SE457128B - System innefattande en vaexelriktarskyddsenhet - Google Patents

Description

457 128 10 15 20 25 30 35 2 ansökan med titeln "MOTOR CONTROL", inlämnad l982 av Salihi och Duckworth.

Såsom väntat är de effekttransistorer som nu finns tillgängliga för att göra det möjligt att använda en växelriktare i ett höghastighetshissystem så dyrbara, att det ej är attraktivt att behöva ersätta dem, om de av ett eller annat skäl gär sönder under drift.

Effekttransistorerna skall därför ej utsättas för skad- lig effektförbrukning, såsom drift vid kollektorspänning över bottningsspänningen. En tvingande faktor'är att - också ett fel på endast en transistor i växelriktarut- gängen kan vidarekopplas till fel hos flera för att inom kort tid ge upphov till en dyrbar reparation.

Enligt föreliggande uppfinning drives växelriktaren av en pulsbreddsmodulator, som mottager signaler, vilka styr dess utgång att alstra pulser, som driver växel- riktarutgàngsstegen att alstra en sinusformig växel- riktarutsignal, som matar en växelströmsmotor. För att åstadkomma detta alstrar pulsbreddsmodulatorn en bas- drivsignal, som driver en motsvarande effekttransistor i växelriktaren, och då den basdrivsignalen alstras avkännes spänningen över utgàngstransistorns kollektor och emitter oberoende under en fast tidsperiod. Om spänningen ej minskas till transistorns bottningsspän- ning inom den tidsperioden, så representerar tillståndet ett fel, ett problem med utgángstransistorn. Som gensvar härpà alstras en signal, som tillföres hissrörelsestyr- enheten och som inaktiverar pulsbreddsmodulatorn, varvid alstringen av drivsignalen avbrytes, vilket i sin tur inaktiverar växelriktaren, så att någon utsignal till motorn ej längre alstras. Rörelsestyrenheten använder den felsignalen för att utlösa säkerhetsstoppsekvenser i hissen, exempelvis páläggande av bromsen för att föra hisskorgen till ett mjukt stopp. När transistorn väl är bottnad, avkännes, likaledes enligt föreliggande uppfinning, spänningen mellan kollektorn och emittern kontinuerligt och om den spänningen börjar stiga över transistorns bottningsnivà så alstras felsignalen. lO 15 20 25 30 35 457 128 3 När motorn är stoppad och ingen ström tillföres den samt rörelsestyrenheten kräver att motorn skall arbeta, utlöses också enligt föreliggande uppfinning en provsekvens. När rörelsestyrenheten begär motordrift, aktiveras pulsbreddsmodulatorn oberoende under ett kort tidsintervall. Om efter det korta tidsintervallet ett fel detekteras, avges dock felsignalen åter, vilket inaktiverar pulsbreddsmodulatorn. Som följd härav slås växelriktaren i verkligheten ej fràn. Om just i det ögonblick dà motordrift efterfrågas ett fel detekteras; kopplas med andra ord växelriktaren frán. Denna sekvens förhindrar varje skada pà växelriktaren som skulle kunna inträffa under igàngsättning av motorn till följd av den mycket korta arbetstiden under ett startförsök.

Det hindrar också hisskorgen att lämna vàningsplanet, om något problem finns.

Uppfinningen skall beskrivas närmare i det följande under hänvisning till medföljande ritningar. Pig l är ett blockschema över ett hissrörelsesystem, i vilket en motor drives av en växelriktare, som får ström fràn ett batteri, och växelriktarens arbete styres av en pulsbreddsmodulator, vars arbete styres i överensstäm- melse med föreliggande uppfinning. Fig 2 är ett block- schema över växelriktaren. Pig 3 är ett blockschema över en del av pulsbreddsmodulatorn för styrning av växelriktardrivningen för en motorlindning. Fig 4 är ett blockschema över en basdrivning och tillhörande strömkälla och feldetektor, som är belägna i växelrik- taren. Fig 5 är ett blockschema över en skyddslogik- krets, vilken användes 1 systemet enligt fig 1 för avkän- ning av ett fel i någon av basdrivenheterna och avgi- vahde av spänning till pulsbreddsmodulatorn, vilken spänning driver pulsbreddsmodulatorn samt avbrytes, om ett fel detekteras.

Fig l visar ett hissystem som en tillämpning för föreliggande uppfinning. I detta system drives en hiss- korg l0,till vilken en motvikt 12 är kopplad, av en motor 14. En takometer l7 avkänner motorns arbete och 457 128 10 15 20 25 30 35 4 avger en signal TACH l, som anger motorns hastighet och riktning.

