SE459265B - Galler foer haengande innertak - Google Patents

Description

459 265 2 Då plattorna har ett spel på 6,35 É 1,59 mm, är mi- nimidimensionen för en platta till ett gallersystem med 61 x 122 cm moduler 60,2 x 121,2 cm. Eftersom standard- gallerna har en flänsbredd av åtminstone 23,8 mm, är av- ståndet mellan ett gallerelements liv från den ena sidan av en för en platta avsedd öppning och den närmaste kan- ten av tillhörande uppbärningsfläns på den motsatta si- dan av öppningen (om det förutsättes en 61 x 122 cm mo- dul) 59,8 x 120,8 cm. (För diskussíonsändamàl antas att liven inte har någon tjocklek beroende på att de vanligt- vis är formade av tunn metall.) Eftersom plattornas stor- lek överskrider sina motsvarande dimensioner med åtmins- tone 4,0 mm, sträcker sig en icke centrerad platta (en platta placerad längs en eller två kanter mot det intill- liggande livet) sig fortfarande över den motstàende flän- sen och uppbärs därigenom av mer än 3,2 mm. Emedan liven faktiskt har en viss tjocklek, är överlappningen i fal- let med den icke centrerade plattan större än 4,0 mm och är vanligtvis åtminstone ca 4,8 mm, även när plattorna ligger nära minimidimensicnerna i sina toleranser och är förskjutna så mycket som möjligt från centrumet.

I fig 5 visas ett typiskt, känt gallersystem, där gallerelementen bildar en yta eller flänsyta med en bredd av 23,8 mm, och en inläggsplatta av standardtyp med 7,9 mm spel är placerad i ett maximalt ocentrerat läge, men plattan uppbärs fortfarande korrekt.

Eftersom detta spel är nödvändigt, måste konventio- nella gallersystem vara försedda med gallerelement, som har en flänsbredd av åtminstone ca 23,8 mm, även om det i vissa fall ur estetisk och materialsynpunkt är önsk- värt att använda galler med smalare flänsytor.

En typ av galler med smala gallerelement är tidiga- re känd. Detta kända galler har i huvudsak sådan form eller sådant tvärsnitt som visas i US-A-4 021 986. Så- dana galler har tillverkats med en flänsbredd av ungefär 14,3 mm och används tillsammans med plattor, som är för- sedda med falser längs sina nedre kanter för inpassning 459 265 3 ned längs de nedre lådsektionernas sidor. Sådana plattor får efter montering nedre ytor, som är i nivå med låd- sektionens nedre kanter, såsom visas i fig 2 i nämnda patentskrift.

Beröringen mellan falsernas vertikala sidor och làdsektionens sidoväggar tjänar till att centrera plat- torna inuti öppningarna och därigenom säkerställa kor- rekt uppbärning av respektive platta längs alla dess sidor, även om de plattan uppbärande flänsarna vid låd- sektionens övre kanter är relativt smala.

Sådana gallersektioner erfordrar emellertid ytter- ligare bockningar, och den mängd metall som erfordras för tillverkning av gallerna reduceras inte. Vidare är de falsförsedda plattorna dyrare att tillverka och måste tillverkas med snäva toleranser.

En annan typ av galler med smala gallerelement be- skrivs i US-A-4 470 239. Vid ett sådant gallersystem används en gallerskena med två divergerande liv, vilka skiljer gallerflänsarna från varandra och har en sådan storlek, att de elastiskt hoppressas, när plattorna monteras. För en mera fullständig beskrivning av galler- systemets konstruktion hänvisas till nämnda patent, vil- ket inbegrips häri genom hänvisning. Ändamålet med föreliggande uppfinning är att åstad- komma ett för hängande innertak avsett galler, medelst vilket de i det föregående diskuterade nackdelarna med förut kända galler av detta slag kan undanröjas.

