[go: up one dir, main page]
Hoppa till innehållet

Iran: Skillnad mellan sidversioner

Redigera länkar
Från Wikipedia
Bläddra interaktivt i historiken
← Äldre redigering
Innehåll som raderades Innehåll som lades till
VisuellWikitext
Fyrfatet (Diskussion | Bidrag)
6 234 redigeringar
Ingen redigeringssammanfattning
 
(898 mellanliggande versioner av mer än 100 användare visas inte)
Rad 1: Rad 1:
{{coord|32|N|54|E|display=title|type:country}}
{{coord|32|N|54|E|display=title|type:country}}

{{landsfakta
{{landsfakta
|namn=Islamiska republiken Iran<br />جمهوری اسلامی ایران<br />Jomhūrī-ye Eslāmī-ye Īrān
|namn=Islamiska republiken Iran<br>جمهوری اسلامی ایران<br>''Jomhuri-ye Eslāmi-ye Irān''
|genitiv=Irans
|genitiv=Irans
|flagga=Flag of Iran.svg
|flagga=Flag of Iran.svg
|statsvapen=Coat of arms of Iran.svg
|statsvapen=Emblem of Iran.svg
|motto=''Esteqlāl, āzādī, jomhūrī-ye eslāmī'' (”Självständighet, frihet, islamisk republik”)
|motto=استقلال. آزادی. جمهوری اسلامی<br><small>''Självständighet, frihet, islamisk republik''</small>
|karta=Iran (orthographic projection).svg
|karta=Iran in its region.svg
|världsdel=[[Asien]]
|världsdel=[[Asien]]
|statsskick=[[Islamisk republik]]
|statsskick=[[Islamisk republik]]
|språk=[[persiska]]<ref>[http://www.iranchamber.com/government/laws/constitution_ch02.php The Constitution of Islamic Republic of Iran; Chapter II The Official Language, Script, Calendar, and Flag of the Country - Article 15: ''The official language and script of Iran, the lingua franca of its people, is Persian. Official documents, correspondence, and texts, as well as text-books, must be in this language and script. However, the use of regional and tribal languages in the press and mass media, as well as for teaching of their literature in schools, is allowed in addition to Persian.''] På engelska, läst 30 mars 2016</ref>
|språk=[[persiska]]
|nationella_språk=
|regionala_språk=<!----Iran har inga erkända regionala språk ---->
|a/t=t
|a/t=t
|huvudstad=[[Teheran]]
|huvudstad=[[Teheran]]
|huvudstad_koordinater=
|störstastad=[[Teheran]]
|störstastad=[[Teheran]]
|statschef=[[Ali Khamenei]]
|statschef=[[Ali Khamenei]]
|sct=statsöverhuvuden
|sct=statsöverhuvuden
|sct2=Revolutionens ledare
|sct2=Högste ledaren
|regeringschef=[[Mahmoud Ahmadinejad]]
|regeringschef=[[Masoud Pezeshkian]]
|rct=presidenter
|rct=presidenter
|rct2=President
|rct2=President
|area_rank=17:e
|area_rank=19:e
|area=1&nbsp;648&nbsp;000
|area=1648195
|area_%vatten=0,7 %
|area_%vatten=7,07&nbsp;%
|area_not=<ref name="CIAWorldFactbook">{{webbref|url=https://www.cia.gov/library/publications/the-world-factbook/geos/ir.html |titel=Iran |verk=The World Factbook |utgivare=[[Central Intelligence Agency|CIA]] |datum=29 februari 2016 |hämtdatum=30 mars 2016 |arkivurl=https://web.archive.org/web/20120203093100/https://www.cia.gov/library/publications/the-world-factbook/geos/ir.html |arkivdatum= 3 februari 2012 }}</ref>
|folkmängd_rank=18:e
|folkmängd_rank=16:e
|folkmängd=74&nbsp;733&nbsp;230 (2010)<ref name="IranInv2010"> [http://www.sci.org.ir/content/userfiles/_sci/sci/SEL/baravord/population1.xls Statistical Centre of Iran ('''excelfil, på persiska''')] Beräknat invånaratal för Iran och dess provinser 2006-2010. Läst 3 maj 2010.</ref>
|folkmängd=85.0
|folkmängd_år=2021
|folkmängd_not=<ref>{{Webbref|titel=Iran - Uppslagsverk - NE.se|url=https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/iran|verk=www.ne.se|hämtdatum=2022-09-18}}</ref>
|folkmängd_fr=75149669<ref>{{webbref | url = https://www.amar.org.ir/english/Census-2011 | utgivare =Statistical Center of Iran | titel = Census 2011 | språk = [[Engelska]] | hämtdatum = 20 november 2016}}</ref>
|folkmängd_fr_år=2011<sup>a</sup>
|befolkningstäthet_rank=129:e
|befolkningstäthet_rank=129:e
|invånare/km2=45,3
|invånare/km2=50
|högstapunkt=[[Kuh-e Damavand]]
|högstapunkt=[[Kuh-e Damavand]]
|högstapunkt_meter=5&nbsp;671
|högstapunkt_meter=5&nbsp;671
|störstasjö=[[Kaspiska havet]]
|störstasjö=[[Kaspiska havet]]
|störstasjö_yta=374&nbsp;000
|störstasjö_yta=374&nbsp;000
|längstaflod=—
|längstaflod=
|längstaflod_längd=—
|längstaflod_längd=
|självständighet=—
|självständighet=
|självständighet_dekl=—
|självständighet_dekl=
|självständighet_erk=—
|självständighet_erk=
|bnp_rank=20:e
|bnp_rank=22:a
|bnp_totalt={{öka}} 1,691 biljoner [[Amerikansk dollar|USD]]<ref name="imf.org">{{webbref |url=https://www.imf.org/en/Publications/WEO/weo-database/2023/April/weo-report?c=512,914,612,171,614,311,213,911,314,193,122,912,313,419,513,316,913,124,339,638,514,218,963,616,223,516,918,748,618,624,522,622,156,626,628,228,924,233,632,636,634,238,662,960,423,935,128,611,321,243,248,469,253,642,643,939,734,644,819,172,132,646,648,915,134,652,174,328,258,656,654,336,263,268,532,944,176,534,536,429,433,178,436,136,343,158,439,916,664,826,542,967,443,917,544,941,446,666,668,672,946,137,546,674,676,548,556,678,181,867,682,684,273,868,921,948,943,686,688,518,728,836,558,138,196,278,692,694,962,142,449,564,565,283,853,288,293,566,964,182,359,453,968,922,714,862,135,716,456,722,942,718,724,576,936,961,813,726,199,733,184,524,361,362,364,732,366,144,146,463,528,923,738,578,537,742,866,369,744,186,925,869,746,926,466,112,111,298,927,846,299,582,487,474,754,698,&s=NGDPD,&sy=2021&ey=2028&ssm=0&scsm=1&scc=0&ssd=1&ssc=0&sic=0&sort=country&ds=.&br=1 |titel=Download World Economic Outlook database: April 2023 |utgivare=[[Internationella valutafonden]] |språk=engelska | hämtdatum = 16 april 2023}}</ref>
|bnp_totalt=$554&nbsp;775 miljoner
|bnp/invånare={{öka}} 19 548 [[Amerikansk dollar|USD]]<ref name="imf.org"/>
|bnp/invånare=$7&nbsp;980
|år=2023
|bnp_nominell_rank=43:e
|bnp_nominell_totalt={{minska}} 367,97 miljarder [[Amerikansk dollar|USD]]<ref name="imf.org"/>
|bnp_nominell/invånare={{minska}} 4 251 [[Amerikansk dollar|USD]]<ref name="imf.org"/>
|bnp_nominell_år=2023
|hdi={{öka}} 0,774<ref name="hdirapport2022">{{webbref |url= https://hdr.undp.org/system/files/documents/global-report-document/hdr2021-22pdf_1.pdf |titel=Human Development Report 2021/2022 |arkivurl= |arkivdatum= |hämtdatum=3 december 2022 |format={{pdf}} |sid=284-287|utgivare=United Nations Development Programme |språk=engelska}}</ref>
|hdi_rank=76:e
|hdi_nivå=
|hdi_år=2021
|valuta=[[iransk rial]]
|valuta=[[iransk rial]]
|valutakod=IRR
|valutakod=IRR
|tidszon=[[UTC]]+3:30
|tidszon=[[Koordinerad universell tid|UTC]]+3:30
|nationaldag=[[11 februari]]<ref>[http://mfa.ir/index.aspx?fkeyid=&siteid=3&pageid=2139http://mfa.ir/index.aspx?fkeyid=&siteid=3&pageid=2139 Iran Ministry of Foreign Affairs: ''National Days''], läst 23 februari 2016</ref><ref>[http://www.iranembassy.se/sv/iran-embassy/holidays-of-embassy Irans ambassad i Sverige: ''Officiella helgdagar''] {{Wayback|url=http://www.iranembassy.se/sv/iran-embassy/holidays-of-embassy |date=20140529125757 }}, läst 23 februari 2016</ref>
|nationaldag=[[1 april]]
|nationalsång=<br>[[Sorood-e Jomhoori-e Eslami]] (officiellt)[[File:Sorud-e Mellí-e Yomhurí-e Eslamí-e Irán (instrumental).oga]]}<br><small>[[Ey Iran]] (De facto)</small>[[Fil:Ey Iran (Instrumental).ogg]]
|nationalsång=[[Sorūd-e Mellī-e Īrān]]
|nationalitetsmärke=IR
|landskod=IR, IRN
|demokratiindex=2,93
|demokratiindex=2,93
|landsnummer=98
|landsnummer=98
|fotnot=<sup>''a''</sup> Folkräkningen hölls den 24 oktober 2011.
|år=2005
|bnp/invånare_rank=80:e|bnp_nominell/invånare_rank=120:e|kör_på=Höger}}
|fotnot=
'''Iran''' ([[persiska]]: ایران; ''Irān'', från ''ir'' ”arierna[s]” och ''ān'' ”land, rike”),<ref>{{Tidskriftsref | författare = | redaktör = | rubrik =Arier och iranier - ett språkhistoriskt perspektiv | url =http://uu.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2:1747501 | år =2023 | tidskrift =Hellenika | volym = | utgivningsort =Stockholm | utgivare =Föreningen Svenska Atheninstitutets vänner | nummer =1 | sid =7-10 | hämtdatum =30 mars 2023 | id = | doi = | issn = | citat = | språk = | förnamn =Ashk | förnamn2 = | förnamn3 = | förnamn4 = | förnamn5 = | förnamn6 = | förnamn7 = | förnamn8 = | förnamn9 = | efternamn =Dahlén | efternamn2 =| efternamn3 =| efternamn4 =| efternamn5 =| efternamn6 =| efternamn7 =| efternamn8 =| efternamn9 =| författarlänk =| författarlänk2 = | författarlänk3 = | författarlänk4 = | författarlänk5 = | författarlänk6 = | författarlänk7 = | författarlänk8 = | författarlänk9 = | ref = }}</ref><ref>{{Webbref |url= https://www.iranicaonline.org/articles/iran |titel=Iran |hämtdatum=2023-01-12 |arkivurl= |arkivdatum= }}</ref> sedan 1979 formellt '''Islamiska republiken Iran''',<ref>{{bokref |titel=Utrikes namnbok: Svenska myndigheter, organisationer, titlar, EU-organ och länder på engelska, tyska, franska, spanska, finska och ryska |url=http://www.regeringen.se/4a3eb3/contentassets/e27ee47ea294461bbb0f39b68d31c540/utrikes_namnbok_10.e_reviderade_upplagan.pdf |format={{PDF}} |utgåva=10., rev. uppl. |år=2015 |utgivare=Utrikesdepartementet, Regeringskansliet |sid=77 |hämtdatum=2018-05-14 |arkivurl=https://web.archive.org/web/20180127120617/http://www.regeringen.se/4a3eb3/contentassets/e27ee47ea294461bbb0f39b68d31c540/utrikes_namnbok_10.e_reviderade_upplagan.pdf |arkivdatum=2018-01-27 }}</ref> är ett land i västra [[Asien]]. [[Persien]] var det officiella namnet fram till 1935.<ref>{{Webbref|titel=Dictionary.com {{!}} Meanings & Definitions of English Words|url=https://www.dictionary.com/browse/persia|verk=Dictionary.com|hämtdatum=2024-04-01|språk=en}}</ref>
}}
'''Iran''' ([[persiska]]: ایران, ''Iran'', vilket betyder ”[[arier]]nas land”), formellt '''Islamiska republiken Iran''', är idag officiellt en [[islamisk republik]] i [[Mellanöstern]] och [[Kaukasien]]. Det gränsar till [[Afghanistan]] och [[Pakistan]] i öster, till [[Turkiet]] och [[Irak]] i väster och till [[Armenien]], [[Azerbajdzjan]] (inklusive [[Nachitjevan]]enklaven) och [[Turkmenistan]] i norr. [[Ryssland]] är även Irans granne i norr genom Kaspiska havet. Landet har kust mot [[Kaspiska havet]] i norr och mot [[Persiska viken]] och [[Indiska oceanen]] i söder. Iran är tillsammans med [[Saudiarabien]] och [[Turkiet]] de största och viktigaste ekonomierna i Mellanöstern. Iran är världens 16:e största ekonomi.


Irans statsskick är [[republik]] och [[enhetsstat]] och författningen säger att statschefen skall vara en [[Religion|religiös]] ledare. Majoriteten av iranierna är [[shia]]muslimer och [[islam]]s lagar, [[sharia]], utgör i dag grunden för den iranska lagstiftningen och de religiösa domstolarna. Landets statschef och religiöse ledare är sedan 1989 ayatolla [[Ali Khamenei]]. Iran är hemvist för en av världens äldsta kontinuerliga civilisationer.
Landet var fram till [[1935]] även känt som '''Persien'''. Namnet Persien kommer av grekiskans namn för ''Persis'', den bördiga platån där indo-iranierna slog sig ner. Iranierna själva har sedan en tid före Kristus kallat sitt folk och hemland för ''Aryanam'' ([[avestiska]]: ''[[Airyanem Vaejah|airyanəm vaējah]]''), vidare till ''Aryan'', och ''Iran''.<ref>[http://en.wikipedia.org/wiki/Iran], ''engelska Wikipedia''.</ref> Namnet ''airyanəm vaējah'' påträffas tidigast i [[zoroastrismen]]s heliga urkund [[Avesta (religiös skrift)|Avesta]].


Landet brukar placeras i olika geografiska delområden beroende på sammanhang (geografiskt, kulturellt, ekonomiskt, statistiskt och liknande) såsom omväxlande [[Främre Orienten]],<ref name="UsaidGeocodes">[http://www.usaid.gov/sites/default/files/documents/1868/260maa.pdf USAID; Authorized Geographic Codes: Sorted by Short Country Name] {{Wayback|url=http://www.usaid.gov/sites/default/files/documents/1868/260maa.pdf |date=20141221214041 }} Läst 21 december 2014.</ref> [[Mellanöstern]], [[Sydasien]],<ref name="FnRegions"> [http://unstats.un.org/unsd/methods/m49/m49regin.htm United Nations; Composition of macro geographical (continental) regions, geographical sub-regions, and selected economic and other groupings] Läst 21 december 2014.</ref> [[Sydvästasien]] och [[Sydvästasien|Västasien]].<ref name="FaoWestasia"> [http://www.fao.org/docrep/004/y1997e/y1997e0q.htm FAO; Global Forest Resources Assessment 2000, Chapter 21. West Asia] Läst 21 december 2014.</ref><ref name="NGWA"> [http://stylemanual.ngs.org/home/W/west-asia National Geographic, Style Manual; West Asia] Läst 9 januari 2015.</ref> [[Iran (ord)|Namnet ''Iran'']] togs i bruk inhemskt under [[Sasaniderna|sasanidernas era]] före den [[Islamiska expansionen|arabisk-muslimska]] [[invasion]]en omkring år 650 och har använts internationellt sedan 1935.<ref name=":1">{{Webbref|titel=The National Archives - From Persia to Iran, via Inglistan|url=https://blog.nationalarchives.gov.uk/persia-iran-via-inglistan/|verk=The National Archives blog|datum=2017-06-15|hämtdatum=2023-01-06|språk=en-GB|förnamn=The National|efternamn=Archives}}</ref> Innan var landet känt för [[västvärlden]] som ''Persien'' efter den viktiga regionen [[Fars (provins)|Pars eller Fars]]. Både ''Iran'' och ''Persien'' används omväxlande i kulturella sammanhang medan ''Iran'' är det namn som används officiellt i politiska sammanhang.
Inom [[iranistik]]en är Iran, eller [[Stor-Iran]] (''irânzamin''), därutöver namnet på den iranska kultursfärens geografiska område från [[antiken]] till våra dagar. Det historiska Iran omfattar således stora delar av [[Kaukasus]], [[Centralasien]] och [[Sind]], och är hemland för flera [[persiska]] dynastier, såsom [[akemenider]], [[parther]], [[sassanider]] och [[samanider]].

Iran har en folkmängd på drygt 90 miljoner människor och är det nittonde största landet i världen till ytan med {{nowrap|1 648 195 km²}}. Iran är ett land av [[Geopolitik|geostrategisk]] betydelse på grund av sitt läge i Mellanöstern och centrala [[Eurasien]]. Iran gränsar till [[Armenien]], [[Azerbajdzjan]] och [[Turkmenistan]] i norr. Landet har även en kuststräcka utmed världens största insjö, [[Kaspiska havet]]. [[Kazakstan]] och [[Ryssland]] är därigenom även Irans grannstater i norr. Iran gränsar till [[Afghanistan]] och [[Pakistan]] i öster, [[Persiska viken]] och [[Omanbukten]] i söder, [[Irak]] (delvis den autonoma [[Irakiska Kurdistan|Regionen Kurdistan]])<ref>https://erbil.consulate.qa/en/kurdistan/info</ref> i väster och [[Turkiet]] i nordväst. [[Teheran]] är Irans huvudstad och största stad samt centrum för landets industriella, kommersiella, finansiella och kulturella liv. Iran är en [[regional stormakt]] och har en viktig ställning i den [[Energiproduktion|internationella energisäkerheten]] och [[Lista över länder efter BNP (PPP)|världsekonomin]] som ett resultat av landets stora reserver av [[petroleum]] och [[Fossilgas|naturgas]].

Iran är hemvist för en av världens äldsta kontinuerliga [[civilisation]]er. Den första iranska dynastin bildades 2800 f.Kr. under kungadömet [[Elam]]. De iranska [[Medien|mederna]] enade Iran under ett imperium 625 f.Kr. Landet upplevde en glansperiod under det persiska [[Akemeniderna|akemeniderriket]] då Iran var världens ledande stormakt. De efterträddes av det hellenska [[Seleukiderna|seleukiderriket]] och två efterföljande iranska imperier, [[Partien|partherna]] och [[sasanider]]na som åter gjorde Iran till en stormakt i Asien. Under sasaniderna blomstrade musik, konst och astronomi och läkarvetenskap i städerna [[Bishapur]] och [[Gundishapurakademin|Gundishapur]] och kung [[Khusrov I]] förblev en modell för det goda styret ända fram till modern tid. På 600-talets mitt skedde den [[Islamiska expansionen|arabiska invasionen]] och under [[medeltiden]] utvidgade iranska dynastier och imperier det [[Persiska|persiska språket]] och [[kulturen]] över hela det [[Stor-Iran|iranska höglandet]]. Tidiga iranska dynastier som på nytt hävdade Irans självständighet innefattar [[tahiriderna]], [[saffariderna]], [[samanider]]na och [[buyider]]na. Grunderna till den moderna [[nationalstat]]en Iran lades under [[safaviderna]].

Religionerna [[zoroastrism]], [[manikeism]] och [[bahá'í]] har alla sitt ursprung i Iran. Zoroastrismen grundades av [[Zarathustra]], vars tänkande är grundval för [[iransk filosofi]].

Blomstringen av [[persisk litteratur]], [[zoroastrisk filosofi|filosofi]], [[Medicin (vetenskap)|medicin]], [[astronomi]], [[matematik]] och [[konst]] blev viktiga inslag i den medeltida iranska civilisationen. Den utvecklingen började under [[saffariderna]]s och [[samanider]]nas tid. Den iranska identiteten fortsatte att existera trots utländskt styre under de följande århundradena och den persiska kulturen gav avtryck på de turkiska [[ghaznaviderna]] och [[seldjuker]]na samt på de mongoliska [[Ilkhanatet|ilkhanerna]] och tatariska [[timurider]]na. En vändpunkt i Irans historia var uppkomsten av den [[Safavider|safavidiska dynastin]] 1501 – som införde [[tolvorna]] [[islam]] som officiell religion i sitt imperium. Den [[konstitutionella revolutionen]] etablerade [[Mellanöstern]]s första moderna [[Statsförfattning|konstitution]] och [[parlament]] år 1906 som en del av [[konstitutionell monarki]]. Iran genomgick en omfattande industrialisering under [[Pahlavidynastin]] som skapade det moderna Iran. Landet blev officiellt en [[islamisk republik]] den 1 april 1979 efter den [[iranska revolutionen]] ledd av ayatollah Ruhollah Khomeini.

Iran är en av grundarna av [[Förenta nationerna|FN]], [[Alliansfria rörelsen|NAM]], [[Islamiska konferensorganisationen|IKO]] och [[Opec|OPEC]]. Det [[Irans politik|politiska systemet]] i Iran, baserat på 1979 års Islamiska republiken Irans konstitution, omfattar flera intrikata styrande statsorgan. Irans högsta maktinstans är den [[Irans högste ledare|högsta ledaren]]. Islam är den officiella religionen och [[persiska]] är det officiella språket.

Iran är ett land med många etniska och språkliga grupper men majoriteten av invånarna är [[perser]]. [[Azerer]], [[balucher]], [[kurder]], [[araber]], [[armenier]] och [[lurer]] hör till minoritetsgrupperna.<ref>{{Webbref|url=https://www.cia.gov/library/publications/the-world-factbook/geos/ir.html |titel=Arkiverade kopian |hämtdatum=2009-08-10 |arkivurl=https://web.archive.org/web/20120203093100/https://www.cia.gov/library/publications/the-world-factbook/geos/ir.html |arkivdatum=2012-02-03 }}</ref> Perserna är spridda över hela landet medan azerer och kurder mestadels finns i nordväst, balucher i sydost, lurer i väst och araber i sydväst och turkmener i nordost.<ref>{{Webbref |url=https://www.cia.gov/library/publications/the-world-factbook/geos/ir.html |titel=Arkiverade kopian |hämtdatum=2011-02-23 |arkivurl=https://web.archive.org/web/20120203093100/https://www.cia.gov/library/publications/the-world-factbook/geos/ir.html |arkivdatum=2012-02-03 }}</ref>


== Historia ==
== Historia ==
{{Irans historia}}
{{Irans historia}}
{{Huvudartikel|Irans historia}}
{{Fördjupning2|Irans historia}}

=== Förhistoria ===
=== Förhistoria ===
De iransktalande folken har sitt ursprung på den pontisk-kaspiska stäppen och invandrade till det land som blev uppkallat efter dem före 900-talet f.Kr. Den förste iraniern som känd vid namn är filosofen och diktaren [[Zarathustra]] som levde ca 1500 f.Kr.


Den äldsta kända källan, som omnämner perserna, är en assyrisk inskription från c:a 844 f.Kr., som omnämner dem som Parsu (Parsuash, Parsumash)[2] och omnämner dem i området kring sjön Urmia tillsammans med en annan folkgrupp, Mādāyu (meder)[3]. Under de följande 200 åren var perserna och mederna tidvis tributskyldiga till assyrierna. Området Parsuash annekterades av Sargon av Assyrien omkring 719 f.Kr. Så småningom kom [[mederna]] (latin: Media; , kurdiska; Mad, Medya )att härska över ett självständigt mediskt rike kallat [[Medien]] och perserna blev undersåtar till dem.
Den äldsta kända källan som omnämner perserna är en assyrisk inskription från c:a 844 f.Kr., som omnämner dem som ''Parsu'' (Parsuash, Parsumash), bosatta i området kring sjön Urmia tillsammans med en annan folkgrupp, Mādāyu ([[meder]]). Under de följande 200 åren var perserna och mederna tidvis tributskyldiga till assyrierna. Området Parsuash annekterades av [[Sargon II|Sargon av Assyrien]] omkring 719 f.Kr. Så småningom kom mederna (latin: Media; kurdiska; Mad, Medya) att härska över ett självständigt mediskt rike kallat [[Medien]] och perserna blev undersåtar till dem.


Akemeniderna var de första att skapa en centraliserad stat i [[Persien]], grundad av Akaimenes (Hakhamanish), persernas hövding omkring 700 f.Kr.
Akemeniderna var de första att skapa en centraliserad stat i [[Persiska riket|Persien]], grundad av Akaimenes (Hakhamanish), persernas hövding omkring 700 f.Kr.


Omkring 653 f.Kr. hamnade mederna under [[skyter]]nas styre och [[Teispes]], som var son till Akaimenes, verkar ha lett de nomadiska perserna att slå sig ner i södra Iran vid denna tid och så småningom grunda den första organiserade persiska staten i det viktiga området [[Anshan]], när det [[elam]]itiska kungariket permanent krossades av den assyriske härskaren [[Ashurbanipal]] (640 f.Kr.). Provinsen Anshan och dess efterföljare fortsatte att använda [[elam]]itiska som officiellt språk ganska länge efter detta, även om de nya dynastierna talade det [[indo-europeiska]] språket [[persiska]]. [[Teispes]] ättlingar kan ha förgrenat sig i två dynastier, varav en härskade i Anshan, medan den andra styrde resten av Persien. Kyros II den store enade de båda rikena omkring 559 f.Kr. Vid denna tid var perserna fortfarande tributskyldiga till det mediska riket under [[Astyages]].
Omkring 653 f.Kr. hamnade mederna under [[skyter]]nas styre och [[Teispes]], som var son till Akaimenes, verkar ha lett de nomadiska perserna att slå sig ner i södra Iran vid denna tid och så småningom grunda den första organiserade persiska staten i det viktiga området [[Anshan, Persien|Anshan]] när det [[elam]]itiska kungariket permanent krossades av den assyriske härskaren [[Ashurbanipal]] (640 f.Kr.). Provinsen Anshan och dess efterföljare fortsatte att använda [[elam]]itiska som officiellt språk ganska länge efter detta även om de nya dynastierna talade det [[indoeuropeiska]] språket [[persiska]]. [[Teispes]] ättlingar kan ha förgrenat sig i två dynastier, varav en härskade i Anshan, medan den andra styrde resten av Persien. Kyros II den store enade de båda rikena omkring 559 f.Kr. Vid denna tid var perserna fortfarande tributskyldiga till det mediska riket under [[Astyages]].


=== Persiska riket ===
=== Persiska riket ===
{{Huvudartikel|Persiska riket}}
{{Fördjupning2|Persiska riket}}
[[Fil:Greater Iran.gif|thumb|240px|left|Geografiskt och kulturellt inkluderar [[Stor-Iran]] hela den iranska högplatån och sträcker sig från södra [[Uzbekistan]] och [[Pakistan]] i väst till östra [[Syrien]] och [[Ossetien]] i nordväst.]]


