Bas 60

En AJ 37 Viggen blir betjänad i *bakom* på en krigsflygbas i Sverige

Bas 60 (Flygbassystem 60) var ett flygbassystem för det svenska flygvapnet som togs fram och användes under det kalla kriget. Systemet byggde på defensiv spridning av flygstridskrafter över många krigsflygbaser i händelse av krig, främst som en skyddsåtgärd mot kärnvapen. Denna spridningsprincip gällde även på individuella basområden, flygplan och markenheter stationerade på en bas skulle spridas över större ytor på baserna. Viktiga ledningscentraler skulle också skyddas. Syftet med systemet var att göra det svårt för en motståndare att bekämpa det svenska flygvapnet på marken och på så sätt öka uthålligheten för flygvapnet i händelse av krig. Planen var att sprida ut flygenheterna så att en division (8–12 flygplan) skulle vara stationerad per bas.

Systemet togs fram i samband med flygbasutredningen 1954 och i 1958 års försvarsbeslut fastställde man utbyggnadsplanen för Bas 60-systemet. Från början innehöll planerna 70 flygbaser, varav 46 skulle utrustas för kontinuerlig användning. Så många flygbaser blev inte utbyggda, utan antalet minskades för varje gång som översyner av planerna gjordes och ungefär 40 baser blev färdigställda.

I fredstid var flygdivisionerna stationerade vid sina respektive flygflottiljer och omgruppering till krigsflygbas skulle ske först när hotbilden ökade. Men många av flygflottiljerna fungerade också som krigsflygbaser. Krigsflygbaserna var enbart bemannade av en mindre bastropp i fredstid och den fulla basbataljonen bemannades inte förrän vid mobilisering (utom vid vissa övningar). Detta var eftersom förbanden till störst del utgjordes av värnpliktiga. Bassystemet var därmed aldrig fullt aktivt under perioden det existerade, liksom resten av den svenska försvarsmakten under kalla kriget.

En flygbas var i regel ordinarie bas (O-bas) för ett eller flera flygslag, jakt, attack eller spaning. En ordinarie bas hade personal, drivmedel, materiel och ammunition för att underhålla, reparera, tanka och beväpna aktuellt flygslag. Tillfällig bas (T-bas) fanns också för de aktuella flygslagen, på dessa baser fanns endast personal och materiel för att kunna klargöra flygplan, fylla på bränsle och ammunition. Alla ordinarie baser skulle också fungera som tillfälliga baser för jaktförband.

Reservvägbaser byggdes också för att komplettera de ordinarie krigsflygbaserna. Civila flygplatser kunde också användas som reserv.

Systemet vidareutvecklades till Bas 90 under 1970 och 1980-talet.

Basens uppbyggnad

Två JA 37 Viggen i beredskap i *framom* på en krigsflygbas

Huvudbana

Huvudbanan var en rullbana med en längd på 2 000–2 300 meter och en bredd av 30–40 meter. I minst en banända fanns ett utrullningshinder, som bestod av ett starkt nät och var avsett att fånga upp landande eller startande flygplan som fått något problem och inte kunde stanna innan startbanan tog slut. Nätet kunde resas och fällas snabbt från kommandocentralen eller TLF-kärran. För bansystemet installerades banljus och landningshjälpmedel. På en del baser fanns även fasta inflygningsljus för att göra det möjligt att använda basen dygnet runt.

Kommandocentral

Huvudartikel: Kommandocentral

För ledning av den minutoperativa verksamheten på basen anlades på varje bas en fortifierad bunker, kommandocentralen (KC). Bunkern byggdes någon kilometer från bansystemet för att den inte skulle kunna slås ut av ett kärnvapenanfall mot huvudbanan.

TLF-kärra

Huvudartikel: TLF-kärra

I närheten av huvudbanan fanns trafikledaren vid fältet (TLF). Så länge KC var fullt bemannat hade denne mer av en övervakande uppgift, men kunde överta hela ansvaret för flygledningen vid behov. Trafikledaren tjänstgjorde i en speciell kärra (TLF-kärra) som innehöll flygradio, basradio, pejl, telefon samt manöverfunktioner för banbelysning och utrullningshinder. I några kärror fanns en manuell radiopejl för att leda flygplan till basen. I kärran tjänstgjorde också ett värnpliktigt väderbiträde, vars uppgift var att med hjälp av vindmätare, lufttrycksmätare, termometer samt kikare lämna underlag till meteorologen på stabsplatsen om den aktuella vädersituationen runt flygfältet.

