[go: up one dir, main page]
Hoppa till innehållet

IFK Kristianstad

Från Wikipedia
IFK Kristianstad
En match mellan IFK Kristianstad och HK Malmö i Kristianstad Arena 2014.
Fullt namnIdrottsföreningen Kamraterna Kristianstad
Grundad7 november 1899[1] (125 år sedan)
HemortKristianstad, Skåne län
ArenaKristianstad Arena
(Kapacitet: 5 200)
OrdförandeAnnika Ohlsson[2]
KlubbchefHenrik Fröberg[2]
Supporterklubb(ar)Södra Kurvan[3]
Damer – lagdetaljer
TränareJesper Larsson
Liga/serieDivision 1
Herrar – lagdetaljer
TränareAnders Hallberg
Ass. tränareJoel Tulldahl
Liga/serieHandbollsligan
Inhemska mästare9 (1941, 1948, 1952, 1953, 2015, 2016, 2017, 2018, 2023)
Inhemska finalförluster4 (1951, 1975, 2012, 2013)
Svenska Cup-
mästare		1 (2023)
Säsonger i Sveriges högsta division52 (2023/2024)
Placering i maratontabellen6:a
Säsonger i Sveriges
näst högsta division		32[4] (2008/2009)
Matchställ
Team colours
Team colours
Team colours
Team colours
Team colours
Hemmaställ
Team colours
Team colours
Team colours
Team colours
Team colours
Bortaställ
Klubbens webbplats (extern länk)

IFK Kristianstad är en handbollsklubb i Kristianstad, grundad den 7 november 1899. Tidigare hade föreningen åtta sektioner[5][6]: bingo, bordtennis, bridge, cykel, fotboll, friidrott, gymnastik och handboll, men sedan 2000 utövas endast handboll i IFK Kristianstad.

Historia

[redigera | redigera wikitext]

1800-talet

[redigera | redigera wikitext]

IFK Kristianstad bildades den 7 november 1899 av elever på Kristianstads högre allmänna läroverk. Drivande kraft var Adolf Johnsson från Broby, och som blev ordförande första året. Övriga styrelsemedlemmar var John Sjöström, Atle Lund, Ernst Ljungdorff, Thom Ehrenborg (klubbmästare), Oskar Kleberg, Holger Fogelklou (sekreterare), Kristian Weber, Axel Holm, Emil Olsson-Bjerner och Gösta Ehrenborg. Föreningen fick från starten cirka 60 medlemmar.[7] Bland annat cykling och gymnastik var idrotter som var med från starten.

1900-talet

[redigera | redigera wikitext]

Handbollen är den idrott som firat de största triumferna i klubbens historia, men fotbolls-, cykel- och friidrottssektionen har också några höjdpunkter. Bland annat spelade klubbens fotbollslag 1931 seriefinal mot Malmö FF om en plats till Allsvenskan, och kvalspelade dit 1960, Herbert Dahlbom var landets främsta tempocyklist under 1950-talet och på friidrottssidan togs klubbens första SM-guld redan 1905 och Britt Mårtensson det stora namnet i slutet av 1950-talet och i början av 1960-talet.[8]

Handboll börjades spela i föreningen under 1920-talet för att hålla igång föreningens fotbollsspelare under vintermånaderna, men handbollsspelet blev snabbt populärt. 1930 bildades handbollsektionen, och 1932 togs en plats i seriesystem och DM[9]. 1933 spelades den första matchen i SM och 1935 var första säsongen i en nationell serie. Sedan millennieskiftet är IFK Kristianstad enbart en handbollsförening och i den rollen har klubben varit en av landets främsta sedan 1930-talet, men guldåldern kom under 1940- och 1950-talen för att sedan på nytt bli en toppklubb under 1970-talet.[8]

Under 1940- och 1950-talet dominerar IFK Kristianstad svensk handboll, tillsammans med Majornas IK och Redbergslids IK, och vinner klubbens fyra första SM-guld 1941, 1948, 1952 och 1953. Under 1954 vann Sverige VM-guld där fyra av de tio spelarna i landslaget kom från IFK Kristrianstad: Åke Moberg, Carl-Erik Stockenberg, Bertil Rönndahl och Ewert Sjunnesson.

Perioden 1946–1957 var IFK Kristianstad ett givet topplag i allsvenskan med segrar i serien säsongerna 1949/50, 1951/52 och 1952/53. Nio år i rad, 1947-1955 vann man en allsvensk medalj, dvs. som sämst blev laget trea i serien. Tvåa blev man även säsongen 1974/75.[8]

1947 startades ett damlag som var aktivt fram till 1960-talet. 1981 startades damhandboll upp igen i föreningen[10].

Bert Fridman gjorde 185 matcher i svit (dvs missade ingen match) i IFK Kristianstad i Allsvenskan (högsta serien) under 70-talet, vilket renderade en plats i Guinness rekordbok. Fridman satte klubbrekord med totalt 255 tävlingsmatcher svit. Bo "Tjommen" Ahlberg blev klubbens mesta målskytt under 80-talet med 1823 mål på 377 matcher i klubben. En annan storskytt i IFK under årens lopp är Carl-Erik Stockenberg, som vann skytteligan fem år i rad 1949/50–1953/54 (som enda spelare i Sverige genom historien) och blev 1961 först att göra över 1000 mål i Allsvenskan, 720 av dessa målen gjordes i IFK Kristianstad.

Bordtennis spelades under några år under 1950-talet. Friidrott och bridge i föreningen läggs vilande under 1960-talet och startas inte upp igen. Under 1990-talet lämnar fotboll, cykling och gymnastik IFK Kristianstad, och föreningen går in i 2000-talet som en renodlad handbollsklubb.

2000-talet

[redigera | redigera wikitext]

Millenniet började tungt för IFK Kristianstad när klubben 2001 var nära konkurs, men med ett hårt arbete av ett fåtal personer och ett stort stöd av många undveks konkursen.[11]

IFK Kristianstad gick upp till högsta serien igen säsongen 2009/10, efter att inte ha varit med sedan hösten 1997. Den säsongen och även nästa kvalade klubben sig kvar i Elitserien, men sedan dess har IFK Kristianstad som minst nått SM-semifinal varje år, I sju av dessa tolv säsonger 2012-2024 når klubben SM-final varav fem slutar med SM-guld för IFK Kristianstad. Fyra av dessa guld tas i rad 2015-2018.

Säsongen 2014/2015, mellan 18 september och 8 februari vann IFK Kristianstad 20 raka segrar i herrhandbollens högsta serie, vilket inget annat lag har gjort.[12] Mellan 28 mars 2015 och 27 februari 2019 har IFK Kristianstad 80 raka hemmavinster i Kristianstad Arena mot svenskt motstånd (Elitserien/Handbollsligan och SM-slutspel), en unik svit i svensk handboll.

2018 nåddes en för klubben historisk åttondelsfinal i Champions League. Där blev det förlust mot SG Flensburg-Handewitt. Det var första gången som IFK Kristianstad gick vidare från gruppspel till slutspel. EHF.com

Den 24 januari 2019 tar klubbens genom tiderna mest framgångsrika tränarkarriär slut när IFK Kristianstad meddelar att Ola Lindgren lämnar klubben med omedelbar verkan.[13] På sju år har Lindgren vunnit fyra SM-guld, två SM-silver, tagit fyra seriesegrar och för första gången har klubben spelat i EHF Champions League.

Målvakten Leo Larsson gör 255 matcher i svit mellan den 5 februari 2015 och 10 mars 2019, och tangerade därmed Bert Fridmans klubbrekord. Markus Olsson blir klubbens meste spelare genom tiderna när han under SM-slutspelet 2022 gör sin 361:a andra match i IFK Kristianstad och passerade därmed Bo "Tjommen" Ahlberg. Markus blir 4 februari 2023 IFK Kristianstads mesta målskytt genom historien när han passerar Tjommen[14].

Under 2010-talet startades återigen upp en verksamhet för damer, och A-laget[15] har klättrat i seriesystemet och spelar för närvarande (2024) i division 1.

2023 tog IFK Kristianstad en historisk trippel genom att samma säsong vinna serien, Svenska cupen (efter vinst i finalen mot Hammarby IF[16]) och SM-guld (efter vinst i finalen mot IK Sävehof[17]), vilket aldrig tidigare hänt i Sverige på herrsidan.

Likt många andra klubbar i Handbollsligan gick IFK Kristianstad ekonomiskt back 2022/2023 (drygt 4 miljoner kronor)[18] och den 9 augusti meddelar föreningen att man inte längre har råd att ha en heltidsanställd klubbchef[19]. Därmed lämnar Jesper Larsson sin tjänst efter åtta år och fem SM-guld.

Ordförande i huvudstyrelsen

[redigera | redigera wikitext]
Ordförande i IFK Kristianstads huvudstyrelse[5][20]
Årtal Ordförande Årtal Ordförande Årtal Ordförande
1899–1900 Adolf Johnsson 1933–1935 Carl Palmblad 1985 Dick Svensson
1901-? Hilding Lavesson 1936–1937 Tage Lundin 1986–1999 Ingemar Fagerström
? ? 1938–1944 Anders Johansson 1999–2002 Ingvar Edvardsson
1907 Oswald Holmberg 1945–1946 John Holmberg 2002–2008 Kent Angergård
1908–1911 Waldemar Smedberg 1947–1949 Tage Lundin 2008–2009 Ingvar Edvardsson
1912–1913 S. Nordgren 1950–1959 Gösta Henriksson 2009–2012 Ingvar Lövkvist
1914–1917 Oswald Holmberg 1960–1965 Tore Lindgren 2012–2015 Jonas Arvidsson
1918–1925 Oskar Palmstierna 1966 Ingemar Winnberg 2015–2019 Johan Cosmo
1926–1929 Carl Palmblad 1967–1973 Torsten Persson 2019–2021 Anders Chrintz
1930–1931 Nils Bergman 1974–1982 Bertil Rundqvist 2021–2023 Markus Kjellman
1932 Petrus Renlund 1983–1984 Torsten Persson 2023- Annika Ohlsson

SM-medaljer

[redigera | redigera wikitext]

IFK Kristianstads främsta SM-medaljör genom alla tider är Britt Mårtensson som 1950–1960 i friidrott vann 5 guld, 3 silver och 2 brons. Totalt inom alla idrotter har IFK Kristianstad tagit 51 SM-medaljer fördelat på 21 SM-guld, 19 SM-silver och 12 SM-brons[21].

