SE467874B - Framstaellning av vinblastin och vinkristin - Google Patents

Description

467 874 2 Betingelserna för kopplingsreaktionen som beskrives enligt föreliggande uppfinning hänför sig till en betydelse- full modifiering av metoden utvecklad i dessa laboratorier (den amerikanska patentskriften 4 279 817; Helv. Chim. Acta. 59, 2858 (1976) (schema 1)). Föreliggande modifikation medger speciellt framställningen och isoleringen av den höggradigt instabila dihydropyridiniummellanprodukten VI (R = COOCH3) som bildas under kopplingen av katarantin-N-oxiden (formeln IIa> med vindolin (formeln III).

I allmänhet uppnås Nb-oxidderivatet av indolenheten (formeln Ila) eller besläktade analoger (formeln IV, vari R1 = R2 = R3 = R4 = H eller R2 = R3 = R4 = H och R1 = alkyl med strukturen (CH2)nCH3, vari n = 0-10) framställda med en persyra, såsom m-kloroperbensoesyra eller p-nitrobensoesyra i ett inert organiskt lösningsmedel, såsom metylenklorid eller andra organiska polyhalogenlösningsmedel vid olika temperatu- rer, exempelvis -77°C, 0°C, rumstemperatur och högre. Den sålunda bildade N-oxidmellanprodukten användes i nästa steg utan isolering. Fragmenteringsreaktionen, som uppdelar C5-C18- -bindningen i indol-Nb-oxidmellanprodukten i fragment genomfö- res i närvaro av ett reagens, såsom trifihmroättüæyraæfiwdrid. För maximering av den efterföljande kopplingsreaktionen som främ- jar bildningen av en naturlig dimer bunden vid C18 (indolen- het) och C15 (dihydroindolenhet) kan dihydroindolenheten sättas till reaktionsblandningen före fragmenteringsreaktion- en. Såsom alternativa reagens för trifluoroättiksyraanhydridkompm- nenten_som användes,vid fragmentering och koppling kan triklo- roättiksyraanhydrid, ättiksyraanfiyürid, acetylhalogenider-och tosylan- hydrid användas. Dessa reagens medför en Polonovski-typfrag- mentering av C5-C13-bindningen i föreningarna visade med formlerna IIa och IV. (hl SCHEMA I '_f 1 17 1. vinaolin \ f 3 2 I 3 2, NaBH4 R COOCH 467 874 OJ U1 Reaktionstemperaturen, tiden och tryckbetingelser ar i allmänhet likartade sàdana som användes i Polonovski-reaktion- en som enligt sin ursprungliga tillämpning innefattade dealky- lering av tertiära och heteroçykliska aminer genom acylering av motsvarande bt-oxider med äLLjksyraanhydríd eller acetylklorid (jämför Merck Index, 8:e upplagan, 1968, sid 1203).

Temperatu- ren för fragmenteringen och kopplingsreaktionen kan variera fràn -70°C till 40°C och vallet. företrädesvis i làgtemperaturinter- De delar av reaktionen som hänför Sig till bildningen av N-oxidföreningen kan genomföras i öppen atmosfär eller under en atmosfär av inert gas, såsom argon eller nagon annan inert gas tillhörande gruppen noll i det periodiska systemet, såsom helium, kväve, neon, etc. atmosfär användes vid fragmenterings- av reaktionen och under en positiv temperaturreglering, Samma betingelser av inert och kopplingspartierna trädesvis i intervallet ~4Û°C till -60°C. före- 9 "i N I H "f" A Vlfldolifi.

VI ~ v-mxotz..

VII oínåolín VIII f) G1 40 467 874 Pa grund av den laga temperaturen som krävs för reak- tionerna i de senare stadierna kan reaktionstiden variera fràr flera timmar till flera dagar.

Den först bildade indol-dihydroindoldimermellanproduk- ten uppvisar efter den (stereospecifika) kopplingsreaktionen en funktionell iminiumsaltgrupp vid Nb-atomen i indolgruppen såsom anges i formel V eller VI. Reduktion av denna iminium- mellanprodukt genom reaktion med alkalimetallborohydrid (NaBH4, KBH4, LiBH4) ger de(n) dimera alkaloiderna(en) sàsom beskrives i den amerikanska patentskriften 4 279 817.