Detta ändamål och andra ändamål, som kommer att framgå av efterföljande beskrivning, har nu uppnåtts genom uppfinningen medelst ett galler av den inlednings- vis nämnda typen, vilket dessutom har getts de känne- tecken som anges i den kännetecknande delen av efter- följande patentkravet l.

Ytterligare särdrag hos uppfinningen anges i efter- följande underordnade patentkrav.

Med föreliggande uppfinning åstadkommes således ett nytt och förbättrat, med smala gallerelement försett 459 265 4 gallersystem, vilket kan användas vid konventionella in- läggsplattor och inte erfordrar användning av falsför- sedda plattor. Gallret är försett med i huvudsak konven- tionellt T-formiga gallerelement, vilka har ett centralt liv, en ansvällning längs livets ena ände och motbeläg- na, för uppbärning av plattor avsedda flänsar längs den motsatta änden av livet» Dessa flänsar är emellertid smalare än vid konventionella galler.

Flänsarna är företrädesvis åtminstone ca 14,3 mm breda, när de används tillsammans med plattor med stan- dardspel och kan därför inte på ett tillförlitligt sätt åstadkomma fullständig uppbärning av icke centrerade plat- tor- Centreringsorgan är emellertid kombinerade med gal- lerelementen, vilka organ tjänar till att centrera plat- torna och säkerställa korrekt uppbärning av desamma, trots att flänsarna är relativt smala.

Enligt uppfinningen åstadkommes alltså ett enkelt och billigt galler för hängande innertak, där galler- elementen är utformade med estetiskt tilltalande smal yta. Eftersom gallerelementets yta är smal jämfört med konventionella, breda gallerelement, kan man vid till- verkning av gallerelementen använda smalare material än vad som erfordras vid tillverkning av konventionel- la breda gallerelement. Dessutom kan sådana gallerele- ment användas tillsammans med standardmässiga, icke falsförsedda inläggsplattor.

Uppfinningen kommer att beskrivas närmare i det följande under hänvisning till bifogade ritning, som visar utföringsexempel. Fig l visar ett gallerelement enligt en första utföringsform av uppfinningen från sidan. Fig 2 visar en tvärsektion tagen längs linjen -2-2 i fig l. Fig 3 visar i större skala en längdsektion tagen längs linjen 3-3 i fig l. Fig 4 visar med vissa delar bortbrutna en sektion genom ett innertak, som innehåller gallerelement enligt uppfinningen. Fig 5 visar i en fig 4 liknande vy en sektion genom ett ty- piskt, tidigare känt galler med breda gallerelement, 459 265 varvid framgår hur även från centrum förskjutna plattor uppbärs.

I fig l-4 åskådliggörs föreliggande uppfinning, vid vilken gallerelementen är försedda med i ett stycke utförda centreringsorgan, vilka är anbragta med inbördes avstånd längs de T-formiga delarnas liv.

I fig 3 visas den T-formiga delens tvärsnittsform.

Denna T-formiga del 8 är symmetrisk kring ett central- plan 9 och innefattar ett centralt liv 10, som är för- sett med en ansvällning ll vid sin övre ände och mot- stående i sidled sig sträckande flänsar 12 vid sin nedre ände. Enligt uppfinningen utgörs den T-formíga delen av ett materialstycke, som sträcker sig inåt från den ena kanten, vid l3, till en första, rätvinklig böj, vid 14.

Från den rätvinkliga böjen, vid 14, sträcker sig mate- rialstycket uppåt för bildande av livets ena skikt 16, vid 10. Vid den övre änden av livets skikt 16 kröker materialstycket utåt vid 17 och är ovanför livet format till en tillsluten låda för bildande av ansvällningen ll. Därefter sträcker sig materialstycket nedåt för bil- dande av livets andra skikt 18 och till en rätvinklig böj vid l9 och ut längs flänsen l2 till en kant 2l.

En täckskena 22 är vikt över de två ytterkanterna l3, 21 för bildande av flânsarnas ytparti.

