dbo:abstract
|
- Přímá fotografie (neboli fotografia diretta nebo straight photography) je fotografický směr, který prosazuje realistickou fotografii bez jakékoliv manipulace nebo technického zkreslení. Fotografie nejsou rozmazané, objekty jsou zobrazené ostře, s přirozenými barvami (tóny) a světlem. Jedni z prvních přímých fotografů byli Alfred Stieglitz a Paul Strand na počátku 20. století. Za propagátora přímé fotografie se považuje Skupina f/64 (okolo r. 1932). (cs)
- Der Begriff reine Fotografie (englisch straight photography) bezeichnet eine sachliche Fotografie und überträgt den Realismus der Malerei auf die Fotografie. Die Bildsprache entspricht der Philosophie der Neuen Sachlichkeit. (de)
- La Fotografía directa fue un movimiento en el que se buscaba reivindicar la fotografía como medio artístico, sin preparar o intervenir el tema a representar en las imágenes. A comienzos del siglo XX, los artistas progresistas comenzaron a interesarse por una nueva estética basada en las propiedades características singulares de su sí como los escultores comenzaron a respetar la estructura del mármol, en vez de intentar simular la suavidad de la piel, los fotógrafos comenzaron a hacer fotografías que no emularan a otros medios, como en la fotografía pictorialista. El objetivo era obtener resultados a través de medios estrictamente fotográficos. Por fin la fotografía era aceptada como medio artístico legítimo. Los fotógrafos que siguieron esta nueva tendencia, capturaban imágenes en exteriores con breves tiempos de exposición. Además permitían que sus modelos posasen por sí mismos, a diferencia de las forzadas posturas de la fotografía pictorialista. Alfred Stieglitz fue el exponente de la Fotografía directa. En 1907, Stieglitz realizó la fotografía "La cubierta de un barco", considerada por muchos como una de sus mejores obras. Para lograrla, tomó rápidamente su cámara para sacar la fotografía esperando que cuando volviera, todo continuara en la misma posición. Al regresar, todo se encontraba como lo había dejado. Fue el resultado de un reconocimiento instantáneo de tema y forma, ya no se trataba de encontrar un ambiente y esperar que todo estuviera en equilibrio. En 1921, Alfred Stieglitz organizó una exposición con toda su obra. Cada una de sus fotografías era asombrosamente directa y el efecto causado en el público fue impactante. Se produjo un gran revuelo porque nadie sabía de qué tipo de fotografía se trataba, pero causaba conmoción. Eran fotografías directas y simples, diferentes a lo que se veía normalmente en las galerías. En el catálogo de la exposición, Stieglitz escribió que lo que había hecho era poner en su debido lugar una idea. Su maestro era la vida, el trabajo y el experimento continuo. Produjo centenares de fotografías con nubes y soles y las procesó con medios al alcance de cualquier aficionado. Las dispuso en series con otras imágenes de carácter expresivo, como unas manos de mujer apretadas junto a las rodillas. Llamó a estas imágenes "equivalentes", pues las entendía como equivalentes a sus pensamientos, ideas y aspiraciones, a sus desilusiones y temores. Vistas objetivamente con sus negros profundos y sus blancos luminosos, mostraban la belleza de sus formas. Eran abstracciones fotográficas pues la forma queda abstraída de su significación ilustrativa, aunque no deja de advertir qué es lo que se ha fotografiado. La belleza de esas composiciones fueron fotografiadas en lugares comunes. En los últimos números de Camera Work, publicados en 1917, Stieglitz reprodujo las fotografías de una nueva figura en el mundo de la fotografía: Paul Strand. Incluía una serie de retratos realizados espontáneamente en la calle y otras imágenes en las que se resaltaba la forma y el diseño. De estas fotografías Stieglitz escribió: "Sus fotografías son la expresión directa del presente, evitando los trucos y cualquier 'ismo', evitando cualquier intento de mistificar a un público ignorante, incluyendo a los fotógrafos mismos". Señalaba un marcado contraste con la mayoría de la obra producida por los miembros de la Photo-Secession, según Strand "un fotógrafo debe tener un respeto por lo que tiene delante, no usar trucos o manipular el proceso, sino utilizar el método de la fotografía directa". La fotografía directa empezó a expandirse así entre los fotógrafos. La fotografía comenzó a ser considerada como un medio artístico en sí misma y no como una forma de imitar la pintura artística (Fotografía pictorialista). No sólo la forma de fotografiar era lo que cambiaba, sino también el tema fotografiado, se buscaba la espontaneidad, lo natural, sin poses ni manipulaciones. (es)