SM-medaljer för IFK Kristianstad
Idrott Guld Silver Brons Antal medaljer
Handboll, inomhus 9 6 0 15
Handboll, utomhus 2 4 3 9
Handboll, juniorer 0 2 0 2
Handboll, beach-SM 0 1 0 1
Friidrott 6 6 9 21
Cykling 4 0 0 4
Totalt 21 19 12 52

Nedlagda eller utbrutna sektioner

[redigera | redigera wikitext]

Informationen om de nedlagda eller utbrutna sektionerna är hämtad från jubileumsboken som gavs ut när IFK Kristianstad fyllde 100 år, och som reviderades 2014 när Kristianstad fyllde 400 år[4].

Brevhuvud från IFK Kristianstad 1957 där sektionerna i föreningen listas.

Fotboll

[redigera | redigera wikitext]
Huvudartikel: IFK Kristianstad Fotboll

1922 deltog IFK Kristianstad i Svenska Mästerskapet i fotboll. Efter vinster mot IFK Hässleholm och IFK Hälsingborg tog det stopp i kvalomgång 3 mot Landskrona BoIS. Landskrona nådde i sin tur kvartsfinal.

IFK Kristianstad började spela fotboll i det nationella seriesystemet 1928 i division II. Inledningsvis var det oftast spel i division II, som då var serien direkt under Allsvenskan. 1931 var fotbollsallsvenskan nära. I en ren seriefinal i division II den 7 juni mötte laget Malmö FF hemma på Idrottsplatsen inför 4 000 åskådare, den dittills största idrottspubliken i Kristianstad. Seriesegern som låg i potten gav en plats i Allsvenskan. Matchen slutade dock med förlust, 1–3, för IFK.

1940 vann IFK Kristianstad det sista Kamratmästerskapen som spelades, en fotbollscup för IFK-föreningar efter finalseger över IFK Västerås.

Under 50-talet tog fotbollen i stan fart på nytt, både resultat- och publikmässigt. Mannen bakom detta var Imre Markos[22], en legendarisk fotbollstränare och landslagsspelare (20 matcher, 5 mål, 1929–1935)[23] från Ungern. Han hade med Degerfors IF 1951 vunnit Lilla silvret, dvs trea i Allsvenskan, och även varit proffs i franska Rennes, eller Stade Rennais FC som är klubbens korrekta namn. I Sverige är Rennes mest känt för att där spelade Erik Edman, Andreas Isaksson och Kim Källström 2005/2006. Även Ola Toivonen har spelat där. Med Imre Markos gjorde IFK en satsning som gav utdelning. Talanger från övriga klubbar i grannskapen anslöt och det blev en tydligare delning mellan handbollen och fotbollen. Tidigare hade många stjärnor dubblerat, bland annat Carl-Erik Stockenberg, som stod i mål, och Åke Skough, men nu kom istället spelare som satsade enbart på en av sporterna. Med Imre bar det av uppåt i seriesystemet. Serieseger 1952 i division V och uppflyttning följdes av serieseger 1953 i division IV och ny uppflyttning. IFK etablerade sig direkt som topplag i division III med tredjeplats 1954, andraplats 1955 och förstaplats 1956. En förstaplats som innebar uppflyttning till division II, som då var serien direkt under Allsvenskan. Nu hade dock Imre gått vidare i karriären, han lämnade IFK Kristianstad för att bli tränare i turkiska Fenerbahçe SK, vilket visar vilken hög nivå det var på fotbollen här i stan.

1957 slutade IFK på en sjätteplats i tvåan. Nästa säsong som kallas Maratonsäsongen startade hösten 1957 och varade till hösten 1958, dvs man spelade höst–vår–höst. Detta för att från och med 1959 fick fotbollen nuvarande säsongsindelning med spel vår–höst istället. Denna långa säsong i division II slutade med en tredjeplats. 1959 fortsätter trenden att peka uppåt och IFK slutar tvåa i division II. Trenden kröntes året därpå, 1960, med serieseger i division II Östra Götaland. Dock gav det ingen direktplats till svensk fotbolls absoluta finrum, Allsvenskan, utan en plats i kvalserien som bestod av enkelmöten mellan seriesegrarna i de fyra olika division II-serierna. Dessa var IFK Kristianstad (Östra Götaland), IF Elfsborg (Västra Götaland), Örebro SK (Svealand) och IFK Luleå (Norrland). Fyra topplag som gjorde upp om två platser. Förlust hemma mot IFK Luleå med 2–1 var ingen bra inledning på kvalserien, och det följdes av storförlust mot Örebro SK med 5–0. I sista matchen väntade IF Elfsborg på neutral plan i Malmö. Boråslaget sattes under press, men till slut kunde västgötarna vinna med 5–4. En knapp förlust för IFK mot ett lag som flyttades upp, och som nykomling 1961 vann Allsvenskan med fem poäng ner till IFK Norrköping. Även Örebro SK flyttades upp och de blev fyra i Allsvenskan 1961, så det var inga dåliga lag IFK hade tampats med i kvalserien. Publiksiffran på Idrottsplatsen låg stadigt på över 5 000 åskådare. Publikrekordet sattes 7 juni 1960 med 12 252 (!) i en seriematch mot Högadals IS, karlshamnslaget som två år senare spelade en säsong i Allsvenskan. 1967 trillade IFK Kristianstad ur division II och storhetstiden var till ända.

Många namnkunniga spelare och tränare har passerat IFK Kristianstad genom åren. Förutom ovan nämnda Imre Markos tränades laget 1979–1981 av Tom Prahl, sedermera trefaldig svensk mästare med Halmstad BK och Malmö FF. Tre andra meriterade tränare är Václav Simon från Tjeckien som tränat bland annat Malmö FF och AIK och var lagledare för Litauen (fyra matcher) 1934[24], Adolf Vogl landslagsspelare för Österrike[25] (20 matcher, 6 mål, 1931–1936)[26] och som tränat Helsingborgs IF, Elfsborgs IF och Mjällby AIF samt Wilfried Schnorrenberger från Tyskland som tränade Helsingborgs IF 1974[27]. Två IFK-spelare nådde fotbollslandslaget, Charles Gustafsson och Erik Bloom. 1954 gästades Idrottsplatsen av landslaget från Etiopien och 1959 av italienska Udinese för träningsmatch mot IFK Kristianstad.

1990 tog fotbollseran i föreningen slut när fotbollssektionen lämnade IFK Kristianstad för att gå samman med Vilans BoIF och bilda Kristianstads FF (KFF). Även Kristianstad BI var tänkta att ingå i den nya klubben, men de drog sig ur. Istället gick de 2007 samman med Kristianstad IS till Kristianstad BOIS. Sista (?) fotbollssammanslagningen i stan kom 2015 när så KFF och BOIS gick samman till Kristianstad FC.

1977 startades ett damlag som började i division 5. Som bäst nådde laget två andraplatser i division 3 bakom Ifö/Bromölla IF respektive Brösarps IF. När fotbollssektionen lämnade föreningen 1990 lades damlaget ned.[5]

Tränare för herrlaget
1950-talet 1960-talet 1970-talet 1980-talet
Ragnar Malmberg Adolf Vogl Lennart Dahlström Tom Prahl
Václav Simon Kjell Wallinius Gert Linderot Christer Lindgren
Imre Markos Kjell Hartvall Wilfried Schnorrenberger Jerzy "Jesso" Michalski
John "Klot" Nilsson
Helge Ahlström
Torsten Flintberg
Anders Holmgren

Serietillhörighet[28]:

Herrlaget Damlaget
1928–1931 Division II nationella serien 1953 Division IV sydsvenska södra 1978 Division II södra 1977 Division V nordöstra
1932–1934 Sydsvenska serien 1954–1956 Division III södra Götaland 1979 Division III södra Götaland 1978–1980 Division IV nordöstra
1935–1937 Division II nationella serien 1957–1960 Division II östra Götaland 1980 Division II södra 1981–1984 Division III östra
1938–1939 Sydsvenska serien 1961–1965 Division II södra 1981–1982 Division III Skåne 1985–1986 Inget seriespel
1940–1941 Svenska serien division II, södra gruppen 1966 Division III södra Götaland 1983 Division IV nordöstra 1987 Division V nordöstra B
1942–1945 Sydsvenska serien 1967 Division II södra 1984 Division III Skåne 1988–1989 Division IV nordöstra
1946–1948 Skåneserien division 1 norra 1968–1972 Division III södra Götaland 1985–1989 Division IV nordöstra
1949–1951 Division IV sydsvenska södra 1973–1974 Division II södra
1952 Division 1 södra 1975–1977 Division III södra Götaland

Friidrott

[redigera | redigera wikitext]
IFK Kristianstad
Friidrott
Svenska mästerskap
Guld 1905 400 meter Herrar
Brons 1905 Herrar Grenhopp
Silver 1914 Herrar 1 500 meter
Brons 1929 Herrar 400 meter
Silver 1937 Damer 200 meter
Silver 1937 Damer 80 meter
Brons 1937 Damer Höjdhopp
Brons 1937 Damer Diskus
Brons 1937 Damer Trekamp
Brons 1943 Herrar 200 meter
Guld 1953 Damer 100 meter
Brons 1953 Damer Längdhopp
Brons 1953 Damer Höjdhopp
Guld 1954 Damer 100 meter
Guld 1957 Damer 100 meter
Guld 1957 Damer Längdhopp
Guld 1958 Damer 100 meter
Silver 1959 Damer 100 meter
Silver 1960 Damer 100 meter
Silver 1960 Damer 80 meter häck
Brons 1960 Damer 200 meter

En av de första idrotterna som utövades i Kristianstad med en IFK-stjärna på bröstet är friidrott, och 1901 hölls på läroverkets gårdsplan (Söderportgymnasiet) den första tävlingen. Inspirerad av den nystartade olympiska rörelsen döptes den till "De olympiska spelen". 1905 vinner Carl Hammarlund SM-guld på 400 meter på svenska mästerskapen i Helsingborg, klubbens enda på herrsidan genom tiderna. En idrottsplats tillkom 1906 när stadens drätselkammare tillät en sådan där Kristianstad Idrottshall nu ligger. Kamratmästerskapen hölls där 1907, men sedan förföll idrottsplatsen. 1916 invigdes lite längre österut istället den nya Idrottsplatsen som fortfarande är i drift och är alltså idag över hundra år.

