ström

Svenska

Adjektiv

Böjningar av ström		Positiv	Komparativ	Superlativ
		Attributivt
Obestämd singular	Utrum	ström	strömmare
	Neutrum	strömt
Bestämd singular	Maskulinum	–	–	–
	Alla	strömma	strömmare	strömmaste
Plural		strömma
		Predikativt
Singular	Utrum	ström	strömmare	strömmast
	Neutrum	strömt
Plural		strömma
Kompareras alternativt med mer och mest.
Adverbavledning		(strömt)?

ström

1. (om flytande vatten) vild och på grund av vattnets virvlars styrka svårframkomlig (för människor)

   Här var det för strömt för mete.

   Etymologi: Av fornsvenska strømber, strømer, av fornnordiska streymr. Avlett från substantivet ström.

   Besläktade ord: strömma

Substantiv

Böjningar av ström	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	ström	strömmen	strömmar	strömmarna
Genitiv	ströms	strömmens	strömmars	strömmarnas

ström

1. (fysik) förflyttning av laddade partiklar (särskilt elektroner), en storhet, anger mängd passerad elektrisk laddning per tidsenhet, mäts i ampere

   Synonymer: elektrisk ström

   Sammansättningar: strömavbrott, strömavtagare, strömavtagning, strömfri, strömförande, strömbrytare, strömförbrukning, strömförsörjning, strömkrets, strömsparläge, överström

2. (naturgeografi) vattendrag, fors, ofta om ett relativt snabbt flytande

   Sammansättningar: nedströms, uppströms

3. (bildligt) stor mängd

Översättningar

(fysik) elektrisk ström, förflyttning av laddade partiklar — se elektrisk ström

(naturgeografi) vattendrag

• bulgariska: течение ^(bg), поток ^(bg)
• engelska: stream ^(en)
• franska: courant ^(fr) m
• isländska: vatnsfall n, fljót ^(is) n
• italienska: torrente ^(it) m
• ryska: тече́ние ^(ru) n
• tyska: Strom ^(de) m
• japanska: 流れ ^(ja) (ながれ, nagare)

bildligt

• bulgariska: тенденция ^(bg), течение ^(bg)
• danska: strøm ^(da) u
• ryska: тече́ние ^(ru) n
• tyska: Haufen ^(de) m

Älvdalska

Substantiv

ström

1. ström

   Etymologi: Av svenska ström, av fornnordiska straumr.