SE533103C2 - Blodviskositetsanalys - Google Patents

Description

25 30 hemoglobinmätande apparat visas i den internationella patentansökan med nummer WO 2006/ 104451.

Förutom att bestämma hemoglobin i ett blodprov används andra blodtester rutinmässigt inom primärvårdsdiagnostik. Ett exempel på ett sådant ytterligare test är blödningstidstester. Detta test mäter den tid som det tar för ett litet blodkärl att stänga till och blödningen att upphöra och utförs för att analysera blodplättarnas funktion hos en patient. Ivy-metoden är det traditionella förfarandet för att testa blödningstid. Testet innefattar upppumpning av en sfygmomanometer till 40 mm Hg runt överarmen på patienten. Ett 5 mm djupt snitt görs med ett särskilt verktyg på böjmuskelytan på underarmen och tiden tills blödningen upphör mäts. Var 30 sekund används filterpapper för att torka bort blodet.

Ivy-testet är ett ganska otillförlitligt test eftersom flera yttre faktorer kan påverka testresultaten, såsom tjocklek på patientens hud, omgivnings- temperatur, tryck som påförs då huden skärs, etc. Dessutom kan Ivy-testet huvudsakligen endast utföras för att detektera huruvida det finns några problem med blodplåttarnas funktion i patienten men är av lite användning för att kvantiñera en patients blodplättsfunktion.

SAMMANFATTNING Det finns ett behov av ett enkelt, snabbt och tillförlitligt test för att övervaka viskositetsförändringar i ett litet blodprov på grund av trombocytaggregering och/ eller koagulatíon.

Det är ett allmänt syfte med den föreliggande uppfinningen att tillhandahålla en hemostasanalys av ett litet blodprov.

Det är ett annat syfte med uppfinningen att tillhandahålla en blodanalysapparat för att analysera aggregerings- och/ eller koagulerings- effektiviteten hos ett litet blodprov. lO 15 20 25 30 533 'H93 3 Dessa och andra syften löses genom uppfinningen såsom den definieras i de medföljande patentkraven.

Den föreliggande uppfinningen innefattar kortfattat en blodanalysapparat som innefattar en hållare anordnad för att motta och bära en behållare som har en kyvett fylld med ett blodprov av liten volym. Apparaten innefattar inducerande organ anordnat i anslutning till kyvetten för att inducera en rörelse hos blodcellerna i provet. Det inducerancle organet innefattar företrädesvis fältapplícerare för att applicera ett fält, såsom elektriskt, magnetiskt eller akustiskt fält, över åtminstone en del av blodprovet för att därigenom direkt eller indirekt påverka blodcellerna och inducera en rörelse av dessa i provet.

En detektor är anordnad i analysapparaten för att övervaka blodcellernas rörelse och detektera en förändring i den inducerade rörelsen hos blodcellerna som orsakas av en ökning i blodviskositet på grund av en aggregerings- och/ eller koaguleringsprocess. Detektoravläsningar bearbetas av en processor i syfte att generera åtminstone en hemostasparameter som är representativ för aggregeringsfunktionen, såsom trombocytaktivitet, och/ eller koagulationsfunktionen, såsom koagulationseffektivitet.

Blodanalysapparaten kan företrädesvis användas för att både analysera hemostasens aggregationsfunktion och koagulationsfunktion. I sådana fall används först en första fältstyrka för att inducera rörelse hos blodceller tills aggregationsprocessen ökar viskositeten till en nivå som resulterar i en detekterbar rörelseförändring. Fältstyrkoma kan därefter ökas till en andra nivå för att återigen inducera rörelse av (de åtminstone delvis aggregerade) blodcellerna tills koagulationsprocessen ökar blodviskositeten ytterligare. I sådana fall kan processorn generera både en aggregationsrepresenterande parameter och en koagulationsrepresenterande parameter.

Ett elektriskt fält kan användas av blodanalysapparaten för att inducera rörelse hos blodcellerna genom att verka på negativa laddningar som finns 10 15 20 25 30 närvarande på cellytan. Alternativt kan åtminstone ett ferromagnetiskt objekt, såsom järnfilspån, tillsättas blodprovet eller finnas närvarande i kyvetten. Elektromagneter positionerade runt kyvetten aktiveras selektivt för att flytta de ferromagnetiska objekten och även blodceller fastsatta eller kopplade därtill i blodprovet. Ett ytterligare exempel innefattar användningen av (ultraljuds-) omvandlare som kan sända ut akustiska vågar in i provet för att därigenom förflytta blodcellerna som finns däri.

Den föreliggande uppfinningen avser även en metod för att analysera ett blodprov in vitro.

KORT BESKRIVNING AV RITNINGARNA Uppñnningen, tillsammans med ytterligare syften och fördelar med denna, kan bäst förstås genom hänvisningar till följande beskrivning läst tillsammans med de medföljande ritningarna, i vilka: Fig. 1 är ett schematiskt blockdiagram över en utföringsform av en blodanalysapparat enligt den föreliggande uppfinningen; Fig. 2A är en schematisk främre vy av en provbehållare som kan användas i den föreliggande uppñnningens blodanalysapparat; Fig. 2B är en tvärsnittsvy av provbehållaren i Fig. 2A längs linjen A-A; Fig. 3A och 3B är schematiska blockdiagram av en rörelseinducerande anordning enligt en utföringsforrn av den föreliggande uppfinningen; Fig. 4A till 4B är schematiska blockdiagram av en rörelseinducerande anordning enligt en annan utföringsform av den föreliggande uppfinningen; Fig. 5 är schematiskt blockdiagram av en rörelseinducerande anordning enligt en ytterligare utföringsform av den föreliggande uppfinningen; 10 15 20 25 30 533 'H33 5 Fig. 6 är schematískt blockdiagram av den rörelseinducerande anordningen i Fig. 5 användbar för övervakning av koagulationseffektivitet; Fig. 7 är schematiskt blockdiagram av en rörelseinducerande anordning enligt ytterligare en annan utföringsform av den föreliggande uppfinningen; Fig. 8 illustrerar schematiskt en del av den ljusutsändande, -ledande och - detekterande vägen hos blodanalysapparaten enligt en utföringsform av den föreliggande uppfinningen; Fig. 9 är ett flödesdiagram av en blodanalyseringsmetod enligt en utföringsform av den föreliggande uppfinningen; Fig. 10 är ett flödesdiagram som illustrerar ett ytterligare steg i blodanalyseringsmetoden i Fig. 9; Fig. ll är ett flödesdiagram som illustrerar en utföringsform av inducerings-, detekterings- och övervakningsstegen i blodanalyseringsmetoden i Fig. 9; samt Fig. 12 är ett flödesdiagram som illustrerar ytterligare steg i blodanalyseringsmetoden i Fig. ll.

DETALJERAD BESKRIVNING Genomgående i ritningarna kommer samma hänvisningsbeteckningar att användas för motsvarande eller lika element.

Den föreliggande uppfinningen avser allmänt blodanalys och särskilt en blodanalysapparat och metod som kan övervaka viskositetspåverkande hemostasförfaranden i ett blodprov. Den föreliggande uppfinningens apparat är särskilt fördelaktig för att analysera en eller flera blodprocesser in uitro som sker under och i anslutning till hemostas. 10 15 20 25 30 Hemostas är en komplex process som innefattar åtskilliga celler och koagulationsfaktorer och kan initieras enligt olika vägar. I en förenklad beskrivning kan hemostas delas upp i tre huvuddelprocesser: 1) aggregering eller prokoagulation, 2) koagulation genom bildande av fibrinnät, och 3) slutligt bildande av ett blodkoagel.

Den första delprocessen, aggregering, startas då blodplättar, även benämnda trombocyter, som cirkulerar i blodet kommer i kontakt med kollagen, vilket exponeras när endotelbeklädnaden av blodkärl skadas. Blodplättarna binder till kollagenet med kollagen-specifik glykoprotein Ia/Ila ytreceptor.

Blodplättarna aktiveras då och frisätter innehållet i deras granuler till plasman. Detta innehåll innefattar olika koagulationsfaktorer och aktiveringsfaktorer för blodplättar, som i sin tur aktiverar andra blodplättar.

Blodplättarna fäster också till varandra via dess adhesionreceptorer eller integriner, typiskt sett via fibrinogenlänkar. Aggregationsprocessen leder därför till ett initialt nätverk av trombocyttrådar.