[[Fil:Map achaemenid empire en.png|miniatyr|[[Persiska riket]]s utbredning under [[Dareios I|Dareios]] och [[Xerxes I]].]]
Innan det storpersiska rikets födelse var mederna den politiskt och kulturellt dominerande makten i norra Iran, och när Kyros gjorde sitt framträdande på 500-talet f. Kr. var perserna i söder, grunden för det som skulle bli det persiska imperiet, medernas vasaller. [[Kyros II|Kyros den store]] enade dessa två indo-iranska folkstammarna och störtade medernas siste härskare [[Astyages]]. Han var Irans förste [[shah]] och räknas som grundare av det [[persiska riket]]. Han författade även historiens första urkund om mänskliga fri- och rättigheter ([[Kyros cylinder]]). Dynastin kom att kallas [[akemeniderna]]s, efter Kyros förfader Akaemenes. Imperiet erövrade allt land från [[Indus]]dalen till nuvarande [[Bulgarien]].
Innan det storpersiska rikets födelse var mederna den politiskt och kulturellt dominerande makten i norra Iran och när Kyros gjorde sitt framträdande på 500-talet f.Kr. var perserna i söder - grunden för det som skulle bli det persiska imperiet - medernas vasaller. [[Kyros II|Kyros den store]] enade dessa två indo-iranska folkstammar och störtade medernas siste härskare [[Astyages]]. Han var Irans förste [[shah]] och räknas som grundare av det [[persiska riket]]. Han författade även historiens första urkund om mänskliga fri- och rättigheter ([[Kyros cylinder]]). Dynastin kom att kallas [[akemeniderna]]s efter Kyros förfader Akaemenes. Imperiet erövrade allt land från [[Indus]]dalen till nuvarande [[Bulgarien]].


[[Kyros]] samlade perserna och 550 f.Kr. besegrade de [[Astyages]] styrkor, varpå denne fängslades av sina egna adelsmän och utlämnades till den triumferande [[Kyros]], som nu var kung över det enade persiska riket. Då Persien övertog kontrollen över resten av [[Medien]] och dess provinser ledde Kyros de enade perserna och mederna i ytterligare erövringar. Han intog [[Lydien]] i [[Mindre Asien]] och förde sina arméer österut till [[Sogdien]] i [[Centralasien]]. Slutligen kunde Kyros 539 f.Kr. i triumf marschera in i den gamla staden [[Babylon]]. Efter denna seger blev han urtypen för en mild erövrare, genom att utfärda Kyroscylindern, världens första deklaration om mänskliga rättigheter. Kyros dödades 530 f.Kr. under ett slag mot massageterna eller sakerna.
[[Kyros II]] samlade perserna och 550 f.Kr. besegrade de [[Astyages]] styrkor varpå denne fängslades av sina egna adelsmän och utlämnades till den triumferande [[Kyros II]], som nu var kung över det enade persiska riket. Då Persien övertog kontrollen över resten av [[Medien]] och dess provinser ledde Kyros de enade perserna och mederna i ytterligare erövringar. Han intog [[Lydien]] i [[Mindre Asien]] och förde sina arméer österut till [[Sogdien]] i [[Centralasien]]. Slutligen kunde Kyros 539 f.Kr. i triumf marschera in i den gamla staden [[Babylon]]. Efter denna seger blev han urtypen för en mild erövrare genom att utfärda Kyroscylindern: världens första deklaration om mänskliga rättigheter.<ref>{{tidskriftsref|författare=Ashk Dahlén|titel=Arvet efter Kyros den store: perserrikets glömde fredsfurste|tidskrift=Dragomanen: Årsskrift utgiven av Svenska Forskningsinstitutet i Istanbul|år=2011|nummer=13}}</ref> Kyros dödades 530 f.Kr. under ett slag mot massageterna eller sakerna.


Kyros son [[Kambyses II]] annekterade [[Egypten]] till Akemeniderriket. Det nådde sedan sin största utbredning under Dareios I. Han ledde arméer till [[Indus]] floddal och till [[Thrakien]] i [[Europa]]. En straffexpedition mot [[Grekland]] stoppades genom slaget vid [[Marathon]] 490 f.Kr. Hans son [[Xerxes I]] försökte också kuva [[grekerna]] och besegrade dem i slaget vid [[Thermopyle]] 480 f.Kr., men blev själv besegrad i slaget vid [[Plataiai]] året därpå.
Kyros son [[Kambyses II]] annekterade [[Egypten]] till Akemeniderriket. Det nådde sedan sin största utbredning under Dareios I. Han ledde arméer till [[Indus]] floddal och till [[Thrakien]] i [[Europa]]. En straffexpedition mot [[Grekland]] stoppades genom slaget vid [[Marathon]] 490 f.Kr. Hans son [[Xerxes I]] försökte också kuva [[grekerna]] och besegrade dem i slaget vid [[Thermopyle]] 480 f.Kr. men blev själv besegrad i slaget vid [[Plataiai]] året därpå.


Akemenidernas rike var det största och mest framgångsrika världen dittills hade skådat. Viktigare var dock att det var välorganiserat och effektivt styrt. [[Dareios den store]] delade in sitt rike i 23 satrapdömen (provinser) övervakade av [[satraper]], eller guvernörer, av vilka många hade personliga band till shahen. Han införde också systematisk beskattning för att få in skatt från varje provins. Dessutom övertog han [[Kyros II]]:s avancerade [[post]]distributionssystem och utökade det. En sak som övertogs från assyrierna var användandet av hemliga agenter, kända som Kungens ögon och öron, vilka höll honom informerad.
Akemenidernas rike var det största och mest framgångsrika världen dittills hade skådat. Viktigare var dock att det var välorganiserat och effektivt styrt. [[Dareios den store]] delade in sitt rike i 23 satrapdömen (provinser) övervakade av [[satraper]], eller guvernörer, av vilka många hade personliga band till shahen. Han införde också systematisk beskattning för att få in skatt från varje provins. Dessutom övertog han [[Kyros II]]:s avancerade [[post]]distributionssystem och utökade det. En sak som övertogs från assyrierna var användandet av hemliga agenter, kända som Kungens ögon och öron, vilka höll honom informerad.


[[Dareios den store]] förbättrade den berömda Kungsvägen och andra gamla handelsvägar, varigenom avlägsna delar av riket sammanbands. Det kan också ha varit han som flyttade landets administrativa centrum från Parsa (Fars) till [[Susa]], nära [[Babylon]] och närmare rikets centrum. [[Perser]]na lät lokala kulturer fortleva enligt [[Kyros den store]]s modell. Detta var inte enbart bra för rikets undersåtar, utan tjänade i slutändan också akemeniderna, eftersom de kuvade folken då inte kände något behov av att göra uppror mot det persiska styret
[[Dareios den store]] förbättrade den berömda Kungsvägen och andra gamla handelsvägar, varigenom avlägsna delar av riket sammanbands. Det kan också ha varit han som flyttade landets administrativa centrum från Parsa (Fars) till [[Susa]], nära [[Babylon]] och närmare rikets centrum. [[Perser]]na lät lokala kulturer fortleva enligt [[Kyros den store]]s modell. Detta var inte enbart bra för rikets undersåtar, utan tjänade i slutändan också akemeniderna, eftersom folken i riket då inte kände något behov av att göra uppror mot det persiska styret. Den akemenidiska politiken präglades av [[kosmopolitism]] och [[mångkultur]] på olika områden.<ref>{{bokref|språk=svenska|författare=[[Ashk Dahlén]] (red.)|titel=Antikens Persien|utgivare=H:ström|utgivningsort=Umeå|år=2016|id={{ISBN|978-91-7327-220-9}}}}</ref>
[[Fil:Persepolis Lamassus.jpg|miniatyr|Den kungliga residensstaden [[Persepolis]]. Tjur med människohuvud ([[Lamassu]]) i [[Mesopotamien|Mesopotamisk]] stil.]]

Under [[Artaxerxes I]] gjorde [[zoroastrism]]en sitt inträde i [[perserriket]]. Akemeniderna krossades slutgiltigen av [[Alexander den store]] år [[330 f.Kr.]] Efter hans död grep den makedonske generalen [[Seleukos]] makten i [[Persien]] och grundade det [[Seleukiderna|seleukidiska imperiet]]. Detta styrde under sin kulmen över ett lapptäcke av diverse folkslag från [[Bulgarien]] till [[Pakistan]] men krympte under trycket från romarna i väster och [[partherna]] i öster.

Under 100-talet f.Kr. förlorade de makedonska kungarna sitt inflytande i [[Persien]], och de östiranska [[parther]]na ([[arsakider]]na) kom att bli den dominerande makten. Dessa utmanades av [[romarna]] som erövrade huvudstaden [[Ktesifon]] i nuvarande [[Irak]] ett flertal gånger från och med [[Trajanus]] regeringstid och som år [[116]] lyckades tränga sig fram till den gamla akemenidiska huvudstaden [[Susa]] i nuvarande Iran.

Under 200-talet e.Kr. störtades de helleniserade arsakiderna av de nationalistiska sassaniderna, och med en ny centraliserad förvaltning återgick Persien till de gammalakemenidiska traditionerna. Zoroastrismen, som sedan Kyros tid varit dominant, blev absolut statsreligion.


Under [[Artaxerxes I]] gjorde [[zoroastrism]]en sitt inträde i [[perserriket]]. Akemeniderna krossades slutgiltigen av [[Alexander den store]] år [[330 f.Kr.]] Efter hans död grep den makedonske generalen [[Seleukos I]] makten i [[Persiska riket|Persien]] och grundade det [[Seleukiderna|seleukidiska imperiet]]. Detta styrde under sin kulmen över ett lapptäcke av diverse folkslag från [[Bulgarien]] till [[Pakistan]] men krympte under trycket från romarna i väster och [[partherna]] i öster.
'''Medeltiden och framåt'''


Under 100-talet f.Kr. förlorade de makedonska kungarna sitt inflytande i [[Persiska riket|Persien]], och de östiranska [[parther]]na ([[arsakider]]na) kom att bli den dominerande makten. Dessa utmanades av [[romarna]] som erövrade huvudstaden [[Ktesifon]] i nuvarande [[Irak]] ett flertal gånger från och med [[Trajanus]] regeringstid och som år [[116]] lyckades tränga sig fram till den gamla akemenidiska huvudstaden [[Susa]] i nuvarande Iran.
Under 600-talet invaderas Persien av arabiska beduinstammar och landet underställdes det muslimska kalifatet. Araberna islamiserade landet och förbjöd persiska språket att användas i statsförvaltningen under 200 år. De arabiska kalifaten, [[umayyader]] och därefter [[abbasider]] stod sig tills 900-talet då buiderna tog makten och avsatte kalifen i Bagdad. Iran styrdes av inhemska kungahus ([[buider]], [[tahirider]], [[saffarider]], [[samanider]]) och turkiska dynastier ([[ghaznavider]], [[seljuker]]) fram till [[1253]] då [[Djingis khan|mongolerna]] erövrade Iran under ledning av [[Khubilai khan]]s bror [[Hülegü]]. Bagdad raserades [[1258]] och Hülegüs ättlingar ([[ilkhaner]]na) grundade det federativa kungadömet Ilkhanens rike, formellt underställt storkhanen i Kina. Riket gick under på 1300-talet, återupprättades av den mongoliskinspirerade turken [[Timur Lenk]] för att sedan åter falla samman efter hans död omkring år [[1400]].


Under 200-talet e.Kr. störtades de helleniserade arsakiderna av de nationalistiska sassaniderna, och med en ny centraliserad förvaltning återgick Persien till de gammalakemenidiska traditionerna. Zoroastrismen, som sedan Kyros tid varit dominant, blev absolut statsreligion.
Det [[safavidiska]] riket upprättades men trängdes tillbaka i väst av de [[Osmanska riket|osmanska turkarna]] under 1520-talet. Persien lyckades emellertid hålla sig självständigt från de britter som senare lade beslag på Indien, Pakistan och Irak ända in på 1900-talet. [[1943]] ockuperades det av sovjetiska och brittiska trupper för att förhindra att landets rika oljekällor skulle falla i nazisternas händer.

=== Historiska platser ===
Här finns några väl kända platser som gått ner i grund efter persiska imperiets tid, som haft stor betydelse i Irans och Persiens historia:


Några välkända, forntida platser, som haft stor betydelse i Irans och Persiens historia är:
* [[Persepolis]]
* [[Persepolis]]
* [[Pasargad]]
* [[Susa]]
* [[Susa]]
* [[Takht-e Soleyman]]
=== Modern tid ===
{{Flytta|Islamiska republiken Irans historia|Stycket är alltför dominerande för en artikel om ett land|datum=2010-07}}
Iran har haft två stora revolutioner, som båda ägt rum under 1900-talet. Den första revolutionen, den så kallade konstitutionella (''[[Mashrooteh]]'') revolutionen skedde 1906–1907 och har haft en avgörande roll för resten av seklet. Den andra revolutionen är den så kallade [[islamiska revolutionen]] [[1979]].


=== Medeltiden och framåt ===
Den konstitutionella revolutionen innebar att man ville ha en [[konstitution]]ell [[demokrati]]. Den styrande regenten [[Muzaffar al-din Shah Qajar]] gav snart efter och besegrades av konstitutionalisterna. Kort därefter, 1907 till 1911, utkämpades ett krig mellan efterföljaren [[Mohammad-Ali Shah Qajar]] som hade starkt stöd av [[Tsarryssland]] och [[Storbritannien]] på ena sidan och konstitutionalisterna på den andra som de sistnämnda förlorade.
Under 600-talet invaderas Persien av arabiska beduinstammar och landet underställdes det muslimska [[Umayyadiska kalifatet]]. Araberna islamiserade landet och förbjöd persiska språket att användas i statsförvaltningen under 200 år. De arabiska kalifaten, [[umayyader]] och därefter [[abbasider]] stod sig tills 900-talet då buiderna tog makten och avsatte kalifen i Bagdad. Iran styrdes av inhemska kungahus ([[buider]], [[ziyarider]]<ref>http://www.iranicaonline.org/articles/ziyarids</ref>, [[tahirider]], [[saffarider]], [[samanider]]) och turkiska dynastier ([[ghaznavider]], [[seljuker]]) fram till [[1253]] då [[Djingis khan|mongolerna]] erövrade Iran under ledning av [[Khubilai khan]]s bror [[Hülegü]]. Bagdad raserades [[1258]] och Hülegüs ättlingar ([[ilkhaner]]na) grundade det federativa kungadömet Ilkhanens rike, formellt underställt storkhanen i Kina. Riket gick under på 1300-talet, återupprättades av den mongoliskinspirerade turken [[Timur Lenk]] för att sedan åter falla samman efter hans död omkring år [[1400]].


==== Safavider och qajarer ====
Konstitutionen innebar:
Runt år 1500 upprättades det [[safavidiska]] riket av ledaren [[Ismail I]] (även känd som Ismael), som hade sin bakgrund som ledare för en shiamuslimsk [[dervisch]]orden. Under Ismails tid blev den shiitiska varianten av islam statsreligion och det safavidiska riket utvecklades till en teokrati med [[turkmener]] som styrande etnisk grupp. Safaviderna växte i makt fram till runt år 1600, då det nådde sin kulmen. Under början av 1700-talet minskade det safavidiska rikets makt och olika turkiska grupper ockuperade delar av Persien. Utvecklingen vändes under [[Nadir Shah]]s styre 1736-1747.<ref name=":3">{{Webbref|titel=Iran – Äldre historia|url=https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/asien/iran/aldre-historia/|verk=www.ui.se|hämtdatum=2024-04-24|språk=sv}}</ref> Då besegrades de grupper som ockuperat delar av riket och Persien invaderade områden som kontrollerades av [[Mogulriket]] i norra [[Indien]].<ref>{{Webbref|url=https://academic.oup.com/book/36946/chapter/322234448|verk=academic.oup.com|hämtdatum=2024-04-24|doi=10.1093/oso/9780190070670.003.0002|titel=Anatomy of a Massacre: Nadir Shah in Delhi, 1739}}</ref>
* En konstitution inspirerad av den [[belgisk]]a, som i sig följde det [[Storbritannien|brittiska]] Westminstersystemet.
* En oberoende rättsinstans (''edalat-khana'').
* Ett [[parlament]] valt av folket (''majlis'').
* Kraftigt reducerade maktbefogenheter för [[shah]]en.
* Exekutiv (regerande) makt till en av parlamentet vald [[premiärminister]].
* Övervakande råd bestående av [[islam]]iska rättslärde som granskar att alla lagar överensstämmer med ''[[sharia]]''.


Den politiska situationen i Iran blev väldigt instabil när Nadir Shah avled 1747 med ett politiskt tumult som pågick fram till slutet av 1700-talet. Situationen stabiliserades 1796 när ledaren för [[qajar]]stammen utropade sig till [[shah]] (kung). Under ett flertal shaher frodades korruption och landets tillgångar sågs som shahens personliga egendomar, något som ledde till misskötsel av landet och administrationen. Även militären påverkades av korruptionen, något som ledde till intresse från stormakter i närområdet. Särskilt Ryssland visade ett stort intresse för Persien och annekterade delar av landet.<ref name=":3" />
Man gjorde också tillägg 1907 för fri press och rätt till politiska partier, med vissa undantag. Konstitutionalisterna förespråkade följande:
* Rättsstyre (''hukumat-e qanun'')
* Folkstyre (''hukumat-e mardum'')
* Fri press (''azadi-ye matbu'at'')
* Frihet för politiska partier (''azadi-ye ahzab'')
* Modernitet (''tajaddud'')
* Separation av religion och politik (''hukumat-e 'urfi'')


Det persiska områdets östra del blev 1747 en självständig stat som så småningom fick namnet [[Afghanistan]]. På 1800-talet blev Indien, inklusive nuvarande Pakistan, en brittisk koloni och Afghanistan blev brittiskt protektorat, men Persien behöll sin självständighet.<ref name=":7">{{Bokref|efternamn=|förnamn=|titel=Förstå Afghanistan|datum=|hämtdatum=|år=2018|sid=13–20|redaktör=Markus Håkansson|utgivare=Svenska Afghanistankommittén|kapitel=Från stenåldern till "nationens födelse".}}</ref><ref name=":72">{{Bokref|efternamn=|förnamn=|titel=Förstå Afghanistan|datum=|hämtdatum=|år=2018|sid=13–20|redaktör=Markus Håkansson|utgivare=Svenska Afghanistankommittén|kapitel=Från stenåldern till "nationens födelse".}}</ref>
I praktiken kom dock konstitutionen inte att tillämpas. Först av [[Qajar|Qajar-dynastin]] och därefter av [[Pahlavi]]-dynastin, med [[Reza Shah Pahlavi]], som ledde landet från 1925 fram till 1941. Landet befann sig då i Storbritanniens inflytelsesfär och Storbritannien hade gett starkt stöd till Reza Shah Pahlavi när han 1925 genomförde en statskupp mot Qajardynastin. Reza Shah genomförde en rad moderniseringsreformer i Iran och centraliserade administrationen.


=== Modern tid ===
Under nazismens framtåg började Reza Shah Pahlavi alltmer motsätta sig britternas dominans. När Storbritannien skulle placera trupper i [[Khuzestan]]-provinsen protesterade han, vilket ledde till att Storbritannien tillsammans med [[Sovjetunionen]] ockuperade landet och tvingade bort Reza Shah samt ersatte honom med hans son [[Mohammad Reza Shah Pahlavi]] [[Ariyamehr]].
[[Fil:Antoin Sevruguin 48 12 SI.jpg|miniatyr|höger|[[Reza Shah Pahlavi]], shah av Iran 1926–1941.]]
Iran upplevde två stora revolutioner under 1900-talet. Den första revolutionen, den så kallade konstitutionella (''enqelab-e mashruteh'') revolutionen skedde 1906–1907 och har haft en avgörande roll för resten av seklet. Den andra revolutionen är den så kallade [[islamiska revolutionen]] [[1979]], ett folkligt uppror med stark [[Antiimperialism|antiimperialistisk]] paroll.


Den [[konstitutionella revolutionen]] orsakades åtminstone delvis av missnöje med hur landets ekonomi sköttes. För att bibehålla sin självständighet skuldsatte Iran sig och började sälja ut naturresurser för att få tillgång till kortsiktiga finanser.<ref name=":3" /> Revolutionen resulterade i att Iran fick [[Mellanöstern]]s första moderna [[demokrati]]ska konstitution.{{Källa behövs|datum=2024-04}} Den styrande regenten [[Muzaffar al-din Shah Qajar]] gav efter för konstitutionalisternas krav och instiftade ett parlament: [[majlis]].<ref name=":3" /> Kort därefter, 1907 till 1911, utkämpades en strid mellan efterföljaren [[Mohammad-Ali Shah Qajar]] som hade starkt stöd av [[Kejsardömet Ryssland]] och [[Storbritannien]] å ena sidan och konstitutionalisterna å andra sidan. Shahen gick segrande ur denna strid men konstitutionen stod fast.
Under Mohammad Reza Shahs tid var Iran starkt allierat med Storbritannien och [[USA]]. Mycket snart skulle den konstitutionella rörelsen växa sig återigen starkare. En stark anhängare av den konstitutionella revolutionen och dess idéer var Dr. [[Mohammad Mosaddeq]], som var premiärminister i Iran. Han var en stark förespråkare för nationalisering av landets olja, och för detta fick han gehör i parlamentet och slutligen även av shahen. Mohammad Mosaddeq störtades kort därefter i en amerikansk/brittisk-stödd statskupp ([[Operation Ajax]]) 1953.


I praktiken kom dock konstitutionen inte att tillämpas av [[Qajar|Qajar-dynastin]]. Men många av de ideal som konstitutionen eftersträvade förverkligades under [[Pahlavidynastin]], med [[Reza Shah Pahlavi]], som ledde landet från 1925 fram till 1941. Han genomförde en rad moderniseringsreformer i Iran, centraliserade administrationen och införde sekularism. Under nazismens framtåg började Reza Shah alltmer motsätta sig britternas dominans. Han krävde att landet framöver kallades Iran (Ariernas land) istället för Persien från 21 mars 1935.<ref name=":1" /> När Storbritannien skulle placera trupper i [[Khuzestan]]-provinsen protesterade han, vilket ledde till att Storbritannien tillsammans med [[Sovjetunionen]] ockuperade landet och tvingade bort Reza Shah samt ersatte honom med hans son [[Mohammad Reza Shah Pahlavi]].
På 1960-talet genomförde Mohammad Reza Pahlavi den oblodiga [[vita revolutionen]] som innebar en modernisering av det iranska samhället med övergång till modern kapitalistisk industri. Kvinnor fick rösträtt och familjepolitiken blev mer progressiv. Iran blickade mot sitt antika förflutna och den kejserliga persiska kalendern infördes.


====Statskuppen i Iran 1953====
Den konstitutionella rörelsen tillsammans med folkets krav för mer rättvisa och politiska reformer växte sig allt starkare under 1970-talet, och kom så småningom att störta shahen i ännu en revolution. Anledningen var att shahens reformer inte inkluderade de traditionella grupperna i samhället, och endast medelklassen och överklassen blev gynnad. Därför stärktes en allians mellan mullorna och bashandlarna i städerna som gick samman med den sekulära oppositionen.
[[Bild:Hasan Ali Mansur Iranian Prime Minister.jpg|miniatyr|[[Hassan Ali Mansur]], Irans [[premiärminister]] och [[partiledare]] för [[Iran Novin (parti)|Iran Novin]] i början av [[1960-talet]].]]
I enlighet med den iranska konstitutionen från [[1906]] ansvarade [[shah]] [[Mohammad Reza Pahlavi]] [[1951]] för att utnämna parlamentets premiärministerkandidat, [[Mohammad Mossadegh]], till premiärminister. Mossadeghs regering genomförde det parlamentet tidigare fattade beslutet att nationalisera oljan. Nationalisering och expropriering av oljefält och oljeraffinaderier ledde till [[Abadankrisen]]. [[Storbritannien]] kände sina oljeintressen hotade och bad [[USA]] om hjälp. [[Central Intelligence Agency|CIA]] och [[Secret Intelligence Service|MI6]] initierade en [[statskupp]] som av [[Central Intelligence Agency|CIA]] kallades Operation Ajax. Man spred anti-Mosaddegh-historier i tidningar och organiserade anti-Mosaddeghdemonstrationer. Samtidigt stödde man [[Rojalism|rojalist]]er och övertalade Irans militär, delvis med hjälp av hot och mutor, att starta en [[Statskuppen i Iran 1953|statskupp]] som genomfördes den [[19 augusti]] [[1953]] av konservativa politiker och mullor med stöd av landets armé. Mossadegh störtades och [[Mohammad Reza Pahlavi]] återvände till Iran från sin kortvariga exil i [[Italien]]. Som tack för den amerikanska hjälpen upplät han över 40 procent av Irans oljefält till amerikanska företag.<ref>http://www.history.com/this-day-in-history/cia-assisted-coup-overthrows-government-of-iran</ref> Inte förrän år 2013 erkände CIA sin medverkan i kuppen.<ref>http://www.svd.se/nyheter/utrikes/cia-vi-stod-bakom-kuppen-i-iran_8437320.svd</ref>


====Islamistisk terror och den vita revolutionen====
Censur, politiska dissidenters fängslande och avrättningar, shahens korrupta styre, västerländska moderniseringar och kontrollapparat genom den ökända säkerhetspolisen [[SAVAK]] ledde till folkliga protester stödda av det konservativa prästerskapet, vilka kulminerade i vad som numera benämns ”svarta fredagen” (den 8:e september 1978), då shahen satte våld mot demonstranterna vilket resulterade i många dödsfall. Efter den dagen började maktapparaten att vittra sönder: militärer deserterade, vägrade lyda order och i vissa rapporterade fall till och med dödade sina befäl och tog över militärbaser runt om i [[Teheran]]. De militärer som deserterade hade kortklippt hår och kunde därför lätt kännas igen av shahens säkerhetspoliser, varför många män började klippa sitt hår kort.
Under 1950- och 1960-talet skedde flera mord på framstående politiker och islamkritiska författare i Iran som utfördes av den [[Islamistisk terrorism|islamistiska terrororganisationen]] [[Fedayan-e eslam]]. 1965 mördades landets premiärminister [[Hassan Ali Mansur|Hasan Ali Mansur]] vid entrén till landets [[parlament]] (''majles'').<ref>{{Bokref |titel=Encyclopedia of Modern Worldwide Extremists and Extremist Groups |efternamn= Atkins |förnamn=Stephen E. |författarlänk= |medförfattare= |år=2004 |utgivare= |utgivningsort=Westport |isbn= |sid=79 }}</ref>


På 1960-talet genomförde [[Mohammad Reza Pahlavi]] den oblodiga [[vita revolutionen]] som innebar en modernisering av det iranska samhället med övergång till modern kapitalistisk industri. Kvinnor fick rösträtt och [[familjepolitik]]en blev mer progressiv. En [[jordreform]] genomfördes som gav bönderna ägandet över jorden. Iran blickade mot sitt [[Akemenider|antika förflutna]] och den [[Persiska kalendern|kejserliga persiska kalendern]] infördes under nästa årtionde.
I den andra fasen föll alliansen samman, Hizbollah ("Guds parti") konsoliderade sin makt genom att förbjuda andra partier ett efter ett och förföljelserna var i full gång. En särskilt stor oppositionsgrupp med stort stöd från folket var Mojahedin-e-Khalgh ("[[Folkets mujahedin]]") som var den grupp som var bäst organiserad och hade störst antal anhängare under tiden efter revolutionen och som därför var speciellt fruktade av den nya regimen. Därför kom regimen också att avrätta 120&nbsp;000 anhängare av organisationen som än idag finns och bedriver sin kamp mot den islamistiska regimen både i men framför allt utanför landets gränser.


