Rifo 50

Att förena politiker och forskare Rifo 50 år En jubileumsskrift om Sällskapet Riksdagsledamöter och Forskare REDAKTÖR: BENGT-ARNE VEDIN Att förena politiker och forskare – Rifo 50 år En jubileumsskrift om Sällskapet Riksdagsledamöter och Forskare REDAKTÖR: BENGT-ARNE VEDIN Förord © Rifo 2009 Redaktör: Bengt-Arne Vedin Foto: Peter Jansson, Bengt-Arne Vedin, Bertil Ericson/Scanpix, Melker Dahlstrand, Riksdagen Graisk form: Callanish Tryck: Xxxxxx xxxxxx, Xxxxxx 2009 Mycket har hänt sedan Rifo, Sällskapet Riksdagsledamöter och Forskare, bildades i februari 1959. Vår Riksdag har fått ler partier, vi har fått ler utskott men färre kammare. Forskningsfrågorna hanteras på ett annorlunda sätt än 1959, då fanns t ex inga forskningspropositioner, nu kommer de vart järde år. De politiska villkoren för riksdagsledamöter har förändrats avsevärt och ger möjligheter till helt andra och bättre arbetsförhållanden. Riksdagsstyrelsens intresse för att forskningen ska utgöra en del av riksdagsarbetets vardag har fått vida konsekvenser för Rifo. Med den nya tekniken genom Internet har kunskapsförsörjningen efektiviserats och alla har i princip tillgång till kunskapen, naturligtvis beroende av den egna förmågan att söka kunskaper. Denna utveckling har sällan gjort det enklare för den enskilde att bilda sig en uppfattning om de bredare perspektiven. För det behövs fortfarande mötesplatser där forskare och politiker med olika perspektiv kan relektera, analysera, tolka och sammanställa för att möta viktiga frågor om konsekvenser, hinder och möjligheter inför framtidens utmaningar. Ett jubileum, som Rifos 50 år, är ett gott skäl för att se bakåt och utifrån den erfarenheten ta ett avstamp för att se framåt. I detta arbete har jag haft förmånen att leda en grupp av kloka och erfarna ledamöter av Rifos styrelse nu och förr: Gunnar Bjursell, Olle Göransson, Gösta Lagermalm, Hans Landberg, Claes Ramel, Rune Rydén, Majléne Westerlund Panke och Bengt-Arne Vedin, stödda av vår sekreterare Lars Eriksson. Våra samtal har gett en bild av den samlade erfarenhet som inns kring denna världsunika förening Rifo och som inns nedtecknad i denna skrift. Varmt tack till er alla. Ett särskilt tack vill jag rikta till skriftens redaktör, Bengt-Arne Vedin. Han har på ett suveränt sätt granskat arkiven, varit öppen för olika inspel och med skicklighet förlyttat inläggen över tid. Vi som är förtrogna med underlaget är synnerligen imponerade. Hans ödmjuka hållning till gruppens synpunkter vill jag särskilt tacka för. Stockholm i januari 2009 Yvonne Andersson Ordförande Rifo Att förena politiker och forskare – Rifo 50 år 3 Innehåll Rifo under 50 år – samtal mellan veteraner i Rifos ledning Rifo under 50 år – samtal mellan veteraner i Rifos ledning ............. 5–44 Rifos ursprung ................................................................................ 7–9 Spridda Rifo-axplock ................................................................... 11–15 Rifo ger resultat: ”Rifo-motionerna” ...................................................17 Rifo ger resultat: Audiologiska laboratoriet .........................................19 1965 års hemställan om Rifo-förstärkning .........................................21 Rifo ger resultat: Vetenskap & Allmänhet ...........................................25 Spinoff från Rifo: Teknik för åldringar .................................................25 Rifo-Nytt ..................................................................................... 33–45 Rifo ger resultat: Pofo ........................................................................37 Fortsätt att bygga broar mellan forskning och politik! .................... 46–54 Om Rifo-Nytt funnes idag ............................................................ 47–55 Appendix: Rifos ”befattningshavare” .................................................56 Appendix: Aktiviteter och aktivitetsformer ..........................................57 Summary in English ..........................................................................58 4 Att förena politiker och forskare – Rifo 50 år Vilken thriller… Ett sällskap som förenar den nya, ständigt nyaste kunskapens källor – kunskap är som bekant makt – med den politiska maktens förnämsta, dess mest överordnade organ, Riksmötet. En organisation som står över partigränser liksom vetenskapliga revir, ett forum fritt från lobbyism, egenintressen och krav på ställningstaganden, ett samfund så framgångsrikt i sin utövning att speciika, konkreta resultat svårligen låter sig pekas ut eller spåras. Spår ger blott verksamhetens yta, annonserade och genomförda aktiviteter. Nobelpristagare (blivande) i styrelsen. Nobelpristagare som föredragshållare och diskussionsdeltagare. Nobelpristagare så engagerad av verksamheten att mötet i sammanslutningen aldrig ick ta slut. Statsministrar och andra ministrar som presentatörer och utfrågade. Och än högre upp: talmän som engagerar sig. Rifo! Detta är en skrift till 50-årsjubileet av Sällskapet Riksdagsledamöter och Forskare, Rifo (vid starten ”Riksdagsmän”). Varje memoar är nödvändigtvis ofullständig, skev och subjektiv. En jubileumsskrift kan vara historiskt tillbakablickande, försöka se tidlösa principer eller lägga grunden för avstamp in i framtiden. Den kan vara sakligt dokumenterande eller mer personligt subjektiv. Den kan utgöra ett referensverk eller något mer journalistiskt läsvärt – kanske provocerande. Rifos styrelse har bestämt sig för det läsvärda och personligt subjektiva, för att se bakåt för att kunna se och forma framtiden. De nio personer som intervjuats eller lämnat underlag har alla haft centrala Rifo-positioner och varit engagerade länge; en var med vid, ja före starten. Riksdagens arkivs nitton boxar med material, Riksdagsbibliotekets 125 nummer av Rifo-Nytt och Kungl. Ingenjörsvetenskapsakademiens tjogtalet pärmar med Rifo-material har ävenledes konsulterats. Vad är Rifo? Vad är då Rifo – egentligen? Så här har det beskrivits: ”Syftet med Rifo är trefalt: att lära riksdagsledamöterna fakta som kan utnyttjas i det politiska arbetet, att hjälpa forskarna att se de sociala verkningarna av deras hantering, och att identifiera samhällsproblem som tarvar åtgärder i politiska instanser eller som bör föras ut till en vidare krets”. Eller med en stadgeformulering ”forum för kontakt och information” till vilket senare lades ”underlätta kontakten mellan forskare från olika discipliner”. Att förena politiker och forskare – Rifo 50 år 5 Olle Göransson gjorde efter realexamen militärtjänst som radartekniker och det var något han ville fortsätta med i det civila. Kring 1950 var radar något färskt, hemligt, viktigt och svårt, en mötesplats mellan elektronik och mekanik; radarskärmarna var stora runda vakuumpumpade glaspjäser. Arbetet i provrummen i Arboga ledde till SSU, fackligt engagemang, lärlingsutredningen och Riksdagen. I 1966 års Verkstadsutredning deltog han i granskningen av hur man kunde föra ihop 6 Att förena politiker och forskare – Rifo 50 år En viktig sak är ömsesidigheten i lärandet inom Rifo, riksdagsledamöter som får insikter om forskning, forskare som lär sig om riksdagspolitikens och riksdagsledamöternas villkor och behov; man väljer temata tillsammans, utan mannamån eller preferenser. Lobbying är det inte eftersom de som i så fall skulle utsättas för detta själva påverkar inriktningen. Kanske vore det litet präktigare ”studieförbund” en adekvatare beteckning? Majléne Westerlund Panke: – Ja det är ett studieförbund som ger en biljetter till att se in i framtiden. Rifo ger oss möjlighet att se i större helheter. Och då räknar jag in forskarna i ”oss” – en viktig korsbefruktning. Yvonne Andersson: – Kanske kan man ändå tala om en lobbyingverksamhet, men en med olika militära verkstäder, bland annat den där han arbetat. Det var Rifos första ordförande Elisabet Sjövall som i mitten av 1960-talet övertygade den nyblivne riksdagsledamoten att gå in i Rifo där han sedan blev ordförande 1971, ett engagemang som varade i hela sjutton år. Inför ordförandeskapet krävdes först en tentamen inför Olof Palme som på sitt vanliga skarpa sätt ställde frågor som bottnade i en intuitiv skepsis inför tvärpolitiska organisationer, kanske mot bakgrund i erfarenheten av att ha fått rädda regeringen från nederlag 1965 då en motion som emanerat ur Rifo i andra kammaren oväntat slog regeringens proposition och Palme i första kammaren fått medverka till att fälla motionen. Rifos ursprung Rifo tillkom under de lera dagar långa studieresor till forskning i Sverige som Tekniska Forskningsrådet (TFR) arrangerade för riksdagsledamöter och forskare på 1950-talet. Studiebesöken gav gott om ämnen att diskutera och under tågresorna fanns utrymme för personliga kontakter och möjligheter att upptäcka hur givande mötet mellan forskare och politiker var. Efter hand utvecklades idén om att man inte skulle nöja sig med att resa ihop utan även undersöka om det fanns utrymme för en permanent organisation, en förening som kunde fungera som forum för mötet mellan politik och vetenskap. Resorna och diskussionerna under dessa var naturligtvis inte sprungna ur ett vakuum. Det här var den period när Sverige genomgick sin snabba industrialisering, den tekniska utvecklingens betydelse var uppenbar och det som skulle kallas forskningspolitik började spira. Det gav upphov till enstaka arrangemang som exempelvis arbetarrörelsens stora Rigoletto-konferens 1955 och möten mellan forskare och politiker på Harpsund med Tage Erlander som värd eller andra med bl a Ingeniörsvetenskapsakademien (som IVA stavades då) som initiativtagare. En kommitté förberedde Rifos bildande i mer än ett år. Den bestod av Elisabet Sjövall (s), läkare från Göteborg, som blev Rifos första ordförande, Carl Göran Regnéll, Harry Wahrendorf och Gustav Boija, samt forskarna Sven Brohult (då LKB-produkter, kemist), Bror Rexed (medicinare), Erik Åkerberg (Svalöv) och Frans Wikman (Naturhistoriska Riksmuseet). Som namnen antyder var från början endast naturvetenskaper och teknik representerade, samhällvetenskap och humaniora fördes in på programmet 1965. Benkt Ulvfot, huvudsekreterare i TFR, fungerade som kommitténs sekreterare liksom sedan som Rifos sekreterare i två år. Rifo-idén förankrades i samtal mellan den genuint forskningsintresserade statsministern Tage Erlander och hans gode vän Carl Göran Regnéll, båda med lundensisk bakgrund, samt mellan Nils Gustav Rosén, då GD för Skolöverstyrelsen och ordförande i TFR, och de två kamrarnas talmän. Det fanns en inspirerande förebild att hänvisa till, brittiska Parliamentary and Scientiic Committee, bildad 1939. Det konstituerande mötet den 4 februari 1959 hade också ett forskningsinnehåll inriktat på isotopforskning och ägde därför rum i gamla kemibyggnaderna Kemistvägen 39 på Kungliga Tekniska Högskolan. Programmet var minutiöst planerat, tidssatt ner på minuter för experiment och transport mellan olika stationer. En av de demonstre- t Olle Göransson: – Ja, allt detta stämmer. Syftet är att öka kunskapen om forskning och utveckling i Riksdagen. Mer speciikt gällde det att inna forskare som kunde ge enskilda riksdagsledamöter, eller mindre grupper, svar på frågor. Men det inns alltså ett syfte till: att få forskarna att bättre förstå det parlamentariska systemet. Hans Landberg: – Man kan smaka på ordet ”Sällskapet”. Är det kanske något av en klubb – en förebild var ju vid starten en brittisk motsvarighet och i London är förvisso klubbkulturen mer utvecklad än hos oss. Jag ser mig gärna nedsjunken i en lätt patinerad skinnfåtölj i våra egna klubblokaler nära Riksdagen, läppjande på te – eller eventuellt något annat – under förtroligt samtal med andra medlemmar. Men det lär aldrig hända. Att förena politiker och forskare – Rifo 50 år 7 lobbying för kunskap, högkvaliicerad kunskap. panel, dels att lyckas få riksdagsledamöterna att Spänningen ligger just i korsbefruktningen, att prioritera att delta i våra aktiviteter. Tidsbristen föra samman olika typer av forskare, att föra tycks åtminstone från mitt subjektiva perspektiv ihop olika typer av kunskapsarenor bara ha blivit värre med åren. som normalt inte möts. Hans Landberg: – Ett forum för ”Varför inte Det ligger en fördel i att Rifo är det sökande samtalet, det öppna samden positiva, talet – varför inte den positiva, goda en ideell, icke partipolitisk, självbestämmande organisation som i och goda trätan?” trätan? för sig får stöd av Riksdagen. Det är Gunnar Bjursell: – Jag ser Rifo en svensk lösning som väcker uppockså som en folkrörelse, en form för märksamhet och ibland undran i andra länder. en levande dialog, en som inte förs uppifrån och Claes Ramel: – I grunden är ju Rifo en ner. mötesplats där föredrag, seminarier, diskussioner Hans Landberg: – Samtidigt är det ett proär de bestående inslagen; egentligen skulle man blem för Rifo att det är en skvader: en grupp som väl inte vilja sätta punkt med ett föredrag utan arbetar icke partipolitiskt i den av partipolitik gå vidare. Vi har bra program men åtminstone genomsyrade Riksdagen. Vägen förbi partipolititvå problem: dels att leva upp till ambitionen att ken blir att satsa på avant-garde-frågor. helst få alla olika infallsvinklar och ståndpunkMajléne Westerlund Panke: – En sak är ter representerade med en serie talare eller i en viktig nämligen vad Rifo inte är; det är inget 8 Rifo – 50 år en lärare var ett tidigt föredrag om de två hjärnhalvornas olika specialiteter och samspel särskilt inspirerande. När Rune Rydén skulle lämna Riksdagen och därmed posten i Rifo kontaktade han Majléne som då satt i utbildningsutskottet. Hon har även varit ordförande i Rifo-initiativet VA, Vetenskap & Allmänhet, och sitter fortfarande i dess styrelse. Det var under hennes ordförandetid som Rifo blev ”Riksdagsledamöter och forskare” i stället för ”Riksdagsmän och...” och det var hon som skapade traditionen att i samverkan med Nobelstiftelsen bjuda in en Nobelpristagare att tala inför Rifo. t Majléne Westerlund Panke är lärare till professionen med svenska språket och historia i bagaget; nu läser hon medeltidshistoria. Under tiden i Riksdagen 1994–2006 hann hon prova på att sitta i såväl Försvars-, Social- som Utbildningsutskotten. Hon var under en period dessutom sakkunnig i Utbildningsdepartementet. Rifoinbjudan gick till alla nya ledamöter och för Den 4 februari 1959 föddes Rifo i gamla kemibyggnaderna Kemistvägen 39 på Kungliga Tekniska Högskolan. rande kemisterna var, på tillfällig permission från epidemisjukhuset, Hans G Forsberg, ett decennium senare Rifo-sekreterare och ytterligare halvannat decennium därefter som IVA-chef värd för den årliga IVA-mottagningen för Rifo/Riksdagen. Bland deltagarna, så mycket som ett femtiotal riksdagsledamöter och ett trettiotal forskare, märktes bl a Georg Klein. Årsavgiften sattes till 10 kronor. Från början var endast socialdemokraterna, folkpartiet, högerpartiet och center- partiet representerade i styrelsen, från 1970 även vänsterpartiet kommunisterna. Allteftersom nya partier kommit in i (och försvunnit från) Riksdagen har även dessa blivit representerade i Rifo-styrelsen: miljöpartiet, kristdemokraterna, ny demokrati. Idag är samtliga sju riksdagspartier representerade: socialdemokraterna, moderata samlingspartiet, centerpartiet, folkpartiet