- La photographie pure (straight photography) désigne un style de photographie tentant de dépeindre une scène de façon aussi réaliste et objective, renonçant à toute manipulation. Le (en) (The West Coast Photographic Movement) est connu principalement pour l'utilisation de ce style. (fr)
- Pure photography or straight photography refers to photography that attempts to depict a scene or subject in sharp focus and detail, in accordance with the qualities that distinguish photography from other visual media, particularly painting. Originating as early as 1904, the term was used by critic Sadakichi Hartmann in the magazine Camera Work, and later promoted by its editor, Alfred Stieglitz, as a more pure form of photography than Pictorialism. Once popularized by Stieglitz and other notable photographers, such as Paul Strand, it later became a hallmark of Western photographers, such as Edward Weston, Ansel Adams and others. Although taken by some to mean lack of manipulation, straight photographers in fact applied many common darkroom techniques to enhance the appearance of their prints. Rather than factual accuracy, the term came to imply a specific aesthetic typified by higher contrast and rich tonality, sharp focus, aversion to cropping, and a Modernism-inspired emphasis on the underlying abstract geometric structure of subjects. (en)
- La straight photography ("fotografia diretta") è una tendenza del linguaggio fotografico che nasce nella prima metà del Novecento in opposizione alla corrente del pittorialismo e in generale a ogni forma di manipolazione dell'immagine estranea alle specificità linguistiche del mezzo, o a quelle che venivano riconosciute come tali. La locuzione compare per la prima volta nel 1904, sulla rivista fondata da Alfred Stieglitz, Camera Work, in un articolo del critico d'arte . Ebbe il suo centro nevralgico negli Stati Uniti, in relazione alla diffusione della fotografia documentaria, alla nascita della figura del fotoreporter e alla crescente attenzione di matrice giornalistica nei confronti delle grandi questioni sociali. In questo senso si inserisce il messaggio della straight photography: qualunque cosa in grado di alterare la fotografia rende automaticamente meno puro lo scatto e, quindi, meno vero. Tecnicamente, questo significa un netto distacco dall'utilizzo di filtri o obiettivi pre-esposti e di particolari procedimenti di sviluppo e stampa. (it)
- ストレートフォトグラフィ (Straight Photography) とは、写真において、画面構成についての演出、ぼかしや合成といった技巧を用いることなく、人間が見たままのようにシャープな視線で、あるがままの風景、人物等が撮影された作品およびそのような表現手段・表現形式のことである。 (ja)
- Прямая фотография или непосредственная фотография — направление в фотоискусстве, основанное на отображении окружающей действительности в реалистической документальной манере, и настолько объективно, насколько позволяют технические средства. При этом отвергаются какие-либо трансформации изображения как при съёмке, так и при постобработке. (ru)
- Ren fotografi eller straight photography syftar på fotografi som försöker skildra en scen eller ett motiv i skarpt fokus och detalj, i enlighet med de egenskaper som skiljer fotografi från andra visuella medier, särskilt målarkonsten. Termen myntades 1904 av den amerikanska kritikern i tidskriften , och främjades senare av tidskriftens redaktör Alfred Stieglitz, som en mer renodlad form av fotografi i kontrast till den vid tiden populära piktorialismen. Straight photography har i sin ambition att skildra verkligheten och vända sig bort från piktoralismens mer poetiska ambitioner, kopplingar till den europeiska nysakliga fotografiska rörelsen , främst förknippad med Bauhaus. När straight photography väl blev populariserat av Stieglitz och andra fotografer, som Paul Strand, kom denna stil att bli ett kännetecken för flera västerländska fotografer, som Edward Weston, Dorothea Lange, Berenice Abbott, Walker Evans, Ansel Adams och många andra. Som en reaktion på pictorialismen bildades Group f/64 i början av 1930-talet och var aktiv några år. En av medlemmarna var Ansel Adams, känd för sina valörrika naturfotografier med extrem skärpa. Han var aktiv skribent i artiklar och böcker där han skrev om den rena fotografin. Han skapade en metod, zonsystemet, för att rätt exponera bilderna efter att ha ”pre-visualiserat” bilden. Även om termen ibland tolkades som avsaknad av manipulation använde fotograferna i själva verket många vanliga mörkrumstekniker för att förändra utseendet på sina bilder. Termen kom snarare att definiera en specifik estetik inom dokumentärtraditionen som kännetecknas av hög kontrast och rik tonalitet, skarpt fokus, motvilja mot och en modernisminspirerad betoning på underliggande abstrakta geometriska strukturer hos motiven. Tonvikten på skarpa och detaljerade silverprintar dominerade fotografiet fram till 1970-talet. (sv)