Motorn 14 strömmatas av en växelriktare 16, som strömmatas vid +V, -V från ett batteri 15, som i själva verket är en samling batterier, vilka alstrar en hög spänning, typiskt ungefär 200 V, vilken spänning er- fordras för att ge tillräcklig effekt till motorn. Mo- torn l4 är här av typen trefasig induktionsmotor, som får 3-fasspänning fràn växelriktaren. (Naturligtvis kan enfas användas.) Växelriktaren styres att_styra - frekvensen och storleken av den spänningen, och i nämnda patentansökan avslöjas en typ av variabel frekvensdriv- ning för det ändamålet.

Växelriktaren l6 mottager utsignaler från en puls- breddsmodulator l8 (PWM). Dessa utsignaler styr utsig- nalen fràn växelriktaren till motorn, exempelvis för alstring av den variabla frekvensutsignalen. Utsignalen från pulsbreddsmodulatorn innefattar i själva verket tre fassignalspar Fas la, lb, Fas 2a, 2b, Fas 3a, 3b, där varje par driver växelriktaren för àstadkommande av spänningen (eller strömmen) för matning av motorn 14. Vart och ett av dessa par styr i själva verket två transistorer i basdrivningen i en mottaktstransistor- konfiguration för àstadkommande av spänningen och ström- men till en motorlindning Wl, W2, W3 (se fig.2). Puls- breddsmodulatorn 18 är styrd av en motorstyrenhet 20, som alstrar en motorstyrsignal MS för styrning av vart och ett av fassignalsparen. Denna motorstyrenhet 20 styr arbetssättet för pulsbreddsmodulatorn i och för alstring av den önskade hastighets- och vridmoments- karakteristiken för motorn i och för erhållande av önskade hissegenskaper. Motorstyrenheten 20 är styrd av en utsignal PROF l från en profilgenerator 21, som är ett inom hisstekniken välkänt don för styrning av motorns egenskaper i och för uppnàende av önskad acce- lerations- och retardationskarakteristik. Profilgene- ratorn 21 mottager i sin tur ett flertal signaler från en rörelsestyrenhet 22, som också är välkänd inom tekniken, u 10 l5 20 25 30 35 457 128 5 för styrning av motorns arbete i beroende av systemkrav, som anges för rörelsestyrenheten 22 fràn den övergri- pande systemstyrenheten 24, vilken också är välkänd inom tekniken. Systemstyrenheten 24 mottager dessa krav, nämligen begäran om hisskorg och váningsplansbegäran (t ex från knappar), och alstrar styrsignaler, vilka sändes till rörelsestyrenheten för påverkan av profil- generatorn för uppnàende av önskat uppförande hos hiss- korgen för uppfyllande av dessa krav.

Signalen TACH l från takometern 16 avges till rörelse- styrenheten, profilgeneratorn och motorstyrenheten för àstadkommande av àterkopplad motorstyrning eller motor- styrning i sluten slinga.

I överensstämmelse med föreliggande uppfinning avkännes växelriktarens drift av en skyddslogikkrets 30 (PL). Skyddslogikkretsen är kopplad till växelrik- taren 16 pà ett särskilt sätt, närmare bestämt flyter ström fràn skyddslogikkretsen 30 via en ledning 30A till växelriktaren och passerar där en serie feldetek- torer (FD) för att sedan återgå till skyddslogikkretsen på en ledning 308. Om någon av feldetektorerna (av vilka det finns en för varje transistor T) anger förekomsten av ett fel i sin transistor, så brytes den serieför- bindelsen. Detta resulterar i avlägsnandet av en skydds- logiksignal PLS, som tillföres pulsbreddsmodulatorn och driver pulsbreddsmodulatorn. Dä den avlägsnas av- lägsnas följaktligen matningen till pulsbreddsmodulatorn och därmed slås drivningen från pulsbreddsmodulatorn från och drivningen från pulsbreddsmodulatorn till växelriktaren avlägsnas. Detta slár uppenbarligen från drivningen till växelriktaren och förhindrar ytterligare drift (i de flesta fall àterställning av felet). Signa- len PLS avges också till rörelsestyrkretsen, men detta sker för att göra det möjligt för rörelsestyrenheten att styra hisskorgens drift i överensstämmelse därmed.