liberalerna, kristdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiet de gröna. Rifo – 50 år 9 Tidsproblem – och? Ramel nämner här ovan två problem; sant är att ambitionen om att se olika infallsvinklar och ståndpunkter representerade tydligt framgår av protokoll och program redan från starten. Och så konkurrensen om riksdagsledamöternas tid. Finns det andra problem, vilka är orsakerna och vad kan man göra åt problemen? Olle Göransson: – En orsak till tidsbrist ser vi redan i den interna telefonkatalogen: det inns ett åttiotal riksdagsinterna föreningar som konkurrerar om mötestider; i början av mitt ordförandeskap var det ett halvdussin. Men själv tycker jag att mitt eget stora parti visade för lite intresse, det var alltid samma gäng och det var för litet. Yvonne Andersson: – Det inns ett femtiotal Professor Hans Landberg är historiker. Han var sekreterare i forskningsrådsutredningen på 1970-talet och därefter huvudsekreterare i Forskningsrådsnämnden 1977–1993; han har även bl a varit Sveriges 10 Att förena politiker och forskare – Rifo 50 år kända nätverk, förmodligen nästan lika många okända. Bengt-Arne Vedin: – Jämför man forskarsamfundet nu med det i början på 1960-talet så har det mångfaldigats. Då fanns det verkligen en liten klubb av forskare och forskningspolitiskt engagerade sådana, en kollegialitet som syns så tydligt i Rifo-arkivet. Yvonne Andersson: – Det är möjligt att ler riksdagsledamöter skulle lockas till att bli aktiva om de inge en tydligare roll i olika Rifoarrangemang. Och då arrangemang även ute i samhället knutna till evenemang som humanistdagarna i Lund, Vetenskapsfestivalen i Göteborg eller Vetenskap & Allmänhet. Och varför inte knutna till olika lärosäten? Rune Rydén: – Riksdagen själv, partigrupperna, arrangerar många egna evenemang, ofta nog med forskningsinriktning. Förutsättningarna, arbetsformerna i Riksdagen, förändrades kraftigt i och med lytten åter till Helgeandsholmen från Sergels Torg. Voteringarna lades i block och de öppna onsdagskvällarna försvann. styrelseledamot i det Internationella Institutet för Tillämpad Systemanalys, IIASA, beläget i Laxenburg utanför Wien. Mångårig styrelseledamot och vice ordförande i Rifo; arbetar just nu på en bok om Dag Hammarskjölds svenska ämbetsmannakarriär. Hans inlägg i diskussionen här bygger i stor utsträckning på ett anförande om Rifos utveckling som han höll i samband med 30årsjubileet 1989. Spridda Rifo-axplock Det första året avhandlades bl a strål- och bullerforskning (jfr tillkomsten av Audiologiska laboratoriet). 1962 valdes Hannes Alfvén in i Rifo-styrelsen, samma år som ett av mötena ägnades ”Ärekränkning och förtalsbrott enligt nya brottsbalken”. Alfvén talade själv om rymdforskning året därpå, ett tema som återkom 1964. Då fyllde ju Rifo fem år och Tage Erlander var högtidstalare över temat ”Forskning och samhälle” (Ingvar Carlsson deltog 1983 i en diskussion om ”Forskningens roll i samhället”. Plus ça change...) Senare år 1964 samtalade bland andra Carl-Göran Hedén, litig Rifo-deltagare, -talare och mångårig styrelseledamot, med Gunnar Myrdal om ”Parlamentarikernas möjligheter att påverka forskningsplaneringen”. Myrdal återkom 1968 med ett anförande om u-ländernas eftersläpning och i-ländernas möjligheter att göra någonting däråt. Samma år talade vid två olika tillfällen utbildningsminister Olof Palme och ministern utan portfölj, snart industriminister, Krister Wickman om framtida politik för forskning och teknisk utveckling. 1965 hade bl a Sune Bergström och Lars Werkö diskuterat frågan ”Är den kliniska forskningen tillräckligt klinisk?” Början av 1970-talet karakteriseras av mycket Vindelälvsdebatt. 1974 arrangerade man en tre dagars energikonferens i riksdagshuset tillsammans med Centrum för tvärvetenskap i Göteborg och IVA. Studieresor i TFRs regi tillhörde det som gav ursprung till Rifo, och fortsatta studieresor på två à tre dagar gick exempelvis 1967 till Finspång och Linköping, andra år till Skåne, Västkusten, Västerbotten och Bergslagen. Aftonbladet hade fått nys om Rifo och undrade i ett sirligt brev om man ick sända journalister att bevaka dess aktiviteter, varpå ordförande Sjövall i ett vänligt och artigt brev tackade för intresset, men nej tack. Förtroliga samtal i frågor som ofta ännu inte kommit på bordet mådde bäst av att förbli – förtroliga; medias närvaro kunde lägga hämsko på debatten. Stor mediaskräll blev dock den längsta och mest avlägsna studieresan av alla, den hösten 1968 till Algeriet och Liberia, med syfte att bättre förstå u-landsfrågor bl a genom att jämföra de båda länderna. Omdömena som deltagande riksdagsledamöter (femton deltog i resan) gav om Grängesbergsbolagets Lamcoprojekt var alldeles för positiva – ”de blev fullkomligt förföljda”, är Olle Göranssons omdöme idag. t nätverk, ett av dessa amorfa och osynliga ickeorganisationer där ansvaret är otydligt eller icke-existerande. Att förena politiker och forskare – Rifo 50 år 11 12 Att förena politiker och forskare – Rifo 50 år dium i USA och arbete med ett omfattande invandrarregister gav honom hans lic-examen (motsvarande nya doktorsexamen). På förfrågan gav han råd om en tjänst på Malmöhus läns landsting med resultatet att han själv erbjöds den – ett engagemang på halvtannat år; sedan kandiderade han till Riksdagen 1976. Där talade Carl Göran Regnéll och Erik Hovhammar varmt för Rifo, där Rune Rydén i slutet av 1970-talet först valdes till styrelsesuppleant för en ledamot som ofta var borta på resa, sedan ordinarie, och så, efter lång styrelsetjänst, ordförande 1988. Inte så få riksdagsledamöter förknippar Rifo framförallt med IVAs Riksdagsmottagning i slutet av november eller början av december varje år och några använder ord som ”årets höjdpunkt”. Gösta Lagermalm berättar att styrelsen kände sig resignerad över att så få riksdagsledamöter kom på Rifos möten. Lobbyorganisationer som generöst bjöd på Operakällaren hade större framgång. När han inför sin fru klagade över svårigheten att locka deltagare så föreslog hon en bufé föregången av intressant innehåll, med snyggt tryck på en inbjudan på int papper och med RSVP. Det stämde ju med Gösta Lagermalms erfarenhet: onåbara människor kunde han träfa på cocktailparty på någon ambassad. Men styrelsen var skeptisk. Rationella människor skulle väl inte lockas av utanverk? Trots allt – det kunde väl vara värt ett försök? Den 1 december 1966 testades idén som blev en stor succé. Varje år håller IVA:s VD vid akademins högtidssammankomst i slutet av oktober ett drygt timslångt anförande med en redovisning av vad som under året hänt inom teknik och vetenskap. Detta utgör underlag för ett tiotal presentationer på 2–7,5 minuter från olika medarbetare inom IVAs kansli, plus ett något längre avslutande policyanförande av IVAs VD. Därefter väntar julbord. Apropå IVA: 1966 ick Rifos postgirokonto IVAs adress. Sekretariatet kom att förläggas dit 1967–2007. Det första årets möte om strålforskning ledde till en studiecirkel i ämnet, 1966 kom åldringsvård, ungdomsbrottslighet, naturresurser och energiproblem. Annars var en miljövårdsgrupp med Bengt Olsson från Naturhistoriska Riksmuseet och en om urbanisering med Åke E Andersson, båda startade 1968, bland de tidigaste. Våren detta år redovisade även en grupp som studerat kreativitet sina resultat; det blev dessutom en bok på temat. Vid Rifos tioårsjubileum var brittiska Parliamentary and Scientiic Committee representerat, liksom Europarådets tekniskt-vetenskapliga utskott, för vilket Rifo dessutom arrangerade fyra dagars studiebesök. Jubileet avhölls på Högloftet på Skansen och hade som tema data och integritet. Rifo har en enda hedersledamot, Elisabet Sjövall, död 1981. 1972 valdes latindocenten Birgitta horsberg in i Rifos styrelse. Från 1977 lyckades Rifo utverka att Riksdagen anlitade henne som kontaktsekreterare för Rifo med arbetsplats i Riksdagen för att stödja riksdagsledamöterna i att få forskarkontakter. Detta arrangemang ”på prov”, för vilket t Rune Rydén hade lärarplaner och läste geograi, statistik, pedagogik, statskunskap och historia i Lund. När han övertygats om att följa lic-seminarierna i kulturgeograi hos Torsten Hägerstrand blev han med en 3a i geograi övertalad att kombinera med licseminarierna även i ekonomisk historia där han blev amanuens och senare assistent 1967 – ekonomiskt en fördel. Fulbright-stipen- t Med ler partier i Riksdagen blev det mer av mot andra grupper och intressen vartill kommer politisering i styrelsen och mer av påtryckningar ny teknik såsom mobiltelefon, Internet, Google. på Rifo. Riksdagen har också en tendens att Den ökade mängden information möter inte sönderfalla i små atomer. någon motsvarande förmåga att Hans Landberg: – Har månne den, välja, sortera och ana”Har månne hantera Rifo segrat sig till döds? lysera, så är det så att något verkar Rifo segrat sig skrämmande eller oklart blir det Majléne Westerlund Panke: – Det stämmer att det arrangeras politikerns sak att hantera envar till döds?” mycket mer forskningsorienterat spekulativ skrämselhicka. riksdagsinternt. Vidare har SveriÄr ett problem kanske vår egen ges EU-inträde ökat arbetsbördan och förkorstruktur? Har vi bara de redan frälsta i styreltat ledtiderna. Det parlamentariska läget med sen och det blir en sluten, en stängd krets? Är krav på förhandlingslösningar för att få fram vi alltför traditionella i vårt sätt att föra ut vårt beslut med tillräckligt röstunderlag är också innehåll? Tar vi för stor hänsyn till traditionalistidskrävande. Förr var journalisterna hovsamma, ter? Vi måste få med icke-forskare – bland riksnärmast vördnadsfulla – nu är de aggressiva och dagsledamöterna, kanske också externt, andra kräver snabba svar (Yvonne Andersson: – Polisom berörs av forskningsresultat. Varför komtiker måste svara inom några timmar!). Detta mer så många till IVA-middagen, och vad kan ökade krav på tillgänglighet gäller även gentevi lära oss av det? Hur ändra förpackningen? Att förena politiker och forskare – Rifo 50 år 13 kärna. Detta med Internet och Google innebär på sätt och vis en avlastning och samtidigt, som Majléne säger, nya krav på värdering av all denna information. Mer av samtal, diskussion, öppenhet för frågor, alltså. Information är inte kunskap, kunskap inte vishet – och kunskap och vishet krävs för att sluta cirkeln, välja data och information, omvandla data till information, information till kunskap. Gunnar Bjursell: – Jag tror att vi lägger oss på helt fel nivå. Vi måste se samtalet mellan forskare och politiker i ett större perspektiv där också andra inlöden, inte minst från media, spelar en viktig roll. Vi behöver bli mer seriösa och spela mer på politikernas planhalva, komma in i deras vardag, i vardagsfrågorna. Det är samtidigt ett budskap till vetenskapssamhället, som måste uppmuntras till att visa mod och inte politisk korrekthet. Utöver viktiga framtidsfrågor krävs en funktion av whistleblowers, ett steg mot mer professionalitet, inte endast idealitet. I ett kunskapssamhälle, ett välutbildat samhälle, är villkoren annorlunda mot vid Rifos tillkomst 1959. t Den ökade mängden information – Internet, Google – gör bara att Rifo behövs mer! Yvonne Andersson: – Rifo är ett exklusivt sällskap, det är ett privilegium att få vara med, att få ta del av denna kvaliicerade kunskap: hellre djupt och gediget än ytligt och populistiskt. Men hur kommunicerar vi denna utvaldhet, denna kvalitet? Riksdagen är översköljd av lobbyister, kanske borde vi mer stryka under att det är just det vi inte är. Att vara ett forum för de många perspektiven, ja, det blir då också fortsatt centralt, och en ambition att hålla högt. Metoden från vetenskaplig medling (scientiic mediation) kan vara värd att utveckla: att medla fram vad som är en gemensam grund, oomkullrunkeliga fakta, och vad som skiljer i bedömning, konsekvensdragning, och varför. Under Majlénes ordförandeskap utvecklades samarbeten med organ som arbetade i angelägna ärenden, som Gentekniknämnden, och sådana samarbeten kan utvecklas, med Biblioteket, Vetenskapsrådet, akademierna, och förstärkas, fast alltid med Rifos inriktning som Rifo ick äska medel från riksdagsförvaltningen varje nytt år, övergick till en aktivitet inom Riksdagens Upplysningstjänst, sedermera Utredningstjänst. För 1984 markerar årsberättelsen särskilt att man i samarbete med Riksdagens förvaltningskontor datorutbildat riksdagsledamöterna! Priselasticitet och kvällsmackor. – Rifos årsavgift var till att börja med 10 kr, efter några år fördubblad till 20. Envar medlem betalade själv eventuell förtäring i samband med mötena. Fortfarande med en låg avgift började så småningom Rifo bjuda på kvällsmacka efter föredragen och diskussionerna. Inför det nya millen- Spekulativa Rifo 1 Yvonne Andersson är läraren – i teknik, fysik och matematik – som blev forskare i pedagogik och forskaren som blev politiker. Hon ick en av de första av Humanistiskt-Samhällsvetenskapliga Forskningsrådet inrättade 14 Att förena politiker och forskare – Rifo 50 år doktorandtjänsterna med inriktningen barn och teknik. Först med invalet i Riksdagen 1998 blev hon heltidspolitiker och till att börja med suppleant i Rifos styrelse. När Majléne Westerlund Panke lämnade Riksdagen och därmed Rifo-styrelsen föreslog hon som avgående ordförande att partierna bakom den nya alliansregeringen skulle nominera ordförandekandidat och det blev Yvonne Andersson. Apor utvecklar sin intelligens bortom vad vanliga apor kan prestera när de får tillgång till verktyg. Ergo var det verktyg som ick människans mentala egenskaper att utvecklas – sådant som medvetenhet om det egna jaget eller om intentionalitet. Förändringen, evolutionen, hos de verktygsförsedda aporna kan mätas i hjärnaktivitet: nya delar av hjärnan aktiveras (New Scientist 11 oktober 2008 pp. 42 f ). Att döma av studier av mänskligt niet konstaterade styrelsen att mackor och porto slukade allt mer pengar samtidigt som Riksdagen ville spara så man beslöt nervöst att genomföra vad som kunde beskrivas som en chockhöjning. Hur skulle medlemmarna reagera? Inte alls, visade det sig! Chockhöjningen var dock inte sista ordet utan senast har medlemsavgiften – avskafats. Liksom tryck, distribution och porto är allt mer tyngande kostnader som Internet kan eliminera är blotta hanteringen av medlemsavgifter förvisso inte utan kostnader, direkta och indirekta (även hos medlemmarna). Ett budskap till ekonomerna: nivån på medlemsavgiften – låg, chockhöjd, avskafad – har inte påverkat medlemsantalet. samspel med ”kreativa” dataspel, som också dessa förändras interaktivt, verkar en likartad mekanism träda i kraft då – andra regioner i hjärnan än normalt går i gång. Rifo-mötet 18 februari 2019 redovisar vad forskningen ovedersägligt visar, vad den kan göra experimentellt, vad användandet av nu- och framtida IT tycks innebära och de moraliska val vi står inför, dels i experimenten, dels i praktisk IT. Även den internationella dimensionen – ”stoppa världen, jag vill hoppa av” – kommer att belysas. Att förena politiker och forskare – Rifo 50 år 15 kriterierna liksom formerna för kvalitetskontroll Bengt-Arne Vedin: – Det låter som något i forskning blir annorlunda. Flera grupper och i linje med det ”vetenskap + samhälle Modus individer har uppfattningar om kunskapens 2” som författartrion Gibbons, Nowotny och Scott föreslagit i två böcker, kvaliteter, vilket