Eka

För den svenska medeltidsätten Eka, se Ekaätten.

Eka (även öka), är en klinkbyggd Allmogebåt. Ekor framdrivs med åror eller vrickning, även segel har kommit till användning på en del båtar som är byggda för segling. Ekans ursprung är ökstocken, en urholkad trädstam.

Numera åsyftar eka nästan uteslutande en klinkbyggd båt med akterspegel eller även med en spegel i fören, till exempel bohusjulle. Ekan har fallande stävar som bordläggningen är fäst vid. Ekans bottenform kan variera från halvrund botten till flat botten. Flatbottnade ekor kan vara försedda med spegel i båda ändar av båten, en del modeller är byggda med akterspegel samt stäv i fören. Flatekan kommer mest till användning på insjöar eller smult vatten för husbehovsfiske. En eka kan byggas rundbottnad som till exempel en blekingeeka för att användas vid kuster och skärgårdar. Storleken på ekor kan variera i längd beroende på den ursprungliga användningen. Ekor förekommer från cirka fyra till cirka åtta meters längd, de senare är byggda för segling med sprisegel, tidigare även råsegel.

Källor

Albert Eskeröd 1970. Båtar. Från ekstock till trålare.
Eka i Nordisk familjebok (första upplagan, 1881)
Ekstock i Nordisk familjebok (första upplagan, 1881)
Ekor-ökor i Fataburen (åttonde bandet, 1929)

Se även

Snipa

Externa länkar

[1] Olika ekor, ökor, Föreningen Allmogebåtar.