Om exempelvis ett fel inträffar just vid den tidpunkt dà hisskorgen skall börja röra sig, kommer dörrarna ' tillåtas att öppnas för att passagerare skall kunna 457 128 lO 15 20 25 30 35 6 lämna den obrukbara hisskorgen och hisskorgen kommer naturligtvis ej att förflyttas. Om felet i stället in- träffar under det att hisskorgen rör sig uppåt eller nedåt, kommer ett nödlägesstopp, en bromsning och en retardation att utlösas. Spänningarna (+V, -V) på växelriktartransistorerna (över kollektor-emitteröver- gången) är höga (från batteriet) och därför matas bas- drivkretsen (t ex l6b) och FD-kretsen separat medelst en isolerad strömkälla. Denna strömkälla innefattar en oscillator 40, som drives av batteriet och som avger- en bärvàgssignal, vilken tillföres en strömkälla 42, som består av en transformator och brygglikriktare för matning av feldetektorer och basdrivström. Utsignalen från denna strömkälla avges till styrkretsarna 18, 20, 21, 22 och 30, medan själva växelriktaren strömmatas från batteriet 18. (Batteriet laddas också fràn en lad- dare l9 och såsom beskrivet i ovannämnda patentansökan ger växelriktaren regenerering av ström tillbaka till batteriet under vissa hisskorgsrörelsetillstånd. An- vändningen av oscillatorn isolerar PWM, PL och växel- riktaren från de andra systemkomponterna, t ex motor- styrenheten 20.) Pulsbreddsmodulatorn, som är visad i fig 2 och i detalj i fig 3, innefattar i själva verket tre “kanaler“, som vardera i själva verket är en separat pulsbreddsmodulator. Utsignalen från varje kanal inne- fattar två signaler, som går till basen hos var sin transistordrivning (T) i växelriktaren. Till den sepa- rata drivenheten hör den åtföljande feldetekterings- enheten (FD), vars isolerade utgång (opto-isolator) mottager ström från PL-kretsen över ledningen 30A. Ström flyter således genom ledningen 30A till FD-enheten A samt FD-enheterna B, C, D, E och F samt lämnar slutligen FD-enheten F för att via ledningen 30B återgå till PL- kretsen. FD-enhetens funktion är att avbryta det ström- flödet, om något fel detekteras i den tillhörande transistorn T. Varje transistor T drives av en motsva- rande drivenhet (visad i detalj i fig 4). Varje sektion lO 15 20 25 30 35 457 128 7 av pulsbreddsmodulatorn 18, dvs var och en av de en- skilda PWM-enheterna 18A, alstrar sàledes ett par sig- naler (t ex PWlA, PWIB), som vardera går till en driv- enhet (t ex l6A, l6B). varaktighet är proportionell mot värdet av den sinus- formiga insignalen (varaktighet = Fsin y(t)) för att slà till och från transistorn T, så att dess medelut- Den signalen är en puls, vars signal varierar sinusformigt. Motorlindningarna Wl, W2 och W3 är vardera anslutna mellan kollektorn och emittern i transistorparet P. Drivningen från varje - pulsbreddsmodulator PWM ger en mottaktsverkan mellan spänningarna +V och -V och den resulterande strömmen i transistorn är sinusformig.

I fig 3, vartill hänvisas, visas en av pulsbredds- modulatorenheterna PWM, varvid den visade enheten alstrar signalerna PWlA och PWlB. Signalen MS matas till en ingång till en komparator 42. Den andra ingången mottager en triangulär signal ST fràn en funktionsgene- rator FG. Den resulterande utsignalen på en ledning 42a från komparatorn 42 är ett tag av pulser, vars var- aktighet varieras i proportion till amplituden hos sig- nalen MS, en sinusvàg (med sin y(t)). Dessa utpulser fràn komparatorn 42 avges via en dödtidskrets (DT) 44 till en_förstärkare 46 för alstring av en signal PWlA, som är ett tàg av pulser. Utsignalen fràn förstärkaren 42 matas också till en inverterarkrets 48 och fràn denna till en annan krets 50, som pà sin utgång också avger pulser, vilkas storlek varierar i tiden som funktion Förstär- som i grunden är inversen till utsig- nalen fràn förstärkaren 46, är signalen PWIB. Syftet med dödtidskretsarna är att undvika sammanfallande led- ning hos de två transistorerna 1 paret P. Detta beskri- ver i grunden en välkänd pulsbreddsmodulatorkrets för pulsbreddsmodulerade signa- av signalen MS, till en annan förstärkare S2. karens 52 utsignal, alstring av ett par inversa, ler. var och en av dessa signaler avges till en av tvâ drivenheter, och dessa två signaler (t ex PWIA och PWlB) utgör det drivande par av signaler som driver transistor- 457 128 lO 15 20 25 30 35 paret P i mottakt.