====Shahen störtas====
Den samlande personligheten bland de religiösa var den landsförvisade [[Ayatollah Khomeini]] som i grannlandet Irak under 14 år förde ett heligt krig mot shahen av Iran. Hösten 1978 fick shahen ett erbjudande från Saddam Hussein, enligt Irans ambassadör i USA, Ardeshir Zahedi, att utvisa Khomeini från Irak eller att eliminera honom. Shahen var emellertid försiktig och ville inte ta risken att Khomeini skulle bli martyr och således bli ännu större. Uppgiften om erbjudandet bekräftas av shahens fru Farah Pahlavi, drottningen av Iran.
[[Fil:Portrait of H.I.M. Mohammad Reza Shah Pahlavi.jpg|miniatyr|Ett porträtt av Mohammad Reza Pahlavi.]]
Iran upplevde under [[1970-talet]] en ekonomisk högkonjunktur vilket ledde till att allt fler fick tillgång till högre utbildning och blev samhällsmedvetna. Den politiskt engagerade [[medelklassen]] framförde krav på politiska reformer. De traditionella klassen i samhället var inte inkluderad i statens ekonomiska reformer och i stället gynnades medelklassen och [[överklassen]]. Därför stärktes en allians mellan [[Mulla|mullorna]] och den traditionella [[Bazari|köpmannaklassen (''bâzâri'')]] i städerna som ingick en ohelig allians med den vänsterorienterade oppositionen. [[Iranska revolutionen|Den iranska revolutionens]] centrala paroll var inte [[demokrati]] utan [[antiimperialism]] och [[Rättvisa|social rättvisa]].


I revolutionens första fas störtades shahen i ett blodigt uppror och i den andra fasen föll alliansen samman och [[Hizbollah]] ("Guds parti") konsoliderade sin makt genom att förbjuda andra partier. Den samlande personligheten bland de religiösa var den landsförvisade [[Ayatollah Khomeini]] som sedan 1978 vistades i Paris. Sedan shahen avsatts och lämnat Iran i januari 1979 återvände Khomeini till Iran den 1 februari som revolutionens ledare.
Mohammad Reza Pahlavi hade styrt i Iran i nästan 40 år och trots samhällets modernisering och den ekonomiska högkonjunkturen genomförde han inte någon politisk demokratisering. Landets oljerikedom kom bara medelklassen och överklassen till godo. Shahen främjade Irans antika kultur och västerländsk kultur, vilket väckte vrede hos miljontals muslimer. Enligt Khomeinis rådgivare [[Sadeq Tabatabai]] samlades både de troende och sekulära liberaler under Khomeinis baner.


==== Islamisk republik ====
Oroligheterna i Iran blev värre och shahen godtog Saddams erbjudande om att utvisa Khomeini från Irak till Kuwait; han vägrades dock inresetillstånd. Irans utrikesminister Ebrahim Yazdi föreslog istället Paris, den "internationella politikens europeiska centrum" dit man inte krävde visum. Khomeini besökte aldrig Paris utan bodde cirka 3 mil utanför. Nyheten spreds snabbt i världen och Khomeini, som nu var lätt tillgänglig för media, kunde i sina intervjuer förkunna att "demonstrationerna i Iran var fredliga" och att "shahen beordrade militären att skjuta på dem". Khomeinis närvaro i Frankrike började nu bli besvärande för Frankrikes president [[Valéry Giscard d'Estaing]], som hade goda relationer med shahen. Khomeini fick en varning att inte fortsätta provocera. Khomeini sände då brev till Iran som massproducerades i landet. Dessa brev blev förbjudna att ta del av. Man lyckades också att via telefon mellan städerna i Iran sprida budskapet i imamens brev. Strejker bröt ut och satte landet i kaos i oktober 1978. Till slut tillmötesgick shahen kraven från de sekulära liberalerna och utsåg Nationella frontens ledare Shapour Bakhtiar till ny premiärminister. I en TV-sändning sade den nya premiärministern Shahpour Bakhiar: "Jag hoppas att vi kan reda ut alla dispyter och missförstånd mellan kungen och nationen." Shahen proklamerade att nyval skulle hållas.
[[Fil:Imam Khomeini in Mehrabad.jpg|miniatyr|Ayatolla Khomeini återvänder till Iran efter 14 års exil den 1 februari 1979.]]
Den 1 april 1979 förverkligade Khomeini sin dröm. Under hans auktoritära ledning infördes en strikt [[Fundamentalism|fundamentalistisk]] [[islamisk republik]], en [[teokrati]]. Revolutionen följdes av hårda förföljelser på intellektuella och oliktänkande som kulminerade under den så kallade kulturella revolutionen på 1980-talet. Miljoner välutbildade iranier har lämnat landet som en konsekvens av socialt och politiskt förtryck.<ref name=snl>[https://snl.no/Irans_historie Store norske leksikon, Irans historie]</ref>


=== Iran efter revolutionen ===
Men oppositionen tolkade shahens eftergifter som ett tecken på svaghet. Den 5 november 1978 startade kravaller på Teherans gator. Situationen i landet var i upplösning. Nu började också den amerikanska presidenten, [[Jimmy Carter]], bli orolig. Denna del av världen fick inte släppas till en regim som inte gynnade USA:s intressen och att regionen riskerade bli ytterst instabil. Man rådgjorde i USA och USA:s biträdande utrikesminister Warren Christopher och utrikesministern Vance menade att shahen skulle visa reformvilja och hålla tidiga val och främja mänskliga rättigheter och då vinna folkets förtroende. Strategin gick ut på att först visa vem som bestämde och kort därefter ta initiativ till reformer. Diplomatiska missuppfattningar satte emellertid strategin ur spel för shahen blev osäker på hur han skulle förverkliga råden, men höll ett TV-tal till folket där han lovade att "inte ta avstånd från folkets revolution" och vidare "att försvara författningen och folkets vilja". Shahen var nu trött och säkert plågad av sin hemliga sjukdom, cancer, som han vetat om i ett par år. Shahen tillkännagav att han snart skulle resa på en semester. USA skulle se till att inte landet föll samman under shahens frånvaro. Första frågan var hur militären skulle förhålla sig och hur starkt stödet var. Mot denna bakgrund fördes bl.a. förhandlingar mellan USA:s president och en amerikansk general vid namn Robert Huyser, som hade tjänstgjort i Iran. Generalen instruerades att försäkra Iran att USA skulle stödja dem, men problemet var att Irans militär inte hade någon plan att hantera en revolution. Shahen hade förbjudit att upprätta såna planer med skälet att armén skulle ta över. Dessutom glömde Robert Huyser det sedvanliga artighetsbesöket hos shahen, vilket väckte irritation. Samarbetsklimatet var kärvt. Kort därefter lämnade shahen Iran.
{{Inaktuell|Historieskrivningen slutar 2005 - uppdatering behövs!|datum=2018-02}}


==== Stormande av USA:s ambassad ====
Detta var andra gången som shahen fick lämna landet. 17 augusti 1953 fick han fly undan ett folkligt uppror. Då hade en kupp iscensatt av USA och Storbritannien återgett shahen tronen. Vid ett toppmöte i Guadeloupe i Västindien 4 januari 1979 mellan västvärldens ledare enades man dock om att shahen hade spelat ut sin roll. Deras enda hopp om ett västvänligt Iran var den nya premiärministern. USA:s president Jimmy Carter bad Frankrikes president Valéry Giscard d'Estaing om hjälp med att övertala Khomeini att hålla sig borta från Iran för att låta Shahpour Bakhiar "få bukt med svårigheterna i landet". Målet var att ayatollan skulle skjuta upp återkomsten till Iran. Enligt Khomeinis presschef Mohsen Sazegara meddelade fransmännen att "om Shahpour Bakhiars regering faller så kommer ni kanske ställas inför armén". Detta uppfattades som ett hot om en statskupp. Khomeini blev arg och sade: "President Carter ska veta att vill han ha normal förbindelse med oss måste han sluta stödja krafter som motsätter sig folkets vilja."
Förhållandet till USA blev mycket spänt sedan iranska studenter i november 1979 ockuperade USA:s ambassad i Teheran. De tog omkring 50 personer som gisslan och krävde att USA skulle utlämna den avsatte shahen som hade dömts till döden i sin frånvaro. USA svarade med att spärra alla iranska tillgångar i USA och stoppa oljeimporten från Iran. Diplomatiska och ett militärt försök gjordes för att befria gisslan utan att lyckas. I juli 1980 avled den förre shahen i Kairo till följd av cancer men detta ändrade inte situationen för gisslan som frisläpptes först i januari 1981. Gisslantagandet var bland annat en orsak till president Carters valnederlag i USA 1980. Iran och USA har sedan dess inte haft diplomatiska kontakter.<ref name=snl />


==== Ombudskriget mellan Iran och [[Saudiarabien]] ====
Khomeini uppmanade sedan sina anhängare i Iran att ge soldaterna blommor. Många soldaterna var värnpliktiga och anhängare till Khomeini. De deserterade i massor och särskilda centraler upprättades för att ta hand om dem. Kläder samlades in för att soldaterna skulle kunna byta sida. De militärer som deserterade hade kortklippt hår och kunde därför lätt kännas igen och gripas av shahens säkerhetspoliser. Därför beordrades alla män att klippa sitt hår kort för att inte utmärka sig gentemot de övriga långhåriga männen. Igenkännestecknet för deserterade soldaterna var raderat.
{{Huvudartikel|Ombudskriget mellan Iran och Saudiarabien}}


==== Iran–Irak-kriget ====
Efter att shahen och hans hustru lämnade Iran, den 16 januari 1979, återvände Khomeini från [[Frankrike]] den 1 februari 1979 och utropade landet till en ”islamisk republik” där [[sharia]]lagar skulle tillämpas under noggrann kontroll av andra mullor. Tidpunkten och själva återkomsten till Iran var inte helt odramatisk. Det fanns krafter som ville skjuta ner planet. Det var därför bra att ha med en del mediafolk i planet som en "sköld" och försäkring. Dessutom klargjorde en upprymd och belåten khomeini pressen om ett gult och brunt kuvert som överlämnades till Tabatabai medan kamerorna gick i planet. Innehållet var ett "farligt" dokument med en vision på Khomeinis Iran. Flygresan var inte säker och detta visste också Irans utrikesminister Ebrahim Yazdi, som uppmanades att inte flyga med. Målet med tillkännagivandet av kuvertet var att pressen skulle, om Tabatabai blev dödad, ta hand om kuvertet. Innehållet förblev hemligt. Planet landade planenligt, men bilfärden från flygplatsen blev omtumlande, "som en storm på Atlanten". Ett hårt och styvt arbete fick utföras med att skingra den uppjagade och lyckliga folkmassan av anhängare, så att en helikopter kunde landa och säkerställa Khomeinis hemkomst.
Iran hade i många år ett ansträngt förhållande till Irak, men detta förbättrades under shahtidens sista år. Under 1980 uppstod militära sammanstötningar utmed gränsen och på hösten samma år utvecklade sig konflikten till öppet krig, [[Iran–Irak-kriget]], som varade från september 1980 till augusti 1988.<ref name=snl />
Motsättningar i juni 1981 mellan president [[Abolhassan Banisadr]] och extremister inom islamiska republikansk partiet (IRP) fick till följd att presidenten avsattes och ledarskiktet runt Khomeini försvagades. Vid ett bombattentat dödades 74 framträdande politiker och den nye presidenten och hans statsminister omkom vid ett annat attentat. Hela den militära högsta ledningen dödades när deras flygplan störtade. I oktober 1981 blev generalsekreteraren i IRP, [[Ali Khamenei]], vald till president.<ref name=snl />


Den revolutionära terrorn nådde sin höjdpunkt under 1981/1982. Dessutom uppstod internationella reaktioner mot att regimen använde sig av barn som soldater och kanonmat i kriget mot Irak.<ref name=snl />
Khomeini proklamerade snart efter hemkomsten att hans mål var att ”exportera sin revolution” till alla andra länder i området. Den nya regimen ändrade landet radikalt. Från att ha varit en västvänlig stat under den enväldiga shahen [[Mohammad Reza Pahlavi]] blev Iran en västfientlig stat under den enväldiga mullan [[Ayatollah Khomeini]] och hans [[Islamisk republik|islamiska republik]], som i praktiken är ett prästvälde. En 2 500 år gammal monarki var till ända och landet var mycket nära ett inbördeskrig. Armén meddelade efter 10 dagar att de ställde sig neutrala för att förhindra ett blodbad. General Hatam skrev ett utkast till ett uttalande där man förklarade att krigsmakten skulle förhålla sig neutral för att förhindra ett fullskaligt inbördeskrig. En efter en av generalerna och ministrarna skrev på uttalandet. Därefter ringde man upp en av Khomeinis närmaste män och meddelade uttalandet om att man skulle förhålla sig neutral och dra tillbaka styrkorna. Meddelandet togs emot med stort jubel. Kontentan blev att revolutionen hade segrat.
[[Fil:Chemical weapon1.jpg|miniatyr|En iransk soldat bär på gasmask under Iran-Irak-kriget.]]
Kriget mot Irak fortsatte och utvidgades även till att omfatta angrepp på neutrala fartyg i Persiska viken. Detta ledde till skärpt konflikt med USA som bland annat gjorde att ett amerikanskt krigsfartyg sköt ned ett civilt iranskt passagerarflygplan 1988. Diplomatisk aktivitet ledde till vapenvila i augusti 1988 med efterföljande fredsförhandlingar i Genève. Ett fredsavtal undertecknades först 1990 men vapenvilan övervakades av en FN-styrka. Kriget hade fört med sig stort mänskligt lidande och materiella skador, bland annat hade Irak 1986 använt kemiska vapen mot Iran. Dessutom ödelade kriget Irans ekonomi genom att oljeexporten avstannat vilket gjorde att utlandsskulden ökade dramatiskt.<ref name=snl />


=== Efter Khomeini ===
Shahens premiärminister flydde landet. Många i shahens innersta krets avrättades summariskt. Biträdande amerikanska ambassadören i Iran, Charles Naas, var rörd och bedrövad av sorg när han såg människor han känt länge ligga på bårhuset med kroppen fyll av kulhål. USA befarade nu att ambassaden skulle bli nästa måltavla. Man minskade därför personalen från 2 000 till mindre än 100. Shahen frågade nu om han fick slå sig ner i Amerika. Den amerikanska beskickningschefen i Iran, ambassadören Bruce Laingen, avrådde från detta på grund av att det troligen skulle leda till kraftiga våldsyttringar och protester riktade mot USA. Carter höll med. USA:s nationella säkerhetsrådgivare Zbigniew Brzezinski hade en annan uppfattning. Han ville behandla shahen som vän även i motgång. Presidenten menade dock att skyddandet av Shahen skulle innebära "en risk för att personalen på vår ambassad i Iran blir tagna som gisslan". Den 4 november 1979 stormades ambassaden av demonstranter och 52 amerikanska diplomater [[Gisslankrisen i Iran|hölls som gisslan]] till 20 januari 1981.
Khomeini avled sommaren 1989 och president Khamenei utsågs till ny statschef och religiös ledare. Ny president blev [[Ali Akbar Hashemi Rafsanjani]], tidigare talman i parlamentet, som blev omvald 1993 och satt på presidentposten till 1997. Under sin tid som president lade Rafsanjani fokus på ekonomiska reformer och att förbättra relationerna till länder i väst. Rafsanjanis reformer hindrades eller försvagades, både av parlamentet och [[Väktarrådet]]. Vid valet 1997 efterträdes Rafsanjani av [[Mohammad Khatami]], som hade en bakgrund i utbildningsväsendet och i kulturvärlden. Khatami uppgav att han hade som mål att öppna upp och demokratisera det iranska samhället, något som hindrades av konservativa och ortodoxt religiösa grupper. I juni 2001 valdes Khatami på nytt, då med 77 % av rösterna.<ref>{{Webbref|titel=Iran – Modern historia|url=https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/asien/iran/modern-historia/|verk=www.ui.se|hämtdatum=2024-04-17|språk=sv}}</ref> Khatami omvaldes i juni 2001. 2005 valdes den konservative [[Mahmoud Ahmadinejad]] till president. Politiskt laddade frågor under denna period var den iranska kritiken av Israel och USA, inte minst av Ahmadinejad, och den heta debatten om [[Irans kärnkraftsprogram]].

Den 1 april 1979 förverkligade Khomeini sin dröm. I en folkomröstning omvandlades Iran till en islamisk republik. Den nya regeringen krävde att shahen skulle skickas tillbaka och ställas inför rätta.

Den 27 juli 1980 dog [[Mohammad Reza Pahlavi]] av lymfcancer i Kairo och erhöll en statsbegravning av den egyptiska regeringen. Sadat döpte en gata i Kairo efter honom; namnet ändrades dock för ett antal år sedan till Mosaddeq för att tina diplomatiska och ekonomiska förbindelser med Iran.


== Geografi ==
== Geografi ==
{{Huvudartikel|Irans geografi}}
{{Huvudartikel|Irans geografi}}
[[Bild:Shahyad.jpg|miniatyr|Azaditorget och [[Azaditornet]] (Shahyad), uppfört 1971 i samband med den persiska monarkins 2500-årsjubileum.]]
[[Fil:Iran map.png|höger|145px|Karta över Iran]]
Iran är beläget på en högplatå med [[stäpp]]er och utloppslösa [[Insjö|sjöar]] eller [[Sälta (landform)|saltträsk]], i norr och väster [[Bergskedja|bergskedjor]]. Även den inre platån genomkorsas av bergskedjor (70 procent av Irans yta upptas av bergskedjor). Den varierande geografin ger en mycket diversifierad väderlek med heta somrar och kalla vintrar i olika delar av landet.

Iran är beläget på en högplatå med [[stäpp]]er och utloppslösa [[sjö]]ar eller [[saltträsk]], i norr och väster [[bergskedjor]]. Även den inre platån genomkorsas av bergskedjor (70 procent av Irans yta upptas av bergskedjor). Den varierande geografin ger en mycket diversifierad väderlek med heta somrar och kalla vintrar i olika delar av landet.


Nederbörden är mindre än 300 mm/år i stora delar av landet; endast runt [[Kaspiska havet]] och längs de nordvästra gränsområdena regnar och snöar det mer, upp till 2 000 mm/år.
Nederbörden är mindre än 300 mm/år i stora delar av landet; endast runt [[Kaspiska havet]] och längs de nordvästra gränsområdena regnar och snöar det mer, upp till 2 000 mm/år.
Rad 167: Rad 189:
Bland naturtillgångar märks [[petroleum]], [[naturgas]], [[koppar]] och [[järn]].
Bland naturtillgångar märks [[petroleum]], [[naturgas]], [[koppar]] och [[järn]].


=== Floder ===
=== Floder och vattendrag ===
[[Karun]]: Irans viktigaste flod, som rinner upp i centrala [[Zagros]] och förenas med floden [[Arvand]] som rinner genom staden [[Khorramshahr]]. Karun som flyter över en bred, uppslammad slätt är Irans enda seglingsbara flod och är trafikerbar fram till staden [[Ahvaz]].


[[Karun]]: Irans viktigaste flod , som rinner upp i centrala [[Zagros]] och förenas med floderna [[Arvand]] och [[Khorramshahr]]. Karun som flyter över en bred, uppslammad slätt är Irans enda seglingsbara flod och den trafikeras fram till Ahvaz.
[[Kercha]]: En viktig flod, som rinner upp i västra [[Zagros]] och rinner ner mot den breda slätten i västra delen av provinsen [[Khuzestan]]. Uppdammas av Iran. Rinner ut mot Irak och bildar där säsongsvis stora träskmarker i gränsområdena mellan Iran och Irak.


[[Zayandehrud]]: En viktig flod för centrala Iran, särskilt Esfahan-provinsen. Det enda stora vattendrag i Iran som mynnar ut i den centrala delen av Iran. Har sitt upprinningsområde i centrala Zagros och rinner genom Esfahan innan den når träsk/saltslätter öster om Esfahan. Genom tunnlar avleds en del av vattnet från Karuns källa till Zayandehrud.
[[Arvand]]:


[[Arvand]]: Det persiska namnet på [[Shatt al-Arab]]. En gränsflod mellan Iran och Irak.
[[Khorramshahr]]:


Atrak: Behåller sitt flöde hela året och mynnar i [[Kaspiska havet]]. I nordöst och rinner upp i Koppeh Dagh och mynnar ut i östra sidan.
Atrak: Behåller sitt flöde hela året och mynnar i [[Kaspiska havet]]. I nordöst och rinner upp i Koppeh Dagh och mynnar ut i östra sidan.


Safid: Behåller sitt flöde hela året och mynnar i [[Kaspiska havet]]. Flyter genom Alborrz till södra sidan.
Sefidrud: Behåller sitt flöde hela året och mynnar i [[Kaspiska havet]]. Bryter igenom bergskedjan Alborz och rinner ut i provinsen Gilan och slutligen i Kaspiska Havet.


[[Aras]]: Behåller sitt flöde hela året och mynnar i [[Kaspiska havet]]. I nordväst som flyter in i Azarbaijan innan den mynnar i den västra sidan av [[Kaspiska havet]].
[[Aras]]: Är en gränsflod i nordvästra Iran till Armenien och Azerbajdzjan. Behåller sitt flöde hela året och flyter in i Azerbajdzjan innan den mynnar ut i [[Kaspiska havet]].


Andra floder i Iran tenderar att torka ut under sommaren och vattnet flödar bara periodvis. Qanats, eller långa underjordiska vattentunnlar, används ofta för att leda vatten från bergen till högplatån.
Andra floder i Iran tenderar att torka ut under sommaren och vattnet flödar bara periodvis. Qanats, eller långa underjordiska vattentunnlar, används ofta för att leda vatten från bergen till högplatån.

<gallery caption="Bildgalleri" mode="packed" heights="120px">
Fil:Geographic sample iran.jpg|Bergskedjan [[Elburz]], nära Firuzkuh.
Fil:Maranjab dunes in the Kavir Desert.jpg|Maranjab, ett område i öknen [[Dasht-e Kavir]].
Fil:Aerial View of Damavand 26.11.2008 04-25-38.JPG|Flygfoto över [[Demavend]].
Fil:Badab-e Surt Samaee.jpg| Badab-e Surt, ett område i provinsen [[Mazandaran]].
Fil:Ghaleye Rud Khan (40) 4.jpg| Regnskog i provinsen [[Gilan]].
Fil:Zayandehroud .jpg|Khajubron över floden Zayanderud i [[Esfahan]].
Fil:Kabir Kooh Mountains.jpg|Bergskedjan Kabir Kuh i provinsen [[Ilam (provins)|Ilam]].
</gallery>


=== Klimat ===
=== Klimat ===
[[Klimat]]et varierar mellan '''extrem värme''' och '''extrem kyla'''. I inlandet kan det bli upp emot 50 grader under sommardagarna, men nätterna är svala. I bergstrakterna blir det nedåt −20 grader på vintern, medan det i kustområdena är mildare klimat. Det är vanligt med starka vindar, och i östra Iran blåser 120-dagarsvinden med 45 meter i sekunden på somrarna.
[[Klimat]]et varierar mellan '''extrem värme''' och '''extrem kyla'''. I inlandet kan det bli upp emot 50 grader under sommardagarna, men nätterna är svala. I bergstrakterna blir det nedåt −20 grader på vintern, medan det i kustområdena är mildare klimat. Det är vanligt med starka vindar, och i östra Iran blåser 120-dagarsvinden med 45 meter i sekunden på somrarna.


=== Administrativ indelning ===
== Statsskick och politik ==
{{huvudartikel|Lista över Irans provinser}}
{{Fördjupning2|Irans politik}}
[[Fil:Iranian Majlis.jpg|miniatyr|Insidan av Irans parlament.]]
Iran är indelat i 30 provinser (''ostan''), som vidare är uppdelade i kommuner (''shahrestan''). Dessa är i sin tur indelade i distrikt (''bakhsh'') och ytterligare mindre enheter som städer (''shahr''), mindre distrikt (''dehestan'') och byar. Många av de större städerna är indelade i två eller flera administrativa områden.
Den islamiska republiken Irans styrelseskick bygger på den konstitution som antogs 1979 och landet är en [[teokrati]] med demokratiska inslag. De demokratiska inslagen består främst av att [[Irans president|presidenten]], [[Majlis|parlamentet]] och ledamöter till lokala beslutsfattande organ utses i allmänna val. Dessa demokratiska institutioner är dock underordnade de religiösa makthavarna, och framför allt [[Irans högste ledare|högste ledaren]], som inte utses genom demokratiska val och som har närmast oinskränkt makt.<ref name=Long>Long, Reich, Gasiorowski (ed.) (2007); The Government and Poltics of the Middle East and North Africa, ss. 79-74"</ref>


Irans konstitution är grundad på [[Ruhollah Khomeini]]s doktrin om ''[[Velayate Faqih|velayat-e faqih]]'', (''den rättslärdes förmyndarskap''). Den yttersta makten i landet har den ''högste ledaren'', (''Rahbar''), som utses av [[Expertförsamlingen]]. Han har övergripande kontroll över landets politiska riktning och han är den högste ledaren för Irans krigsmakt. Dessutom har han enorma befogenheter i att tillsätta landets ledande makthavare, framför allt domstolsväsendets ledare och de sex präster som ingår i [[Väktarrådet]] (''shura-ye negahban'').
=== Större städer ===
[[Fil:Ali Khamenei voting in the 2017 Presidential election20.jpg|miniatyr|Ayatolla Khamenei röstar under presidentvalet år 2017.]]
Folkmängd enligt senaste folkräkning, år [[2006]].<ref name="Iran Folkräkning 2006"> [http://www.sci.org.ir/portal/faces/public/census85/census85.natayej/census85.informationfile ''Statistical Centre of Iran''] , resultat från folkräkningen den 25 oktober 2006. (på persiska)</ref>
[[Fil:Lion and Sun (Pahlavi Dynasty).svg|miniatyr|[[Lejonet och solen]] är en av Irans [[nationalsymbol]]er och prydde landets flagga fram till [[Iranska revolutionen]] 1979.<ref>{{Bokref|efternamn=Najmabadi|förnamn=Afsaneh|titel=Gender and sexual anxieties of Iranian Modernity|datum=|hämtdatum=|år=2005|sid=87-88}}</ref><ref>{{Webbref|titel=Beyond Jamaica: A look at the history of flags and national symbols {{!}} DW {{!}} 20.11.2017|url=https://www.dw.com/en/beyond-jamaica-a-look-at-the-history-of-flags-and-national-symbols/a-40779931|verk=DW.COM|hämtdatum=2021-02-11|språk=en-GB|förnamn=Deutsche|efternamn=Welle (www.dw.com)}}</ref>]]
Väktarrådet består av tolv ledamöter, varav hälften utses av parlamentet och hälften av statschefen. Dess uppgift är att se till att landet styrs i enlighet med konstitutionen. Det innebär att Väktarrådet har vetorätt mot de lagar som stiftas av parlamentet, och att det har makten att godkänna eller diskvalificera kandidater i de allmänna valen. De sex ledamöter i Väktarrådet som inte utses av den högste ledaren väljs formellt av parlamentet, men kandidaterna nomineras av chefen för domstolsväsendet, som i sin tur är utsedd av den högste ledaren.<ref name=Long/>


[[Expertförsamlingen]], som utser den högste ledaren och övervakar hans arbete, är folkvalt, men alla kandidater måste godkännas av Väktarrådet.
<center>
<gallery>
Bild:Tehran.jpg|'''[[Teheran]]''': 7&nbsp;797&nbsp;520
Bild:Mashad2.jpg|'''[[Mashhad]]''': 2&nbsp;427&nbsp;316
Bild:40sotoon.jpg|'''[[Isfahan]]''': 1&nbsp;602&nbsp;110
Bild:Poets tomb tabriz.jpg|'''[[Tabriz]]''': 1&nbsp;398&nbsp;060
Bild:Karaj.jpg|'''[[Karaj]]''': 1&nbsp;386&nbsp;030
Bild:Hafiz_grav.jpg|'''[[Shiraz]]''': 1&nbsp;227&nbsp;331
Bild:Ahvaz.jpg|'''[[Ahvaz]]''': 985&nbsp;614
Bild:Qom.jpg|'''[[Qom]]''': 959&nbsp;116
</gallery>
</center>


Folket väljer både ''[[Majlis|parlament]]'' och ''[[Irans president|president]]'', och dessa innehar den lagstiftande respektive verkställande makten, om än underställda högste ledarens överhöghet.
== Statsskick och politik ==
{{Huvudartikel|Irans politik}}


[[Irans president|Presidenten]] väljs i direkta val av folket på en period om fyra år. Unikt för Irans republik är att presidenten är [[regeringschef]] men inte [[statschef]], en position som istället innehas av den högste ledaren. Presidenten utser tillsammans med parlamentet sin regering. Får ingen kandidat över 50 procent av rösterna i den första omgången avgörs det mellan de två kandidater som fått flest röster i en andra valomgång. Konstitutionen fastslår att kandidater till presidentposten, förutom att ha blivit godkända av Väktarrådet och högste ledaren, även måste vara from, ha ett fläckfritt förflutet samt tro på den islamiska republikens principer och landets officiella (shiamuslimska) [[Madhhab|lagskola]].<ref>http://www.servat.unibe.ch/icl/ir00000_.html</ref>
Den islamiska republiken Irans styrelseskick bygger på den konstitution som antogs 1979 och landet är en [[teokrati]] med demokratiska inslag. De demokratiska inslagen består främst av att presidenten, parlamentet och ledamöter till lokala beslutsfattande organ utses i allmänna val. Dessa demokratiska institutioner är dock underordnade de religiösa makthavarna, och framför allt den högste ledaren, som inte utses genom val och som har närmast oinskränkt makt.<ref name=Long>Long, Reich, Gasiorowski (ed.) (2007); The Government and Poltics of the Middle East and North Africa, ss. 79-74" </ref>


''Parlamentet'', ''[[majlis]]'', väljs av folket i allmänna val till parlamentet. Valsystemet är proportionellt och val sker vart fjärde år. Eftersom Väktarrådet måste godkänna alla kandidater är valet styrt av landets religiösa makthavare. Majlis har en kammare med 290 ledamöter, varav mellan 10 och 20 procent är kvinnor och fem platser är reserverade för religiösa minoriteter ([[Kristendom|kristna]], [[Judendom|judar]] och [[Zoroastrism|zoroastrier]]).<ref name=Long/>
Irans konstitution är grundad på [[Ruhollah Khomeini]]s doktrin om ''velayat-e faqih'', (''den rättslärdes förmyndarskap''). Den yttersta makten i landet har den ''högste ledaren'', (''rahbar''), som utses av [[Expertförsamlingen]]. Han har övergripande kontroll över landets politiska riktning och han är den högste ledaren för Irans krigsmakt. Dessutom har han enorma befogenheter i att tillsätta landets ledande makthavare, framför allt domstolsväsendets ledare och de sex präster som ingår i [[Väktarrådet]] (''shura-ye negahban'').


