blotare

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av blotare  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ blotare blotaren, vard. blotarn blotare blotarna
Genitiv blotares blotarens, vard. blotarns blotares blotarnas

blotare u

  1. (asatro) person som förrättar blot, någon som rituellt offrar religiösa gåvor vid ett blot
    1972: Råd och rön i Svitjod: Ur Gustaf Mångvis' saga, Gunnar Ericsson:
    Men blotaren sade, att alla läror utom den han själv förfäktade voro att betrakta som irrläror.
    Besläktade ord: blot, blota