[go: up one dir, main page]
Wikipedia

Georg-Henning von Bassewitz-Behr

tysk militär och polis

Georg-Henning Ernst Adolf von Bassewitz-Behr, född 21 mars 1900 i Lützow, Mecklenburg-Schwerin, Tyskland, död 31 januari 1949 i Magadan, Sovjetunionen, var en tysk greve och SS-Gruppenführer och generallöjtnant inom Waffen-SS och polisen.

Georg-Henning von Bassewitz-Behr
Gruppenführer
Född21 mars 1900
Lützow, Mecklenburg-Schwerin, Tyskland
Död31 januari 1949 (48 år)
Magadan, Sovjetunionen
Inträde1931–1945
Tjänstetid1931
Befäl1) SS- och polischef Dnjepropetrowsk-Krivoi-Rog (1941–1942)
2) SS- och polischef Dnjepropetrowsk-Krivoi-Rog (1942–1943)
3) Ställföreträdande Högre SS- und Polizeiführer Rußland-Mitte (1942–1943)
4) Högre SS- och polischef Nordsee (1943–1945)
Utmärkelser Järnkorset av första klassen
Krigsförtjänstkorset av första klassen med svärd
SS-Ehrenring
Georg-Henning von Bassewitz-Behr
Titlar
Tysk greve
Yrke SS-officer, militär
Personfakta
Släkt
Frälse- eller adelsätt von Bassewitz-Behr
Familj
Gift 1920
Make/maka Ilse Margarete Amelie Bernhardine von Pfeil und von Klein-Ellguth (1900–1987)
Barn Dorothea-Luise (född 1921)
Adolf-Friedrich (1924–1944)
Krafft-Georg (1925–1943)
Ilsabe Gerda (född 1926)
Helene Dorothea (född 1929)
Fana för Nationalsozialistische Kraftfahrkorps (NSKK).

von Bassewitz-Behr innehade flera höga ämbeten inom SS och ordningspolisen. Från 1943 till 1945 var han Högre SS- och polischef i området Nordsee ("Nordsjön") med säte i Hamburg. I denna egenskap var han ansvarig för avrättningar av utländska tvångsarbetare och krigsfångar i området. Han var även ansvarig för de brott mot mänskligheten som begicks i samband med evakueringen av koncentrationsläger. von Bassewitz-Behr dog 1949 i sovjetisk fångenskap.

Biografi

redigera

Georg-Henning von Bassewitz-Behr var son till ryttmästaren och godsägaren Adolf Carl Otto Alexander von Bassewitz-Behr (1849–1916) och Dorothea Helene Luise Wanda Ebba Krell (1873–1960).[1] Från 1914 till 1918 studerade han vid Humanistischen Gymnasium i Doberan. Under första världskrigets sista år, 1918, tjänade von Bassewitz-Behr som fanjunkare vid 2. Kürassier-Regiment "Königin" i den kungliga preussiska armén; han fick dock inte någon stridserfarenhet.[1] Efter kriget var han till professionen lantbrukare med flera gods.

Från januari till december 1930 var von Bassewitz-Behr medlem av frikåren Stahlhelm-Bund. Stahlhelm-Bund, som år 1930 omfattade cirka 500 000 medlemmar, stod i stark opposition till Weimarrepublikens politiska system.[2] År 1931 inträdde han i NSDAP och SS. Samma år anslöt han sig även till den paramilitära organisationen Nationalsozialistisches Kraftfahrkorps, vilken hade till uppgift att utbilda sina medlemmar i olika fordonsfärdigheter. von Bassewitz-Behr var 1933–1934 chef för 15. Motorstandarte, ett motorregemente i norra Tyskland. Reichsführer-SS Heinrich Himmler utsåg honom 1939 till Inspekteur des Kraftfahrwesens der SS, det vill säga inspektör för SS:s motorfordonspark.[3]

Sovjetunionen

redigera

Inför Operation Barbarossa, Nazitysklands anfall mot Sovjetunionen, den 22 juni 1941 utsågs von Bassewitz-Behr till chef för logistikavdelningen vid huvudkontoret för Himmlers personliga stab och drog upp linjerna för bland annat Waffen-SS:s transportfordon. Från augusti till november 1941 var han rådgivare i jordbruksfrågor åt Hans-Adolf Prützmann, högre SS- och polischef i Reichskommissariat Ostland.[4] Från november 1941 till augusti 1942 var von Bassewitz-Behr SS- och polischef för området Dnipropetrovsk i östra Ukraina. I denna egenskap deltog han i mord på tusentals civilpersoner och partisaner. Därtill planerade och koordinerade han massakrer på ukrainska judar.[5]

I augusti 1942 utsågs von Bassewitz-Behr till SS- och polischef i Mahiljoŭ (SS- und Polizeiführer Mogilew), underordnad Erich von dem Bach, som organiserade bekämpandet av partisaner i Ryssland. von Bassewitz-Behr utmärkte sig särskilt i kampen mot partisaner och utnämndes till von dem Bachs ställföreträdare.[5] von dem Bach ställde ett brev till Himmlers adjutant, Karl Wolff, och lovprisade von Bassewitz-Behr.[5] Under sin tid i Mahiljoŭ planerade och genomförde von Bassewitz-Behr en rad massakrer på den ryska civilbefolkningen. Tiotusentals personer föll offer för von Bassewitz-Behrs mordorder. Himmler såg von Bassewitz-Behrs potential och administrativa förmåga och utnämnde honom i februari 1943 till Högre SS- och polischef i nordsjöområdet (Höhere SS- und Polizeiführer Nordsee) med säte i Hamburg.[5]

