Noto
- För andra betydelser, se Noto (olika betydelser).
| Noto | ||
| Kommun | ||
 Katedralen i Noto
| ||
|
||
| Officiellt namn: Comune di Noto | ||
| Land |  Italien
| |
|---|---|---|
| Region | Sicilien | |
| Provins | Siracusa (SR) | |
| Höjdläge | 152 m ö.h. | |
| Koordinater | 36°53′N 15°05′Ö / 36.883°N 15.083°Ö | |
| Yta | 554,98 km²[1] | |
| Folkmängd | 24 028 (2017)[2] | |
| Befolkningstäthet | 43 invånare/km² | |
| Tidszon | CET (UTC+1) | |
| - sommartid | CEST (UTC+2) | |
| Postnummer | 96017 | |
| Riktnummer | 0931 | |
| ISTAT-kod | 089013 | |
| Geonames | 6540064 | |
| Skyddspatron | San Corrado Confalonieri | |
| Festdag | 19 februari | |
| Folknamn | Notinesi eller Netini | |
  Notos läge i Italien.
| ||
 Notos läge i Siracusa
| ||
| Webbplats: www.comune.noto.sr.it | ||
Noto (sicilianska: Notu; latin: Netum) är en stad och kommun i provinsen Siracusa på Sicilien, Italien. Staden ligger 6 kilometer från Siciliens östkust, 32 km sydväst om staden Syrakusa vid foten av Hybleiska bergen. Noto och dess kyrka togs 2002 upp på UNESCOs världsarvslista.[3]
Historia
[redigera | redigera wikitext]
Det gamla noto, Noto Antica, ligger 8 km direkt norrut på berget Monte Alveria. En stad med rötter hos sikelerna, känd under antiken som Netum. År 263 f.Kr. tilldelades staden Hieron II av romarna. Legenden säger att Daidalos höll till i staden efter att ha flytt över Joniska havet, likaså Herkules efter sitt sjunde stordåd.
År 866 erövrades Noto av araber, som kom att upphöja staden till huvudstad i ett av de tre distrikt på Sicilien (Val di Noto). År 1091 var Noto det sista muslimska fästet på Sicilien innan även de kom att erövras av kristna.[4] Senare kom staden att bli en välmående normandisk stad.
Under 1500- och 1600-talen var Noto hem för flera framstående personer, såsom Giovanni Aurispa, juristerna Andrea Barbazio och Antonio Corsetto, liksom arkitekten Matteo Carnelivari och kompositören Mario Capuana. År 1503 gav Ferdinand II Noto titeln civitas ingeniosa ("sinnrik stad"). Staden expanderade under de följande århundradena bortom dess medeltida gränser, med nya byggnader kyrkor och kloster byggdes. Alla dessa kom dock att totalförstöras av den häftiga jordbävningen 1693.
Efter den förödande jordbävningen flyttade man staden till västra sidan av floden Asinaro, där ett nytt Noto växte fram enligt en rutnätsplan av Giovanni Battista Landolina. Den nya staden låg närmre Joniska havet. De anlitade arkitekterna, bland andra Rosario Gagliardi och Francesco Sortino, fick det nya Noto att bli ett mästerverk i siciliansk barockstil, vilket gjort att staden kom att kallas "Stenträdgården" av Cesare Brandi, och idag är listat bland Unescos världsarv. Många av de nyare byggnaderna har använt mjuk tuffsten, som ger staden en honungslik ton i solljuset. Delar av katedralen rasade år 1996, vilket innebar en stor förlust för den typiskt sicilianska barock-arkitekturen.
Källor
[redigera | redigera wikitext]- Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 20. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 283
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ ”Geomorphological characteristics of municipalities”. 2017. Arkiverad från originalet den 16 maj 2019. https://web.archive.org/web/20190516211155/http://dati.istat.it//Index.aspx?QueryId=34711. Läst 21 juli 2019.
- ^ ”Statistiche demografiche ISTAT”. demo.istat.it. Arkiverad från originalet den 16 juli 2018. https://web.archive.org/web/20180716065929/http://demo.istat.it/bilmens2017gen/index.html. Läst 21 juli 2019.
- ^ Late Baroque Towns of the Val di Noto - listad på Unescos webbplats
- ^ Jeremy Johns (7 okt 2002). Arabic Administration in Norman Sicily: The Royal Diwan. Cambridge University Press. sid. 31. ISBN 9781139440196
Se även
[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Noto.
| |||||||
| ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|