SE450335B - Kopplingselement till orala proteser innefattande en hylsformad patris - Google Patents

Description

450 335 är täckt av intakt slemhinna. Under denna läkningsfas växer benvävnaden fast vid och bildar en enhet med den implanterade fixturen. Vid en efterföljande operation friläggs fixturen och ett distansorgan, också företrädesvis av titan, anbringas på fixturen med hjälp av en distansskruv. Sedan förankras själva' tandprotesen i farm av en krona eller brokonstruktion med hjälp av en fästskruv som i sin tur fäster i distansskruven. Metoden har med gott resultat använts kliniskt i 20 år i samband med käkbensförankrade brokonstruktioner och ett utvecklingsarbete på- går nu också beträffande förankring av proteser till andra delar av skelettet (extraorala proteser).

De unika egenskaperna hos metoden följer således av att fixturen helt inkorporeras i benvävnaden. Detta betyder att protesen blir relativt styvt förankrad i käkbenet till skillnad från exempelvis den naturliga tanden vilken är mer elastiskt upphängd. En sådan styv förankring innebär att de orala funktionskrafterna överförs utan dämpning till tandprotesen (kronan eller brokonstruktionen) och protesfästet (distansorganet och fixturen), vilket kan ge upphov till alltför stora påkänningar på såväl benvävnadsförank- ringen som på de olika proteskomponenterna. Även om osseointegre- ringsmetoden har unikt fördelaktiga egenskaper vad beträffar risken för lossning på grund av överbelastning är det givetvis önskvärt att så långt det är möjligt reducera kraftpâkänningarna.

Därigenom kan frakturer av proteskomponenterna undvikas samtidigt som dessa kan dimensioneras på ett sätt som kräver så lite utrymme som möjligt.

Beträffande de orala funktionskrafterna är krafthastighet och massa så blygsamma att den elastiska upphängningens dämpande effekt på energiöverföring per tidsenhet endast bör ha marginell betydel- se. Betydligt viktigare är den undanböjning som kan åstadkommas genom elastisk upphängning av en eller flera (enstaka eller samman- kopplade) käkbensförankrade kronor i restbett med naturliga tänder.

Beroende på graden av elasticitet och därmed undanböjning kan de ocklusala krafterna fördelas mellan de käkbensförankrade enheterna och de naturliga tänderna på ett kontrollerbart sätt. En harmoniskt anpassad elasticitet torde också bidra till att patientens orala komfort optimeras. 5-.1 450 535 Inte minst i de fall där en eller flera käkbensförankrade enheter är kopplade till restbettets egna tänder bör ett nedböjningsmönster hos den/de käkbensförankrade enheterna som harmonierar med de naturliga tändernas eftersträvas. Detta ger sannolikt en betydligt gynnsammare kraftfördelning över såväl de käkbensförankrade fixtu- rerna som över den suprastruktur/brokonstruktion som är kopplad mellan fixturdelen och de naturliga tänderna. Även i de fall när en brokonstruktion är käkbensförankrad i en helt tandlös käke kan behov finnas av att öka den orala komforten med en mjukare - mindre stum - sammanbitning åstadkommen med hjälp av ett elastiskt element. Även vid extraorala proteser, exempelvis ledproteser, finns behov av en mer elastisk upphängning av protesen för att öka känslan av komfort och, framför allt, för att ge en större inbyggdxmarginal till destruktiv energiöverföringsnivå genom att den elastiska upp- hängningen genom undanböjning dels automatiskt leder till mindre kraftupptag över protesonrâdet och att mer kraft istället upptas av exempelvis de naturliga extremiteterna, dels väsentligt retar- derar den anlagda kraftens hastighet. Möjligheten till elastisk undanböjning ökar även tidsmarginalen för insättande av organis- mens reflektoriska skyddsreaktioner.

Syftet med föreliggande uppfinning är därför att åstadkomma ett kopplingselement som dels minskar kraftens hastighet vid dess anläggning och dels bidrar till en gynnsammare fördelning av an- bringade krafter mellan den benförankrade protesen och naturliga, kraftupptagande strukturer.