Enligt föreliggande uppfinning kan iminiummellanproduk- ten (formeln V eller VI) isoleras såsom sàdan genom noggrann manipulation. Efter det att kopplingsreaktionen är fullbordad anbringas reaktionsblandningen direkt pà ett lämpligt kromato- grafiskt system, sàsom kolonn-, tunnskikts- eller högkvali- tetsvätskekromatografi, företrädesvis omvänd-fas- och/eller storleks-uteslutningsseparationsmetoder. Temperaturen vid driften kan variera fràn 4°C till rumstemperatur. Alternativt kan flyktiga reagens och lösningsmedel, som finns närvarande tillsammans med iminiummellanprodukten i reaktionsblandningen avlägsnas under reducerat tryck och temperatur, företrädesvis vid lägre än -10°C. Erhàllen fast substans (formeln V eller VI) löses därefter i olika organiska lösningsmedel, såsom halogenerade kolväten, etrar, alkoholer, acetonitril, etc. och/eller olika vattenhaltiga buffertsystem. För bufferten kan pH variera fràn 2 till 10. Lösningen av iminiummellanprodukten (formeln V eller VI) kan därefter renas medelst kromatografis- ka metoder beskrivna ovan före ytterligare karakterisering.

Alternativt kan iminiummellanproduktlösningen användas direkt i efterföljande reaktioner. Användningen av betingelser av inert atmosfär kan eventuellt vara nödvändig.

När utgàngsindolenheten uppvisar en C3-C4-dubbelbindning (exempelvis katarantin lanprodukt en ü,ß-omättao funktionell iminiumgrupp såsom visas i formel VI. Reduktion av VI med alkalimetallborohydrid (NaBH4, KBH4, LiBH4) ger 3',4'-dehydrovinblastinföreningar (formel VII). Föreliggande förfarande utnyttjar ett nytt reduktionsförfarande vari överföringen av iminiummellanproduk- ten (formel VI) till enaminen (formel VIII) kan uppnås. Rea- gens som användes för denna reduktion innefattar 1,4-dihydro- 467 874 UI pyridinföreningar (de sa kallade NADH-modellerna) sàsom repre- senteras genom formel IX, vari RI, R2, R3, R4, R5 och R5 kan utgöras av vilken som helst ur gruppen bestående av H, alkyl, substituerad alkyl, aryl eller substituerad aryl. Tvà serier av sådana föreningar finns lättillgängliga (Chem. Rev. 82, 232 (1982); Chem. Rev. 72, 1 (1972)). Den första är känd sàsom Hantzch-estrar, vari R3 och.

R5 i formel IX utgöres av karboxiestrar, exempelvis karboetoxi (COOCZHS). Den andra serien utgöres av N-substituerad 1,4-di- hydronikotinamider (formel IX), vari R1 är substituerad alkyl eller substituerad aryl såsom funktionell grupp, exempelvis bensyl, och R3 är CONR7R8, vari R7 och R8 kan utgöras av vilken som helst av följande: väte, alkyl, substituerad alkyl, aryl eller substituerad aryl.

Ovanstående reduktanter kan användas för sig eller i kombination. När 1,4-dihydropyridiner användes för reduktion av iminium VI, användes organiska lösningsmedel, såsom alkoho- ler, acetonitril eller högre medlemmar ur denna grupp, dime- tylsulfoxid, dimetylformamid, olika etrar, sàsom dioxan, tetrahydrofuran, etc., klorerade kolväten, etc., normalt utan nagon vattenhaltig buffert såsom samverkande lösningsmedel.

Reduktionens framskridande övervakas genom direkt analys av reaktionsblandningen pá ett lämpligt kromatografiskt system, företrädesvis högkvalitetsvätskekromatografi i omvänd fas.

Denna metod användes för optimering av reaktionstemperaturen, tiden, trycket och koncentrationen av reaktanter. Reaktions~ temperaturen kan variera fràn -60°C till 60°C och företrädes- vis fran 4°C till rumstemperatur. Reaktionstiden kan variera fràn flera minuter till flera dagar beroende pà andra paramet- rar. Reduktionen genomföres under övertäckning och under inerta betingelser, såsom argon eller en inert gas ur gruppen noll i det periodiska systemet (kväve, helium, neon, etc.>. 40 v 467 874 Enaminen (formeln VIII) som bildas i ovanstàende reduk- tion kan användas direkt för efterföljande reaktion eller kan isoleras genom noggrann manipulering. Reaktionsblandningen anbringas direkt pà ett lämpligt kromatografiskt system, sàson kolonn-, tunnskikts- eller högkvalitetsvätskekromatografi, företrädesvis enligt metoden med omvänd fas och/eller gelper- meationsseparation. Temperaturen vid genomförandet kan variera fràn 4°C till rumstemperatur. Alternativt avlägsnas flyktiga reagens och lösningsmedel närvarande i reaktionsblandningen under reducerat tryck och temperatur, företrädesvis vid lägre än -10°C. Erhállen återstod kan renas med ovan beskrivna kromatografiska metoder före ytterligare karakterisering eller transformation.