Enligt dagens konstitution har samtliga iranska medborgare (både kvinnor och män) som fyllt 15 år rösträtt. Konstitutionen fastslår att [[shia]]islam är Irans religion. Äldre religioner, som [[zoroastrism]], [[kristendom]] och [[judendom]] accepteras medan nyare trosinriktningar som [[bahá'í]] är förbjudna och förföljs. [[Sufismen]] har en stark folklig ställning i Iran men [[sufi]]er trakasseras regelbundet av myndigheterna och deras samlingsplatser (''khaneqah'') demoleras eller utsätts för skadegörelse.{{källa behövs|datum=2012-11-14}}
Väktarrådet består av tolv ledamöter, varav hälften utses av parlamentet och hälften av statschefen. Dess uppgift är att se till att landet styrs i enlighet med konstitutionen. Det innebär att Väktarrådet har vetorätt mot de lagar som stiftas av parlamentet, och att det har makten att godkänna eller diskvalificera kandidater i de allmänna valen. De sex ledamöter i Väktarrådet som inte utses av den högste ledaren väljs formellt av parlamentet, men kandidaterna nomineras av chefen för domstolsväsendet, som i sin tur är utsedd av den högste ledaren. <ref name=Long/>


[[Irans statsvapen]] var tidigare ett lejon och en sol, men det ändrades efter [[Iranska revolutionen|revolutionen 1979]] till det stiliserade "[[Allah]]" som återfinns på flaggan idag. Lejonet och solen har sina rötter i [[Akemeniderna|akemenidisk]] tid men användes för första gången i sin moderna variant av [[safaviderna]].<ref>{{webbref|efternamn=Farrokh|förnamn=Kaveh|titel=The Lion and Sun Motif of Iran: A brief Analysis|url=http://www.kavehfarrokh.com/news/the-lion-and-sun-motif-of-iran-a-brief-analysis/|verk=The Official Website of Kaveh Farrokh|hämtdatum=27 februari 2012}}</ref>
[[Expertförsamlingen]], som utser den högste ledaren och övervakar hans arbete, är folkvalt, men alla kandidater måste godkännas av Väktarrådet.


=== Mänskliga rättigheter ===
Folket väljer både ''parlament'' och ''president'', och dessa har har den lagstiftande respektive verkställande makten. ''Presidenten'' väljs i direkta val av folket på en period om fyra år. Det [[Presidentvalet i Iran 2009|senaste presidentvalet]] ägde rum sommaren [[2009]] och ledde till stora folkliga protester efter anklagelser om [[valfusk]]. Nuvarande president är [[Mahmoud Ahmadinejad]]. Presidenten är regeringschef och utser tillsammans med parlamentet sin regering. Får ingen kandidat över 50 % av rösterna i den första omgången avgörs det mellan de två kandidater som fått flest röster i en andra valomgång. Konstitutionen fastslår att kandidater till presidentposten, förutom att ha blivit godkända av Väktarrådet och statschefen, även måste vara from, ha ett fläckfritt förflutet samt tro på den islamiska republikens principer och landets officiella (shiamuslimska) [[Madhhab|lagskola]]. <ref>http://www.servat.unibe.ch/icl/ir00000_.html</ref>
Myndigheterna upprätthåller hårda inskränkningar i yttrande-, förenings- och mötesfriheten. Man fängslar människorättsaktivister. Tortyr och misshandel av fångar förekommer. Iran hör till de länder som tillämpar avrättning, även för personer under 18 år.<ref>{{webbref |url=http://www.amnesty.se/ommanskligarattigheter/landinformation/iran |titel=Arkiverade kopian |hämtdatum=2009-09-06 |arkivurl=https://web.archive.org/web/20091224163444/http://www.amnesty.se/ommanskligarattigheter/landinformation/iran/ |arkivdatum=2009-12-24 }}</ref> Iran tillämpar den [[Islamisk rätt|islamiska strafflagens]] [[hudud]]-straff och [[qisas]]. Homosexualitet är olagligt i Iran och straffas med döden. Enligt en rapport från Amnesty år 2017 omfattar kroppsstraffen bland annat piskrapp, amputeringar och tvångsförblindningar. Enligt iransk lag har fler än hundra förseelser piskrapp som påföljd, till exempel stöld, misshandel, vandalism och ärekränkning men även andra gärningar som otrohet eller sexuella relationer mellan ogifta.<ref name=":0">{{Webbref|titel=Iran: Wave of floggings, amputations and other vicious punishments|url=https://www.amnesty.org/en/latest/news/2017/01/iran-wave-of-floggings-amputations-and-other-vicious-punishments/|verk=www.amnesty.org|hämtdatum=2020-12-29|språk=en}}</ref>


Enligt människorättsgruppsdata som undersökts av The Guardian är det bara Kina som avrättar fler dömda än Iran.<ref name="theguardian_executions">{{Webbref|titel=Executions in Saudi Arabia and Iran – the numbers|url=http://www.theguardian.com/news/datablog/2016/jan/04/executions-in-saudi-arabia-iran-numbers-china|verk=|datum=2016-01-04|hämtdatum=2021-03-13|språk=en|utgivare=The Guardian}}</ref>
''Parlamentet'', ''[[majlis]]'', väljs av folket i allmänna val (senast i mars 2008) till parlamentet. Valsystemet är proportionellt och val sker vart fjärde år. Eftersom Väktarrådet måste godkänna alla kandidater är valet styrt av landets religiösa makthavare. Majlis har en kammare med 290 ledamöter, varav mellan 10 och 20 % är kvinnor och fem platser är reserverade för religiösa minoriteter ([[Kristendom|kristna]], [[Judendom|judar]] och [[Zoroastrism|zoroastrier]]). <ref name=Long/>


Många av de som döms till piskrapp är personer under 35 som bestraffas för att ha ätit offentligt under den islamiska fastemånaden [[Ramadan]].<ref name=":0" />
Enligt dagens konstitution har samtliga iranska medborgare (både kvinnor och män) som fyllt 15 år rösträtt. Konstitutionen fastslår att [[shiaislam]] är Irans religion. Äldre religioner, som zoroastrism, kristendom och judendom accepteras medan nyare trosinriktningar som [[bábí]] och [[bahá'í]] är förbjudna och förföljs.


[[Irans statsvapen]] var tidigare ett lejon och en sol, men det ändrades efter revolutionen 1979 till det stiliserade ”Allah” som återfinns på flaggan idag.

=== Mänskliga rättigheter ===
Myndigheterna upprätthåller hårda inskränkningar i yttrande-, förenings- och mötesfriheten. Man fängslar människorättsaktivister. Tortyr och misshandel av fångar förekommer. Iran hör till de länder som avrättar människor, även personer under 18 år.<ref>http://www.amnesty.se/ommanskligarattigheter/landinformation/iran</ref>
=== Politiska partier i exil ===
=== Politiska partier i exil ===
Iran har förbjudit ett stort antal politiska partier, varav många nu verkar i exil. Det största exilpartiet är Irans Konstitutionalistiska Parti (''Hezb-e Mashrutekhahan-e Iran'') som har sitt högkvarter i [[Los Angeles]] och som vill införa [[Sekulärt samhälle|sekulär demokrati]] i Iran. Irans Konstitutionalistiska Parti är i grunden monarkistiskt men vill genom fri [[folkomröstning]] att iranska folket ska avgöra om landet ska ha [[monarki]] eller [[republik]]. Partiet stöds av [[Reza Pahlavi II|Reza Pahlavi]] och flera sekulära författare och samhällsdebattörer (bland annat [[Dariush Homayun]], Shokooh Mirzadegi och Esmail Nuri-'Ala).<ref>{{webbref|titel=The Constitutionalist Party of Iran (CPI) |url=http://www.irancpi.net/shakhe/keshver_1.html |utgivare=The Constitutionalist Party of Iran (CPI) in United States of America |hämtdatum=26 februari 2012 |arkivurl=https://web.archive.org/web/20120304055819/http://www.irancpi.net/shakhe/keshver_1.html |arkivdatum= 4 mars 2012 }}</ref>
Iran har förbjudit ett stort antal politiska partier, varav många nu verkar i exil. Irans Arbetar-Kommunistiska Parti (Persiska:حزب کمونیست کارگری ایران ) arbetar i exil för att störta den Islamska Republiken och istället införa en socialistisk republik.<ref>http://hekmatist.com/not%20to%20musavi.html</ref> Partiet har filialer i bland annat Sverige, USA och England.<ref>http://www.m-hekmat.com/</ref> Många av partiets medlemmar sitter fängslade i Iran, och svenska migrationsverket har kritiserats för utlämningar av partiets medlemmar<ref>http://www.dn.se/nyheter/sverige/bloggande-islamkritiker-och-kvinnorattskampe-utvisas-till-iran-1.466917</ref>

Andra partier tillhör olika organisationer med förflutet i [[Iranska revolutionen|revolutionen 1979]]. Det militanta ''Mojahedin-e Khalq'' (Folkets kämpar)<ref>{{webbref|titel=People's Mujahedin of Iran |url=http://www.english.mojahedin.org/pagesEn/index.aspx |utgivare=People's Mujahedin of Iran |hämtdatum=26 februari 2012 |arkivurl=https://web.archive.org/web/20120301045322/http://www.english.mojahedin.org/pagesEn/index.aspx |arkivdatum=1 mars 2012 }}</ref>, ''Fedayan-e Khalq'' (Folkets hängivna) och Irans Kommunistiska Parti (''Hezb-e Komunist-e Iran'') hör till denna kategori. De vill med våld införa någon form av [[Socialism|socialistisk]] republik som styrelseskick i Iran.

Representanter från den iranska oppositionen och [[civilsamhället]] utanför Iran möttes under en konferens i Stockholm den 4-5 februari 2012. Konferensen genomfördes under rubriken ''Unity for democracy in Iran'' med syfte att möjliggöra för olika delar av oppositionen att mötas och diskutera hur de kan samordna sina ansträngningar för demokrati i Iran, inte minst på grund av valet i mars. Konferensen arrangerades med stöd av [[Olof Palmes Internationella Center]].<ref>{{webbref |titel=Iranska oppositionella möttes i Stockholm |url=http://www.palmecenter.se/Vad-tycker-vi/Nyheter/Iranska-oppositionella-mottes-i-Stockholm/ |utgivare=Palmecenter |hämtdatum=26 februari 2012 |arkivurl=https://archive.is/20120907124445/http://www.palmecenter.se/Vad-tycker-vi/Nyheter/Iranska-oppositionella-mottes-i-Stockholm/ |arkivdatum=7 september 2012 }}</ref>

=== Utrikespolitik och militär ===
{{Huvudartikel|Irans utrikespolitik|Irans väpnade styrkor|Irans rustningsindustri}}
[[Fil:Iranian kilo class submarine.jpg|miniatyr|280px|En av Irans tre ubåtar av [[Kilo-klass]].]]
[[Irans utrikespolitik|Irans utrikesrelationer]] är baserade på två strategiska principer: eliminera yttre påverkan i regionen och omfattande diplomatiska kontakter med utvecklingsländer och alliansfria länder. Iran har diplomatiska förbindelser med nästan varje medlemsstat av [[Förenta nationerna]], med undantag för [[Israel]], som Iran inte erkänner, och [[USA]] sedan den [[iranska revolutionen]].<ref>[http://www.pbs.org/newshour/indepth_coverage/middle_east/iran/timeline.html Viktiga händelser i Iran sedan 1921]. Hämtad den 23 januari 2008.</ref>

Sedan 2005 har [[Irans kärnkraftsprogram]] blivit föremål för kritik från västvärldens håll på grund av misstankar om att Iran skulle använda kunskap från civil kärnteknologi till ett vapenprogram. Detta har lett till [[FN:s säkerhetsråd]]s beslut att införa [[sanktioner mot Iran]] utifrån utvalda företag med anknytning till programmet, för att på så sätt framtvinga deras ekonomiska isolering på den internationella scenen. Förenta staternas [[Director of National Intelligence]] sade i februari 2009 att Iran inte kommer att kunna skaffa ett kärnvapen fram till 2013, om Iran valde att utveckla ett. I november 2011 kom en rapport från FN:s Atomorgan rörande Irans kärnkraftsprogram. Myndigheten kunde visa att Iran fortsatt att vapenforska kring sitt kärnkraftsprogram trots att FN trodde att de slutat med denna forskning och utveckling redan 2003. I rapporten framgår det att Iran visserligen upphörde med sina ambitioner 2003, men att det bara handlade om ett kort uppehåll. I rapporten från 2011 kan man finna de hittills starkaste argumenten för att Iran faktiskt håller på att skaffa kärnvapen.<ref>http://edition.cnn.com/2011/11/09/world/meast/iran-nuclear/index.html</ref><ref>{{Tidningsref |url = http://www.reuters.com/article/idUSN25158068|titel = RPT-EXCLUSIVE-Iran would need 18 months for atom bomb-diplomats|utgivare = Reuters|hämtdatum = 1 augusti 2010|förnamn = Louis|författare = Charbonneau|datum = den 26 oktober 2009}}</ref>
[[Fil:Bavar Missile by Tasnimnews.jpg|miniatyr|Bavar-373 är ett iranskt långdistans missilsystem.]]
Iran har två typer av väpnade styrkor: de reguljära styrkorna [[Islamiska republiken Irans armé]], [[Islamiska republiken Irans flygvapen]], [[Islamiska republiken Irans marin]] och det [[Iranska revolutionsgardet|islamiska revolutionära gardet]], totalt cirka 545 000 aktiva soldater. Iran har även runt 350 000 man i reserv, totalt cirka 900 000 utbildade soldater.<ref>[[IISS]] Military Balance 2006, Routledge for the IISS, London, 2006, sid 187</ref> Iran har även en paramilitär, frivillig milis inom revolutionsgardet, som kallas [[Basij]] och omfattar omkring 90 000 heltidsaktiva uniformerade medlemmar. Upp till 11 miljoner män och kvinnor är medlemmar i Basij, kan inkallas vid behov; [[GlobalSecurity.org]] uppskattar att Iran kan mobilisera ”upp till en miljon man”. Detta skulle vara bland de största truppmobiliseringsförmågor i världen.<ref>[http://www.globalsecurity.org/intell/world/iran/basij.htm Niruyeh Moghavemat Basij Mobilisation Resistance Force]. Hämtad den 27 februari 2008.</ref> År 2007 utgjorde Irans militära budget 2,6 procent av BNP eller 102 amerikanska dollar per capita, den lägsta siffran bland stater utmed [[Persiska viken]].<ref>[http://www.payvand.com/news/06/jun/1011.html Iran's defense spending 'a fraction of Persian Gulf neighbors']. Hämtad den 27 februari 2008.</ref> Irans militärdoktrin bygger på avskräckning.<ref>[http://www2.irna.com/en/news/view/line-24/0804185731142306.htm IRNA: Iran's doctrine based on deterrence] {{Wayback|url=http://www2.irna.com/en/news/view/line-24/0804185731142306.htm |date=20110713061224 }}. Hämtad den 28 juni 2008.</ref>

Sedan den islamiska revolutionen har Iran, för att överkomma FN:s vapenembargo, byggt upp en egen inhemsk [[Irans rustningsindustri|rustningsindustri]] som producerar inhemska [[stridsvagn]]ar, [[pansarfordon]], [[robotvapen]], [[ubåt]]ar, militära fordon, [[sjömålsrobot]]ar, [[radar]]system, [[Helikopter|helikoptrar]] och [[stridsflygplan]].<ref>[http://www.foxnews.com/story/0,2933,156160,00.html Iran Launches Production of Stealth Sub] {{Wayback|url=http://www.foxnews.com/story/0,2933,156160,00.html |date=20110208071646 }}. Hämtad den 27 februari 2008.</ref><ref>[http://www.presstv.com/detail.aspx?id=95824&sectionid=351020101 PressTv: Advanced attack chopper joins Iran fleet] {{Wayback|url=http://www.presstv.com/detail.aspx?id=95824&sectionid=351020101 |date=20090526210910 }} Hämtad den 24 maj 2009</ref><ref>{{Webbref|url=http://www.presstv.com/detail.aspx?id=118982&sectionid=351020101 |titel=Iran launches advanced Jamaran destroyer |utgivare=Presstv.com |datum=2010-02-19 |hämtdatum=1 augusti 2010 |arkivurl=https://web.archive.org/web/20100222013217/http://www.presstv.com/detail.aspx?id=118982&sectionid=351020101 |arkivdatum=22 februari 2010 }}</ref> De senaste åren har officiella tillkännagivanden ofta kretsats kring utvecklingen av robotvapen såsom [[Hoot]], [[Kowsar]], [[Zelzal]], [[Fateh-110]], [[Shahab-3]] och [[Sajjil]], samt en arsenal av [[Obemannad luftfarkost|obemannade luftfarkoster]].<ref>{{Tidningsref |titel = Iran tests new long-range missile|tidning = [[BBC]]|datum = 2008-11-12|url = http://news.bbc.co.uk/2/hi/middle_east/7725951.stm|hämtdatum = 12 november 2008}}</ref> [[Fajr-3 (MIRV)|Fajr-3]] är för närvarande Irans mest avancerade ballistiska robot.

=== Administrativ indelning ===
{{huvudartikel|Irans administrativa indelning}}
Iran är på första nivån indelat i 31 [[provins]]er (ostan).<ref name=Boroujerdi>Mehrzad Boroujerdi, Kourosh Rahimkhani (2018), Postrevolutionary Iran: A Political Handbook. Syracuse University Press. Tillgänglig på [https://irandataportal.syr.edu/postrevolutionary-iran-a-political-handbook ''Iran Data Portal''] {{Wayback|url=https://irandataportal.syr.edu/postrevolutionary-iran-a-political-handbook |date=20210921151947 }}. Läst 25 januari 2023.</ref> Dessa är indelade i ett antal [[shahrestan]], vilka närmast kan beskrivas som delprovinser. Dessa är i sin tur indelade i distrikt (bakhsh), som indelas i städer (shahr) och landsbygdsdistrikt (dehestan).<ref name=uclg>[https://www.gold.uclg.org/sites/default/files/Iran_0.pdf Islamic Republic of Iran], ''UCLG Country Profiles'', Global Observatory on Local Democracy and Decentralization (GOLD), 2007. Läst 25 januari 2023.</ref> Många av de större städerna är indelade i två eller flera administrativa områden.


== Ekonomi ==
== Ekonomi ==
{{Huvudartikel|Irans ekonomi}}
{{Huvudartikel|Irans ekonomi}}
[[Fil:North Tehran Towers.jpg|miniatyr|Tehrans provins står för 45% av Irans industrier.<ref>{{Webbref|url=http://csis.org/files/media/csis/pubs/081006_iran_nuclear.pdf|titel=The US, Israel, the Arab States and a Nuclear Iran. Part One: Iranian Nuclear Programs|hämtdatum=2021-02-11|datum=23 september 2008|utgivare=Center for Strategic and International Studies|arkivurl=https://web.archive.org/web/20100806042511/http://csis.org/files/media/csis/pubs/081006_iran_nuclear.pdf|arkivdatum=2010-08-06}}</ref>]]
Ekonomin baserar sig på de rika [[petroleum|oljetillg]]ångarna som, efter att ha nationaliserats den 15 mars [[1951]] av premiärminister Mohammad Mosaddeq, svarar för 90 procent av [[export]]inkomsterna. Iran är [[OPEC]]:s näst största oljeproducent efter [[Saudiarabien]] och den näst största naturgasproducenten i världen efter [[Ryssland]]. Den industriella utbyggnaden har hämmats av in- och utrikespolitisk oro. Jordbruket kräver [[konstbevattning]] utom vid [[Kaspiska havet]]. [[Vete]], [[ris]], [[korn]], [[kakao]], [[socker]], [[bomull]] och [[tobak]] odlas. Antalet [[får]] och [[get]]ter är betydande. Tillverkandet av konsthantverk, i synnerhet [[matta|mattor]], är också viktig näring. Iran är även världsledande inom [[saffran]]sproduktion; 95 procent av världens saffran kommer från Iran. Viktiga importvaror är tillverkningsvaror, maskindelar och kemikalier.
Ekonomin baserar sig på de rika [[petroleum|oljetillgångarna]] som, efter att ha nationaliserats den 15 mars [[1951]] av premiärminister Mohammad Mosaddegh, svarar för 90 procent av [[export]]inkomsterna. Iran är en av [[OPEC]]:s största oljeproducent efter Venezuela och [[Saudiarabien]] och den näst största naturgasproducenten i världen efter [[Ryssland]]. Den industriella utbyggnaden har hämmats av in- och utrikespolitisk oro. Jordbruket kräver [[konstbevattning]] utom vid [[Kaspiska havet]]. [[Vete]], [[ris]], [[korn]], [[socker]], [[bomull]] och [[tobak]] odlas. Antalet [[får]] och [[get]]ter är betydande. Tillverkandet av konsthantverk, i synnerhet [[matta|mattor]], är också viktig näring. Iran är även världsledande inom [[saffran]]sproduktion; 95 procent av världens saffran kommer från Iran. Viktiga importvaror är tillverkningsvaror, maskindelar och kemikalier.

Andel av sysselsättningen i näringsgrenar: jordbruk 33 procent, industri 21 procent, handel och tjänster 46 procent.
Andel av sysselsättningen i näringsgrenar: jordbruk 33 procent, industri 21 procent, handel och tjänster 46 procent.


== Demografi ==
== Befolkning ==
{{Huvudartikel|Irans demografi}}
Två tredjedelar av befolkningen är av [[indoeuropéer|indoeuropéiskt]] ursprung. Drygt hälften av befolkningen är [[perser]], det vill säga att de har [[persiska]] som förstaspråk. Vidare finns det bland annat [[armenier]], [[azerer]] och [[kurder]] i nordväst och [[turkmener]] i norr. I provinsen [[Khuzestan]] är dryga 30 % av befolkningen [[araber]]. Det finns ytterligare andra folkgrupper såsom [[gilanier]], [[mazarandanier]] och [[lurer]] i landets norra delar. balucher i den södra delen samt [[mongoler|mongoliska]] [[aimak]]stammar i nordväst vid gränsen till [[Afghanistan]]och Iranska Judar. Det finns även Iranier av afrikansk ursprung i syd samt Iranier med delvis europeiskt ursprung i norr.


== Religion ==
=== Demografi ===
{{Huvudartikel|Irans religion}}
{{Fördjupning2|Irans demografi}}
[[Fil:Raffael 071.jpg|miniatyr|Detalj av [[Skolan i Aten]] av [[Raphael]], 1509, med Zarathustra till vänster med en stjärnglob i handen.]]
Den övervägande delen av Irans befolkning är muslimer tillhörande den [[shia|shiitiska]] grenen som också är officiell stats[[religion]]. Av Irans befolkning är omkring en tiondedel [[sunni]]muslimer. Övriga religioner är [[kristendom]] ([[armenier]] och [[assyrier]]), [[judar]], [[Zoroastrism|zoroastrier]] och [[bahai]]er. Religiösa minoriteter är i dag diskriminerade på olika sätt under landets islamiska lagar, till exempel på arbetsmarknaden och inför lagen.