De frisatta koagulationsfaktorerna är involverade i det andra hemostasskedet; koagulation. Det finns i allmänhet två olika vägar för koagulationskaskaden, kontaktaktiveringsvägen (tidigare känd som den inre vägen) och vävnadsfaktorvägen (tidigare känd som den yttre vägen). De två vägarna använder olika koagulationsfaktorer men slutar till sist i en gemensam väg som genererar trombin från protrombin, vilket orsakar bildandet av fibrin från dess föregångare fibrinogen. Fibrinproteintrådar förstärker det initiala nätverket och bildar tillsammans med blodplättarna en hemostasplugg eller blodkoagel.

I den tredje delprocessen stimuleras den höga koncentrationen av myosin och aktinfilament i blodplättarna att kontrahera vilket drar eller knyter ihop ñbrintrådarna till en mycket stark plugg som stänger till det skadade blodkärlet. 10 15 20 25 30 Vart och ett av dessa steg är av mycket stort intresse och det tidigare nämnda Ivory-testet är ett allmänt screeningstest för koagulationstestet.

Ivory-test är ett artificiellt införande av ett sår i huden och använder blodet själv som en markör för processen, vilken helt enkelt mäts i tid.

Hemostasens tre delprocesser orsakar en förändring, dvs. ökning, i blodets viskositet, vilket kan detekteras enligt den föreliggande uppfinningen. För att analysera en patients hemostas och blödningssvar bör en blodanalysapparat kunna övervaka och analysera åtminstone en av delprocesserna och företrädesvis flera eller alla delprocesser.

Den föreliggande uppfinningen siktar på att standardisera Ivory-testmetoden genom att eliminera de felkällor som kort omnämndes i bakgrundsavsnittet.

Enligt uppfinningen tas provet företrädesvis som ett kapíllärtest med genererandet av ett sår som startpunkten för processen. En mängd blod dras därefter in i en kavitet, rörs om och mäts, företrädesvis kontinuerlig, periodiskt eller intermittent för de röda blodcellerna tills rörelsen som orsakas av omrörningen avstannar vid det första steget i förfarandet, dvs. aggregering. Detta ger en Standardiserad mätning av trombocytaktivitet. Om omrörningen förstärks kan rörelsen följas till nästa steg, blodkoagulering.

Styrkan på koaglet kan därefter mätas genom ytterligare förstärkning av omrörningen.

Fig. 1 är ett schematiskt blockdiagram av en blodanalysapparat 100 enligt den föreliggande uppfinningen anpassad för att övervaka hemostas och koagulation i ett blodprov.

En provbehällare 10 med en kyvett 20 innehållande ett blodprov 30 förs in i en hållare 1 10 i apparaten 100. Kyvetten 20 är i allmänhet i formen av en så kallad mikrokyvett genom att behållarens 10 och blodprovets 30 totala storlek är mycket små. Fig. 2A visar en främre vy av ett exempel på en provbehållare 10 som kan användas enligt den föreliggande uppfinningen.

Fig. 2B är en tvärsnittsvy av provbehållaren 10 tagen längs linjen A-A. lO 15 20 25 30 15"! 'Läs W ...a 'Û Lä! (X) Behållaren 10 innefattar en kyvett 20 för att innehålla blodprovet som ska analyseras av blodanalysapparaten. En kortsida av behållaren 10 innefattar en öppning 12 som förs i kontakt med blod, vilket får blodet att föras in i behållaren 10 via kapilläreffekten och fylla upp kyvetten 20. Behållaren 10 innefattar även företrädesvis ett luftutlopp 14 som medger luft närvarande i kyvetten 20 att komma ut när blod förs in i behållaren 10. 'Pvärsnittsvyn av behållaren 10 illustrerar tydligare öppningen 12 och hur den är i kontakt med kyvetten 20.

Den föreliggande uppfinningens blodanalysapparat är emellertid inte begränsad till användning av provbehållare såsom illustrerade i Fig. 2A och 2B utan kan användas tillsammans med andra behållar- och kyvettkonstruktioner. Behållaren skulle i allmänhet kunna ha en storlek från en upp till några kvadratcentimeter. Kyvetten är i allmänhet i form av en rektangulär parallellepidlåda (cuboid) eller en cylinder, fastän andra former är också möjliga. Kyvettens höjd och bredd skulle, till exempel, kunna vara i intervallet 1-10 mm, såsom ungefär 5 mm. Tjockleken skulle kunna vara runt 0.01-1 mm, såsom ungefär 0.05-O.5 mm. En total volym för kyvetten är typiskt sett i intervallet 1-10 ul.

I en del applikationer kan det föredras att aktivt inducera eller förstärka aggregering och koagulation i blodprovet i kyvetten. I sådana fall kan en aggregations- och/ eller koagulationstriggande substans eller en blandning därav tillsättas till blodprovet innan, under eller efter fyllandet av kyvetten.

Exempel på sådana substanser år välkända inom teknikomrädet och innefattar, till exempel, kollagen och adrenalin. Kyvetten och/ eller ingångskanalen till kyvetten kan alternativt, eller dessutom, förbeläggas med sådana substanser vilka därigenom gynnar aggregeringn och/ eller koagulation i blodet då det dras in i kyvetten.

Blodanalysapparaten 100 innefattar även en enhet eller organ 200 för att inducera en rörelse hos blodceller i blodprovet 30 när behållaren är 10 15 20 25 30 positionerad i hållaren 110. Det inducerande organet 200 innefattar företrädesvis fältapplicerande organ som direkt eller indirekt, vilket beskrivs vidare häri, påverkar och rör om åtminstone de blodceller som är närvarande i kyvetten 20 för att därigenom inducera en rörelse av cellerna inuti kyvetten 20.

En detektor 130 är anordnad för att detektera en förändring i den inducerade rörelsen hos blodcellerna i provet 30 som uppträder från en förändring i viskositeten hos blodprovet 30. Vidare så orsakas denna viskositetsförändring som kan detekteras av detektorn 130 via en förändring i rörelsemönstret hos blodcellerna av de ovan beskrivna delprocesserna i koagulation och hemostas.

Detektorn 130 genereras även en detektionssignal baserat på den detekterade förändringen i den inducerade rörelsen. Denna detektionssignal vidarebefordras till en ansluten processor 140 som används av apparaten 100 för att övervaka hemostas/koagulationsprocessen i blodprovet 30 genom en viskositetsförändring i blodprovet 30 såsom bestämd baserat på detektionssignalen.

Processorn 140 har företrädesvis tillgång till en algoritm eller omvandlíngs- /mappningsfunktion som används för att beräkna ett viskositets- representerande värde baserat på det tillhandahållna indatat, dvs. detektionssignalen. Alternativt kan processorn 140 ha tillgång till en standardtabell, standardkurva eller databas över standardviskositetsvärden och motsvarande detektorvärden. En sådan tabell/ kurva/ databas kan således användas för att mappa ett insamlat detektorvärde till ett viskositetsrepresenterande värde.

När processorn 140 väl har bestämt ett viskositetsrepresenterande värde för det föreliggande blodprovet kan resultatet presenteras på en skärm 160 hos apparaten 100 för avläsning av en användare, t.ex. en läkare, eller annan medicinsk personal eller även patienten själv. Dessutom kan processorn 10 15 20 25 30 šiíïšfi 'lüíš 10 förutom att endast visa ett viskositetsvärde vara anordnad för att jämföra de bestämda viskositetsvärdena med normala viskositetsvärden. De normala värdena skulle kunna vara en medelviskositetsrepresentation för den allmänna befolkningen. I fall det är en stor skillnad mellan det bestämda värdet och det normala intervallet, kan processorn visa en alarmvarning på skärmen 160, till exempel om viskositetsvärdet är lägre än normalt.

Skärmen 160 kan även visa en normalindikation om det uppmätta värdet är inom det normala viskositetsintervallet, visa en indikation om högt värde om det uppmätta värdet överskrider det normala intervallet och visa en indikation om lågt värde om det uppmätta värdet faller under det normala intervallet.

Processorn 140 kan även eller istället lagra det bestämda viskositetsvärdet i ett anslutet minne 150 för visning eller inhämtning vid en senare tidpunkt.

Om blodanalysapparaten 100 innefattar eller kan kopplas till en kommunikationsenhet, möjligen trådlös kommunikationsenhet, kan det bestämda viskositetsvärdet skickas från apparaten 100 till en avlägsen plats, tex. läkarens kontor.