Behandling av enaminen VIII med alkalimetallborohydrid (NaBH4, KBH4, LiBH4) ger 4'-deoxovinblastinföreningarna (for- mel X, R = COOCH3) och 4'-deoxo-4'-epi-vinblastinföreningarna (formel XI, R = COOCH3). Däremot kan enminen VIII transforme- ras under oxidationsbetingelser till vinblastin/vinkristinse- rien via iminiummellanprodukten (formeln XVI).

Oxidationsbetingelser som användes för överföring av enamin (formeln VIII) till en iminiummellanprodukt (formel XVI) innefattar: (1) reglerad luftning/syresättning; (2) tillsats av flavincoenzymer Eriboflavin, formel XII R = H; flavinmononukleotid (FMN), formel XII, R = PO32'- l I flavinadenindinukleotid (FAD), formeln XII, R = (PO3)22'-ade- nosin] följt av reglerad luftning/syresättning; 467 874 UI *on " ^f° Ur., O XII (3) tillsats av den reducerade formen av flavinkoenzymer Idihydroriboflavin, formel XIII, R = H; dihydroflavinmononuk- leotid (FMNH2). Formel XIII, R = PO32"; dihydroflavinadenindi- nukleotid (FADH2); formel XIII, R = reglerad luftning/syresättning; XIII (4) tillsats av flavinkoenzymanaloger uppvisande isoal- loxazinstrukturen representerad genom formeln XIV, vari RI, R2 och R3 kan utgöras av alkyl, substituerad alkyl, aryl eller substituerad aryl, följt av reglerad luftning/syresättning; XIV E; (II 40 467 874 (5) tillsats av den reducerade formen (1,5-dihydro) av ovannämnda flavinkoenzymanaloger representerade med formel XV, vari Rl, R2 och R3 kan utgöras av alkyl, substituerad alkyl, arvl eller substituerad aryl, följt av reglerad luftning/syre- sättning; R I' H RI NI Yo NH XV få ä 0 (6) tillsats av väteperoxid och/eller hydroperoxider representerade genom formel R-OOH, vari R kan vara alkyl, substituerad alkyl, aryl eller substituerad aryl; (7) tillsats av persyror representerade av formel R-CO3H, vari R kan vara alkyl, substituerad alkyl, aryl eller substituerad aryl; (B) tillsats av superoxider; (9) tillsats av en fri hydroxiradikal (ÖH) alstrad pà ett flertal sätt, exempelvis genom användningen av väteperoxid i närvaro av järn(II)jon. (10) tillsats av en metalljon som är en god elektron- acceptor, exempelvis järn(III)jon (Fe+3); koppar(II)jon ; k°ppar<1>j°n , kvicksi1verj°n och si1ver(I)jon (Ag*3) följt av reglerad luftning/syresättning.

Oxidationsförloppen som inbegriper reglerad luftning/sy- resättning (betingelse (1)), flavinkoenzymanaloger (betingel- ser (4), se (7)), (5)), peroxider (betingelse (6)), persyror (betingel- superoxider (betingelse (8)), fri hydroxiradikal (ÖH) (betingelse (9)) och metalljoner, som kan ge upphov till elektronöverföring (betingelse (10)) kan genom- föras i organiska lösningsmedel, sásom alkoholer, acetonitril eller högre medlemmar i denna serie, dimetylsulfoxid, dimetyl- formamid, olika etrar, såsom dioxan, tetrahydrofuran, aroma- tiska kolväten, såsom bensen, toluen, etc.

Oxidationsförloppen, som inbegriper flavinkoenzymer (betingelser (2), (3)), fordrar en vattenhaltig buffert (exem- pelvis fosfat, tris-HCl, MES-buffert) vid pH 5-9, men företrä- desvis i intervallet 6-8 sasom lösningsmedel. Ett organiskt samverkande lösningsmedel, exempelvis alkoholer, acetontril '467 874 10 eller högre medlemmar ur denna grupp, dioxan, tetrahydrofuran, dimetylsulfoxid, dimetylformamid, kan användas.

