Eta
Grekiska alfabetet | |||||
---|---|---|---|---|---|
Enhetsalfabetet | |||||
Α α Alfa | Ν ν Ny | ||||
Β β Beta | Ξ ξ Xi | ||||
Γ γ Gamma | Ο ο Omikron | ||||
Δ δ Delta | Π π Pi | ||||
Ε ε Epsilon | Ρ ρ Rho | ||||
Ζ ζ Zeta | Σ σ ς Sigma | ||||
Η η Eta | Τ τ Tau | ||||
Θ θ Theta | Υ υ Ypsilon | ||||
Ι ι Jota | Φ φ Fi | ||||
Κ κ Kappa | Χ χ Chi | ||||
Λ λ Lambda | Ψ ψ Psi | ||||
Μ μ My | Ω ω Omega | ||||
Extra tecken i äldre alfabet¹ | |||||
Digamma | San | ||||
Heta | |||||
Numeriska tecken¹ | |||||
Stigma | Sampi | ||||
Koppa | |||||
Extra tecken i andra språk¹ | |||||
Jot | Sjo | ||||
¹Källor: se Grekiska alfabetet#Referenser |
Eta (grekiska ήτα éta) (versal: Η, gemen: η) är den sjunde bokstaven i det grekiska alfabetet men var ursprungligen den åttonde, och hade därför i det joniska talbeteckningssystemet siffervärdet 8.[1] Dess ljudvärde var ursprungligen ett långt aspirerat e, heː, eller bara [h]. När alfabetet standardiserades i Grekland i början av 400-talet f.Kr. så hade det där förändrats mer åt ett öppnare [ɛː], men i kolonierna på Sicilien och i Italien fortsatte bokstaven att användas för h-ljudet, vilket ledde till att eta i det latinska alfabetet motsvaras av H, h. I modern grekiska har ljudvärdet förändrats till [i].
Eta (gement η) används inom mikroekonomi som en beteckning för inkomstelasticitet, medan den inom (elektro)mekanik och termodynamik betecknar verkningsgrad: : där P1 är den tillförda energin, P2 den nyttjade energin, och η verkningsgraden i procent.
Unicode
[redigera | redigera wikitext]decimalt | hexadecimalt | HTML | |
---|---|---|---|
η | 951 | 3B7 | η |
Η | 919 | 397 | Η |
Källor
[redigera | redigera wikitext]- ^ Aaboe, Asger (1969). Antikens matematik. Prisma Stockholm. sid. 115