==== Större städer ====
Under antiken var [[zoroastrismen]] Irans [[statsreligion]] och större delen av den [[iranska]] kultursfären var zoroastrisk. Efter den arabiska erövringen på [[600-talet]] förföljdes och diskriminerades zoroastriska bekännare, eldtempel förstördes och på 1000-talet hade större delen av befolkningen övergått till [[islam]]. Zoroastrierna flydde [[Kina]] och [[Indien]]. I [[Indien]] kom dessa [[persiska]] [[flyktingar]] att kallas ''[[parser]]'', det vill säga "perser". Parserna lever idag i en isolerad och exklusiv del av [[Bombay]]. Eftersom de flesta parsiska präster inte accepterar [[konvertiter]] minskar parserna snabbt i antal.
Beräknad folkmängd 2018.<ref name="UnUrbProsp2018">[https://esa.un.org/unpd/wup/Download/Files/WUP2018-F22-Cities_Over_300K_Annual.xls United Nations; World Urbanization Prospects 2018; Annual Population of Urban Agglomerations with 300,000 Inhabitants or More in 2018, by country, 1950-2035 '''(excelfil)'''] {{Wayback|url=https://esa.un.org/unpd/wup/Download/Files/WUP2018-F22-Cities_Over_300K_Annual.xls|date=20180622111454}} Läst 26 juni 2018.</ref>


<gallery class="center">
== Utbildning ==
Fil:Tehran skyline 2006.jpg|'''[[Teheran]]''': 8&nbsp;895&nbsp;947
I Iran börjar både flickor och pojkar i skolan vid sex års ålder. I stora drag återfinns två stadier (jämför låg- och mellanstadiet); ingen distinktion görs mellan högstadiet och gymnasiet.
Fil:Mashad2.jpg|'''[[Mashhad]]''': 3&nbsp;097&nbsp;062
Fil:40sotoon.jpg|'''[[Esfahan]]''': 2&nbsp;040&nbsp;574
Fil:Saadi Tomb.jpg|'''[[Shiraz]]''': 1&nbsp;605&nbsp;027
Fil:Karaj.jpg|'''[[Karaj]]''': 1&nbsp;584&nbsp;624
Fil:Poets tomb tabriz.jpg|'''[[Tabriz]]''': 1&nbsp;582&nbsp;206
Fil:Qom.jpg|'''[[Qom]]''': 1&nbsp;241&nbsp;359
Fil:Ahvaz.jpg|'''[[Ahvaz]]''': 1&nbsp;212&nbsp;045
</gallery>


==== Etniska grupper ====
I landets större städer anses det vara näst intill ett krav att inneha en akademisk utbildning.
Två tredjedelar av Irans befolkning är av [[Indoiranska språk|indoiranskt]] eller mer exakt [[Iranska språk|iranskt]] ursprung. Enligt [[USA:s kongressbibliotek]] är knappt tre fjärdedelar av befolkningen [[perser]] (minst 65 %), det vill säga att de har [[persiska]] som förstaspråk. I Iran finns det också [[azerer]] (7 %), [[kurder]] (6 %) och [[turkmener]] i norr och [[qashqai]] i [[Fars (provins)|Fars]] (1 %). I provinsen [[Khuzestan|Khuzestan i sydväst]] är dryga 30 procent av befolkningen [[araber]] men araberna utgör bara omkring 1 % av landets befolkning. Andra iransktalande folkgrupper är [[gilanier]] och [[mazarandanier]] i landets norra delar, [[lurer]] (2 %) i [[Lorestan]] i väst och [[balucher]] (2 %) i sydöstra delen.<ref>"Country Profile: Iran" (PDF). Washington, D.C.: Federal Research Division, Library of Congress. May 2008. p. xxvi.</ref>


Det finns [[persiska judar]] och kristna (främst [[armenier]] och [[Assyrier/syrianer|assyrier]]) i Irans storstäder. [[Mongoler|mongoliska]] [[aimak]]stammar i nordöst vid gränsen till [[Afghanistan]] samt iranier av afrikansk ursprung i syd samt iranier med delvis europeiskt ursprung i norr.
== Högtider ==
Nyår, eller [[Nouruz]] (alternativt Nowruz, Nawruz, Noorooz, Nowrooz; ''nou'' betyder ny på persiska och ''ruz'' betyder dag), är ursprungligen [[zoroastrism|zoroastrisk]] ritual som firas runt den [[20 mars]], eftersom man använder sig av solkalendern vilket tar sin början på första vårdagen, då solen står i [[väduren (stjärntecken)|vädurens]] tecken. Perserna var zoroastrier innan islamiseringen som började på 600-talet. Zoroastrierna firade tidigare alla fyra årstiderna. Nu firar man endast våren.
[[Fil:Frühling blühender Kirschenbaum.jpg|thumb|Nouruz symboliserar livets pånyttfödelse.]]


=== Religion ===
Till [[Nouruz]] dukar man en så kallad Haftsin (''Haft'' betyder sju på persiska, och ''cin'' motsvarar bokstaven s). Där ingår sju saker som alla börjar på s på persiska, och är till för att fira den zoroastriska guden [[Ahura Mazda]]s sju änglar (Amesha Spentas):
{{Fördjupning2|Irans religion}}
* Samanu (söt pudding), representerar det söta i livet.
[[Fil:Raffael 071.jpg|miniatyr|Detalj av [[Skolan i Aten]] av [[Rafael (konstnär)|Raphael]], 1509, med [[Zarathustra]] till vänster med en stjärnglob i handen.]]
* Senjed (frukt från lotusträd), representerar kärleken (har afrodisiakisk effekt enligt mytologin).
Den övervägande delen av Irans befolkning är i dag muslimer tillhörande den [[shia|shiitiska]] grenen som också är officiell [[statsreligion]]. Av Irans befolkning är omkring en tiondedel [[sunni]]muslimer. Övriga religioner är [[kristendom]] ([[armenier]] och [[Assyrier/syrianer|assyrier]]), [[judendom]], [[zoroastrism]], [[bahá'í]] och [[mandeism]]. Religiösa minoriteter är i dag diskriminerade på olika sätt under landets islamiska lagar, till exempel på arbetsmarknaden och inför lagen.<ref>{{webbref |titel=Discrimination against religious minorities in Iran |url=https://www.fidh.org/IMG/pdf/ir0108a.pdf |hämtdatum=16 april 2019}}</ref>
* Sir (vitlök), representerar medicin.
* Sib (äpple), representerar hälsa och skönhet.
* Somagh (rhus eller sumac-bär), representerar solens röda färg.
* Serkeh (vinäger), representerar ålderdom, vishet, och tålamod. Bland [[zoroastrier]] används istället vin.
* Sabzeh (groddar), representerar födelsen. Ofta virad med färgerna röd, grön och gul, som är de färger som zoroastrierna traditionellt alltid använt.


Den judiska diasporan i Iran är en av de äldsta i världen och går tillbaka till 700-talet f.Kr. Flera viktiga gestalter i [[Judendomens historia|judisk historia]], såsom [[Nehemjas bok|Nehemja]], [[Esras bok|Esra]], [[Esters bok|Ester]] och [[Daniels bok|Daniel]], levde i Iran under [[Akemeniderna|akemenidisk]] eller [[Partien|parthisk]] tid. [[Purim]]högtiden har sitt ursprung bland judar i Iran.
På bordet brukar man även placera [[Hafez]] diktsamling. Ursprungligen hade man [[Avesta (religiös skrift)|Avesta]], som är zoroastriernas heliga skrift skriven på det forniranska språket [[avestiska]]. Andra har Zend-Avesta (''Zend'' betyder översättning på språket [[pahlavi]]), som är en översättning från avestiska till den medeliranska språket [[pahlavi]]. Man dukar även med ägg (representerar födelsen) som gärna målas röd, grön, gula, guldfisk, många ljus, samt speglar. Solen, ljuset, och eld har en central roll i zoroastrismen (därav kallas de ibland elddyrkare), likaså speglar som står för självreflektion och reflekterar ljuset från ljusen.


Kristendomen var den näst största religionen i det [[Sasaniderna|sasanidiska]] riket och [[Österns assyriska kyrka]] hade sitt [[Katholikos|biskopssäte]] (''katholikos'') i Iran.
Natten mot sista onsdagen innan [[Nouruz]] firar man Chaharshanbe suri (''Chaharshanbe suri'' betyder röd onsdag på persiska). Man tänder brasor och hoppar över elden samtidigt som man säger ”''Sorkhi to az man, zardi man az to''”, vilket fritt översatt betyder att ”Ge mig din värme och ta min blekhet”. Ramsans mytologiska innebörd är att elden botar sjukdomar. Vördnaden av ljuset och elden spelar stor roll i zoroastrismen.


Filosofen och profeten [[Zarathustra]] föddes i östra Iran i mitten av 1000-talet f.Kr. Profeten [[Mani (profet)|Mani]] verkade i det [[Senantiken|senantika]] Iran liksom den sociala reformatorn [[Mazdak]].
Under [[Nouruz]] förekommer också en tradition som heter ''falgosh'' (''fal'' betyder sia/förutspå och ''gosh'' betyder öron), som utövas av barn och ungdomar. Detta går ut på att man ställer sig i ett gathörn, eller bakom en mur, och frågar sig tyst något om framtiden och inväntar första förbipasserande som talar, och tolkar utifrån deras konversation svaret på frågan.


Under antiken var [[zoroastrism]]en Irans statsreligion och större delen av [[Stor-Iran]], eller den iranska världen, var zoroastrisk. Efter den arabiska erövringen på 600-talet förföljdes och diskriminerades zoroastriska bekännare, eldtempel förstördes och på 1000-talet hade större delen av befolkningen övergått till [[islam]]. Zoroastrierna flydde till [[Kina]] och [[Indien]]. I Indien kom dessa persiska flyktingar att kallas ''parser'', det vill säga "perser". Zoroastrismen var från början en [[mission]]erande religion, som spreds till breda befolkningsgrupper,<ref>{{webbref|efternamn=Gnoli|förnamn=Gherardo |titel=Conversion of Iranians to the Zoroastrian faith (i)|url=http://www.iranicaonline.org/articles/conversion-i|verk=Encyclopaedia Iranica|hämtdatum=26 februari 2012}}</ref> men i dag accepteras endast i mycket begränsad omfattning [[Konvertering (religion)|konvertiter]] till zoroastrismen, och antalet zoroastrier minskar.<ref>{{webbref|efternamn=Saati|förnamn=Pargol |titel=Conversion of Iranians to the Zoroastrian faith (vii)|url=http://www.iranicaonline.org/articles/conversion-vii|verk=Encyclopaedia Iranica|hämtdatum=16 april 2019}}</ref>
== Litteratur och konst ==
{{Zoroastrism}}
'''Antiken'''


=== Utbildning ===
Litteraturen har en hög ställning i iransk kultur och landet är berömt framförallt för sin klassiska diktning. Litteraturen går tillbaka till den förakemenidiska tiden. Det äldsta verket är [[Gatha]]-sångerna i [[Avesta]]. Den [[grekisk]]e historikern [[Ktesias]] omnämner att [[perser]]na under [[akemenider]]na hade en [[episk]] litteratur som framfördes muntligt. Från parthisk och sassanidisk tid finns mycket litet skönlitteratur bevarad och det mesta består av religiös, [[zoroastrisk]] litteratur. Till de främsta poeterna vid det [[sassanidiska]] hovet hörde sångaren och musikern [[Barbad]]. Han skrev [[lyrik]] (''tarâne'') som framfördes ackompanjerat av musik.
[[Bild:UIS Literacy Rate Iran population plus 15 1975-2015.png|miniatyr|[[Unesco|UIS]] Läskunnighet för Irans vuxna befolkning 1975-2015.]]
I Iran går de flesta barn i förskola åtminstone ett år, före de börjar skolan och första klass vid sex års ålder. [[Grundskola]]n består av två obligatoriska stadier: ett femårigt och ett treårigt stadium. Avslutade studier vid det andra stadiet motsvarar avslutat [[högstadium]] i Sverige. I slutet av varje år i grundskolan genomgår eleverna prov som de behöver få godkänt i för att kunna läsa nästa klass.<ref name=":2">{{Webbref|titel=Iran – Utbildning|url=https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/asien/iran/utbildning/|verk=www.ui.se|hämtdatum=2024-04-17|språk=sv}}</ref>


Från sjunde klass läser alla elever [[arabiska]], och det är även möjligt att läsa [[engelska]]. Sedan 2018 finns ett uttryckligt förbud mot att lära sig engelska före sjunde klass, något som motiverades av att det engelska språket ansågs utgöra en "kulturell invasion".<ref name=":2" />
'''Medeltiden'''


Efter avslutad grundskola kan man läsa tre års gymnasium, vilket ca 80% av de iranska ungdomarna gör. Därefter följer ett års förberedande studier inför högre utbildningar. Innan eleverna har möjlighet att läsa en akademisk, teknisk eller yrkesförberedande utbildning, så behöver de klara av ett examensprov kallat [[konkoor]] (från franska ''concours'').<ref name=":2" />
Den klassiska persiska poesin nådde sin höjdpunkt med namn som [[Omar Khayyam]], [[Rumi]], [[Hafez]], Farid al-din [[Attar]] och [[Fakhr al-din Araqi]]. [[Khayyam]] var tills nyligen främst känd som en [[matematiker]] i Iran. [[Rumi]], [[Attar]] och [[Araqi]] skrev främst mystik litteratur. Den främste av alla persiska poeter är [[Hafez]] som levde i stort sett hela sitt liv i [[Shiraz]]. Han besjunger vinet, den älskade vännen och nuet. Hans ''Lyriksamling'' (Divan) används än i dag av persisktalande som ett bokorakel.
[[Fil:Hafez Fixed.jpg|200px|höger|miniatyr|[[Hafez]] mausoleum i [[Shiraz]]]]


Utbildningssystemet är uppdelat mellan pojkar och flickor för grundskola och gymnasium, men på högskolorna läser studenter av båda könen tillsammans. Läs- och skrivkunnigheten låg 2021 på 88,7%.<ref name=":2" />
Den störste [[epik]]diktaren är [[Firdausi]] som skrev det persiska [[nationalepos]]et ''Kungaboken'' ([[Shahnameh]]). Detta verk skrevs uteslutande på [[persiska]] och de [[arabiska]] lånorden är mycket få. Firdausi stärkte den persiska fosterlandskärleken och gav upphov till en persisk litterär renässans. Tack vare honom bevarades många av det antika Irans mytologi, historiska berättelser och kulturella traditioner. Firdausi säger:


=== Sociala förhållanden ===
''بسی رنج بردم در این سال سی <br />عجم زنده کردم بدین پارسی''
Enligt FN:s uträkning av [[Human Development Index|Human development index]] (HDI) ligger Iran på vad som definieras som "hög utvecklingsnivå", vilket är det näst högsta steget. Mellan 1990 och 2022 ökade HDI med 27 %, något som bland annat kunde märkas genom en längre förväntad livslängd och att fler barn gick längre i skolan, vilket ökade den genomsnittliga utbildningsnivån.<ref>{{Tidskriftsref|rubrik=Human Development Index - Iran|url=https://hdr.undp.org/data-center/specific-country-data|hämtdatum=2024-04-18|språk=en|förnamn=United|efternamn=Nations}}</ref>


Fram till 2013 minskade fattigdomen i landet, men har sedan dess ökat.<ref>{{Bokref|titel=Poverty & Equity Brief - Islamic Republic of Iran|år=2021|url=http://documents1.worldbank.org/curated/en/891201624870295950/pdf/Iran-Islamic-Republic-Learning-Poverty-Brief-2021.pdf|månad=Oktober|utgivare=Världsbanken}}</ref> Covid-19-pandemin - i kombination med sanktioner som infördes i efterspelet av att USA drog sig ur [[Iranavtalet]] (Joint Comprehensive Plan of Action) - har under det sena 2010-talet och början av 2020-talet också bidragit till att vända utvecklingen mot försämrade sociala förhållanden. Före sanktionerna låg fattigdomen på ungefär 14%, för att sedan öka till 20% år 2021.<ref>{{Webbref|titel=Iran – Sociala förhållanden|url=https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/asien/iran/sociala-forhallanden/|verk=www.ui.se|hämtdatum=2024-04-18|språk=sv}}</ref>
"I trettio år genomgick jag mycket plåga och smärta,


==Kultur och traditioner==
men jag skänkte persiskan ny styrka och nytt liv."


=== Litteratur ===
Många iranier kan recitera dussintals dikter av de främsta poeterna utantill. Den klassiska persiska diktningen var även djupt påverkad av [[sufism]]en och dess [[symbolik]]. Bland de främsta prosaförfattarna återfinns [[Nizami Aruzi]], [[Ali Hujwiri]] och [[Nizam al-Mulk]]. [[Nizami Aruzi]]s verk ''Fyra skrifter'' (Chahâr maqâle) om de fyra kungliga ämbetena och deras utövare ([[skrivare]]n, [[poet]]en, [[astrolog]]en och [[läkare]]n) finns översatt till [[svenska]].
{{Huvudartikel|Persisk litteratur}}
Litteraturen har en hög ställning i iransk kultur och landet är berömt framför allt för sin klassiska diktning. Litteraturen går tillbaka till forntiden. Det äldsta verket är [[Gatha]]-sångerna i [[zoroastrism]]ens heliga bok [[Avesta (religiös skrift)|Avesta]]. Den [[Antikens Grekland|grekiske]] historikern [[Ktesias]] omnämner att [[perser]]na under [[akemeniderna]] hade en [[Epik|episk]] litteratur som framfördes muntligt. Från parthisk och sassanidisk tid finns den äldsta skönlitteraturen bevarad och även en rik religiös, [[Zoroastrism|zoroastrisk]] litteratur. Till de främsta poeterna vid det [[Sasaniderna|sassanidiska]] hovet hörde sångaren och musikern [[Barbad]]. Han skrev [[lyrik]] (''tarâne'') som framfördes ackompanjerat av musik. Ett viktigt verk inom den persiska folklitteraturen som har nått popularitet i [[västvärlden]] är ''[[Tusen och en natt]]'' (Hazâr afsâne) som berättats av den [[Sasaniderna|sassaniddrottningen]] [[Scheherazade]] för hennes gemål kung Shahriyar.
[[Fil:Ferdowsi tomb4.jpg|miniatyr|[[Ferdousi]]s grav i staden Tus i Iran.]]


Efter islams inträde i Iran dröjde det två hundra år innan litteratur åter började skrivas på persiska. Ledande namn för den persiska renässansen var poeter som [[Rudaki]] och [[Daqiqi]].<ref>[[Ashk Dahlén]], Diktare och mecenater i medeltidens Persien, ''[[Aorta: journal för retrogardistisk kultur]]'', Göteborg, 2009.</ref> Vetenskapsmannen och diktaren [[Khayyam]] var tills nyligen främst känd som en [[matematiker]] i Iran och blev berömd i väst för sina fyrradingar på 1800-talet. Den störste [[epik]]diktaren är [[Ferdousi]] som skrev det persiska [[nationalepos]]et ''Kungaboken'' ([[Shahnameh]]). Detta verk betraktas som en nationalklenod i Iran och bidrog till att stärka det persiska språkets överlevnad mot [[arabiska]]n som var [[officiellt språk]] i det muslimska [[Abbasidkalifatet]]. Ferdousi gav upphov till en persisk litterär renässans och tack vare honom bevarades många av det antika Irans mytologi, historiska berättelser och kulturella traditioner.
'''Inflytande i väst'''


Poeterna [[Sana'i|Sanai]], [[Attar]], [[Araqi]] och [[Rumi]] skrev främst [[Sufism|sufisk]] litteratur. Den mest omtyckta av alla persiska poeter är [[Hafez]] som levde i stort sett hela sitt liv i [[Shiraz]]. Han besjunger vinet, den älskade vännen och trädgården. Hans ''Lyriksamling'' (Divan) används än i dag av persisktalande som ett bokorakel.<ref>[http://www.vitterhetsakad.se/pdf/arsbok/2009/Dahlen.pdf Hafiz ställning inom klassisk persisk poesi] {{Wayback|url=http://www.vitterhetsakad.se/pdf/arsbok/2009/Dahlen.pdf |date=20111101142337 }}, ''[[Kungliga Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien]]s Årsbok'', Stockholm, 2009.</ref>
Ett verk inom den persiska folklitteraturen som uppmärksammats i [[väst]] är även ''[[Tusen och en natt]]'' (Hazâr afsâne) som berättats av den [[sassanid]]drottningen [[Scheherazade]] för hennes gemål kung Shahriyar.


Bland de främsta klassiska prosaförfattarna återfinns [[Nizami Aruzi]], [[Ali Hujwiri]] och [[Nizam al-Mulk]]. [[Nizami Aruzi]]s verk ''Fyra skrifter'' (Chahâr maqâle) om de fyra kungliga ämbetena och deras utövare ([[skrivare]]n, [[poet]]en, [[Astrologi|astrologen]] och [[läkare]]n) finns översatt till [[svenska]].<ref>{{bokref|efternamn=Nizami Aruzi|titel=Fyra skrifter|år=2010|utgivare=Atlantis bokförlag|isbn=917353367X|sid=189}}</ref>
Den persiska litteraturen har haft ett inflytande på europeisk litteratur efter [[renässansen]]. [[Goethe]] inspirerades exempelvis av [[Hafez]] i sin [[poesi]] och det persiska inflytande nådde sin kulm under [[romantiken]]. Idag har intresset åter ökat för den persiska litteraturen och dess rika uttryck. Flera av de stora persiska diktarna finns tolkade till svenska av [[Eric Hermelin]], [[Ashk Dahlén]] och [[Bo Utas]].


Till de mest populära moderna författarna hör [[Modernism|modernisterna]] [[Sadeq Hedayat]] och [[Forough Farrokhzad]]. Den persiska litteraturen har haft ett inflytande på europeisk litteratur efter [[renässansen]]. [[Johann Wolfgang von Goethe]] inspirerades exempelvis av [[Hafez]] i sin [[poesi]] och det persiska inflytande nådde sin kulm under [[romantiken]]. Idag har intresset åter ökat för den persiska litteraturen och dess rika uttryck. Flera av de stora persiska diktarna finns tolkade till svenska av [[Eric Hermelin]], [[Ashk Dahlén]] och [[Bo Utas]].<ref>{{bokref|efternamn=Utas|förnamn=Bo|titel=Den persiska litteraturen|år=2011|utgivare=Molin och Sorgenfrei|isbn=9197751316 |sid=2 band}}</ref>
'''Konst'''
{{Persisk litteratur}}


=== Konst ===
Iran är även berömt för sin [[miniatyr]]målning, [[kalligrafi]] och mattvävning.
Iran är berömt för sitt [[konsthantverk]], [[Miniatyrmåleri|miniatyrmålning]], [[kalligrafi]] och [[Matta|mattillverkning]]. De [[Persisk matta|persiska mattorna]] är högt värderade på världsmarknaden.


=== Arkitektur ===
De persiska mattorna är högt värderade på världsmarknaden.
Irans arkitektur är präglad av mångfaldiga influenser från olika epoker. Den inkluderar antika monument som [[Persepolis]] och karakteristiska religiösa byggnader med kupolformade tak och keramiska mönster, medan moderna strukturer, så som [[Azaditornet]] och [[Tabiat Bridge]], är starkt inspirerade av västerländsk arkitektur. Traditionella iranska bostadshus visar på anpassning till klimat och geografi med vindskydd och bevattningssystem.


=== Film ===
{{Persisk litteratur}}
Iransk film har nått långt utanför landets gränser med regissörer, såsom [[Abbas Kiarostami]], [[Jafar Panahi]] och [[Asghar Farhadi]], vilka tilldelats flera internationella priser för sina alster. Vid [[Oscarsgalan 2017]] vann Farhadi priset i kategorin för [[Oscar för bästa icke-engelskspråkiga film|Bästa icke-engelskspråkiga film]].

[[Fajr filmfestival]] är Irans viktigaste [[filmfestival]] och hålls årligen i huvudstaden Teheran.

=== Högtider ===
{{Huvudartikel|Nouruz}}
[[Fil:Frühling blühender Kirschenbaum.jpg|miniatyr|Nouruz symboliserar livets pånyttfödelse.]]
[[Fil:Haftsin1393.JPG|miniatyr|Nyårsduken Haftsin.]]
Den viktigaste högtiden på det iranska året är nyårsdagen [[Nouruz]] (''nou'' betyder ny på persiska och ''ruz'' betyder dag). Den är ursprungligen en [[zoroastrism|zoroastrisk]] högtid som firas på vårdagjämningen.

Till [[Nouruz]] dukar man en nyårsduk, en s.k. Haftsin (''haft'' betyder sju på persiska, och ''sin'' motsvarar bokstaven s). Där ingår sju saker som alla börjar på ''s'' på persiska, och är till för att fira den zoroastriska guden [[Ahura Mazda]]s sjufaldiga identitet:
* Samanu (söt pudding), representerar det söta i livet.
* Senjed (frukt från lotusträd), representerar kärleken (har afrodisiakisk effekt enligt mytologin).
* Sir (vitlök), representerar medicin.
* Sib (äpple), representerar hälsa och skönhet.
* Sekeh (mynt), representerar pengar, att familjen ska ha bra inkomst.
* Sonbol (hyacint), representerar våren, det är en symbol för att våren har kommit.
* Sabzeh (groddar), representerar födelsen.

På bordet brukar man även placera [[Hafez]] diktsamling. Andra har Zend-Avesta (''Zend'' betyder översättning på språket [[persiska#Historia|pahlavi]]), som är en översättning från avestiska till det medeliranska språket [[persiska#Historia|pahlavi]]. Vissa använder även koranen. Man dukar även med ägg (representerar födelsen) som gärna målas röda, gröna och gula; en guldfisk i en skål; många ljus; samt speglar. Solen, ljuset, och eld har en central roll i zoroastrismen (därav kallas de ibland felaktigt{{förtydliga|datum=2014-04}} för elddyrkare), likaså speglar som står för självreflektion och reflekterar ljuset från ljusen.

Natten mot sista onsdagen innan [[Nouruz]] firar man Chaharshanbe suri (''Chaharshanbe suri'' betyder röd onsdag på persiska). Man tänder brasor och hoppar över elden samtidigt som man säger ”''Sorkhi to az man, zardi man az to''”, vilket fritt översatt betyder att ”Ge mig din värme och ta min blekhet”. Ramsans mytologiska innebörd är att elden botar sjukdomar. Vördnaden av ljuset och elden spelar stor roll i zoroastrismen.

Under [[Nouruz]] förekommer också en tradition som heter ''falgosh'' (''fal'' betyder sia/förutspå och ''gosh'' betyder öron), som utövas av barn och ungdomar. Detta går ut på att man ställer sig i ett gathörn, eller bakom en mur, och frågar sig tyst något om framtiden och inväntar första förbipasserande som talar, och tolkar utifrån deras konversation svaret på frågan.

=== Nationalsymboler ===
* [[Derafsh Kaviani]] (Irans historiska riksbaner)
* [[Lejonet och solen]]
* [[Farvahar]]


== Sport ==
=== Sport ===
[[Brädspel]]et [[backgammon]] uppfanns av persern [[Bozorgmehr Bokhtagan]] under antiken. Det finns även mycket som tyder på att [[schack]] uppfanns i Iran även om detta är omtvistat.<ref>Shapour Suren-Pahlav, Chess, Iranian or Indian Invention?: http://www.iranchamber.com/sport/chess/chess_iranian_invention.php</ref>
[[Brottning]] (fristil) har länge varit Irans starka sport. Till de största brottarna under 1900-talet hör [[Gholamreza Takhti]] (Javân Pahlavân) och [[Mohammad Ali Fardin]]. På senare tid har landet även haft framgångar i [[tyngdlyftning]]. [[Hossein Rezazadeh]], känd som världens starkaste man, har varit världens bästa tyngdlyftare i tungviktsklassen i mer än 6 år.
[[Fil:Portugal and Iran match at the FIFA World Cup 2018 1.jpg|miniatyr|Irans herrlag i fotboll under en match mot [[Portugal]] i VM 2018.]]
[[Brottning]] (fristil) har länge varit Irans starka sport. Till de största brottarna under 1900-talet hör [[Gholamreza Takhti]] (Jahân-pahlavân) och [[Mohammad Ali Fardin]]. På senare tid har landet även haft framgångar i [[tyngdlyftning]]. [[Hossein Rezazadeh]], känd som världens starkaste man, har varit världens bästa tyngdlyftare i tungviktsklassen i mer än 6 år.


[[Irans fotbollslandslag]] har många kända spelare, både på hemmaplan och utomlands.
[[Irans herrlandslag i fotboll]] har kvalificerat sig för VM 5 gånger (1978, 1998, 2006, 2014, 2018). Iran vann även Asiatiska Mästerskapen tre gånger mellan 1968 och 1976, men har inte lyckats göra om detta efter revolutionen. Iran har många kända spelare, både på hemmaplan och utomlands.
Iran har även haft stor framgång i kampsporten [[Taekwondo]], och kommit på första plats tre OS i rad, och har även tidigare fått ett stort antal vinster.