Oxidationsförloppets fortskridande övervakas genom direkt analys av reaktionsblandningen pà ett lämpligt kromato- grafiskt system, företrädesvis högkvalitetsvätskekromatografi i omvänd fas. Denna metod användes för optimering av reak- tionstemperaturen, tiden, trycket och koncentrationen av reaktanter. Reaktionstemperaturen kan variera fràn -60°C till 60°C och företrädesvis frán 4°C till rumstemperatur. Reak- tionstiden kan variera fràn flera minuter till flera dagar beroende pà andra parametrar. Reaktionen genomföres vid atmos- färstryck. Överföringen av mellanprodukt (formel XVI) till vinblas-i tin (formel I) kan uppnås genom reaktion av XVI med alkalime- tallborohydrid (NaBH4, KBH4, LiBH4) i lämpliga lösningsmedel (organiska eller vattenhaltiga) sàsom användes i oxidations- förloppet (betingelser (1)-(10)).

För praktiska ändamål fordras ej isolering av mellanpro- dukter (formel V, VI, VIII, XVI) och hela förfarandet fràn indolenheten (formel II) och dihydroindolenheten (formel III) till slutprodukten vinblastin (formel I) kan företrädesvis genomföras såsom en ensatsoperation. 40 (Pl 40 11 467 874 Sammanfattningsvis är föreliggande förfarande tillämp- bart för framställning av dimera produkter av katarantin och dihydrokatarantin med vindolin såsom utgàngsmaterial och fenyl-, alkyl- och amidderivat som omfattas av följande formler: XXII R" XXIII 332 Formel XXI utgöres av den visade formeln och i denna formel representerar alk lágalkyl som utgöres av C1-C5 och företrädesvis C1-C3; aryl är monoaryl, sàsom bensyl, styryl och xylyl; RI utgöres av väte, alk, CHO eller COR5 vari R5 är alkyl eller aryl; R2 och R3 utgöres av väte eller -CO-alk; R4 utgöres av COO-alk, CONH-NH2, CONH2, CONHR5 eller CON(R5)2, vari R5 är alkyl; Z är -CH2-CH2- eller -CH=CH- och R utgöres av en medlem ur indolgruppen representerad av formeln XXII, vari R7 utgöres av väte eller C00-alk; R5 utgöres av väte, OH, O-alk, OCO-alk eller alkyl; RQ utgöres av väte, OH, O-alk, OCO-alk eller alk; R10 utgöres av väte, OH, O-alk, OCO-alk 467 40 12 874 eller formel XXIII, vari Ríi är väte eller COO-alk; R12 är alkyl.

Föreliggande uppfinning skiljer sig fràn tidigare känd teknik Eden amerikanska patentskriften 4 279 817] i flera betydelsefulla stadier, speciellt dä isolering och karakteri- seringen av instabila mellanprodukten V, VI, VIII och XVI, och efterföljande överföring därav till de kliniska läkemedlen vinblastin och vinkristin. Enligt teknikens ståndpunkt beskri- ves ett förfarande för framställning av dimera alkaloider, som utgör analoger av de kliniska läkemedlen, exempelvis 3',4'-de- hydrovinblastin med formel VII.

Mellanprodukter V och VI framställes genom att vindolin eller ett vindolinderivat (formel XXI vari R är H) bringas i kontakt med ett indolderivat representerat av en förening med formel XXIV, vari R13 utgöres av väte eller COO-alk eller av en förening med formel XXV, vari R14 utgöres av H eller COO- -alk och R15 utgöres av väte eller alkyl.

XXIV Förutom katarantin kan vilken som helst indolenhet med formeln XXVI användas. I formel XXVI är R, R1, R2 och R3 väte, OH, O-alk, OCO-alk, alkyl eller aryl. I formel XXVI är sasom angivits tidigare alk làgalkyl C1-C5 och företrädesvis Cl-C3, och aryl är monoaryl, såsom bensyl, xylyl, etc.

R N N I; N R; H k XXVI I formlerna XXI-XXVI och helt allmänt i den ansökan och f i U! 13 467 874 patentkrav avses med alk och alkyl lågalkyl såsom definierats för formel XXI och med aryl avses monoaryl pà liknande sätt såsom angivits för formel XXI.

Mellanprodukten VI som erhållits sålunda utnyttjas i ett höggradigt specifikt och nytt förfarande inbegripande 1,4-re- duktion vilket ger den betydelsefulla mellanprodukten VIII.

Mellanprodukten VIII omvandlas ytterligare med ett nytt förfa- rande till den nya mellanprodukten XVI och sistnämnda utnytt- jas i ett annat nytt reduktionsförfarande för erhållande av föreningar med den allmänna formeln XXI, när R ar en förening med formeln XXII.

