SE530701C2 - Svarvverktyg och svarvskär där ingreppsorganen i skäret är lokaliserade i entriangel - Google Patents

Description

40 45 50 55 60 65 53Ü 701 Teknikens ståndpunkt Ett tidigare känt, kommersiellt tillgängligt gängsvarv- ningsverktyg inbegriper en grundkropp med ett skärläge, som avgränsas av en plan bottenyta och två sidostödytor, vilka konvergerar i 60° vinkel mot ett inre släppningsutrymme, och av vilka den ena är lång och bildar en primär sidostödyta, medan den andra är kortare och bildar en sekundär sidostöd- yta. Verktygets skär är vid vart och ett av sina tre hörn ut- format med en tand i vilken den skärande eggen ingår. Närmare bestämt inbegriper skäreggen ett par motsatta deleggar för att generera gängspårets flanker, och eventuellt även en tredje, central delegg för att generera en spårbotten med viss bredd. Då skäret fixeras i grundkroppen med hjälp av ett spännelement i form av en skruv, hålls icke blott dess under- sida ansatt mot skärlägets botten, utan även två av dess si- doytor mot skärlägets båda sidostödytor. Skärets ansättning mot sidostödytorna är möjlig till följd av att skruven är fjäderförspänd genom att ha en inneboende elasticitet och vara excentriskt placerad relativt hålet i skäret. På så sätt kan skruven påföra skäret en translatorisk rörelse, som kilar fast skärets sidoytor mot skärlägets konvergerande sidostöd- ytor.

Då skärets verksamma skärtand går in i arbetsstycket vid den blivande gängans ingång, äntras arbetsstycket först av den ena deleggen på tanden, varvid skäret påförs en kraft som strävar att vrida detsamma i den ena rotationsriktningen kring spännskruven. Så snart även den motsatta deleggen änt- rat arbetsstycket så att en full gänga slås, kommer skärkraf- terna på de båda deleggarna att bli i huvudsak lika stora.

När skärtanden slutligen lämnar arbetsstycket vid gängans ut- gång, frigörs den förstnämnda deleggen före den andra. Detta innebär att kraftspelet inverteras såtillvida att skäret på- förs en kraft, som strävar att vrida detsamma i motsatt rota- tionsriktning kring skruven. 70 75 80 85 90 95 530 701 En nackdel med det kända svarvverktyget är att skärets fixering kan bli instabil och otillförlitlig, bland annat till följd av det faktum att det enda verksamma medel, som, vid sidan av spännskruven, motverkar vridning av skäret ut- görs av de bâda konvergerande sidostödytorna i skärläget. Så- lunda är skärets undersida och skärlägets botten plana och släta, varför dessa saknar förmåga att låsa skäret. I beak- tande av regeln att små konvergensvinklar ger god fastkil- ningseffekt, och vice versa, är konvergeringsvinkeln 60° för skärets sidoytor jämförelsevis stor. Även om stabilitetspro- blemen är måttliga vid skärets äntring av arbetsstycket, då ju skärkrafterna strävar att vrida skäret på ett sådant sätt att krafterna huvudsakligen tas upp av den primära, långa si- dostödytan, blir desamma uttalade då skäret går ur arbets- stycket och påförs krafter, som i första hand skall tas upp av den korta, sekundära sidostödytan. I det senare fallet blir risken stor att skärets sidokontaktyta glider utmed den samverkande, sekundära sidostödytan under töjning av spänn- skruven och rubbning av skäret.

Om skäret från och till rubbas ur sitt önskade, förutbe- stämda läge, blir resultatet försämrad màttnoggrannhet i den svarvade gängan. I ytterlighetsfall kan dessutom haverier in- träffa.

En annan nackdel med det kända svarvverktyget är att kontaktlängden utmed skärlägets primära sidostödyta och skä- rets sidoyta måste vara lång. Detta innebär att konstruktö- rens frihet att utforma tänderna på gängsvarvningsskär i hög grad begränsas, i och med att större delen av det tillgängli- ga utrymmet måste tas i anspråk för sidostödytorna. Härav följer att tänderna måste göras små.

