[go: up one dir, main page]

Hoppa till innehållet

Surt

Från Wikipedia
För smaken, se Grundsmak#Surhet. För staden i Libyen, se Sirt. För distriktet i Libyen, se Surt (distrikt).
Jätten Surt

Surt (fornisländska: Surtr, ungefär ”Svarter” eller ”den svarte”) är i nordisk mytologi en jätte i underjorden som förutsägs sätta världen i brand vid Ragnarök – ”världens undergång”.[1] Han sägs vara eldens härskare och väktare i Muspelheim samt anfader och den mäktigaste av eldtursar.

Surt är en moderniserad variant av dess fornisländska form Surtr (modern isländska: Surtur), vilket betyder ”den svarte”, arkaiserat ”Svarter”. Det kommer av samma rot som svart (fornnordiska: svartr),[1] jämför fornsvenska: suart, danska: sort, då v (/w/) och u delade samma ljudvärde i fornnordiska språket, jämför runan .

Namnet förekommer även i substantivet ”surturbrand” (av isländska: surtarbrandur) – ”världens förstörelse genom brand, världsbrand” etc.[1]

I poetiska Eddan

[redigera | redigera wikitext]
Huvudartikel: Valans spådom

I eddadikten ”Valans spådom” (Völuspá) berättas att Surt har ett brinnande svärd som lyser starkare än solen och när jordens undergång, Ragnarök, är i antågande går han i spetsen mot gudarna i Asgård. Han möter Frej, som har bytt bort sitt beryktade självsvingade svärd mot att få gifta sig med jättinnan Gerd. Surt blir svårt sargad av Frej i striden, då Frej borrar in sitt vapen, ett hjorthorn, djupt in i Surts ögonhåla. Surt klyver Frej, men förgås själv, galen av smärta, i de världsuppslukande vågorna av eld och i det vattenflöde som strömmar när marken rämnar.

Surttradition på Island

[redigera | redigera wikitext]

Island anses Surt även vara förbunden med vulkanisk aktivitet. Ortnamnet Surtsey ("Surts ö") är bildat av denne eldturs namn. Enligt den isländska traditionen bodde Surt en gång i tiden i grottan Surtshellir. Grottan nämndes för första gången i Landnámabók. Forskaren Rudolf Simek tror att Surt har funnits länge inom den germanska mytologin och att när nordmännen anlände till Island måste vulkanerna fått dem att omedelbart tänka på Surt.[2] Ett äldre exempel är Surtshellir ("Surts grotta"), där man funnit spår av förkristna kulthandlingar[3].

  1. ^ [a b c] Svenska Akademiens ordbok: surturbrand
  2. ^ Simek, Rudolf (2007). Dictionary of Northern Mythology. sid 303–304.
  3. ^ Ritual responses to catastrophic volcanism in Viking Age Iceland: Reconsidering Surtshellir Cave through Bayesian analyses of AMS dates, tephrochronology, and texts". Journal of Archaeological Science. 126: 105316. 2021-02-01. doi:10.1016/j.jas.2020.105316. ISSN 0305-4403.
  • Hultkrantz, Åke (1991). Vem är vem i nordisk mytologi : gestalter och äventyr i Eddans gudavärld. Stockholm: Rabén & Sjögren. sid. 87. Libris 7236542. ISBN 9129593956