna härdades fràn de fina dropparna av den inre fasen. Efter sedimentation av mikropartiklarna avsögs supernatanten och mikropartiklarna utvanns genom va- kuumfiltrering och sköljdes med vatten för avlägsnande av gelatin. Torkning, siktning, tvättning och sekundär torkning av mikropartiklarna genomfördes såsom beskrivits för exempel 4. Mikropartiklarna suspenderades i en bärare och administre- 10 15 20 25 30 35 512 992 32 rades i.m. i en dos av 5 mg/kg oktreotid till vita kaniner (chinchillabastard) och s.c. i en dos av 10 mg/kg till han- ràttor. Blodprover togs periodiskt, vilka gav plasmanivàer pà från 0,3 till 15,0 ng/ml (5 mg dos) i kaniner och fran 0,5 till 8,0 ng/ml i råttor under 42 dagar uppmätt med hjälp av radioímmunoanalys (RIA).

EXEMPEL 7: Mikropartiklar framställdes med hjälp av trippelemulsionstek- niken på samma sätt som beskrivits i exempel 6 men med tre förändringar: 1. 0,25 ml acetatbuffert, pH 4,0, användes istället för 0,125 ml vatten för framställning av den inre W/O-fasen. 2. Sköljning efter uppsamling av mikropartiklarna utfördes med 1/45 molar acetatbuffert, pH 4,0, istället för vatten. 3. Ytterligare tvättning av mikropartiklärna utelämnades.

EXEMPEL Q: Mikropartiklar framställdes med hjälp av trippelemulsionstek- niken pà samma sätt som beskrivits för exempel 7, med den enda förändringen att den inre W/O-fasen framställdes genom användning av vatten innehållande 0,71 (vikt/vol) natriumklo- rid istället för acetatbuffert.

Mikropartiklar framställdes pà samma sätt som beskrivits i exempel 6, med den enda skillnaden att läkemedelsföreningen dispergeras direkt i polymerlösningen, varefter den resulte- 10 15 20 25 30 35 512 992 33 rande dispersionen blandas med den gelatinhaltiga vattenfa- sen.

EXEMPEL 10: Oktreotidgamogt 10,19 g oktreotid i form av fri bas (10 mM) och 3,88 embo- noinsyra (10 mM> löses i 1 liter vatten/dioxan (lzl). Reak- tionsblandningen filtreras och lyofiliseras till bildning av ett gult pulver, ra12°D = + 7,5° , av oxtreo- tidpamoat-hydrat. Faktor = 1,4, där faktorn = vikten av lyc- filisat/vikten av däri ingående oktreotid.

Pamoatet kan ersättas oktreotidacetat närvarande i mikropar- tiklarna från exempel 1-9 och har utmärkt stabilitet.

En lösning av 1 g poly(D,L-laktid-sam-glykolid> (50:50 molar, MW = 36 100) i 20 ml metylenklorid sattes under omröring till en lösning av 100 mg kalcitonin i 1,5 ml metanol. Fassepara- tion genomfördes genom tillsats av 20 ml silikonvätska (Dow 360 Medical Fluid, 1000 cs). Den erhållna blandningen sattes till en omrörd emulsion bestående av 100 ml fosfatbuffert med pH 4, 400 ml n-heptan, 4 ml Span 80 och 40 ml silikonvätska (Dow 360 Medical Fluid, 1000 cs). Efter omröring i 10 minuter uppsamlades mikrosfärerna genom vakuumfiltrering och torkades över natten i en vakuumugn vid 37°C. Utbytet var 1,1 g mikro- sfärer innehållande 5,9% kalcitonin.

EXEMEEL 12: En lösning av 9,9 g poly(D,L-laktid-sam-glykolid) (50/50 mo- lar, Mw = 44 300) i 140 ml metylenklorid sattes till 100 mg lypressin. Dispersionen utsattes för magnetomröring under 1 ä » 10 512 992 34 timme före tillsats av 140 ml silikonvätska (Dow 360 Medical Fluid, 1000 cs) och 2,5 ml Span 80. Blandningen sattes till 2000 ml heptan och omrördes under 10 minuter. De resulterande mikrokapslarna uppsamlades genom vakuumfiltrering, tvättades tre gånger med heptan och tofkades i 10 minuter under sug- ning. Hälften av provet tvättades genom omröring i vatten under 10 minuter; den andra hälften tvättades ej. Båda pro- verna torkades över natten i en vakuumugn vid 30°C. Det tota- la utbytet var 10,65 g mikrokapslar. Analys av det tvättade provet gav 0,5 lypressin och 0,61 för provet som ej tvättades med vatten.