I patentlitteraturen är gängsvarvningsverktyg av det ak- tuella slaget beskrivna i exempelvis EP 0119175 och EP 0178273. 100 105 110 115 120 125 130 530 701 Qppfinningens syften och särdrag Föreliggande uppfinning tar sikte på att undanröja ovan- nämnda brister hos tidigare kända svarvverktyg, och skapa ett förbättrat svarvverktyg. Ett primärt syfte med uppfinningen är därför att skapa ett verktyg vars skär hålls stabilt fixe- rat i sitt önskade, förutbestämda läge även under skiftande pâkänningar på detsamma. Ett ytterligare syfte är att åstad- komma den förbättrade stabiliteten med hjälp av enkla och få- taliga medel, som säkerställer en fortsatt enkel och kost- nadseffektiv tillverkning av såväl skäret som grundkroppen.

Bland annat skall kraven på precision vid utformningen av skärläget i grundkroppen vara måttliga. Ännu ett syfte är att öka friheten för konstruktören för att utforma utrymmeskrä- vande tänder med komplicerad form vid skärets hörn.

Enligt uppfinningen nås åtminstone det primära syftet medelst de särdrag, som är angivna i patentkravets l känne- tecknande del. Fördelaktiga utföranden av det uppfinningsen- liga svarvverktyget är vidare definierade i de osjälvständiga kraven 2-8.

I en andra aspekt hänför sig uppfinningen till även till ett svarvskär som sådant. Särdragen hos detta svarvskär fram- går av det självständiga patentkravet 9. Fördelaktiga ut- föranden av svarvskäret är vidare angivna i de osjälvständiga kraven 10-13.

Ytterligare belysning av teknikens ståndpunkt Genom US 5810518 är tidigare känt ett bland annat för gängsvarvning avsett svarvverktyg, som använder sig av ett triangulärt skär, vilket monteras på grundkroppen via ett gränssnitt, som inbegriper långsträckta och raka, hon- och hanartade ingreppsorgan. I detta fall låses emellertid skäret relativt grundkroppen via serrationsytor, som var för sig in- begriper en mångfald åsar och spår, vilka står i ingrepp med varandra samtidigt. Härtill kommer att skäret saknar stöd för 135 140 145 150 155 160 165 530 7ܶ sina sidoytor. Av dessa skäl kompliceras tillverkningen av verktyget, samtidigt som eventuella formfel i skäret kan för- anleda dålig bearbetningsprecision hos verktyget.

Kort beskrivning av bifogade ritningar På ritningarna är: Fig l en partiell perspektivvy av ett för gängsvarvning avsett svarvverktyg enligt uppfinningen, varvid verktyget visas i ett komplett, sammansatt till- stånd, Fig 2 en perspektivisk sprängvy av samma verktyg, varvid ett svarvskär och en spännskruv för detta visas åt- skilda från verktygets grundkropp, och varvid skä- ret visas i såväl fàgelperspektiv som grodperspek- tiv, Fig 3 en planvy ovanifràn av ett skärläge i grundkroppen, Fig 4 Pig 5 en förstorad planvy visande skärets undersida, en extremt förstorad detaljsektion visande gräns- snittet mellan skärets undersida och skärlägets bä- rmmeym,od1 Fig 6 en analog sektion i vilken skäret och grundkroppen särats från varandra.

Detaljerad beskrivning av ett föredraget utförande av uppfin- ningen Det på ritningarna visade svarvverktyget innefattar en grundkropp l i form av en sk skafthållare, ett svarvskär 2 för svarvning av gängor, samt ett spännelement 3 i form av en skruv för fixering av skäret. I grundkroppen l är utformat ett i sin helhet med 4 betecknat skärläge, som öppnar sig i dels en frontyta 5, dels en sidoyta 6 på ett främre huvud 7, som baktill övergår i ett smalare skaft 8 med polygonal tvär- sektionsform. Skärläget 4 avgränsas av dels en bottenyta 9, 170 175 180 185 190 195 200 53Û 701 dels tvâ sidoytor 10, ll av vilka den förstnämnda ytan 10 tjänar såsom en stöd- eller stoppyta för skäret. Sidoytorna 10, 11 konvergerar i riktning mot ett inre släppningsutrymme 12 i vilket ett enskilt, overksamt hörn på skäret kan härbär- geras. I bottenytan 9 mynnar ett hål 13 i vilket är utformad en hongänga (saknar beteckning). Hålets 13 geometriska cent- rumaxel är betecknad C1.

