Max von Sydow
Max Carl Adolf von Sydow ([ˈmaks kɑːrl aːdɔlf fɔn ˈsy̌ːdɔv] (
lyssna)), ursprungligen Carl Adolf von Sydow, född 10 april 1929 i Lund, död 8 mars 2020 i Seillans i Var, Frankrike,[1][2][3] var en svensk skådespelare och filmregissör.[4]
| Max von Sydow | |
 Max von Sydow vid filmfestivalen i Cannes 2016. | |
| Född | Carl Adolf von Sydow 10 april 1929  Lund, Skåne, Sverige |
|---|---|
| Död | 8 mars 2020 (90 år) Seillans, Var, Provence-Alpes-Côte d'Azur, Frankrike |
| Nationalitet | Svensk men senare franskt medborgarskap |
| Utbildad vid | Katedralskolan och Dramatens elevskola |
| Aktiva år | 1948–2018 |
| Maka | Christina von Sydow (tidigare Kerstin Olin) (gift 1951–1979; skilda) Catherine Brelet (gift 1997–hans död 2020) |
| Släktingar | Carl Wilhelm von Sydow (far) Maria Margareta Rappe (mor) |
| Betydande roller | |
| Antonius Block i Det sjunde inseglet Lankester Merrin i Exorcisten Jesus i Mannen från Nasaret Karl Oskar i Utvandrarna Knut Hamsun i Hamsun | |
| IMDb SFDb DFI IBDb | |
von Sydow blev känd för roller i filmer som Ingmar Bergmans Det sjunde inseglet (1957), Jan Troells Utvandrarna (1971) och Bille Augusts Pelle Erövraren (1987) men även i internationella filmer som Exorcisten (1973).
Biografi
redigera
Max von Sydow var son till folklivsforskaren, professor Carl Wilhelm von Sydow och friherrinnan Greta Rappe, som var lärare, och växte upp i Lund.
Teater och Ingmar Bergman
redigera
Efter studentexamen vid Katedralskolan i Lund 1947 gick von Sydow på Dramatens elevskola 1948–1951[5] tillsammans med bland andra Jan-Olof Strandberg, Allan Edwall, Lars Ekborg, Margaretha Krook, Ingrid Thulin, Yvonne Lombard, Jan Malmsjö och Olof Thunberg. Därefter fick han anställning vid stadsteatern i Norrköping-Linköping 1951–1953. Han återvände därefter hem till Skåne och Malmö stadsteater, där Ingmar Bergman under resten av 1950-talet drog stor nytta av hans förmåga, exempelvis i teateruppsättningar som Peer Gynt, Misantropen, Värmlänningarna, Sagan och Faust. De två sistnämnda gästspelade med framgång i Paris och London och 1958 tilldelades han där hedersutmärkelsen Thaliapriset. Åren 1960–1972 återvände han till Dramaten och återkom dit en andra omgång 1988–1994.
I de filmer som följde blev han Bergmans uttolkare av existentiell kamp och grubbel, såsom i Vargtimmen, Nattvardsgästerna, Jungfrukällan, Såsom i en spegel, Skammen, En passion, Nära livet, Ansiktet och Beröringen. Rollen som korsfararen som spelar schack med döden i Det sjunde inseglet väckte internationell uppmärksamhet och ledde till att han fick rollen som Jesus i Hollywoodfilmen Mannen från Nasaret.
Vidgad spelplan
redigeraRollen som Jesus blev början till en Hollywoodkarriär, där von Sydow sattes i rollfacket religiösa allvarsmän, som i filmerna Hawaii och Exorcisten. Han gjorde en minnesvärd insats som den avskyvärde Kejsar Ming i filmatiseringen av Blixt Gordon (1980). Han medverkade också i exempelvis Conan Barbaren, David Lynchs Dune, Woody Allens Hannah och hennes systrar och James Bond-filmen Never Say Never Again.