Den hittills beskrivna T-formiga sektionen är kon- ventionell såtillvida, att den är försedd med en ansväll- ning vid den ena änden av livet, ett dubbelsidigt liv och i motsatta riktningar sig sträckande flänsar vid den ned- re änden av livet. Enligt detta utförande är emellertid flänsarna l2 mycket smalare än vad som är fallet vid en konventionell, T-formig gallerdel och har en total bredd av ungefär 14,3 mm. De konventionella, T-formiga galler- delarna har, såsom diskuterats ovan, en bredd eller flänsbredd av 23,8-25,4 mm.

Flera centreringsflikar 26 är utformade med inter- vall längs livets längd. Dessa flikar bildas enligt upp- finningen genom att en U-formad slits 27 tas upp genom 459 265 6 livets 10 båda skikt 16, 18. Denna slits bildar en nedåt sig sträckande flik 28, vilken är vriden, såsom bäst visas i fig 3, för bildande av ett första parti 29, som är väsentligen parallellt med den T-formiga galler- delens 8 plan 9 och som i sidled befinner sig på avstånd från detta på den ena sidan om livet, och ett andra par- ti 31, som är väsentligen parallellt med planet 9 men som i sidled är beläget på avstånd från detta och på den motsatta sidan om detta. Mellan de två partierna 29, 31 bildar fliken ett snedställt eller i sidled sig sträckande parti 32, som är förenat med de båda partier- na 29, 31. De båda partierna 29, 31 är väsentligen pla- na och är enligt det visade utförandet förskjutna på ömse sidor om livets 10 centralplan, så att ytterytorna av partierna 29, 31 är belägna på avstånd från varandra, nästan 6,35 mm, vilket innebär att dessa ytor befinner sig något mindre än 3,2 mm från och på vardera sidan om livets 10 centralplan 9.

Ovanför de plana partierna 29, 31 bildar fliken två kampartier eller övergångspartier 33, 34, vilka är snedställda inåt från de plana partierna 29 resp 31 in till själva livet. De plana partierna 29, 31 befinner sig på ett litet avstånd upp från flänsarna 12 och är tillräckligt nära flänsarna för att de plana partierna, när en konventionell platta eller panel är placerad i galleröppningen, skall vara i anliggning mot plattans kanter och bringa dennas kanter pá ett avstånd av unge- fär 3,2 mm från livets plan 9. I praktiken är centre- ringsflikarna 26 utformade i livet med intervall längs längden av varje T-formig gallerdel, dvs med intervall av ungefär 76,2 mm.

När de T-formiga gallerdelarna är sammanfogade i ett galler, såsom visas i fig 4, för bildande av öpp- ningar för plattorna, är ett par T-formiga gallerdelar 8 anbragta på ömse sidor om varje öppning, och avståndet mellan centralplanen 9 bestämmes av modulstorleken. En typisk modulstorlek är 61 x 122 cm, men andra modul- 459 265 7 storlekar används allmänt. De för plattorna avsedda öpp- ningarna begränsas av motstående par T-formiga gallerde- lar 8, varvid det första paret definierar moduldimensio- nen 61 cm och det vinkelrät däremot sig sträckande andra paret definierar moduldimensionen 122 cm. Den ena av mo- duldimensionerna bildas, såsom visas i fig 4, av ett par parallella och i sidled åtskilda, T-formiga gallerdelar 8a, 8b och en intilliggande öppning bildas av T-formiga gallerdelar 8b, 8c. Centralplanen 9a befinner sig på av- stånd från varandra, t ex 61 eller 122 cm, beroende på vilket par av gallerelement som betraktas. För diskus- sionsändamàl antas att gallerelementen 8a, 8b bildar modulens 122 cm modul, varför dessa båda gallerelements centralplan 9a befinner sig 122 cm från varandra.