Det skall noteras att ytan 10 är svagt snedställd rela- tivt bottenytan 9. Med andra ord är ytans övre gränslinje 14 belägen närmare centrumaxeln Cl än den undre gränslinjen 15.

Spetsvinkeln mellan ytorna 9, 10 kan ligga inom området 88- 89,5°. Ytans 10 längd bestäms av avståndet mellan ändgräns- linjerna 16, 17.

Skäret 2 (se fig 2 och 4) har triangulär grundform, och innefattar en ovansida 18 och en undersida 19, mellan vilka utbreder sig tre homologa sidoytor 20, som är belägna i en tänkt liksidig triangel (betecknad T1 i fig 4), och som där- för parvis konvergerar i 60° vinkel mot tre hörn. I varje hörn är utformad en tand 21 med en skäregg 22, som i detta fall är generellt U-formig genom att innefatta tre deleggar, nämligen två motsatta flankeggar 22a, 22b, samt en yttre, central delegg 22c mellan dessa.

Skäret är utformat med ett genomgående hål 23, vars geo- metriska centrumaxel är betecknad C2. Omkring hålets övre mynning är utformad en krans 24 med spànformande delytor. Ge- nerellt är skärets undersida 19 plan.

Spännskruven 3, vars centrumaxel är betecknad C3, inbe- griper i detta fall en konisk skalle 25 och en hangänga 26 för ingrepp med hongängan i hålet 13.

Så långt det visade skäret hittills beskrivits är det- samma (med undantag för sidostödytans 10 längd) i allt vä- sentligt tidigare känt. Vid det tidigare kända verktyget ut- nyttjades båda de från bottenytan 9 uppskjutande sidoytorna 10, 11 för att stöda skäret, varför ytorna i fråga tvångsvis 205 210 215 220 225 230 235 530 7Û1 måste konvergera i 60° i likhet med skärets sidoytor 20. Det- ta behöver ej vara fallet i verktyget enligt uppfinningen.

Utmärkande för uppfinningen är att ett långsträckt, rakt ingreppsorgan 27 i skärläget 4 kan växelvis samverka med tre likaledes långsträckta och raka ingreppsorgan 28 ingående i skäret, varvid den ena typen av ingreppsorgan är hanartad, och den andra honartad. I det visade, föredragna utförandet är skärlägets ingreppsorgan 27 hanartat och har formen av en ås, medan skärets tre ingreppsorgan 28 är honformiga och ut- görs av spår. Kontakten mellan åsen och det enskilda spåret sker via par av flanker, som löper parallellt med varandra.

Såsom framgår av fig 6 inbegriper spåret 28 två divergerande flanker 29, vilka är ansättbara mot analoga, konvergerande flanker 30 på åsen. Åsens rygg är konvex och har en krök- ningsradie, som är större än spårbottnens krökningsradie, varför åsen ej kan bottna i spåret. I enlighet med det visa- de, föredragna utförandet är àsens 27 höjd - sådan denna de- finieras av flankernas 30 nivå relativt bärytan 9 - så mycket större i förhållande till spårets 28 djup - sådant detta de- finieras av flankernas 29 nivå relativt skärets undersida 19 - att skäret kommer att rida på åsen under bildande av en spalt 31 (se fig 5), som smalnar av kilformigt i riktning mot skärlägets hörnsektion 9a, där skäret har ytkontakt med bär- ytan 9. I praktiken kan spaltens 31 höjd i området av åsen 31 ligga inom området 0,05-0,25 mm, och med fördel uppgå till cirka 0,1 mm. Ehuru spaltens maximala höjd sålunda är mycket begränsad, är densamma i praktiken fullt tillräcklig för att ta upp eventuella formfel i skäret, i och med att spårets båda plana flanker kan röra sig utmed àsens konvexa flanker, samtidigt som skärets verksamma hörn alltid erhåller god yt- kontakt med skärlägets bärande yta 9. Med andra ord isoleras àsens/spårets funktion till att ombesörja en vridlåsning av skäret, utan att åsen och spåret utsätts för de svåra skär- krafter, som verkar på skärets framindexerade, aktiva hörn, 240 245 250 255 260 265 530 TÜ1 och som överförs via skärets plana undersida till skärlägets likaledes plana, bärande yta.

