Alexander Brunou
Alexander August Brunou, född 15 april 1821 i Mola, död 19 oktober 1887 i Helsingfors,[1] var en finländsk senator.
Brunou blev student 1838 och inskrevs 1846 såsom auskultant i Viborgs hovrätt, där han 1863 blev assessor och 1868 hovrättsråd. Han tog 1869 avsked, var därefter, till 1872, ledamot i Föreningsbankens i Finland centralstyrelse och utnämndes 1872 till senator i justitiedepartementet. Vid Uppsala universitets jubelfest 1877 kreerades han till juris hedersdoktor.
Brunou var ledamot av flera av regeringen tillsatta kommittéer och sekreterare i lagutskottet vid 1867 års lantdag. Såsom senator gjorde han sig gällande inte endast i rättskipningsangelägenheter, utan även i frågor av allmän politisk natur. Han redigerade en mängd från senaten till högsta ort avgivna betänkanden. Han var liberal, med svenska sympatier i språkfrågan.
Brunou ingick 1856 äktenskap med Pauline Dammert (1835–71) som uppvaktats av bland andra Karl XV och kallades "hertiginnan av Finland". Hon avled efter sitt åttonde barns födelse.[2]
Källor
[redigera | redigera wikitext]- Brunou, Alexander August i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1905)
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ ”Alexander August Brunou”. Helsingin Yliopisto, Ylioppilasmatrikkeli 1640–1852. http://www.helsinki.fi/ylioppilasmatrikkeli/henkilo.php?id=15642. Läst 13 juni 2015.
- ^ hertiginnan av Finland i Uppslagsverket Finland (webbupplaga, 2012). CC-BY-SA 4.0