Det arrangerades tidigt klubbmatcher mot andra IFK-föreningar. Den första hölls 1915 mot IFK Karlshamn och innehöll grenarna 100 meter, 400 meter, 1500 meter, 110 meter häck, höjdhopp, längdhopp, stavhopp, kula, diskus och spjut. De två första åren vann IFK Kristianstad, men IFK Karlshamn kunde knipa segern 1917 med knapp marginal. Ordningen var återställd året därpå när IFK Kristianstad 1918 vann tävlingen för tredje gången och därmed erövrade vandringspriset för gott. En ståtlig buckla som hundra år senare nu tronar stolt i den nybyggda montern på kansliet i Kristianstad Arena. Året efter ville man utöka till tre lag och kontakt togs med Ystads IF som tackade ja, men Karlshamn drog sig istället ur. Seger tre år i rad 1919–1921 gjorde att IFK Kristianstad återigen fick behålla ett vandringspris för all framtid. Nu var så även IFK Karlshamn med i tävlingen på nytt. Även med tre lag i tävlingen kunde IFK Kristianstad vinna 1922–1924 och återigen behålla vandringspokalen. Facit blev alltså nio segrar på tio år.

Under 1920- och 30-talet var Margit Sjöholm-Persson en av de främsta friidrottarna i klubben. Hon satte svenskt rekord i slungboll. Margit var aktiv i IFK Kristianstad ändå in på 1990-talet inom friidrott, gymnastik, handikappidrott och pensionärsmotion. Under 1940-talet tävlade Åke Moberg i medeldistans och Carl-Erik Stockenberg kastade spjut.

IFK Kristianstads främsta friidrottare genom tiderna är Britt Mårtensson som var svensk sprinterdrottning under 1950-talet. 16 år gammal vann hon 1953 SM-guld på 100 meter, det första av totalt fyra SM-guld i den grenen (övriga 1954, 1957 och 1958). Det blev även SM-guld i längdhopp 1957, och ytterligare fem SM-medaljer i andra valörer i sprint och längd. Hon var med och satte svenskt rekord på 4x100 meter. 1958 nådde hon semifinalplats i EM som det året hölls på Stockholm Stadion, vår mest klassiska friidrottsarena. 1960 var Britt nära att få delta i OS i Rom dit Sverige hade kvalificerat sig till stafetten 4*100 och Britt var satt på sistasträckan. Men tyvärr sedan skadade sig en av de andra tjejerna och då laget saknade reserv kom de aldrig iväg till Italien[29]. Det var inte bara i friidrott som Britt höll en nationell klass. Även inom handboll var hon framgångsrik och spelade både i IFK Kristianstad och i landslaget. 1957 var hon reserv under handbolls-VM 1957 i Jugoslavien. Mot slutet av karriären flyttade Britt till Stockholm och spelade där med Kvinnliga SK Artemis. Britt Mårtensson är den enda i IFK Kristianstad som fått Svenska Friidrottsförbundets hederstecken Stora grabbars och tjejers märke, som nummer 174. Det delades ut vid Svenska Friidrottsförbundets årsmöte på hotell Malmen i Stockholm 7 november 1954[30].

IFK Kristianstad har vunnit 6 SM-guld, 6 SM-silver och 9 SM-brons i friidrott, totalt 21 medaljer[31]. Guldmedaljerna vanns av Carl Hammarlund 1905 och Britt Mårtensson 1953–1958.

Under 1960-talet lades friidrottsektionen i IFK Kristianstad i vila, och KFUM Kristianstad tog över som den ledande friidrottsklubben i Kristianstad.

Cykling

[redigera | redigera wikitext]

Enligt boken ”IFK Kristianstad 100 år” är cykling först ut i IFK Kristianstad. Där citeras överste Adolf Johnsson, klubbens grundare: ”Vi hade först en hjulförening på läroverket, det vill säga en cykelförening. Vi voro många med i den föreningen och företogo utfärder då och då.”

IFK Kristianstad
Cykling
Svenska mästerskap
Guld 1955 Tempo 50 km (junior)
Guld 1956 Tempo 50 km
Guld 1957 Tempo 50 km
Guld 1958 Tempo 50 km
IFK Kristianstad
Cykling
Nordiska mästerskapsmedaljer
Guld 1957 Tempo

De första årtiondena lever IFK-cyklingen i medieskugga. Först i slutet av 1920-talet börjar det dyka upp referat och uppgifter. För att locka publik läggs cykeltävlingar i anslutning till klubbens fotbollsmatcher. Under en bortamatch i fotboll mot IFK Malmö arrangeras tävlingar i friidrott och cykling på Kristianstads Idrottsplats, och publiken får samtidigt täta rapporter om hur det går nere i Malmö. Trots förlust med 1–6 i fotbollen blir det succé, och en egen cykelsektion kan så bildas. IFK arrangerar och deltar i cykeltävlingar. 1928 startar man Ivösjön Runt, flaggskeppet i IFK Kristianstad vid den tiden. Den nätta turen Kristianstad–Arkelstorp–Näsum–Bromölla–Kristianstad vanns av Gunnar Winkvist på tiden 2.51.17. Det var grusvägar som gällde, så cyklister hade reservslangar hängande på överkroppen. 1930-talet blir IFK:s första storhetstid inom cykling med framgångar på distriktsnivå, med John Svenssohn som det stora namnet.

Under 1940-talet har cyklingen det tungt, med ransonering och brist på däck och gummivaror, men precis som handbollen får cyklingen i klubben en storhetstid under 50-talet. Detta märks bland annat genom införskaffandet av en buss i form av en ombyggd skåpbil. Ett enormt steg för innan dess var det trädgårdsstolar under en presenning på ett lastbilsflak som gällde. Under första halvan av decenniet är det Börje Martinsson som är den mest framgångsrikaste cyklisten med tiotalet tävlingsvinster. Herbert Dahlbom hade nu också börjat cykla, men väljer att satsa på friidrott istället. Det blir flera mästerskapssegrar, men problem med en fot gör att det återigen blir cykel som gäller. Ett beslut som leder till att han blir klubbens genom tidernas mest framgångsrikaste cyklist. Han börjar med att bli svensk juniormästare 1955. Året efter tävlar han i Berlin mot en stor del av europaeliten och vinner med tre minuter, pressen döpte det till ”Berlinbomben”. Han erbjuds en plats i Olympiska sommarspelen 1956 i Melbourne, men tackar nej. Han vinner SM-guld på 50 km tempo tre år i rad (1956–1958)[32] på rekordtider. IFK Kristianstads bästa år inom cykling blir 1957. Förutom SM-guldet på 50 km, vinner Herbert Nordiska Mästerskapet med tre minuter och blir åtta på Världsmästerskapen i Belgien. Han är uttagen till Olympiska sommarspelen 1960 i Rom 1960 som ett stort medaljhopp, men blir matförgiftad på plats och kan inte delta. Sedan lockas Herbert till Djurgårdens IF i Stockholm, där han fortsätter sin framgångsrika tävlingskarriär med ytterligare svenska och nordiska guld i tempolopp.

IFK Kristianstad arrangerar 1974 SM-veckan i cykling, och under 80- och 90-talet etapper i bland annat Postgirot Open. Klubbens genom tidernas bästa tjej är Charlott Nilsson med två fjärdeplatser på SM under 90-talet. Under alla år har IFK haft stora framgångar på juniormästerskap.

IFK Kristianstad vann fyra officiella SM-guld och ett NM-guld i cykling, samtliga av Herbert Dahlbom.

I samband med den ekonomiska turbulensen runt millennieskiftet bryts cykel och övriga sektioner loss från IFK Kristianstad, kvar finns endast handbollen. Cykelsektionen bildar Kristianstad Cykelklubb, som väl förvaltade alla juniorframgångar i IFK Kristianstad och vinner SM i lagtempo 2004 med Lina Karlsson, Tove Wiklund och Lisa Nordén. Nordén vinner senare flera SM-medaljer för klubbar i Stockholm, och OS-silver i triathlon i London 2012.

Gymnastik

[redigera | redigera wikitext]

Gymnastik var med redan från starten 1899 och grundaren Adolf Johnsson var själv gymnast. I klubbens första styrelseprotokoll beslutades det om inköp av två hartslådor. Harts användes till gymnastikskorna för att undvika olyckshändelser genom att halka. Träning skedde i Läroverkets gymnastiksal och även på skolgården. Det tog femton år innan även kvinnor fick vara aktiva medlemmar i IFK Kristianstad 1914. Gymnastik var en underavdelning till friidrottssektionen fram tills 1945, då gymnastik blev en egen sektion.