I en likartad serie reaktioner leder mellanprodukten V till föreningar med den allmänna strukturen XXI, när R är en förening med formeln XXIII.

Ytterligare ett höggradigt signifikant nytt kännetecken för uppfinningen är att isoleringen av mellanprodukter VI, VIII och XVI ej är väsentlig och att hela förfarandet som övervakas noggrant med avseende på VI, VIII och XVI medelst HPLC, kan genomföras till de dimera produkterna med formeln XXI från utgångsindolenheterna (formlerna II, XXII och XXIII) och dihydroindolenheterna (formel XXI, R=H) 1 en "en-kärls" operation.

Framställninq av iminiummellanprodukten (formel VI) via modifierad Polonovski-reaktion Reaktionen genomfördes under vattenfria betingelser.

Allt glasmaterial torkades i ugn vid 120°C. Lösningsmedlet, metylenklorid, och kopplingsreagenset, triflhmroäüjksyramïwdrid destillerades från PZO5 före användning.

Till en lösning av katarantin (II, 200 mg, 0,6 mmol) i torr metylenklorid <2 ml) vid -20°C unde en positiv atmosfär av argon sattes m-kloroperbensoesyra (132 mg, 0,8 mmol) och blandningen omrördes under 5 minuter. Till katarantin-N-oxid (IIa>, som bildades sålunda sattes en lösning av vindolin (III, 270 mg, 0,6 mmol) i metylenklorid (1 ml, 1,5 mmol) och blandningen kyldes till 60°C. Triflhmräflflksyramfiwdrid(0,2 ml, 1,5 mmol> sattes till den omrörda reaktionsblandningen som hölls vid -60°C under 2 h. Efter denna tidpunkt avlägsnades lösningsmedlet och överskottsreagens i vakuum vid -20°C så att en rödaktigt brun återstod innehållande iminiummellanprodukt 467 UI 14 874 kvarlämnades. Sistnämnda karakteriserades genom hög kvalitets- vätskekromatografi (HPLC) i omvänd fas (Waters Radial-Pak C18- eller CN-patron, metanol-H20-Et3N sàsom lösningsmedelssystem).

Det visade sig att utbytet av VI enligt denna reaktion över- steg 80 % genom reduktion av VI (NaBH4, metanol, O°C) till den kända 3',4'-dehydrovinblastin (formel VII).

Reduktion av iminiummellangrodukten (formel VI) med 1-bensvl-1.4-dihvdronikotinamid (formel IX. R1 = bensvl. 32 = R4 = R5 = VIII) R5 = H; Ra = CONH2);4§yntes av enamin (formel (förfarande A) Till en omrörd lösning av iminiummellanprodukt (VI, 100 mg) i avgasad acetonitril (5 ml) sattes 1-bensyl-1,4-dihydro- nikotinamid (135 mg, 0,63 mmol, 6 ekvivalenter) under en positiv argonatmosfär vid rumstemperatur (20°C) under en period av 5 timmar. Efter denna tidpunkt indikerade reaktions- blandningen som övervakades genom HPLC fas (Waters Radial-Pak C18- eller CN-patron, metanol/H2O/Et3N-lösningssystem), full- ständig överföring av VI till en blandning av enamin VIII och 3',4'-dehydrovinblastin (VII) i ett förhållande av 1:1 (75 % utbyte).

Alternativt sattes till en omrörd lösning av iminiummel- lanprodukt (VI, 100 mg) i metanol (5 ml) som hölls initiellt vid O°C under 0,5 h droppvis eller portionsvis en lösning av 1-bensyl-1,4-dihydronikotinamid (56 mg, 0,26 mmol, 2,5 ekviva- lenter) i metanol (2 ml) under en positiv atmosfär av argon under en period av 5 timmar. Under denna tid tilläts lösningen varmas upp till rumstemperatur. HPLC-övervakning enligt ovan indikerade fullständig överföring av VI till en blandning av enaminen VIII och 3',4'-dehydrovinblastin (VII) i ett förhål- lande av 1:1 (75 % utbyte).