Eftersom flänsarna pà dessa gallerelement är 14,3 mm breda, befinner sig de intilliggande kanterna 36, 37 på gallerelementen 8a resp 8b sig pâ ett avstånd av 122 cm minus l,43 cm, eller 120,6 cm, från varandra. Avståndet mellan det plana partiet 29 pá gallerelementets 8a centre- ringsflik och det plana partiet 31 pá gallerelementets 8b centreringsflik är emellertid något mer än l2l,3 cm.

En standardplatta har, såsom diskuterats ovan, ett glapp på 6,35 t 1,59 mm, så att minimidimensionen mot- svarande en konventionell 61 x l22 cm panel är 60,2 x l2l,2 cm och en maximal plattstorlek inom toleransom- rådet är 60,5 x l2l,5 cm. Även en platta av minimistor- lek har därför längs den nominella 122 cm dimensionen en bredd, som är ca 6,35 mm större än avståndet (l20,6 cm) i sidled mellan intilliggande flänsars kanter. När en platta 38 därför släpps ned i öppningen och centreras medelst centreringsflikarna, uppbärs den eller överlap~ par den således den tillhörande flänsen med ungefär 3,2 mm längs vardera sidokanten av plattan. Om plattan, som har en maximidimension pà l2l,5 cm, förs in i öpp- ningen, erhálls något större överlappning eller uppbär- ning medelst flänsarna.

För undvikande av fastklämning är centreringsfli- 459 265 8 karna tillräckligt elastiska, så att de böjer sig något, när en platta av maximal dimension inrättas, och i vissa fall, när själva plattorna består av relativt mjukt ma- terial, kan centreringsflikarna åstadkomma en liten fördjupning i plattornas dolda kanter. I vilket fall som helst har ett galler av denna typ relativt smala flänsytor, som är i storleksordningen 14,2 mm breda, och korrekt uppbärning av standardplattor uppnås tack vare den centreringsmekanism som finns med intervall längs flänsarnas längd. Enligt detta utförande är den T-formiga gallerdelens bredd ungefär 14,2 mm, vilket är mindre än 2 gånger det maximala spelet för en plat- ta, och likväl âstadkommes tillförlitlig uppbärning av denna. _ Materialbesparingar kan göras jämfört med konven- tionella, tidigare kända galler tack vare att flänsarna är väsentligt smalare, vilket minskar den erforderliga bredden av det materialstycke som bildar huvuddelen av det T-formiga partiet och även täckskenan. Eftersom centreringsflikarna är formade ur materialet i livet, behövs inte något extra material för den centrerande funktion som säkerställer korrekt uppbärning av plat- torna.

Enär var och en av de plana partierna på centre- ringsflikarna 29, 31 är förbundna med de intilliggande partierna av livet, omedelbart därovanför via en sned- ställd kamyta 33 eller 34, hakar plattorna inte upp sig utan centreras automatiskt, när de faller i läge i galleröppningarna.

Det bör inses att föreliggande uppfinning, trots att den beskrivits i samband med ett typiskt gallerele- ment med dubbelt liv, likväl kan tillämpas på gallerele- ment, som har ett liv bestående av ett enda material- skikt. Vidare bör det inses att de T-formiga gallerde- larna kan vara utformade på andra sätt.

Claims (9)