Två gymnaster från IFK Kristianstad har deltagit i OS, men inte under sin aktiva karriär i IFK Kristianstad utan istället tävlade de då för stockholmsklubbar. Oswald Holmberg, major på A3, Wendes artilleriregemente, läste och arbetade på GCI i Stockholm (nuvarande GIH, Gymnastik och Idrottshögskolan) under sina OS-år. Han deltog i Olympiska sommarspelen 1906 i Aten (räknas inte längre som ett officiellt OS) där gymnastik var en uppvisningsgren, men fem av gymnasterna, däribland Oswald, fick hoppa in Sveriges dragkampslag som vann brons. 1908 i London och 1912 i Stockholm (Solskensolympiaden) vann Oswald OS-guld i truppgymnastik. Albert Andersson tävlade i Olympiska sommarspelen 1920 i Antwerpen och tog OS-guld i truppgymnastik. Han bytte sedan till friidrott och tävlade i OS 1928 i Amsterdam i tiokamp och 110 meter häck, och vann också SM-guld 1928 på 110 meter häck. Gunnar Pettersson deltog i Berlin-OS 1936, men då var truppgymnastik en uppvisningsgren.

Storhetstiden för IFK Kristianstads gymnaster var 1920–1950. I mitten av seklet övergavs den lingska stilen till förmån för rörelser med olika redskap, en trend som kom ute i Europa. Istället gled IFK:s gymnastiksektion över till mer att handla om motionsgymnastik. Den som framför alla andra personifierade gymnastiken i IFK är Margit Sjöholm-Persson, där hon deltog från 1920-talet ända in på 1990-talet! 1982 utsågs hon till årets idrottsledare i Kristianstad. Hon fick även Lingmedaljen (Gymnastikförbundets högsta utmärkelse), Kristianstad kommuns kulturpris samt Riksidrottsförbundets högsta utmärkelse, förtjänsttecknet i guld, utdelat av Prins Bertil 1990. Margit tävlade också framgångsrikt för klubben i friidrott under 1920- och 1930-talet och satte svenskt rekord i slungboll. 1937 tog hon ett silver (80 m) och två brons (diskus och trekamp) vid SM-tävlingarna på Slottskogsvallen i Göteborg. Hon vurmade för handikappidrott och pensionärsmotion och hade även ett finger med inom fotbollen och handbollen i föreningen.

1999 lämnade gymnastiken IFK Kristianstad och föreningen C4-gymnasterna startades. Där utövas rytmisk gymnastik. Det är en OS-gren där gymnasten använder redskap (boll, tunnband, rep, band och käglor) och utför rörelser till musik. 2014 tog föreningen 3 SM-guld (mångkamp, käglor, boll/band)[33].

Bordtennis

[redigera | redigera wikitext]

1953 startades en bordtennissektion.[6] IFK Kristianstad deltog i seriespel under några år, men sektionen lades ner efter några år.

Bridge

[redigera | redigera wikitext]

1954 startades en bridgesektion.[6]

Hemmaarena

[redigera | redigera wikitext]

IFK Kristianstad har haft fyra olika hemmaarenor för handboll[34]:

  • 1933–1947 Korridoren (Södra Kaserns Gymnastiksal), Publikkapacitet: 1 300, 109 matcher (91 vinster, 7 oavgjorda, 11 förluster, 87%)
  • 1947–1964 Kristianstad Sporthall (numera Söderportskolans matsal), Publikkapacitet: 2 000, 180 matcher (134 vinster, 12 oavgjorda, 34 förluster, 78%)
  • 1965–2010 Kristianstad Idrottshall (numera A-hallen i Kristianstad Arena), Publikkapacitet: 2 100, 590 matcher (367 vinster, 46 oavgjorda, 177 förluster, 66%)
  • 2010– Kristianstad Arena (E1/E2-hallen), Publikkapacitet: 5 500, 315 matcher (231 vinster, 19 oavgjorda, 65 förluster, 76%, t.o.m. säsongen 2022/23)

Spelartrupp

[redigera | redigera wikitext]
IFK Kristianstads spelartrupp i augusti 2014.

Tröja nummer 8 är sedan invigningen av Kristianstad Arena reserverad för publiken som kallas för den åttonde spelaren, dvs utöver de sju som är på planen. Vid invigningsmatchen i Kristianstad Arena den 17 oktober 2010 mot Redbergslids IK fick samtliga i publiken på 4 775 personer en egen matchtröja med just nummer 8. Den spelare i IFK Kristianstad som sist hade nummer 8 är högersexan Gustav Ekdahl.

Spelartruppen 2024/2025:[35]

Nr Land Pos Namn
1 Danmark  MV Victor Bang
3 Sverige  V9 Elliot Stenmalm
4 Sverige  V9 Markus Olsson
6 Sverige  V9 Philip Henningsson
7 Sverige  M9 Axel Månsson
9 Sverige  H9 Anton Hallbäck
12 Sverige  MV Victor Hedberg
14 Sverige  V6 Albin Leyman
16 Sverige  MV Elias Karlsson
Nr Land Pos Namn
20 Sverige  V6 Emil Frend Öfors
22 Island  V9 Einar Bragi Adalsteinsson
25 Norge  M6 Sasser Sonn
32 Sverige  H6 Hugo Frank
34 Sverige  H9 Andreas Cederholm
37 Sverige  M9 Zoran Bozic
42 Sverige  H6 Albin Selin
46 Sverige  M6 Herman Josefsson
49 Sverige  H9 Isaac Biel Nilsen

Meriterade spelare i urval

[redigera | redigera wikitext]
Se även: Kategori:Handbollsspelare i IFK Kristianstad
Ett urval av spelare som genom åren representerat IFK Kristianstads handbollslag (åren spelaren representerade klubben).

Meriter

[redigera | redigera wikitext]

IFK Kristianstad har vunnit 9 SM-guld, 6 SM-silver och inget SM-brons, totalt 15 medaljer, i handboll inomhus för seniorer.

IFK Kristianstad
Handboll
Svenska mästerskap
Guld 1941 Svenska mästerskapet
Guld 1948 Svenska mästerskapet
Silver 1951 Svenska mästerskapet
Guld 1952 Svenska mästerskapet
Guld 1953 Allsvenskan
Silver 1954 Allsvenskan
Silver 1955 Allsvenskan
Silver 1975 SM-slutspel
Silver 2012 SM-slutspel
Silver 2013 SM-slutspel
Guld 2015 SM-slutspel
Guld 2016 SM-slutspel
Guld 2017 SM-slutspel
Guld 2018 SM-slutspel
Guld 2023 SM-slutspel
IFK Kristianstad
Utomhushandboll och plats för finalhelg
Svenska mästerskap
Guld 1941 Kristianstad
Brons 1942 Kristianstad
Brons 1943 Stockholm
Guld 1944 Kristianstad
Silver 1945 Motala
Silver 1947 Kristianstad
Brons 1948 Göteborg
Silver 1949 Stockholm
Silver 1950 Kristianstad

SM-guld

[redigera | redigera wikitext]

IFK Kristianstad har nio SM-guld i handboll, tredje flest i Sverige:

SM-silver

[redigera | redigera wikitext]

IFK Kristianstad har sex SM-silver i handboll:

SM-finaler

[redigera | redigera wikitext]
Spelarna i IFK Kristianstad tackar publiken efter SM-finalseger mot HK Malmö 10 maj 2018, Scandinavium Göteborg.

IFK Kristianstad har spelat tolv SM-finaler i handboll[43]:

Totalt åtta vinster och fyra förluster med sammanlagd målskillnad 569–545.

SM, match om tredje pris

[redigera | redigera wikitext]

IFK Kristianstad har spelat en match om tredjepris i handboll[7]:

  • 1949: Förlust mot Majornas IK med 14–10

Juniorer

[redigera | redigera wikitext]

IFK Kristianstads herrjuniorer (U18) har två SM-silver.

Svenska Cupen

[redigera | redigera wikitext]

Finaler för IFK Kristianstad i Svenska Cupen[47]:

DM

[redigera | redigera wikitext]

IFK Kristianstad har vunnit DM, Distriktsmästerskapet, inomhus 15 gånger: 1933, 1935, 1936, 1938, 1941, 1942, 1944, 1946, 1947, 1953, 1956, 1961, 1982, 1983 och 1996.

Sexton gånger har föreningen vunnit DM utomhus: 1938, 1941, 1942, 1943, 1944, 1945, 1947, 1948, 1949, 1950, 1951, 1952, 1953, 1954, 1955 och 1956.

Noterbart är att den stora plumpen i utomhussviten är 1946, men den beror på att IFK inte ställde upp det året i cupen i protest mot fördelningen av intäkterna.

Även IFK Kristianstads damlag har vunnit DM: 1961

TRIM-SM

[redigera | redigera wikitext]

1999 vann IFK Kristianstad TRIM-SM[48], en veteranturnering marknadsförd av Svenska Handbollförbundet, men utan officiell SM-status. Detta efter finalseger mot H43 Lund med 17-10. Året efter, 2000, blev det silver efter finalförlust med 18-13 mot IF Swithiod[49].

Utomhushandboll (elvamannalag)

[redigera | redigera wikitext]
SM-pokal 1944, utomhushandboll elvamannalag, vunnen av IFK Kristianstad.

IFK Kristianstad har spelat sex SM-finaler i utomhushandboll för elvamannalag under en period på tio år (1941–1950) och vann två av dessa finaler.[43] Under åren 1941–1951 (förutom 1946 när IFK Kristianstad inte deltog) nådde IFK minst semifinal och tog medalj varje år 1941–1950.

SM-finaler:

Totalt två vinster och fyra förluster med sammanlagd målskillnad 27–36.

Beach-SM

[redigera | redigera wikitext]

1999 pausades SM i utomhushandboll till förmån för beach-SM (SM i beachhandboll). Turneringen spelade de två första åren i Åhus som en del av Åhus Beachhandbollfestival. IFK deltog dessa två år och kom till kvartsfinal det första året och förlorade mot Ligu med 11-6[50], men år 2000 blev det SM-silver efter sudden death mot HK Drott som vann med 7-6[51]. 2024 ställde så IFK Kristianstad upp i beach-SM för första gången sedan 2000. Laget nådde semifinal där det blev förlust med 2-0 mot Göteborg Beach Handball Club, och som sedan även vann finalen[52].

