[go: up one dir, main page]

Hoppa till innehållet

Tau Canis Majoris

Från Wikipedia
Tau Canis Majoris
Observationsdata
Epok: J2000.0
StjärnbildStora hunden
Rektascension07t 18m 42,48652s[1]
Deklination-24° 57′ 15,7413″[2]
Skenbar magnitud ()4,40[3] (4,89 + 5,33 + 9,70) [4]
Stjärntyp
SpektraltypO9 II[5] (O9 II + B0.5 V + B0.5 V) [6]
U–B-0,99[3]
B–V-0,132 ± 0,030[7]
VariabeltypFörmörkelsevariabel av Beta Lyrae-typ (EB)[8]
Astrometri
Radialhastighet ()33,80 ± 1,8[9] km/s
Egenrörelse (µ)RA: -2,31 ± 0,40[1] mas/år
Dek.: 5,02 ± 0,55[1] mas/år
Parallax ()1,09 ± 0,59[1]
AvståndCa 5 000  (Ca 1 570[10] pc)
Absolut magnitud ()-5,9 + -3,6 + -3,6[6]
Detaljer
Massa50 ± 0,1[11] M
Radie19,8[12] R
Luminositet280 000[13] L
Temperatur32 000[13] K
Andra beteckningar
30 Canis Majoris, 2E 1804, IRAS 07166-2451, SKY# 13269, 2E 0716.6-2451, JP11 4017, TD1 9746, 1ES 0716-24.8, 2MASS J07184249-2457157, TYC 6541-4204-1, FIN 313, EUVE J0718-24.9, MCW 527, UBV 7106, TOK 42, GC 9736, NGC 2362 23, UBV M 32429, HJ 3948A, GCRV 4843, NSV 3528, WDS J07187-2457Aa,Ab, ADS 5977 A, GEN# +2.23620023, PMSC 07146-2446AP, WDS J07187-2457A, ALS 14805, GOS G238.18-05.54 01, PMSC 07146-2446Aabc, WDS J07187-2457Aa,E, CCDM J07187-2457AP, GSC 06541-04204, PPM 252114, GM99b 35, CD-24 5176, HD 57061, ROT 1174, HJ56 103, CEL 1763, HIC 35415, 1RXS J071841.7-245707, AAVSO 0714-24, CGO 156, HIP 35415, SAO 173446, CPD-24 2216, HR 2782, SBC7 302, CSV 6576, IDS 07146-2446, SBC9 444[2], X 07166-249[8]

Tau Canis Majoris , (τ Canis Majoris, förkortat Tau CMa, τ CMa), som är stjärnans Bayer-beteckning, är en multipelstjärna i den östra delen av stjärnbilden Stora hunden. Den har en kombinerad skenbar magnitud på +4,40[3] och är synlig för blotta ögat där ljusföroreningar ej förekommer. Baserat på parallaxmätningar i Hipparcos-uppdraget på ca 1,1[1] mas beräknas den befinna sig på ca 5 000 ljusårs (1 570 parsek) avstånd från solen. Stjärnan ingår i den öppna stjärnhopen NGC 2362, där den är den ljusstarkaste medlemmen.

Primärstjärnan Tau Canis Majoris Aa är en blå till vit ljusstark jättestjärna av spektralklass O9 II.[5] Den har en massa som är ca 50[11] gånger solens massa, en radie som är ca 20[12] gånger större än solens och utsänder ca 280 000[13] gånger mera energi än solen från dess fotosfär vid en effektiv temperatur på ca 32 000 K.[13]

Tau Canis Majoris, eller 30 Canis Majoris, är en förmörkelsevariabel av Beta Lyrae-typ[8]. Den varierar mellan skenbar magnitud 4,38 och 4,44 med en period av 1,28214 dygn.[8]

Tau Canis Majoris framträder som en superjätte inom den öppna stjärnhopen NGC 2362, men består av flera stjärnor. Egenskaperna hos de mindre följeslagarna i Tau CMa-systemet är dåligt kända. Tau Canis Majoris D har beskrivits som en stjärna av spektralklass B2 V, men detta är osäkert.[14] De tre spektroskopiska komponenternas relativa ljusstyrka har beräknats från förmörkelser och omloppsrörelser. Spektrum, massa och ljusstyrka domineras av primärstjärnan.