ger ett samden senaste ”Re-hinking mansatt och lerdimensio”Tekniken har Science”: en integration av nellt kvalitetsbegrepp och skapat en livsstil som vetenskap och samhälle, där motsvarande mångfald i kunskapen genereras”in the påverkar miljön och formerna för kvalitetsbedömcontext of application” (ej ning. därmed människorna: Gunnar Bjursell: – I linje alltid detsamma som tilllämpad forskning) och det med Modus 2 ligger att människors begär, inns ökande inslag av ”social akademikerna liksom deras fall av missbruk.” accountability och relexivity” resultat fortsätter ut i sami lera dimensioner, detta i hället, jämför Vetenskapsmotsats till traditionens Modus 1 som särskiljer festivalen!, som i sin tur påverkar forskningen dem och ser vetenskapen som akademiskt inåt– och politiken – medan politikerna påverkar, blickande, disciplinär, homogen och hierarkisk. förstås, både samhälle och forskning. Tekniken Både Hans Landberg, i en meningsväxling i har skapat en livsstil som påverkar miljön och Tvärsnitt, och Lars Strannegård i nuvarande därmed människorna: människors begär, fall av Rifo-styrelse har varit inne på detta. Kvalitetsmissbruk. Med forskare från många områden, Gunnar Bjursell är professor i molekylärbiologi vid Göteborgs Universitet. Efter en lång karriär inom genteknik i USA och Storbritannien, där det senare landet tidigare än andra tillät kloning som han arbetade med, värvades han tillbaka till Sverige som en av få nu kvarvarande fullmaktsprofessorer. Eftersom Rifo tidigt 16 Att förena politiker och forskare – Rifo 50 år intresserade sig för genteknik och Gunnar Bjursell dessutom i mitten av 1990-talet startade Vetenskapsfestivalen i Göteborg, en aktiv ansats till forskningsinformation, rörde han sig i Rifos periferi fram till en introduktion på allvar när Majléne Westerlund Panke bjöd in honom att tala inför Rifo i Ransäter under Erlander-dagarna. Där var temat erfarenheter just från Vetenskapsfestivalen som för övrigt är sprungen ur samverkan mellan Centrum för bioteknik och Göteborgs enda fria teaterscen i slutet av 1980-talet. Rifo ger resultat: ”Rifo-motionerna” Rifo som sådant tar oiciellt aldrig ställning men däremot fungerar organisationen som ett forum för diskussion och enskilda ställningstaganden. Så var det i så hög grad för två stora motioner 1965 att de ick namn efter Rifo, underskrivna som de var av bl a de fyra riksdagsledamöterna i Rifos styrelse och formulerade mot bakgrund av diskussioner i Rifo, inte minst i styrelsen. I skrivarbetet hade man stöd av Rifo-aktive Tore Browaldh och därmed Handelsbankens sekretariat, främst Åke Wennman. Skrivstöd kunde behövas då den ena motionen var den dittills mest omfattande som någonsin förekommit. Den ena (AK 836/1965) handlade om forskningspolitik, forskningsberedningen och samarbetet mellan departementen när det gällde forskning, den andra (AK 846/1965) om en utredning om forskningsstatistik, forskningsrådens samarbetsdelegations framtid, de statliga medlen till forskningsråden samt regler för dessas fördelning och så vårt lands deltagande i internationellt forskningssamarbete samt det eventuella inrättandet av ett organ för detta (puh!). Statsminister Tage Erlander engagerade sig hårt i andrakammardebatten och försvarade förstås regeringens proposition mot motionen. Det smått sensationella inträffade att motionen segrade i omröstningen och regeringen var nedröstad. Behandlingen i första kammaren var normalt inte så viktig men för att motionen skulle gå igenom måste även denna kammare rösta för. Och här var det Olof Palme som förde ordet – och han lyckades se till att motionen röstades ner. Nya motioner kom även 1966; redan Audiologiska laboratoriet tillkom motionsvägen. Att förena politiker och forskare – Rifo 50 år 17 den transdisciplinaritet som de tre författarna det då principerna för forskningsinansiering? talar om – att skilja från tvär- och mångvetenIdag leder systemet till tystnad: man biter inte skap – kan kunskap genereras och debatt föras den hand som föder en. Belöningssystemen är på en högre nivå. När man talar med politiker boven i dramat. Ett kollegialt system fungerar ute i landet blir det en helt annan inte, så lägg ner fakulteterna, diskussion, ofta mycket öppnare, ”Vi behöver nu överväg tjänstestrukturerna! mer nyiken. Om forskarna måste Yvonne Andersson: – Vi och framöver ett behöver ta till sig ett nytt förhållningssätt mer av utåtriktad verkså gäller det samtidigt att också samhet, ut i Europa, ut i samhälFramtidsråd.” påverka den politiska ilosoin. let på ett nytt sätt. Via debattVad säger forskningen som ger bränsle till ett artiklar kanske. Vi har, med den nuvarande förhållningssätt visavi individens frihet och regeringen, ett Globaliseringsråd; Tage Erlander ansvar? Statens ansvar gentemot den implicita inrättade Forskningsberedningen. Vi behöver och explicita indoktrineringsfunktion som stanu och framöver ett Framtidsråd, som säkrar ten står för? Ska staten kunna vara omoralisk? statusen på de viktiga forskningsfrågorna i den Hur kan vi få upp frågor om resiliens, tålighet, politiska organisationen. Och som säkrar lexipå den politiska dagordningen? Om kunskapsbiliteten i beslutsfattandet i ett samhälle som generering är viktig och står mitt i en process förändras snabbt. integrerad i samhälle och politik, hur påverkar Gösta Lagermalm har sin tekn lic från Chalmers och är ursprungligen forskare kring polymerer, biofysik och biokemi, även grundare av Chalmersteknologernas tidning Tofsen. Han var under sex år (1961–67) Rifos sekreterare. Vid tiden för Rifos bildande tjänade han som huvudsekreterare i Tekniska Forskningsrådet (TFR), genom de ”forskningsresor” Rådet på 1950- 18 Att förena politiker och forskare – Rifo 50 år talet arrangerade för riksdagsledamöter en fundamental källa till Rifos tillkomst. Just vid Rifos start var han utlånad för att arbeta vid OECDs föregångare OEECs sekretariat. När Styrelsen för Teknisk Utveckling skapades var TFR ett av lera organ som kom att ingå där och Gösta Lagermalm blev det nya verkets planeringschef. Han har författat lera böcker om teknikens påverkan på samhällsutvecklingen, dessutom om bl a vårdfrågor. Hans inlägg här bygger i stor utsträckning på ett bokmanus om framväxten av (eller bristen på) en teknikens forskningspolitik. Udda episoder 1 Gösta Lagermalm: – I mitten av 1960-talet gjordes en utredning om forskningsråden och deras organisation, med fokus på råden under Utbildningsdepartementet. Ett av förslagen som sedan kom i proposition var att begränsa ledamöternas mandattider – i samtliga forskningsråd. När Gösta Lagermalm som huvudsekreterare drog den tänkta nya bestämmelsen i TFR nickade alla instämmande: det verkade väl rimligt. – Men det innebär, ick han betona, att ni alla inom kort kommer att bytas ut. Och ni sitter var och en som ordförande i ett eller lera av våra projekt! – Hur undvika en ohållbar situation, en katastrof? Kontakterna var täta och hjärtliga mellan Rifos ordförande Elisabet Sjövall och dess sekreterare Gösta Lagermalm och den senare anförtrodde Sjövall problemet. Tiden var så knapp Rifo ger resultat: Audiologiska laboratoriet Gösta Lagermalm: – Inom bullerforskning och hörselhjälpmedel låg Sverige i början av 1960-talet väl framme, inte genom stora satsningar men väl genom ovanligt dugliga och engagerade forskare. Nej, resurserna var faktiskt orimligt små. Frågan belystes genom studiebesök och möten i Rifo och resultatet blev en fyrpartimotion om tillskapande att riksdagsbehandlingen redan var i full gång och en sömnig majoritet kunde förväntas rösta igenom utredningens förslag. Debatten drog dock ut på tiden och statsrådet och chefen för Handelsdepartementet Gunnar Lange under vilken just TFR lydde såg mer och mer bekymrad ut. Han behövde nämligen gå på toaletten. I ett lämpligt ögonblick skyndade han dit utan att märka att han fått sällskap ut ur kammaren av Elisabet Sjövall. När han lättad kom ut från toaletten väntade hon på honom, hejdade honom och framförde TFR-argumenten. Väl åter i kammaren begärde han ordet och äntrade talarstolen där han sakligt förkunnade att inte alla förslag var tillämpbara annat än inom Utbildningsdepartementets domvärjo utan ”hans” TFR måste undantas. – Utan Rifo-kontakterna ingen kreativ blixträddning, är Gösta Lagermalms relektion. av en ny enhet, Audiologiska laboratoriet. Utskottsbehandlingen blev mycket välvillig och laboratoriet kom till 1963, originellt nog knutet till Karolinska Institutet men geograiskt placerat vid Kungl. Tekniska Högskolan. Ett ovanligt arrangemang liksom det är ovanligt att en motion får detta utfall; ovanligt dessutom chefskapet där det inget gjorde att innehavaren saknade en detaljmerit då han besatt stor nationell och internationell kompetens. Att förena politiker och forskare – Rifo 50 år 19 Nya arbetsformer? Några idéer om nya verksamhetsformer för framtiden, utöver klassiska möten? Gösta Lagermalm: – En nygammal idé: återuppliva de rejäla studieresorna över lera dagar! Rune Rydén: – Vi ick dra ner på dem av ekonomiska skäl... Men studieresorna gav mer än utskottsresor. Yvonne Andersson: – Det handlar om tid och ekonomi och hur och vart man ska åka. Styrelsens resor har alltid varit givande, de personliga kontakterna, möjligheterna till djupare och friare resonemang. Gösta Lagermalm: – En gång per fyraårsperiod borde det innas tid, ork och medel för en nordisk resa: en med nordiska riksdagsledamöter och forskare. Det skulle ge många mervärden. Majléne Westerlund Panke: – Det stämmer i vart fall att vi har mycket att lära av varandra redan i Norden. Finland har en helt annan kultur, utan blockgränser, med ständiga koalitioner av skiftande slag. Det påverkar också arbetet i Claes Ramel är professor emeritus i toxikologisk genetik vid Stockholms Universitet, ledamot av KVA, Kungl. Fysiograiska Sällskapet och Finska Vetenskapsakademien. Han har varit ordförande för KVAs 20 Att förena politiker och forskare – Rifo 50 år ”deras” Rifo, Tutkas (Tutkijoiden ja kansanedustajien Seura). Yvonne Andersson: – Deras framtidsutskott, ett initiativ från Tutkas, är något att lära av. Som jag sa, mer av kontakter i vårt eget land: utanför Stockholm och ute i Europa. Majléne Westerlund Panke: – Hur arbetar deras framtidsutskott med känselspröt mot framtiden? Olle Göransson: – Elisabet Sjövall drev detta med utländska kontakter. När Rifo fyllde tio hade Europarådets kommitté för vetenskap och teknik bjudits in att hålla möte och göra studiebesök i Stockholm. Rifo uppehöll regelmässigt kontakter med Europarådet. Gunnar Bjursell: – Klubben Rifo talar såklart engelska. Vi ska även utnyttja vårt internationella kontaktnät för att ta hit eller utnyttja forskare från andra länder. Varför inte bjuda in sådana som kan stå för kontroversiella infallsvinklar, en Freeman Dyson, en Bjørn Lomborg om klimatförändringar – och bästa sättet att få mest ut av begränsade resurser? miljökommitté i ett decennium och utgivare av Ambio där han fortfarande ingår i redaktionen. Den första kontakten med Rifo var när Stafan Burenstam Linder engagerade honom för att tala om kvicksilverproblemen – kvicksilver i miljön innebär också en veritabel mötesplats mellan olika vetenskapsfält. Han har varit styrelseledamot i Rifo under ungefär halva Rifos existens, länge vice ordförande. 1965 års hemställan om Rifo-förstärkning Diskussioner i Rifo-styrelsen samt framförallt mellan ordföranden Elisabet Sjövall och Handelsbankens Tore Browaldh ledde till att den senare från Handelsbankens sekretariat ställde pol mag Åke Wennman till förfogande för att som sekreterare förbereda den motion som de fyra ordinarie riksdagsledamöterna i Rifos styrelse lade fram inför vårriksdagen 1965. Man ville ge bättre och snabbare information och därför bl a kunna anlita konsulter, för Rifo som sådant och för enskilda riksdagsledamöter. Man ville kunna ”köpa in” föreläsare och föredragshållare från en bredare krets, inklusive från utlandet. Hearings var en krävande form av möten som man ville pröva. Man ville i större utsträckning kunna framställa och distribuera informationsmaterial och då löpande och regelbundet. En idé var att det kommande Rifo-Nytt skulle samproduceras med Europarådet. Man ville utöka reguljär studiereseverksamheten och göra den mer reguljär och man tänkte sig att starta lokalföreningar runt om i landet. Man ville få en kvaliicerad sekreterare speciikt för Rifo, med resurser för lokaler, skrivhjälp och distribution. Det fanns ett förslag om att initiera ett forskningsprojekt om parlamentarikernas relation till forskningen och för detta sökte man få anslag från Riksbankens Jubileumsfond (som sade nej). Rifos budget var på 3500:- och nu beräknade man ambitionerna till 85 000:-; riksdagen beviljade slutligen 10 000:- för 1965/66 samt rätt att nyttja riksdagens upplysningstjänst och även dess ekonomibyrå för utskrifter och stencilering. – Rifo-Nytt blev det mest synliga resultatet av hemställan. Udda episoder 2 fattare att han aldrig ville sluta, aldrig ville gå. Hans hustru försökte förgäves dra iväg med honom. Till slut blev hon arg och tog den väntande limousinen tillbaka till Grand Hotel. Själv traskade han upprymt dit en god stund senare. Majléne Westerlund Panke: – Vi låter namnet vara anonymt men det var en Nobelpristagare i fysik. Han var så entusiastisk över att få diskutera med politiska besluts- Att förena politiker och forskare – Rifo 50 år 21 Yvonne Andersson: – Rifo-styrelsen prövade tillsammans med EPTA, European Parliamentary Technology Assessment, om Rifo borde bli medlem där. Inriktningen på våra aktiviteter stämmer dock inte med ett sådant medlemskap; vi gör inga omfattande studier själva. Rifo är i stället associerat till EPTA. Gunnar Bjursell: – Vi behöver grubbla på hur möten läggs upp, gå från passiv kunskapsöverföring till problematisering. Från praktisk ilosoi bär jag med mig jakten på intentionsdjup: hur många gånger kan man ställa frågan ”varför”? Rump-Nisse-frågor alltså: varför gör di på dette viset? Majléne Westerlund Panke: Rent praktiskt Bengt-Arne Vedin är professor emeritus i innovationsteknik. Han mötte först Rifo som redaktör för tidskriften Ny Teknik i slutet av 1960-talet men på allvar först som IVA-anställd och föredragshållare (”5 minuter prick”) vid IVAs julbord för Riksdagen. När han lämnat IVA blev han engagerad som redaktör för Rifo-Nytt 1975–1981, under den period då han disputerade. När han valdes in i Rifostyrelsen 1988 (han satt där till 2003) hade han hunnit bli professor. Som redaktör för denna skrift blir det hans sjuttionde bok. 22 Att förena politiker och forskare – Rifo 50 år tror jag morgonmöten har största chansen. Vidare tror jag vi kunde bygga på KVAs mentormodell där de kopplar samman riksdagsledamöter och forskare. Rifo behöver bli mer levande, bli en del av varje riksdagsledamots vardag, ta emot och reagera på spontana signaler dvs bli mer interaktivt. Gunnar Bjursell: – Tekniken kulle kunna utnyttjas för mer spridda aktiviteter. Rune Rydén: – Rifo borde kunna ha en levande, ständigt uppdaterad webbsida med vetenskapligt material. Stora mängder sådant, av hög kvalitet, inns på sajter som TED (Technology, Entertainment, Design), hos högskolor som MIT och naturligtvis Youtube. Precis som andra gör det kunde Rifo arrangera motsvarigheter till ”TED events” dvs diskussioner