Eka

Öka är en allmogebåtstyp från Östersjökustens skärgård, från Roslagens skärgård i norr och söderut till Östergötland och Kalmar län. Med öka menas i allmänhet en kölbyggd båt med akterspegel, en kölbåt med akterspegel.

Akterspegelns form och placering är innanför stäven, den har fasta åror med tullbommar samt saknar förstärkning vid översta bordets kant (relingen). Spantens placering skiljer den också från andra båttyper i norr och söder. Båtar av denna typ kallas ökor i Sörmlands skärgård och söderöver, alltså inte ekor. Ordet finns med i svenskan sedan äldre nysvenska, och utgör en parallell till ordet "eka". Benämningen användes i offentliga handlingar i bl.a. Västervik 1852. Det finns flera typer av ökor. De kallas även skötökor, ökstockar, gavelökstockar, roddstumpar beroende på deras funktion.

Ökan har använts i fisket, vid stadsresor och kyrkfärder, vid transporter av folk och fä till betesholmar och för resor till grannar. Skötökorna är med breda bord klinkbyggda båtar att "segla till grunns" med och som sådana betydligt mer sjövärdiga än de mindre båtar man drog bonot eller strömmingsskötar närmare land med: Under för- och eftersommaren seglades de till grunden utomskärs för att fiskarna där skulle kunna sätta skötar (nät) efter strömming. Sköten sattes på kvällen, bonden sov i båten som var fastgjord vid skötarna. På morgonen togs sköten upp.

Ökorna fanns i ganska olika storlek och utformning. En speciell typ av öka är den korta ko-ökan med utlagda bord och någon gång i senare tid (ca 1950 och först sedan motorbåtar kommit till användning som dragare) platt i båda ändar.

Med ökor kördes kreatur ut på de minsta av gräsbevuxna kobbar medan hö på ängar hemmavid sparades till skörd för vintern. Man ser i detta likheten med inlandets fäbodvallar. Över vattnen utgjorde dock avstånden ej hinder annat än i tid, och om än mjölkning fick ske där djuren var så kom, när hö togs på öarna, såväl ökor som större båtar till användning som höbåtar och färden med last högt upp under storbomen kunde sedan gå över vidsträckta fjärdar.

Källor

Sörmlandsbygden. Södermanlands hembygdsförbunds årsbok 1983. Nyköping 1982