Detektorn 130 kan implementeras som en enkel kameraenhet som endast övervakar den inducerade rörelsen hos de (röda) blodcellerna och generera detektionssignalen vid detektering av en signifikant förändring i den inducerade rörelsen. Detektionssígnalen kan då vara en representation av den tidsperiod från starten av övervakningsförfarandet, såsom starten från påförandet av den inducerade rörelsen av det inducerande organet 200 eller placeringen av provbehållaren 10 i hållaren 110, upp till detektion av den signifikanta förändringen i inducerad rörelse.

I allmänhet då det färska blodprovet 30 och behållaren 10 förs in i hållaren 110 och då rörelsen hos blodcellerna induceras rörs sig blodcellerna relativt fritt. När koagulationen emellertid startar och fortskrider i provet på grund av närvaron av aggregations- och koagulationstriggande substanser aggregerar blodplättar i blodprovet 30, vilket därigenom förhindrar 10 15 20 25 30 [wii à i 12.13 ...a III* | .LJ ll blodprovens fria rörelse och orsakar en ökning av blodviskositeten.

Aggregationsprocessen är en kaskadliknande process där aktiverade blodplättar triggar och aktiverar andra blodplättar. Följaktligen sker förändringen i viskositet på grund av aggregering av blodceller i provet 30 ganska plötsligt när tillräckligt många blodplättar väl har aktiverats. Denna tidsperiod kan lätt detekteras av detektorn 130.

I en särskild utföringsform av uppfinningen innefattar blodanalysapparaten 100 en ljuskälla 120 anordnad för att tillhandahålla ingående ljus 40 i blodprovet 30 som finns närvarande i kyvetten 20. Detektorn 130 är då anordnad för att detektera förändringen i inducerad rörelse hos blodcellerna baserat på utgående ljus S0 från blodprovet.

Ljuskällan 120 skulle kunna vara en monokromatisk ljuskälla som tillhandahåller ljus vid en våglängd med hög absorbans av hemoglobin i de röda blodkropparna i blodprovet 30. Våglängden skulle således kunna vara en våglängd för vilken en av hemoglobinsorterna eller bilirubin i de röda blodkropparna har maximal absorbans. Detektorn 130 kan då vara en allmän fotometer som kan detektera absorbansen, transmittansen eller reílektansen vid den särskilda våglängden.

Det skulle emellertid även kunna vara fördelaktigt att ha en referensvåglängd eller använda flera våglängder för att tillhandahålla en mer noggrann detektíon av förändringen i inducerad rörelse. Ljuskällan 120 skulle till exempel kunna vara en bredbandig ljuskälla som tillhandahåller vitt ljus, företrädesvis med ett kontinuerligt våglängdsspektrum inom hela eller en del av våglängdsområdet 350 till 900 nm. Detektorn 130 skulle då kunna vara i form av en spektrofotometer som registrerar ljusintensiteten i det utgående ljuset som en funktion av våglängd. En möjlig implementering av en sådan detektor 130 är en monolitisk multivåglängdsdiodarray.

Ljuskällan 120 skulle alternativt sett kunna vara en monokromatisk ljuskälla med variabel våglängd som kan tillhandahålla en sekvens av flera 10 15 20 25 30 533 'l C13 12 separata våglängder, företrädesvis inom området 350 till 900 nm. Detektorn 130 skulle då kunna vara en standardfotometer som registrerar absorbansen, transmittansen eller reílektansen hos det utgående ljuset 50.

Den föreliggande uppfinningen kan användas i anslutning till olika kända utföringsformer av ljuskällor 120 inklusive, men inte begränsat till, LED, laser, flashtyper.

Detektorn 130 vara anordnad för att utföra detektion/ mätningar på utgående ljus 50 som har passerat genom blodprovet 30 i kyvetten 20.

Detektorn 130 skulle således kunna detektera absorbans/transmittans vid en eller flera våglängder i det utgående ljuset 50. Alternativt kan detektorn 130 vara anordnad för att detektera reflekterat utgående ljus 50 från mätvolymen 32 i provet 30. I sådana fall detekterar 130 företrädesvis en signifikant förändring i den inducerade rörelsen som en signifikant förändring i absorbansen/transmittansen vid en eller flera våglängder vid en särskild del av blodprovet 30. I denna utföringsform har detektorn 130 således företrädesvis en utsträckt detektionsarea och består typiskt sett av oberoende detektionselement för oberoende detektering och övervakning av absorbans-/transmittansförändringar vid olika delar av kyvetten 20. I sådana fall kan olika ljusledare (icke illustrerade) anordnas mellan kyvetten 20 och detektorn 130 för att leda utgående ljust 50 som kommer från olika kyvett/provdelar till olika detektorelement.

I de flesta praktiska implementeringar är emellertid spektrofotometriska mätningar vid valda våglängder inte nödvändiga för detektorn 130 för att övervaka och detektera förändringar i den inducerade rörelse av blodceller i provet 30. Således kan vilket detektorutföringsform 130 som helst med eller utan användning av en ljuskälla 120 och som kan övervaka sådana rörelseförändringar användas och omfattas av den föreliggande uppfinningen. Det är därför tillräckligt att kunna detektera ackumulering av blodceller, särskilt röda blodkroppar och blodplättar, i en del av kyvetten 20 på grund av aggregeringsprocessen. 10 15 20 25 30 533 'H33 13 Blodanalysapparaten 100 innefattar typiskt sett också ett batteri 170 eller någon annan energikälla som tillhandahåller den energi som krävs för att driva de andra inkluderade elementen i apparaten 100. Den föreliggande uppfinningen omfattar att batteriet 170 kan ersättas med en extern energi- källa ansluten till anordningen 100 via en strömkabel.

Blodanalysapparatens 100 mätning skulle kunna startas automatiskt när provbehållaren 10 har placerats i hållaren 110 eller när behållaren 10. I sådana fall kan en styrenhet 180 selektivt slå på det inducerande organet 110 och selektivt aktivera detektorn 130 då en fördefinierad tidsperiod har förflutit från positioneringen av behållaren. Mätningen startas då efter en fördeñnierad tidsperiod för att medge aggregationen att starta eller åtminstone fortskrida något innan övervakningen med detektorn initieras.

Istället för att ha en automatisk igångsättning av mätningarna kan blodanalysapparaten 100 utrustas med en aktiveringsinmatning 185 som år icke-begränsat illustrerad i forrn av en tryckknapp 185 i figuren. Användaren av apparaten 100 kommer då att aktivera inmatningen 185 vilket genererar en aktiveringssignal som vidarebefordras till Styrenheten 180. Styrenheten 180 aktiverar det inducerande organet 110, detektorn 130 och, om den finns närvarande, ljuskällan 120 för att utföra en viskositetsavlåsning i blodprovet 30.

I ett alternativt tillvägagångssätt år blodanalysapparaten 100 konfigurerad för att utföra flera mätningar vid flera olika tidpunkter för att därigenom erhålla en övervakning av förändringen i inducerad rörelse. Till exempel kan en separat detektion utföras varje sekund, varannan sekund, var femte sekund, var tionde sekund, var tjugonde sekund, var trettionde sekund eller varje minut i en tidsram upp till, till exempel, 1 minut, 2 minuter, 3 minuter, 4 minuter, 5 minuter, 6 minuter, 7 minuter, 8 minuter, 9 minuter eller 10 minuter. 10 15 20 25 30 14 Processorn 140 kan använda alla dessa flera detektoravläsningar eller åtminstone en del därav i bestämningen av den koagulationsrepresenterande parametern för blodprovet 30.

I en föredragen utföringsform av den föreliggande uppfinningen kan blodanalysapparaten 100 analysera inte bara hemostasen i blodprovet 30 utan även utföra hernoglobinmätningar (Hb-mätningar) i provet 30.

En föredragen utföringsform är att först utföra Hb-mätningar och därefter utföra hemostasmätningen. I sådana fall är ljusdetektorn 130 anordnad för att detektera, åtminstone en gång inom ett mättidsintervall efter positionering av behållaren 10 i hållaren 110, utgående ljus 50 som har passerat genom blodprovet 30. Det ingående ljuset 40 tillåts passera genom provet 30 in den jämförelsevis kortare utsträckningen av kyvetten 20.

För Hb-mätning bestämmer således detektorn 130 absorbansen eller transmittansen vid olika våglängder (eller frekvenser) i det utgående ljuset 50. Ljuskällan 120 kan ha samma inställningar som för koagulationsmätningar, dvs. tillhandahålla ljus över ett helt sekventiellt tillhandahålla monokromatiskt ljus vid olika våglängder. I det senare fallet motsvarar de våglängdsspektrum (vitt ljus) eller separata våglängderna företrädesvis de våglängder som leder till maximal absorbans för de olika Hb-sorterna.