|
rdfs:comment
|
- Přímá fotografie (neboli fotografia diretta nebo straight photography) je fotografický směr, který prosazuje realistickou fotografii bez jakékoliv manipulace nebo technického zkreslení. Fotografie nejsou rozmazané, objekty jsou zobrazené ostře, s přirozenými barvami (tóny) a světlem. Jedni z prvních přímých fotografů byli Alfred Stieglitz a Paul Strand na počátku 20. století. Za propagátora přímé fotografie se považuje Skupina f/64 (okolo r. 1932). (cs)
- Der Begriff reine Fotografie (englisch straight photography) bezeichnet eine sachliche Fotografie und überträgt den Realismus der Malerei auf die Fotografie. Die Bildsprache entspricht der Philosophie der Neuen Sachlichkeit. (de)
- La photographie pure (straight photography) désigne un style de photographie tentant de dépeindre une scène de façon aussi réaliste et objective, renonçant à toute manipulation. Le (en) (The West Coast Photographic Movement) est connu principalement pour l'utilisation de ce style. (fr)
- ストレートフォトグラフィ (Straight Photography) とは、写真において、画面構成についての演出、ぼかしや合成といった技巧を用いることなく、人間が見たままのようにシャープな視線で、あるがままの風景、人物等が撮影された作品およびそのような表現手段・表現形式のことである。 (ja)
- Прямая фотография или непосредственная фотография — направление в фотоискусстве, основанное на отображении окружающей действительности в реалистической документальной манере, и настолько объективно, насколько позволяют технические средства. При этом отвергаются какие-либо трансформации изображения как при съёмке, так и при постобработке. (ru)
- La Fotografía directa fue un movimiento en el que se buscaba reivindicar la fotografía como medio artístico, sin preparar o intervenir el tema a representar en las imágenes. A comienzos del siglo XX, los artistas progresistas comenzaron a interesarse por una nueva estética basada en las propiedades características singulares de su sí como los escultores comenzaron a respetar la estructura del mármol, en vez de intentar simular la suavidad de la piel, los fotógrafos comenzaron a hacer fotografías que no emularan a otros medios, como en la fotografía pictorialista. El objetivo era obtener resultados a través de medios estrictamente fotográficos. Por fin la fotografía era aceptada como medio artístico legítimo. (es)
- Pure photography or straight photography refers to photography that attempts to depict a scene or subject in sharp focus and detail, in accordance with the qualities that distinguish photography from other visual media, particularly painting. Originating as early as 1904, the term was used by critic Sadakichi Hartmann in the magazine Camera Work, and later promoted by its editor, Alfred Stieglitz, as a more pure form of photography than Pictorialism. Once popularized by Stieglitz and other notable photographers, such as Paul Strand, it later became a hallmark of Western photographers, such as Edward Weston, Ansel Adams and others. (en)
- La straight photography ("fotografia diretta") è una tendenza del linguaggio fotografico che nasce nella prima metà del Novecento in opposizione alla corrente del pittorialismo e in generale a ogni forma di manipolazione dell'immagine estranea alle specificità linguistiche del mezzo, o a quelle che venivano riconosciute come tali. La locuzione compare per la prima volta nel 1904, sulla rivista fondata da Alfred Stieglitz, Camera Work, in un articolo del critico d'arte . Ebbe il suo centro nevralgico negli Stati Uniti, in relazione alla diffusione della fotografia documentaria, alla nascita della figura del fotoreporter e alla crescente attenzione di matrice giornalistica nei confronti delle grandi questioni sociali. In questo senso si inserisce il messaggio della straight photography: qual (it)
- Ren fotografi eller straight photography syftar på fotografi som försöker skildra en scen eller ett motiv i skarpt fokus och detalj, i enlighet med de egenskaper som skiljer fotografi från andra visuella medier, särskilt målarkonsten. Termen myntades 1904 av den amerikanska kritikern i tidskriften , och främjades senare av tidskriftens redaktör Alfred Stieglitz, som en mer renodlad form av fotografi i kontrast till den vid tiden populära piktorialismen. Straight photography har i sin ambition att skildra verkligheten och vända sig bort från piktoralismens mer poetiska ambitioner, kopplingar till den europeiska nysakliga fotografiska rörelsen , främst förknippad med Bauhaus. När straight photography väl blev populariserat av Stieglitz och andra fotografer, som Paul Strand, kom denna stil a (sv)
|