Han gjorde sedan mer sällan film på svenska, men spelade de kraftfulla, rakryggade men kanske egenrättfärdiga manliga huvudpersonerna i Jan Troells filmer Utvandrarna (1971), Ingenjör Andrées luftfärd (1982) och Hamsun (1996). Rollen som den onde biskop Vergérus i storfilmen Fanny och Alexander hade Bergman avsatt för von Sydow, men von Sydows agent begärde ett för svenska förhållanden alltför högt gage. Senare har von Sydow sagt att detta var hans yrkeslivs största misstag.[6] I filmer som Hasse och Tages Äppelkriget och Ägget är löst! medverkade han dock.
Mellan filmrollerna spelade han också teater på Broadway i New York: i rollen som Strindberg i en (mindre framgångsrik) uppsättning av P.O. Enquists Tribadernas natt och 1981 mot Anne Bancroft i pjäsen Duet for One av Tom Kempinski. Han gjorde samma roll i filmatiseringen av pjäsen 1986.
Efter den stora filmrollen som Lassefar i den Oscarsbelönade Pelle Erövraren, som han både Oscarsnominerades för och belönades för av Europeiska filmakademin 1988, blomstrade hans karriär på nytt under 1990-talet. von Sydow återvände till Dramaten 1988 för att bland annat spela Gert bokpräntare i Strindbergs Mäster Olof, Eugene O'Neill i Lars Noréns Och ge oss skuggorna (även gjord för SVT, där han belönades med Prix Italia för bästa skådespelare) och huvudrollen i klassikern Swedenhielms samt fick fler intressanta filmroller.
Han debuterade 1988 även som filmregissör med den danska filmen Vid vägen efter Herman Bangs novell med ett gott kvinnoporträtt av Ghita Nørby. Filmen fick en Guldbagge för bästa film och bästa regi.
I januari 2012 Oscarsnominerades von Sydow för sin rolltolkning i filmatiseringen av Jonathan Safran Foers roman Extremt högt och otroligt nära.[7]
Privatliv
redigeraMax von Sydow var 1951–1979 gift med Christina von Sydow (1926–1998), i unga år skådespelare under namnet Kerstin Olin. Tillsammans fick de sönerna Clas och Henrik, som också medverkade tillsammans med sin far i filmen Hawaii (1966). År 1997 gifte han om sig och var fram till sin död gift med den franska dokumentärfilmaren Catherine Brelet. Han adopterade hennes två vuxna söner från ett tidigare äktenskap.[8]
Han var vid sin död bosatt i södra Frankrike[9] och avsade sig sitt svenska medborgarskap när han blev fransk medborgare. Det var inte tillåtet med dubbla medborgarskap före 2001.[4]
Filmroller
redigeraTeaterroller
redigeraRadioteater
redigera| År | Roll | Produktion | Regi |
|---|---|---|---|
| 1952 | Sören | Trångbodda Ingeborg Solberg |
Johan Falck[14] |
| 1956 | Direktör Ellinger, chef för ett industriföretag | Tempo, tempo (Der Terminkalender) Max Gundermann |
Åke Falck[15] |
| 1959 | Olaus Petri | Gustav Vasa August Strindberg |
Lars-Levi Laestadius[16] |
Priser och utmärkelser
redigera- 1955 – Teaterförbundets Daniel Engdahl-stipendium
- 1955 – Svenska Dagbladets Thaliapris
- 1958 – Kvällspostens Thaliapris
- 1959 – Folket i Bilds filmpris för bästa manliga huvudroll i Ansiktet
- 1968 – Svenska Akademiens teaterpris
- 1969 – Sydsvenska Dagbladets kulturpris
- 1972 – Teaterförbundets Gösta Ekman-stipendium
- 1978 – Medaljen Litteris et Artibus
- 1982 – Skådespelarpriset vid Venedigs filmfestival för Ingenjör Andrées luftfärd
- 1986 – Teaterförbundets guldmedalj för "utomordentlig konstnärlig gärning"
- 1987 – Guldbagge för bästa manliga roll i Pelle Erövraren
- 1988 – Guldbagge för bästa regi (Vid vägen)
- 1996 – Guldbagge för bästa manliga huvudroll i Hamsun
- 2004 – Särskilt hederspris vid Cannesfestivalen
- 2011 – Riddare av Hederslegionen[17]
- 2012 – Oscarsnominerad för sin roll i Extremt högt och otroligt nära[7]
- Asteroiden 35087 von Sydow är uppkallad efter honom.[18]
Vidare läsning
redigera- Sydow, Max von; Sörenson, Elisabeth (1989). Loppcirkus: Max von Sydow berättar. Stockholm: Bromberg. Libris 7652519. ISBN 91-7608-447-7
Referenser
redigeraNoter
redigera- ^ https://www.dn.se/familj/dodsannonser/#/CaseInline/639291?query=Max%20von%20Sydow
- ^ Yannick Vely (9 mars 2020). ”L’acteur Max von Sydow est mort”. Paris Match. https://www.parismatch.com/Culture/Cinema/L-acteur-Max-von-Sydow-est-mort-1677726. Läst 9 mars 2020.
