Vanessa Bell
Vanessa Bell | |
Född | 30 maj 1879[1][2][3] London, Storbritannien |
---|---|
Död | 7 april 1961[4][5][1] (81 år) Charleston Farmhouse nära Lewes i East Sussex, Storbritannien |
Begravd | St. Peter's Churchyard |
Medborgare i | Storbritannien[6][7] |
Utbildad vid | King's College London |
Sysselsättning | Målare[8][9][10], fotograf[10], formgivare[10], konstnär[11][7] |
Make | Clive Bell (g. 1907–1961, döden)[12][13] |
Partner | Duncan Grant Roger Fry[14] |
Barn | Julian Bell (f. 1908)[12] Quentin Bell (f. 1910)[12] Angelica Garnett (f. 1918)[12][15] |
Föräldrar | Leslie Stephen[8][12] Julia Prinsep Stephen[8][12] |
Släktingar | Virginia Woolf (syskon)[8][12] |
Redigera Wikidata |
Vanessa Bell, född Stephen den 30 maj 1879 i London, död 7 april 1961 på Charleston Farmhouse nära Lewes i East Sussex, var en brittisk målare och formgivare. Hon var syster till författaren Virginia Woolf och gift med Clive Bell. Hon var mor till Julian, Quentin och Angelica Bell.
Biografi
[redigera | redigera wikitext]Vanessa Bell var det äldsta barnet i en skara på fyra och efter moderns död tvingades hon ta över hushållet och hjälpa till med att uppfostra sina tre yngre syskon. Hon utbildade sig till konstnär på Royal Academy. När fadern, sir Leslie Stephen, dog, nio år efter modern, flyttade hon och hennes tre syskon till Gordon Square i Bloomsbury där grunden lades till både Bloomsburygruppen och Omega Workshops. Vanessas bror Thoby arrangerade på torsdagskvällar möten för sina universitetsvänner där man diskuterade litteratur. Träffarna inspirerade Vanessa att starta "Friday Club", en fredagsklubb för konstnärer. Detta utmynnade så småningom i Bloomsburygruppen som kännetecknades av sina livliga diskussioner kring konst, litteratur och politik.[16] Bloomsburygruppen har beskrivits av poeten och författaren Stephen Spender som "The most constructive and creative influence on English taste between the two wars."[17]
Bloomsburygruppens främsta medlemmar var Virginia Woolf, hennes man Leonard Woolf, John Maynard Keynes och Lytton Strachey. De tre viktigaste för Vanessa Bells personliga och konstnärliga utveckling var kanske Clive Bell, Duncan Grant och Roger Fry vilka hon alla hade kärleksrelationer med.[18]
Vanessa Bells tidiga målningar och även produktionen efter första världskriget betraktades av samtiden som konventionella i sitt uttryck. Perioden mellan 1910 och 1918 kännetecknas hennes verk av ett vågat uttryck och starka färger inspirerade av Roger Fry och hans post-impressionistiska utställningar. Under denna tid målade hon även rent abstrakt.[19]
Tillsammans med Roger Fry och Duncan Grant var Vanessa Bell meddirektör och formgivare för det brittiska konsthantverksföretaget Omega Workshops i London 1913–1919. Under arbetet med den gruppen fokuserade hon mer på formgivning av keramik, möbler och textiler.[20]
Vanessa Bell och Duncan Grant flyttade 1916 till Charleston Farmhouse i Sussex som blev en samlingsplats för deras konstnärsvänner och andra intellektuella. De hjälptes åt att dekorera Charleston i Omegastilens anda. Vanessa fortsatte att tillbringa delar av året på Charleston fram till sin död 1961. Huset är numera renoverat och drivs av The Charleston Trust och är öppet för allmänheten.[16]
Bilder
[redigera | redigera wikitext]-
Systrarna Virginia Woolf och Vanessa Bell (née Stephen) vid Talland House, St. Ives, 1894.
-
Porträtt av Vanessa Bell (utförd av Roger Fry 1916).
-
The Nativity (St Michael and All Angels Church, Berwick, East Sussex, c.1942).
-
Charleston Farmhouse, East Sussex.
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b] Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica Online-ID: biography/Vanessa-Belltopic/Britannica-Online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ SNAC, SNAC Ark-ID: w69w1qjt, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Find a Grave, Find A Grave-ID: 11059762, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Vanessa Bell, RKDartists (på engelska), RKDartists-ID: 6184, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ Vanessa Bell, Benezit Dictionary of Artists (på engelska), Oxford University Press, 2006 och 2011, ISBN 978-0-19-977378-7, Benezit-ID: B00015936.[källa från Wikidata]
- ^ Museum of Modern Arts webbsamling, MoMA konstnärs-ID: 445, läs online, läst: 4 december 2019.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] läs online, www.workwithdata.com , läst: 16 oktober 2024.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c d] Colin Matthew (red.), Oxford Dictionary of National Biography, Oxford University Press, 2004, ODNB-ID: 30694.[källa från Wikidata]
- ^ Archive of Fine Arts, abART person-ID: 156069, läs online, läst: 1 april 2021.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c] RKDartists, RKDartists-ID: 6184.[källa från Wikidata]
- ^ Concise Dictionary of Women Artists, Fitzroy Dearborn Publishers, 2001.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c d e f g] Kindred Britain, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ The Peerage person-ID: p20485.htm#i204843, läst: 7 augusti 2020.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, The Guardian , läst: 29 juni 2021.[källa från Wikidata]
- ^ Darryl Roger Lundy, The Peerage.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Archive Journeys: Bloomsbury Tate online
- ^ Spalding, 2005, sid. 7.
- ^ Lind, 2008, sid. 33–39
- ^ Bell, Vanessa The Oxford Dictionary of Art
- ^ Omega Workshops Nationalencyklopedin
Källor
[redigera | redigera wikitext]- Frances Spalding (2005) (på engelska). The Bloomsbury group. London: National Portrait Gallery. sid. 7. Libris 9962079. ISBN 1-85514-351-8. OCLC 57381516
- Ingela Lind (2008). Leka med modernismen : Virginia Woolf och Bloomsburygruppen. Stockholm: Bonnier. sid. 33–39. Libris 10906555. ISBN 9100120871. OCLC 262018994