Processorn 140 kommer då att bearbeta mätresultaten i syfte att bestämma den totala Hb-koncentrationen (mängden) i blodprovet 30 och/ eller åtminstone en Hb-fraktion.

Hb-mätningarna utförs företrädesvis med ett blodprov 30 som är homogent eller nästan homogent.

Viskositetsvärdet i ett blodprov beror, om rörelsen hos röda blodkroppar övervakas av detektorn, åtminstone till viss del på antalet röda blodkroppar 10 15 20 25 30 533 153 15 eller Hb-koncentrationen i blodet. Den föreliggande uppfinningens blodanalysapparat 100 kan erhålla en sådan Hb-koncentration innan hemostasmätningarna. Detta betyder att den bestämda Hb-parametern, såsom total hemoglobin eller åtminstone en Hb-fraktion, kan användas av processorn 140 dä det viskositetsrepresenterade värdet bestäms baserat på detektionssignalen. Den relevanta Hb-parameters har tidigare bestämts av processorn 140 och skulle kunna ha införts i det anslutna minnet 150.

Användning av Hb-parametern skulle medge processorn 140 att beräkna ett standardiserat viskositetsrepresenterande värde som är, till exempel, normaliserat relativt I-lb-parametern för samma blodprov. Blodanalys- apparaten 10O medger således bestämning av normaliserade/ standardiserade värden vilket inte kan erhållas på ett enkelt sett med de tidigare kända teknikerna.

Såsom förut har nämnts innefattar blodanalysapparatens 100 inducerande organ 200 företrädesvis ett fältapplicerande organ som är anordnat för att applicera ett fält över åtminstone en del av kyvetten 20 i provbehållaren 10.

Detta påförda fält påverkar blodcellerna i provet 30, antingen direkt eller indirekt, för att inducera en rörelse hos cellerna. I det förra fallet verkar fältet direkt på cellerna medan i det senare fallet verkar fältet på material som tillsätts till eller som ursprungligen finns närvarande i blodprovet, där materialet orsakar en rörelse hos blodcellerna i kyvetten 20.

Fig. 3A och 3B illustrerar en utföringsform av ett inducerande organ 200 enligt den föreliggande uppfinningen. Det inducerande organet 200 innefattar fältapplicerande organ eller fältapplicerare 220, 222 anordnade i anslutning till kyvetten 20 med blodprovet. Fältapplicerarna 220, 222 applicerar ett fält 230 över åtminstone en del av kyvetten 20 när de väl aktiveras av en fältaktíverare 2 10. Aktiveraren 2 10 är företrädesvis anordnad för att trigga fältapplicerarna 220, 222 att ändra riktningen på det päförda fältet 230, vilket schematiskt visas i figurema. I Fig. 3A är fältet 230 riktat från den övre appliceraren 220 till den under appliceraren 222 medan i Fig. 10 15 20 25 30 533 'lÜ3 16 3B har fältet 230 motsatt riktning. Denna utföringsform kommer att inducera en väsentligen linjär rörelse hos blodcellerna i kyvetten 20.

Fig. 4A till 4D illustrerar en annan utföringsform på ett inducerande organ 200 som har fyra fältapplicerare 220, 222, 224, 226 anordnade på ömse sidor om kyvetten 20. Aktiveraren 210 hos det inducerande organet 200 är företrädesvis konfigurerad för att växelvis aktivera par av fält applicerare 220, 222, 224, 226 för att därigenom ändra riktningen på det påförda fältet 230 medurs eller moturs. Denna fältapplicering orsakar en rotationsrörelse hos blodcellerna i kyvetten.

I en alternativ utföringsform finns en central fältapplicerare anordnad i kyvetten och används tillsammans med åtminstone en perifer fält- applicerare, företrädesvis flera perifera fältapplicerare såsom visas i Fig. 4A till 4D, för att tillhandahålla ett rörelseinducerande fält. I sådana fall kan riktningen på det påförda fältet växelvis omkopplas för att inducera en rörelse hos röda blodkroppar i provet mot centrum av kyvetten och ut mot periferin.

En utföringsform av det inducerande organet 200 utnyttjar de negativa ytladdningarna som finns närvarande på ytan på blodcellerna. I sådana fall påför fältapplicerarna 220, 222, 224, 226 ett elektriskt fält 230 över blodprovet för att orsaka en rörelse hos blodcellerna i motsatt riktning mot fältet 230, dvs. mot den positivt laddade appliceraren. Fältapplicerarna 220, 222, 224, 226 kan då vara i form av parvis parallella plattor kopplade till en spänningskälla hos aktiveraren 210. Aktiveraren 210 applicerar då en spänning över plattor som år placerade på motsatta sidor om kyvetten 20 för att skapa ett elektriskt fält 230 mellan plattorna.

När blodcellerna aggregerar eller blir sammanflätade till ett aggregat blir rörelsen hos dessa i blodprovet givet en specificerad, påförd elektrisk fältstyrka allt långsammare och trögare på grund av den aggregations- orsakade viskositetsökningen. Beroende på fältstyrkan och frekvensen av 10 15 20 25 30 533 'lÜÉ 17 fältriktningsbytena kan cellagregatet faktiskt ackumuleras i en del av kyvetten och inte kunna svara märkbart på det varierande elektriska fältet utan någon förändringar i fältstyrkan. Den tid som tar för bildandet av ett sådant aggregat kan användas av blodanalysapparatens processor som ett aggregationsrepresenterande värde eller parameter.

Aktiveraren 210 kan därefter öka fältstyrkan på det påförda elektriska fältet 230 till en andra, jämförelsevis högre fâltstyrka. Denna högre fältstyrka väljs för att ånyo kunna inducera en rörelse hos de aggregerade blodcellerna.

Rörelsen hos aggregatet följs av detektorn medan fältriktningen varieras av aktiveraren 210. Blodets hemostas orsakar bildandet av fibrintrådar som sammanbinder eller bildar ett nät som fångar in blodceller till aggregatet. Vid denna tidpunkt av hemostasen är till och med den andra högre fältstyrkan inte tillräckligt stark för att kunna inducera en oförändrad rörelse hos blodcellerna på grund av den ytterligare koagulationsorsakade viskositets- förändringen. Denna tid kan användas av processorn som ett koagulations- representerande värde eller parameter.

Fig. 5 illustrerar en annan utföringsform av det inducerande organet 200 som är anordnat i den föreliggande uppfinningens blodanalysapparat. Det inducerande organet innefattar fältapplicerande organ anordnade för att applicera ett magnetfält 230 över åtminstone en del av blodprovet i kyvetten 20 för att därigenom inducera en rörelse hos blodcellerna.

I denna utföringsform har ett eller flera ferromagnetiska objekt 60 tillsatts till provet innan, under eller efter fyllningen av kyvetten 20 med blodet.

Dessa ferromagnetiska objekt kan induceras att förflytta sig i blodprovet inut kyvetten genom att selektivt aktivera och deaktivera elektromagneter 220, 222, 224, 226 placerade vid olika positioner runt blodprovet.

Elektromagneterna 220, 222, 224, 226 är anslutna och styrda av en aktiverare 210. Aktiveraren 210 kan företrädesvis inte bara slå på och av elektromagneterna 220, 222, 224, 226 utan kan även justera styrkan på det 10 15 20 25 30 533 'lÜEl 18 påförda magnetfältet åtminstone mellan en första och en andra fältstyrkenivå.

Innan någon aggregering eller koagulering kan de ferromagnetiska objekten 60 röra sig relativt fritt inuti blodprovet. Under aggregering blir objekten 60 emellertid ínfångade av de blodplättsinducerade aggregaten. Följaktligen blir rörelsen mer begränsad och kan till och med avstanna när viskositeten har ökat efter aggregering. Blodanalysapparatens detektor kan registrera och följa rörelsen hos blodcellerna i provet såsom tidigare beskrivet. Alternativt följs istället de ferromagnetiska objekten istället som indirekta markörer på blodcellsrörelsen.

De ferromagnetiska objekten 60 kan var små järnobjekt, såsom järnfilspån av en given eller varierande storlek, objekt som innehåller en ferromagnetisk kärna eller beläggning, ferromagnetiska eller järnpartiklar, -korn eller - granulat. Ett alternativ är att ha en ferromagnetisk nål upphängd i kyvetten 20 för att medge en rotationsrörelse hos nålen i blodprovet liknande en kompassnål. Aktiveraren 210 slår i den utföringsform selektivt på och av flera elektromagneter 220, 222, 224, 226 medurs eller moturs såsom positionerade runt blodprovet för att inducera en rotation av den tunna ferromagnetiska nålen. När blodplättar och andra blodceller aggregerar blir det svårare för nålen att rotera i det viskösa blodprovet. De aggregerande cellerna kan till och med fastna på nålen vilket därigenom ytterligare förhindrar rotationen därav i magnetfåltet 230.