Övriga cuper

[redigera | redigera wikitext]

Challenge International Georges-Marrane[53] i Paris, en inbjudningsturnering som arrangeras varje år sedan 1975 av US Ivry. IFK deltog 2016 och vann genom semifinalseger med 23–22 mot Dunkerque och finalseger 27–26 mot värdlaget US Ivry med det avgörande målet i slutsekunden av Jerry Tollbring[54].

Internationaler Heide-Cup[55] är en årlig inbjudningsturnering startad 2007. 2017 vann IFK Kristianstad cupen efter finalseger mot Montpellier HB. Leo Larsson utsågs till turneringens bästa målvakt[56]. IFK Kristianstad är det enda laget utanför Tyskland som vunnit cupen.

Placeringar i högsta divisionen

[redigera | redigera wikitext]
IFK Kristianstads placeringar i handbollens olika serier 1934/35–2023/24.[4]

IFK Kristianstad har nio gånger vunnit den högsta divisionen i svensk handboll, vilket därmed är föreningens vanligaste placering:

Placering Antal År
1 9 1950, 1952, 1953, 2015, 2016, 2017, 2018, 2019, 2023
2 8 1940, 1941, 1948, 1949, 1954, 1955, 1975, 2014
3 5 1947, 1951, 2013, 2020[a], 2022
4 4 1956, 1957, 1972, 2024
5 4 1973, 1974, 1979, 1997
6 5 1971, 1977, 1995, 2012, 2021
7 3 1937, 1942, 1996
8 2 1976, 1978
9 4 1945, 1958, 1985, 1991[b]
10 3 1980, 1993[b], 1994[b]
11 3 1998[b], 2010, 2011
12 2 1981, 1986
  1. ^ Handbollsligan avbröts i mars 2020 pga. Covid-19-pandemin med en match kvar att spela. IFK låg på en tredjeplats där lag 1–4 i serien alla hade chans att i sista omgången vinna serien.
  2. ^ [a b c d] Placeringen avser hösttabellen året innan, där en placering utanför topp-8 medförde nedflyttning till Allsvenskan under våren.

Skytteligavinnare i högsta serien

[redigera | redigera wikitext]

Fyra spelare i IFK Kristianstad har vunnit skytteligan i den högsta serien under åtta säsonger. Carl-Erik Stockenberg är den enda spelaren i Sverige som gjort det fem år i rad.

Skytteligavinnare
Säsong Spelare Antal mål
1946/47 Åke Moberg 52
1949/50 Carl-Erik Stockenberg 79
1950/51 Carl-Erik Stockenberg 77
1951/52 Carl-Erik Stockenberg 56
1952/53 Carl-Erik Stockenberg 74
1953/54 Carl-Erik Stockenberg 82
1975/76 Bo Ahlberg 117
1976/77 Lennart Ebbinge 153

OS-deltagare

[redigera | redigera wikitext]

Det är endast inom handbollen som IFK Kristianstad haft OS-deltagare, totalt fem stycken.

Oswald Holmberg, en av föreningens första ordförande vann brons i dragkamp i Aten 1906, och guld i truppgymnastik i London 1908 och under Solskensolympiaden i Stockholm 1912. Dock tävlade han i OS likt flera andra gymnaster från IFK Kristianstad för Stockholms GF.

Ett femtontal personer har deltagit i OS för andra kristianstadsföreningar, bland annat tog Bengt Bengtsson (KFUM:s IF och bror till Frans G. Bengtsson) OS-guld i Antwerpen 1920 i gymnastik. Bengt var militär på A3 och skrev böckerna Vad var och en måste veta om bombanfall och Bombanfall och bombverkan. Frans G. skrev Röde Orm (utsedd till århundradets tredje mest betydelsefulla svenska bok).

Handbollstränare genom åren

[redigera | redigera wikitext]

Klubbens mesta handbollstränare är Evert Sjunneson med sammanlagt 22 säsonger under perioden 1951 till 1977.[57] Den mest framgångsrikaste är Ola Lindgren som tog föreningen till fyra SM-guld, fyra segrar i högsta serien och slutspel i EHF Champions League.

År Säsonger Namn Anmärkningar SM-meriter Placering högsta serien Cupresultat
1933–1937 4 Oscar H Meyer Åttondelsfinal 1936 Sjua 1937 1 DM-guld 1933
1 DM-guld 1935
1 DM-guld 1936
1937–1945 8 Eskil Gustafsson Spelande tränare Åttondelsfinal 1938
1 Guld 1941

1 Utomhusguld 1941
1 Utomhusguld 1944
2 Utomhussilver 1945

2 Tvåa 1940
2 Tvåa 1941
Sjua 1942
Nia 1945		 1 DM-guld 1938
1 DM-utomhusguld 1938
1 DM-guld 1941
1 DM-utomhusguld 1941
1 DM-guld 1942
1 DM-utomhusguld 1942
1 DM-utomhusguld 1943
1 DM-guld 1944
1 DM-utomhusguld 1944
1 DM-utomhusguld 1945
1945–1947 2 Karl-Erik "Kinna" Nilsson Semifinal 1946
Åttondelsfinal 1947
2 Utomhussilver 1947		 3 Trea 1947 1 DM-guld 1946
1 DM-guld 1947
1 DM-utomhusguld 1947
1947–1951 4 Eskil Gustafsson 1 Guld 1948
Fyra 1949
2 Utomhussilver 1949
Åttondelsfinal 1950
2 Utomhussilver 1950
2 Silver 1951		 2 Tvåa 1948
2 Tvåa 1949
1 Etta 1950
3 Trea 1951		 1 DM-utomhusguld 1948
1 DM-utomhusguld 1949
1 DM-utomhusguld 1950
1 DM-utomhusguld 1951
1951–1958 7 Karl Fridlundh,
Åke Moberg
Evert Sjunnesson		 Spelande tränare 1 Guld 1952
1 Guld 1953
2 Silver 1954
2 Silver 1955		 1 Etta 1952
1 Etta 1953
2 Tvåa 1954
2 Tvåa 1955
Fyra 1956
Fyra 1957
Nia 1958		 1 DM-utomhusguld 1952
1 DM-guld 1953
1 DM-utomhusguld 1953
1 DM-utomhusguld 1954
1 DM-utomhusguld 1955
1 DM-guld 1956
1 DM-utomhusguld 1956
1958–1962 4 Evert Sjunnesson 1 DM-guld 1961
1962–1963 1 Åke Moberg Spelande tränare
1963–1973 10 Evert Sjunnesson Semifinal 1972 Sexa 1971
Fyra 1972
Femma 1973		 Svenska Cupen:
Åttondelsfinal 1971
1973–1975 2 Leif Rosenberg 2 Silver 1975 Femma 1974
2 Tvåa 1975
1975–1976 1 Åke Duvander Åtta 1975
1976–1977 1 Evert Sjunnesson Sexa 1977
1977–1978 1 Jan Näslund Åtta 1978
1978–1980 2 Lars Skoglund Femma 1979
Tia 1980
1980–feb 1982 1,75 Olle Olsson Tolva 1981 Svenska Cupen:
Åttondelsfinal 1982
1982 0,25 Lars Skoglund 1 DM-guld 1982
1982–1984 2 Lars Norgren Spelande tränare 1 DM-guld 1983
Svenska Cupen:
Åttondelsfinal 1983
Kvartsfinal 1984
1984–1985 0,75 Bo Svennarp Svenska Cupen:
Åttondelsfinal 1985
1985 0,25 Torsten Persson Nia 1985
1985–1986 1 Lennart Ytter Tolva 1986
1986–1988 2 Kenneth Mattelin Svenska Cupen:
Sextondelsfinal 1986
1988–1989 1 Mats Magnusson Svenska Cupen:
Sextondelsfinal 1986
1989–1991 2 Ulf Sandgren Nia i höstserien
1991–1994 3 Veroljub "Kos" Kosovac
1994–1995 1 Urban Harju Kvartsfinal 1995 Sexa 1995
1995–1996 1 Anders Rantatalo Sjua 1996 1 DM-guld 1996
1996–dec 1997 1,5 Dragan Mihailovic Kvartsfinal 1997 Femma 1997
Elva i höstserien 1997 		Ligacupen:
Fyra 1996
dec 1997–1998 0,5 Bengt-Arne Schuster
Peter Svensson
1998–1999 1 Jonas Jönsson
1999–2003 4 Ulf Larsson
2003–2004 1 Dragan Mihailovic
2004–2007 3 Ulf Larsson
2007–feb 2012 4,5 Kenneth Andersson Elva 2010
Elva 2011
feb 2012–jan 2019 7 Ola Lindgren Svensk förbundskapten 2008–2016 2 Silver 2012
2 Silver 2013
Semifinal 2014
1 Guld 2015
1 Guld 2016
1 Guld 2017
1 Guld 2018		 Sexa 2012
3 Trea 2013
2 Tvåa 2014
1 Etta 2015
1 Etta 2016
1 Etta 2017
1 Etta 2018
EHF-cupen:
Kvalrunda 2 (av 3) 2013
Gruppspel (fyra) 2014
Kvalrunda 3 (av 3) 2015
EHF Champions League:
Gruppspel (sjua) 2016
Gruppspel (åtta) 2017
Slutspel (1/8-final) 2018
Gruppspel (åtta) 2019
jan 2019–mar 2019 0,5 Ulf Larsson 1 Etta 2019
mar 2019–dec 2020 1,5 Ljubomir Vranjes Semifinal 2019
Inställt SM 2020		 3 Trea 2020 EHF Champions League:
Gruppspel (fyra) 2020
dec 2020–2021 0,5 Ulf Larsson Semifinal 2021 Sexa 2021 EHF European League
Slutspel (1/4-final) 2021
2021–2022 1 Jonas Wille Köptes ut efter ett år av Norges Handbollförbund för att bli norsk förbundskapten. Semifinal 2022 3 Trea 2022 Svenska Cupen:
Semifinal 2022
2022–2024 2 Stian Tønnesen Den enda herrtränaren som tagit trippeln i Sverige med serieseger, cupseger och SM-guld samma säsong. 1 Guld 2023
Semifinal 2024 		1 Etta 2023
Fyra 2024 		Svenska Cupen:
1 Guld 2023
Kvartsfinal 2024

EHF European League
Kvalrunda 2 (av 2) 2023
Gruppspel 2024

2024 Anders Hallberg Svenska Cupen:
Åttondelsfinal 2025


Lagkaptener genom åren

[redigera | redigera wikitext]
2015 tog Johan Jepson, lagkapten i IFK Kristianstad, fram regnbågsbindeln som sedan spred sig över världen.

