Hammaren och skämtet

Hammaren och skämtet är en dokumentärfilm producerad av Ben Lewis och Christine Camdessus och utgiven av ALEGRIA/Bergman Pictures/Screen Siren Pictures 2006. Filmen presenterar kommunismens historia genom att analysera den politiska och antikommunistiska vitsens utveckling:

från den ryska revolutionen 1917, över
GULAG, som var en vanlig destination för vitsberättare (enligt historikern Roj Medvedev gav Chrusjtjov amnesti för 250 000 som fängslades för mindre politiska brott, av dem var 100 000 vitsberättare),
Hungersnöden i Sovjetunionen 1932–1933 med kollektiviseringen och matbrist
Den stora terrorn / Moskvarättegångarna (1936–1938)
Ungernrevolten
Berlinmuren
Praginvasionen
Afghanistaninvasionen
Solidarność och krigstillståndet i Polen
DDRs kollaps
Nicolae Ceaușescus regim och fall
till östblockets sönderfall i slutet på 1980-talet.

Filmen har tillkommit med stöd av bland annat EU:s Media Plus Programme och i samproduktion med:

BBC
ZDF ARTE
The Documentary Channel
SVT Dokument utifrån
TV2 Danmark
SBS TV Australia
YLE2

Filmen har lånat sin titel av en kommunistvitsantologi Hammer and Tickle: Clandestine Laughter in the Soviet Empire (av Petr Beckmann (Editor) (1980)). I filmen refereras även till det kalla krigets andra kommunistvitssamlingar som till exempel Le communisme est-il soluble dans l'alcool? (franska, Kan kommunismen lösas upp i alkohol?) av Philippe Meyer och Antoine Meyer" (1979).

I filmen intervjuas både företrädare för den tidens diktaturer och dissidenter, bland andra:

Janos Szabo, en dömd skämtare i Ungern
Irina Komenech, före detta arkivarie vid ungerska säkerhespolisen, som visade upp exempel på 250 dömda 1953. Mellan 1948 och 1953 greps, fängslades eller deporterade över 1 miljon ungrare av en befolkning på mindre än 10 miljoner.
Ernst Röhl och Peter Sodann fängslade under 9 månader för att deltagit i en kritisk studentkabaré i DDR
Jürgen Nowak, redaktör för regimvänlig satirtidning Eulenspiegel (DDR)
Günter Schabowski, redaktör för partitidningen Neues Deutschland 1968–89
Niculescu Mizi, Ceaușescus propagandaminister
Gheorje Merce, från rumänska säkerhetstjänsten
Doina Doru, korrekturläsare i Rumänien
Andrei Stefanescu, statistiker i Rumänien
Jiri Gruntorat, dissident i Tjeckoslovakien
Ivan Hanousek, tjeckisk motståndsman
Charta 77 dissidenter i Vaclav Havels protestgrupp
general Wojciech Jaruzelski statschef i Polen 1981–89 och hans propaganda talesman satirikern Jurzy Urban.
Lech Wałęsa, Solidarność-ledare och Polens president 1990–95
några varvsarbetare och medlemmar i Solidarność.
Zenon Laskowik, polsk satiriker och skädespelare
Waldemar Fydrych, grundare av regimkritiska happening- och gatuaktioner i Wrocław i Polen (1982)
... en grupp Trabant-ägare som längtar till DDR-tiden.

samt historiker och forskare:

Seth Benedict-Graham (har Ph.D. i sovjetskämt)
Roj Medvedev, rysk historiker
Christie Davies, sociologiprofessor vid Redding University
Stefan Wolle (författare till Vardagsliv i DDR)
György Dalos, ungersk historiker
Simon Sebag Montefiore, historiker

Dessutom återges kommunistvitsar återberättade av Ronald Reagan och Michail Gorbatjov.