Framom

Huvudartikel: Framom

Framom, främre klargöringsområde, fanns i båda ändarna av huvudbanan. Här klargjordes jaktflygplan, attack- och spaningsflygplan kunde även tankas där för att kunna flyga vidare mot en ordinarie bas. Klargöringsområdet hade normalt två slingor med taxibanor som ledde ut till startbanan, fyra flygplansplatser var anordnade vid taxivägarna så att fyra flygplan kunde stå i startberedskap och ha fri väg ut till startbanan.
Vid varje flygplansplats fanns telefonanslutningar för att ansluta den trådbundna startorderförbindelsen från Luftförsvarscentralen. När inga flygplan befann sig i framom utrymde klargöringsförbandet området som en säkerhetsåtgärd.

*Uom* med fälthangar vid Hässlö flygbas, Västerås

Bakom

Huvudartikel: Bakom

Bakom, bakre klargöringsområde, låg 2 till 3 kilometer från huvudbanan på flygbaser som var ordinarie bas för attack- eller spaningsförband. Om det stationerades både attack- och spaningsflygplan på basen fanns det också två olika klargöringsområden (Bakom attack och Bakom spaning). Ett normalt Bakom bestod av 10–15 klargöringsplatser där de flesta doldes med maskeringsnät spända mellan höga stolpar på ett sådant sätt att flygplanen obehindrat kunde köra in på respektive plats. En klargöring med tung attackammunition som sjömålsroboten Robot 04 tog cirka 30 minuter. Bakom var anslutet till resten av basen via en taxiväg som ofta bestod av allmän väg som ingick i basens infrastruktur.

Uom

Huvudartikel: Uom

Uom, uppställningsområde, låg 5–10 kilometer från basens huvudbana och rymde 15–20 uppställningsplatser. Området användes för reparationer och uppställning av flygplan. I området grupperades större delen av stationskompaniet med materiel och reservdelar. I Uom kunde man genomföra större åtgärder som motorbyten. Precis som bakom var uom anslutet till resten av basen via en taxiväg som ofta bestod av allmän väg.

Reservvägbas med uppställningsplats för flygplan synlig till höger

Stabsplats

Stabsplatsen låg 7–10 km från huvudbanan. Där fanns den långsiktiga ledningen av flygbasen och basbataljonen. Där fanns även förläggningar för personalen, samt möjlighet att tillreda och servera mat. Stabsplatsen var ofta lokaliserad till en skola eller en samlingssal i närliggande samhälle.

Reservvägbaser och reservbaser

Huvudartikel: Vägbas

För att komplettera de ordinarie baserna byggdes reservvägbaser som alternativa baser. Utvalda vägsträckor lämpliga för syftet breddades för att ge utrymme för flygplan att starta och landa. Typiska dimensioner för en reservvägbas var 1 500–2 000 meter i längd och 12 meter i bredd. En eller två flygplansplattor byggdes i varje ände av banan. Totalt byggdes ungefär 30 reservvägbaser, främst i de södra och östra delarna av Sverige. Användning av vägbaserna begränsades av mörker och dåligt väder, varför de främst sågs som ett reservalternativ. En vägbas behövde kompletteras med personal, materiel, drivmedel och även med vissa fältarbeten för att kunna användas. Resurser för detta måste omprioriteras från en ordinarie bas verksamhet.

Senare tillkom även utvalda civila flygplatser som reservbaser.

Basbataljon 60

Basen skulle ledas av en basbataljonchef med ansvar för den totala ledningen. I bataljonen ingick nedanstående enheter:

Stabskompani: administration och ledningssystem m.m.
Stationskompani: klargöring och underhåll av flygplan.
Intendenturkompani: drivmedel, livsmedel, transporter, beklädnadsmateriel m.m.
Flygfältsarbetskompani: underhåll och reparation av bansystem och vägar samt snöröjning av banor under vintertid.
Skyddskompani: bevakning, ammunitionsröjning, brandförsvar, vädertjänst m.m.
Sjukvårdspluton: förbandsplatser, hälsokontroll, sjukvård m.m.

