Efterled

Efterled (-et eller -en) är det andra ledet av ett sammansatt ord.^[1]^[2]^[3] I en sammansättning som 'lyxrestaurang' är lyx- förled och -restaurang efterled. Oavsett hur många ordled som ingår i en sammansättning kan man i regel dela upp det sammansatta ordet i förled och efterled. I en längre sammansättning som 'lyxrestaurangsmåltid' är efterledet -måltid självt en sammansättning, som i sin tur har efterledet -tid. Man kan i princip ha hur många sammansättningsled som helst i större sammansättningar, men det är något som helst bör undvikas, eftersom det blir otympligt.^[4]

I svenska ortnamn är sammansättningar vanliga och vissa efterled förekommer mycket ofta, till exempel -by, -berg, -bo, -köping, -lösa, -mora, -stad och -åker.

Ett mycket vanligt böjningsproblem är frågan om det ska vara ett foge-s mellan för- och efterled. En viktig regel är att i dubbla sammansättningar, där förledet självt är ett sammansatt ord, läggs oftast -s till mellan förledet och efterledet. Exempel: vägkarta men landsvägskarta, båtresa men ångbåtsresa.^[5]

När efterledet är huvudled talar man om determinativa sammansättningar. Då är förledet en bestämning till efterledet. Ibland förekommer kopulativa sammansättningar. Inget led är då överordnat. Så är fallet exempelvis i ordet 'blåsvart'.^[6]

Referenser

Noter

^ Ulf Teleman, Staffan Hellberg, Erik Andersson (1999). Svenska Akademiens grammatik 1 Inledning Register. Stockholm: Svenska Akademien. sid. 165. ISBN 91-7227-126-4
^ Svenska Akademien (2009). Svensk ordbok utgiven av Svenska Akademien. Stockholm: Svenska Akademien. sid. 627. ISBN 978-91-1-302267-3
^ Svenska språknämnden (2005). Språkriktighetsboken. Stockholm: Norstedts Akademiska Förlag. sid. 59. ISBN 91-7227-381-X
^ Svenska språknämnden (2005). Språkriktighetsboken. Stockholm: Norstedts Akademiska Förlag. sid. 41-42. ISBN 91-7227-381-X
^ Wessén, Elias Svensk språkhistoria, del II Ordbildningslära, 1965, s. 82
^ Nationalencyklopedin, band 14 1994, s. 471 (i artikeln Ordbildning)

Se även

[1] Ulf Teleman, Staffan Hellberg, Erik Andersson (1999). Svenska Akademiens grammatik 1 Inledning Register. Stockholm: Svenska Akademien. sid. 165. ISBN 91-7227-126-4

[2] Svenska Akademien (2009). Svensk ordbok utgiven av Svenska Akademien. Stockholm: Svenska Akademien. sid. 627. ISBN 978-91-1-302267-3

[3] Svenska språknämnden (2005). Språkriktighetsboken. Stockholm: Norstedts Akademiska Förlag. sid. 59. ISBN 91-7227-381-X

[4] Svenska språknämnden (2005). Språkriktighetsboken. Stockholm: Norstedts Akademiska Förlag. sid. 41-42. ISBN 91-7227-381-X

[5] Wessén, Elias Svensk språkhistoria, del II Ordbildningslära, 1965, s. 82

[6] Nationalencyklopedin, band 14 1994, s. 471 (i artikeln Ordbildning)

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]