Det är betydelsefullt att observera att strömmen till förstärkaren 42 och DT-kretsarna 44 och 50 samt _ inverteraren 48, såsom àskâdliggjort för pulsbredds- modulatorn i fig 3, framtages från en fast strömkälla, dvs strömkällan 42 (t ex likströmskälla). Matningsström- men till utgàngsbuffertförstärkarna 46 och 52 är emel- lertid signalen PLS, som tillföras från skyddslogik- kretsen 30. För den händelse att ett fel förefinns upphör den signalen PLS, såsom tidigare angivits, och ' därmed slás buffertförstärkarna 46 och 52 från (göres' overksamma), vilket avbryter de utsignaler som driver transistorparen, varigenom drivningen slàs fràn. Detta är en form av skydd i ett system enligt föreliggande uppfinning. Det nästa partiet beskriver alstringen av felsignalen, som förorsakar stopp av signalen PLS.

I fig 4, vartill hänvisas, visas en av drivenheter- na för drivning av en av transistorerna och den motsva- rande feldetektorn. Drivsignalen, i detta fall PwlA, avges till en optisk isolator 60, vars utsignal driver en Schmitt-trigger, som formar vàgformen pà isolatorns utgàngssida. Utsignalen fràn Schmitt-triggern avges till en ingång till en grind 64 och även till en in- verterande förstärkare 66. Felsignalerna på ledningarna 30A och 308 passerar genom en krets 68, som represen- terar transistorn i en isolator (välkänd), vilken drives att låta ström flyta genom transistorn 68 mellan led- ningarna 30A och 30B i beroende av tillståndet hos insignalen pà ledningen 68A. Insignalen på ledningen 68A tillföres från utgången på en vippa 70, som också är kopplad till den andra ingången till grinden 64.

Utsignalen från grinden 64 matas till en drivförstärkare 72, som avger den nödvändiga basdrivningen för att åstad- komma strömflöde genom transistorn T. Utsignalen från ~ den förstärkaren beror naturligtvis pà utsignalen från grinden 64 och den utsignalen är en funktion av signal- nivån pà ledningen 64A. Om ledningen 64A har hög nivå, slâppes signalen från vàgformaren 62 genom grinden 64 10 15 20 25 30 35 457 128 9 och genom buffertförstärkaren 72 för drivning av tran- sistorn T som funktion av signalen PWlAr Om signalnivån på ledningen 64A å andra sidan är låg, slås grinden 64 frán och ingen signal passerar därigenom för att slå till och från transistorn, varför någon ström ej avges till lindningen Wl. Om signalen på ledningen 64A har låg nivå, slår likaledes den optiska isolatorn från transistorn, vilken ingår i kretsen 68, och strömflödet genom ledningarna 30A och 30B avslutas, vilket anger förekomsten av ett fel. Signalen på den ledningen 64A - är en funktion av vippans 70 arbete. Dess återställ- ningsingång är kopplad till en komparator 72 och en ingång på denna komparator 72 är kopplad till förbind- ningspunkten mellan en resistor 74 och en kondensator 76. Den andra ingången är kopplad till en delarkrets, som är kopplad till den positiva spänningskällan. En strömställare 80 ingår också i denna feldetekterings- krets och den styr spänningen över kondensatorn 76.

