Rosalind
| Rosalind | |
 Rosalind fotograferad av Hubbleteleskopet 1997. | |
| Upptäckt | |
|---|---|
| Upptäckare | Stephen P. Synnott / Voyager 2 |
| Upptäcktsdatum | 13 januari 1986 |
| Beteckningar | |
| Alternativnamn | Uranus XIII (13) |
| Uppkallad efter | Rosalind |
| Omloppsbana | |
| Banmedelradie | 69 926,8 ± 0,06[1] |
| Excentricitet | 0,00011 ± 0,0001[1] |
| Siderisk omloppstid | 0,558 d |
| Inklination | 0,27876 ± 0,045° (till Uranus ekvator)[1] |
| Måne till | Naturlig satellit till Uranus |
| Fysikaliska data | |
| Dimensioner | 72 × 72 × 72 km[2] |
| Medelradie | 36 ± 6 km[2][3][4] |
| Area | ~16000 km² |
| Volym | ~200 000 km³ |
| Massa | ~2,5 x 1017kg |
| Medeldensitet | ~1,3 g/cm³[3] |
| Ytgravitation (ekvatorn) | ~0,012 m/s2 |
| Flykthastighet | ~0,031 km/s |
| Rotationsperiod | Synkron |
| Albedo | 0,08 ± 0,01[5] |
| Yttemperatur | Medel: ~64 |
| Atmosfär | |
| Yttryck | 0 kPa |
Rosalind är en av Uranus månar. Den upptäcktes på fotografier tagna den 13 januari 1986[6] av den amerikanska rymdsonden Voyager 2. Satelliten fick den tillfälliga beteckningen S/1986 U 4[7] och också numreringen Uranus XIII.
Rosalind är en av de minsta och den åttonde inifrån av Uranus månar. Den har en diameter på omkring 72 km. Man känner till mycket litet om den utöver dess bana runt planeten och dess mycket låga albedo.[1][2]
Rosalind är uppkallad efter dottern till den landsförvisade hertigen i William Shakespeares pjäs Som ni behagar.[8]
Rosalind tillhör gruppen Portia-satelliter, tillsammans med Bianca, Cressida, Desdemona, Portia, Juliet, Cupid, Belinda och Perdita.[5] Satelliterna i denna grupp har liknande banor och fotometriska egenskaper.[5] Rosalind är nära en banresonans av 3:5 med Cordelia.[9]
Se även
[redigera | redigera wikitext]Referenser
[redigera | redigera wikitext]- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Rosalind (moon), 1 maj 2015.
- ^ [a b c d] R. A. Jacobson (1998). ”The Orbits of the Inner Uranian Satellites From Hubble Space Telescope and Voyager 2 Observations” (på engelska). The Astronomical Journal 115 (3): sid. 1195–1199. doi:.
- ^ [a b c] Erich Karkoschka (2001). ”Voyager's Eleventh Discovery of a Satellite of Uranus and Photometry and the First Size Measurements of Nine Satellites” (på engelska). Icarus 151 (1): sid. 69–77. doi:. Läst 9 maj 2015.
- ^ [a b] ”Planetary Satellite Physical Parameters” (på engelska). JPL (Solar System Dynamics). 24 oktober 2008. https://ssd.jpl.nasa.gov/?sat_phys_par. Läst 17 maj 2015.
- ^ David R. Williams (23 november 2007). ”Uranian Satellite Fact Sheet” (på engelska). NASA (National Space Science Data Center). http://nssdc.gsfc.nasa.gov/planetary/factsheet/uraniansatfact.html. Läst 17 maj 2015.
- ^ [a b c] Erich Karkoschka (2001). ”Comprehensive Photometry of the Rings and 16 Satellites of Uranus with the Hubble Space Telescope” (på engelska). Icarus 151 (1): sid. 51–68. doi:. Läst 17 maj 2015.
- ^ Hans Rickman och Hans Helander. ”Uranus – ringar och månar”. Nationalencyklopedin. Bokförlaget Bra böcker AB, Höganäs. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/uranus#ringar-och-m%C3%A5nar. Läst 9 maj 2015.
- ^ B. A. Smith (16 januari 1986). ”Satellites of Uranus” (på engelska). IAU Circular 4164. ISSN 0081-0304. http://www.cbat.eps.harvard.edu/iauc/04100/04164.html#Item1. Läst 17 maj 2015.
- ^ ”Planet and Satellite Names and Discoverers” (på engelska). Gazetteer of Planetary Nomenclature. USGS Astrogeology. 21 juli 2006. http://planetarynames.wr.usgs.gov/Page/Planets. Läst 9 maj 2015.
- ^ Carl D. Murray, Robert P. Thompson (6 december 1990). ”Orbits of shepherd satellites deduced from the structure of the rings of Uranus” (på engelska). Nature 348 (6301): sid. 499–502. doi:. ISSN 0028-0836. Läst 17 maj 2015.
| ||||||||