Detektorn är anordnad för att övervaka rotationen av den ferromagnetiska nålen i provet. Detektionssignalen skulle kunna genereras när rotations- hastigheten har reducerats under en fördeñnierad hastighetsnivä. I sådana fall bestäms det aggregationsrepresenterande värdet av processorn baserat på den tidsperiod som har förflutit från en definierad startpunkt upp till när rotationshastigheten faller under tröskeln. I en annan utföringsform är detektorn anordnad för att utföra flera detektoravläsningar i anslutning till ett givet tidstillfälle efter den definierade startpunkten. Processorn utnyttjar 10 15 20 25 30 533 'H33 19 dessa detektoravläsningar av nålens position vid de olika tidstillfällena för att uppskatta en rotationshastighet hos nålen vid det givna tidstillfället.

Denna uppskattade rotationshastighet används som en representation av aggregationsparametern från processorn.

När det detektionsdata som erfordras för att uppskatta aggregations- parametern väl har registrerats ökar aktiveraren 210 fältstyrkan på det påförda magnetfältet 230 från den tidigare använda först magnetiska nivån till en andra högre nivå som kan användas för att analysera hemostasens koagulationsdelprocess. Denna högre fältstyrka inducerar ånyo en rörelse, företrädesvis rotation, av de(t) ferromagnetiska objektet/ objekten 60 i blodprovet. När koagulationen fortskrider ökar blodets viskositet ytterligare på grund av närvaron av fibrintrådsnäten som fångar in blodceller (och möjligen objekten 60). De ovan beskrivna teknikerna för att följa rörelsen hos de ferromagnetiska objekten 60, såsom nål, under aggregering kan även användas under denna koagulation för att bestämma en koagulations- representerande parameter eller värde baserat på detektionssignalen, t.ex. tidstillfället vid en minskning av rotationshastigheten under en andra tröskel eller uppskattad rotationshastighet vid givet tidstillfälle.

De ovan beskrivna utföringsformerna och även den tidigare utföringsforrnen som utnyttjar elektriska fält kan således användas både för att analysera aggregationsförfarandet och ett blodprovs blodplättsfunktion och koagulationsförfarandet och -kaskaden. Detta är en signifikant fördel över de kända koagulationsanalyserande lösningarna.

Användandet av magnetfält och tíllsatsen av ferromagnetiska objekt har en ytterligare fördel i det att styrkan på ett blodkoagel kan analyseras av blodanalysapparaten. Fig. 6 illustrerar det inducerande organet 200 konfigurerat för blodkoagelanalys. I detta fall byter aktiveraren 210 företrädesvis selektivt riktningen på ett magnetfält som appliceras av elektromagneter 220, 222; 224, 226 placerade på motsatta sidor om blodprovet i kyvetten 20. De fältriktningar som appliceras av de två motsatta lO 15 20 25 30 20 elektromagneterna 220, 222; 224, 226 är dessutom motsatta. Detta orsakar en alternerande sträckning och ihoptryckning av blodkoaglet när åtminstone några ferromagnetiska objekt 60 är infångade i koaglet. Till exempel är det magnetfält som påförs av den övre elektromagneten 220 vid ett givet tillfälle riktat uppåt i figuren samtidigt som fältet hos den motsatta undre elektromagneten 22 är riktat nedåt. Detta orsakar en sträckning av blodkoaglet eftersom vissa ferromagnetiska objekt 60 i koaglet dras uppåt medan andra dras nedåt mot den undre elektromagneten 222. Fältens riktning kan därefter ändras för att trycka de ferromagnetiska objekten tillsammans mot centrum av kyvetten 20.

Rörelsehastigheten och/ eller det avstånd som de ferromagnetiska objekten 60 kan förflytta sig under den alternerande sträckande-ihoptryckande verkan registreras av detektorn och används av processorn för att generera en parameter eller värde som är representativt för koagelstyrkan.

Fältstyrkan på de motsatta elektromagneterna 220, 222; 224, 226 skulle således kunna vara fix under denna koagelstyrkeanalysen och då kan rörelsen hos de ferromagnetiska objekten användas för att uppskatta koagelstyrkeparametern. I en alternativ utföringsform ökas fâltstyrkan på det alternerande magnetfältet kontinuerligt eller stegvis och detektorn registrerar den inducerande rörelsen hos objekten 60. Den fältstyrka som kan uppnå en minimal tröskelrörelse hos objekten 60 skulle istället eller dessutom användas som grund för bestämningen av koagelstyrke- parametern.

I denna utföringsform kan således en ytterligare analytisk parameter av stort diagnostiskt värde erhållas av uppflnningens blodanalysapparat.

Fig. 7 illustrerar en annan utföringsform av det inducerande organet 200 som kan implementeras i uppfinningens blodanalysapparat. Detta inducerande organ 200 är anordnat för att applicera tryckvågor 230 in i blodprovet för att därigenom inducera en rörelse av blodceller som finns 10 15 20 25 30 närvarande däri. Det inducerande organet 200 innefattar företrädesvis en eller flera ultraljudsomvandlare 220, 222, 224, 226 placerade på olika ställen runt blodprovet. En aktiverare 210 är ansluten till omvandlarna för att selektivt aktivera/ deaktivera omvandlarna 220, 222, 224, 226 och företrädesvis variera amplituden och/ eller frekvensen hos de påförda ultraljudstryckvågorna 230. På liknande sätt som för de tidigare utföringsformerna kan omvandlarna 220, 222, 224, 226 placeras runt kyvetten 20 och selektivt aktiveras av aktiveraren 210 för att påföra tryckvågor medurs eller moturs för att därigenom inducera en rotationsrörelse hos blodcellerna i provet.

Det inducerande organet 200 i Fig. 7 kan även användas för att analysera både blodprovets aggregations~ och koagulationsfunktion genom att, i aggregationsövervakningssyfte, använda en första amplitud och första frekvens på de påförda tryckvågorna. När aggregationsdatat har registrerats av detektorn kan aktiveraren öka amplituden på tryckvågorna 230 till en andra högre nivå och /eller justera frekvensen till en andra frekvensnivå.

Fig. 8 är en schematisk närbild av en del av blodanalysapparaten enligt en utföringsform av den föreliggande uppfinningen. Figuren illustrerar ljuskällan 120 som tillhandahåller ljus till en mätvolym i blodprovet 30 i kyvetten 20. I denna utföringsform finns en ingående ljusledare 122 anordnad för att leda det ingående ljuset 40 från källan 120 in till mätvolymen. Denna ljusledare 122 kan vara i form av en optisk fiber eller kabel som kan tillhandahålla en parallell knippe av ljusstrålar mot provet 30. När ljuset passerar genom blodprovet 30 kommer det att kollidera med partiklar, t.ex. blodkroppar och aggregat. En del ljus kommer att absorberas och en del kommer att spridas och fortsätta i olika riktningar.

En ljusfälla 190 kan anordnas i anslutning till kyvettens 20 sida motsatt den sida vid vilken ljuset faller in i provet 30 från ljusledaren. Denna ljusfälla 190 kommer att reducera mängden spritt, dvs. icke-parallellt, ljus från det utgående ljuset. En sådan ljusfälla 190 kan konstrueras i form av en 10 15 20 25 30 cylinder med icke-reflekterande eller ljusabsorberande innerväggar.

Diametern hos ljusfällans 190 ingångsöppning och utgångsöppning är mindre än cylinderns innerdiameter. Längden på ljusfällan 190 skulle kunna vara i intervallet från 5 till 30 gånger diametern på ingångs- och utgångsöppningarna. Det väsentligen parallella (icke-spridda) utgående ljuset 50 lämnar ljusfällan 190 och kan ledas upp till ljusdetektorn 130 med en utgående ljusledare 124. Denna kan också vara i form av en optisk fiber eller kabel. För mer information om användning av en ljusfälla 190 och en blodanalysapparat utrustad med en sådan ljusfälla 190 hänvisas till den internationella ansökan med nummer WO 2006/104451, vilken härmed införlivas som referens.