I andra kampsportsgrenar, som [[karate]] ([[Shotokan|Shotokan-stilen]]), har till exempel den iranske fightern Farzad Forouzan nu vunnit flera år i rad. Det finns även persisk Kung fu stil, [[Kung fu toa]].<ref> http://www.kungfutoa-international.com/Ebrahim%20Mirzaii.html</ref>
Iran har även haft stor framgång i kampsporten [[Taekwondo]], och kommit på första plats tre OS i rad, och har även tidigare fått ett stort antal vinster. I andra kampsportsgrenar, som [[karate]] ([[Shotokan|''shotokan''-stilen]]), har till exempel den iranske fightern Farzad Forouzan nu vunnit flera år i rad. Det finns även persisk Kungfu-stil som kallas [[Kung fu toa]].<ref> {{webbref|url=http://www.kungfutoa-international.com/Ebrahim%20Mirzaii.html |titel=Arkiverade kopian |hämtdatum=2009-07-03 |arkivurl=https://web.archive.org/web/20100203072844/http://www.kungfutoa-international.com/Ebrahim%20Mirzaii.html |arkivdatum=2010-02-03 }}</ref><ref> http://www.kungfutoa.ir {{Wayback|url=http://www.kungfutoa.ir/ |date=20090415211637 }}</ref>
<ref> http://www.kungfutoa.ir/</ref><ref>http://www.kungfutoa.se/</ref>


== Internationella rankningar ==
== Internationella rankningar ==
Rad 321: Rad 400:
|-
|-
| [[Heritage Foundation]]/''[[The Wall Street Journal]]''
| [[Heritage Foundation]]/''[[The Wall Street Journal]]''
| [http://www.heritage.org/index/Ranking.aspx Index of Economic Freedom 2010]
| [https://www.heritage.org/index/country/iran Index of Economic Freedom 2019]
| 168 av 179
| 155 av 180
|-
|-
| [[Reportrar utan gränser]]
| [[Reportrar utan gränser]]
| [http://www.rsf.org/article.php3?id_article=29031 Pressfrihetsindex 2009]
| [https://rsf.org/en/iran Pressfrihetsindex 2019]
| 172 av 175
| 170 av 180
|-
|-
| [[Transparency International]]
| [https://www.transparency.org/cpi2018 Korruptionsindex 2018]
| 138 av 180
|-
| [[FN:s utvecklingsprogram]]
| [http://hdr.undp.org/sites/default/files/hdr2019.pdf Human Development Index 2018]
| 65 av 189
|}
|}

== Källor ==

<references/>


== Se även ==
== Se även ==
Rad 339: Rad 421:
* [[Iranistik]]
* [[Iranistik]]
* [[Iranofil]]
* [[Iranofil]]
* [[Encyclopaedia Iranica]]
* [[European Iranologist Society]]

* [[Derafsh Kaviani (Irans riksbaner)]]
== Referenser ==
<references/>


== Externa länkar ==
== Externa länkar ==
{{Commonscat-rad|Iran}}
*{{Commonscat|Iran}}
* [http://www.ashkdahlen.com/index.php?id=3 Nationnamnet Irans ursprung]
* [http://www.ashkdahlen.com/index.php?id=124 Sveriges förbindelser med Iran genom tiderna]
* [http://www.persiancity.com/recipes/ Persiska Recept]
* [http://www.iranchamber.com Iran Chamber.com]
* [http://countrystudies.us/iran/ Country Studies]


{{Navigeringsmallar Iran}}
{{Asien}}
{{Mellanöstern}}
{{auktoritetsdata}}
{{OPEC}}


[[Kategori:Iran| ]]
[[Kategori:Iran| ]]
Rad 359: Rad 437:
[[Kategori:Iranistik]]
[[Kategori:Iranistik]]
[[Kategori:Wikipedia:Basartiklar]]
[[Kategori:Wikipedia:Basartiklar]]

{{Link FA|fr}}
{{Link FA|hr}}

[[ace:Iran]]
[[af:Iran]]
[[als:Iran]]
[[am:ፋርስ]]
[[an:Irán]]
[[ang:Persealand]]
[[ar:إيران]]
[[arc:ܐܝܪܐܢ]]
[[arz:ايران]]
[[as:ইরান]]
[[ast:Irán]]
[[az:İran]]
[[bat-smg:Irans]]
[[bcl:Iran]]
[[be:Іран]]
[[be-x-old:Іран]]
[[bg:Иран]]
[[bn:ইরান]]
[[bo:ཡི་ལང་།]]
[[bpy:ইরান]]
[[br:Iran]]
[[bs:Iran]]
[[ca:Iran]]
[[ceb:Iran]]
[[ckb:ئێران]]
[[crh:İran]]
[[cs:Írán]]
[[csb:Iran]]
[[cv:Ислам Республики Иран]]
[[cy:Iran]]
[[da:Iran]]
[[de:Iran]]
[[diq:İran]]
[[dsb:Iran]]
[[dv:އީރާން]]
[[dz:ཨི་རཱན་]]
[[el:Ιράν]]
[[en:Iran]]
[[eo:Irano]]
[[es:Irán]]
[[et:Iraan]]
[[eu:Iran]]
[[ext:Irán]]
[[fa:ایران]]
[[fi:Iran]]
[[fo:Iran]]
[[fr:Iran]]
[[frp:Éran]]
[[fy:Iran]]
[[ga:An Iaráin]]
[[gan:伊朗]]
[[gd:Ioràn]]
[[gl:Irán - ایران]]
[[gn:Irán]]
[[gu:ઈરાન]]
[[gv:Yn Eeraan]]
[[ha:Iran]]
[[hak:Yî-làn]]
[[haw:‘Ilana]]
[[he:איראן]]
[[hi:ईरान]]
[[hif:Iran]]
[[hr:Iran]]
[[hsb:Iran]]
[[ht:Iran]]
[[hu:Irán]]
[[hy:Իրան]]
[[ia:Iran]]
[[id:Iran]]
[[ie:Iran]]
[[ilo:Iran]]
[[io:Iran]]
[[is:Íran]]
[[it:Iran]]
[[ja:イラン]]
[[jbo:iran]]
[[jv:Iran]]
[[ka:ირანი]]
[[kab:Iran]]
[[kk:Иран]]
[[kn:ಇರಾನ್]]
[[ko:이란]]
[[ks:ईरान]]
[[ku:Îran]]
[[kv:Иран]]
[[kw:Iran]]
[[ky:Иран]]
[[la:Irania]]
[[lad:Iran]]
[[lb:Iran]]
[[li:Iraan]]
[[lij:Iran]]
[[lmo:Iran]]
[[ln:Iran]]
[[lt:Iranas]]
[[lv:Irāna]]
[[mi:Īrāna]]
[[mk:Иран]]
[[ml:ഇറാൻ]]
[[mn:Иран]]
[[mr:इराण]]
[[ms:Iran]]
[[mzn:ایران]]
[[na:Iran]]
[[nah:Iran]]
[[nds:Iran]]
[[new:इरान]]
[[nl:Iran]]
[[nn:Iran]]
[[no:Iran]]
[[nov:Iran]]
[[nv:Iiwą́ą́]]
[[oc:Iran]]
[[or:ଇରାନ]]
[[os:Иран]]
[[pam:Iran]]
[[pap:Iran]]
[[pcd:Iran]]
[[pdc:Iraen]]
[[pih:Eraan]]
[[pl:Iran]]
[[pms:Iran]]
[[pnb:ایران]]
[[ps:ايران]]
[[pt:Irão]]
[[qu:Iran]]
[[rm:Iran]]
[[ro:Iran]]
[[ru:Иран]]
[[sa:ईरान]]
[[sah:Иран]]
[[sc:Iran]]
[[scn:Iran]]
[[sco:Iran]]
[[se:Iran]]
[[sh:Iran]]
[[simple:Iran]]
[[sk:Irán]]
[[sl:Iran]]
[[so:Iiraan]]
[[sq:Irani]]
[[sr:Иран]]
[[stq:Iran]]
[[su:Iran]]
[[sw:Uajemi]]
[[szl:Iran]]
[[ta:ஈரான்]]
[[te:ఇరాన్]]
[[tg:Эрон]]
[[th:ประเทศอิหร่าน]]
[[tk:Eýran]]
[[tl:Iran]]
[[tr:İran]]
[[tt:Иран]]
[[udm:Иран]]
[[ug:ئىران]]
[[uk:Іран]]
[[ur:ایران]]
[[uz:Eron]]
[[vec:Iran]]
[[vi:Iran]]
[[vo:Lirän]]
[[wa:Iran]]
[[war:Iran]]
[[wo:Iraan]]
[[wuu:伊朗]]
[[xal:Сарта Иранмудин Орн]]
[[yi:איראן]]
[[yo:Ìránì]]
[[za:Iran]]
[[zh:伊朗]]
[[zh-classical:伊朗]]
[[zh-min-nan:Iran]]
[[zh-yue:伊朗]]

Nuvarande version från 9 november 2024 kl. 14.03

Islamiska republiken Iran
جمهوری اسلامی ایران
Jomhuri-ye Eslāmi-ye Irān
Flagga Statsvapen
Valspråk: استقلال. آزادی. جمهوری اسلامی
Självständighet, frihet, islamisk republik
Nationalsång: 
Sorood-e Jomhoori-e Eslami (officiellt)}
Ey Iran (De facto)
läge
Huvudstad
(även största stad) 		Teheran
Officiellt språk persiska[1]
Statsskick Islamisk republik
 -  Högste ledaren Ali Khamenei
 -  President Masoud Pezeshkian
Yta
 -  Totalt 1 648 195 km²[2] (19:e)
 -  Vatten (%) 7,07 %
Demografi
 -  2021 års uppskattning 85,0[4] (16:e)
 -  2011a års folkräkning 75 149 669[3] 
 -  Befolkningstäthet 50 inv./km² (129:e)
BNP (PPP) 2023 års beräkning
 -  Totalt ▲ 1,691 biljoner USD[5] (22:a)
 -  Per capita ▲ 19 548 USD[5] (80:e)
BNP (nominell) 2023 års beräkning
 -  Totalt ▼ 367,97 miljarder USD[5] (43:e)
 -  Per capita ▼ 4 251 USD[5] (120:e)
HDI (2021) ▲ 0,774[6] (76:e)
Valuta iransk rial (IRR)
Tidszon UTC+3:30
Topografi
 -  Högsta punkt Kuh-e Damavand, 5 671 m ö.h.
 -  Största sjö Kaspiska havet, 374 000 km²
Kör på Höger
Nationaldag 11 februari[7][8]
Nationalitetsmärke IR
Landskod IR, IRN, 364
Toppdomän .ir,ایران.
Landsnummer 98
a Folkräkningen hölls den 24 oktober 2011.

Iran (persiska: ایران; Irān, från ir ”arierna[s]” och ān ”land, rike”),[9][10] sedan 1979 formellt Islamiska republiken Iran,[11] är ett land i västra Asien. Persien var det officiella namnet fram till 1935.[12]

Irans statsskick är republik och enhetsstat och författningen säger att statschefen skall vara en religiös ledare. Majoriteten av iranierna är shiamuslimer och islams lagar, sharia, utgör i dag grunden för den iranska lagstiftningen och de religiösa domstolarna. Landets statschef och religiöse ledare är sedan 1989 ayatolla Ali Khamenei. Iran är hemvist för en av världens äldsta kontinuerliga civilisationer.

Landet brukar placeras i olika geografiska delområden beroende på sammanhang (geografiskt, kulturellt, ekonomiskt, statistiskt och liknande) såsom omväxlande Främre Orienten,[13] Mellanöstern, Sydasien,[14] Sydvästasien och Västasien.[15][16] Namnet Iran togs i bruk inhemskt under sasanidernas era före den arabisk-muslimska invasionen omkring år 650 och har använts internationellt sedan 1935.[17] Innan var landet känt för västvärlden som Persien efter den viktiga regionen Pars eller Fars. Både Iran och Persien används omväxlande i kulturella sammanhang medan Iran är det namn som används officiellt i politiska sammanhang.

Iran har en folkmängd på drygt 90 miljoner människor och är det nittonde största landet i världen till ytan med 1 648 195 km². Iran är ett land av geostrategisk betydelse på grund av sitt läge i Mellanöstern och centrala Eurasien. Iran gränsar till Armenien, Azerbajdzjan och Turkmenistan i norr. Landet har även en kuststräcka utmed världens största insjö, Kaspiska havet. Kazakstan och Ryssland är därigenom även Irans grannstater i norr. Iran gränsar till Afghanistan och Pakistan i öster, Persiska viken och Omanbukten i söder, Irak (delvis den autonoma Regionen Kurdistan)[18] i väster och Turkiet i nordväst. Teheran är Irans huvudstad och största stad samt centrum för landets industriella, kommersiella, finansiella och kulturella liv. Iran är en regional stormakt och har en viktig ställning i den internationella energisäkerheten och världsekonomin som ett resultat av landets stora reserver av petroleum och naturgas.

Iran är hemvist för en av världens äldsta kontinuerliga civilisationer. Den första iranska dynastin bildades 2800 f.Kr. under kungadömet Elam. De iranska mederna enade Iran under ett imperium 625 f.Kr. Landet upplevde en glansperiod under det persiska akemeniderriket då Iran var världens ledande stormakt. De efterträddes av det hellenska seleukiderriket och två efterföljande iranska imperier, partherna och sasaniderna som åter gjorde Iran till en stormakt i Asien. Under sasaniderna blomstrade musik, konst och astronomi och läkarvetenskap i städerna Bishapur och Gundishapur och kung Khusrov I förblev en modell för det goda styret ända fram till modern tid. På 600-talets mitt skedde den arabiska invasionen och under medeltiden utvidgade iranska dynastier och imperier det persiska språket och kulturen över hela det iranska höglandet. Tidiga iranska dynastier som på nytt hävdade Irans självständighet innefattar tahiriderna, saffariderna, samaniderna och buyiderna. Grunderna till den moderna nationalstaten Iran lades under safaviderna.

Religionerna zoroastrism, manikeism och bahá'í har alla sitt ursprung i Iran. Zoroastrismen grundades av Zarathustra, vars tänkande är grundval för iransk filosofi.

Blomstringen av persisk litteratur, filosofi, medicin, astronomi, matematik och konst blev viktiga inslag i den medeltida iranska civilisationen. Den utvecklingen började under saffaridernas och samanidernas tid. Den iranska identiteten fortsatte att existera trots utländskt styre under de följande århundradena och den persiska kulturen gav avtryck på de turkiska ghaznaviderna och seldjukerna samt på de mongoliska ilkhanerna och tatariska timuriderna. En vändpunkt i Irans historia var uppkomsten av den safavidiska dynastin 1501 – som införde tolvorna islam som officiell religion i sitt imperium. Den konstitutionella revolutionen etablerade Mellanösterns första moderna konstitution och parlament år 1906 som en del av konstitutionell monarki. Iran genomgick en omfattande industrialisering under Pahlavidynastin som skapade det moderna Iran. Landet blev officiellt en islamisk republik den 1 april 1979 efter den iranska revolutionen ledd av ayatollah Ruhollah Khomeini.

Iran är en av grundarna av FN, NAM, IKO och OPEC. Det politiska systemet i Iran, baserat på 1979 års Islamiska republiken Irans konstitution, omfattar flera intrikata styrande statsorgan. Irans högsta maktinstans är den högsta ledaren. Islam är den officiella religionen och persiska är det officiella språket.

Iran är ett land med många etniska och språkliga grupper men majoriteten av invånarna är perser. Azerer, balucher, kurder, araber, armenier och lurer hör till minoritetsgrupperna.[19] Perserna är spridda över hela landet medan azerer och kurder mestadels finns i nordväst, balucher i sydost, lurer i väst och araber i sydväst och turkmener i nordost.[20]

Historia

[redigera | redigera wikitext]
Irans historia
Fravashi
Denna artikel är en del av en serie
Förhistoria
Civilisationen i Jiroft (3000–500 f.Kr.)
Kungadömet Elam (2700–539 f.Kr.)
Efter indoeuropeiska invandringen
Medien (728–550 f.Kr.)
Akemeniderna (648–330 f.Kr.)
Alexander den store (330–323 f.Kr.)
Seleukiderna (323–150 f.Kr.)
Partien (250 f.Kr.–226 e.Kr.)
Sasaniderna (226–650)
Efter den islamiska erövringen
Umayyadernas kalifat (661–750)
Abbasidernas kalifat (750–1258)
Tahiriderna (820–873)
Saffariderna (861–1003)
Samaniderna (875–999)
Ziyariderna (928–1043)
Buyiderna (934–1055)
Ghaznaviderna (963–1187)
Seldjukerna (1037–1187)
Khwarezmiderna (1077–1231)
Ilkhanatet (1256–1353)
Muzaffariderna (1314–1393)
Timuriderna (1370–1506)
Modern tid
Safaviderna (1501–1736)
Afshariderna (1736–1802)
Zanddynastin (1750–1794)
Qajardynastin (1781–1925)
Pahlavidynastin (1925–1979)
Iranska revolutionen 1979
Islamiska republiken Iran 1979–
Fördjupning: Irans historia

Förhistoria

[redigera | redigera wikitext]

De iransktalande folken har sitt ursprung på den pontisk-kaspiska stäppen och invandrade till det land som blev uppkallat efter dem före 900-talet f.Kr. Den förste iraniern som känd vid namn är filosofen och diktaren Zarathustra som levde ca 1500 f.Kr.

Den äldsta kända källan som omnämner perserna är en assyrisk inskription från c:a 844 f.Kr., som omnämner dem som Parsu (Parsuash, Parsumash), bosatta i området kring sjön Urmia tillsammans med en annan folkgrupp, Mādāyu (meder). Under de följande 200 åren var perserna och mederna tidvis tributskyldiga till assyrierna. Området Parsuash annekterades av Sargon av Assyrien omkring 719 f.Kr. Så småningom kom mederna (latin: Media; kurdiska; Mad, Medya) att härska över ett självständigt mediskt rike kallat Medien och perserna blev undersåtar till dem.

Akemeniderna var de första att skapa en centraliserad stat i Persien, grundad av Akaimenes (Hakhamanish), persernas hövding omkring 700 f.Kr.

Omkring 653 f.Kr. hamnade mederna under skyternas styre och Teispes, som var son till Akaimenes, verkar ha lett de nomadiska perserna att slå sig ner i södra Iran vid denna tid och så småningom grunda den första organiserade persiska staten i det viktiga området Anshan när det elamitiska kungariket permanent krossades av den assyriske härskaren Ashurbanipal (640 f.Kr.). Provinsen Anshan och dess efterföljare fortsatte att använda elamitiska som officiellt språk ganska länge efter detta även om de nya dynastierna talade det indoeuropeiska språket persiska. Teispes ättlingar kan ha förgrenat sig i två dynastier, varav en härskade i Anshan, medan den andra styrde resten av Persien. Kyros II den store enade de båda rikena omkring 559 f.Kr. Vid denna tid var perserna fortfarande tributskyldiga till det mediska riket under Astyages.

Persiska riket

[redigera | redigera wikitext]
Fördjupning: Persiska riket
Persiska rikets utbredning under Dareios och Xerxes I.

Innan det storpersiska rikets födelse var mederna den politiskt och kulturellt dominerande makten i norra Iran och när Kyros gjorde sitt framträdande på 500-talet f.Kr. var perserna i söder - grunden för det som skulle bli det persiska imperiet - medernas vasaller. Kyros den store enade dessa två indo-iranska folkstammar och störtade medernas siste härskare Astyages. Han var Irans förste shah och räknas som grundare av det persiska riket. Han författade även historiens första urkund om mänskliga fri- och rättigheter (Kyros cylinder). Dynastin kom att kallas akemenidernas efter Kyros förfader Akaemenes. Imperiet erövrade allt land från Indusdalen till nuvarande Bulgarien.

Kyros II samlade perserna och 550 f.Kr. besegrade de Astyages styrkor varpå denne fängslades av sina egna adelsmän och utlämnades till den triumferande Kyros II, som nu var kung över det enade persiska riket. Då Persien övertog kontrollen över resten av Medien och dess provinser ledde Kyros de enade perserna och mederna i ytterligare erövringar. Han intog Lydien i Mindre Asien och förde sina arméer österut till Sogdien i Centralasien. Slutligen kunde Kyros 539 f.Kr. i triumf marschera in i den gamla staden Babylon. Efter denna seger blev han urtypen för en mild erövrare genom att utfärda Kyroscylindern: världens första deklaration om mänskliga rättigheter.[21] Kyros dödades 530 f.Kr. under ett slag mot massageterna eller sakerna.

Kyros son Kambyses II annekterade Egypten till Akemeniderriket. Det nådde sedan sin största utbredning under Dareios I. Han ledde arméer till Indus floddal och till Thrakien i Europa. En straffexpedition mot Grekland stoppades genom slaget vid Marathon 490 f.Kr. Hans son Xerxes I försökte också kuva grekerna och besegrade dem i slaget vid Thermopyle 480 f.Kr. men blev själv besegrad i slaget vid Plataiai året därpå.

Akemenidernas rike var det största och mest framgångsrika världen dittills hade skådat. Viktigare var dock att det var välorganiserat och effektivt styrt. Dareios den store delade in sitt rike i 23 satrapdömen (provinser) övervakade av satraper, eller guvernörer, av vilka många hade personliga band till shahen. Han införde också systematisk beskattning för att få in skatt från varje provins. Dessutom övertog han Kyros II:s avancerade postdistributionssystem och utökade det. En sak som övertogs från assyrierna var användandet av hemliga agenter, kända som Kungens ögon och öron, vilka höll honom informerad.

Dareios den store förbättrade den berömda Kungsvägen och andra gamla handelsvägar, varigenom avlägsna delar av riket sammanbands. Det kan också ha varit han som flyttade landets administrativa centrum från Parsa (Fars) till Susa, nära Babylon och närmare rikets centrum. Perserna lät lokala kulturer fortleva enligt Kyros den stores modell. Detta var inte enbart bra för rikets undersåtar, utan tjänade i slutändan också akemeniderna, eftersom folken i riket då inte kände något behov av att göra uppror mot det persiska styret. Den akemenidiska politiken präglades av kosmopolitism och mångkultur på olika områden.[22]

Den kungliga residensstaden Persepolis. Tjur med människohuvud (Lamassu) i Mesopotamisk stil.

Under Artaxerxes I gjorde zoroastrismen sitt inträde i perserriket. Akemeniderna krossades slutgiltigen av Alexander den store år 330 f.Kr. Efter hans död grep den makedonske generalen Seleukos I makten i Persien och grundade det seleukidiska imperiet. Detta styrde under sin kulmen över ett lapptäcke av diverse folkslag från Bulgarien till Pakistan men krympte under trycket från romarna i väster och partherna i öster.

Under 100-talet f.Kr. förlorade de makedonska kungarna sitt inflytande i Persien, och de östiranska partherna (arsakiderna) kom att bli den dominerande makten. Dessa utmanades av romarna som erövrade huvudstaden Ktesifon i nuvarande Irak ett flertal gånger från och med Trajanus regeringstid och som år 116 lyckades tränga sig fram till den gamla akemenidiska huvudstaden Susa i nuvarande Iran.

Under 200-talet e.Kr. störtades de helleniserade arsakiderna av de nationalistiska sassaniderna, och med en ny centraliserad förvaltning återgick Persien till de gammalakemenidiska traditionerna. Zoroastrismen, som sedan Kyros tid varit dominant, blev absolut statsreligion.

Några välkända, forntida platser, som haft stor betydelse i Irans och Persiens historia är:

Medeltiden och framåt

[redigera | redigera wikitext]

Under 600-talet invaderas Persien av arabiska beduinstammar och landet underställdes det muslimska Umayyadiska kalifatet. Araberna islamiserade landet och förbjöd persiska språket att användas i statsförvaltningen under 200 år. De arabiska kalifaten, umayyader och därefter abbasider stod sig tills 900-talet då buiderna tog makten och avsatte kalifen i Bagdad. Iran styrdes av inhemska kungahus (buider, ziyarider[23], tahirider, saffarider, samanider) och turkiska dynastier (ghaznavider, seljuker) fram till 1253 då mongolerna erövrade Iran under ledning av Khubilai khans bror Hülegü. Bagdad raserades 1258 och Hülegüs ättlingar (ilkhanerna) grundade det federativa kungadömet Ilkhanens rike, formellt underställt storkhanen i Kina. Riket gick under på 1300-talet, återupprättades av den mongoliskinspirerade turken Timur Lenk för att sedan åter falla samman efter hans död omkring år 1400.

Safavider och qajarer

[redigera | redigera wikitext]

Runt år 1500 upprättades det safavidiska riket av ledaren Ismail I (även känd som Ismael), som hade sin bakgrund som ledare för en shiamuslimsk dervischorden. Under Ismails tid blev den shiitiska varianten av islam statsreligion och det safavidiska riket utvecklades till en teokrati med turkmener som styrande etnisk grupp. Safaviderna växte i makt fram till runt år 1600, då det nådde sin kulmen. Under början av 1700-talet minskade det safavidiska rikets makt och olika turkiska grupper ockuperade delar av Persien. Utvecklingen vändes under Nadir Shahs styre 1736-1747.[24] Då besegrades de grupper som ockuperat delar av riket och Persien invaderade områden som kontrollerades av Mogulriket i norra Indien.[25]

Den politiska situationen i Iran blev väldigt instabil när Nadir Shah avled 1747 med ett politiskt tumult som pågick fram till slutet av 1700-talet. Situationen stabiliserades 1796 när ledaren för qajarstammen utropade sig till shah (kung). Under ett flertal shaher frodades korruption och landets tillgångar sågs som shahens personliga egendomar, något som ledde till misskötsel av landet och administrationen. Även militären påverkades av korruptionen, något som ledde till intresse från stormakter i närområdet. Särskilt Ryssland visade ett stort intresse för Persien och annekterade delar av landet.[24]

Det persiska områdets östra del blev 1747 en självständig stat som så småningom fick namnet Afghanistan. På 1800-talet blev Indien, inklusive nuvarande Pakistan, en brittisk koloni och Afghanistan blev brittiskt protektorat, men Persien behöll sin självständighet.[26][27]

Modern tid

[redigera | redigera wikitext]
Reza Shah Pahlavi, shah av Iran 1926–1941.

Iran upplevde två stora revolutioner under 1900-talet. Den första revolutionen, den så kallade konstitutionella (enqelab-e mashruteh) revolutionen skedde 1906–1907 och har haft en avgörande roll för resten av seklet. Den andra revolutionen är den så kallade islamiska revolutionen 1979, ett folkligt uppror med stark antiimperialistisk paroll.

Den konstitutionella revolutionen orsakades åtminstone delvis av missnöje med hur landets ekonomi sköttes. För att bibehålla sin självständighet skuldsatte Iran sig och började sälja ut naturresurser för att få tillgång till kortsiktiga finanser.[24] Revolutionen resulterade i att Iran fick Mellanösterns första moderna demokratiska konstitution.[källa behövs] Den styrande regenten Muzaffar al-din Shah Qajar gav efter för konstitutionalisternas krav och instiftade ett parlament: majlis.[24] Kort därefter, 1907 till 1911, utkämpades en strid mellan efterföljaren Mohammad-Ali Shah Qajar som hade starkt stöd av Kejsardömet Ryssland och Storbritannien å ena sidan och konstitutionalisterna å andra sidan. Shahen gick segrande ur denna strid men konstitutionen stod fast.

I praktiken kom dock konstitutionen inte att tillämpas av Qajar-dynastin. Men många av de ideal som konstitutionen eftersträvade förverkligades under Pahlavidynastin, med Reza Shah Pahlavi, som ledde landet från 1925 fram till 1941. Han genomförde en rad moderniseringsreformer i Iran, centraliserade administrationen och införde sekularism. Under nazismens framtåg började Reza Shah alltmer motsätta sig britternas dominans. Han krävde att landet framöver kallades Iran (Ariernas land) istället för Persien från 21 mars 1935.[17] När Storbritannien skulle placera trupper i Khuzestan-provinsen protesterade han, vilket ledde till att Storbritannien tillsammans med Sovjetunionen ockuperade landet och tvingade bort Reza Shah samt ersatte honom med hans son Mohammad Reza Shah Pahlavi.

Statskuppen i Iran 1953

[redigera | redigera wikitext]
Hassan Ali Mansur, Irans premiärminister och partiledare för Iran Novin i början av 1960-talet.