kring presentationer av världsklass åtkomliga på detta sätt. Det inns PowerPoint-presentationer på SlideShare. Ett arbete för Rifo-sekretariatet vore att ge korta introduktioner till materialet så att den nyikne politikern – och forskaren! – kan bedöma om det är värt att ta del av ett inlägg. Fast hela styrelsen, och gärna hela Rifo, kunde engageras i att tipsa om intressant material. Och kanske varna för sådant som verkar lockande men är vilseledande. Bengt-Arne Vedin: – Rune är inne på ett framtida cyber-Rifo. Vad sägs om att pröva: • Chat-möten mellan politiker och forskare: presentation via video plus eventuellt skrivet för-PM, varefter deltagarna i realtid skriver in kommentarer och frågor. Ingen behöver resa men med nackdelen att direktkontakten förloras och att skillnader i tangentbordsfärdighet eventuellt kan vara ett problem. Mer Udda episoder 3 Bengt-Arne Vedin: – Det bör ha varit på IVAs riksdagsmottagning i december 1972. Bland alla de korta spännande presentationerna på två till sju minuter som framfördes för riksdagsledamöterna gällde en något föga tillämpbart men fantasieggande: en ny typ av substans i rymden, en joniserad kol-väte-förening, där joniseringen, den elektriska laddningen var knutpunkten. När den kvinnliga presentatören K berättade om upptäckten av substansen började de församlade riksdags- ledamöterna skratta och för varje omnämnande av substansen blev skrattsalvorna allt våldsammare, K allt rödare och ilsknare. Hon förstod ingenting men vad hon talade om var CH-radikaler som svävade i rymden och som man nu hade upptäckt. Långt fram satt bland alla andra också gapskrattande C H Hermansson, partiledare för Vänsterpartiet kommunisterna. Först i efterhand kunde K informeras och tröstas. Den efterföljande presentatören hade en otacksam uppgift när det gällde att fånga uppmärksamheten... Att förena politiker och forskare – Rifo 50 år 23 • • • • 24 komplicerade är videomöten där samtliga deltagare syn på skärmen i var sin ruta. Programvara för att hantera t ex fördelning av ordet inns. Samarbetsprojekt, arbetsgrupper via gemensam ”skrivtavla” hos t ex Zoho, Google eller Adobe (det inns ännu ler), där envar bygger vidare på eller utvidgar det som tidigare skrivits. Precis som i vanliga arbetsgrupper fungerar det nog bäst med en sekreterare (som kan variera över tiden) som driver på; en startpunkt fordras givetvis. Det går att arrangera så att gruppmedlemmarna får ebrev när något nytt hänt. Elektronisk anslagstavla för kort information och idéer från medlemmar till medlemmar – och till Rifo, en ”förslagslåda”. För att undvika överinformation kan det behövas en redaktör, alternativt begränsad längd på meddelandena, som då kan vara sammanfattningar och aptitretare där bara den som är intresserad behöver ta del av ett mer omfattande material. Eller slutna diskussionsgrupper kring olika teman, plus en övergripande för hela Rifo, t ex via Ning, en spridd tjänst. Rifos Råd, personer som förklarat sig intresserade av att bidra med förslag till teman en bra bit bortom dagsdebatten att ta upp i Rifo. Rådsmedlemmarna får stå kvar som sådana så länge de bidrar aktivt vilket kan ske t ex via en elektronisk anslagstavla som den just beskrivna. Internationellt samarbete med organisationer som har intressen liknande Rifos dvs av att inna viktiga framtidsteman, ännu inte lätta att tydligt utskilja. Tutkas och Parlia- Att förena politiker och forskare – Rifo 50 år Rifo ger resultat: Vetenskap & Allmänhet mentary & Scientiic Committeee är uppenbara partners vartill inns mängder av framtidsorganisationer som World Future Society eller nätverk som he Foresight Network. EU måste ha samma ambitioner, fast liksom OECD kanske de är alltför ”mainstream”. • Att, efter anmälan om intresse, följa verkliga forskningsprojekt via korta e-meddelanden, bloggar, webbsidor eller glimtar registrerade i video, eventuellt i någon form av virtuell verklighet. • Vetenskaplig ”skärmutställning” på webben, eventuellt tillsammans med Vetenskap & Allmänhet? Virtuella studiebesök? Yvonne Andersson: – Fantasin har inga gränser, men jag kan konstatera att redan vanliga studiebesök är attraktiva! Vetenskap & Allmänhet, VA, som startades i januari 2002, tillkom via ett förarbete inom Rifo, med ekonomiskt stöd från Riksbankens Jubileumsfond. Rifo-styrelsen hade att brottas med frågan om en ideell förening kunde ta på sig ett så betydande ekonomiskt ansvar som det handlade om men fann konstruktiva lösningar. Från VAs presentation av sig själv: ”VA är en ideell förening som vill främja dialog och öppenhet mellan forskare och allmänhet – särskilt unga. Grundtanken är att dialogen bör utgå från folks frågor, intressen och oro, snarare än från vad forskarna själva vill föra ut.” Spinoff från Rifo: Teknik för åldringar Medan Elisabet Sjövall ännu var Rifo-ordförande gav planeringschefen på Styrelsen för Teknisk Utveckling Gösta Lagermalm henne uppdraget att leda en utredning som resulterade i rapporten ”Teknik för åldringar” 1975. Där belystes hur redan enkelt konstruktionsarbete för att inte tala om mer avancerad FoU Föreningen arbetar inom tre fält: • Bygger upp kunskap om gränsytan mellan allmänhet och vetenskap genom opinionsundersökningar och studier. VA undersöker vad allmänheten, ungdomar och särskilda grupper (t ex lärare, journalister och politiker) anser om forskning och hur forskare ser på dialog med allmänheten. • Arrangerar samtal mellan forskare och allmänhet. VA både katalyserar och provar i egen regi okonventionella former, arenor och teman. • Förmedlar erfarenheter av samtalsmetoder och sprider kunskaper från studierna. VA har nu mer än 60 medlemsorganisationer såsom myndigheter, högskolor, företag, folkbildningsorganisationer och forskningsinansiärer. Dessutom inns individuella medlemmar. kunde leda till konstruktioner, produkter och instrument som väsentligt skulle underlätta äldres vardag och arbete samt även göra det lättare för dem att bo kvar hemma. En idé var också att skapa stimulans till näringslivet att utveckla sådan teknik. Tyvärr sattes aldrig utredningens förslag i verket, inte då i vart fall. I samband med att Sjövall avtackades som Rifo-ordförande tackade hon själv Lagermalm för utredningsuppdraget. Att förena politiker och forskare – Rifo 50 år 25 efekter av olikheter mellan människor, grupper, kulturer, samhällen demonstreras så ofta innebär tystnad och blindhet bara att myter och Idéer om större temata värda nu- och framtida fördomar i stället får regera och inte det som uppmärksamhet? vetenskapen faktiskt lagt fast. Men den har förstås ännu inte lagt fast allt! Inte mindre viktiga Claes Ramel: – RNA-interferens! Det kommer är gränserna för vad vi vet, en utgångspunkt dels att bli mycket stort! Det innebär att dubbelför att söka ny kunskap, dels strängat RNA kan tysta en gen så att den inte uttrycks, ”Vad säger forskningen för att söka fastlägga gränserna för vad vi över huvud ett slags immunförsvar för om djupt mänskliga taget kan veta. genomet och en väg till att manipulera cellers egenskafrågor som avvägningar En annan framtida, och förstås redan nutida, forskper, minska mängden av ett mellan lagstiftning och ningsfront med uppenbar visst protein. Man hoppas på breda tillämpningar, från frihet? Det är ett ansvar relevans är hjärnan, hur den fungerar, hur dess funktioner växtförädling till medicinskt att lagstifta.” kan påverkas, vad medvebruk i kampen mot t ex HIV tande egentligen är. Resioch hepatit. Belönades med liens är ett ytterligare problemkomplex som jag Nobel-priset i medicin 2006. Vidare feromoner, redan nämnt. dessa doftämnen, ja doft och doft, de är ju luktYvonne Andersson: – Energifrågan tycks fria, som påverkar oss människor, inte bara djur, vara en av de där eviga frågorna och det inns på mer eller mindre, eller på helt fördolda, sätt. alltid något nytt vid fronten på ett område där Majléne Westerlund Panke: – Vad säger de stora systemen har 50-åriga omställningstiforskningen om djupt mänskliga frågor som der. Den har för övrigt med resiliens att göra. avvägningar mellan lagstiftning och frihet? Gunnar Bjursell: – Forskarvärldens vardag, Det är ett ansvar att lagstifta och det enda som organisation och förutsättningar, nationellt och brukar diskuteras är nya lagars kostnader. FRAinternationellt. Integration, religion, våldet i diskussionen pekar på nya frågor om vad ny samhället är nog teman vi kommer att behöva teknik ställer för krav på etiska gränser. Vilka leva med ett slag. kostnader, vilka ingrepp i friheten är tillåtna när Yvonne Andersson: – ”Utvärdering” av en nation vill hävda sin rätt att försvara sitt terforskningspolitik: vad får ett forskningspolitiskt ritorium? beslut för konsekvenser för den fortsatta forskGunnar Bjursell: – Likhet eller snarare olikningen? het! Ett tema som ofta ses som politiskt inkorHans Landberg: – En debatt om vetenskaprekt men det är att blunda för verkligheten, som liga skolbildningars betydelse och problem, alltid sparkar. Eftersom kunskap både inns och Framtidens teman – och dåtidens 26 Att förena politiker och forskare – Rifo 50 år Udda episoder 4 Olle Göransson: – Läsaren får avgöra om den här episoden gör sig lika bra i tryck som när den framfördes av ett profs, vice talmannen Karl-Erik Eriksson som fått i uppgift att på IVA-mottagningen tacka för maten. Han började med att knyta an till alla exempel lyssnarna fått på att forskning och utveckling går snabbt framåt. Han skulle bara komma med ett exempel till. Alla hade säkert fascinerats av att man lyckats operera in nytt hjärta på patienter som annars inte skulle ha klarat sig. Men det senaste är att det även går att genomföra hjärnbyte! Och läkarna har till och med olika pris för olika hjärnor. – Vad får jag för mina pengar, undrade en patient och hans läkare svarade: – Här har jag en hjärna från en statstjänsteman, den kostar 45 000 kr, men vill ni ha något inare så har vi en civilingenjörs, 70 000 kr. Och här, här har vi en raritet för hela 125 000. Den har tillhört en riksdagsman! – Oj, är den så mycket klokare alltså? – Nej men den är så föga begagnad! Att förena politiker och forskare – Rifo 50 år 27 kanske en satsning på en diskussion om hur resurser fördelas och används i stället för det ständiga ”mer, mer”? En diskussion mellan företrädare för olika synsätt inom forskningssystemet inför en icke partipolitiskt uppdelad riksdagspublik skulle nog få vetenskapssamhället att intressera sig för Rifo! Majléne Westerlund Panke: – Klimatfrågan är snudd på evig. Rifos arbete löper en röd tråd fram till en konferens där u-landsfrågorna ick bred belysning och där jag satt ordförande i en arbetsgrupp som föreslog en årlig satsning om 50 Mkr för ulandsinriktad forskning. Till slut skapades också ett organ för sådan forskning, SAREC. Hans Landberg: – Under den tid jag haft anledning överblicka, Rifos första trettio år, har två grundtyper av frågor varit återkommande, forskningspolitiska sådana dvs kring forskningBärande teman under en viss period, med Ditt ens organisation, inriktning och resursbehov, perspektiv? och forskningsinformation, forskningens skapande av kunGösta Lagermalm: – Rifo arbe”Sveriges skap av betydelse för politiska tade med u-landsforskningen forskningspolitik är ställningstaganden. Forskningsinnan någon sådan fanns och politiska diskussioner var särinnan ens begreppen i-land och att ingen ha.” skilt frekventa när Forskningsu-land existerade. Jag tog upp beredningen kom till 1963 och frågan under en av de tidiga åren därefter. Har Sverige en forskningspolitik? Rifo-resorna (och Gösta Lagermalm höll ett Rifoundrade Rifo 1965 och svaret kom från statråföredrag i ämnet i slutet av 1960). Resultat syntes det Sven Moberg senare: ”Sveriges forskningstidigt i lera motioner men förståelsen för våra politik är att ingen ha.” förslag var minst sagt bristfällig i de biståndsEnergifrågor var tidigt mycket aktuella organ som så småningom bildades. Utöver Rifo – och återkommande. Likaså miljö-, dator- och var IVA och TFR engagerade och förslagen försvarsforskning. Frågor kring kost, hälsa och väckte intresse på de lesta håll. Med undantag alkohol uppmärksammades också tidigt och har för i biståndsorganet – varken ansvarigt statsråd hunnit med lera generationer. Om Rifo först eller organets chef var det minsta intresserade. byggdes kring naturvetenskap och teknik så var Elisabet Sjövall och jag deltog i en stor FNdet i en tid av optimism. En bit in på 1970-talet konferens i Genève kring frågan om teknisk och framförallt på 1980-talet skedde ett häftigt hjälp till u-länder. Där fanns även svensk radio uppvaknande till insikten om tekniksamhällets och press. Flera av journalisterna blev starkt alla problematiska sidor. Djupare inns här fråintresserade av att svenska och andra forskare i gor om forskningens tidsbundenhet eller könsi-världen skulle kunna utveckla kunskap efter bundna perspektiv, forskningsetik och forskafrån u-länderna formulerade krav. Men till sin rens personliga ansvar för forskningens resultat förtvivlan lyckades de inte övertyga hemmare– allt åtminstone skymtar i Rifos verksamhet. daktionerna om att detta var ”nyhetsvärt”. Från 28 Att förena politiker och forskare – Rifo 50 år Spekulativa Rifo 2 Nyss gick en dallring genom Internet. Var det första gången man tydligt såg World Wide Web uppvisa emergenta egenskaper? Emergenta är sådana egenskaper som inte låter sig förklaras genom reduktionism, genom att man granskar hur enskilda komponenter i ett system relaterar till varandra. Det är egenskaper på en ny nivå. Det har länge spekulerats om att Internet vid någon tidpunkt skulle nå en sådan grad av kom- plexitet att oväntade emergenta egenskaper skulle uppträda. Skulle de vara positiva eller negativa eller varken det ena eller det andra, eller både och, beroende på hur man kunde utnyttja dem? Nästa forskarfrukost i Rifo onsdag 24 juli ägnas frågan, dels genom en beskrivning av vad den omtalade Internet-dallringen faktiskt var och innebar, dels en beskrivning med exempel av när och hur emergens kan uppträda. Det inns visst intresse för att skapa en virtuell arbetsgrupp kring frågeställningen. Att förena politiker och forskare – Rifo 50 år 29 Olle Göransson: – Vårt kriterium var ju att frågor. Framtiden får utvisa om det är en tillhelst ta upp politiskt potentiellt kritiska frågor fälligt. Produkten hösten 2008 heter ju Forsktidigt och det var då sådant som kärnkraft, nytt nings- och Innovationsproposition. egenutvecklat stridslygplan eller köpa utomlands, utbildningsväsendet och strävandena att Vad har Rifos missat? höja utbildningsgraden. Vi var mycket tidigt ute med frågor om AIDS och HIV och det var till Finns det områden som Rifo missat? stor del Bertil Åbergs förtjänst. Rune Rydén: – Klimatfrågan var ett ständigt Hans Landberg: – Med några undantag så tema, AIDS var ett annat tema vi ärvde och präglades programmet de första trettio åren av ick anledning att hålla liv i. I och nyttoaspekter. Humaniora hade med att forskningspolitiken blivit föga plats, samhällsvetenskap ”Man får just politik, ett etablerat område, mer. aldrig några kanske som ett resultat av Rifo, Rune Rydén: – Det stämmer så blev det mindre diskussion om uppvaktningar för min ordförandetid att det detta. I stället då tidiga presenvar föga av humaniora. från lobbyister tyvärr tationer av det som var en