Bo Ahlberg var major inom Försvarsmakten och på Pliktverket och hade därför titeln Lagmajor.

2015 designade lagkapten Johan Jepson regnbågsbindeln[58], som sedermera spred sig över världen inom många olika idrotter.

År Lagkapten År Lagkapten
1984–1985 Bo Ahlberg 2000–2006 Tobias Fredriksson
1985–1986 Göran Nilsson 2006–2010 Olle Stenius
1986–1987 Bo Ahlberg 2010–2011 Claus Kjeldgaard
1987–1988 Patrik Andersson 2011–2012 Pär Möllerberg
1988–1989 Glenn Göransson
Göran Nilsson 		2012–2016 Johan Jepson
1989–1990 Dragan Mihailovic 2016–2021 Ólafur Guðmundsson
1990–1991 Lennart Ebbinge 2021–2024 Anton Halén
1991–1994 Joachim Stenbäcken 2024- Philip Henningsson
1994–1999 ?

Supporterförening

[redigera | redigera wikitext]

Södra Kurvan är klubbens officiella supporterförening med över 500 medlemmar (2015).[59] Supporterföreningen har en egen sektion i Kristianstad Arena (sektionerna J2/J3 samt H1).

Publik

[redigera | redigera wikitext]

Publikrekord

[redigera | redigera wikitext]
IFK Kristianstad - Djurgårdens IF, Allsvenskan 1939-12-10, Publikrekord 1655

IFK Kristianstad har spelat i fyra olika hemmahallar och har således fyra olika publikrekord på hemmaplan.[4]

*Den 1 december 1946 radiosändes den allsvenska bortamatchen mot IFK Karlskrona till Korridoren med en publik på 2 500 personer.[60]

Den största publik IFK Kristianstad har spelat inför är 12 312 vilket skedde i SM-finalen mot Alingsås HK den 24 maj 2015 på neutral plan i Scandinavium, Göteborg.

Sedan 2006/2007

Ej inräknat matcher med publikbegränsningar på grund av Covid 19-pandemin

Kval till Allsvenskan

Allsvenskan, högsta

Allsvenskan, lägsta

Kval till Elitserien

Elitserien/Handbollsligan, högsta

Elitserien/Handbollsligan, lägsta

SM-slutspel, högsta

SM-slutspel, lägsta

EHF Champions League, högsta

EHF Champions League, lägsta

EHF-Cupen/EHF European League, högsta

EHF-Cupen/EHF European League, lägsta

  • Hemma: 2 600 personer, EHF-cup Kval, 13 september 2014, A.C. Diomidis Argous, Kristianstad Arena
  • Borta: 250 personer, EHF-cup Kval, 6 september 2014, A.C. Diomidis Argous, Stadium Nea Kios

Svenska Cupen, högsta

Svenska Cupen, lägsta

Publiksnitt

[redigera | redigera wikitext]

IFK Kristianstads publiksnitt på hemmamatcherna.

  • Totalt: Samtliga matcher under säsongen
  • Snitt: Samtliga matcher under säsongen
  • Serie: Matcher i det svenska seriesystemet
  • Kval: Kvalmatcher för upp- eller nedflyttning
  • SM: Svenska Mästerskapet/SM-slutspel
  • Svensk Cup: Svenska Cupen
  • Europeisk Cup: Champions League/EHF-cup/EHF European League
Publiksnitt på tävlingsmatcher hemma för IFK Kristianstad (undantaget kolumnen "Totalt" som anger sammanlagt under hela säsongen)
Säsong Totalt Snitt Serie Kval SM Svensk Cup Europeisk Cup Kommentar
2007/2008 17723 1266 1194 2196 Kval till Serie A (Elitserien)
2008/2009 17196 1323 1323
2009/2010 32110 1784 1884 1523 Kval till Serie A (Elitserien)
2010/2011 55292 2633 2770 2195 Säsongens tre första matcher spelades i Idrottshallen, resterande i Kristianstad Arena, Kval till Serie A (Elitserien)
2011/2012 65957 3471 3256 4620
2012/2013 95018 4131 4085 4751 2956
2013/2014 123956 4768 4940 5014 3968
2014/2015 109235 4749 4814 5015 3983 Inklusive match mot H43 141203 som ströks ur serien i efterhand efter konkurs
2015/2016 130872 4847 4843 5084 4722
2016/2017 125871 4662 4764 5135 4159
2017/2018 125596 4486 4481 4708 4381
2018/2019 114659 4247 4270 4788 3887
2019/2020 76726 3654 3798 3192 En match spelades utan publik på grund av Covid 19-pandemin, snitt oräknat den är 3 836. SM-slutspelet ställdes in.
2020/2021 350 14 18 0 13 7 matcher (5 i serien och 2 i cupen) tilläts ha publik (50 personer) på grund av Covid 19-pandemin.
2021/2022 60 669 2758 2938 4250 635 Publikrestriktioner rådde i de flesta matcherna fram till 9 februari 2022 på grund av Covid 19-pandemin. En extra hemmamatch i serien på grund av omspel.
2022/2023 83131 3079 3233 4237 1875 1035
2023/2024 69776 3034 3219 3881 1580 2556

Medaljliga

[redigera | redigera wikitext]

Totalt har 108 handbollsspelare varit SM-medaljörer för IFK Kristianstad i handboll (inomhus), varav 72 har vunnit SM-guld.[61]

Medaljligan i IFK Kristianstad (spelare med minst tre SM-guld)
Nr Spelare Guld Silver Brons Totalt Första Senaste
1 Johannes Larsson 4 1 0 5 2013 2018
2 Albin Lagergren 4 0 0 4 2015 2018
Leo Larsson 4 0 0 4 2015 2018
4 Carl-Erik Stockenberg 3 3 0 6 1948 1955
Åke Moberg 3 3 0 6 1948 1955
Åke Skough 3 3 0 6 1948 1955
7 Erik Nordström 3 2 0 5 1948 1955
Evert Sjunnesson 3 2 0 5 1948 1955
9 Bertil Rönndahl 3 1 0 4 1948 1953
Ólafur Guðmundsson 3 1 0 4 2013 2018
11 Jerry Tollbring 3 0 0 3 2015 2015
Inge Aas Eriksen 3 0 0 3 2016 2018
Andreas Cederholm 3 0 0 3 2015 2023
Philip Henningsson 3 0 0 3 2017 2023

Målrekord[62][63]

[redigera | redigera wikitext]

Laget

[redigera | redigera wikitext]

Resultaten redovisas med IFK Kristianstads mål först, oavsett spelplats.

Största seger

Största förlust

Mål i en enskild match

Mål i första halvlek under en match

Mål i andra halvlek under en match

Mål i rad (sedan 2011)

Spelare

[redigera | redigera wikitext]

Flest gjorda mål

Gjort minst 1 000 mål totalt för IFK Kristianstad

  1. 1 960, Markus Olsson (439 matcher, 4,5 mål/match)
  2. 1 823, Bo Ahlberg (377 matcher, 4,8 mål/match)
  3. 1 352, Joachim Stenbäcken (345 matcher, 3,9 mål/match)
  4. 1 314, Ólafur Guðmundsson (349 matcher, 3,8 mål/match)
  5. 1 118, Dragan Mihailovic (246 matcher, 4,5 mål/match)
  6. 1 123, Ulf Larsson (317 matcher, 3,5 mål/match)

Matcher, rekord[62][63]

[redigera | redigera wikitext]

Laget

[redigera | redigera wikitext]

Sviter, totalt

  • Flest vinster i rad totalt: 17 matcher (9 matcher i Elitserien, 7 SM-matcher och 1 gruppspelsmatch i EHF-cupen, 2016-02-15 till 2016-09-16)
  • Flest förluster i rad totalt: 11 matcher (Division 2, 1966/1967 och Elitserien/Allsvenskan 1997/1998)
  • Flest vinster i serien i rad: 20 matcher (Elitserien, 2014/2015, svenskt rekord i högsta serien)
  • Flest förluster i serien i rad: 11 matcher (Division 2, 1966/1967 och Allsvenskan 1998)
  • Flest vinster i SM i rad: 14 matcher (2015 till 2017)
  • Flest förluster i SM i rad: 4 matcher (1995 till 1997)
  • Flest vinster i cup i rad: 6 matcher (2 gruppspelsmatcher i EHF Champions League och 4 kvalmatcher till EHF European League, 2019 till 2020)
  • Flest förluster i cup i rad: 8 matcher (EHF Champions League, 2018 till 2019 och Svenska Cupen/EHF European League 2023)

Sviter, hemma

  • Flest hemmavinster i rad mot svenskt motstånd: 80 matcher (63 matcher i Elitserien/Handbollsligan och 17 SM-matcher, 2015 till 2019)
  • Flest vinster i rad: 16 matcher (13 matcher i Handbollsligan och 3 gruppspelsmatcher i EHF Champions League, 2019 till 2020)
  • Flest förluster i rad: 6 matcher (Division 2, 1966/1967)
  • Flest vinster i SM i rad: 18 matcher (2015 till 2019)
  • Flest förluster i SM i rad: 3 matcher (2019)
  • Flest vinster i cup i rad: 4 matcher (EHF-cup, 2012 till 2013 och EHF Champions League/EHF European League, 2019 till 2022)
  • Flest förluster i cup i rad: 5 matcher (EHF Champions League, 2017-2018 och Svenska Cupen/EHF European League 2023)

