hamburgare

Svenska

Substantiv

Böjningar av hamburgare	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	hamburgare	hamburgaren, vard. hamburgarn	hamburgare	hamburgarna
Genitiv	hamburgares	hamburgarens, vard. hamburgarns	hamburgares	hamburgarnas
Som förled i sammansättningar används hamburger-.

hamburgare

hamburgare (2.)

• uttal: hamburjare

1. person, speciellt man, som är bosatt eller född i Hamburg

   Besläktade ord: Hamburg, hamburgsk, hamburgska

2. (mat) snabbmatsrätt vanligen bestående av två brödskivor med en eller flera köttskivor och ofta andra ingredienser som dressing, sallad, ketchup, tomat, gurka och ost mellan

   Jag åt en hamburgare till middag.

   Etymologi: Sedan 1959. Av engelskans hamburger, en kortform för Hamburger steak. Hamburgaren uppstod i USA av tyska immigranter, som åsyftade staden Hamburg. Hamburgare kan därför utläsas 'en köttbit från Hamburg'.

   Synonymer: burgare

   Sammansättningar: hamburgerbröd, hamburgerdressing, hamburgerkedja, hamburgerrestaurang

   Hyponymer: cheeseburgare, fiskburgare, halloumiburgare, kycklingburgare, lammfärsburgare, laxburgare, ostburgare, renburgare, strutsburgare, torskburgare, vegoburgare, vildsvinsburgare, viltburgare, älgburgare

Översättningar

person, bosatt eller född i Hamburg

• engelska: Hamburger ^(en)
• franska: Hambourgeois ^(fr) m, Hambourgeoise ^(fr) f
• tyska: Hamburger ^(de) m, Hamburgerin ^(de) f

rätt med två brödskivor med kött emellan

• bokmål: hamburger m, burger ^(no) (vardagligt)
• bulgariska: хамбургер m
• engelska: hamburger ^(en)
• finska: hampurilainen ^(fi)
• franska: hamburger ^(fr) m
• isländska: hamborgari ^(is) m
• japanska: (bara köttet) ハンバーグ ^(ja) (hanbaagu), (med bröd) ハンバーガー ^(ja) (hanbaagaa)
• katalanska: hamburguesa ^(ca) f
• lakota: tȟaló yukpáŋpi
• maltesiska: berger ^(mt) m
• ryska: гамбургер ^(ru) m
• spanska: hamburguesa ^(es) f
• tyska: Hamburger ^(de) m