nyhet, Olle Göransson: – Vi vann den leråriga Forskningsproposiför humaniora.” ingen större anklang hos rikstionen. dagsledamöterna för humaniora. Majléne Westerlund Panke: – Ett problemNaturvetenskap och teknik var det som upplevområde vi ägnade oss mycket åt eftersom det des som mest relevant. Tillämpning, konsekvenlåg så i tiden och innehöll en härva av samband ser var nyckeln och där var IVA en direktare var och är väl fortfarande gentekniken. Det källa än KVA. gällde sådant som stamcellsproblematik eller Majléne Westerlund Panke: – Visserligen är genmodiiering. Vi var också tidigt ute när det det så att man aldrig får några uppvaktningar gällde klimatförändring och där lyckades vi få från lobbyister för humaniora. Men vi hade med företrädare för kontrasterande bedömunder min ordförandetid en hel serie om språk ningar. – språk som kommunikationsmedel, retorik, Claes Ramel: – Gentekniken, ja, samarbete särskilt intressant för politiker, och barns språkmed gentekniknämnden, med KVA och IVA. utveckling. I samband med EU-valet hade vi ett Yvonne Andersson: – Många högaktuella program om när Sverige gick in i Europa förra frågor har uppmärksammats i Rifos arbete, typ gången, när ”vi” anslöt oss till katolska kyrkan. rymdforskningen, det senaste inom cancerforskGunnar Bjursell: – Det inns en slagsida, ningen liksom forskningsområdet ”Kultur och på forskarsidan och sedan i programmet, mot Hälsa”. Dessutom har de senaste åren inneburit teknik, naturvetenskap och medicin. Men även något av en comeback för forskningspolitiska kultur är en hårdvara! I ett hållbart samhälle 30 Att förena politiker och forskare – Rifo 50 år Från vänster Olle Göransson, Majléne Westerlund Panke och Rune Rydén Udda episoder 5 Rune Rydén: – Kjell-Olof Feldt hade som nybliven forskningsminister fått uppgiften att inför Rifo avtäcka den nya forskningspropositionen som han själv inte hunnit vara särskilt mycket inblandad i. I publiken fanns bland andra generaldirektören Birgit Ern- gren, vars verk Styrelsen för Teknisk Utveckling skulle få sina medel reducerade. Under den efterföljande måltiden satte hon sig bredvid Feldt som verkligen ick sina iskar varma. Jag ick ta med honom på en tröst-öl efteråt för att han skulle komma över chockbehandlingen. Spekulativa Rifo 3 Saharapesten blev ett nytt skrämskott precis som en gång fågelinluensan. Vad lärde vi oss om hur vi kan hantera en pandemi i en tid av snabba lygtransporter och öppna gränser? Krisberedskapsmyndigheten, Socialstyrelsen och Karolinska Institutet kommer att, på Rifos hearing 31 april 2020, bidra med scenarier och expertkommentarer. Att förena politiker och forskare – Rifo 50 år 31 32 Att förena politiker och forskare – Rifo 50 år Rifo-Nytt Rifo-Nytt startade 1965 och insomnade oannonserat efter 125 nummer 1993. Några av numren var dubbelnummer men redan mellan nr 1 och 2 kom ett extranummer, ägnat ”atomkraft” och den högaktuella ”svenska linjen”, reaktorer för natururan. Numret bestod av en handfull utlåtanden in extenso. Till oiciella nr 2 fanns som bilaga atomenergiutredningens direktiv. Här fanns också en bild av svensk forskning sedd med amerikanska ögon, en reseberättelse från en USA-forskare på studieresa i Sverige. Nästa extranummer kom 1970; det beskrev Rifos arbetsgrupper våren detta år som ägnades kost och hälsa (tretton riksdagsledamöter anmälda); datorer och integritet (tretton); biologisk forskning tillämpad (sju); Östersjöns restaurering (tretton); abortfrågan; och samspelet TV-samhälle (de två sista inte konstituerade när numret gjordes). Ännu ett specialnummer 1974, ordinarie nr 30, handlade om hur djuren hittar hem, baserat på ett Rifo-möte. Till det yttre var det en oansenlig publikation, i början ytterst anonym. Varken ansvarig utgivare eller redaktör angavs. På nr 6 och 7 fanns en adress c/o byråsekreterare Lena Axelsson-Westlund, Riksdagens upplysningstjänst, sedan blev det tomt igen. Först med nr 16 angavs lic Elisabet Sjövall i egenskap av Rifo-ordförande som ansvarig utgivare. Efter hand – från nr 19, februari 1971 – gavs faktiskt även redaktörens eller redaktörernas namn, och senare stod i huvudet minst tre namn, ordförande, sekreterare och redaktör eller redaktörer. Riksdagsbiblioteket är det enda bibliotek med komplett Rifo-Nytt så tydligen tänkte ingen på pliktexemplar. Typograiskt växlade nyhetsbladet – fram och åter – mellan en- och tvåspalt liksom tryck på ena eller t med mindre ohälsa blir kultur och humanistiska Rune Rydén: – Och Hans L Zetterberg, i frågor centrala. Så det måste vi se mer av. hans roll som sociolog, ville man inte lyssna till. Yvonne Andersson: – Ett viktigt exempel Vi övervägde att program om ufologi och det här är FRA-frågan, ja inte själva lagstiftningsgick bra så länge det var forskare från Försvarets texten, men väl de bakomliggande företeelserna Forskningsanstalt som talade. Men sedan blev eller problemen. Där skulle vi idealt sett ha legat jag nedringd av, ja, entusiaster. långt före och skapat en kunskapsbas som gett Vid ett Rifo-möte hördes åsikten att politiker väloss i Riksdagen en djupare förståelse och bättre jer de forskningsresultat som passar dem – är det beredskap att möta opinionen. så? Rune Rydén: – Genom att Rifo skall var opolitiskt har vi valt att satsa på framtidsfrågor, Rune Rydén: – Den risken är störst för dem som på sådant som ännu inte hamnat i dagsdebatten. inte har egen forskningserfarenhet, och det är ju Det är en begränsning, är det onekligen en stor majoritet... på sitt sätt en miss? Yvonne Andersson: – Det Det måste finnas en Yvonne Andersson: är rentav farligt med politiker – Jag är glad för att inte frizon där kunskap och som bara väljer den forskning Rifos konstruktion tillom passar en viss uppfattideologi möts utan att ning – man måste också testa låter medverkan till politiskt ”heta” hearings. Det måste följas av heta politiska alla infallsvinklar och förstå innas en frizon där kunskap varför forskningsresultat kan debatter.” och ideologi möts utan att verka motsägande, att det så följas av heta politiska debatatt säga inns något att välja ter. Rifo är en sådan frizon och ska så förbli. bland. Det kräver att man känner till betingelHär måste det alltid innas en balans. serna bakom forskningsresultaten och det kräOlle Göransson: – Vi får inte glömma att ver i sin tur att forskarna är tydliga om dessa. även forskarna i styrelsen ibland slog bakut Bengt-Arne Vedin: – Forskningsresultat är inför vissa teman. Centrum för tvärvetenskap en sak, vilka politiska slutsatser man skall dra och tvärvetenskap över huvud taget sågs det av dessa är en annan. Samma forskningsresultat snett på. kan mycket väl leda till mycket skilda politiska Hans Landberg: – Forskningsberedningens slutsatser beroende t ex på etiska val eller polisekreterare Arne Engström talade om tyvärrvetisk grunduppfattning. tenskap. Yvonne Andersson: – Att föra över forskMajléne Westerlund Panke: – Vi ville göra ett ningsresultat till praktisk politik är inte alldeles inslag om kreationism, scientologi, new age men enkelt och inte om man krävs på svar inom när vi avslöjade rubriken ”Den moderna vidskenågra timmar! Med ler perspektiv går det lättpelsen” ick vi inga forskare som ställde upp! tare att göra avvägningar. Att förena politiker och forskare – Rifo 50 år 33 Vill inte alla veta vad som sker vid fronten? Hur kan man se det tidigare än andra? Olle Göransson: – Det gäller att rekrytera individer med breda kunskaper och inte mindre 34 Att förena politiker och forskare – Rifo 50 år bägge sidor. Huvudet är dock helt konstant, inklusive underrubriken ”Information om forskning och forskningspolitik”. I nr 73 från juni 1982 förkunnas stolt att det är producerat på en ABC80. Datorn har gjort sitt intåg på Rifo! Bilder kom dock aldrig. Totalt har publicerats tre teckningar och ett lödesschema över forskningsmedel. Rifo-Nytts innehåll speglar forskning och forskningspolitik, Rifo självt samt de olika redaktörernas tolkning av uppdraget, deras bakgrund och tillgång till underlag. När Rifo-Nytt lades ner 1993 var det i en annorlunda medievärld mot 1965: dagspress och massmedia bevakade forskning och teknik på ett helt annat sätt, Forskning och Framsteg (start 1966) och lera andra populariserande tidskrifter hade etablerats. En förfrågan bland riksdagsledamöterna visade att de inte hade tid att läsa Rifo-Nytt (också). Ett annat skäl till nedläggningen var resursbrist: redaktörerna hade arbetat med närmast symbolisk ersättning och styrelsen fann ingen ny idealist när den siste drog sig tillbaka. De första åren var numren tunna och innehållet till stor del forskningspolitik och internationell forskningsstatistik. Nr 1 hade en kort notis om en ungersk maskin som skulpterade automatiskt och en desto längre om forskningsinformation via USAs kongressbibliotek, Library of Congress. Nr 4 rapporterade utförligt från OECDs andra ministermöte om forskning och hade en längre artikel av Lars Werkö – hans föredrag inför Rifo – kring frågan om den medicinska forskningen är tillräckligt kliniskt inriktad. I nr 8 från maj 1967 var för ovanlighetens skull Rifo självt ”förstanyhet” såtillvida som att Rifo arrangerat en hearing om en forskningsutredning med deltagande från Riksdag, kanslihus, näringsliv och akademi. Vilka talarna var ick man veta men inte vad de sade. Numret dominerades av en utförlig redovisning av civilt överljudslyg, speciellt efekter av ljudknallar, av Flygtekniska Försöksanstaltens chef Bo Lundberg. Nr 10 kom i maj året därpå och innehöll ett kapitel ur Svante Odéns nyutkomna bok ”Hotet mot miljön, Nederbördens försurning – ett allvarligt miljöhot”. Dessutom bilades ett öppet brev från Rifo-styrelsens forskare, en slags varning föranledd av att Rifos ordförande Elisabet Sjövall inte nominerats som kandidat till Riksdagen. Undertecknarna betonade att det inte gällde personfrågan utan nyttan av att bland riksdagsledamöterna ha forskningserfarna personer. t Inför framtiden – t Majléne Westerlund Panke: – Vi måste att kunna konstatera vad forskarna är överens tydligt hävda, förklara, försvara det faktum att om. Här kan vi göra en stor insats. det inte inns någon Rune Rydén: – När godtycklighet i forsk”Medierna driver på med Rifo tar upp sådant som ningen och dess resultat. ligger vid, ja bortom skräckscenarier, ungefär Det kan saknas kunskap; fronten, som inte hundet kan innas osäker’monstertomaterna slår till’.” nit bli dagspolitik, inns hetsmarginaler – och inga politiska agendor det ingår i den vetenskapliga metoden att ange för att göra några sådana val. under vilka betingelser resultaten kommit fram Gunnar Bjursell: – Tyvärr inns det exempel och vilka felmarginalerna är. på partipolitik baserad på osaklighet. Medierna Yvonne Andersson: – En uppgift för Rifo är driver på med skräckscenarier, ungefär ”monstertomaterna slår till”. Bengt-Arne Vedin: – Jag minns när Bertil Åberg apropå frågor baserade på en bok om framkloning av nya upplagor av Hitler undrade ”inns det något behov, någon marknad”? Gunnar Bjursell: – Politikerna använder ibland forskare som ”vittnen”, som slagträn i debatten, men om så skulle behövas får forskaren ändå inte möjlighet att lägga till rätta och korrigera. Hans Landberg: – Om vi ser det från forskarens sida så ligger det svåra i att forskarna ändå inte får avstå från att gå in i de politiska debatterna inom områden där de har expertis. Det är en fråga om medvetenhet om skyldighetens innebörd och mandatets gränser. Att förena politiker och forskare – Rifo 50 år 35 t t I en notis från 1968 menade västtyske ledd av en notis om missbruk av antibiotika forskningsministern att andelen FoU av som byggde på en artikel i World Medicine. BNP redan två år senare skulle nå 3 procent. Laborator O Swahn på statens veterinärDit är det ännu medicinska anstalt en bit kvar (och konstaterade att ”Koldioxiden kan vara orsak var även vid återSverige garderat sig till stora klimatförändringar väl mot detta. Nr föreningen). Den tekniska klyftan och i global skala.” (dec. 1969) 15, december 1969, den amerikanska hade en notis om utmaningen (den att ”koldioxiden franska termen) förekom litigt efter mitkan vara orsak till stora klimatförändringar i ten av 1960-talet. SSSR skulle bygga en ny global skala”. Redan 1971 konstaterades att forskningsstad vid sidan av Akademgorodok Pluto som planet var i fara, en status som i Sibirien, amerikanerna en experimentstad i Pluto förlorade härom året. 1974 bidrog en Minnesota. medlem, riksdagsledamoten Kerstin Anér, En notis från 1968 talade om att vattenmed en längre notis om en rysk forskares kraftsdammar kan utlösa jordbävningar dvs försök att rekonstruera stenålderns språk. när de fylls med vatten förstås. Nr 12, samma Erik Gyllenswärd hade som redaktör en år, hade ovanligt nog en insändare föransärdeles förmåga att sätta rubriker. Vad sägs breda kontaktfält, sådana med känselspröt in i framtiden. Bertil Åberg var en lysande sådan. Jag har svårt att erbjuda någon bättre metod än att rekrytera den typen av personer. Majléne Westerlund Panke: – Redan genom att se i nya och större helheter får man ett bättre grepp om vad som händer utanför det omedelbart överblickbara. Claes Ramel: – Vore samarbete med Institutet för Framtidsstudier en väg? Majléne Westerlund Panke: – På IVA talar man två till sju minuter, på KVA får de en hel kvart var! Det speglar att man där har en annan tidshorisont. 