Såsom framgår av fig 6 är diminutiva släppningsrännor 32 utformade i anslutning till åsens motsatta långsidor.

Nu hänvisas åter till fig 4, som illustrerar hurusom de tre spåren 28 är lokaliserade i en med T2 betecknad, andra triangel med liksidig form. Närmare bestämt är denna andra triangel T2 mindre än den första triangel Tl i vilken sido- ytorna 20 är inskrivna. Vidare är triangeln T2 vriden rela- tivt triangeln Tl kring trianglarnas gemensamma mittpunkt, sådan denna representeras av hàlets 23 centrumaxel C2. Vrid- ningen illustreras av den vinkel d med vilken spåret 28 är snedställt relativt den enskilda sidoyta, t ex 20a, som är motsatt en verksam tand, t ex 2la. Vinkeln d är spetsig och bör ligga inom omrâdet 50-90°. I exemplet uppgår vinkeln d till 60°.

I fig 4 betecknar B bisektrisen för det enskilda hörnet i triangeln Tl. BA betecknar bisektrisen mellan den enskilda skärtandens båda motsatta flankeggar 22a, 22b. Inbördes bil- dar dessa bisektriser B resp BA en spetsig vinkel B, som bör ligga inom området 0-45°. I exemplet uppgår ß till 30°.

I fig 4 betecknar Ll den totala längden av det enskilda benet i den första, tänkta triangeln Tl, medan motsvarande benlängd i triangeln T2 är betecknad L2. Vidare är den en- skilda sidoytans 20 längd betecknad LS, medan den längd utmed skäret, som tas i anspråk av den enskilda skärtanden 2l, be- tecknas LT. Sidoytan 20 bör i praktiken ha en längd LS, som är åtminstone något större än sidostödytans 10 längd mellan ändgränslinjerna 16, 17 (se fig 2). Under denna förutsättning kan dock sidoytan 20 uppta endast en begränsad del av triang- elbenets längd Ll. I exemplet uppgår sålunda längden LS till endast cirka 1/3 av Ll. På så sätt kan för utformningen av den enskilda skärtanden 21 disponeras ett utrymme, vars längd LT är närmelsevis lika stor som längden LS. Med andra ord ges 270 275 280 285 290 295 300 530 701 stor frihet för konstruktören att utforma jämförelsevis stora tänder i skäret.

I praktiken kan sidoytans 20 längd LS uppgå till högst 50 % av triangelbenets längd L1.

Det enskilda spårets 28 radiella läge i förhållande till skärets centrum C2, bestäms av den andra triangelns T2 längd L2 i förhållande till Ll. I exemplet uppgår L2 till cirka 65 % av L1. Det är axiomatiskt att spåren fjärmas från skärets centrum C2, om L2 ökar i förhållande till Ll, och vice versa.

I praktiken bör längden L2 uppgå till minst 60 % och högst 80 % av längden Ll. På så sätt säkerställs att de fysiska spå- rens 28 längd blir tillräckligt stor för att motstå de vrid- krafter, som verkar på skäret, samtidigt som spårens flank- ytor ej reduceras i alltför stor utsträckning genom att av- skäras av centrumhålet 23. Det skall dock påpekas att spårens flanker, i synnerhet de inre, närmast centrum befintliga flankerna, mycket väl kan vara partiellt genomskurna av hålet 23.

Av fig 3 framgår att åsen 27 och sidostödytan 10 bildar en spetsig vinkel med varandra, närmare bestämt en spetsvin- kel V, som är i huvudsak lika stor som vinkeln d mellan spå- ret 28 och sidoytan 20 i skäret.