l0 15 20 25 30 459 265 PATENTKRAV

1. Galler för hängande innertak, vilket galler om- fattar flera T-formiga gallerelement (8), som är för- bundna med varandra för bildande av ett galler med fle- ra för plattor avsedda öppningar och som är i huvudsak symmetriska i förhållande till ett centralt vertikalplan samt är försedda med en övre ansvällning (ll) och ett nedåt sig sträckande livorgan (10) med två motsatta flänsar (12), vilka utskjuter från livorganets nedre ände, varvid flänsarnas nedre yta är frilagd och synlig underifrån samt ger de T-formiga gallerelementen en yta med en bredd, som är lika stor som avståndet mellan de motsatta flänsarnas ändkanter, vilken ytbredd är mindre än bredden av motsvarande ytor pà gallerelement med kon- ventionella flänsar, varvid nämnda öppningar har en mo- dulstorlek, som är bestämd av avståndet mellan central- planen för de T-formiga gallerelementen (8) pà motsatta sidor om öppningarna, varvid de motsatta flänsarna är anordnade att uppbära plattor av standardstorlek, vilka är placerade i nämnda öppningar och vilka var och en bil- dar en nedre plan yta, som sträcker sig till dess sido- kanter, varvid plattornas nedre yta överlappar de där- med förenade flänsarna (12) på de T-formiga gallerele- menten och är uppburna på dessa och varvid plattornas dimension i sidled är mindre än modulstorleken, k ä n - n e t e c k n a t av centreringsorgan (26), som är i ett stycke med de T-formiga gallerelementen och som är anordnade att dels centrera plattorna (38) i de därför avsedda öppningarna, dels hålla nämnda sidokanter på av- stånd från centralplanen, och att flänsarna (12) har en bredd i sidled, som är för liten för att åstadkomma rik- tig uppbärning av ocentrerade plattor men som är till- räckligt stor för att flänsarna skall ingripa med och uppbära plattor, vilka är centrerade i nämnda öppningar medelst centreringsorganen (26). 459 265 10 15 20 25 30 35 10

2. Galler enligt krav l, k ä n n e t e c k n a t därav, att livorganet omfattar ett centralt liv (l0), att plattorna (38) är underdimensionerade med avseende på gallret för àstadkommande av ett förutbestämt, maxi- malt glapp i förhållande till de T-formiga gallerelemen- tens (8) liv (l0), att nämnda ytbredd är åtminstone vä- sentligen lika liten som det dubbla förutbestämda glap- pet, att centreringsorganen (26) utgöres av sidoutsprång (29, 31). som är formade i livet (10) och av dettas mate- rial och som är åtskilda från livets kvarvarande material i form av ett utskuret parti, vilket innefattar en i flänsarnas (12) riktning sig sträckande del och en annan del, som är snedställd i förhållande till flänsarnas riktning, och att sidoutspràngen (29, 31) tjänar till att centrera plattorna (38) och att åstadkomma ett vä- sentligen jämnt avstånd mellan nämnda kanter av plattor- na och det närmast belägna livet (l0), vilket avstånd är lika stort som väsentligen hälften av nämnda glapp.

3. Galler enligt krav 2, k ä n n e t e c k n a t därav, att utsprången (29, 31) är skurna ur livet med in- tervall längs dettas längd och bildar snedställda kamytor (33, 34), vilka sträcker sig från livet (10) och tjänar till att anligga mot plattornas kanter och kamstyra plat- torna in till ett centrerat läge, när plattorna rör sig in till anliggning mot flänsarna.

4. Galler enligt krav 3, k ä n n e t e c k n a t därav, att de upptagna utsprången är så vridna, att ett enda utsprång utgör en kamyta på vardera sidan om livet.

5. Galler enligt krav 4, k ä n n e t e c k n a t därav, att de upptagna utsprången bildar plana partier (29, 31) på vardera sidan om livet och väsentligen pa- rallellt med detta.

6. Galler enligt krav 3, k ä n n e t e c k n a t därav, att de upptagna utsprången bildar plana partier (29, 31) på vardera sidan om livet och väsentligen pa- rallellt med detta.

7. Galler enligt krav Z, k ä n n e t e c k n a t 10 459 265 ll därav, att sidoutsprången är separata utsprâng, vilka befinner sig på avstånd från varandra längs livets längd.

8. Galler enligt krav 7, k ä n n e t e c k n a t därav, att de upptagna utsprången är elastiska i sid- led.

9. Galler enligt krav 1, k ä n n e t e c k n a t därav, att centreringsorganen (26) innefattar flera sidoutsprång, som befinner sig på avstånd från varandra längs livets längd och som är elastiskt deformerbara i en riktning väsentligen vinkelrätt mot liven.