Användningen av en sådan ljusfälla 190 är särskilt fördelaktigt för Hb- mätningssyften. Den kan emellertid även användas utan någon negativ inverkan på hemostasmätningarna. Följaktligen kan en blodanalysapparat enligt uppfinningen anpassad för att utföra både Hb- och hemostas- mätningar i ett och samma blodprov laddat i en kyvett med fördel utrustas med en sådan ljusfälla 190.

Den föreliggande uppfinningens blodanalysapparat har flera fördelaktiga diagnostiska användningar inom det medicinska området. Den är ett värdefullt verktyg för att detektera patienter som lider av hemofili vilket är namnet på en familj av ärftliga genetiska sjukdomar som försämrar kroppens förmåga att kontrollera blodkoagulering.

Idag ordineras många patienter som har en patienthistoria av hjärtsjukdomar antikoagulantmediciner såsom warfarin-baserade läkemedel.

Dessa läkemedel är mycket svåra att dosera säkert och noggrant, vilket kräver regelbundna diagnostiska tester för styrning och reglering. Den föreliggande uppfinningen kan vara ett enkelt verktyg för att övervaka koagulationsfunktionen hos dessa patienter och därigenom användas för att analysera och/ eller styra ordineringen av antikoagulantmediciner. lO 15 20 25 30 23 Det finns även flera vanliga aktiva ämnen som påverkar och försämrar aggregations- och/ eller koagulationsprocessen då de administreras till en patient. Till exempel är acetylsalicylsyra eller aspirin en av de vanligast använda läkemedlen för behandlingen av mild eller måttlig smärta inklusive den hos migrän och feber. Acetylsalicylsyra har även antiblodplättseffekt och används för långtidsbehandling i låga doser för att förhindra hjärtattacker och blodproppsbildande i människor som löper stor risk för att utveckla blodproppar.

Blodbanker tillverkar så kallade trombocytkoncentrat från blod som tas från donatorer. Dessa koncentrat används för att behandla svår fall av blödning i samband med skador eller operationer. Det kan vara problem om bloddonatorerna nyligen har administrerats ett antiblodplättsläkemedel, såsom aspirin. Det finns därför ett behov av en snabb och kostnadseffektiv apparat för att mäta trombocytaktivitet i samband med bloddonation eftersom kvaliteten på det trombocytkoncentrat som tillverkas från det donerade blodet är att yttersta vikt vid behandling av kritiska fall.

Det är lagstadgat i många länder att varje bloddonator bör testas med avseende på hemoglobin (Hb) i samband med varje donationstíllfälle. Den föreliggande uppfinningens blodanalysapparat kan användas för att utföra en Hb-analys förutom aggregations- och/ eller koagulationsanalys.

Uppfinningens apparat används därför med fördel för att analysera blod som ska användas för trombocytkoncentrering och andra blodprocessprodukter.

Uppfinningens apparatutföringsform som kan användas för att analysera styrkan hos ett blodkoagel kan med fördel användas innan eller under större operations, såsom ortopedikirurgi, där det är viktigt att koagulations- processen fungerar korrekt.

Diabetespatienter har ofta små blödningar i kapillärer med mikroskopiska infarkter som följd. Dessa mikroinfarkter har en tendens att vara mer frekventa och/ eller allvarligare över tiden, vilket anses vara en följd av en 10 15 20 25 30 533 'H13 24 ”trimning” av patientens koagulationsprocess till en högre effektivitet. Den föreliggande uppfinningens blodanalysapparat skulle kunna vara användbar för att övervaka effektiviteten hos koagulationsprocessen baserat på koagelstyrkan.

Fig. 9 är ett flödesdiagram på en metod för att analysera ett blodprov innefattat i en kyvett hos en behållare enligt den föreliggande uppfinningen.

Metoden startar i steg S1 där behållaren anordnas i en hållare i en blodanalysapparat enligt den föreliggande uppfinningen. Ett nästa steg S2 inducerar en rörelse hos blodceller i provet, företrädesvis genom att applicera ett fält över åtminstone en del av provet. Rörelsen hos blodcellerna övervakas i steg S3 för att detektera en förändring av den inducerande rörelsen orsakad av en hemostasprocess som leder till en viskosítetsökning av provet. En detektionssignal genereras baserat på den detekterade förändringen i inducerad rörelse och används för att övervaka vískositetsförändringen i steg S4.

Induceringssteget S2 och detekteringssteget S3 kan företrädesvis utföras kontinuerligt, periodiskt eller åtminstone intermittent under analysperioden.

Till exempel kan rörelsen induceras genom att variera riktningen på det rörelseinducerande fältet för att uppnå ett önskat rörelsemönster, såsom en rotationsrörelse. I sådana fall kan fåltapplicerarna aktivt slås på och av enligt ett förbestämt schema för att uppnå de varierande fältriktningarna.

Detektorn utför företrädesvis detektionssampling vid en definierad frekvens för att därigenom kunna noggrant detektera en plötslig förändring i cellrörelsen på grund av aggregation eller koagulation.

Fig. 10 är ett flödesdiagram som illustrerar ytterligare steg hos blodanalysmetoden i Fig. 9. Metoden fortsätter från steg S2 i Fig. 9. l ett nästa steg S10 leds ljus från en ljuskälla in i blodprovet. Ljuset tillåts passera genom blodprovet i kyvetten och det resulterande utgående ljuset detekteras i step S3 i Fig. 9. 10 15 20 25 30 1.51 ÛJ E13 _: f""| E-iå! 25 Denna ljusdetektion kan även användas för Hb-mätningar. I sådana fall är det detekterade ljuset företrädesvis icke-spritt ljus erhållet genom att leda det utgående ljuset in i en ljusfälla innan det detekteras av en ljusdetektor. Åtminstone en av total Hb-koncentration eller koncentrationen av åtminstone en Hb-fraktion i blodprovet baserat på det detekterade ljuset.

Såsom tidigare har diskuterats kan hemostasbestämningen utföras åtminstone delvis baserat på det bestämda Hb-värdet.

Fig. 11 är ett flödesdiagram som illustrerar en möjlig implementering av inducerings-, detektions- och övervakningsstegen i blodanalysmetoden i Fig. 9. Metoden fortsätter från steg S1 i Fig. 9. I ett nästa steg S20 tillhandahålls ett fält med en första fältstyrka över åtminstone en del av blodprovet innefattat i kyvetten för att inducera rörelsen hos blodcellerna. Fältet kan vara ett elektriskt fält som påverkar de negativa laddningarna på de röda blodkropparna. Alternativt kan fältet vara ett magnetfält som påverkar ferromagnetiska/ferromagnetiskt objekt som finns närvarande i kyvetten som medför rörelse hos blodcellerna däri. Även ett akustiskt fält kan användas genom att applicera (ultraljuds-) tryckvågor in i blodprovet. Fältet är företrädesvis ett varierande fält i det att fältriktningen varieras för att uppnå en önskad linjär rörelse eller rotationsrörelse hos blodcellerna i kyvetten.

Detektorn övervakar den fältinducerade rörelsen hos blodcellerna och detekterar i steg S21 en förändring i rörelsen på grund av en ökning i blodviskositeten som härrör från hemostasens aggregationsprocess.

Analysapparatens processor genererar en aggregationssignal eller - parameter baserat på detektionssignalen i steg S22. Denna parameter är således representativ för blodets trombocytaktivitet och aggregations- processen. Parametern skulle till exempel kunna indikera den tid tills den detekterade aggregationsorsakade rörelseförändringen sker. Detta betyder att ett lågt parametervärde motsvarar en hög trombocytaktivitet och vice VCTSa. 10 15 20 25 30 FJ! CJ ILO .a CJ f-Q När aggregeringen har skett såsom analyserats av apparaten ökas fältstyrkan på det (elektriska, magnetiska eller akustiska) fältet i steg S23 från den första nivån till en andra högre nivå för att klara av viskositetsökningen och återigen inducera rörelse i blodprovet. Även detta fält appliceras företrädesvis genom att variera fältriktningen under rörelseövervakningen. Detektorn detekterar i steg S24 när hemostasens koagulation ökar viskositeten ytterligare i provet och det blir en signifikant förändring i den inducerade rörelsen hos blodcellerna. Processorn genererar en koagulationssignal i steg S25 baserat på detektionen av rörelseförändringen i steg S24. Denna koagulationssignal eller -parameter är representativ för blodprovets koagulationseffektivitet och skulle kunna indikera den tid upp till förändringen i inducerad rörelse som sker på grund av den koagulatíonsbaserade viskositetsökningen. Metoden avslutas.