I enlighet med den iranska konstitutionen från 1906 ansvarade shah Mohammad Reza Pahlavi 1951 för att utnämna parlamentets premiärministerkandidat, Mohammad Mossadegh, till premiärminister. Mossadeghs regering genomförde det parlamentet tidigare fattade beslutet att nationalisera oljan. Nationalisering och expropriering av oljefält och oljeraffinaderier ledde till Abadankrisen. Storbritannien kände sina oljeintressen hotade och bad USA om hjälp. CIA och MI6 initierade en statskupp som av CIA kallades Operation Ajax. Man spred anti-Mosaddegh-historier i tidningar och organiserade anti-Mosaddeghdemonstrationer. Samtidigt stödde man rojalister och övertalade Irans militär, delvis med hjälp av hot och mutor, att starta en statskupp som genomfördes den 19 augusti 1953 av konservativa politiker och mullor med stöd av landets armé. Mossadegh störtades och Mohammad Reza Pahlavi återvände till Iran från sin kortvariga exil i Italien. Som tack för den amerikanska hjälpen upplät han över 40 procent av Irans oljefält till amerikanska företag.[28] Inte förrän år 2013 erkände CIA sin medverkan i kuppen.[29]

Islamistisk terror och den vita revolutionen

[redigera | redigera wikitext]

Under 1950- och 1960-talet skedde flera mord på framstående politiker och islamkritiska författare i Iran som utfördes av den islamistiska terrororganisationen Fedayan-e eslam. 1965 mördades landets premiärminister Hasan Ali Mansur vid entrén till landets parlament (majles).[30]

På 1960-talet genomförde Mohammad Reza Pahlavi den oblodiga vita revolutionen som innebar en modernisering av det iranska samhället med övergång till modern kapitalistisk industri. Kvinnor fick rösträtt och familjepolitiken blev mer progressiv. En jordreform genomfördes som gav bönderna ägandet över jorden. Iran blickade mot sitt antika förflutna och den kejserliga persiska kalendern infördes under nästa årtionde.

Shahen störtas

[redigera | redigera wikitext]
Ett porträtt av Mohammad Reza Pahlavi.

Iran upplevde under 1970-talet en ekonomisk högkonjunktur vilket ledde till att allt fler fick tillgång till högre utbildning och blev samhällsmedvetna. Den politiskt engagerade medelklassen framförde krav på politiska reformer. De traditionella klassen i samhället var inte inkluderad i statens ekonomiska reformer och i stället gynnades medelklassen och överklassen. Därför stärktes en allians mellan mullorna och den traditionella köpmannaklassen (bâzâri) i städerna som ingick en ohelig allians med den vänsterorienterade oppositionen. Den iranska revolutionens centrala paroll var inte demokrati utan antiimperialism och social rättvisa.

I revolutionens första fas störtades shahen i ett blodigt uppror och i den andra fasen föll alliansen samman och Hizbollah ("Guds parti") konsoliderade sin makt genom att förbjuda andra partier. Den samlande personligheten bland de religiösa var den landsförvisade Ayatollah Khomeini som sedan 1978 vistades i Paris. Sedan shahen avsatts och lämnat Iran i januari 1979 återvände Khomeini till Iran den 1 februari som revolutionens ledare.

Islamisk republik

[redigera | redigera wikitext]
Ayatolla Khomeini återvänder till Iran efter 14 års exil den 1 februari 1979.

Den 1 april 1979 förverkligade Khomeini sin dröm. Under hans auktoritära ledning infördes en strikt fundamentalistisk islamisk republik, en teokrati. Revolutionen följdes av hårda förföljelser på intellektuella och oliktänkande som kulminerade under den så kallade kulturella revolutionen på 1980-talet. Miljoner välutbildade iranier har lämnat landet som en konsekvens av socialt och politiskt förtryck.[31]

Iran efter revolutionen

[redigera | redigera wikitext]
 Den här artikeln eller det här avsnittet innehåller inaktuella uppgifter och behöver uppdateras. (2018-02)
Motivering: Historieskrivningen slutar 2005 - uppdatering behövs!
Hjälp gärna Wikipedia att åtgärda problemet genom att redigera artikeln eller diskutera saken på diskussionssidan.

Stormande av USA:s ambassad

[redigera | redigera wikitext]

Förhållandet till USA blev mycket spänt sedan iranska studenter i november 1979 ockuperade USA:s ambassad i Teheran. De tog omkring 50 personer som gisslan och krävde att USA skulle utlämna den avsatte shahen som hade dömts till döden i sin frånvaro. USA svarade med att spärra alla iranska tillgångar i USA och stoppa oljeimporten från Iran. Diplomatiska och ett militärt försök gjordes för att befria gisslan utan att lyckas. I juli 1980 avled den förre shahen i Kairo till följd av cancer men detta ändrade inte situationen för gisslan som frisläpptes först i januari 1981. Gisslantagandet var bland annat en orsak till president Carters valnederlag i USA 1980. Iran och USA har sedan dess inte haft diplomatiska kontakter.[31]

Ombudskriget mellan Iran och Saudiarabien

[redigera | redigera wikitext]
Huvudartikel: Ombudskriget mellan Iran och Saudiarabien

Iran–Irak-kriget

[redigera | redigera wikitext]

Iran hade i många år ett ansträngt förhållande till Irak, men detta förbättrades under shahtidens sista år. Under 1980 uppstod militära sammanstötningar utmed gränsen och på hösten samma år utvecklade sig konflikten till öppet krig, Iran–Irak-kriget, som varade från september 1980 till augusti 1988.[31]

Motsättningar i juni 1981 mellan president Abolhassan Banisadr och extremister inom islamiska republikansk partiet (IRP) fick till följd att presidenten avsattes och ledarskiktet runt Khomeini försvagades. Vid ett bombattentat dödades 74 framträdande politiker och den nye presidenten och hans statsminister omkom vid ett annat attentat. Hela den militära högsta ledningen dödades när deras flygplan störtade. I oktober 1981 blev generalsekreteraren i IRP, Ali Khamenei, vald till president.[31]

Den revolutionära terrorn nådde sin höjdpunkt under 1981/1982. Dessutom uppstod internationella reaktioner mot att regimen använde sig av barn som soldater och kanonmat i kriget mot Irak.[31]

En iransk soldat bär på gasmask under Iran-Irak-kriget.

Kriget mot Irak fortsatte och utvidgades även till att omfatta angrepp på neutrala fartyg i Persiska viken. Detta ledde till skärpt konflikt med USA som bland annat gjorde att ett amerikanskt krigsfartyg sköt ned ett civilt iranskt passagerarflygplan 1988. Diplomatisk aktivitet ledde till vapenvila i augusti 1988 med efterföljande fredsförhandlingar i Genève. Ett fredsavtal undertecknades först 1990 men vapenvilan övervakades av en FN-styrka. Kriget hade fört med sig stort mänskligt lidande och materiella skador, bland annat hade Irak 1986 använt kemiska vapen mot Iran. Dessutom ödelade kriget Irans ekonomi genom att oljeexporten avstannat vilket gjorde att utlandsskulden ökade dramatiskt.[31]

Efter Khomeini

[redigera | redigera wikitext]

Khomeini avled sommaren 1989 och president Khamenei utsågs till ny statschef och religiös ledare. Ny president blev Ali Akbar Hashemi Rafsanjani, tidigare talman i parlamentet, som blev omvald 1993 och satt på presidentposten till 1997. Under sin tid som president lade Rafsanjani fokus på ekonomiska reformer och att förbättra relationerna till länder i väst. Rafsanjanis reformer hindrades eller försvagades, både av parlamentet och Väktarrådet. Vid valet 1997 efterträdes Rafsanjani av Mohammad Khatami, som hade en bakgrund i utbildningsväsendet och i kulturvärlden. Khatami uppgav att han hade som mål att öppna upp och demokratisera det iranska samhället, något som hindrades av konservativa och ortodoxt religiösa grupper. I juni 2001 valdes Khatami på nytt, då med 77 % av rösterna.[32] Khatami omvaldes i juni 2001. 2005 valdes den konservative Mahmoud Ahmadinejad till president. Politiskt laddade frågor under denna period var den iranska kritiken av Israel och USA, inte minst av Ahmadinejad, och den heta debatten om Irans kärnkraftsprogram.

Geografi

[redigera | redigera wikitext]
Huvudartikel: Irans geografi
Azaditorget och Azaditornet (Shahyad), uppfört 1971 i samband med den persiska monarkins 2500-årsjubileum.

Iran är beläget på en högplatå med stäpper och utloppslösa sjöar eller saltträsk, i norr och väster bergskedjor. Även den inre platån genomkorsas av bergskedjor (70 procent av Irans yta upptas av bergskedjor). Den varierande geografin ger en mycket diversifierad väderlek med heta somrar och kalla vintrar i olika delar av landet.

Nederbörden är mindre än 300 mm/år i stora delar av landet; endast runt Kaspiska havet och längs de nordvästra gränsområdena regnar och snöar det mer, upp till 2 000 mm/år.

Bland naturtillgångar märks petroleum, naturgas, koppar och järn.

Floder och vattendrag

[redigera | redigera wikitext]

Karun: Irans viktigaste flod, som rinner upp i centrala Zagros och förenas med floden Arvand som rinner genom staden Khorramshahr. Karun som flyter över en bred, uppslammad slätt är Irans enda seglingsbara flod och är trafikerbar fram till staden Ahvaz.

Kercha: En viktig flod, som rinner upp i västra Zagros och rinner ner mot den breda slätten i västra delen av provinsen Khuzestan. Uppdammas av Iran. Rinner ut mot Irak och bildar där säsongsvis stora träskmarker i gränsområdena mellan Iran och Irak.

Zayandehrud: En viktig flod för centrala Iran, särskilt Esfahan-provinsen. Det enda stora vattendrag i Iran som mynnar ut i den centrala delen av Iran. Har sitt upprinningsområde i centrala Zagros och rinner genom Esfahan innan den når träsk/saltslätter öster om Esfahan. Genom tunnlar avleds en del av vattnet från Karuns källa till Zayandehrud.

Arvand: Det persiska namnet på Shatt al-Arab. En gränsflod mellan Iran och Irak.

Atrak: Behåller sitt flöde hela året och mynnar i Kaspiska havet. I nordöst och rinner upp i Koppeh Dagh och mynnar ut i östra sidan.

Sefidrud: Behåller sitt flöde hela året och mynnar i Kaspiska havet. Bryter igenom bergskedjan Alborz och rinner ut i provinsen Gilan och slutligen i Kaspiska Havet.

Aras: Är en gränsflod i nordvästra Iran till Armenien och Azerbajdzjan. Behåller sitt flöde hela året och flyter in i Azerbajdzjan innan den mynnar ut i Kaspiska havet.

Andra floder i Iran tenderar att torka ut under sommaren och vattnet flödar bara periodvis. Qanats, eller långa underjordiska vattentunnlar, används ofta för att leda vatten från bergen till högplatån.

  • Bildgalleri
  • Bergskedjan Elburz, nära Firuzkuh.
    Bergskedjan Elburz, nära Firuzkuh.
  • Maranjab, ett område i öknen Dasht-e Kavir.
    Maranjab, ett område i öknen Dasht-e Kavir.
  • Flygfoto över Demavend.
    Flygfoto över Demavend.
  • Badab-e Surt, ett område i provinsen Mazandaran.
    Badab-e Surt, ett område i provinsen Mazandaran.
  • Regnskog i provinsen Gilan.
    Regnskog i provinsen Gilan.
  • Khajubron över floden Zayanderud i Esfahan.
    Khajubron över floden Zayanderud i Esfahan.
  • Bergskedjan Kabir Kuh i provinsen Ilam.
    Bergskedjan Kabir Kuh i provinsen Ilam.

Klimat

[redigera | redigera wikitext]

Klimatet varierar mellan extrem värme och extrem kyla. I inlandet kan det bli upp emot 50 grader under sommardagarna, men nätterna är svala. I bergstrakterna blir det nedåt −20 grader på vintern, medan det i kustområdena är mildare klimat. Det är vanligt med starka vindar, och i östra Iran blåser 120-dagarsvinden med 45 meter i sekunden på somrarna.

Statsskick och politik

[redigera | redigera wikitext]
Fördjupning: Irans politik
Insidan av Irans parlament.

Den islamiska republiken Irans styrelseskick bygger på den konstitution som antogs 1979 och landet är en teokrati med demokratiska inslag. De demokratiska inslagen består främst av att presidenten, parlamentet och ledamöter till lokala beslutsfattande organ utses i allmänna val. Dessa demokratiska institutioner är dock underordnade de religiösa makthavarna, och framför allt högste ledaren, som inte utses genom demokratiska val och som har närmast oinskränkt makt.[33]

Irans konstitution är grundad på Ruhollah Khomeinis doktrin om velayat-e faqih, (den rättslärdes förmyndarskap). Den yttersta makten i landet har den högste ledaren, (Rahbar), som utses av Expertförsamlingen. Han har övergripande kontroll över landets politiska riktning och han är den högste ledaren för Irans krigsmakt. Dessutom har han enorma befogenheter i att tillsätta landets ledande makthavare, framför allt domstolsväsendets ledare och de sex präster som ingår i Väktarrådet (shura-ye negahban).

Ayatolla Khamenei röstar under presidentvalet år 2017.
Lejonet och solen är en av Irans nationalsymboler och prydde landets flagga fram till Iranska revolutionen 1979.[34][35]

Väktarrådet består av tolv ledamöter, varav hälften utses av parlamentet och hälften av statschefen. Dess uppgift är att se till att landet styrs i enlighet med konstitutionen. Det innebär att Väktarrådet har vetorätt mot de lagar som stiftas av parlamentet, och att det har makten att godkänna eller diskvalificera kandidater i de allmänna valen. De sex ledamöter i Väktarrådet som inte utses av den högste ledaren väljs formellt av parlamentet, men kandidaterna nomineras av chefen för domstolsväsendet, som i sin tur är utsedd av den högste ledaren.[33]

Expertförsamlingen, som utser den högste ledaren och övervakar hans arbete, är folkvalt, men alla kandidater måste godkännas av Väktarrådet.

Folket väljer både parlament och president, och dessa innehar den lagstiftande respektive verkställande makten, om än underställda högste ledarens överhöghet.

Presidenten väljs i direkta val av folket på en period om fyra år. Unikt för Irans republik är att presidenten är regeringschef men inte statschef, en position som istället innehas av den högste ledaren. Presidenten utser tillsammans med parlamentet sin regering. Får ingen kandidat över 50 procent av rösterna i den första omgången avgörs det mellan de två kandidater som fått flest röster i en andra valomgång. Konstitutionen fastslår att kandidater till presidentposten, förutom att ha blivit godkända av Väktarrådet och högste ledaren, även måste vara from, ha ett fläckfritt förflutet samt tro på den islamiska republikens principer och landets officiella (shiamuslimska) lagskola.[36]

Parlamentet, majlis, väljs av folket i allmänna val till parlamentet. Valsystemet är proportionellt och val sker vart fjärde år. Eftersom Väktarrådet måste godkänna alla kandidater är valet styrt av landets religiösa makthavare. Majlis har en kammare med 290 ledamöter, varav mellan 10 och 20 procent är kvinnor och fem platser är reserverade för religiösa minoriteter (kristna, judar och zoroastrier).[33]

Enligt dagens konstitution har samtliga iranska medborgare (både kvinnor och män) som fyllt 15 år rösträtt. Konstitutionen fastslår att shiaislam är Irans religion. Äldre religioner, som zoroastrism, kristendom och judendom accepteras medan nyare trosinriktningar som bahá'í är förbjudna och förföljs. Sufismen har en stark folklig ställning i Iran men sufier trakasseras regelbundet av myndigheterna och deras samlingsplatser (khaneqah) demoleras eller utsätts för skadegörelse.[källa behövs]

Irans statsvapen var tidigare ett lejon och en sol, men det ändrades efter revolutionen 1979 till det stiliserade "Allah" som återfinns på flaggan idag. Lejonet och solen har sina rötter i akemenidisk tid men användes för första gången i sin moderna variant av safaviderna.[37]

Mänskliga rättigheter

[redigera | redigera wikitext]

Myndigheterna upprätthåller hårda inskränkningar i yttrande-, förenings- och mötesfriheten. Man fängslar människorättsaktivister. Tortyr och misshandel av fångar förekommer. Iran hör till de länder som tillämpar avrättning, även för personer under 18 år.[38] Iran tillämpar den islamiska strafflagens hudud-straff och qisas. Homosexualitet är olagligt i Iran och straffas med döden. Enligt en rapport från Amnesty år 2017 omfattar kroppsstraffen bland annat piskrapp, amputeringar och tvångsförblindningar. Enligt iransk lag har fler än hundra förseelser piskrapp som påföljd, till exempel stöld, misshandel, vandalism och ärekränkning men även andra gärningar som otrohet eller sexuella relationer mellan ogifta.[39]

Enligt människorättsgruppsdata som undersökts av The Guardian är det bara Kina som avrättar fler dömda än Iran.[40]

Många av de som döms till piskrapp är personer under 35 som bestraffas för att ha ätit offentligt under den islamiska fastemånaden Ramadan.[39]

Politiska partier i exil

[redigera | redigera wikitext]

Iran har förbjudit ett stort antal politiska partier, varav många nu verkar i exil. Det största exilpartiet är Irans Konstitutionalistiska Parti (Hezb-e Mashrutekhahan-e Iran) som har sitt högkvarter i Los Angeles och som vill införa sekulär demokrati i Iran. Irans Konstitutionalistiska Parti är i grunden monarkistiskt men vill genom fri folkomröstning att iranska folket ska avgöra om landet ska ha monarki eller republik. Partiet stöds av Reza Pahlavi och flera sekulära författare och samhällsdebattörer (bland annat Dariush Homayun, Shokooh Mirzadegi och Esmail Nuri-'Ala).[41]

Andra partier tillhör olika organisationer med förflutet i revolutionen 1979. Det militanta Mojahedin-e Khalq (Folkets kämpar)[42], Fedayan-e Khalq (Folkets hängivna) och Irans Kommunistiska Parti (Hezb-e Komunist-e Iran) hör till denna kategori. De vill med våld införa någon form av socialistisk republik som styrelseskick i Iran.

Representanter från den iranska oppositionen och civilsamhället utanför Iran möttes under en konferens i Stockholm den 4-5 februari 2012. Konferensen genomfördes under rubriken Unity for democracy in Iran med syfte att möjliggöra för olika delar av oppositionen att mötas och diskutera hur de kan samordna sina ansträngningar för demokrati i Iran, inte minst på grund av valet i mars. Konferensen arrangerades med stöd av Olof Palmes Internationella Center.[43]

Utrikespolitik och militär

[redigera | redigera wikitext]
Huvudartiklar: Irans utrikespolitik, Irans väpnade styrkor och Irans rustningsindustri
En av Irans tre ubåtar av Kilo-klass.

Irans utrikesrelationer är baserade på två strategiska principer: eliminera yttre påverkan i regionen och omfattande diplomatiska kontakter med utvecklingsländer och alliansfria länder. Iran har diplomatiska förbindelser med nästan varje medlemsstat av Förenta nationerna, med undantag för Israel, som Iran inte erkänner, och USA sedan den iranska revolutionen.[44]

Sedan 2005 har Irans kärnkraftsprogram blivit föremål för kritik från västvärldens håll på grund av misstankar om att Iran skulle använda kunskap från civil kärnteknologi till ett vapenprogram. Detta har lett till FN:s säkerhetsråds beslut att införa sanktioner mot Iran utifrån utvalda företag med anknytning till programmet, för att på så sätt framtvinga deras ekonomiska isolering på den internationella scenen. Förenta staternas Director of National Intelligence sade i februari 2009 att Iran inte kommer att kunna skaffa ett kärnvapen fram till 2013, om Iran valde att utveckla ett. I november 2011 kom en rapport från FN:s Atomorgan rörande Irans kärnkraftsprogram. Myndigheten kunde visa att Iran fortsatt att vapenforska kring sitt kärnkraftsprogram trots att FN trodde att de slutat med denna forskning och utveckling redan 2003. I rapporten framgår det att Iran visserligen upphörde med sina ambitioner 2003, men att det bara handlade om ett kort uppehåll. I rapporten från 2011 kan man finna de hittills starkaste argumenten för att Iran faktiskt håller på att skaffa kärnvapen.[45][46]

Bavar-373 är ett iranskt långdistans missilsystem.

Iran har två typer av väpnade styrkor: de reguljära styrkorna Islamiska republiken Irans armé, Islamiska republiken Irans flygvapen, Islamiska republiken Irans marin och det islamiska revolutionära gardet, totalt cirka 545 000 aktiva soldater. Iran har även runt 350 000 man i reserv, totalt cirka 900 000 utbildade soldater.[47] Iran har även en paramilitär, frivillig milis inom revolutionsgardet, som kallas Basij och omfattar omkring 90 000 heltidsaktiva uniformerade medlemmar. Upp till 11 miljoner män och kvinnor är medlemmar i Basij, kan inkallas vid behov; GlobalSecurity.org uppskattar att Iran kan mobilisera ”upp till en miljon man”. Detta skulle vara bland de största truppmobiliseringsförmågor i världen.[48] År 2007 utgjorde Irans militära budget 2,6 procent av BNP eller 102 amerikanska dollar per capita, den lägsta siffran bland stater utmed Persiska viken.[49] Irans militärdoktrin bygger på avskräckning.[50]

Sedan den islamiska revolutionen har Iran, för att överkomma FN:s vapenembargo, byggt upp en egen inhemsk rustningsindustri som producerar inhemska stridsvagnar, pansarfordon, robotvapen, ubåtar, militära fordon, sjömålsrobotar, radarsystem, helikoptrar och stridsflygplan.[51][52][53] De senaste åren har officiella tillkännagivanden ofta kretsats kring utvecklingen av robotvapen såsom Hoot, Kowsar, Zelzal, Fateh-110, Shahab-3 och Sajjil, samt en arsenal av obemannade luftfarkoster.[54] Fajr-3 är för närvarande Irans mest avancerade ballistiska robot.

Administrativ indelning

[redigera | redigera wikitext]
Huvudartikel: Irans administrativa indelning

Iran är på första nivån indelat i 31 provinser (ostan).[55] Dessa är indelade i ett antal shahrestan, vilka närmast kan beskrivas som delprovinser. Dessa är i sin tur indelade i distrikt (bakhsh), som indelas i städer (shahr) och landsbygdsdistrikt (dehestan).[56] Många av de större städerna är indelade i två eller flera administrativa områden.

Ekonomi

[redigera | redigera wikitext]
Huvudartikel: Irans ekonomi
Tehrans provins står för 45% av Irans industrier.[57]

Ekonomin baserar sig på de rika oljetillgångarna som, efter att ha nationaliserats den 15 mars 1951 av premiärminister Mohammad Mosaddegh, svarar för 90 procent av exportinkomsterna. Iran är en av OPEC:s största oljeproducent efter Venezuela och Saudiarabien och den näst största naturgasproducenten i världen efter Ryssland. Den industriella utbyggnaden har hämmats av in- och utrikespolitisk oro. Jordbruket kräver konstbevattning utom vid Kaspiska havet. Vete, ris, korn, socker, bomull och tobak odlas. Antalet får och getter är betydande. Tillverkandet av konsthantverk, i synnerhet mattor, är också viktig näring. Iran är även världsledande inom saffransproduktion; 95 procent av världens saffran kommer från Iran. Viktiga importvaror är tillverkningsvaror, maskindelar och kemikalier.

Andel av sysselsättningen i näringsgrenar: jordbruk 33 procent, industri 21 procent, handel och tjänster 46 procent.

Befolkning

[redigera | redigera wikitext]

Demografi

[redigera | redigera wikitext]
Fördjupning: Irans demografi

Större städer

[redigera | redigera wikitext]

Beräknad folkmängd 2018.[58]

Etniska grupper

[redigera | redigera wikitext]

Två tredjedelar av Irans befolkning är av indoiranskt eller mer exakt iranskt ursprung. Enligt USA:s kongressbibliotek är knappt tre fjärdedelar av befolkningen perser (minst 65 %), det vill säga att de har persiska som förstaspråk. I Iran finns det också azerer (7 %), kurder (6 %) och turkmener i norr och qashqai i Fars (1 %). I provinsen Khuzestan i sydväst är dryga 30 procent av befolkningen araber men araberna utgör bara omkring 1 % av landets befolkning. Andra iransktalande folkgrupper är gilanier och mazarandanier i landets norra delar, lurer (2 %) i Lorestan i väst och balucher (2 %) i sydöstra delen.[59]

Det finns persiska judar och kristna (främst armenier och assyrier) i Irans storstäder. mongoliska aimakstammar i nordöst vid gränsen till Afghanistan samt iranier av afrikansk ursprung i syd samt iranier med delvis europeiskt ursprung i norr.

Religion

[redigera | redigera wikitext]
Fördjupning: Irans religion
Detalj av Skolan i Aten av Raphael, 1509, med Zarathustra till vänster med en stjärnglob i handen.

Den övervägande delen av Irans befolkning är i dag muslimer tillhörande den shiitiska grenen som också är officiell statsreligion. Av Irans befolkning är omkring en tiondedel sunnimuslimer. Övriga religioner är kristendom (armenier och assyrier), judendom, zoroastrism, bahá'í och mandeism. Religiösa minoriteter är i dag diskriminerade på olika sätt under landets islamiska lagar, till exempel på arbetsmarknaden och inför lagen.[60]

Den judiska diasporan i Iran är en av de äldsta i världen och går tillbaka till 700-talet f.Kr. Flera viktiga gestalter i judisk historia, såsom Nehemja, Esra, Ester och Daniel, levde i Iran under akemenidisk eller parthisk tid. Purimhögtiden har sitt ursprung bland judar i Iran.

Kristendomen var den näst största religionen i det sasanidiska riket och Österns assyriska kyrka hade sitt biskopssäte (katholikos) i Iran.

Filosofen och profeten Zarathustra föddes i östra Iran i mitten av 1000-talet f.Kr. Profeten Mani verkade i det senantika Iran liksom den sociala reformatorn Mazdak.

Under antiken var zoroastrismen Irans statsreligion och större delen av Stor-Iran, eller den iranska världen, var zoroastrisk. Efter den arabiska erövringen på 600-talet förföljdes och diskriminerades zoroastriska bekännare, eldtempel förstördes och på 1000-talet hade större delen av befolkningen övergått till islam. Zoroastrierna flydde till Kina och Indien. I Indien kom dessa persiska flyktingar att kallas parser, det vill säga "perser". Zoroastrismen var från början en missionerande religion, som spreds till breda befolkningsgrupper,[61] men i dag accepteras endast i mycket begränsad omfattning konvertiter till zoroastrismen, och antalet zoroastrier minskar.[62]

Utbildning

[redigera | redigera wikitext]
UIS Läskunnighet för Irans vuxna befolkning 1975-2015.