36 Att förena politiker och forskare – Rifo 50 år Bengt-Arne Vedin: – Förutsägelsemarknader, prediction markets, är en aktuell och intressant metod att spåra nyheter och tendenser. En annan och i viss mån besläktad är ”superstatistik”, att med stor insats av datakraft analysera stora datamängder på jakt efter dolda utvecklingslinjer. Perspektiv på Rifos framtid? Majléne Westerlund Panke: – Vi måste se till att bygga upp en egen kunskapsbas i Riksdagen! Det råder stor obalans mellan resurserna på de båda sidorna Strömmen. Inte minst som sakkunnig i Utbildningsdepartementet har jag Spekulativa Rifo 4 Vad betyder det att man faktiskt funnit Higgs-bosonen? Har forskningen inom fysiken kommit till botten med verkligheten? Vilka är de frågetecken som nu rätas ut när forskarna faktiskt kan mäta på vad engelskspråkiga medier ibland blasfemiskt kallar ”the God particle”? Forskare från tre världsdelar deltar via videolänkar i Rifosammankomsten i Första kammaren den 29 februari 2019. Rifo ger resultat: Pofo När Elisabet Sjövall lämnat Riksdagen ville hon ta med sig de goda erfarenheterna från Rifo och initierade en organisation i Göteborg som arbetade under ett antal år och samlade politiker och forskare, Pofo. Ett likartat initiativ startades i Umeå. Att förena politiker och forskare – Rifo 50 år 37 38 Att förena politiker och forskare – Rifo 50 år Personliga utropstecken Aha-upplevelser? Gösta Lagermalm: – Beslutsgången i Riksdagen överraskade mig som utomstående. Innan regeringen lägger en proposition föregås den gärna av en utredning, kanske på lera år. Remissinstanserna har ganska god tid på sig. Efter dessa har regeringen att skriva proposition ofta nära utredningens förslag. Sedan blir det Riksdagens tur att granska, och eventuellt komma med motförslag, motioner. Den tid som står till förfogande – och här kommer vad som överraskade mig – för att sätta sig in i propositionen, bilda sig en mening samt formulera en motion med ändringar eller kompletteringar är futtiga två veckor. Hans Landberg: – Som sekreterare i forsk- om En noshörning i kylskåpet? Ångbuss högskolor samt mot slutet Tvärsnitt och på väg? Från hösäck till hjärnknutte? Kalla dagspressens vetenskapsjournalistik. kablar leder lättare? Det skall gödas i tid? I januari 1977 kom två nummer och detta Husbocksförsäkring för bilen? Alla från nr år hela sju nummer varav dock två dub22! Gyllenswärd återfanns belnummer (ett daterat 30 på förstasidan sista gången december...). Från nr 46 1977 ”Faran med 1974 och i nr 34 från år 1975, skulle varje nummer inledas gå-onykterhet” med en långnotis; premiäefter ett nummer med bara sekreterare och ordförande ren var en redovisning av en där, uppträdde namnet Bengt-Arne Vedin. solenergistudie i USA, skriven av Lennart Daléus. I numret därpå återgav Rifo-sekreteNästa nummer innehöll fyra notiser kring raren Lars Schaf ett inslag från IVAs årliga tobaksrökning, en följetong i vetenskapsnyöversikt, om metaller som föda. I nr 49 gav heterna och därmed i Rifo-Nytt (tre notiser i han en sammanfattning av resultat från en nr 40, till exempel). Från USA rapporterades studiegrupp inom Rifo om genmanipulation. annars att fel vid datoriserad rösträkning Samma nummer varnade där beror på ”den mänskliga för att pensionsfonderna i faktorn”, ej på tekniken. Nr 39 USA och Kanada inte skulle från 1976 hade hela sex notiräcka till i ett åldrande ser om gener och genteknik. samhälle. Långnotisen i Grovt sett byggde Rifonr 50 handlade om USAs Nytt på 1960-talet på tillforskning enligt statistik gänglig statistik och nyheter och analys medan en av från t ex OECD medan en de många korta notiserna bit in på nästa decennium pekade på faran med gåNew Scientist men även Scionykterhet: några öl på ence News och andra medier puben (undersökningen är blev viktiga källor. Forskning brittisk) ökar risken för att och Framsteg hörde dit och i bli dödad med en faktor slutet av 1970-talet blev först jorton. Långnotisen i nr 51 ”IVA” och senare ”STATT” var med fyra sidor knappast dvs Sveriges Tekniska Attaen notis, den handlade om kreativitet, tema chéer en viktig källa – ibland förmedlande för en Rifo-arbetsgrupp redan ett decennium tidskriftsmaterial. Under de sista tio åren var tidigare. Nr 56 berättade om ett texanskt basen mer och mer underlag från svenska t t upplevt hur Kanslihuset sitter med helt andra resurser än Riksdagen. Nej, det behövs någon form av strukturerad hjälp inom själva Riksdagen. Rifo är den naturliga vägen för att koppla in forskare. Olle Göransson: – Visserligen har utskotten resurser men statsrådsberedningen har så mycket mer. Riksdagens Upplysningstjänst kunde bidra med faktauppgifter av typen sakuppgifter från andra länder. Vårt försök med en särskild person ansvarig för att förmedla kontakter med forskare åt riksdagsledamöter fungerade väl sisådär. Kanske var det inte optimalt med en latindocent, kanske är den kunskaps- och kontaktbredd som behövs omöjlig att förena i en enda person? Yvonne Andersson: – Jag tänker mig ingen tävlan mellan Riksdag och regering utan snarare att kunskapsstarka parlamentariker bättre kan stödja departement och ministrar. Men vi skall, via bland annat Rifos kopplingar till akademierna och utskotten, kunna aktualisera viktig kunskap som även inbjudna ministrar kan ha nytta av. Gunnar Bjursell: – Forskningsberedningen liksom Globaliseringsrådet upplevs som närmare makten. Riksdagens roll och därmed resurser för att aktivt och tidigt delta i, ja rentav initiera idédebatten, tycks mig behöva stärkas; en roll för Rifo. Hans Landberg: – Kan Rifo vara en påtryckningsgrupp för att Riksdagen får ökade resurser för att följa och tillgodogöra sig forskningsresultat? Skulle Rifo då och då kunna bli litet djärvare, lite mer frågande, rentav lite provokativ? Att förena politiker och forskare – Rifo 50 år 39 ningsrådsutredningen på 1970-talet hade jag en träf med ett antal riksdagsledamöter för att lära mig mer om hur Riksdagen arbetade med forskningsfrågor, riksdagsledamöternas informationsbehov och liknande. Det jag slogs av var hur svårt det måste vara för riksdagsledamöterna att få kännedom om och överblick över forskningens organisation, volym, arbetsformer och hur resultat publiceras och förs vidare. Det var en sporre till att inkludera Riksdagen bland målgrupperna för Forskningsrådsnämndens speciella satsning på forskningsinformation. Samtidigt är det en belysning av Rifos betydelse i vart fall under dess två första decennier – idag är ju informationssituationen i samhället och vad gäller forskning och teknik en helt annan. Yvonne Andersson: – Jag är förvånad över 40 Att förena politiker och forskare – Rifo 50 år hur lite forskarna vet om hur politiken fungerar, om hur Riksdagen arbetar! Men är det inte så med alla vanliga medborgare? Skall man kräva mer av forskare? Yvonne Andersson: Ja, det skall man deinitivt! De är kunskapens stöttepelare, utvecklare, förvaltare, väktare – en central samhällskraft. Dessutom styrs de i slutänden av politiska beslut, av Riksdag och regering. Då måste de också förstå hur samhället fungerar, inklusive dess beslutsmekanismer. Gunnar Bjursell: – Jag har lärt mig oerhört mycket om politikernas villkor...– och att det är hårda villkor; politiker en oerhört utsatt grupp. – Dessutom att det här, i Riksdagen, inns en enorm kompetens i att få fram beslut, snabbt, roleum, via kopierad fotosyntes, med alger, genom att gå direkt från cellulosa, använda majs, solrosfrö eller jordärtskockor, det senare Frankrikes alternativ – där var rödbetor och just majs uteslutna. Efter nr 71 bytte Rifo-Nytt redaktör så i detta blev en lång notis om Japans stora satsning på ”Femte generationens dator” och de avslutande relexionerna en svanesång där de senare bl a varnade för övertro på att allt går mycket fortare, att stort alltid är efektivt, att beslut tas på rationell väg och att uppinnarnas tid är ute. Nr 72, i maj 1982, såg således i huvudet på RifoNytt både en ny sekreterare, Edvard Fleetwood, och en ny redaktör, Tom Lindström. Lindström blev inte långvarig utan efterträddes efter två nummer av Annika Nilsson och Sigvard Strand som just lämnat chefskapet för Tekniska Museet. Teknikhistorikern inledde med en drygt sex sidors artikel om Alfred Nobel. Nr 75, 1983, hade åtta sidor om luftföroreningar av Arne Åström, företagsläkare på Saab-Scania i Södertälje och förlutet hos Astra. Med nr 77 i maj 1984 ick Rifo-Nytt sin i tid och antal nummer mest uthållige, och sista, redaktör, Lars G Lindqvist, f d biblio- t t Nobelpristagaren i kemi 2008 Roger Tsien föreläser inför Rifo i Förstakammarsalen dagen efter Nobeldagen 2008. forskarlag som förutsett en jordbävning i Mexico 1978 och en av forskarna spådde att nästa stora jordbävning skulle bli i Japan, vid Tokai på Honshu. Kobe ligger knappt femton mil längre västerut. Nr 61 (1980) innehöll två långnotiser, den ena den regelmässiga om USAs forskningspolitik, den andra om interferon från bakterier. Redaktören lyfte även fram en ny komponent, döpt till transfasor, optisk motsvarighet till transistorn – ett löfte om snabbare datorer. Löftet fortlever 2009, dock inte namnet. En nyhet var en halvsida med redaktörens relexioner, med frågor om hur man kan satsa på det udda, inte bara på det som är inne... I numret därpå ägnades relexionerna dels endorinerna, kroppens egna moriner alias långlöparens berusningsmedel, dels det faktum att så många nyheter handlade om rökningens faror. Relexionerna i nr 63 handlade dels om den exploderande loran av populärvetenskapliga tidskrifter särskilt i USA, djup vetenskap blandad med ufologi och science iction, dels uppsvinget för teknikpolitik i USA. I Storbritannien, ser vi i nr 65–66, gick popularisering och vetenskapspolitik ännu mer hand i hand. I detta nummer handlade en hel knippa notiser om alternativ till pet- Att förena politiker och forskare – Rifo 50 år 41 42 Att förena politiker och forskare – Rifo 50 år talade fraktalmatematik, något som förundrade många och retade några Rifoiter. Odhnof länkade fraktalerna självliknande strukturer, där lövets mönster liknar grenens som liknar trädets, till kaosfysikens fundamentala osäkerheter. Yvonne Andersson: – Ett exempel på en aha-upplevelse var en slags meta-förståelse av den typ som vi ick vid ett möte kring rymdforskning: hur många olika organisationer som var engagerade, och behovet av samordning och kommunikation som krävs för att öka efektiviteten. Majléne Westerlund Panke: – Aha-upplevelse? Jag har i vart fall, via Rifo, blivit en bättre politiker, och en annorlunda politiker. – Och, ja, Nobelpristagaren i medicin Linda Buck som aldrig tidigare talat inför en politikerförsamling! tekarie på IVA. Numret inleddes av en medlem, professor Jacob Palme, som utifrån det egna systemet för datorkonferenser KOM beskrev detta fenomen. Allan Carlsson, IVA, gav en översikt över svensk teknikhistorisk verksamhet. Nr 79 lyfte i en långnotis som byggde på Forskningsnytt från Uppsala Universitet fram miljörätt som nytt forskningsområde. Numret därpå hade en artikel av Eskil Block hämtad från KTH-Nytt om behovet av teknikdebatt, en om byggnadsprojektering från Ulf Johansson vid byggnadskonstruktion på CTH och ett avsnitt om svensk skogsindustri (”den dödsdömda” sade rubriken, med citattecken) från Hans G Forsberg och IVAs årsbok. I nästa nummer sammanfattades ett symposium om alkoholens skadeverkningar, återgavs ett inlägg från IVL om kalkning mot försurning och dess efekter på ekosystem (temat återkom i numret därpå) samt redaktörens rapport från den franska forskningsstaden Sophia Antipolis – som även en tidigare redaktör besökt. Nr 82 innehöll förutom en längre artikel om Reagans Star Wars-projekt en beskrivning av Riksdagens informationsproblem och -resurser. Rifo uppmärksammade tidigt AIDS och i nr 83 gavs en översikt. Numret inleddes av en artikel av Tore Frängsmyr, ett kompilat från Tvärsnitt, om ”Nyttan av humaniora”. Kerstin Anér gav en ilsken reaktion (ursprungligen i ett antal landsortstidningar) på FRN-skriften ”Spelet om maten” refererad i numret före och Bo Lehnert svarade på en notis om fusionsforskningen. – Exemplen demonstrerar hur Rifo-Nytt allt mer utnyttjade material från andra håll med ofta begränsad ursprunglig spridning. Att även Grönköping fått en forskarby ick tolv rader i nr 87. I nr 88 fanns en rejäl genomgång av svenska populärvetenskapliga informationskällor (baserad på översikt från Svenska Institutet) och en annan (byggd på material från Uppsala Universitet och SLU) om forskarens ansvar. Nr 90 hade ovanligt nog en beställningskupong (för gratisex) i slutet av en långnotis t t trots att det inns såväl vinnare som förlorare Yvonne Andersson: – Jag är också förvånad över hur lite forskarna tänker på konsekvenserna, på vad resultaten av deras forskning kan bli, hur de kan implementeras. Gösta Lagermalm: – När kärnkraften – då benämnd atomkraft – först utvecklades i Sverige var det efter en speciell teknisk idé, ”den svenska linjen”, där vi skulle utnyttja natururan direkt, utan anrikning. Detta var på 1960-talet och en del av problemkomplexet kring denna energiform var också frågan om avveckling av reaktorn i Stockholmsstadsdelen Ågesta. Vi beslöt att hålla en Rifo-sammankomst där ett antal experter skulle ge en allsidig belysning. Mötet närmade sig när en av inledarna meddelade att han tyvärr fått förhinder. Sådant händer ju. Men underligt nog drog sig också en ytterligare inledare ur. Så blev jag uppringd av departementets starke man, departementsrådet Hans Håkansson, som förehöll mig det lämpliga i att ställa in det planerade mötet. Han fann mig inte särskilt samarbetsvillig och jag ick stöd av Elisabet Sjövall. Men experterna fortsatte att falla ifrån och till slut fanns just inga kvar. Elisabet Sjövall och jag ägnade begreppet civilkurage och dess styrka på olika håll en tanke. Ministerstyre är kanske inte nödvändigt så länge människor är lyhörda för vad makten önskar eller inte önskar. Mot bakgrund av mina egna upplevelser av andra världskriget i Norge var en erfarenhet som denna dyster. Rune Rydén: – En aha-upplevelse var det när vi på teologicentrum i Lund ick höra vad vi vet, och därmed vad vi inte vet, om den historiske Jesus. En annan var när professor Jan Odhnof Att förena politiker och forskare – Rifo 50 år 43 Vad har Rifo gett Dig? Rune Rydén: – Rifo har gett mig oerhört mycket. Utöver insikter jag aldrig kunnat skafa på annat sätt, av forskare vid kunskapens spjutspetsar, en helt annan efekt: kontakter med 44 Att förena politiker och forskare – Rifo 50 år andra politiker över partigränserna på ett sätt som annars svårligen skulle ha uppstått. Majléne Westerlund Panke: – Otroligt mycket! En otrolig bildningsresa som jag aldrig kunnat få uppleva på något annat sätt. En känsla, en medvetenhet om att ha fått insyn, att ha fått glänta på dörren till framtiden, att se framtida problematik. Dessutom att se större helheter, sådant som att nanoteknik har efekter inom informationsteknik lika väl som inom biomedicin, ja även mekanik. Yvonne Andersson: – Det är spännande att träfa olika typer av forskare. Olika frågor, olika tidsperspektiv, olika metoder och olika perspektiv. Olika vetenskapers naturliga möjligheter att påverka samhället liksom det lätta eller svåra att tidigt spåra sådan påverkan... t Claes Ramel: – Styrelseresorna utomlands har varit mycket givande och Tutkas i Finland som efter mycken tvekan lyckats få till stånd ett övergripande Framtidsutskott i den inska Riksdagen var spännande. Finland är ju så likt Sverige, och ändå i politiken så olika. Gösta Lagermalm: – Det var förvånande att uppleva vilka minst sagt sparsamma tekniska hjälpmedel som stod till förfogande i Riksdagshuset. Till exempel var bildvisning inget enkelt eftersom man hade likström i huset. om ”Gnistor och grus – teknik i och utanför Vetenskapens vecka där Moderna Museets tiden”, författad av Gösta Lagermalm, vilken utställning ”Metafor och Materia” utlovas vi mött vid Rifos skapande och som dess vara mer hoppfull än Stockholms Stadsteasekreterare. Nr 93 avsluters klimatdrama ”Jordens tades med en långnotis ”Jordens undergång undergång – en solskensom odling av daggmask, historia”. – en solskenshistoria” skriven av Astrid LofsI sista nr 125 av 11 Holmin på SLU. Nr 95 mars 1993 återkomhade en krönika över mottagandet av Georg mer på lera sätt forskningsinformation Henrik von Wrights bok ”Vetenskapen och popularisering; det handlar om FRNs och förnuftet” med inte mindre än tretsatsning ”öppen vetenskap” och kvällsmöten ton dagspressdebattörers om ”Nationalekonoinlägg summerade. Nr 98, mernas dilemma”, ”Vad i slutet av 1987, innehöll gör vi åt skogsdöden?” en lång artikel om risker och ”Roliga manicker med radioaktiv strålning, och ruggiga maskiner”. ett föredrag hållet av Jorma Musik och fysik mötMiettinen för Rifos inska tes i Göteborg, Bert systerorganisation Tutkas Bolin ledde ett samtal med anledning av Tjernoom växthusefekten och byl. ”Hälsoefekter av el” ”Hundra gånger Rifohade Barbro WesterNytt” irade redaktören holm som samtalslemed en tvåsidig återblick. dare. Klara Soppteater Med Olle Göransson, hade konverterats till konstaterade Lindqvist, Vetenskapsteater, kring ick Rifo-Nytt ett mer matvanor i ”Isterbuk och läsarvänligt utseende päronstjärt”, i ”Gensvar” med