Enligt ett fördraget utförande av uppfinningen sträcker sig åsen 27 obruten mellan två motsatta ändar 33, 34 av vilka den ena är belägen omedelbart intill sidostödytan 10 och den andra är belägen i flukt med grundkroppens frontyta 5. Även det enskilda spåret 28 i skäret sträcker sig lämp- ligen obrutet mellan motsatta ändar i form av öppningar 35 i skärets sidoytor.

Den skruv 3, som har till uppgift att fixera skäret 2, är på konventionellt sätt förfärdigad av stål, och har därför en viss inneboende elasticitet. Denna elasticitet utnyttjas för att vid den slutliga àtdragningen av skruven páföra skäret en lateral spännkraft, som strävar att pressa an skäret mot 305 310 315 320 325 330 335 530 7Ü1 10 stöd- eller stoppytan 10. För detta ändamål är hàlens 13, 23 centrumaxlar Cl och C2 excentriskt förskjutna relativt var- andra, såtillvida att avståndet mellan centrumaxeln C1 och stödytan 10 är något mindre än avståndet mellan centrumaxeln C2 och skärets aktiva sidoyta 20. I praktiken kan denna av- ståndsskillnad handla om någon tiondels millimeter. Effekten av centrumaxlarnas relativa excentricitet blir att skruven böjs elastiskt under slutfasen av sin åtdragning, varvid skruvens skalle 25 pressar skäret i riktning mot stödytan 10.

Spännkraftens riktning bestäms av det faktum att centrumax- larna Cl, C2 är lokaliserade i ett vertikalplan, som är pa- rallellt med àsen 27 och spåret 28. Med andra ord riktas spännkraften parallellt med det raka spår, som styrs utmed àsen.

I detta sammanhang skall även påpekas att verktygets skär vanligen tillverkas av hårdmetall eller annat hårt och nötningsbeständigt material, medan grundkroppen - i likhet med spännskruven - tillverkas av stål eller liknande. Skäret kan antingen vara slipat eller direktpressat, dvs oslipat.

Uppfinningens funktion och fördelar Då skäret skall monteras släpps detsamma ned i ett läge i vilket åsen 27 griper in i det ena av de tre spåren 28 i skärets undersida. Härefter appliceras skruven 3 med sin han- gänga 26 i ingrepp med hålets 13 hongänga. Under slutfasen av skruvens åtdragning pressas skärets framindexerade hörn an mot bärytans 9 hörnsektion samtidigt som skäret påförs en la- teral kraft, som förskjuter detsamma utmed àsen 27 till dess att skärets bakre sidoyta 20 pressas dikt an mot stödytan 10.

I och med att stödytan 10 bildar en måttlig spetsvinkel med den bärande bottenytan 9 etableras denna kontakt åtminstone initialt utmed ytornas 10, 20 övre partier. I skärets slut- giltiga, stabilt fixerade läge saknar skäret kontakt med ytan 11. Det kilformiga materialparti i vilken ytan ll ingår tjä- 340 345 350 355 360 365 370 530 TÜ1 11 nar därför endast såsom ett skydd för den overksamma skärtand, som härbärgeras i utrymmet 12.

En grundläggande fördel med svarvverktyget enligt upp- finningen är att skäret fixeras på ett stabilt och tillför- litligt sätt så att detsamma förmår motstå bland annat sådana växelvis uppkommande skärkrafter, som strävar att vrida skä- ret ömsom medurs och ömsom moturs kring spännskruven. Såsom en konsekvens av att de samverkande han- och honorganen i gränssnittet mellan skäret och grundkroppen ombesörjer önskad vridlåsning av skäret, kan den enda verksamma sidostödytan för skäret ges en längd, som är betydligt reducerad i förhål- lande till längden hos motsvarande sidostödyta i tidigare kända verktyg. Sålunda tjänar sidostödytan i det uppfinnings- enliga verktyget primärt endast såsom ett stopp för skäret.