I Iran går de flesta barn i förskola åtminstone ett år, före de börjar skolan och första klass vid sex års ålder. Grundskolan består av två obligatoriska stadier: ett femårigt och ett treårigt stadium. Avslutade studier vid det andra stadiet motsvarar avslutat högstadium i Sverige. I slutet av varje år i grundskolan genomgår eleverna prov som de behöver få godkänt i för att kunna läsa nästa klass.[63]

Från sjunde klass läser alla elever arabiska, och det är även möjligt att läsa engelska. Sedan 2018 finns ett uttryckligt förbud mot att lära sig engelska före sjunde klass, något som motiverades av att det engelska språket ansågs utgöra en "kulturell invasion".[63]

Efter avslutad grundskola kan man läsa tre års gymnasium, vilket ca 80% av de iranska ungdomarna gör. Därefter följer ett års förberedande studier inför högre utbildningar. Innan eleverna har möjlighet att läsa en akademisk, teknisk eller yrkesförberedande utbildning, så behöver de klara av ett examensprov kallat konkoor (från franska concours).[63]

Utbildningssystemet är uppdelat mellan pojkar och flickor för grundskola och gymnasium, men på högskolorna läser studenter av båda könen tillsammans. Läs- och skrivkunnigheten låg 2021 på 88,7%.[63]

Sociala förhållanden

[redigera | redigera wikitext]

Enligt FN:s uträkning av Human development index (HDI) ligger Iran på vad som definieras som "hög utvecklingsnivå", vilket är det näst högsta steget. Mellan 1990 och 2022 ökade HDI med 27 %, något som bland annat kunde märkas genom en längre förväntad livslängd och att fler barn gick längre i skolan, vilket ökade den genomsnittliga utbildningsnivån.[64]

Fram till 2013 minskade fattigdomen i landet, men har sedan dess ökat.[65] Covid-19-pandemin - i kombination med sanktioner som infördes i efterspelet av att USA drog sig ur Iranavtalet (Joint Comprehensive Plan of Action) - har under det sena 2010-talet och början av 2020-talet också bidragit till att vända utvecklingen mot försämrade sociala förhållanden. Före sanktionerna låg fattigdomen på ungefär 14%, för att sedan öka till 20% år 2021.[66]

Kultur och traditioner

[redigera | redigera wikitext]

Litteratur

[redigera | redigera wikitext]
Huvudartikel: Persisk litteratur

Litteraturen har en hög ställning i iransk kultur och landet är berömt framför allt för sin klassiska diktning. Litteraturen går tillbaka till forntiden. Det äldsta verket är Gatha-sångerna i zoroastrismens heliga bok Avesta. Den grekiske historikern Ktesias omnämner att perserna under akemeniderna hade en episk litteratur som framfördes muntligt. Från parthisk och sassanidisk tid finns den äldsta skönlitteraturen bevarad och även en rik religiös, zoroastrisk litteratur. Till de främsta poeterna vid det sassanidiska hovet hörde sångaren och musikern Barbad. Han skrev lyrik (tarâne) som framfördes ackompanjerat av musik. Ett viktigt verk inom den persiska folklitteraturen som har nått popularitet i västvärlden är Tusen och en natt (Hazâr afsâne) som berättats av den sassaniddrottningen Scheherazade för hennes gemål kung Shahriyar.

Ferdousis grav i staden Tus i Iran.

Efter islams inträde i Iran dröjde det två hundra år innan litteratur åter började skrivas på persiska. Ledande namn för den persiska renässansen var poeter som Rudaki och Daqiqi.[67] Vetenskapsmannen och diktaren Khayyam var tills nyligen främst känd som en matematiker i Iran och blev berömd i väst för sina fyrradingar på 1800-talet. Den störste epikdiktaren är Ferdousi som skrev det persiska nationaleposet Kungaboken (Shahnameh). Detta verk betraktas som en nationalklenod i Iran och bidrog till att stärka det persiska språkets överlevnad mot arabiskan som var officiellt språk i det muslimska Abbasidkalifatet. Ferdousi gav upphov till en persisk litterär renässans och tack vare honom bevarades många av det antika Irans mytologi, historiska berättelser och kulturella traditioner.

Poeterna Sanai, Attar, Araqi och Rumi skrev främst sufisk litteratur. Den mest omtyckta av alla persiska poeter är Hafez som levde i stort sett hela sitt liv i Shiraz. Han besjunger vinet, den älskade vännen och trädgården. Hans Lyriksamling (Divan) används än i dag av persisktalande som ett bokorakel.[68]

Bland de främsta klassiska prosaförfattarna återfinns Nizami Aruzi, Ali Hujwiri och Nizam al-Mulk. Nizami Aruzis verk Fyra skrifter (Chahâr maqâle) om de fyra kungliga ämbetena och deras utövare (skrivaren, poeten, astrologen och läkaren) finns översatt till svenska.[69]

Till de mest populära moderna författarna hör modernisterna Sadeq Hedayat och Forough Farrokhzad. Den persiska litteraturen har haft ett inflytande på europeisk litteratur efter renässansen. Johann Wolfgang von Goethe inspirerades exempelvis av Hafez i sin poesi och det persiska inflytande nådde sin kulm under romantiken. Idag har intresset åter ökat för den persiska litteraturen och dess rika uttryck. Flera av de stora persiska diktarna finns tolkade till svenska av Eric Hermelin, Ashk Dahlén och Bo Utas.[70]

v • r
Persisk litteratur
Antiken
Zarathustra (Gatha, ca 1400 f.Kr.) • Pahlavilitteraturen (300- till 900-talet) • Bozorgmehr Bokhtagan (500-talet) • Barbad (600-talet e.Kr.)
Persisk miniatyr med verser av Hafez
Medeltiden
Ruzbeh Pur Dāduē (d. 756) • Rudaki (d. 941) • Daqiqi (d. 980) • Ferdousi (Shahnameh, d. 1020) • Tusen och en natt (ca 900–1000-talet) • Avicenna (d. 1037) • Manuchehri Damghani (d. 1040) • Hujwiri (d. 1077) • Nizam al-Mulk (d. 1092) • Mohammad Ghazali (d. 1111) • Omar Khayyam (d. 1122) • Ahmad Ghazali (d. 1126) • Hamadani (d. 1131) • Suhrawardi (d. 1191) • Sana'i (d. 1131) • Nizami Aruzi (1100-talet) • Nezami (d. 1209) • Attâr (d. 1230) • Shams ad-din Tabrizi (d. 1248) • Jalal al-din Rumi (d. 1273) • Fakhr ad-din Araqi (d. 1289) • Sa'di (d. 1292) • Kermani (d. 1352) • Hafez (d. 1390) • Jami (d. 1492) • Mohammad Fozuli (d. 1556)
Modern tid
Iraj Mirza (d. 1926) • Mohammad Iqbal (d. 1938) • Ahmad Kasravi (d. 1946) • Muhammad-Taqi Bahar (d. 1951) • Mohammad Ali Jamalzadeh (d. 1997) • Nima Yushij (d. 1959) • Sadeq Hedayat (d. 1951) • Bozorg Alavi (d. 1997) • Ahmad Shamlu (d. 2000) • Parvin E'tesami (d. 1941) • Sohrab Sepehri (d. 1980) • Forough Farrokhzad (d. 1967) • Simin Daneshvar (d. 2012) • Bahram Beyzai (1938–) • Goli Taraghi (1939–) • Mina Assadi (1943–) • Hushang Moradi Kermani (1944–) • Shahrnush Parsipur (1946–) • Jila Mossaed (1948–) • Robab Moheb (1953–) • Mana Aghaee (1973–)
Iranister, översättare
och litteraturvetare
Institutioner

Konst

[redigera | redigera wikitext]

Iran är berömt för sitt konsthantverk, miniatyrmålning, kalligrafi och mattillverkning. De persiska mattorna är högt värderade på världsmarknaden.

Arkitektur

[redigera | redigera wikitext]

Irans arkitektur är präglad av mångfaldiga influenser från olika epoker. Den inkluderar antika monument som Persepolis och karakteristiska religiösa byggnader med kupolformade tak och keramiska mönster, medan moderna strukturer, så som Azaditornet och Tabiat Bridge, är starkt inspirerade av västerländsk arkitektur. Traditionella iranska bostadshus visar på anpassning till klimat och geografi med vindskydd och bevattningssystem.

Film

[redigera | redigera wikitext]

Iransk film har nått långt utanför landets gränser med regissörer, såsom Abbas Kiarostami, Jafar Panahi och Asghar Farhadi, vilka tilldelats flera internationella priser för sina alster. Vid Oscarsgalan 2017 vann Farhadi priset i kategorin för Bästa icke-engelskspråkiga film.

Fajr filmfestival är Irans viktigaste filmfestival och hålls årligen i huvudstaden Teheran.

Högtider

[redigera | redigera wikitext]
Huvudartikel: Nouruz
Nouruz symboliserar livets pånyttfödelse.
Nyårsduken Haftsin.

Den viktigaste högtiden på det iranska året är nyårsdagen Nouruz (nou betyder ny på persiska och ruz betyder dag). Den är ursprungligen en zoroastrisk högtid som firas på vårdagjämningen.

Till Nouruz dukar man en nyårsduk, en s.k. Haftsin (haft betyder sju på persiska, och sin motsvarar bokstaven s). Där ingår sju saker som alla börjar på s på persiska, och är till för att fira den zoroastriska guden Ahura Mazdas sjufaldiga identitet:

  • Samanu (söt pudding), representerar det söta i livet.
  • Senjed (frukt från lotusträd), representerar kärleken (har afrodisiakisk effekt enligt mytologin).
  • Sir (vitlök), representerar medicin.
  • Sib (äpple), representerar hälsa och skönhet.
  • Sekeh (mynt), representerar pengar, att familjen ska ha bra inkomst.
  • Sonbol (hyacint), representerar våren, det är en symbol för att våren har kommit.
  • Sabzeh (groddar), representerar födelsen.

På bordet brukar man även placera Hafez diktsamling. Andra har Zend-Avesta (Zend betyder översättning på språket pahlavi), som är en översättning från avestiska till det medeliranska språket pahlavi. Vissa använder även koranen. Man dukar även med ägg (representerar födelsen) som gärna målas röda, gröna och gula; en guldfisk i en skål; många ljus; samt speglar. Solen, ljuset, och eld har en central roll i zoroastrismen (därav kallas de ibland felaktigt[förtydliga] för elddyrkare), likaså speglar som står för självreflektion och reflekterar ljuset från ljusen.

Natten mot sista onsdagen innan Nouruz firar man Chaharshanbe suri (Chaharshanbe suri betyder röd onsdag på persiska). Man tänder brasor och hoppar över elden samtidigt som man säger ”Sorkhi to az man, zardi man az to”, vilket fritt översatt betyder att ”Ge mig din värme och ta min blekhet”. Ramsans mytologiska innebörd är att elden botar sjukdomar. Vördnaden av ljuset och elden spelar stor roll i zoroastrismen.

Under Nouruz förekommer också en tradition som heter falgosh (fal betyder sia/förutspå och gosh betyder öron), som utövas av barn och ungdomar. Detta går ut på att man ställer sig i ett gathörn, eller bakom en mur, och frågar sig tyst något om framtiden och inväntar första förbipasserande som talar, och tolkar utifrån deras konversation svaret på frågan.

Nationalsymboler

[redigera | redigera wikitext]

Sport

[redigera | redigera wikitext]

Brädspelet backgammon uppfanns av persern Bozorgmehr Bokhtagan under antiken. Det finns även mycket som tyder på att schack uppfanns i Iran även om detta är omtvistat.[71]

Irans herrlag i fotboll under en match mot Portugal i VM 2018.

Brottning (fristil) har länge varit Irans starka sport. Till de största brottarna under 1900-talet hör Gholamreza Takhti (Jahân-pahlavân) och Mohammad Ali Fardin. På senare tid har landet även haft framgångar i tyngdlyftning. Hossein Rezazadeh, känd som världens starkaste man, har varit världens bästa tyngdlyftare i tungviktsklassen i mer än 6 år.

Irans herrlandslag i fotboll har kvalificerat sig för VM 5 gånger (1978, 1998, 2006, 2014, 2018). Iran vann även Asiatiska Mästerskapen tre gånger mellan 1968 och 1976, men har inte lyckats göra om detta efter revolutionen. Iran har många kända spelare, både på hemmaplan och utomlands.

Iran har även haft stor framgång i kampsporten Taekwondo, och kommit på första plats tre OS i rad, och har även tidigare fått ett stort antal vinster. I andra kampsportsgrenar, som karate (shotokan-stilen), har till exempel den iranske fightern Farzad Forouzan nu vunnit flera år i rad. Det finns även persisk Kungfu-stil som kallas Kung fu toa.[72][73]

Internationella rankningar

[redigera | redigera wikitext]
Organisation Undersökning Rankning
Heritage Foundation/The Wall Street Journal Index of Economic Freedom 2019 155 av 180
Reportrar utan gränser Pressfrihetsindex 2019 170 av 180
Transparency International Korruptionsindex 2018 138 av 180
FN:s utvecklingsprogram Human Development Index 2018 65 av 189

Se även

[redigera | redigera wikitext]

Referenser

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ The Constitution of Islamic Republic of Iran; Chapter II The Official Language, Script, Calendar, and Flag of the Country - Article 15: The official language and script of Iran, the lingua franca of its people, is Persian. Official documents, correspondence, and texts, as well as text-books, must be in this language and script. However, the use of regional and tribal languages in the press and mass media, as well as for teaching of their literature in schools, is allowed in addition to Persian. På engelska, läst 30 mars 2016
  2. ^ ”Iran”. The World Factbook. CIA. 29 februari 2016. Arkiverad från originalet den 3 februari 2012. https://web.archive.org/web/20120203093100/https://www.cia.gov/library/publications/the-world-factbook/geos/ir.html. Läst 30 mars 2016. 
  3. ^ ”Census 2011” (på engelska). Statistical Center of Iran. https://www.amar.org.ir/english/Census-2011. Läst 20 november 2016. 
  4. ^ ”Iran - Uppslagsverk - NE.se”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/iran. Läst 18 september 2022. 
  5. ^ [a b c d] ”Download World Economic Outlook database: April 2023” (på engelska). Internationella valutafonden. https://www.imf.org/en/Publications/WEO/weo-database/2023/April/weo-report?c=512,914,612,171,614,311,213,911,314,193,122,912,313,419,513,316,913,124,339,638,514,218,963,616,223,516,918,748,618,624,522,622,156,626,628,228,924,233,632,636,634,238,662,960,423,935,128,611,321,243,248,469,253,642,643,939,734,644,819,172,132,646,648,915,134,652,174,328,258,656,654,336,263,268,532,944,176,534,536,429,433,178,436,136,343,158,439,916,664,826,542,967,443,917,544,941,446,666,668,672,946,137,546,674,676,548,556,678,181,867,682,684,273,868,921,948,943,686,688,518,728,836,558,138,196,278,692,694,962,142,449,564,565,283,853,288,293,566,964,182,359,453,968,922,714,862,135,716,456,722,942,718,724,576,936,961,813,726,199,733,184,524,361,362,364,732,366,144,146,463,528,923,738,578,537,742,866,369,744,186,925,869,746,926,466,112,111,298,927,846,299,582,487,474,754,698,&s=NGDPD,&sy=2021&ey=2028&ssm=0&scsm=1&scc=0&ssd=1&ssc=0&sic=0&sort=country&ds=.&br=1. Läst 16 april 2023. 
  6. ^ ”Human Development Report 2021/2022” (på engelska) ( PDF). United Nations Development Programme. sid. 284-287. https://hdr.undp.org/system/files/documents/global-report-document/hdr2021-22pdf_1.pdf. Läst 3 december 2022. 
  7. ^ Iran Ministry of Foreign Affairs: National Days, läst 23 februari 2016
  8. ^ Irans ambassad i Sverige: Officiella helgdagar Arkiverad 29 maj 2014 hämtat från the Wayback Machine., läst 23 februari 2016
  9. ^ Dahlén, Ashk (2023). ”Arier och iranier - ett språkhistoriskt perspektiv”. Hellenika (Stockholm: Föreningen Svenska Atheninstitutets vänner) (1): sid. 7-10. http://uu.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2:1747501. Läst 30 mars 2023. 
  10. ^ ”Iran”. https://www.iranicaonline.org/articles/iran. Läst 12 januari 2023. 
  11. ^ ( PDF) Utrikes namnbok: Svenska myndigheter, organisationer, titlar, EU-organ och länder på engelska, tyska, franska, spanska, finska och ryska (10., rev. uppl.). Utrikesdepartementet, Regeringskansliet. 2015. sid. 77. http://www.regeringen.se/4a3eb3/contentassets/e27ee47ea294461bbb0f39b68d31c540/utrikes_namnbok_10.e_reviderade_upplagan.pdf. Läst 14 maj 2018 
  12. ^ ”Dictionary.com | Meanings & Definitions of English Words” (på engelska). Dictionary.com. https://www.dictionary.com/browse/persia. Läst 1 april 2024. 
  13. ^ USAID; Authorized Geographic Codes: Sorted by Short Country Name Arkiverad 21 december 2014 hämtat från the Wayback Machine. Läst 21 december 2014.
  14. ^ United Nations; Composition of macro geographical (continental) regions, geographical sub-regions, and selected economic and other groupings Läst 21 december 2014.
  15. ^ FAO; Global Forest Resources Assessment 2000, Chapter 21. West Asia Läst 21 december 2014.
  16. ^ National Geographic, Style Manual; West Asia Läst 9 januari 2015.
  17. ^ [a b] Archives, The National (15 juni 2017). ”The National Archives - From Persia to Iran, via Inglistan” (på brittisk engelska). The National Archives blog. https://blog.nationalarchives.gov.uk/persia-iran-via-inglistan/. Läst 6 januari 2023. 
  18. ^ https://erbil.consulate.qa/en/kurdistan/info
  19. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 3 februari 2012. https://web.archive.org/web/20120203093100/https://www.cia.gov/library/publications/the-world-factbook/geos/ir.html. Läst 10 augusti 2009. 
  20. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 3 februari 2012. https://web.archive.org/web/20120203093100/https://www.cia.gov/library/publications/the-world-factbook/geos/ir.html. Läst 23 februari 2011. 
  21. ^ Ashk Dahlén (2011). ”Arvet efter Kyros den store: perserrikets glömde fredsfurste”. Dragomanen: Årsskrift utgiven av Svenska Forskningsinstitutet i Istanbul (13). 
  22. ^ Ashk Dahlén (red.) (2016). Antikens Persien. Umeå: H:ström. ISBN 978-91-7327-220-9 
  23. ^ http://www.iranicaonline.org/articles/ziyarids
  24. ^ [a b c d] ”Iran – Äldre historia”. www.ui.se. https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/asien/iran/aldre-historia/. Läst 24 april 2024. 
  25. ^ ”Anatomy of a Massacre: Nadir Shah in Delhi, 1739”. academic.oup.com. doi:10.1093/oso/9780190070670.003.0002. https://academic.oup.com/book/36946/chapter/322234448. Läst 24 april 2024. 
  26. ^ Markus Håkansson, red (2018). ”Från stenåldern till "nationens födelse".”. Förstå Afghanistan. Svenska Afghanistankommittén. sid. 13–20 
  27. ^ Markus Håkansson, red (2018). ”Från stenåldern till "nationens födelse".”. Förstå Afghanistan. Svenska Afghanistankommittén. sid. 13–20 
  28. ^ http://www.history.com/this-day-in-history/cia-assisted-coup-overthrows-government-of-iran
  29. ^ http://www.svd.se/nyheter/utrikes/cia-vi-stod-bakom-kuppen-i-iran_8437320.svd
  30. ^ Atkins, Stephen E. (2004). Encyclopedia of Modern Worldwide Extremists and Extremist Groups. Westport. sid. 79 
  31. ^ [a b c d e f] Store norske leksikon, Irans historie
  32. ^ ”Iran – Modern historia”. www.ui.se. https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/asien/iran/modern-historia/. Läst 17 april 2024. 
  33. ^ [a b c] Long, Reich, Gasiorowski (ed.) (2007); The Government and Poltics of the Middle East and North Africa, ss. 79-74"
  34. ^ Najmabadi, Afsaneh (2005). Gender and sexual anxieties of Iranian Modernity. sid. 87-88 
  35. ^ Welle (www.dw.com), Deutsche. ”Beyond Jamaica: A look at the history of flags and national symbols | DW | 20.11.2017” (på brittisk engelska). DW.COM. https://www.dw.com/en/beyond-jamaica-a-look-at-the-history-of-flags-and-national-symbols/a-40779931. Läst 11 februari 2021. 
  36. ^ http://www.servat.unibe.ch/icl/ir00000_.html
  37. ^ Farrokh, Kaveh. ”The Lion and Sun Motif of Iran: A brief Analysis”. The Official Website of Kaveh Farrokh. http://www.kavehfarrokh.com/news/the-lion-and-sun-motif-of-iran-a-brief-analysis/. Läst 27 februari 2012. 
  38. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 24 december 2009. https://web.archive.org/web/20091224163444/http://www.amnesty.se/ommanskligarattigheter/landinformation/iran/. Läst 6 september 2009. 
  39. ^ [a b] ”Iran: Wave of floggings, amputations and other vicious punishments” (på engelska). www.amnesty.org. https://www.amnesty.org/en/latest/news/2017/01/iran-wave-of-floggings-amputations-and-other-vicious-punishments/. Läst 29 december 2020. 
  40. ^ ”Executions in Saudi Arabia and Iran – the numbers” (på engelska). The Guardian. 4 januari 2016. http://www.theguardian.com/news/datablog/2016/jan/04/executions-in-saudi-arabia-iran-numbers-china. Läst 13 mars 2021. 
  41. ^ ”The Constitutionalist Party of Iran (CPI)”. The Constitutionalist Party of Iran (CPI) in United States of America. Arkiverad från originalet den 4 mars 2012. https://web.archive.org/web/20120304055819/http://www.irancpi.net/shakhe/keshver_1.html. Läst 26 februari 2012. 
  42. ^ ”People's Mujahedin of Iran”. People's Mujahedin of Iran. Arkiverad från originalet den 1 mars 2012. https://web.archive.org/web/20120301045322/http://www.english.mojahedin.org/pagesEn/index.aspx. Läst 26 februari 2012. 
  43. ^ ”Iranska oppositionella möttes i Stockholm”. Palmecenter. Arkiverad från originalet den 7 september 2012. https://archive.is/20120907124445/http://www.palmecenter.se/Vad-tycker-vi/Nyheter/Iranska-oppositionella-mottes-i-Stockholm/. Läst 26 februari 2012. 
  44. ^ Viktiga händelser i Iran sedan 1921. Hämtad den 23 januari 2008.
  45. ^ http://edition.cnn.com/2011/11/09/world/meast/iran-nuclear/index.html
  46. ^ Charbonneau, Louis (den 26 oktober 2009). ”RPT-EXCLUSIVE-Iran would need 18 months for atom bomb-diplomats”. Reuters. http://www.reuters.com/article/idUSN25158068. Läst 1 augusti 2010. 
  47. ^ IISS Military Balance 2006, Routledge for the IISS, London, 2006, sid 187
  48. ^ Niruyeh Moghavemat Basij Mobilisation Resistance Force. Hämtad den 27 februari 2008.
  49. ^ Iran's defense spending 'a fraction of Persian Gulf neighbors'. Hämtad den 27 februari 2008.
  50. ^ IRNA: Iran's doctrine based on deterrence Arkiverad 13 juli 2011 hämtat från the Wayback Machine.. Hämtad den 28 juni 2008.
  51. ^ Iran Launches Production of Stealth Sub Arkiverad 8 februari 2011 hämtat från the Wayback Machine.. Hämtad den 27 februari 2008.
  52. ^ PressTv: Advanced attack chopper joins Iran fleet Arkiverad 26 maj 2009 hämtat från the Wayback Machine. Hämtad den 24 maj 2009
  53. ^ ”Iran launches advanced Jamaran destroyer”. Presstv.com. 19 februari 2010. Arkiverad från originalet den 22 februari 2010. https://web.archive.org/web/20100222013217/http://www.presstv.com/detail.aspx?id=118982&sectionid=351020101. Läst 1 augusti 2010. 
  54. ^ ”Iran tests new long-range missile”. BBC. 12 november 2008. http://news.bbc.co.uk/2/hi/middle_east/7725951.stm. Läst 12 november 2008. 
  55. ^ Mehrzad Boroujerdi, Kourosh Rahimkhani (2018), Postrevolutionary Iran: A Political Handbook. Syracuse University Press. Tillgänglig på Iran Data Portal Arkiverad 21 september 2021 hämtat från the Wayback Machine.. Läst 25 januari 2023.
  56. ^ Islamic Republic of Iran, UCLG Country Profiles, Global Observatory on Local Democracy and Decentralization (GOLD), 2007. Läst 25 januari 2023.
  57. ^ ”The US, Israel, the Arab States and a Nuclear Iran. Part One: Iranian Nuclear Programs”. Center for Strategic and International Studies. 23 september 2008. Arkiverad från originalet den 6 augusti 2010. https://web.archive.org/web/20100806042511/http://csis.org/files/media/csis/pubs/081006_iran_nuclear.pdf. Läst 11 februari 2021. 
  58. ^ United Nations; World Urbanization Prospects 2018; Annual Population of Urban Agglomerations with 300,000 Inhabitants or More in 2018, by country, 1950-2035 (excelfil) Arkiverad 22 juni 2018 hämtat från the Wayback Machine. Läst 26 juni 2018.
  59. ^ "Country Profile: Iran" (PDF). Washington, D.C.: Federal Research Division, Library of Congress. May 2008. p. xxvi.
  60. ^ ”Discrimination against religious minorities in Iran”. https://www.fidh.org/IMG/pdf/ir0108a.pdf. Läst 16 april 2019. 
  61. ^ Gnoli, Gherardo. ”Conversion of Iranians to the Zoroastrian faith (i)”. Encyclopaedia Iranica. http://www.iranicaonline.org/articles/conversion-i. Läst 26 februari 2012. 
  62. ^ Saati, Pargol. ”Conversion of Iranians to the Zoroastrian faith (vii)”. Encyclopaedia Iranica. http://www.iranicaonline.org/articles/conversion-vii. Läst 16 april 2019. 
  63. ^ [a b c d] ”Iran – Utbildning”. www.ui.se. https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/asien/iran/utbildning/. Läst 17 april 2024. 
  64. ^ Nations, United (på engelska). Human Development Index - Iran. https://hdr.undp.org/data-center/specific-country-data. Läst 18 april 2024. 
  65. ^ Poverty & Equity Brief - Islamic Republic of Iran. Världsbanken. Oktober 2021. http://documents1.worldbank.org/curated/en/891201624870295950/pdf/Iran-Islamic-Republic-Learning-Poverty-Brief-2021.pdf 
  66. ^ ”Iran – Sociala förhållanden”. www.ui.se. https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/asien/iran/sociala-forhallanden/. Läst 18 april 2024. 
  67. ^ Ashk Dahlén, Diktare och mecenater i medeltidens Persien, Aorta: journal för retrogardistisk kultur, Göteborg, 2009.
  68. ^ Hafiz ställning inom klassisk persisk poesi Arkiverad 1 november 2011 hämtat från the Wayback Machine., Kungliga Vitterhets Historie och Antikvitets Akademiens Årsbok, Stockholm, 2009.
  69. ^ Nizami Aruzi (2010). Fyra skrifter. Atlantis bokförlag. sid. 189. ISBN 917353367X 
  70. ^ Utas, Bo (2011). Den persiska litteraturen. Molin och Sorgenfrei. sid. 2 band. ISBN 9197751316 
  71. ^ Shapour Suren-Pahlav, Chess, Iranian or Indian Invention?: http://www.iranchamber.com/sport/chess/chess_iranian_invention.php
  72. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 3 februari 2010. https://web.archive.org/web/20100203072844/http://www.kungfutoa-international.com/Ebrahim%20Mirzaii.html. Läst 3 juli 2009. 
  73. ^ http://www.kungfutoa.ir Arkiverad 15 april 2009 hämtat från the Wayback Machine.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
v • r
Länkar till relaterade artiklar
v • r
Asien
Geografiska anmärkningar: (1) Delvis i Europa; (2) Delvis i Afrika; (3) Mestadels i Afrika; (4) Delvis i Oceanien.
v • r
Mellanöstern
v • r
Organization of the Petroleum Exporting Countries (Opec)
v • r
Islamiska konferensen
Islam
Auktoritetsdata
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Iran&oldid=56190882”