intransitiv

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska

[redigera]

Adjektiv

[redigera]
Böjningar av intransitiv  Positiv
Attributivt
Obestämd
singular
Utrum intransitiv
Neutrum intransitivt
Bestämd
singular
Maskulinum
Alla intransitiva
Plural intransitiva
  Predikativt
Singular Utrum intransitiv
Neutrum intransitivt
Plural intransitiva
Kompareras inte.
Adverbavledning (intransitivt)?

intransitiv

  1. (lingvistik) (om verb); som inte behöver eller inte kan konstrueras med objekt som bestämmande utfyllning
    Verbet simma är intransitivt, för man kan knappast säga ”Jag simmar (något)”.
    Antonymer: transitiv
    Vanliga konstruktioner: intransitivt verb

Översättningar

[redigera]