Hamburg

redigera

von Bassewitz-Behr hade i Hamburg långtgående maktbefogenheter. Han samordnade Allgemeine-SS, Waffen-SS, Ordnungspolizei och Sicherheitspolizei i norra Tyskland och var ansvarig för Luftschutzpolizei i området. Han hade även ansvar för tvångsarbetare, krigsfångar och koncentrationslägerfångar i regionen. Vid de allierades framryckning 1945 lät von Bassewitz-Behr evakuera flera koncentrationsläger och tvinga ut fångarna på så kallade dödsmarscher, under vilka tusentals omkom eller dödades. I april 1945 evakuerade SS koncentrationslägret Neuengamme. I samband med evakueringen beordrade von Bassewitz-Behr, att 58 manliga och 13 kvinnliga motståndskämpar skulle föras från koncentrationslägret Fuhlsbüttel till Neuengamme för att avrättas. Mellan den 21 och den 23 april hängdes dessa 71 personer i en fängelsebunker.[5]

Efter andra världskriget

redigera

I andra världskrigets slutskede greps von Bassewitz-Behr av brittiska trupper i Schleswig-Holstein men släpptes inom kort. Han antog falsk identitet och arbetade under några månader på en bondgård, innan han i september 1945 arresterades av amerikansk militärpolis. I augusti 1947 ställdes von Bassewitz-Behr inför rätta för brott mot mänskligheten under sin tid som Högre SS- och polischef i Hamburg. Den brittiska militärdomstolen frikände von Bassewitz-Behr i brist på bevis. SS:s komplexa maktstruktur och ordersystem omöjliggjorde för domstolen att fastslå von Bassewitz-Behrs ansvar och reella skuld.[5] Frikännandet väckte förvåning och ilska och Hamburger Volkszeitung, knuten till KPD, skrev att fler frikännanden av massmördare är att vänta om inte allmänheten protesterar och säger ifrån.[5]

von Bassewitz-Behr utlämnades emellertid till sovjetiska myndigheter och ställdes inför rätta för massmord på drygt 45 000 personer i området kring Dnipropetrovsk. Han dömdes till 25 års straffarbete och internerades i ett läger i Magadan i Kolyma-regionen i nordöstra Sovjetunionen. von Bassewitz-Behr dog i fångenskap i januari 1949.[4]

Befordringar inom SS[1]

redigera

Utmärkelser i urval[1]

redigera

Referenser

redigera

Noter

redigera
  1. ^ [a b c d] Miller, Michael D.; Schulz, Andreas & McCanliss, Ken (2007) (på engelska). Leaders of the SS and German Police, Vol. 1. San Jose, California: R. James Bender Publishing. sid. 63ff. ISBN 9329700373. Läst 24 juli 2011 
  2. ^ ”1918–33: Der "Stahlhelm, Bund der Frontsoldaten"” (på tyska). Deutsches Historisches Museum. Arkiverad från originalet den 24 juli 2011. https://www.webcitation.org/60QKQS3S0?url=http://www.dhm.de/lemo/html/weimar/gewalt/stahlhelm/index.html. Läst 24 juli 2011. 
  3. ^ Hochstetter, Dorothee (2005) (på tyska). Motorisierung und "Volksgemeinschaft": das Nationalsozialistische Kraftfahrkorps (NSKK) 1931–1945. Studien zur Zeitgeschichte. München: Oldenbourg. sid. 145. ISBN 3-486-57570-8 
  4. ^ [a b] Klee, Ernst (2007) (på tyska). Das Personenlexikon zum Dritten Reich (2. Aufl.). Frankfurt am Main: Fischer Taschenbuch Verlag. sid. 30. ISBN 978-3-596-16048-8. Läst 28 april 2011 
  5. ^ [a b c d e f g] ”’Besitzt die Eignung zum höheren Führer’: Georg Henning Graf von Bassewitz-Behr – eine SS-Karriere” (på tyska). Informationen zur Schleswig-Holsteinischen Zeitgeschichte, Heft 44: Oktober 2004. Arkiverad från originalet den 24 juli 2011. https://www.webcitation.org/60QKKfiQw?url=http://www.akens.org/akens/texte/info/44/44_050.html. Läst 24 juli 2011. 

Webbkällor

redigera

Tryckta källor

redigera
  • Birn, Ruth Bettina (1986) (på tyska). Die höheren SS- und Polizeiführer: Himmlers Vertreter im Reich und in den besetzten Gebieten. Düsseldorf: Droste. ISBN 3-7700-0710-7 
  • Hochstetter, Dorothee (2005) (på tyska). Motorisierung und "Volksgemeinschaft": das Nationalsozialistische Kraftfahrkorps (NSKK) 1931–1945. Studien zur Zeitgeschichte. München: Oldenbourg. ISBN 3-486-57570-8 
  • Klee, Ernst (2007) (på tyska). Das Personenlexikon zum Dritten Reich (2). Frankfurt am Main: Fischer Taschenbuch Verlag. ISBN 978-3-596-16048-8. Läst 28 april 2011 
  • Miller, Michael D.; Schulz, Andreas & McCanliss, Ken (2007) (på engelska). Leaders of the SS and German Police, Vol. 1. San Jose, California: R. James Bender Publishing. ISBN 9329700373. Läst 18 maj 2011 


Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Georg-Henning_von_Bassewitz-Behr&oldid=43277341”