Strömställarens 80 tillstànd är en funktion av utsig- nalen från grinden 54, När signalen PWO först tillföres isolatorn 60, öppnar således den resulterande utsignalen på grinden 64 strömställaren. Utsignalen från vågfor- maren 62 matas likaledes genom de två förstärkarna 66 och 67 och tillföres sedan inställningsanslutningen på vippan. Som resultat härav övergår vippan till hög nivå, vilket medger fortsatt signalöverföring av signa- len PwlA genom grinden 64. Som följd härav börjar spän- ningen över transistorn T falla, allteftersom transis- torn börjar leda. Samtidigt börjar kondensatorn 76 lad- das genom resistorn 74. Spänningen i förbindningspunkten mellan resistorn och kondensatorn stiger således under tiden som funktion av PC-tidskonstanten. Spänningen över transistorn faller i själva verket snabbt till dess att transístorn är helt ledande. Den spänningen mellan kollektorn och emittern kan progressivt avta från 200 V till ungefär 2 V, vilket är lägre än refe- rensspänningen (t ex 5 V), som är inställd medelst delaren 78 på komparatorn 72. Samtidigt som den tran- 457 128 10 15 20 25 30 35 lO sistorn slås till laddas kondensatorn 76 upp och så länge kondensatorspänningen förblir lägre än spänningen från delaren, vilket innebär att transistorn uppför sig på önskat sätt, ändrar sig ej komparatorns 72 till- stånd och därmed ej heller vippans 70 tillstånd. Ut- signalen via grinden 64 fortsätter därför att överföras till förstärkaren 72. Om kondensatorspänningen à andra sidan skulle överstiga spänningen från delaren, vilket skulle ange att transistorn ej har slagit till till- räckligt snabbt (inom den erfordrade tidsperioden, såsom àterspeglad av kondensatorns 76 laddningstid): skulle- komparatorn däremot således ändra tillstànd. Vippan aterställes då och detta ändrar tillståndet på ledningen 64A, varigenom grinden 64 slås från och drivningen till transistorn T likaså. Strömställaren 80 aktiveras också vid den tidpunkten, varför kondensatorn 76 urladdas.

Den tillståndsändringen på ledningen 64 representerar ett fel, dvs transistorn slog ej till inom den erfor- derliga tidsperioden. Det förhållandet överföres till- baka till skyddslogikkretsen genom avbrytandet av ström- flödet i ledningarna 30A och 3oB.

Feldetekteringskretsen reagerar också för före- komsten av signalen PWIA. Utsignalen från vàgformaren 62 överföres via förstärkaren till komparatorn 67, som inställer vippan 70, om utsignalen från vàgformaren 62 anger en "till"-instruktion. ' Ett annat prov sker under normal drift. Om det antages att drivningen arbetar korrekt och att inget fel har detekterats under denna "tillslagssekvens" (under det att kondensatorn laddar), kommer kondensatorn att laddas upp till kollektorspänningen och förbli där (den spänningen kommer typiskt att vara ungefär 4 V).

Om kollektorspänningen under det att transistorn är tillslagen börjar stiga, kommer insignalen på kompara- torn 72 att öka och då spänningen över kondensatorn överstiges kommer komparatorn 72 att ändra tillstànd och återställa vippan 70, som kommer att avbryta bas- drivningen och avbryta strömflödet genom ledningarna 30A och 30B. ':> 10 15 20 25 30 35 457 128 ll Pig 5 visar skyddslogikkretsen. Den har en källa för positiv spänning, vilken matar ström genom en re- sistor 88 till ledningen 30A samt ledningen 30B, som är återkopplad till jord i skyddslogikkretsen. Spän- ningen på den ledningen 30A tillföres en triggkrets 90, och utsignalen från triggkretsen matas till en inverterare 92. Inverterarens utsignal matas till en ingång till en grind 94, vars andra ingångar är kopplade till andra felkällor i systemet. (Dessa är ej identi- fierade i denna beskrivning, t ex tillståndet hos regn-- latorn, bromsen eller belysningen). När strömflödet avbrytes genom ledningen 30A på grund av att ett fel uppträder i någon av feldetektorerna, ökar spänningen på triggkretsens 90 ingång, vilket åstadkommer alstring av en signal pà utgången från grinden 94. Utsignalen från den grinden matas till en vippa 96 och tillstånds- ändringen i utsignalen från grinden 94 återställer den vippan. Inställningsanslutningen på vippan 96 är kopplad till utgången från en monostabil vippa eller en för- dröjningsenhet 98, och den monostabila vippan mottager en signal från motorstyrenheten avseende strömtillslag/- strömfrånslag. Den strömtillslag/strömfrånslagsignalen tillföres i själva verket via en optoisolator 100, som är inbegripen för att isolera skyddslogíkenheten från de återstående delarna av systemet för säkerhets- och brusreduceringsändamål. När strömtillslags-strömfrån- slagssignalen uppträder och anger strömtillslag övergår den monostabila vippan 98 till hög nivå, vilket instäl- ler vippan. Utsignalen från isolatorn 100 matas också till en grind 102, vilken som gensvar på högnivåsignalen från vippan och högnivåsignalen på isolatorns 100 utgång aktiverar strömställaren l04. Den strömställaren kopplar den positiva spänningen för tillförsel av PLS-spänningen, som driver utgångarna från pulsbreddsmodulatorerna (se fig 3). Utsignalen från den monostabila vippan 98 för- blir hög under ett kort tidsintervall. Denna fördröjning tillåter drivning av transistorerna. Slutligen övergår den monostabila vippan till noll och därmed återgår 457 128 10 15 20 25 30 12 inställningsanslutningen till noll. Det har emellertid ingen inverkan på utsignalen från vippan och därför fortsätter tillförseln av signalen PLS. Om däremot återställningsingángen har låg nivå när den monostabila vippan slår fràn, kommer vippan att ändra tillstànd och detta kommer att slå från grinden 104, som i sin tur kommer att inaktivera strömställaren 104, vilket avslutar alstringen av signalen PLS. Verkan av denna typ av prov är att drivningarna tillàtes arbeta under ett kort tidsintervall, men att signalen PLS.avbrytes,- om ett fel detekteras efter det tidsintervallet. Uppen- barligen kommer alstringen av ett fel på vilken som helst av de andra ingàngarna till grinden 94 också att förorsaka samma resultat. Om ett fel förefinns, kommer det att àsidosätta vippans arbete och avbryta alstringen av signalen PLS. Den monostabila vippans 98 arbete ger således en inledande provning just som motorn startas eller ström matas till pulsbreddsmodulatorn, medan den operation som sammanhör med Schmitt-triggern 90 och kopplingen mellan den och vippans àterställningsingàng 96 är avsedd att styra arbetssättet efter det korta tidsintervallet i och för detektering av ett fel under normalt arbete. Denna tvàstegslösning är nödvändig, eftersom under igàngsättningen ologiska fel kan synas uppträda, vilka fel ej skall åstadkomma nedkoppling av systemet.

