slicka

Svenska

Verb

Böjningar av slicka	Aktiv	Passiv
Infinitiv	slicka	slickas
Presens	slickar	slickas
Preteritum	slickade	slickades
Supinum	slickat	slickats
Imperativ	slicka	–
Particip
Presens	slickande, slickandes
Perfekt	slickad

slicka

1. (transitivt, intransitivt, reflexivt: slicka sig) dra tungan längs något, speciellt för att få i sig vätska från föremålets yta

   Synonymer: slätjå (orsamål)

   Slickade han på glassen?

   Han slickade sig om munnen.

   Hunden slickade mig i ansiktet.

   När hon ätit klart slickade hon bort grädden som fastnat runt munnen.

   Fraser: (partikelverb) slicka av, slicka bort, slicka i sig, slicka ut

   Vanliga konstruktioner: slicka (på) ngt

   Fraser: (konkreta) slicka rent, slicka sol, slicka sig om läpparna/munnen

   Fraser: (idiom) slicka sig om munnen, slicka sina sår

   Sammansättningar: slickepinne

   Etymologi: Av fornsvenska slikka, av medellågtyska slicken. Det inhemskt nordiska ordet är fornsvenska slekia, av fornnordiska sleikja (varav även isländska och färöiska sleikja). Ytterst av en urindoeuropeisk rot, med släktingar i andra språk.

   Besläktade ord: slick, slickare, slickeri

Översättningar

dra tungan längs något

• asturiska: llamber ^(ast)
• bokmål: slikke, sleike ^(no)
• danska: slikke ^(da)
• engelska: lick ^(en)
• esperanto: leki
• finska: nuolla ^(fi)
• franska: lécher ^(fr), sucer ^(fr)
• färöiska: sleikja
• indonesiska: jilat ^(id)
• isländska: sleikja ^(is)
• italienska: leccare ^(it)
• katalanska: llepar ^(ca)
• koreanska: 핥다 ^(ko) (haltda)
• lao: ເລຍ (lia)
• nederländska: likken ^(nl)
• nynorska: slikke, sleike, sleikje
• persiska: لیسیدن ^(fa) (lisidan)
• polska: lizać ^(pl)
• portugisiska: lamber ^(pt)
• rumänska: linge ^(ro)
• ryska: лиза́ть ^(ru) impf, лизну́ть ^(ru) pf
• spanska: lamer ^(es), lamber ^(es)
• turkiska: yala ^(tr)
• tyska: lecken ^(de), schlecken ^(de)