I ett experiment behandlades blandningen av enamin (VIII) och 3',4'-dehydrovinblastin (VII) som erhållits som beskrivits ovan med överskott av natriumborohydrid (500 mg) vid 0°C. Reaktionsblandningen gjordes därefter basisk med NH4OH och extraherades med etylacetat (3 x 200 ml). Den kombi- nerade organiska fasen torkades över magnesiumsulfat. Erhàllen produkt utsattes efter avlägsnande av organiskt lösningsmedel för preparativ tunnskiktskromatografi pà kiselgel (metanol/- etylacetat såsom elueringssystem). Produkten visades vara en WH ll 40 467 874 blandning av icke reagerad 3',4'-dehydrovinblastin (VII) och de kända föreningarna 4'-deoxovinblastin (X, R = COOCH3) och 4'-deoxo-4'-epivinblastin (XI, R = COOCH3). Närvaron av de sisnämnda föreningarna tillhandahöll ett otvivelaktigt bevis för enaminstrukturen VIII.

Reduktion av iminiummellanprodukt (formel VI) med 3.5-dietoxikarbonvl-2.6-dimetyl-4-fenvl-1.4-dihvdropvridin (Hantzch esteranaloq. formel IX. R1 = H; R3 = R5_¿_QQQQg2Q§3¿ 32 = RQ = CHQ; R4 = fenvl): alternativ enaminsvntes (formel VIII) (förfarande B) Till en omrörd lösning av iminiummellanprodukt (VI, 100 mg) i avgasad acetonitril (3 ml) sattes 3,5-dietoxikarbonyl- 2,6-dimetyl-4-fenyl-1,4-dihydropyridin (284 mg, 8 ekvivalen- ter) i etanol (12 ml) under en positiv argonatmosfär. Reak- tionsblandningen àterloppskokades under 3 h. Efter denna tidpunkt indikerade HPLC-analys i omvänd fas (såsom beskrivits ovan) bland andra produkter också bildning av enamin VIII och 3',4'-dehydrovinblastin (VII) i ett förhållande av 1:1 (60 % utbyte). šyntes av vinblastin (formel I) genom oxidation av enamin (formel VIII) till iminiummellanprodukt (formel XVI) med flavinmononkleotid (FMN). formel XII. R = PO32'). förfarande 1 Till en omrörd reaktionsblandning innehållande enaminen (VIII) erhállen såsom beskrivas ovan (förfarande A) fràn imi- nium VI (100 mg) sattes FMN (80 mg, 1 ekvivalent) löst i tris-HCl buffert (2 ml) under en positiv argonatmosfär. Lös- ningen hölls i mörker vid rumstemperatur (20°C) under 16 timmar. Efter denna tid ersattes den inerta atmosfären av argon med luft och reaktionsblandningen omrördes under ytter- ligare 2,5 h. HPLC-analyser i omvänd fas indikerade transfor- mation av enamin VIII till iminium mellanprodukten XVI saväl som till andra produkter (se i det följande). Natriumborhydrid (500 mg) tillsattes vid 0°C och reaktionsblandningen gjordes basisk med NH4OH och extraherades med etylacetat (3 x 200 ml).

Det kombinerade organiska extraktet torkades över magnesium- sulfat och lösningsmedlet avlägsnades i vakuum vilket gav en raprodukt (85 mg).

Rening av sistnämnda genom kromatografi pà tjockt skikt (silikagel, metanolzetylacetat 1:5) medgav separationen av 16 467 874 40 följande dimera produkter, vinblastin (formel I, 22 mg, 23 %); 3',4'-dehydrovinblastin (formel VII, 16 mg, 1? %); leurosin (formel XVII, 8 mg, 9 %), katarin (formel XVIII, 7 mg, 7,5 %), vinamidin (formel XIX, 5 mg, 5,6 %) och reduktionsprodukten av vinamidin (formel XX, 19 mg, 20 %). q, Svntes av vinblastin (formel I) genom oxidation av enaminen (formel VIII) med väteperoxid till iminiummellanpro- dukten (formel XVI). förfarande 2 Till en lösning innehållande enaminen (VIII) erhàllen fràn iminiummellanprodukten VI (100 mg, förfarande A) sattes väteperoxid (30 %, 1,2 ml, 95 ekvivalenter) under en inert atmosfär av argon. Reaktionsblandningen omrördes vid rumstem- peratur under 5,5 timmar när HPLC-analys i omvänd fas indike- rade fullständig överföring av enamin VIII. Natriumborohydrid (500 mg) tillsattes vid 0°C och extraherades met etylacetat (3 x 200 ml). Det kombinerade organiska extraktet torkades över magnesiumsulfat och avlägsnades i vakuum. Erhàllen produkt- blandning separerades medelst kromatografi i tjockt skikt (silikagel, metanol/etylacetat) vilket gav följande dimera alkaloider: vinblastin (I, 4 mg, 4 %), 3',4'-dehydrovinblastin (VII, 5 mg, 4,8 %), leurosin (XVII, 13 mg, 12,5 %), katarin (XVIII, 5 mg, 4,8 %) och den reducerade formen av vinamidin (XX, 30 mg, 27,6 %).