Sviter, borta (neutral plan räknas ej in)

  • Flest vinster i rad: 11 matcher (Allsvenskan, 2008/2009)
  • Flest förluster i rad: 13 matcher (Allsvenskan/Division 1, 2003)
  • Flest vinster i rad i serien: 11 matcher (Allsvenskan, 2008/2009 och Elitserien, 2014/2015)
  • Flest förluster i rad i serien: 13 matcher (Allsvenskan/Division 1, 2003)
  • Flest vinster i SM i rad: 4 matcher (2015 till 2017)
  • Flest förluster i SM i rad: 7 matcher (2014 till 2015)
  • Flest vinster i cup i rad: 4 matcher (Svenska Cupen/EHF European League, 2022 och Svenska Cupen 2023)
  • Flest förluster i cup i rad: 6 matcher (EHF Champions League, 2015/2016)

Motståndare

  • Flest antal matcher mot ett svenskt lag: Ystads IF HF, 129 matcher
  • Flest antal matcher mot ett utländskt lag: Rhein-Neckar Löwen, 10 matcher
  • Flest antal vinster mot ett svenskt lag: Ystads IF, 66 matcher
  • Flest antal vinster mot ett utländskt lag: Tatran Prešov, 3 matcher
  • Flest antal oavgjorda matcher mot ett svenskt lag: HK Drott Halmstad, 11 matcher
  • Flest antal oavgjorda matcher mot ett utländskt lag: 1 match
  • Flest antal förluster mot ett svenskt lag: Ystads IF, 59 matcher
  • Flest antal förluster mot ett utländskt lag: Rhein-Neckar Löwen, 9 matcher

Spelare

[redigera | redigera wikitext]

Flest matcher

Motståndare

  • Mött flest antal olika lag: Thimmy Andersson, 56 lag
  • Gjort mål mot flest antal olika lag: Thimmy Andersson och Joachim Stenbäcken, 54 lag
  • Gjort mest antal mål mot ett och samma lag: Markus Olsson, 173 mål (mot Alingsås HK)

Ålder

  • Yngsta uttagen till match: Richard Svensson, 5 612 dagar (15 år, 4 månader och 11 dagar,1983-03-10, IFK Malmö, Idrottshallen, Division 1)
  • Yngsta målskytt: Anton Lindskog, 5 986 dagar (16 år, 4 månader och 21 dagar, 2010-04-28, LIF Lindesberg, Idrottshuset i Örebro, kval till elitserien, 2 mål)
  • Äldsta uttagen till match: Jesper Larsson, 17 243 dagar (47 år, 2 månader och 17 dagar, 2020-10-11, HK Aranäs, Kungsbacka Ishall, Handbollsligan)
  • Äldsta målskytt: Joachim Stenbäcken, 15 165 dagar (41 år, 6 månader och 8 dagar, 2004-02-01, Stavstens IF, Idrottshallen, division 1, 2 mål)

Tränare

[redigera | redigera wikitext]

Sedan

  • Flest matcher: Ola Lindgren, 347 matcher
  • Flest vinster: Ola Lindgren, 234 vinster
  • Mött flest lag: Ulf Larsson, 61 lag
  • Vinst mot flest antal lag: Ulf Larsson, 48 lag

Arenor, rekord[62][63]

[redigera | redigera wikitext]

Laget

[redigera | redigera wikitext]

Antal matcher i svenska bortahallar/arenor

Antal matcher i utländska bortahallar/arenor

Hallar/arenor i Sverige (avstånd i aktuellt väderstreck från Kristianstad Arena)

  • Nordligast: Kiruna Sporthall, Kiruna, 1 316 km
  • Västligast: Brastad Sporthall, Lysekil, 167 km
  • Sydligast: Trelleborg Tennishall, 72 km
  • Östligast: Malmberget Sporthall, Gällivare, 403 km
  • Närmast fågelvägen: Tollarps Sporthall, 16 km
  • Längst iväg fågelvägen: Kiruna Sporthall, Kiruna, 1 352 km
  • Kortast resväg totalt alla matcher, tur och retur: Tollarps Sporthall, 32 km
  • Längst resväg totalt alla matcher, tur och retur: Eriksdalshallen, Stockholm, 69 217 km

Hallar/arenor utomlands (avstånd i aktuellt väderstreck från Kristianstad Arena)

  • Nordligast: Ceres Arena, Aarhus, Danmark, 12 km
  • Västligast: Pavilhão da Luz Nº 2, Lissabon, Portugal, 1 444 km
  • Sydligast: Stadium Nea Kios, Nea Kios, Grekland, 2 050 km
  • Östligast: Sport Hall Olimpiyskiy, Tjechov, Ryssland, 1 442 km
  • Närmast fågelvägen: Brøndby Hallen, Brøndby, Danmark, 117 km
  • Längst iväg fågelvägen: Pavilhão da Luz Nº 2, Lissabon, Portugal, 2 578 km
  • Kortast resväg totalt alla matcher, tur och retur: Brøndby Hallen, Brøndby, Danmark, 233 km
  • Längst resväg totalt alla matcher, tur och retur: Sport Center Jane Sandanski, Skopje, Nordmakedonien, 13 169 km

Spelare

[redigera | redigera wikitext]

Tränare (Ledare A)

[redigera | redigera wikitext]
  • Matcher i flest antal hallar/arenor: 50 (Ola Lindgren och Ulf Larsson)
  • Vinst i flest antal hallar/arenor: 33 (Ola Lindgren)
  • Längst ressträcka tur och retur fågelvägen till matcherna mätt från Kristianstad Arena: Ola Lindgren, 134 781 km

Bestraffningar, rekord[62][63]

[redigera | redigera wikitext]

Laget

[redigera | redigera wikitext]

Flest bestraffningar i en match (sedan 2011)

  • Utvisningar IFK Kristianstad: 10 utvisningar (IK Sävehof, Partillebohallen, Elitserien, 2016-03-09)
  • Utvisningar motståndarna: 8 utvisningar (Ystads IF, Ystad Arena, Elitserien, 2018-09-12) och (Alingsås HK, SM-semifinal, Kristianstad Arena, 2019-04-26)
  • Totalt i matchen: 15 utvisningar (KIF Kolding Kobenhavn, Champions League, gruppspel, Brøndby Hallen, 2016-03-06)

Spelare

[redigera | redigera wikitext]

Flest bestraffningar (sedan 2011)

Tränare

[redigera | redigera wikitext]

Flest bestraffningar (sedan 2011)

  • Varning: Ola Lindgren, 34 varningar
  • Utvisning: Ola Lindgren, 1 utvisning

Referenser

[redigera | redigera wikitext]