- ^ ”VON SYDOW Max”. deces.matchid.io. MatchID. https://deces.matchid.io/search?q=Max+von+Sydow+08%2F03%2F20. Läst 5 maj 2020.
- ^ [a b] Magnus Sundholm. (25 december 2011). Han bryter med Sverige. Aftonbladet. Läst 29 oktober 2015. https://www.svd.se/franske-von-sydow-gor-succe
- ^ Filmens Hvem Hvad Hvor : Udenlandske biografier, sid 519. Politikens forlag, Köpenham 1969 ISBN 87-567-1161-1
- ^ Ingmar Bergman stiftelsen Arkiverad 22 augusti 2010 hämtat från the Wayback Machine.
- ^ [a b] Internet Movie Database (IMDb)
- ^ ”Max von Sydow, the Swedish star of Bergman films, 'The Greatest Story Ever Told' and 'The Exorcist,' has died” (på amerikansk engelska). Los Angeles Times. 9 mars 2020. https://www.latimes.com/obituaries/story/2020-03-09/max-von-sydow-dead. Läst 9 mars 2020.
- ^ Skådespelaren Max von Sydow är död – blev 90 år Omni.se 9 mars 2020
- ^ ”www.filmpolski.pl”. Arkiverad från originalet den 22 december 2015. https://web.archive.org/web/20151222093125/http://www.filmpolski.pl/fp/index.php?film=123374. Läst 16 januari 2015.
- ^ Ebbe Linde (24 april 1952). ”'Laddat möte' i Linköping”. Dagens Nyheter: s. 11. https://arkivet.dn.se/tidning/1952-04-24/111/11. Läst 1 juni 2018.
- ^ Bengt Jahnsson (11 april 1968). ”Luftspel på Idéon: Sydow förträfflig i rolig första akt”. Dagens Nyheter: s. 14. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1968-04-11/100/14. Läst 22 januari 2016.
- ^ Sydow, Max von; Sörenson, Elisabeth (1989). Loppcirkus: Max von Sydow berättar. Stockholm: Bromberg. Libris 7652519. ISBN 91-7608-447-7
- ^ ”Radioprogrammet”. Dagens Nyheter: s. 18. 23 februari 1952. https://arkivet.dn.se/tidning/1952-02-23/53/18. Läst 19 december 2021.
- ^ ”Radioprogrammet”. Dagens Nyheter: s. 20. 25 augusti 1956. https://arkivet.dn.se/tidning/1956-08-25/230/20. Läst 27 december 2021.
- ^ Sveriges Radio (1 juni 2023). ”Gustav Vasa av August Strindberg - Dramaklassiker”. sverigesradio.se. https://sverigesradio.se/avsnitt/gustav-vasa-av-august-strindberg. Läst 12 oktober 2024.
- ^ Max von Sydow blir riddare, Svenska Dagbladet 22 januari 2011.
- ^ ”Minor Planet Center 35087 von Sydow” (på engelska). Minor Planet Center. https://www.minorplanetcenter.net/db_search/show_object?object_id=35087. Läst 30 juni 2021.
Externa länkar
redigera
Wikimedia Commons har media som rör Max von Sydow.- Max von Sydow på Internet Movie Database (engelska)
- Max von Sydow på Svensk Filmdatabas
- Max von Sydow i Libris
- Max von Sydow i Dramatens rollbok
- Max von Sydow, Stiftelsen Ingmar Bergman.