Multimodalitet

Vykortet slog igenom som nytt kommunikationsmedium i början av 1900-talet. Perioden 1900–1920 brukar kallas för vykortets gyllene tidsålder. Vykortspraktiken var inte begränsad till turistvykort som idag, utan vykorten användes som dagens sociala medier där man både kunde upprätthålla sociala nätverk samtidigt som det fanns möjlighet att etablera nya sociala kontakter med hjälp av vykorten. I arkivinstitutionernas samlingar finns många vykort bevarade. Att vykorten bevarats i samlingarna kan förklaras av att de betraktats som historiska vittnen där vykortsmotivet dokumenterat historiska miljöer, men också de människor som levt och verkat i dessa miljöer. Vykorten kategoriseras därför vanligen som fotografier och inte som de medieartefakter som de faktiskt utgör. I ett samarbetsprojekt med Sundsvalls museum har en privatsamlares topografiska vykort från Medelpad 1900–1920 digitaliserats och registrerats på portalen Digitalt museum, totalt 3 000 vykort. Det unika med projektet är att både vykortets bildsida och adressida/meddelandesida har digitaliserats.

Trots att vykort var den vanligaste fotografiska bilden i Sverige fram till första världskriget, och det första kommunikationsmedium där alla medborgare kunde delta aktivt, är vare sig den visuella praktiken eller skriftpraktiken nämnvärt utforskad på svenskt område (Edlund 2012). På internationellt område har vykorten utforskats ur både kommunikationsetnografiska och kulturhistoriska perspektiv (Gillen 2013; Price 2014; Rogan 2005; Schor 1992). Vykortsmaterialet har alltså unika möjligheter att både belysa samtidens visuella kultur och skriftkultur.

Estetisk tilnærming til læring er mangelvare i skole og lærerutdanning. Sanselig didaktisk design omhandler didaktisk tenkning i et estetisk perspektiv. FoU-prosjektet SPACE ME var et møte mellom kunstfag og naturfag som ble gjennomført i regi av Program for lærerutdanning, NTNU i samarbeid med to ungdomsskoler 2011-2012. Forfatterne begrunner verdien med sanselig didaktisk design med at den:

- har en overgripende estetisk tilnærming til læring
- vektlegger multimodalitet
- forstår ulikhet blant elever som en skapende kraft i undervisning
- baserer seg på undersøkende og dialogbaserte forløp
- vektlegger dramaturgisk tenkning i didaktisk kontekst
- setter søkelys på kroppslig læring
- ser kunstmøter som en framhevet del av læring

Bidragsytere er Tone Pernille Østern (dansekunstner, førsteamanuensis i kunstfagdidaktikk), Alex Strømme (biolog, dosent i naturfagdidaktikk), Anna-Lena Østern (professor i kunstfagdidaktikk), Audun Mollan Kristoffersen (lærer, improvisasjonsskuespiller) og Ran Peleg (stipendiat i naturfagdidaktikk, skuespiller i fysisk teater).

Målgruppen for boka er undervisere i ulike skoleslag og skolefag, lærer- og kunstpedagogstudenter, lærerutdannere, kunstnere og praksisorienterte forskere innenfor et bredt didaktisk felt.