Noter

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ ”Klubbinfo”. IFK Kristianstad. http://ifkkristianstad.se/om-oss/klubbinfo. Läst 25 maj 2015. 
  2. ^ [a b] ”Kontakt”. IFK Kristianstad. http://ifkkristianstad.se/om-oss/kontakt. Läst 6 september 2023. 
  3. ^ ”Södra kurvan”. IFK Kristianstad. Arkiverad från originalet den 23 april 2015. https://web.archive.org/web/20150423070449/http://ifkkristianstad.se/om-oss/sodra-kurvan. Läst 25 maj 2015. 
  4. ^ [a b c d] Boken om IFK Kristianstad 115 år 1899–2014, ISBN 978-9-1637652-0-9
  5. ^ [a b c] ”Boken om IFK - 100 års idrottshistoria”. Kristianstadsbladet. 29 oktober 1999. Läst 31 januari 2022. 
  6. ^ [a b c] ”Livlig verksamhet i alla sektioner i IFK”. Kristianstadsbladet. 3 november 1954. 
  7. ^ [a b] Boken om handboll, BYGD OCH FOLK FÖRLAG, UPPSALA, 1953
  8. ^ [a b c] ”IFK Kristianstads Historia”. IFK Kristianstad. http://ifkkristianstad.se/historia. Läst 25 maj 2015. 
  9. ^ ”Veteranen Meyer tar "kanon-lag" i handboll”. Nyaste Kristianstadsbladet: s. 16. 6 november 1959. 
  10. ^ ”Förlust för IFK:s flicklag i premiären”. Kristianstadsbladet, SST. 16 oktober 1981. 
  11. ^ ”Konkursen nära för IFK Kristianstad” (på svenska). Kristianstadsbladet. 7 februari 2001. http://www.kristianstadsbladet.se/sport/konkursen-nara-for-ifk-kristianstad/. Läst 12 maj 2018. 
  12. ^ Jan Peter Andersson. ”Här är rekordet Kristianstad inte hade koll på”. Kvällsposten. Arkiverad från originalet den 20 december 2016. https://web.archive.org/web/20161220155105/http://bloggar.expressen.se/handbollsbloggen/2015/03/27/har-ar-rekordet-som-kristianstad-inte-hade-koll-pa/. Läst 13 december 2016. 
  13. ^ ”Ola Lindgren lämnar IFK Kristianstad” (på svenska). IFK Kristianstad. 24 januari 2019. https://ifkkristianstad.se/nyheter/2019-01-24/ola-lindgren-laemnar-ifk-kristianstad. Läst 24 januari 2019. 
  14. ^ Nilsson, Marcus (4 februari 2023). ”IFK:s rekordman slog till igen – i vår kan han ta storslam”. Kristianstadsbladet. https://www.kristianstadsbladet.se/sport/ifk-s-rekordman-slog-till-igen-i-var-kan-han-ta-storslam-a5c5ce09/. Läst 5 februari 2023. 
  15. ^ ”Damlaget”. IFK Kristianstad. https://ifkkristianstad.se/vaara-lag/damlaget. Läst 25 mars 2021. 
  16. ^ ”Cupguldet till Kristianstad”. atgsvenskacupen.se. https://www.atgsvenskacupen.se/nyheter/atg-svenska-cupen/2023-03-14-cupguldet-till-kristianstad. Läst 14 mars 2023. 
  17. ^ ”Kristianstad vinner SM-guld framför hemmafansen”. www.aftonbladet.se. 29 maj 2023. https://www.aftonbladet.se/a/0Q0Azo. Läst 12 juni 2023. 
  18. ^ ”IFK Kristianstad blöder – går back drygt 4 miljoner kronor”. Kristianstadsbladet. 8 augusti 2023. https://www.kristianstadsbladet.se/sport/ifk-kristianstad-bloder-gar-back-drygt-4-miljoner-kronor/. Läst 9 augusti 2023. 
  19. ^ ”Jesper Larsson slutar som klubbchef | Nyheter | IFK Kristianstad”. ifkkristianstad.se. https://ifkkristianstad.se/nyheter/2023-08-09/jesper-larsson-slutar-som-klubbchef. Läst 9 augusti 2023. 
  20. ^ ”Avslöjar: Kjellman slutar som ordförande i IFK – hon väntas ta över”. Kristianstadsbladet. 5 augusti 2023. https://www.kristianstadsbladet.se/sport/avslojar-kjellman-slutar-som-ordforande-i-ifk-hon-vantas-ta-over/. Läst 7 augusti 2023. 
  21. ^ ”Mästerskap | IFK Kristianstad”. ifkkristianstad.se. https://ifkkristianstad.se/om-oss/maesterskap. Läst 6 september 2023. 
  22. ^ ”Imre Markos”. https://en.wikipedia.org/wiki/Imre_Markos. Läst 26 mars 2021. 
  23. ^ ”Imre Markos”. https://eu-football.info/_player.php?id=13061. Läst 2 mars 2021. 
  24. ^ ”Landslagsmatch Litauen-Lettland”. 10 juni 1934. https://eu-football.info/_match.php?id=5753. Läst 26 februari 2021. 
  25. ^ ”Adi Vogl”. https://en.wikipedia.org/wiki/Adi_Vogl. Läst 26 februari 2021. 
  26. ^ ”Vogl, Adolf”. https://www.national-football-teams.com/player/22170/Adolf_Vogl.html. Läst 2 mars 2021. 
  27. ^ ”Tränarsummering, Wilfried Schnorrenberger”. https://stattenakurvan.se/stats/trivia/manager/summary.php?cID=27. Läst 26 februari 2021. 
  28. ^ IFK Kristianstad 100 år. 1989 
  29. ^ Patric Nilsson (27 oktober 2022). ”Sprintdrottningen Britt Mårtensson”. Kristianstadsbladet. https://www.kristianstadsbladet.se/sport/sprintdrottningen-britt-martenson-jag-doptes-i-champagne-f7f3b0f5/. Läst 27 oktober 2022. 
  30. ^ ”Britt och Gun blir nu "stora grabbar"”. Kristianstadsbladet. 5 november 1954. 
  31. ^ Wiger, Erik (2006). Svenska Mästerskapen i friidrott 1896–2005. TextoGraf. ISBN 91-631-9065-6 
  32. ^ ”Svenska Mästare Landsväg Tempo”. Svenska Cykelförbundet. 14 september 2021. https://scf.se/landsvag/1521-2/. Läst 30 oktober 2023. 
  33. ^ ”SM-vinnare gymnastik 1945-2019”. Svensk Gymnastik. Arkiverad från originalet den 5 januari 2022. https://web.archive.org/web/20220105005930/https://www.gymnastik.se/globalassets/svenska-gymnastikforbundet-tavlingsgymnastik/dokument/overgripande-tavling/sm-vinnare-gymnastik-1945-2019_2.pdf. Läst 23 augusti 2021. 
  34. ^ ”https://twitter.com/IFKstatistik/status/1691303236290904064?s=20”. Twitter. https://twitter.com/IFKstatistik/status/1691303236290904064?s=20. Läst 16 augusti 2023. 
  35. ^ ”Laget”. IFK Kristianstad. https://ifkkristianstad.se/a-lag/spelarna. Läst 15 juli 2024. 
  36. ^ Nilsson, Patric (22 mars 2013). ”Åke Moberg har tackat för sig”. Kristianstadsbladet. http://www.kristianstadsbladet.se/familj/ake-moberg-har-tackat-for-sig. Läst 25 maj 2015. 
  37. ^ ”Stora Grabbar”. Svenska Handbollförbundet. http://www.svenskhandboll.se/ImageVaultFiles/id_2952/cf_31/Elit_Herrar_Stora_Grabbar.PDF. Läst 25 maj 2015. 
  38. ^ ”Ute VM resultat”. http://www.sport-komplett.de/sport-komplett/sportarten/h/handball/hst/17.html. Läst 27 november 2014. 
  39. ^ Johansson, Eje (7 mars 2008). ”Handbollsprofilen Sten Olsson död”. Kristianstadsbladet. http://www.kristianstadsbladet.se/new-articles/handbollsprofilen-sten-olsson-dod. Läst 25 maj 2015. 
  40. ^ ”Thomas Persson”. Sveriges Olympiska Kommitté. Arkiverad från originalet den 15 maj 2013. https://web.archive.org/web/20130515074453/http://www.sok.se/5.aad0b10833d63e5c800013281.html. Läst 25 maj 2015. 
  41. ^ [a b] Nilsson, Patric (10 oktober 2002). ”Joachim Stenbäcken sätter tränaren på plats”. Kristianstadsbladet. http://www.kristianstadsbladet.se/sport/joachim-stenbacken-satter-tranaren-pa-plats. Läst 25 maj 2015. 
  42. ^ ”Lennarth Ebbinge värd för Spanien”. Kristianstadsbladet. 23 januari 2002. http://www.kristianstadsbladet.se/sport/lennarth-ebbinge-vard-for-spanien. Läst 25 maj 2015. 
  43. ^ [a b] ”Slutspelsstatistik, Svensk handboll”. Arkiverad från originalet den 24 september 2015. https://web.archive.org/web/20150924112325/http://www.svenskhandboll.se/ImageVaultFiles/id_2948/cf_31/Elit_Herrar_Div_slutspelsstatistik.PDF. Läst 27 juli 2015. 
  44. ^ Nyaste Kristianstadsbladet, 22 mars 1948
  45. ^ ”Drott har spelat flest finaler av alla”. Hallandsposten. Arkiverad från originalet den 14 maj 2010. https://web.archive.org/web/20100514144957/http://hallandsposten.se/sport/handboll/1.815407-drott-har-spelat-flest-finaler-av-alla. Läst 27 juli 2015. 
  46. ^ ”SM-fakta 1975”. Tidningen Svensk Handboll. 1975. 
  47. ^ ”ATG Svenska cupen | Svenskhandboll”. svenskhandboll.se. https://svenskhandboll.se/atg-svenska-cupen. Läst 17 januari 2023. 
  48. ^ Handbollboken 1999/2000. sid. 146 
  49. ^ Handbollboken 2000/2001. sid. 138 
  50. ^ Jan Wigren. ”Skåne-dubbel i Beach-SM”. Tidningen Handboll, nr 6/1999 (Valja Agurén). 
  51. ^ Jan Wigren. ”Team Skåne och Drott tog hem mästartecknen”. Tidningen Handboll, nr 6/2000 (Valja Agurén). 
  52. ^ ”Beach-SM 2024 Herrar Beach-SM 2024 - Beach-SM 2024 - Profixio”. www.profixio.com. https://www.profixio.com/app/leagueid17074/category/1149101/playoff/1. Läst 1 juli 2024. 
  53. ^ ”Challenge international Georges-Marrane”. https://fr.wikipedia.org/wiki/Challenge_international_Georges-Marrane. Läst 26 januari 2022. 
  54. ^ Kristianstadsbladet (5 september 2016). ”IFK vann i Paris - imponerar inte”. 
  55. ^ ”Startseite - Internationaler HEIDE-CUP”. ihc-online.de. https://ihc-online.de/. Läst 11 augusti 2023. 
  56. ^ ”Internationaler Heide-Cup” (på tyska). Wikipedia. 2023-02-11. https://de.wikipedia.org/w/index.php?title=Internationaler_Heide-Cup&oldid=230781032. Läst 11 augusti 2023. 
  57. ^ ”IFK-tränare, Kristianstadsbladets handbollsblogg”. Arkiverad från originalet den 29 september 2015. https://web.archive.org/web/20150929002534/http://handboll.blogg.kristianstadsbladet.se/ifk-tranare/. Läst 27 juli 2015. 
  58. ^ ”Handbollsspelaren Johan Jepson uppfann regnbågsbindeln”. https://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/a/JJVBzm/handbollsspelaren-johan-jepson-uppfann-regnbagsbindeln. Läst 18 augusti 2021. 
  59. ^ ”Så gick klubben från botten till en SM-final”. Kvällsposten. http://www.expressen.se/kvp/sport/sa-gick-klubben-fran-botten-till-en-sm-final. Läst 3 augusti 2015. 
  60. ^ Wolf Lyberg, red (1953). Boken om handboll. sid. 127 
  61. ^ ”Medaljliga SM Handboll inomhus | IFK Kristianstad”. ifkkristianstad.se. https://ifkkristianstad.se/om-oss/medaljliga-SM-handboll-inomhus. Läst 5 februari 2024. 
  62. ^ [a b c d] [www.eurohandball.com ”EHF Handball”]. www.eurohandball.com. Läst 8 april 2021. 
  63. ^ [a b c d] [www.svenskhandboll.se ”Matchprotokoll från Svensk Handboll”]. www.svenskhandboll.se. Läst 8 april 2021. 
  64. ^ ”Ystad blev utan poäng i Kristianstad”. Kristianstadsbladet. 8 januari 1934. 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=IFK_Kristianstad&oldid=56185082”