Uppfinningen kan uppenbarligen helt eller delvis realiseras med en dator, t ex en mikroprocessor, som är programmerad att utföra de olika proven enligt det sätt som är inneboende i arbetssättet för den utförings- form av uppfinningen som tidigare har beskrivits. För en pà omrâdet erfaren är dessutom andra modifieringar, variationer och förändringar möjliga.

Claims (7)

10 15 20 25 30 457 128 13 PATENTKRAV

1. System, k ä n n e t e c k n a t av en motor (14), en växelriktare (16) för drivning av motorn, vilken växelriktare har en eller flera ntgångseffekttransistorer (T), en växelriktarstyrenhet (18) för åstadkommande av en drivsignal för drivning av transistorn samt en växelriktarskyddsenhet (30), som lämnar ström till en del av växelriktarstyrenheten och avlägsnar den strömmen för frànslagning av transistordrivningen som gensvar på särskilda transistordriftstillstànd, som uppträder under det att drivsignalen tillföres.

2. System enligt patentkravet 1, k ä n n e t e c k - n a t därav, att strömmen avlägsnas, om den tid det tar för transistorns kollektor~emitterspänning att falla till transistorns bottningsspänning efter tillförseln av drivsignalen överstiger ett visst förutbestämt tids- intervall.

3. System enligt patcntkravet 2, k ä n n e t e c k - n a t därav, att strömmen avlägsnas om det inträffar att kollektor-emitterspänningen stiger under tillförseln av drivsignalen.

4. System enligt patentkravet l, 2 eller 3, k ä n n e t e c k n a t därav, att strömmen'avlägsnas om transistorns kollektor-emitterspänning överstiger en gräns efter ett inställt intervall efter det att en startsignal har tillförts växelriktarstyrenheten.

5. System enligt patentkravet 1, k ä n n e t e c k - n a t av en bärvågskälla (40), en strömkälla (FD) för varje transistor för àstadkommande av växelriktartransis- tordriveffekt ur bärvàgen samt en strömkälla (42) för àstadkommande av driveffekt ur bärvágen till växelriktar- styr- och skyddskretsen.

6. System enligt patentkravet 1, k ä n n e t e c k - n a t av ett serieströmställarsystem (30A, 308, 68), vars kontinuitet brytes om ett särskilt transistordrifts- 457 128 14 tillstånd inträffar för vilken søm helst växelriktar- uteffekttransistor, en spänningskälla (+V, ~V) för åstad- kommande av ström genom strömställarsystemet samt organ (l6B) för avkänning av en ändring i strömmen för påverkan 5 av skyddskretsen.

7. System enligt patentkravet 5, k ä n n e t e c k - n a t därav, att strömställarsystemet i serie innefattar optiskt styrda transistorer (68), vilka vardera sammanhör med en växelriktaruteffekttransistor (T).