[go: up one dir, main page]

Hoppa till innehållet

Helena Ekblom

Från Wikipedia
Helena Ekblom
Född19 april 1784[1]
S:t Anna församling[1], Sverige
Död23 januari 1859[1] (74 år)
Svinhults församling[1], Sverige
Medborgare iSverige[2]
SysselsättningFörfattare[2], predikant[1], sömnpredikant
Redigera Wikidata

Helena Sophia Ekblom, även känd som Predikare-Lena eller Vita Jungfrun, född 29 april 1784 i Sankt Anna socken[3] (uppgav i sin bok att hon var född 24 juni 1790 i Sankt Anna socken), död 23 januari 1859 i Svinhults socken, Östergötland, var en svensk predikant. Hon var en representant för den så kallade predikosjukan.[4]

Hon var verksam i Linköpings stift vid 1800-talets början och blev känd som "Predikare-Lena" eller "Vita Jungfrun", därför att hon alltid var vitklädd då hon predikade.

Ekblom föddes i Östergötland och var dotter till båtsman Jacob Ekblom (Ekeblom) och Brita Johansdotter (Jaënsdotter/Jahnsdotter).

Ekblom fick sin första uppenbarelse i nioårsåldern. År 1806, vid 22 års ålder, började hon vandra runt och predika och väckte uppmärksamhet. Eftersom hon alltid var vitklädd då hon predikade kallades hon även Vita jungfrun. Myndigheterna underrättades om Ekbloms verksamhet vilket ledde till att hon 1808 spärrades in på Vadstena hospital.

Hon rymde, men återfördes och hölls sedan bunden i sin cell i två år. 1828 frigavs hon och begav sig ut på nya predikovandringar. Under sjukhusvistelsen skrev hon en bok om sina upplevelser.[5] Boken gavs ut 1818 och sedan i ett 15-tal upplagor av flera olika tryckare fram till 1858.

1828 fick hon ett hem hos en bonde i Svinhults socken. På sin ålderdom blev hon alltmer förvirrad och frös ihjäl i en snödriva. Hon begravdes den 30 januari 1859 på Svinhults kyrkogård.

Ett liknande öde som Ekbloms var Karin Pehrsdotters, kallad Bång-Karin, som predikade på Stockholms gator på 1770-talet tills hon intogs på sinnessjukhus.[6]

Vidare läsning

[redigera | redigera wikitext]
  • Olsson, Lars-Erik, s. 7-15 i Vita jungfrun - och andra gestalter från 1800-talets svenska kyrkohistoria. (2009). Libris