spränga

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Se även språnga.

Svenska

[redigera]

Verb

[redigera]
Böjningar av spränga  Aktiv Passiv
Infinitiv spränga sprängas
Presens spränger sprängs (spränges)
Preteritum sprängde sprängdes
Supinum sprängt sprängts
Imperativ spräng
Particip
Presens sprängande, sprängandes
Perfekt sprängd
Som förled i sammansättningar används spräng-.

spränga

  1. orsaka en explosion som förstör något
    De skall spränga byggnaden om halvannan timme.
    Vi måste spränga oss genom berget.
    Sammansättningar: spränggranat, sprängkraft, sprängladda, sprängladdad, sprängladdning, sprängmedel, sprängsalva, sprängskott, sprängsäker, sprängämne, sprängört
  2. (i sammansättningar, som förled) till bristningsgränsen
    Sammansättningar: sprängfylld, sprängkåt
    Jämför: propp-
  3. stoppa en kriminell verksamhet
    Internationell knarkliga sprängd (Källa: svt.se den 13 juli 2007)
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Etymologi: Ursprungligen kausativ av springa, alltså, att få någonting att ”springa” i luften, jämför isländska springa.

Översättningar

[redigera]

Se även

[redigera]