bl a en innehållsom genteknik och genförteckning. Svenska institutet för sociala etik samt ”Universums hemligheter”. (Rifos innovationer (numera avsomnat) gjorde i initiativ Vetenskap & Allmänhet upprätthåldetta jubelnummer sitt minst tredje nedslag ler teatertraditionen). i Rifo-Nytt, nu med ett förslag till etisk kod för forskare. I nr 118 från 1991 möter vi Att förena politiker och forskare – Rifo 50 år 45 från olika discipliner. Det inns Sverige är fortfarande ett land i således en god möjlighet att söka snabb förändring. Globaliseringen efter gemensamma utgångspunkter driver på politiska, sociala och tekmed olika ingångsvärden. Sedan är niska omvälvningar vilket tydliggör det upp till var och en att dra egna behovet av en långsiktig samhällspolitiska slutsatser av den kunskap planering. Tillväxten och mänsom erbjudits. I arbetet med denna niskors välbeinnande i en allt mer skrift framgår att Rifo under 50 år globaliserad värld drivs mer och spelat en viktig roll som en sådan mer av kunskap. Forskningen, som ”neutral” arena. producerar kunskapen, är central i Yvonne Andersson ger styrelRifos styrelse har en ständigt sammanhanget. Forskningsresultat sens bild om framtiden. aktuell diskussion om verksamhenår inte i tillräcklig utsträckning de tens inriktning och utformningen av dess frambeslutsfattare som skulle ha användning av dem. tid. Arbetet med jubileumsskriften och med De slutsatser forskarna kommer fram till stanjubileet i sig har varit inspirerande och mötet nar alltför ofta inom den akademiska världen. med dem som tidigare gett kraft och tid till Samtidigt måste dialogen också fungera i Rifo är en värdefull källa. motsatt riktning; politikerna ska ge impulser Intresset för forsknings- och framtidsfrågor till forskarna. Politiker måste vara tydliga om i Riksdagen är stort, men inte tillräckligt; Rifo vilka kunskaper de behöver som underlag för ska fortsätta att bygga broar mellan forskning viktiga beslut. Politiker måste vidare kunna ta och politik. Konkurrensen om riksdagsledamösjälvständiga beslut grundade i politisk överternas intresse, engagemang och framför allt tid tygelse och forskningen måste vara fortsatt fri. har samtidigt aldrig varit så stort som nu. När Alla delar av samhället mår väl av mindre av Rifo bildades 1959 var förutsättningarna helt revirtänkande och mer av dels gränsöverskriannorlunda. Det var en exklusiv arena för möten dande samarbete, dels ödmjukhet inför olika mellan ledamöter och forskare för att ta del av typer av kunskaper. Det måste innas arenor där och diskutera forskningsrön. Nu handlar vårt forskare får möjlighet att möta politiker utan arbete mer om att göra kunskapsförsörjningen att fastna i heta politiska överväganden. I Rifos tillgänglig för Rifos medlemmar och för alla styrelse sitter representanter från varje politiskt riksdagsledamöter. parti i Riksdagen tillsammans med forskare 46 Att förena politiker och forskare – Rifo 50 år OM Rifo-Nytt funnes idag… Red har roat sig med att skriva några godtyckliga men medvetet disparata notiser av den typ som skulle ha platsat i en överlevande Rifo-Nytt Svårt för siffror? Vilket är vanligast, att dö i en terroristattack eller av ett blixtnedslag? Svaret är: ungefär lika vanligt. Vi uppfattar och reagerar mycket obalanserat på risker. Räknat per tillryggalagd kilometer är en motorcykelfärd tusen gånger mer riskabel än en lygtransport. Och att gå till fots är 360 gånger mer riskfyllt än att lyga, återigen per kilometer; bil ca 25 gånger mer. Våra intuitioner kan spela oss problematiska spratt. Vi påverkas bland annat av mediernas belysning och av vem som kommer med ett budskap. Personer som liknar oss, socialt och bakgrundsmässigt, sätter vi störst tilltro till. Medierapporteringen ledde exempelvis till snedvridningar som att människor mindes sådant de inte alls varit med om t ex i samband med terrordåden i London i juli 2005. Och medan brottsfrekvensen nästan halverats i Storbritannien över de senaste tio åren så är den allmänna bilden att den ökat. Just det, TV-rapporteringen om brott har ökat med 83 procent, den om mord med närmare 500 procent, samtidigt som dessa brott faktiskt minskat med en tredjedel. Personer som är duktiga på sifror har lättare att göra någorlunda korrekt bedömningar. Forskare undrar nu om man kan göra något för att öka ”siferförmågan”. När allt kommer omkring, påpekar en forskare, så är det många som är rädda för sifror men ända kan all tänkbar statistik om fotboll, ishockey, hästsport eller olympiska tävlingar. New Scientist 30 augusti 2008 pp. 34-37 rifo nytt INFORMATION OM FORSKNING RIFO-Nytt nr 189 Årg. 44 2009-02-18 t Fortsätt att bygga broar mellan forskning och politik! OCH FORSKNINGSPOLITIK Att förena politiker och forskare – Rifo 50 år 47 Självbehärskning är en konst som kostar energi: i ett experiment ick en grupp i uppgift att motstå frestelsen kakor, en annan grupp rädisor. Sedan ick de en alldeles men inte uppenbart omöjlig tankeuppgift, och de som motstått de mindre attraktiva rädisorna visade sig vara uthålligare. Att fylla på blodsockret skapar också större benägenhet till att behålla behärskningen. Män har svårare att behärska sig än kvinnor, äldre svårare än yngre. Ett sätt att minska den energi som man förbrukar är att skapa och följa rutiner. Ytterligare en väg är att skriva ner när, var och hur man skall genomföra något som kräver självdisciplin. Positiva mål fungerar bättre än försök att undvika något negativt. New Scientist 13 sept 2008 pp. 40-43 Rifos styrelse på Island 2008. Från vänster Agneta Richter Dahlfors, Mats Pertoft, Eva Selin Lindgren, Eva Johnsson, Kerstin Lidén, Ulf Nilsson, Bo Öhngren, Gunnar Bjursell, Ann-Christine Albertsson (skymd), Yvonne Andersson, Birgitta Sellén, Karin Åström, Lars Eriksson och Finn Bengtsson. Under 2000-talet har en rad väsentliga förändringar skett. Informationslödena har ökat betydligt. Utvecklingen av IT och Internet har gett helt andra möjligheter att sprida och diskutera forskningsrön. Detta har i sin tur fått en rad institutionella och organisatoriska konsekvenser. Det har skapat möjligheter till att etablera en mängd arenor för kunskapsbildning, erfaren- 48 Att förena politiker och forskare – Rifo 50 år hets- och åsiktsutbyte om bl a forskningsrön. Detta gäller såväl inom Riksdagens ramar som i samhället i övrigt. Antalet aktörer i Rifos närhet som gör insatser och aktiviteter inom området forskare och politiker har ökat och utgörs av t ex riksdagsförvaltningen, de politiska partierna, olika forskningsråd, myndigheter och intresseorganisationer. Därutöver anordnas en mängd Signalerar en trodd omöjlighet ett stort genombrott? Supraledning är ett av dessa fascinerande fysikaliska fenomen som tycks ställa naturlagarna på ända: elström som lyter fram helt utan motstånd, dataminnen där en liten ström kan rotera hur länge som helst och därmed markera etta eller nolla. Därför var det ett eggande genombrott när forskare på ett IBM-laboratorium i Zürich i mitten av 1980-talet upptäckte supraledning vid betydligt högre temperatur än det man trott vara den övre gränsen, 30 K (–243°C). Mystiierande var det dessutom eftersom det rörde sig om keramiska material, som har egenskaper som inte stämmer med de mekanismer för supraledning man trodde sig känna. Nu har det omöjliga hänt igen! Ytterligare en kategori av ämnen som borde vara helt omöjliga för supraledning har visat sig supraleda vid hyfsat höga temperaturer – allt är relativt och för ett vardagsrum är det fortfarande ohyggligt kallt. Denna gång handlar det om substanser som innehåller järn. Järn är ju magnetiskt och därför borde, enligt de mekanismer man trott på, sådana ämnen deinitivt inte kunna supraleda. Kanske beror det på att materialet, som förutom av järn kan bestå av t ex lantan, arsenik och syre, är skiktat? Inget är så praktiskt som en bra teori, och kanske kan den nya upptäckten leda till bättre förståelse för supraledning. Den bättre förståelsen kan i så fall sedan tillämpas praktiskt. En möjlighet är supraledare som supraleder vid högre temperaturer, där rumstemperatur förstås är drömmen. Och då öppnas möjligheter till förlustfri elöver- t t Blodsocker och självbehärskning Att förena politiker och forskare – Rifo 50 år 49 50 Att förena politiker och forskare – Rifo 50 år föring och energilagring, fordon som svävar på magnetkuddar utan att kostnaderna blir bedövande och säkert mycket annat som inns att uppinna, noggranna instrument till exempel. New Scientist 16 aug. 2008 pp. 31-33 Svarta svanar och ekonomiska jordskalv En ”svart svan” tjänar, i en bok av Nassim Nicholas Taleb, som metafor för en genuint oförutsägbar händelse av stor vikt. ”11 september” är ett exempel, tsunamin ett annat. En slutsats är att vi får ge upp illusionen om att kunna förutse intressanta, icke-triviala händelser. Av den totala amerikanska börsuppgången hela halvseklet 1946–2006 stod 10 DAGAR för hälften av uppgången. Om börsen styrdes av lagar enligt normalfördelningskurvan skulle detta kunna inträfa en gång på lera miljarder gånger universums livstid… Tio dagar, tio svarta svanar. Länge hade ingen sett annat än vita svanar. Men av det gick det inte att dra slutsatsen att svarta svanar inte inns: det är problemet med induktion, vi kan bara motbevisa, falsiiera påståenden ur verkligheten. Vi får inte falla för rundgångsproblemet, ”att tro att frånvaro av bevis är bevis för frånvaro”. Talebs ger en rad sunda varningar för vanliga misstag. Ett är spelmisstaget, ”the ludic fallacy”. Ekonomer och beteendevetare gör modeller och spelar konstruerade spel som är abstrakta och renodlade ur en mer komplicerad verklighet. Taleb var med på ett hemligt möte om hur casinon skulle skydda sig mot kostsamma misstag såsom spelare med ofelbara system. Det visade sig att de fyra största oväntade kostnaderna casinot drabbats av var när en tigertämjare som uppträdde där blev svårt skadad av sin tiger; när en hantverkare blev så missnöjd med en uppgörelse att han gav sig på ett katastrofalt sabotage; när en ekonomimedarbetare inte sände in skatteblanketter utan samlade dem på hög vilket gav böter; och när casinochefens dotter kidnappades och han lånade lösensumman ur kassan. Svarta svanar! – Eller med ett par av bokens typigurer: Dr John och Fete Tony ser en singlad slant ge krona 99 gånger i rad och får frågan ”vad blir det den 100e gången”? Dr John VET ju att spelet börjar från noll varje gång så det är lika chans för krona och klave, medan Fete Tony världsvist konstaterar att det är något lurt med myntet så det blir säkert krona igen. Taleb angriper vad han kallar platoniiering, att världen beskrivs i givna, fasta kategorier. Själv är han från Libanon, ett land som är en konstruktion liksom så många andra. Ett land som länge var Mellanösterns t t arrangemang utanför Riksdagen till vilka riksmed den inansiella orkan som drog över världagsledamöter inbjuds. Mängden aktiviteter den där isländska banker och inansinstitut stod mångfaldigas eftersom beskrivningen självklart i dess öga. Hela resan blev ett slags experiment gäller även för andra samhällsområden än där många svåra samhällsfrågor aktualiserades vetenskap och forskning. Erbjudanden till och liksom av sig själv och bildade bakgrund till de möjligheter för riksdagsledamöter att delta i samtal vi hade planerat. olika arrangemang har alltså Resan tillförde en mångökat drastiskt. Detta påverkar fald värdefulla erfarenheter ”Resan sammanföll förutsättningarna för Rifos förmedlade av politiska och verksamhet, organisation och vetenskapliga företrädare. med den finansiella arbetsformer men förändrar Styrelsen ick även tillfälle orkan som drog dess bättre inte Rifos uppatt ta del av Islands spekdrag. Tvärtemot vad många takulära natur och historia över världen där kan förledas att tro så drivs som gav en relief till de isländska banker och vår verksamhet av stora händelser som utspelades visioner. Rifo är i ett interunder besöket. Resan gav finansinstitut stod i nationellt perspektiv unik många tillfällen till fördjudess öga.” i sin form och kopplingen pade samtal mellan enskilda mellan forskare och politiker ledamöter och styrelsen i säregen. Jag har inte funnit något enda land som dess helhet kring Rifos tidigare och framtida har en motsvarighet mer än Finland och de har verksamhet. Centrala frågeställningar var vilhaft Rifo som förebild. Den möjlighet som Rifo ken roll Rifo med de nya förutsättningarna ska har att verka mot både parlamentet och forsha, vilka de viktiga vetenskapliga och politiska karsamhället kan inte nog värderas. Vi behöver frågeställningarna är och hur Rifo ska arbeta hitta former för att på ett bättre sätt ta vara på för att fullgöra sin ursprungliga roll. Det råder denna möjlighet. en samstämmig syn; utmaningen är att utveckla Rifos styrelse genomförde i början av oktober känselspröten för att känna av förväntningar och 2008 en studieresa till Island. Det viktigaste behov hos aktörerna samt bilda sig en uppfattmålet för resan var att möta varandra i olika ning om vilka de framtida avgörande frågeställkonstellationer för att samtala just om Rifos ningarna inom vetenskapen och politiken är. framtida verksamhet och visionerna för arbetet. Riksdagen beslutade under förra mandatpeFör att få igång denna dialog fann vi ett bra rioden att utveckla dess arbete med forskningskunskapsområde som vi ick del av nämligen och framtidsfrågor och att därigenom förstärka de isländska erfarenheterna av den nationella kopplingen mellan forskning och politik. Rifo genbanken. Denna resa som planerats sedan har getts en viktig roll i detta arbete och avser länge blev dramatisk eftersom den sammanföll att utveckla denna uppgift. Rifo har utvecklat Att förena politiker och forskare – Rifo 50 år 51 52 Att förena politiker och forskare – Rifo 50 år Eller med en lista på missgrepp, fallacies: • vi fokuserar selektivt och generaliserar: bekräftelsefelet • vi drar historier i platonisk mönstertörst: berättelsefelet, ”the narrative fallacy” • vi är helt enkelt inte programmerade till att tänka i svarta svanar • vi förstår inte att vad vi råkar se sällan är ’allt’ av vikt • vi tunnel-ser och fokuserar på ett fåtal väldeinierade källor till osäkerhet Taleb har tjänat en förmögenhet på att placera pengar via svarta svanar dvs genom att undvika negativa sådana och satsa mindre summor på många potentiella positiva sådana. Men det inns väl skickliga placerare? Inte alls, säger han, det gäller att skilja på skicklighet och tur (samma med företagsledare). Varför dog inte alla i Digerdöden, blott 30–50 procent? Hade alla dött hade vi inte kunnat konstatera att alla dött för då hade vi inte funnits! Tänk om någon i förväg genomdrivit att lygplan i USA skulle ha skottsäkra låsta dörrar till piloterna, då hade World Trade Center stått kvar. Vem hade då vetat att hylla den hjälte som drev igenom förslaget, och, ja, hyllning – för vad… Bakom ack så många misstag ligger en övertro på Gauss-kurvan med dess standardavvikelse. Ja, den kurvan, dess sannolikhetsparadigm gäller verkligen – nämligen i landet Mediokristan, där man perfekt singlar perfekta slantar. Men vi, i den verkliga världen, lever i undantagslandet Extremistan. Där gäller en helt annan sannolikhetsfördelning, en som är skalbar och regeras av potenslagar; medelvärden saknas och en enskild händelse ändrar allt. Det gäller