Claims (17)

10 15 20 25 30 35 AT

1. 512 992 35 TKR V Förfarande för framställning av en mikropartikel inne- fattande ett läkemedel i en bionedbrytbar, biokompatibel po- lymer bärare, man! a) b) c) då e)

2. kännetecknat av att det innefattar stegen att löser det polymera bärarmaterialet i ett lämpligt lösningsmedel, vari läkemedelsföreningen ej är löslig, tillsätter och dispergerar en lösning av läkemedelsföreningen i ett lämpligt lösningsmedel, som är ett icke-lösningsmedel för polymeren, i lösningen fràn steg a), tillsätter ett fasinduceringsmedel till dispersionen fran steg b) för inducering av mikropartikelbildning, sätter en olja-i-vatten-emulsion till blandningen fràn steg c) för att härda mikropartikeln eller bringa densamma att hàrdna, och utvinner mikropartíkeln. Förfarande för framställning av mikropartiklar inne- fattande ett läkemedel i en bionedbrytbar, biokompatibel bä- rare, (i) kännetecknat av att man intensivt blandar en vatten-i-olja-emulsion bildad av ett vattenbaserat medium och ett med vatten ej blandbart organiskt lösningsmedel, där läkemedlet är närvarande i den ena fasen och en bionedbrytbar, biokompatibel polymer är närvarande i den andra, med ett överskott av vattenbaserat medium, som innehåller en emulgerande substans eller en skyddskolloid, till bildning av en vatten-i-olja-i-vatten-emulsion utan tillsats av nagon läkemedelskvarhallande substans till 10 15 20 25 30 35 512 992 36 nämnda vatten-i-ol§a~emulsion eller användning av nàgot mellanliggande viskositetshöjande steg, (ii) desorberar det organiska lösningsmedlet därifran, (iii) isolerar och torkar de resulterande mikropartiklarna.

3. Förfarande för framställning av mikropartiklar inne- fattande en läkemedelsförening i en bionedbrytbar, biokompa- tibel polymer, kännetecknat av att man (i) intensivt blandar en läkemedelsföreningssuspension, som är bildad av en läkemedelsförening och ett med vatten ej blandbart organiskt lösningsmedel innehållande en bionedbrytbar, biokompatibel polymer, med ett överskott av vattenbaserat medium, som innehåller en emulgerande substans eller en skyddskolloid, till bildning av en olja-i-vatten-emulsion, varvid läkemedelsföreningen är dispergerad i oljekomponenten, utan tillsats av nagon läkemedelskvarhàllande substans eller användning av nagot mellanliggande viskositetshöjrande steg, (ii) desorberar det organiska lösningsmedlet därifrån, (iii) isolerar och torkar de bildade mikropartiklarna.

4. Förfarande enligt krav 2, kännetecknat av att läke- medlet är närvarande i det vattenbaserade mediet, att polyme- ren är närvarande i det organiska lösningsmedlet, att nämnda vatten-i-olja-emulsion bildas genom intensiv blandning av nämnda vattenbaserade medium innehållande läkemedlet och nämnda organiska lösningsmedel innehållande polymeren, och att nämnda överskott av vattenbaserat medium innehåller en skyddskolloid. » - J = o: 10 15 20 25 30 35 512 992 37

5. Förfarande enligt krav 2 eller 4, kännetecknat av att läkemedlet är ett somatostatin.

6. Förfarande enligt krav 5, kännetecknat av att man intensivt blandar: a) en lösning av nämnda somatostatin i vatten eller en buffert i ett vikt/volymförhàllande av 0,8 till 4,0 g/1 till 120 ml och b) en lösning av en polylaktid-sam-glykolid i nämnda organiska lösningsmedel, som ej är blandbart med det vattenbaserade mediet, i ett vikt/volymförhållande av 40 g/90 till 400 ml pà ett sådant sätt att vikt/viktförhållandet läkemedel till polymer är från 1/10 till 50 och volym/volymförhållandet vattenbaserat medium/organiskt lösningsmedel är 1/1,5 till 30, och att man intensivt blandar w/o-emulsionen av a) i b) tillsammans med c) nämnda överskott av vatten eller en buffert innehållande skyddskolloiden vid ett förhållande volym/volymblandningshastighet för ab)/c) av från 1/10 till 100.

