T Bootis
T Bootis, eller Nova Bootis 1860, misstänks ha varit en nova i stjärnbilden Björnvaktaren. Den observerades endast av en person, den engelske astronomen Joseph Baxendell, den 9, 11 och 22 april 1860.[3]
| T Bootis Nova Bootis 1860 | |
| Observationsdata Epok: J2000.0 | |
|---|---|
| Stjärnbild | Björnvaktaren |
| Rektascension | 14t 14m 07,0s |
| Deklination | +19° 04′ 00″[1] |
| Skenbar magnitud () | +9,7 (maximum), <20,4 (minimum) [2] |
| Stjärntyp | |
| Spektraltyp | M6e[1] |
| Variabeltyp | Nova (N:)[2] |
| Andra beteckningar | |
| BD+19 2768a, CSI+19 2768 2[1] | |
Stjärnan låg nära Arcturus och var av magnitud 9,75 vid upptäckten. Ljusstyrkan hade sjunkit till 12,8 vid den sista observationen.[3]
Andra astronomer, bland andra Friedrich Winnecke, Edward Charles Pickering, Ernst Hartwig och Ernst Zinner observerade detta område utan att lyckas se stjärnan.[4]
Fastän katalogiserad som nova hade utbrottet kännetecken som skilde den från andra novor: En amplitud på minst 7 magnituder, en snabb nedgång i ljusstyrka och lokaliserad ovanligt långt från det galaktiska planet.[4] Den amerikanske astronomen Joseph Ashbrook föreslog 1953 att det kan vara frågan om en rekurrent nova som endast observerats en gång.[5]
Se även
redigeraReferenser
redigeraNoter
redigera- ^ [a b c] ”Basic data: V* NOVA Boo 1860 – Nova” (på engelska). Centre de Données astronomiques de Strasbourg. http://simbad.u-strasbg.fr/simbad/sim-basic?Ident=T+Boo&submit=SIMBAD+search. Läst 27 april 2016.
- ^ [a b] ”T Boo” (på engelska). The International Variable Star Index. AAVSO – American Association of Variable Star Observers. http://www.aavso.org/vsx/index.php?view=detail.top&oid=4306. Läst 27 april 2016.
- ^ [a b] Baxendell, Joseph. ”On the Three New Variable Stars, T Bootis, T. Serpentis, and S Delphini” (på engelska). Monthly Notices of the Royal Astronomical Society (Smithsonian Astrophysical Observatory) 21: sid. 68. http://adsabs.harvard.edu/full/1861MNRAS..21...68B. Läst 27 april 2016.
- ^ [a b] Robert Burnham (1978) (på engelska). Burnham's Celestial Handbook Volume 1. Dover. sid. 311. ISBN 0-486-23567-X. https://books.google.com.au/books?id=z3_CAgAAQBAJ&pg=PA311&dq=t+bootis+celestial+handbook&hl=en&sa=X&ei=gKdWVeWmFuKzmwXJxYHABA&ved=0CBwQ6AEwAA#v=onepage&q=t%20bootis%20celestial%20handbook&f=false. Läst 27 april 2016
- ^ Ashbrook, Joseph; Hazen, M. (1953). ”Notes on Four Novae” (på engelska). Astronomical Journal (Smithsonian Astrophysical Observatory) 58: sid. 175. http://adsabs.harvard.edu/full/1953AJ.....58..175F. Läst 27 april 2016.