David Strauss
| David Strauss | |
 | |
| Född | 27 januari 1808[1][2][3] Ludwigsburg[4], Tyskland |
|---|---|
| Död | 8 februari 1874[1][2][3] (66 år) Ludwigsburg[4], Tyskland |
| Begravd | Alter Friedhof |
| Medborgare i | Kungariket Württemberg och Schweiz[5] |
| Utbildad vid | Tübingens universitet Tübinger Stift  |
| Sysselsättning | Filosof, författare[6], biograf, Christian theologian[5] |
| Maka | Agnes Schebest (g. 1842–1848) |
| Barn | 2 |
| Namnteckning | |
 | |
| Redigera Wikidata | |
David Friedrich Strauss (på tyska vanligen skrivet Strauß), född den 27 januari 1808 i Ludwigsburg, död där den 7 februari 1874, var en tysk teolog, som blev känd för sin Leben Jesu-forskning.
Biografi
[redigera | redigera wikitext]Strauss läste teologi i Blaubeuren och i Tübingen och påverkades på båda orter av F.C. Baur. 1831 studerade han i Berlin och kom under Hegels och Schleiermachers inflytande. Tillbaka i Tübingen publicerade han 1835 sitt mest bekanta verk, Das Leben Jesu, kritisch bearbeitet, där han hävdade att Jesu liv var en produkt av omedveten mytbildning.
Verket är till största delen en systematisk genomgång av vad evangelierna berättar om Jesus. Motsägelser pekas ut och försök till harmonisering eller symbolisk tolkning avvisas. Istället förklarar Strauss det övernaturliga, mirakulösa och överdrivna som myter som vuxit kring en ursprunglig kärna.[7]
Kritik och ifrågasättande av de kristna dogmerna hade framförts förut, men aldrig förr hade evangelierna blivit föremål för en så radikal och omfattande granskning. Boken blev därmed mycket kontroversiell och föranledde våldsamma reaktioner och en inflammerad debatt, och Strauss betecknades som Antikrist. Dess verkan var som "en förskräcklig jordbävning eller våldsam revolution och med rätta har man benämnt år 1835 den moderna teologins stora revolutionsår".[8]
Han utnämndes 1839 till professor i teologi i Zürich, men efter en folklig protest som störtade regeringen drogs utnämningen tillbaka.
Kontroversen kring Strauss bok föranledde också en uppdelning av hegelianismen i två grupperingar: vänsterhegelianer ("unghegelianer") och högerhegelianer ("gammelhegelianer"). Begreppen myntades av Strauss och han ansåg sig själv befinna sig i hegelianismens vänsterflygel, medan de som försvarade mer konventionella kristet dogmatiska teorier tillhörde högerflygeln.
Hans andra huvudverk Die christliche Glaubenslehre (Den kristna trosläran) utgavs 1840-41 och innehåller en skarp kritik av de enskilda kristna dogmerna genom en historisk granskning av dess tillkomst. En betecknande utsaga i boken lyder: "Den sanna kritiken av dogmerna är dess historia".
1847 utkom hans skrift "Der Romantiker auf dem Throne der Cäsaren, oder Julian der Abtrünnige“, en skarp politisk satir över den preussiske konungen Fredrik Vilhelm IV. På 1860-talet skrev Strauss en biografi över Reimarus och en ny version av Leben Jesu, där han använde Tübingenskolans evangeliekritik. År 1872 utkom hans sista bok, Der alte und neue Glaube, där han bekände sig till darwinism och teoretisk materialism.
Bland andra litterära, biografiska och konsthistoriska skrifter författade Strauss även en musikalisk uppsats under titeln Musikalischen Brief eines beschränkten Köpfes über Beethovens neunte Symphonie und ihrer Bewunderer (Kleinen Schriften, 1862).
Bibliografi (i urval)
[redigera | redigera wikitext]- Das Leben Jesu, kritisch bearbeitet (1835–1836)
- Streitschriften zur Vertheidigung meiner Schrift über das Leben Jesu und zur Charakteristik der gegenwärtigen Theologie (1837)
- Die christliche Glaubenslehre in ihrer geschichtlichen Entwicklung und im Kampfe mit der modernen Wissenschaft dargestellt (1840-41)
- Der Romantiker auf dem Thron der Cäsaren (1847)
- Hermann Samuel Reimarus und seine Schutzschrift für die vernünftigen Verehrer Gottes (1861)
- Das Leben Jesu, für das deutsche Volk bearbeitet (1864)
- Die Halben und die Ganzen (1865)
- Der Christus des Glaubens und der Jesus der Geschichte. Eine Kritik des Schleiermacherschen Lebens Jesu (1865)
- Der alte und der neue Glaube (1872)
Källor
[redigera | redigera wikitext]- Strauss, David Friedrich i J. Leonard Höijer, Musik-Lexikon (1864)
- Strauss, David Friedrich i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1918)
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b] Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica Online-ID: biography/David-Friedrich-Strausstopic/Britannica-Online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Brockhaus Enzyklopädie, Brockhaus Enzyklopädie-ID: strauss-david-friedrich.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Internet Philosophy Ontology project, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Aleksandr M. Prochorov (red.), ”Штраус Давид Фридрих”, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läst: 28 september 2015.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Katalog der Deutschen Nationalbibliothek, Deutsche Nationalbibliotheks katalog-id-nummer: 118619055, läst: 23 januari 2024.[källa från Wikidata]
- ^ Charles Dudley Warner (red.), Library of the World's Best Literature, 1897, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ Theodore Parker (1840). ”Strauss’s Life of Jesus”. Christian Examiner. http://digitalcommons.unl.edu/etas/7/.
- ^ Ziegler, Theobald (1908). David Friedrich Strauss. sid. 196
Vidare läsning
[redigera | redigera wikitext]- Erik Petzäll, Straussdebatten i Sverige. En kyrkohistorisk undersökning. 1936.
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]- David Strauss i Libris
Wikimedia Commons har media som rör David Strauss.
|