skaft
Hoppa till navigering
Hoppa till sök
Svenska
[redigera]Substantiv
[redigera]Böjningar av skaft | Singular | Plural | ||
---|---|---|---|---|
neutrum | Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd |
Nominativ | skaft | skaftet | skaft | skaften |
Genitiv | skafts | skaftets | skafts | skaftens |
skaft
- uttal: skaft
- avlång del av ett föremål; ofta för att hålla i (handtag)
- Skaftet på kniven höll nästan på att trilla av.
- Synonymer: handtag, stake, stam, stjälk, stång
- Sammansättningar: grimskaft, hammarskaft, klubbskaft, knivskaft, krattskaft, kvastskaft, kängskaft, lieskaft, mejselskaft, moppskaft, pennskaft, penselskaft, pipskaft, pjäxskaft, räfsskaft, skaftkäpp, skedskaft, skoskaft, skyffelskaft, slevskaft, släggskaft, sockskaft, spjutskaft, strumpskaft, stövelskaft, träskaft, yxskaft
- Besläktade ord: högskaftad, kortskaftad, långskaftad, oskaftad, skafta, skaftning
- Fraser: ha huvudet på skaft
- (textilier) reglage i vävstol vars antal (2, 3, 4) avgör möjligheten att väva mönster
- Sammansättningar: fyrskaft, fyrskaftsväv, treskaft, tuskaft, tuskaftsväv, tvåskaft, tvåskaftsväv
- Etymologi: Av fornsvenska skaft/skapt, av fornnordiska skapt, av urgermanska *skaftaz, av en urindoeuropeisk rot *skap-, "verktyg", "redskap". Besläktat med fornengelska sceaft (engelska shaft), fornhögtyska skaft (tyska Schaft), nederländksa schaft, klassiska grekiskans σκεπάρνιον (skeparnion), "pir".
- Se även tesaurus: Stöd, Vidhängning
Översättningar
[redigera]avlång del