i stort sett allt socialt. Gauss-kurvan gäller för sådant som människors längd. Där inns inga längre än tre meter och inget enskilt mätvärde, ingen enskild händelse ändrar medelvärdet. Den gäller för ja/nej-frågor, där det inte inns våldsamma skutt eller där det inte inns något minne av vad som hänt tidigare. Men sådant som förmögenhetsfördelning, bokupplagor eller ett språks frekvens för t t givande samarbeten med andra sammanslutsådana möten sker spontant vid Rifo-arrangningar inom Riksdagen liksom med vetenskapemang men skulle också kunna vara ett arrangliga företrädare i samhället som KVA, IVA och emang i sig. forskningsinansiärer, och detta är något vi avser Bara därför att mycken information inns att fortsätta att arbeta aktivt med. lätt tillgänglig eller till och med Att antalet aktörer med aktisköljer över oss är det inte säkert ”Vilka tankefällor att vi blir klokare. Tvärtom kan viteter som berör Rifos verksamhetsområde ökar kraftigt är guldkornen och de väsentliga finns och hur glädjande. Ju ler som arbetar i budskapen riskera att försvinna kan vi undvika den riktningen, desto bättre. Rifos i ett bedövande brus. En uppgift ställning som ideell förening, men för Rifo blir då att vara ett stöd i dem?” med stöd av Riksdagen, gör att hanteringen och förädlingen av Rifo har särskilt goda förutsättningar att iscendenna informationsmassa. Det är något som, sätta samarbeten av olika slag och på nya arenor. med olika ingångspunkter, berör såväl politiker Det kan innebära bidrag på olika sätt till sådant som forskare. Företeelsen påverkar Rifos arbetssom Vetenskapsfestivalen i Göteborg eller sätt men kan även ge innehåll till våra program: humanistdagarna i Lund, alltså även utanför vad lär oss ekonomisk psykologi, informationsStockholm och i förlängningen kanske även då psykologi och kunskapsilosoi? Vilka tankeoch då utomlands. Det inns vidare en potential fällor inns och hur kan vi undvika dem? Var i att sammanföra forskare från olika discipliner; behöver vi undanröja myter och missförstånd? (vad är det för kategori?) Schweiz, för att sedan se årtionden av inbördeskrig. – Här inns ett av Talebs råd: eftersom kategorier är konstlade så vinner den som kan konstruktivt strunta i dem, särskilt vid deras gränser, där de börjar på allvar knaka eller kollidera. Men det är inte lätt. ”Vi lär oss inte spontant att vi inte lär oss att vi inte KAN lära oss.” Det har att göra med att vi tror att vi förstår; att vi när vi blickar tillbaka redigerar det förlutna, därmed förvränger det. Och vi övervärderar grovt den information som inns, som råkar innas, till nackdel för allt det avgörande okända. Händelser som inte inträfat underskattas grovt före, överskattas i gengäld efter det att de inträfat. Att förena politiker och forskare – Rifo 50 år 53 t Styrelsens ambition är att fortsatt ligga i och utvecklar inte enbart broar mellan två grupfrontlinjen, att ta upp sådant som är så färskt per utan framförallt broar på ett individuellt eller under utveckling att inga politiska ställplan, mellan människor. Där alla vi som varit ningstaganden ännu gjorts, kanske inte kan med och är med får uppleva tillfredställelsen att göras. Men det här innebär en balansgång där vidga sina perspektiv, lära mer om komplexibalanspunkten kanske kan förskjutas. Aktuella teten i tillvaron och med ödmjukhet inse att frågor med uppenbar relevans drar sökandet efter sanningen kan ge publik och utmaningen för Rifo insikter som vi knappast kunnat ”Rifo är i ett skulle i så fall bli att bidra med ana. Jag välkomnar parlamentariinternationellt ker och forskare in i den gemennågot som andra har svårt för. Forskare som ger en allsidig bild skap och värme som byggs när perspektiv unik inom ett koncentrerat format är en människor tillsammans söker lösi sin form” möjlighet, att katalysera samverkan ningar på svåra samhällsproblem. I mellan organ som normalt inte den meningen är Rifo en exklusiv möts en annan, hearings av amerikanskt snitt en grupp men gruppen är öppen för att ler ska få tredje. När det i stället gäller frontlinjefrågor är vara med. vi beroende av insiktsfulla individer och olika I den här skriften har vi följt dem som har marknadsundersökningar samt samhällsanalymedverkat till själva födelsen av Rifo och som ser av olika slag. Utmaningen för Rifo är något gestaltat Rifo under resans lopp. Nu ska vi och unikt som att också demonstrera potentiell releandra fortsätta och forma nästkommande 50 år. vans hos sådant som ännu beinner sig i tidiga Rifo har förändrats över tid beroende av förutskeden. sättningarna för verksamheten. Rifo kommer att Rifo har inlett en uppdatering av sitt inre förändras framöver men dess mål står fast, broarbete bl a med en egen webbplats och medbygget mellan riksdagsledamöter och forskare. lemskommunikation via e-post. Styrelsen vill Väl mött vid kommande seminarier, möten, fortsätta denna inriktning och utnyttja de möjstudiebesök och andra aktiviteter! ligheter Internet innebär; webbplatsen kan tjäna som en plattform för kommunikation och nya För Rifos styrelse tjänster eller arbetsformer. Detta utgör en del i brobygget mellan forskning och politik. Vi har alla ett gemensamt ansvar att medverka till brobygget och Rifo ska vara en central Yvonne Andersson del i den processen. Det arbetet är spännande Ordförande olika ord beskrivs med en logik och en fördelning som säger att ”vinnaren tar allt”. Låt oss anta att ett land har myntenheten § och antalet förmögna med mer än 1 milj. § är en på 62,5; då kan antalet personer med mer än 2 milj. § vara 1 på 250, med mer än 4 milj. § 1 på 1000, med mer än 8 milj. § 1 på 4 000… den matematiskt skolade förstår varför detta kallas en potenslag. – Med Gaussisk fördelning skulle det vara 1 på 62,5 som hade mer än 1 miljon men sedan 1 på 127 000 med mer än 2 milj., 1 på 14 MILJARDER med mer än 3 milj. §. Ett av Talebs råd är att satsa på verksamheter som är skalbara, som följer potenslagar, inte sådana som är proportionella, som i princip ger betalt per timme. Han visar samtidigt hur svårt det är att ur historiska data fastställa exakt vilken en potenslags exponent är – och hur oerhört känsligt resultatet är för denna exponents storlek. Om exponenten är 1,1 står den översta procenten (1 %) för 66 procent av totalen; med exponenten 1,3 för 34 procent. Med Popper konstaterar Taleb att det är omöjligt att spå om framtiden. Ty denna påverkas avgörande av bl a teknisk utveck- Att förena politiker och forskare – Rifo 50 år Nassim Nicholas Taleb: he Black Swan. Penguin Books 2008 (pocket; originalet i USA 2007) rifo nytt INFORMATION OM FORSKNING 54 ling. Så framskrivningen kräver beskrivning av framtida uppinningar – och då har man ju också redan gjort dem! Därur ett annat råd: satsa på sådant som är i snabb förändring och därmed saknar experter. Plus rådet: fånga tillfället i lykten, missa det inte, det kommer aldrig åter. Flerråd? Fokusera på konsekvenser, inte på sannolikheter som är omöjliga att fastställa. Återigen: gör många små satsningar på det osannolika som ger stor avkastning, positiva svarta svanar (i en fotnot som måste vara skriven senast sommaren 2006 varnar Taleb för katastrof för amerikanska bolånejätten Fannie Mae; katastrofen kom ju sommaren 2008). Avstå från det sannolika som riskerar att drabbas av det osannolika dvs av negativa svarta svanar. Det senare karakteriserar verksamheter som försäkring och det militära, medan ilmproduktion, viss förlagsverksamhet och riskkapitalinvesteringar innebär satsningar på potentiella positiva svarta svanar. RIFO-Nytt nr 189 Årg. 44 2009-02-18 OCH FORSKNINGSPOLITIK Att förena politiker och forskare – Rifo 50 år 55 Rifos ”befattningshavare” Aktiviteter och aktivitetsformer Ordförande Redaktör Rifo–Nytt • Möten & seminarier 1959–1971 1971–1988 1988–1999 1999–2006 2006– 1965–1966 1966–1968 1968–1969 1969–1971 Elisabet Sjövall Olle Göransson Rune Rydén Majléne Westerlund Panke Yvonne Andersson Sekreterare 1959–1961 1961–1967 1967–1969 1969–1972 1972–1973 1973–1977 1977–1982 1982–1985 1985–1991 1991–1992 1992–1998 1998–2007 2008– 56 Benkt Ulvfot Gösta Lagermalm Hans G Forsberg Björn Eriksson Nils-Gunnar Ljungqvist Lennart Elg Lars Schaf Edvard Fleetwood Gerth Andersson Agneta Åhgren Stålhandske Ingrid Jansson Ulla Svantesson Lars Eriksson Att förena politiker och forskare – Rifo 50 år 1971–1974 1975–1981 1982 1982 1982–1984 1984–1993 Åke Wennman Lennart Arvedson Monica Sjölund Liga Kuylenstierna, Erik Gyllenswärd Erik Gyllenswärd Bengt-Arne Vedin Tom Lindström Sigvard Strandh Annika Nilsson Lars G Lindqvist • Direkta initiativ – Frukostar – Audiologiska laboratoriet – Kafestunder – Politiker och forskare (Pofo) – Kvällsträfar – Vetenskap & Allmänhet – Lunchmöten med kort varsel – Hearings • Avknoppning eller där Rifo fungerat som katalysator eller inspiration – Nobelpristagarföreläsningar – Motioner i Riksdagen – IVA-mottagningen – Utredningen om teknik för äldre • Rifo-Nytt • Utsändning av föredrag, PM, utredningar och andra skrivna manuskript • Förmedling av forskarkontakter • Skärmutställningar • Arbetsgrupper – Tutkas (Tutkijoiden ja kansanedustajien Seura) i inska Riksdagen, Rifo utpekat som direkt förebild – Framtidsdagar i Riksdagen – Riksdagens Utredningstjänst – Sällskapet Näringsliv & Politik (start 1980) • Studieresor – för hela Rifo eller för styrelsen enbart • Studiebesök • Internationella kontakter Att förena politiker och forskare – Rifo 50 år 57 English summary he Swedish Society of Parliamentarians & Scientists, Rifo, was founded in 1959. his publication presents a series of snapshots from half a century of activities intending to better inform MPs on future issues of importance emanating from science, getting scientists better to understand how political decision-making may afect their activities as well as pondering the eventual social outcomes from their research. Furthermore, Rifo brings together scientists from domains otherwise rarely intersecting. Formally, Rifo is a society of individuals, a club where members are accepted only on applications granted by the Board. he Board consists of members from all (currently seven) political parties represented in Parliament, and ive scientists. Rifo gets some economic and material support from the Swedish Parliament, the Riksdag, from which it is independent. Working within a purely party-political body, Rifo stays above and outside party politics, subscribing to no particular scientiic outlook or methods family. here are few counterparts in other countries: one in Finland was created by inspiration from Rifo, and one in Britain that works along roughly similar lines. Rifo was inspired by the insights, productive personal contacts, and concrete results gained from study trips bringing together Parliamentarians and scientists under the auspices of the 58 Att förena politiker och forskare – Rifo 50 år then-National Technology Research Council during the 1950’s. By force, travelling was by train so there was ample time for productive informal contacts. A work group prepared the Society to be, and a Founding Assembly was called for on the 4 of February 1959. Study tours continued to be an intermittent activity, though the most frequent ones have always been meetings in various forms: seminars, hearings, conferences, cofee talks, and breakfasts. Study visits have proven particularly attractive. During each of the last ten years, a Nobel laureate addresses Rifo in the days after receiving her or his prize. Late autumn each year, the Royal Swedish Academy hosts a buffet dinner preceded by some ten introductions to the year’s most important scientiic and technical breakthroughs, each lasting 2–7 minutes, together with a somewhat longer policy discourse by the Academy’s president. his has turned out to be a very successful format – providing a rewarding content. Another type of activity is study-groups made up of MPs as well as scientists. heir themes as well as those of the meetings relect concerns related to science and society, with a view to bring up items so early that they have not yet entered the domain of party politics. hus science policy was a recurrent theme early on during a period when in Sweden such policy was still in its formative years. Space research was another early theme, recurring recently. Energy, environmental, and climate change problems seem to be perennial while Rifo identiied HIV/AIDS and also issues related to genome research early on. Science applied to the needs of developing countries was discussed – in Rifo’s irst year – much before any such research had been established in Sweden. Various initiatives emerged out of Rifo activities, some indirectly or not easily attributed to the Society only. he Audiology laboratory, a division of the Karolinska Institute (a medical one) located to the Royal Institute of Technology, itself an original solution, came out of meetings and deliberations within Rifo, resulting in motions in Parliament by members of the Rifo Board. All Rifo Board MPs also signed a motion on science policy in the mid 1960’s, a motion pitted against the government’s bill, causing a sensation when the bill was defeated in the Lower House (the Swedish Parliament then had two houses); the bill survived on the merit of winning the Upper House vote. For almost four decades, the Society published an even less than un-assuming science brief, Rifo-Nytt or Rifo News. he early years saw it devoted mostly to science policy; later ambition grew to encompass important general science and technology breakthroughs with a potential impact on society. In the inal years, sources swung from international science journals to Swedish eforts to popularization, thus foreshadowing the publication’s eventual demise in an environment of a beginning deluge of popular science information rather than the dearth forty years previously. he backbone of the publication you are browsing is a conversation between seasoned Rifo Board members on the Society and its development trajectory. Society and Parliamentary life have changed profoundly during Rifo’s lifetime. In 1959, scientists constituted a small, intimate circle; certainly those concerned with science policy did. he role of politicians has also undergone tremendous shifts: media are much more demanding, time pressure much more imminent. MPs receive a vast amount of invitations to potentially interesting and rewarding activities: how to compete for time and attention? But the current glut of information has not made the Society superluous, though demands are a-changing: how to sort, sift, and evaluate the contents of the lood of information just too easily available? Att förena politiker och forskare – Rifo 50 år 59 60 Att förena politiker och forskare – Rifo 50 år Rifo 50 år Sällskapet Riksdagsledamöter och Forskare, Rifo, har 50-årsdag i februari 2009. Det är en unik organisation nästan utan internationella motsvarigheter: ett tvärpolitiskt, opolitiskt sällskap i den av partipolitik annars präglade svenska Riksdagen. En arena för möten mellan politik och vetenskap men också för utbyte mellan forskare i de mest skilda discipliner. Detta är en tillbakablick, samtidigt också med avstamp mot framtiden. Får Rifo-möten år 2019 de teman som här beskrivs? Redaktör: Bengt-Arne Vedin, professor emeritus i innovationsteknik.