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Tau Canis Majoris, 23 maj 2019.
  1. ^ [a b c d e] Van Leeuwen, F. (2007). "Validation of the new Hipparcos reduction". Astronomy and Astrophysics. 474 (2): 653. arXiv:0708.1752. Bibcode:2007A&A...474..653V. doi:10.1051/0004-6361:20078357.
  2. ^ [a b] ”Basic data: V* Tau CMa – Eclipsing binary of beta Lyr type (semi-detached)” (på engelska). Centre de Données astronomiques de Strasbourg. http://simbad.u-strasbg.fr/simbad/sim-basic?Ident=Tau+CMa&submit=SIMBAD+search. Läst 7 juni 2017. 
  3. ^ [a b c] Ducati, J. R. (2002). "VizieR Online Data Catalog: Catalogue of Stellar Photometry in Johnson's 11-color system". CDS/ADC Collection of Electronic Catalogues. 2237. Bibcode:2002yCat.2237....0D.
  4. ^ Mason, Brian D.; Wycoff, Gary L.; Hartkopf, William I.; Douglass, Geoffrey G.; Worley, Charles E. (2001). "The 2001 US Naval Observatory Double Star CD-ROM. I. The Washington Double Star Catalog". The Astronomical Journal. 122 (6): 3466. Bibcode:2001AJ....122.3466M. doi:10.1086/323920.
  5. ^ [a b] Sota, A.; Maíz Apellániz, J.; Morrell, N. I.; Barbá, R. H.; Walborn, N. R.; Gamen, R. C.; Arias, J. I.; Alfaro, E. J. (2014). "The Galactic O-Star Spectroscopic Survey (GOSSS). II. Bright Southern Stars". The Astrophysical Journal Supplement. 211: 10. arXiv:1312.6222. Bibcode:2014ApJS..211...10S. doi:10.1088/0067-0049/211/1/10.
  6. ^ [a b] Stickland, D. J.; Lloyd, C.; Sweet, I. (1998). "Spectroscopic binary orbits from ultraviolet radial velocities. Paper 27: Tau Canis Majoris (HD 57061)". The Observatory. 118: 7. Bibcode:1998Obs...118....7S.
  7. ^ van Leeuwen (2007). ”Hipparcos, the New Reduction” (på engelska). http://vizier.u-strasbg.fr/viz-bin/VizieR-5?-out.add=.&-source=I/311/hip2&HIP=35037. Läst 7 juni 2017. 
  8. ^ [a b c d] ”Tau CMa” (på engelska). The International Variable Star Index. AAVSO – American Association of Variable Star Observers. http://www.aavso.org/vsx/index.php?view=detail.top&oid=5513. Läst 7 juni 2017. 
  9. ^ Pourbaix, D.; Tokovinin, A. A.; Batten, A. H.; Fekel, F. C.; Hartkopf, W. I.; Levato, H.; Morrell, N. I.; Torres, G.; Udry, S. (2004). "SB9: The ninth catalogue of spectroscopic binary orbits". Astronomy and Astrophysics. 424 (2): 727. arXiv:astro-ph/0406573. Bibcode:2004A&A...424..727P. doi:10.1051/0004-6361:20041213.
  10. ^ Gudennavar, S. B.; Bubbly, S. G.; Preethi, K.; Murthy, Jayant (2012). "A Compilation of Interstellar Column Densities". The Astrophysical Journal Supplement. 199: 8. Bibcode:2012ApJS..199....8G. doi:10.1088/0067-0049/199/1/8.
  11. ^ [a b] De Vries, N.; Portegies Zwart, S.; Figueira, J. (2014). "The evolution of triples with a Roche lobe filling outer star". Monthly Notices of the Royal Astronomical Society. 438 (3): 1909. arXiv:1309.1475. Bibcode:2014MNRAS.438.1909D. doi:10.1093/mnras/stt1688.
  12. ^ [a b] Underhill, A. B.; et al. (November 1979), "Effective temperatures, angular diameters, distances and linear radii for 160 O and B stars", Monthly Notices of the Royal Astronomical Society, 189 (3): 601–605, Bibcode:1979MNRAS.189..601U, doi:10.1093/mnras/189.3.601
  13. ^ [a b c d] Hohle, M. M.; Neuhäuser, R.; Schutz, B. F. (2010). "Masses and luminosities of O- and B-type stars and red supergiants". Astronomische Nachrichten. 331 (4): 349. arXiv:1003.2335. Bibcode:2010AN....331..349H. doi:10.1002/asna.200911355.
  14. ^ Mason, Brian D.; Gies, Douglas R.; Hartkopf, William I.; Bagnuolo, Jr., William G.; Ten Brummelaar, Theo; McAlister, Harold A. (1998). "ICCD Speckle Observations of Binary Stars. XIX. An Astrometric/Spectroscopic Survey of O Stars". The Astronomical Journal. 115 (2): 821. Bibcode:1998AJ....115..821M. doi:10.1086/300234.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]