Uppfinningen kännetecknas av att kopplingselementet innefattar en yttre, hylsformad patris för anslutning till den yttre protes- delen, exempelvis genom fastgjutning, och vilken är så utformad att den omger en central distansskruv hos ett till förankringsele- mentet anslutet distanselement och med sin bas ansluter till ett kragformat parti hos distanselementet via ett fjädrande element.

Vid ett fördelaktigt utförande hos uppfinningen är patrisen och distanselementet så utformade att ett ringformat utrymme bildas mellan patrisens basyta och angränsande ytor hos distansskruven och distanselementet vilket inrymmer det fjädrande elementet. Det- 450 355 ta utgöres lämpligen av en O-ring av gummi, men kan även bestå av ett lämpligt metallmaterial.

I det följande skall uppfinningen närmare beskrivas i samband med bifogade ritning som visar ett exempel på hur kopplingsele- mentet kan vara utformat för anslutning till ett befintligt N standarddistanselement. Därvid kan kopplingselementet utnyttjas såväl för enstaka käkbensförankrade kronor i restbett med eller utan koppling till egna tänder som för brokonstruktioner med eller utan restbettskoppling. Det kan givetvis också utnyttjas för extra orala proteser med osseointegrerade eller andra för- ankringselement.

I figuren visas övre delen av ett distanselement 1 vilket är an- ordnat på ett ej visat förankringselement (fixtur) implanterat i käkbensvävnad. Distanselementet 1 är försett med en central cylind- risk distansskruv 2 speciellt för ändamålet utformad med en för- längd, utvändigt gängad tapp 3. Distanselementet 1 är försett med en krage bestående av tvâ ytor en yttre horisontell yta 4 och en innanför denna belägen, snedvinklad yta 5.

Sådana distanselement är i och för sig förut kända och kommer därför ej att beskrivas närmare här.

I avsikt att erhålla en mer gynnsam kraftöverföring mellan för- ankringselementet och den yttre protesdelen är ett kopplings- element i form av en yttre, hylsformad patris 6 ansluten till distanselementet. Patrisens yttre mantelyta ansluter till den yttre protesdelen, exempelvis genom fastgjutning, och patrisen är så utformad att den omsluter den centrala distansskruven 2,3.

Patrisens bas ansluter till det kragformade partiet 4,5 hos di* stanselementet via ett fjädrande element 7 i form av en 0-ring i gummi av hög kvalitet, förslagsvis EPDM-gummi. Distanslement och distansskruv består företrädesvis av titan medan patrisen 6 lämp- ligen är utförd i E-guld. är Den snedvinklade ytan 5 hos det kragformade partiet hos distans- elementet bildar tillsammans med en övre horisontell yta 8 på 3 en manschett 9 till distanselementet tvâ av väggarna i en ring- 'formad tunnel för det fjädrande elementet 7, nämligen den undre horisontella väggen och den snedlaterala väggen. Resterande väggar 450 355 i den ringformade tunneln, nämligen den mediala, vertikala väggen 10 och den övre horisontella väggen 11 bildas av distans- skruvens mantelyta, som i detta fall har en cirkulär profil, respektive den plana, undre basytan hos patrisen 6.

Den ringformade tunnel med romboid genomskärning som bildas av ovannämnda ytor är avpassad till det fjädrande elementet i form av en O-ring i gummi. O-ringen är i detta fall dimensionerad för att medge en nedböjning av storleksordningen ¿= 100-200 )L1n. Vid icke centrerad eller sned belastning motsvarar detta ett maximalt vinkelutslag¿X,på 1-20 vilket anses väl tillfyllest med hänsyn till eventuell koppling till exempelvis naturliga tänder.

Patrisytan 11 är så ordnad att den trycker ner O-ringen 7 och ger den avsedda elastiska överföringen av kraft mellan den yttre pro- tesdelen och distanselementet - fixturen. Därvid skall observeras att det spelrum 12 som är arrangerat mellan patrisytan 11 och distanskrageytan 4 bör överstiga 200_pm för att medge den planera- de elastiska nedböjningen på 100-200_pm.