Detta innebär att även skärets samverkande sidokontaktyta kan utföras med måttlig längd (LS). På så sätt kan ett jämförel- sevis stort utrymme (LT) disponeras för utformningen av skä- rets tänder.

Tänkbara modifikationer av uppfinningen Uppfinningen är ej begränsad blott till det ovan be- skrivna och på ritningarna visade utförandet. Sålunda är upp- finningen tillämpbar på vilka som helst svarvverktyg av det slag som använder sig av indexerbara, triangulära skär. Med andra ord kan skären vid sina tre hörn vara utformade med traditionella, runda nosar i stället för tänder för gäng- svarvning. Vidare skulle det beskrivna skärläget kunna ingå i en underläggsplatta eller tillsats, som i sin tur är på lämp- ligt sätt fixerad relativt grundkroppen. Härvid skulle den såsom ett stopp för skäret tjänande sidostödytan kunna vara utformad i underläggsplattan, i stället för i grundkroppen.

Det skall även påpekas att varken åsen eller spåren i det be- skrivna gränssnittet behöver sträcka sig obrutna hela vägen mellan motsatta ändar. Sålunda skulle exempelvis åsen kunna 375 380 385 390 395 531] 701 12 ersättas av ett flertal i linje efter varandra belägna knas- tar med begränsad längd. Av tillverkningstekniska skäl för- dras dock den exemplifierade, obrutna åsen. Vad gäller det enskilda spåret skulle dettas längd kunna reduceras genom att spåret avslutas utan att öppna sig i skärets sidoytor. Dess- utom kan flankerna i spåret vara konvexa och âsens flanker vara plana. Vidare kan fixeringen av skäret ske med hjälp av andra spännelement än just skruvar, t ex klampar, kilar eller liknande. Ävenledes kan skäret utföras vändbart genom att ut- formas med tre ingreppsorgan på såväl undersidan som ovansi- dan. Ehuru det föredras att utföra skäret med honformiga in- greppsorgan (i form av spår) och underläggsplattan med ett hanformigt organ, är även det omvända alternativet tänkbart.

Med andra ord skulle skäret kunna utformas med tre växelvis användbara àsar och underläggsplattan med ett verksamt spår.

I dylika fall skulle emellertid underläggsplattan behöva kom- pletteras med två vida spår för att rymma skärets båda overk- samma åsar.

Det skall även påpekas att det beskrivna verktyget kan utnyttjas för gängslagning icke blott genom att arbetsstycket roteras relativt verktyget för att åstadkomma den erforderli- ga relativrörelsen, utan även på omvänt sätt, d v s genom ro- tation av verktyget relativt ett icke roterande arbetsstycke (oavsett om arbetsstycket eller verktyget axialmatas).

Claims (13)

400 405 410 415 420 425 530 7Ü1 B Patentkrav

1. l. Svarvverktyg innefattande dels en grundkropp (l) med ett skärläge (4), dels ett indexerbart svarvskär (2) med triangu- (18) dersida (19) mellan vilka utbreder sig tre sidoytor (20), som lär grundform, vilket innefattar en ovansida och en un- är belägna i en tänkt liksidig triangel (Tl), och som därför parvis konvergerar i 60° vinkel mot hörn i vilka ingàr skär- eggar (22), varvid skäret är förbundet med skärläget via ett gränssnitt, som inbegriper långsträckta och raka, hon- och hanartade ingreppsorgan (27, 28), vilka står i ingrepp med varandra för att förhindra vridning av skäret, och skärläget (4) inbegriper en bärande yta (9) med en hörnsektion (9a) mot vilken ett verksamt hörn på skäret (2) är anlagt, och varvid ett spännelement (3) har till uppgift att fixera skäret i skärläget, kânnetecknat därav, att skärläget (4) innefattar ett enda verksamt ingreppsorgan (27), som är åtskilt från den bärande hörnsektionen (9a), och står i ingrepp med det ena av tre i skäret ingående ingreppsorgan (28), vilka är lokalise- rade i en andra, tänkt triangel (T2) med liksidig form, vil- ken är mindre än den förstnämnda triangeln (Tl) och vriden relativt denna.