Svntes av vinblastin (I) genom oxidation av enaminen (VIII) med luft till iminiumimgllanprodukten (formel XVI); förfarande 3 I En lösning innehållande enamin (VIII) erhallen fràn iminiummellanprodukten (VI, 100 mg) med förfarande A omrördes 1 en mot luft öppen behållare vid rumstemperatur under 3 h.

Efter denna tidpunkt sattes natriumborohydrid (500 mg) till vid 0°C och reaktionsblandningen gjordes basisk med NH4OH och extraherades med etylacetat (3 x 200 ml). Det kombinerade organiska extraktet torkades över MQSO4 och avlägsnades i vakuum. Erhállen ra produkt separerades genom preparativ kromatografi i tjock skikt (silikagel, metanol/etylacetat) vilket gav vinblastin (I, 4 mg, 4 %).

Syntes av vinblastin ((1) genom oxidation av enamin (formel VIII) med luft i närvaro av íärn(III)klorid till förfarande 4 iminiummellanprodukten (XVI): Till en omrörd lösning innehållande enaminen (VIII) 17 467 874 erhàllen fràn iminiummellanprodukten (VI, 100 mg, förfarande A) sattes järn(III)klorid (1 ekvivalent) och luft bubblades genom lösningen vid 0°C under en period av 0,5 h. Natriumboro- hydrid (500 mg) tillsattes vid 0°C och reaktionsblandningen ggordes basisk med NH4OH före extraktion med etylacetat (3 x 100 ml). Det kombinerade organiska extraktet torkades över Na2SO4 och lösningsmedlet avlägsnades i vakuum. Ráprodukten renades genom kromatografi i tjockt skikt (silikagel, meta- nol/etylacetat> vilket gav vinblastin (1,37 mg). Baserad pá en amin (50 mg) närvarande blandningen var utbytet i detta steg 70.%.

Claims (6)

1. (II 10 15 25 Jane 1. 18 Patentkrav Förfarande för framställning av föreningar med föl- formler: 111) vari 1 formel XXI alkyl R1 F? Rs RQ H10 Ru 912 vilket förfarande är avsett för syntes av en dimer avledd frán II XXI XXII N N n" xxnï R CH3 eller (CH2)nCH3 vari n = 1-5; CH3 eller CHO; H eller CO-alk; H; COO-alk eller CONR13R14, vari R13 och alkyl, R14 utgöres av väte, substituerad alkyl, aryl eller substi- tuerad aryl; -CH=CH- eller -CH2-CH2-; formel XXI! eller XXIII; H eller C00-alk; H, OH, O-alk, OCO-alk eller alkyl; H, OH, O-alk, OCO-alk eller alkyl; H, OH, O-alk, OCO-alk; H eller C00-alk; H eller alkyl; en indolenhet fràn den naturliga Iboga-alkaloid-familjen innehållande en aza-bicyklo-oktandel och en dihydroindolenhet fràn de naturliga Aspidosperma- och Vinca-alkaloid-familjerna, varvid stereokemin för kol-kol-bindningen mellan dessa tva enheter är identisk med den för vinblastin, och k ä n n e - t e c k n a s ESV 10 20 b) Û w (d) f\ (D »I (f) 19 467 874 bildning av en N-oxidmellanprodukt i kyla vid en tempe- ratur av -700 till +40°C av namnda indolenhet genom oxidation av bryggkvävet och utan isolering av nämnda mellanprodukt; behandling av B-oxidindolmellanprodukten i närvaro av ättiksyraanhydrid, halogenerad ättiksyraarihydrid eller acetylklo- rid for astadkommande av en fragmenteringsreaktion av Polonovski~typ; utan foregaende isolering av produkten fran steg (b) koppling av nämnda reaktionsprodukt med en dihydroindol- enhet. 1 narvamwa av-ättiksyraanhydrid, halogenerad ättiksyraanhyd rid och acetylklorid vid en lag temperatur av ca -70°C till +40°C under inerta betingelser; isolering av produkten fràn steg (c) genom lösningsme- delavdrivning, företrädesvis vid lag temperatur i ett intervall av -20°C till 0°C; reduktion av produkten fràn steg (d) genom 1,4-dihydro- pyridinföreningar representerade av formeln IX H R4 / Rs \/ Rs \\ I | fx \\ /f~\ H6 N Rz vari R3 och R5 i formeln IX utgöres av karboxiestrar (COO-alk) och R1, R2, R4 och R5 utgöres av H, alkyl, aryl (Hantzch-esterserie) eller N-substituerad 1,4-di- hydronikotinamider, vari RI är substituerad alkyl eller substituerad aryl, exempelvis bensyl och R3 är COHR7R8, vari R7 och RB utgöres av väte, alkyl eller aryl; varvid reduktionen genomföres under en inert atmosfär vid -60°C till +60°C och företrädesvis i temperaturintervallet 4°C till 20°C och med användning av lösningsmedel som utgo- res av làgalkylalkanoler, acetonitril, dimetylsulfoxid, dimetylformamid, dioxan, tetrahydrofuran eller klorera- de lägre kolväten; produkten fran steg (e), namlligen en enamin med formeln VIII, isoleras genom lösningsmedelsavdrivning, företrä- 467 UI 10 15 20 25 30 35 40 874 20 desvis vid lag temperatur i intervallet -20°C till 0°C; (g) enaminen erhàllen i steg (f) användes för framställning av en iminiummellanprodukt, formel XVI, med ett oxida- tionsförfarande innefattande; (1) reglerad luftning/syresättning i en behållare öppen mot luft; (2) reglerad luftning/syresattning plus en metalljon; (3) reglerad luftning/syresättning plus ett flavincoen- zym; (4) reglerad luftning/syresattning plus ett behandlingsmedel som utgöres av väteperoxid eller hydroperoxider; med användning av ett brett intervall av organiska lösningsmedel vid pH 5-9 och en reaktionstemperatur av -60°C till +60°C; (h) produkten, en iminiummellanprodukt, erhàllen i steg (g) isoleras genom lösningsmedelsavdrivning, företrädesvis vid lag temperatur i ett intervall av -20°C till 0°C; och (1) produkten erhàllen 1 steg (h) överföras till màlföre~ ningen med formeln XXI, varpà vinblastin och vinkristin utgor exempel, genom reduktion med alkalimetallbor~ hydrid.