Om det påförda fältet är ett magnetfält och små ferromagnetiska objekt har tillsats till blodprovet kan även koagelstyrkan analyseras enligt uppfinningen. Metoden fortsätter då från steg S25 i Fig. ll och fortsätter till steg S30 i Fig. 12. Detta steg S30 innefattar tillhandahållande av ett alternerande sträckande och ihoptryckande fält genom att alternera riktningen på magnetfältet hos två elektromagneter som är placerade på motsatta sidor om blodprovet. Det alternerande fältet verkar på de ferromagnetiska objekt som är infångade i det bildade blodkoaglet. Rörelsen hos dessa objekt övervakas i steg S31 och övervakningen används i steg S32 för att generera en signal eller parameter som är representativ för koagelstyrkan. Denna parameter är också av diagnostiskt värde för att analysera blodets koagulationseffektivitet. Parametern kan vara representativ för den fältstyrka som krävs för att uppnå en definierad sträcknings- och ihoptryckningsverkan. Alternativt skulle den tid tills en sådan given sträckníngs- och ihoptryckningsverkan kunna användas som koagelstyrkeparameter. Metoden avslutas därefter. 533 'H33 27 Det kommer att inses av fackmannen att olika modifieringar och ändringar kan göras av den föreliggande uppfinningen utan att avvika från dess omfattning, som definíeras av de bifogade patentkraven.

Claims (35)

10 15 20 25 30 PATENTKRAV

1. Blodanalysapparat (100) innefattande: en hållare (110) anordnad för att uppbära en behållare (10) med en kyvett (20) som innehåller ett blodprov (30); organ (200) för att inducera rörelse hos blodceller i blodprovet (30) när behållaren (10) är placerad i hållaren (1 10); en ljuskälla (120) anordnad för att tillhandahålla ingående ljus (40) vid en våglängd vid vilken en hemoglobinsort har maximal absorbans in till blodprovet (30); en detektor (130) anordnad för att i) detektera, åtminstone en gång inom ett mättidsintervall efter positionering av behållaren (10) i hållaren (110), utgående ljus (50) som har passerat genom blodprovet (30), ii) detektera, baserat på det utgående ljuset (50) från blodprovet (30) och efter mättidsintervallet, en förändring i den inducerade rörelsen hos blodcellerna i blodprovet (30) som en förändring i absorbansen vid våglängden vid vilken hemoglobinsorten har maximal absorbans, och iii) generera en detektionssignal baserat på den detekterade förändringen i den inducerade rörelsen; samt en processor (140) ansluten till detektorn (130) och anordnad för att i) bestämma åtminstone en av total hemoglobin eller åtminstone en hemoglobinfraktion i blodprovet (30) baserat på det utgående ljuset (50) som detekterades under mättidsintervallet och ii) bestämma en viskositetsrepresenterande signal representativ av en viskositetsförändring i blodprovet (30) baserat på detektionssignalen och åtminstone en av total hemoglobin eller åtminstone en hemoglobinfraktion.

2. Apparat enligt patentkrav 1, vari det inducerade organet (200) innefattar fältapplicerande organ (200) anordnat för att applicera ett fält (230) med varierande riktning över blodprovet (30) för att inducera rörelse hos blodcellerna i blodprovet (30). 10 15 20 25 30

3. Apparat enligt patentkrav 2, vari det fältapplicerande organet (200) är anordnat för att applicera ett elektriskt fält (230) med varierande riktning över blodprovet (30) för att inducera rörelse hos blodcellerna i blodprovet (30).

4. Apparat enligt patentkrav 2, vari det fältapplícerande organet (200) är anordnat för att applicera ett magnetfält (230) med varierande riktning över blodprovet (30) för att inducera rörelse hos blodceller i blodprovet (30).

5. Apparat enligt patentkrav 4, vari det fältapplicerande organet (200) innefattar: en uppsättning av flera elektromagneter (220, 222, 224, 226) placerade vid olika positioner runt blodprovet (30) när behållaren (10) är placerad i hållaren (110); samt organ (210) för att selektivt aktivera de flera elektromagneterna (220, 222, 224, 226) för att tillhandahålla magnetfältet (230) med varierande riktning över blodprovet (30).

6. Apparat enligt patentkrav 5, vari aktiveringsorganet (210) är anordnat för att selektivt slå på och av de flera elektromagneterna (220, 222, 224, 226) medurs eller moturs såsom placerade runt blodprovet (30).

7. Apparat enligt något av patentkraven 4 till 6, vari kyvetten (20) innefattar blodprovet (30) och ferromagnetiska objekt (60) suspenderade i blodprovet (30), och detektorn (130) är anordnad för att detektera en förändring i rörelsen hos de ferromagnetiska objekten (60) i blodprovet (30) och generera detektionssignalen baserat på den detekterade förändringen i rörelsen.

8. Apparat enligt patentkrav 7, vari det fältapplicerande organet (200) innefattar: en uppsättning av flera elektromagneter (220, 222, 224, 226) placerade vid olika positioner runt blodprovet (30) när behållaren (10) är placerad i hållaren (1 10); samt 10 15 20 25 30 _33 103 59 organ (210) för att selektivt aktivera de flera elektromagneterna (220, 222, 224, 226) och för att selektivt byta riktning på ett först magnetfält (230) påfört med en första elektromagnet (220; 224) av ett par och selektivt byta riktning på ett andra magnetfält (230) påfört av en andra elektromagnet (222; 226) av paret, den första elektromagneten (220; 224) och den andra elektromagneten (222; 226) är placerade på ömse sidor om blodprovet (30) och det första magnetfältets (230) riktning är motsatt till det andra magnetfältets (230) riktning.

9. Apparat enligt patentkrav 8, vari aktiveringsorganet (210) är anordnat för att öka en fältstyrka hos det första magnetfältet (230) och det andra magnetfältet (230), detektorn (130) är anordnad för att detektera en sträckande-ihoptryckande rörelse hos ett blodkoagel i blodprovet (30) som induceras av paret av elektromagneter (220, 222; 224, 226), och processorn (140) är anordnad för att generera en koagelstyrkesignal baserat på en fältstyrka hos åtminstone en av det första magnetfältet (230) och det andra magnetfältet (230) när detektom (130) detekterar den sträckande- ihoptryckande rörelsen och baserat på åtminstone en av total hemoglobin eller åtminstone en hemoglobinfraktion.

10. Apparat enligt något av patentkraven 2 till 9, vari det fältapplicerande organet (200) är anordnat för att initialt påföra fältet (230) vid en första fältstryka och för att påföra fältet (230) vid en andra fältstyrka efter en detektion av en viskositetsförändríng i blodprovet (30) orsakad av aggregering av trombocyter i blodprovet (30), den andra fältstyrkan är större än den första fältstyrkan.

11. Apparat enligt patentkrav 10, vari processorn (140) är anordnad för att generera en aggregationsdetektionssignal baserat på detektion av en fördefinierad förändring i viskositet hos blodprovet (30) såsom bestämd baserat på detektionssignalen och på åtminstone en av total hemoglobin eller åtminstone en hemoglobinfraktion, det fältapplicerande organet (200) gensvarar på aggregationsdetektionssignalen och byter från den första lO 15 20 25 30 fältstyrkan till den andra aggregationsdetektionssignalen. fåltstyrkan vid mottagande av

12. Apparat enligt patentkrav 10 eller 11, vari processorn (140) är anordnad för att generera en koagulatíonsdetektionssignal baserat på detektion av en fördefinierad förändring i viskositet hos blodprovet (30) såsom bestämd baserat på detektionssignalen och på åtminstone en av total hemoglobin eller åtminstone en hemoglobinfraktion, den fördefinierade viskositetsförändringen kan detekteras efter att det fältapplicerande organet (200) byter till den andra fältstyrkan.

13. Apparat enligt patentkrav 2, vari det fältapplicerande organet (200) är anordnat för att applicera tryckvågor (230) med varierande riktning in i blodprovet (30) för att inducera rörelse hos blodcellerna i blodprovet (30).

14. Apparat enligt patentkrav 13, vari det fältapplicerande organet (200) är anordnat för att initialt applicera tryckvågorna (230) vid en första amplitud och en första frekvens och applicera tryckvågorna (230) vid en andra amplitud och/ eller andra frekvens efter en detektion av en viskositetsföråndring i blodprovet (30) orsakad av aggregering av trombocyter i blodprovet (30).