2. Svarvverktyg enligt krav 1, kännetecknat därav, att det enskilda, honformiga ingreppsorganets (28) djup är så mycket mindre i förhållande till det hanformiga ingreppsorganets (27) höjd att mellan skärets (2) undersida (19) och skärlä- gets (4) bäryta (9) bildas en spalt (31), som smalnar av kil- formigt i riktning mot sagda hörnsektion (9a), där skäret vi- lar i ytkontakt med bärytan (9).

3. Svarvverktyg enligt krav 1 eller 2, kännetecknat därav, att det enskilda honorganet utgörs av ett med två divergeran- 430 435 440 445 450 455 460 530 TÛ1 14 de flanker (29) utformat spår (28) ingående i en serie om tre spår i skärets undersida (19).

4. Svarvverktyg enligt krav 3, kånnetecknat därav, att han- organet utgörs av en från skärlägets bäryta (9) uppskjutande ås (27) med två motsatta, konvergerande flanker (30).

5. Svarvverktyg enligt krav 3 och 4, kännatecknat därav, att àsens (27) flanker (30) är konvexa, och spårets (28) flanker (29) plana.

6. Svarvverktyg enligt något av föregående krav, känne- tecknat därav, att det i skärläget (4) ingående ingreppsorga- net (27) sträcker sig i en spetsig vinkel (V) inom området 50-90° mot en sidostödyta (10) för skäret, och att det en- skilda ingreppsorgan (28), som ingår i skäret (2), sträcker sig i en lika stor spetsvinkel (d) mot en sidoyta (20) på detsamma.

7. Svarvverktyg enligt något av föregående krav, känneteck- nat därav, att den andra triangelns (T2) ben har en längd (L2), som uppgår till minst 60 % och högst 80 % triangelns (Tl) benlängd (Ll). av den första

8. Svarvverktyg enligt något av föregående krav, känneteck- nat därav, att skärets (2) enskilda sidoyta (20) har en längd (LS), som uppgår till högst 50 % av längden (Ll) hos det en- skilda vinkelbenet i den första triangeln (Tl).

9. Indexerbart svarvskär, innefattande en ovansida (18) och en undersida (19) mellan vilka utbreder sig tre sidoytor (20), som är belägna i en tänkt, liksidig triangel (Tl), och som därför parvis konvergerar i 60° vinkel mot hörn i vilka ingår skäreggar (22), kännetecknat därav, att undersidan (19) 465 470 475 480 485 490 530 ?Ü1 U innefattar tre làngsträckta och raka ingreppsorgan (28), som samtliga är antingen honartade eller hanartade och var för sig avgränsade av ett par motstående flanker (29), samt loka- liserade i en tänkt, andra triangel (T2) med liksidig form, vilken är mindre än den förstnämnda triangeln (Tl) och vriden relativt denna.

10. Svarvskär enligt av krav 10, kännetecknat därav, att en geometrisk längdaxel för ett verksamt ingreppsorgan (28) skär en verksam sidoyta (20), som är motsatt en verksam skäregg (22), i en spetsig vinkel (Q) inom området 50°-90°.

11. ll. Svarvskär enligt krav 9 eller 10, kännetecknat därav, att den andra triangelns (T2) ben har en längd (L2), som upp- går till minst 60 % och högst 80 % av den första triangelns (Tl) benlängd (Ll).

12. l2. Svarvskär enligt något av kraven 9-ll, kännetecknat där- av, att skärets (2) enskilda sidoyta (20) har en längd (LS), som uppgår till högst 50 % av längden (Ll) hos vinkelbenen i den första triangeln (Tl).

13. Svarvskär enligt något av kraven 9-12, varvid detsamma utgörs av ett gängskär med hörnvis belägna tänder (21) på vilka skäreggarna (22) är utformade, kännetecknat därav, att en bisektris (BA) mellan två flankeggar (22a, 22b) på den en- (21) (ß) inom området 0-45° mot bisektrisen (B) mellan tvâ sidoytor (20). skilda tanden sträcker sig i en spetsig vinkel