Amblygonit

	Amblygonit
	Amblygonit
Kategori	Fosfatmineral
Dana klassificering	41.5.8.1
Strunz klassificering	8.BB.05
Kemisk formel	(Li,Na)AlPO4(F,OH)
Färg	Vanligtvis vit eller krämig, men kan också vara färglös eller ljusgul, grön, blå, beige, grå, brun eller rosa.
Förekomstsätt	Prismatisk till kolumnformad
Kristallstruktur	Triklinsk
Tvillingbildning	Mikroskopisk polysyntetisk tvilling vanlig
Spaltning	[100] perfekt, [110] god, [011] distinkt
Brott	Oregelbundet/ojämnt, subkonkoidalt
Hårdhet (Mohs)	5,5 - 6
Glans	Glasaktig till pärlaktig
Polerad glans	Fet till glasaktig (i ädelstensmaterial)
Refraktion	nα = 1,577 – 1,591 nβ = 1,592– 1,605 nγ = 1,596– 1,613
Ljusbrytning	Dubbelbrytning, biaxiell, kan vara antingen positiv eller negativ
Dubbelbrytning	δ = 0, 020 – 0,027
Pleokroism	Svag till ingen
Transparens	Halvtransparant
Fluorescens	Mycket svagt grönt i långvågigt, ljusblått fosforescens i långvågigt och kortvågigt
Specifik vikt	2,98 – 3,11

Amblygonit, mineral med den kemiska sammansättningen (Li,Na)Al PO₄(F,OH).

Amblygonit har en triklin kristallstruktur och en glasig glans. Hårdheten är 5,5–6 och den relativa densiteten 2,98–3,11. Amblygonit förväxlas lätt med albit och andra fältspatmineral.

Amblygonit förekommer geologiskt bland annat i pegmatit (granit), i tennådror vid hög temperatur och i greisen. Ablygonit förekommer tillsammans med spodumen, apatit, lepidolit, turmalin och andra litiumbärande mineral som finns i pegmatitådror. Dess densitet, klyvning och flamtest för litium är diagnostiska.

Amblygonit innehåller omkring 10 procent litium och har haft historik betydelse som malm i främst Frankrike och Kalifornien.

Historik

Amblygonit upptäcktes först i Sachsen av August Breithaupt 1817. Han gav mineralet dess namn efter grekiskans amblus, "trubbig" och gouia, "vinkel" på grund av vinklarna i mineralets spaltning. Amblygonit har därefter även upptäckts i Montebras i Creuse och Hebron i Maine. Eftersom dessa fyndigheter av amblygonit uppvisat mindre skillnader i optiska egenskaper och kemisk sammansättning har namn som montbrasit och hebronit introducerats. Ansenliga mängder amblygonit har hittats i Pala i Kalifornien, Caceres i Spanien och i Black Hills i South Dakota. En blå form av amblygonit-montebrasit har beskrivits från Rwanda. Den största dokumenterade enkristallen av amblygonit mätte 7,62 × 2,44 × 1,83 m och vägde cirka 102 ton.^[2]

Gemologi

Transparent amblygonit har facettslipats och använts som en ädelsten. Som en ädelsten insatt i smycken är den känslig för brott och nötning från allmänt slitage, eftersom dess hårdhet och seghet är svag.^[1] Huvudkällorna för ädelstensmaterial är Brasilien och USA. Australien, Frankrike, Tyskland, Namibia, Norge och Spanien har också producerat amblygonit av ädelstenskvalitet.^[1]

Amblygonit från Taquaral, Itinga, Minas Gerais, Brazil. Skalan i botten är en tum med en vertikal linje för en cm.

Se även

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Amblygonite, 10 maj 2024.

Klein, Cornelis and Hurlbut, Cornelius S., 1985, Manual of Mineralogy, 20th ed., p. 362, ISBN 0-471-80580-7
Mindat with location data
Webmineral data
Mineral Galleries

Noter

^ [a b c d e f g h i] (Gia), Gemological. Gem Reference Guide. City: Gemological Institute of America (GIA), 1988. ISBN 0-87311-019-6
^ P. C. Rickwood (1981). ”The largest crystals”. American Mineralogist 66: sid. 885–907. http://www.minsocam.org/ammin/AM66/AM66_885.pdf.

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör Amblygonit.

[GRG-1] [a b c d e f g h i] (Gia), Gemological. Gem Reference Guide. City: Gemological Institute of America (GIA), 1988. ISBN 0-87311-019-6

[2] P. C. Rickwood (1981). ”The largest crystals”. American Mineralogist 66: sid. 885–907. http://www.minsocam.org/ammin/AM66/AM66_885.pdf.

[1]

[2]