Gustaf Trolle
Gustaf Eriksson Trolle, född i september 1488, död sommaren 1535,[1] var en svensk präst och ärkebiskop av Uppsala 1515–1521. Han var en av de ansvariga bakom Stockholms blodbad.
| Gustav Trolle | ||
|---|---|---|
| ||
| Gustaf Trolle på Blodbadsplanschen | ||
| Yrke | Präst och ärkebiskop | |
Militärtjänst
| ||
| I tjänst för |  Danmark
| |
| Slag/krig | slaget vid Öxnebjerg | |
Kyrkliga ämbeten
| ||
| Kyrka | Romersk-katolska kyrkan | |
| Titel | Ärkebiskop | |
| Stift | Uppsala stift, ärkebiskop | |
| Period | 1515–1521 | |
| Företrädare | Jakob Ulvsson | |
| Efterträdare | Johannes Magnus | |
| Stift 2 | Fyns stift, biskop | |
| Period | 1534–1535 | |
| Företrädare | Knud Henrikssen Gyldenstjerne | |
| Efterträdare | Knud Henrikssen Gyldenstjerne | |
| Biskopsvigd | 1514 | |
| Period | 1515–1521 | |
|
| ||
Personfakta
| ||
| Född | September 1488 | |
| Alma mater | Kölns universitet | |
| Död | Sommaren 1535 Fyn | |
| Dödsorsak | skadades dödligt i slaget vid Öxnebjerg på ön Fyn | |
| Begravd | Slesvigs domkyrka | |
Släkt
| ||
| Frälse- eller adelsätt | Trolle | |
| Far | Erik Trolle | |
| Mor | Ingeborg Filipsdotter (Tott) | |
Biografi
redigeraEfter ett par års studier vid Kölns universitet och i Rom, utnämndes Trolle 1513 till domprost i Linköpings stift, och ett år senare till ärkebiskop av Uppsala stift, där han efterträdde Jakob Ulvsson.
Precis som sina företrädare så började han att arbeta för en unionsvänlig och rådskonstitutionalistisk politik. Redan 1515 råkade han emellertid i konflikt med riksföreståndaren Sten Sture den yngre. Trots försök att försonas lät Sten Sture från hösten 1516 belägra Trolle på dennes borg Almarestäket, och efter att han intagit denna 1517 tillfångatogs Trolle och avsattes. Borgen Stäket revs enligt riksdagsbeslut, vars beslutsdokument senare kom att användas som bevismaterial vid Stockholms blodbad.
När Sten Sture stupat i samband med Danmarks kung Kristian II:s erövring av Sverige under hösten 1520, återinsattes Trolle som ärkebiskop. Han förrättade ceremonin vid kung Kristians kröning i Storkyrkan och festligheterna avslutades med Stockholms blodbad, där Gustaf Trolle kom att spela en omstridd roll. Bland annat använde kungen Trolles krav på skadestånd till att brännmärka Trolles motståndare som kättare och avrätta dem. Redan 1521 tvingades Trolle fly till Danmark efter ett antal uppror i Småland och Dalarna. Där kom han att stanna och fortsätta att kämpa för Kristians sak. 1534 blev han biskop i Odense, men skadades dödligt redan följande år i slaget vid Öxnebjerg på ön Fyn den 11 juni och dog några veckor senare. Han begravdes i Slesvigs domkyrka.
Trots Trolles uppsatta position och sitt stöd från påven, vägrade Gustav Vasa att erkänna honom som ärkebiskop och avvisade Trolle som landsförrädare. Påtryckningarna från Rom var en bidragande orsak till att Gustav Vasa bröt med Vatikanen, påbörjade reformationen och införde protestantismen i Sverige.
Gustaf Trolle föddes 1488 som son till Erik Trolle och Ingeborg Filipsdotter (Tott). Han dog några veckor efter 11 juni 1535.[1]
Se även
redigera- Släkten Trolle
Källor
redigera- ^ [a b] Åsbrink, Gustav & Westman, Knut B., Svea rikes ärkebiskopar från 1164 till nuvarande tid, Bokförlaget Natur och Kultur, Stockholm 1935. Sidan 179 & 188
Externa länkar
redigera- Biografi i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1919)