15. Apparat enligt patentkrav 14, vari processorn (140) är anordnad för att generera en aggregationsdetektionssignal baserat på detektion av en fördefinierad förändring i viskositet hos blodprovet (30) såsom bestämd baserat på detektionssignalen och på åtminstone en av total hemoglobin eller åtminstone en hemoglobinfraktion, det fältapplicerande organet (200) gensvarar på aggregationsdetektionssignalen och byter från den första amplituden och den första frekvensen till den andra amplituden och/ eller den andra frekvensen vid mottagande av aggregationsdetektionssignalen.

16. Apparat enligt patentkrav 14 eller 15, vari processorn (140) är anordnad för att generera en koagulationsdetektionssignal baserat på detektion av en fördeñnierad viskositetsförändring i blodprovet (30) såsom bestäms baserat på 1.0 15 20 25 30 detektionssignalen och på åtminstone en av total hemoglobin eller åtminstone en hemoglobinfraktion, den fördefinierade viskositetsförändringen kan detekteras efter att det fältapplicerande organet (200) byter till den andra amplituden och/ eller den andra frekvensen.

17. Apparat enligt något av patentkraven 13 till 16, vari det fältapplicerancle organet (200) innefattar: en uppsättning av flera ultraljudsomvandlare (220, 222, 224, 226) placerade på olika positioner runt blodprovet (30) när behållaren (10) är placerad i hållaren (110); samt organ (210) för att selektivt aktivera de flera ultraljudsornvandlarna (220, 222, 224, 226) för att tillhandahålla ultraljudstryckvågor (230) med varierande riktning över blodprovet (200).

18. Apparat enligt patentkrav 17, vari aktiveringsorganet (210) är anordnat för att selektivt slå på och av de flera ultraljudsomvandlarna (220, 222, 224, 226) medurs eller moturs såsom placerade runt blodprovet (20).

19. Användning av en blodanalysapparat (100) enligt något av patentkraven 1 till 17 för att övervaka en viskositetsförändring i ett blodprov (30).

20. Användning av en blodanalysapparat (100) enligt patentkrav ll eller 15 för att övervaka ett aggregationsförfarande i ett blodprov (30).

21. Användning av en blodanalysapparat (100) enligt patentkrav 12 eller 16 för att övervaka ett koagulationsförfarande i ett blodprov (30).

22. Användning av en blodanalysapparat (100) enligt patentkrav 9 för att övervaka en koagulationseffektivitet hos ett blodprov (30).

23. Metod för att analysera ett blodprov (30) innefattat i en kyvett (20) hos en behållare (10), metoden innefattar stegen: lO 15 20 25 30 533 'H33 .sfïš arrangering av behållaren (10) i en hållare (110) hos en blodanalysapparat ( 1 00); tillhandahållande av ingående ljus (40) från en ljuskälla (130) vid en våglängd vid vilken en hemoglobinsort har maximal absorbans in i blodprovet (30): detektering, åtminstone en gång inom ett måttidsintervall efter positionering av behållaren (10) i hållaren (110), av utgående ljus (50) som har passerat genom blodprovet (30); bestämning av åtminstone en av total hemoglobin eller åtminstone en hemoglobinfraktion i blodprovet (30) baserat på det utgående ljuset (50) som detekterades under mättidsintervallet; inducering av rörelse hos blodceller i blodprovet (30); detektering, baserat på det utgående ljuset (50) från blodprovet (30) och efter mättídsintervallet, av en förändring i den inducerade rörelsen hos blodcellerna i blodprovet (30) som en förändring i absorbansen vid våglängden vid vilken hemoglobinsorten har maximal absorbans; generering av en detektionssignal baserat på den detekterade förändringen i den inducerade rörelsen; samt bestämning av en viskositetsrepresenterande signal representativ av en viskositetsförändring i blodprovet (30) baserat på detektionssignalen och åtminstone en av total hemoglobin eller åtminstone en hemoglobinfraktion.

24. Metod enligt patentkrav 23, vari induceringssteget innefattar tillhandahållande av ett fält (230) med varierande riktning över blodprovet (30) för att inducera rörelse hos blodcellerna i blodprovet (30).

25. Metod enligt patentkrav 24, vari tillhandahållandesteget innefattar tillhandahållande av ett magnetfält (230) med varierande riktning över blodprovet (30) för att inducera rörelse hos blodcellerna i blodprovet (30).

26. Metod enligt patentkrav 25, vidare innefattande suspendering av ferromagnetiska objekt (60) i blodprovet (30). 10 15 20 25 30 533 ^'l Üí-š

27. Metod enligt patentkrav 25 eller 26, vidare innefattande stegen: selektivt byte av riktning hos ett första magnetfält (230) applicerat med en första elektromagnet (220; 224) av ett par; samt selektivt byte av riktning hos ett andra magnetfält (230) applicerat med en andra elektromagnet (222; 226) av paret, den första elektromagneten (220; 224) och den andra elektromagneten (222; 226) är placerade på ömse sidor om blodprovet (30) och det första magnetfältets (230) riktning är motsatt till det andra magnetfältets (230) riktning.

28. Metod enligt patentkrav 27, vidare innefattande stegen: ökning av en fältstyrka hos det första magnetfältet (230) och det andra magnetfåltet (230); detektering av en sträckande-ihoptryckande rörelse hos ett blodkoagel i blodprovet (30) inducerad av paret av elektromagneter (220, 222; 224, 226); samt generering av en koagelstyrkesignal baserat på en fältstyrka hos åtminstone ett av det första magnetfältet (230) och det andra magnetfältet (230) när den sträckande-ihoptryckande rörelsen detekteras och på åtminstone en av total hemoglobin eller åtminstone en hemoglobinfraktion.

29. Metod enligt något av patentkraven 24 till 28, vari appliceringssteget innefattar stegen: initial applicering av fältet (230) vid en första fältstyrka; applicering av fältet (230) vid en andra fältstyrka efter en detektion av en viskositetsförändring hos blodprovet (30) orsakad av aggregering av trombocyter i blodprovet (30), den andra fâltstyrkan är större än den första fältstyrkan.

30. Metod enligt patentkrav 29, vari bestämningen av den viskositetsrepresenterande signalen innefattar genereríng av en aggregationsdetektionssignal baserat på detektion av en fördefinierad viskositetsförändring av blodprovet (30) såsom bestämd baserat på detektionssignalen och på åtminstone en av total hemoglobin eller åtminstone 10 l5 20 25 30 E33 'lÛÉ 356 en hemoglobinfraktíon, och steget att applicera fältet (230) vid den andra fältstyrkan utförs i gensvar på aggregationsdetektionssignalen.

31. Metod enligt patentkrav 29 eller 30, vari bestämníngen av den viskositetsrepresenterande innefattar signalen genereríng av en koagulationsdetektionssignal baserat på detektíon av en fördefinierad viskositetsföråndring av blodprovet (30) såsom bestämd baserat på detektionssignalen och på åtminstone en av total hemoglobin eller åtminstone en hemoglobinfraktion, den fördefinierade viskositetsförändringen kan detekteras efter applicering av den andra fältstyrkan.

32. Metod enligt patentkrav 24, vari tíllhandahållandesteget innefattar applicering av tryckvågor (230) med varierande riktning in i blodprovet (30) för att inducera rörelse hos blodcellerna i blodprovet (30).

33. Metod enligt patentkrav 32, vari appliceringssteget innefattar stegen: initial applicering av tryckvågor (230) med en första amplitud och en första frekvens; samt applicering av tryckvågor (230) med en andra amplitud och/ eller en andra frekvens efter en detektion av en viskositetsförändríng i blodprovet (30) orsakad av aggregering av trombocyter i blodprovet (30).

34. Metod enligt patentkrav 33, vari bestämningen av den viskositetsrepresenterande signalen innefattar generering av en aggregationsdetektionssignal baserat på detektion av en fördeñnierad viskositetsförändring av blodprovet (30) såsom bestämd baserat på detektionssignalen och på åtminstone en av total hemoglobin eller åtminstone en hemoglobinfraktion, och steget att applicera tryckvågorna (230) med den andra arnplituden och/eller den andra frekvensen utförs i gensvar på aggregationsdetektionssignalen.

35. Metod enligt patentkrav 33 eller 34, vari beståmningen av den viskositetsrepresenterande signalen innefattar generering av en 10 koagulationssignal baserat på detektíon av en fördefinierad viskositetsförändring av blodprovet (30) såsom bestämd baserat på detektionssígnalen och på åtminstone en av total hemoglobin eller åtminstone en hemoglobínfraktíon, den fördeñníerade viskosítetsförändringen kan detekteras efter applicering av tryckvågorna (230) med den andra amplituden och/ eller andra frekvensen.