2. Förfarande enligt krav 1, k ä n n e t e c k n a t därav, att förfarandet som innefattar slutprodukten med formel XXI genomföres såsom enkärlsoperation.

3. Förfarande enligt krav 1, k ä n n e t e c k n a t darav, att en N-oxidindolmellanprodukt kopplas med en dihydro-7 indolenhet och reduceras med 1,4-dihydropyridinföreningar representerade av formel IX IX vari R3 och R5 1 formel IX utgöres av karboxiestrar (COO~alk) och R1, R2, R4 och R5 utgöres av H, alkyl, aryl (Hantzch-es- terserie) eller N-substituerad 1,4-dihydronikotinamider, vari R1 är substituerad alkyl eller substituerad aryl, sàsom bensyl och R3 ar CONR7R8, vari R7 och R8 utgöres av väte, alkyl eller aryl, vilken reduktion genomföres under en inert atmosfar vid 41/ (Fl ID 20 h) G1 21 467 874 -600 till +60°C och företrädesvis i temperaturintervallet 4°C till 20°C och med anvandning av losningsmedel som utgöres av làgalkylalkanoler, acetonitril, dimetylsulfoxid, dimetylforma- mid, dioxan, tetrahydrofuran eller klorerade lagre kolväten; och vari produkten fràn steg (e) en enamin med formel VIII, isoleras genom lösningsmedelsavdrivning, företrädesvis vid làg temperatur i intervaller ~20°C till 0°C.

4. Forfarande enligt krav 1, k a n n e t e c k n a t därav, att steget som innefattar isolering av en enamin och oxidation av enaminen till en iminiummellanprodukt med formeln XVI medelst ett oxidationsförfarande innefattar (1) reglerad luftning/syresättning i en behållare oppen mot luft; (2) reglerad luftning/syresättning plus en metalljon; (3) reglerad luftning/syresättning plus ett flavincoen- zym.

5. Forfarande enligt krav 4, k a n n e t e c k n a t därav, att i oxidationsförloppets steg (1) tillsättes ett behandlingsmedel som utgöres av vateperoxid eller hydro- peroxider.

6. Forfarande enligt krav 1, k ä n n e t e c k n a t därav, att iminiummellanprodukten som isolerats genom lös- ningsmedelsavdrivning vid en làg temperatur 1 intervallet -20°C till Ü°C reduceras till en Vinca-alkaloid som utgores av vinblastin eller vinkristin genom reduktion med alkalimetall- borohydrid.