Den elastiska kopplingen förankras - låses genom en invändigt gängad specialmutter 13 framställd i exempelvis E-guld. Muttern skruvas utanpå distansskruvens utvändigt gängade tapp 3 så att dess nedre perifera gavelyta 14 möter en horisontell klack 15 på patrisen 6. Muttern skruvas så långt att en lätt kompression åstadkommes av O-ringen. Denna lätta förspänning kan exakt be- stämmas genom att den skruvskåra 16 som är placerad i mutterns tak vrids så att den sammanfaller m ed en skära 17 i den övre pa- triskanten. Genom ytterligare två sådana skârmarkeringar i patris- kanten till vilka skruvskåran kan vridas medges både måttlig och hård förspänning av kopplfinfielementet beroende på vilken nedböj- ningsamplitud som anses vara mest ändamålsenlig i den individuella situationen.

Specialmutterns övre yta kan täckas med exempelvis en guldbricka efter det att den låsts med en droppe akrylat. över guldbrickan placeras sedan akrylat för att fylla igen det hål genom vilket muttern applicerats.

För att förhindra att eventuella .vridkrafter roterar upp distans- skruven 2 vid implantat som omfattar enstaka kronor kan distans- 450 335 elementet 1 och distansskruven 2 förses med en urslipningsskâra 18 i vilken appliceras en droppe akrylat för reversibel låsning.

Bänktest av prototyp av kopplingselement med ovan angivnazkompo- nenter har visat att nedböjningsmönstret i princip överensstämmer med nedböjningen hos exempelvis en tand, d v s den är till en början relativt stor i relation till applicerad kraft för att logaritmiskt avta med konstant kraftökning. Genom att reglera förspänningen av kopplingselementet kan man bestämma vid vilken kraftnivå eller vid vilket moment som mätbar nedböjning skall inträda.

Claims (6)

450 535

1. PATENTKRÅV _1. Kopplingæelementtill orala och extraorala proteser av det slag som är partiellt implanterade i kroppsvävnad, före- trädesvis benvävnad, medelst ett förankringselement (fixtur) i avsikt att erhålla en mer gynnsam kraftöverföring mellan den implanterade och den utanför kroppsvävnaden belägna yttre protesdelen k ä n n e t e c k n a t a v att det innefattar en yttre,hylsformad patris (6) för anslutning till den yttre protesdelen exempelvis genom fastgjutning, och så utformad att den omger en central distansskruv (3) hos ett till förankrings- elementet anslutet distanselement (1) och med sin bas (11) anslu- ter till ett kragformat parti (4, 5) hos distanselementet (1) via ett fjädrande element (7).

2. Kopplingselement enligt patentkrav 1 k ä n n e t e c k - n a t a v att ett ringformigt utrymme är bildat mellan pa- trisens basyta (11) och angränsande ytor hos distansskruven (3) och distanselementet vilket inrymmer det fjädrande elementet (7).

3. Kopplingselement enligt patentkrav 2 k ä n n e t e c k - n a t a v att det ringformade utrymmet bildar en tunnel med romboid genomskärning.

4. Kopplingselement enligt patentkrav 1 k ä n n e t e c k - n a t a v att det fjädrande elementet utgöres av en O-ring av gummi, exempelvis EPDM-gummi, eller lämpligt metallmaterial.

5. Kopplingselement enligt patentkrav 1 k ä n n e t e c k - n a t a v att patrisen (6) är utformad med en inre, cirkulär klack (15) vilken samverkar med den nedre, perifera gavelytan (14) hos en på distansskruvens gängade tapp (3) anbringad lås- mutter (13) i avsikt att ge det fjädrande elementet (7) en lätt förspänning. 450 335

6. Kopplingselement enligt patentkrav 5 k ä n n e t e c k - n a t a v att en spalt (12) är bildad mellan patrisens basyta (11) och den yttre horisontella ytan (4) hos distanselementets kragförmade parti för att begränsa den elastiska nedböjningen av det fjädrande elementet (7) till lämplig storlek, exempelvis 100-200 lim.