Rosenkakadua

	Rosenkakadua; Status i världen: Livskraftig (lc)
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Papegojfåglar; Psittaciformes
Familj	Kakaduor; Cacatuidae
Underfamilj	Cacatuinae
Släkte	Eolophus; Bonaparte, 1854
Art	Rosenkakadua; E. roseicapilla
Vetenskapligt namn
	§ Eolophus roseicapilla
Auktor	(Vieillot, 1817)
Utbredning
	Rosenkakaduans utbredning (rött)
Synonymer
	Cacatua roseicapilla Vieillot, 1817 (protonym);

Rosenkakadua^[2] (Eolophus roseicapilla) är en av de vanligaste och mest spridda kakaduorna. Den förekommer i öppna landskap i nästan alla delar av Australiens fastland.

Utbredning och systematik

Utbredning

Rosenkakaduor återfinns i alla Australiens delstater och på Tasmanien, och saknas endast i de torraste områdena och längst norrut på Kap Yorkhalvön. De är vanliga i några storstadsområden, till exempel Perth, och vanliga eller mycket vanliga i öppna landskap med enstaka spridda träd där de kan söka skydd. De förändringar som den europeiska koloniseringen av Australien medfört och som varit katastrofala för många djurarter har varit mycket fördelaktiga för rosenkakaduan på grund av att skogar huggits ned i bördiga områden och vattenställen för boskap skapats i torra områden.

Systematik

Rosenkakaduans taxonomi är omdiskuterad. Den placeras vanligtvis i det egna släktet Eolophus.^[3] Det finns klara morfologiska likheter mellan rosenkakaduan och de vita kakaduorna i släktet Cacatua och initialt beskrevs rosenkakaduan som Cacatua roseicapilla. DNA-analyser har även indikerat ett nära släktskap med nymfparakit och skär kakadua. Det förekommer framodlade hybrider mellan rosenkakadua och skär kakadua.

Rosenkakaduan delas vanligtvis upp i tre underarter:^[3]

E. r. kuhli – förekommer i de norra delarna av kontinenten.
E. r. roseicapillus – förekommer i de västra och västra centrala delarna av kontinenten.
E. r. assimilis – förekommer i de östra centrala delarna och i östra Australien så långt söderut som till Tasmanien.

De flesta tama rosenkakaduor utanför Australien tillhör underarten assimilis.

Utseende

Rosenkakaduan har grå rygg, rosa ansikte och bröst och ljusare rosa tofs. Könen är lika, bortsett från ögonfärg där hanen har brun iris och honan röd. Den är vanligen omkring 35 centimeter lång och väger mellan 300 och 400 gram. De tre underarterna skiljer sig åt morfologiskt. Underarten kuhli tenderar att vara något mindre och särskiljer sig genom skillnader i tofsens och ögonringens form. Underarten assimilis är tydligt blekare än den sydöstliga underarten roseicapillus.

Adult hona av underarten assimilis. Notera rödaktig iris.
Juvenil av underarten roseicapillus.

Ekologi

Rosenkakaduor är mycket sociala och långlivade. De som hålls som sällskapsdjur kan bli tillgivna sina ägare.

Källor

Delar av texten är översatt från engelskspråkiga Wikipedias artikel Galah, läst 30 juni 2006

Noter

^ Birdlife International 2012 Eolophus roseicapilla Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 14 mars 2016.
^ Sveriges ornitologiska förening (2016) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter Arkiverad 18 oktober 2014 hämtat från the Wayback Machine., läst 2016-02-10
^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11

Tryckta källor

Flegg, Jim (2002) Birds of Australia: Photographic Field Guide Sydney, Reed New Holland, ISBN 1-876334-78-9
Forshaw, Joseph M. (1969) Australian Parrots, Lansdowne Press, Melbourne,
Frith & Reed (1969) Birds of the Australian High Country, Sydney

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör rosenkakadua.
Bilder & media
Wikispecies har information om rosenkakadua.
Artförteckning
Läten på xeno-canto.org

[IUCN-1] Birdlife International 2012 Eolophus roseicapilla Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 14 mars 2016.

[2] Sveriges ornitologiska förening (2016) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter Arkiverad 18 oktober 2014 hämtat från the Wayback Machine., läst 2016-02-10

[CC-3] [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11

[1]

[2]

[3]