Till basen kunde dessutom tillföras ett värnförband och ett luftvärnsförband ur armén. När en huvudbas var fullt bemannad fanns 1200 – 1500 personer inom basområdet.

Vidare utveckling

Huvudartikel: Bas 90

Under 1970 och 1980-talet vidareutvecklades Bas 60 till Bas 90, för att bemöta nya behov och hotbilder.

Idag

Efter kalla krigets slut avvecklades Bas 60 och Bas 90. De flesta krigsflygbaser är avmilitariserade och sålda till civil ägo.

Lista på samtliga utbyggda Bas 60

Flygbaser i Bas 60-systemet.

= Bas 60

= Ej Bas 60, men aktivt använd av flygvapnet under den berörda tidsperioden

Anläggningsnummer	Flygfält	FV-kod-1	FV-kod 2	Utbyggnadsår	Övrigt
Anl 101	Skellefteå	–	–	?	Civil flygplats
Anl 102	Gunnarn	fält 28	60	1968	Utbyggd till Bas 90 1987.
Anl 103	Hagshult	C 18	29	1961	Utbyggd till Bas 90 1983. Fortfarande militärt.
Anl 105	Moholm	fält 8	36	?
Anl 107	Everöd	fält 4	20	?
Anl 109	Tierp	fält 14	48	1965
Anl 111	Örnsköldsvik	–	–	?	Civil flygplats.
Anl 113	Heden	fält 32	61	1956, 1959
Anl 115	Råda	fält 20	37	1971	Utbyggd till Bas 90 1990-1991.
Anl 118	Hultsfred	fält 37	28	1969
Anl 119	Fällfors	fält 40	66	1958, 1961	Utbyggd till Bas 90 1983.
Anl 121	Sjöbo	fält 1	23	1960, 1968
Anl 126	Hasslösa	fält 6	35	1958
Anl 128	SAAB	–	–	1964, 1967
Anl 130	Uråsa	fält 88	27	1964
Anl 131	Lidköping	fält 21	34	1958
Anl 136	Rommehed	fält 15	44	1960	Utbyggd till Bas 90 1990.
Anl 138	Eneryda	fält 89	30	1969	Huvudbana längs allmän väg.
Anl 142	Kungsängen	C 4	41	1963, 1966	Civil flygplats.
Anl 143	Kjula	fält 56	46	1962	Utbyggd till Bas 90 1987.
Anl 147	Visby	C 25	43	1968	Utbyggd till Bas 90 1992.
Anl 157	Kiruna	–	–	1971	Civil flygplats.
Anl 160	Vidsel	fält 42	62	1965	Utbyggd till Bas 90 1989. Idag Robotförsöksplats Norrland.
Anl 161	Tågra	fält 81	–	1965	Huvudbana längs allmän väg.
Anl 163	Sättna	fält 45	58	1963
Anl 166	Kosta	fält 87	31	1963
Anl 170	Kubbe	fält 44	57	?	Utbyggd till Bas 90 1990.
Anl 171	Åmsele	fält 41	67	1960	Utbyggd till Bas 90 1985.
Anl 172	Knislinge	fält 84	25	1963
Anl 173	Gimo	fält 54	49	1960
Anl 175	Strängnäs	fält 57	50	1963
Anl 176	Björkvik	fält 58	42	1967–1968
Anl 177	Byholma	fält 85	26	1961	Utbyggd till Bas 90 1989.
Anl 178	Ålem	fält 83	–	1968	Huvudbana längs allmän väg.
Anl 181	Färila	fält 46	59	1967	Utbyggd till Bas 90 1991.
Anl 185	Piteå	fält 48	68	1970
Anl 186	Sturup	–	–	1972	Civil flygplats.
Anl 189	Jokkmokk	fält 49	69	1970–1971	Utbyggd till Bas 90 1988. Fortfarande militärt.
Anl 301	Hässlö	F 1	01	1976	Västmanlands flygflottilj. Delvis utbyggd till Bas 90 1991.
Anl 303	Malmen	F 3	03	1966	Östgöta flygflottilj. Delvis utbyggd till Bas 90 1992.
Anl 304	Frösön	F 4	04	1962	Jämtlands flygflottilj. Utbyggd till Bas 90 1991.
Anl 305	Ljungbyhed	F 5	05	?	Krigsflygskolan. Delvis utbyggd till Bas 90 1985.
Anl 306	Karlsborg	F 6	06	?	Västgöta flygflottilj
Anl 307	Såtenäs	F 7	07	?	Skaraborgs flygflottilj. Utbyggd till Bas 90 1990-91.
Anl 308	Barkarby	F 8	08	?	Svea flygflottilj.
Anl 310	Ängelholm	F 10	10	1970	Skånska flygflottiljen.
Anl 311	Nyköping	F 11	11	1969	Södermanlands flygflottilj.
Anl 312	Kalmar	F 12	12	1970	Kalmar flygflottilj.
Anl 313	Bråvalla	F 13	13	1977	Bråvalla flygflottilj. Delvis utbyggd till Bas 90 1981.
Anl 315	Söderhamn	F 15	15	1975	Hälsinge flygflottilj. Delvis utbyggd till Bas 90 1978.
Anl 316	Uppsala	F 16	16	1970	Upplands flygflottilj. Delvis utbyggd till Bas 90.
Anl 317	Ronneby	F 17	17	1961	Blekinge flygflottilj.