7. Beredning med fördröjd~frisättning, kännetecknad av att den innefattar oktreotid eller ett salt eller ett derivat därav i en bionedbrytbar, biokompatibel polymer bärare.

8. Beredning med fördröjd frisättning, kännetecknad av att den innefattar en peptidläkemedelsförening i en 40/60 till 60/40 polylaktid-sam-glykolidester av polyol, varvid polyolenheten är vald ur gruppen av en alkohol innehållande en (C3_5)-kolkedja med från 3 till 6 hydroxylgrupper och en mono- eller di-sackarid, och varvid den esterifierade polyo- len har minst 3 polylaktid-sam-glykolidkedjor_ 15 20 25 30 35 5121992 38

9. Beredning med fördröjd frisättning, kännetecknad av att den innefattar en peptidläkemedelsförening vald ur grup- pen av ett kalcitonin, lypressin eller ett somatostatin i en linjär 40/60 till 60/40 polylaktid-sam-glykolidpolymer med kedjor med en molekylvikt MW av mellan 25 000 och 100 000, en polydispergerbarhet MW/Mn mellan 1,2 och 2 i en koncentration av fràn 0,2 till 10 viktprocent av peptidläkemedelsföreningen däri.

10. Beredning med fördröjd frisattning enligt krav 7, 8 eller 9, vilken vid administration subkutant till en råtta i en dos av 10 mg läkemedelsförening per kg kroppsvikt ger en koncentration av läkemedelsföreningen i blodplasmat av minst 0,3 ng/ml och mindre än 20 ng/ml under en 30 dagar lang pe- riod.

11. Beredning med fördröjd frisättning enligt krav 7, 8 eller 9, vilken vid administration till en kanin intramusku- 'lärt i en dos av 5 mg läkemedelsförening per kg kroppsvikt ger en koncentration av läkemedelsförening av minst 0,3 ng/ml och högst 20 ng/ml under en 50 dagar lång tidsperod.

12. Beredning med fördröjd frisättning enligt krav 7, 8 eller 9, vilken vid adminstration till en kanin intramusku- lärt i en dos av 5 mg läkemedelsförening per kg kroppsvikt ger en retardation av minst 70% under en tidsperiod av från 0 till 42 eller 43 dagar.

13. Beredning med fördröjd frisättning enligt krav 7, 8 eller 9, vilken vid administration till råtta subkutant i en dos av 10 mg läkemedelsförening per kg kroppsvikt ger en ge- nomsnittlig plasmanivà (Cp ideal) av fràn 2,5 till 6,5 ng/ml under en tidsperiod av från 0 till 42 dagar.

14. Beredning med fördröjd frisättning enligt krav 7, 8 eller 9, vilken vid administration till kanin intramuskulärt 10 15 20 0512 992 39 i en dos av 5 mg läkemedelförening per kg kroppsvikt ger en genomsnittlig plasmaniva (Cp ideal) av från 3,5 till 6,5 ng/ml.

15. Beredning med fördröjd frisättning enligt krav 7, 8 eller 9, vilken vid administration till råtta subkutant i en dos av 10 mg läkemedelsförening per kg kroppsvikt ger ett AUC av 160-230 ng/ml x dagar under en period av fràn O till 42 eller 43 dagar.

16. Beredning med fördröjd frisättning enligt krav 7, 8 eller 9, vilken vid administration till kanin intramuskulärt i en dos av 5 mg läkemedelsförening per kg kroppsvikt ger ett AUC av fràn 160 till 275 ng/ml x dagar under en tidsperiod av fràn 0 till 42 eller 43 dagar.

17. Oktreotid-pamoat. l8i. Beredning med fördröjd frisättning, k ä n n e t e c k n a d av att den innefattar rnikropartiklar framställda enligt något av kraven 1-6, vilka innefattar en peptidläkemedels- förening vald ur gruppen kalcitonin och lypressin samt farmaceutiskt acceptabla salter där- av i en bionedbrytbar, biokompatibel polymer matris.