Lista på reservvägbaser byggda i Bas 60

Revinge

Hallabro

Jämjö

Hovmantorp

Målerås

Tokebo

Lammhult

Falkenberg

Follingbo

Bro

Klockrike

Hjo

Tillinge

Heby

Åland

Björklinge

Gimo

Gysinge

Skärplinge

Älvkarleby

Mokorset

Norrala

Jämtkrogen

Överhörnås

Bjurholm

Finnträsk

Långträsk

Vidsel

Jokkmokk

Reservvägbaser i Bas 60-systemet. Ej att förväxla med kortbanorna i Bas 90-systemet, som i många fall också var byggda längs allmän väg.

Reservvägbaserna byggda i Bas 60 skall ej förväxlas med kortbanorna i Bas 90-systemet, som i många fall också var byggda längs allmän väg. Kortbanorna i Bas 90 tillhörde en större bas och räknades därför inte som egna baser, till skillnad från reservvägbaserna.

Flygfält	Beteckning	År byggd	Övrigt
Revinge	S17	1967
Jämjö	S71	1965–1966
Hallabro	–	1966
Hovmantorp	S46	1966
Tokebo	S11	1966	Användes för övning
Målerås	–	–
Lammhult	–	1966
Falkenberg	S21	1964–1965
Follingbo	–	1970
Bro	B0	1964
Hjo	–	1967
Klockrike	–	1964
Tillinge	B32	1965
Heby	–	1964–1965	Användes för övning
Åland	S97	1964–1965
Björklinge	–	1966
Gimo	S95	1964
Gysinge	S41	1964
Skärplinge	–	1966
Älvkarleby	S81	1966
Mokorset	R8	1964–1965
Norrala	–	1965
Jämtkrogen	–	1968
Överhörnäs	R19	1964
Bjurholm	–	1966
Finnträsk	S65	1965
Långträsk	–	1966	Användes för övning
Vidsel	R91	1967
Jokkmokk	–	–

Se även

Berghangar

Referenser

Noter

Webbkällor

Rystedt, Jörgen (1 oktober 2005). ”FLYGBASSYSTEM 60” (pdf). Försvarets historiska telesamlingar. http://www.fht.nu/Dokument/Flygvapnet/flyg_publ_dok_flygbassystemet_bas_60.pdf. Läst 20 februari 2013.
Törnell, Bernt (2007). Svenska militära flygbaser (pdf), Fortifikationsverket.
Andersson, Lennart (2006). Svenska reservvägbaser (pdf), Fortifikationsverket.

Tryckta källor

Andersson, Lennart. Svenska Flygbaser. Svensk Flyghistorisk Förening (SFF), 2008. ISSN 0345-3413
Andersson, Lennart. ÖB:s Klubba. Svenskt Militärhistoriskt Bibliotek (SMB), 2010. ISBN 9789185789740
Andersson, Lennart, et al. Svenskt Flyg Under Kalla Kriget. Medströms Bokförlag, 2016. ISBN 9789173291347

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör Bas 60.
Bilder & media
Lista över flygvapnets krigsflygbaser
Fortifikation-Väst (2016) "Kostabasen"