Människorna, medierna och marknaden: Medieutredningens forskarantologi om en demokrati i förändring (SOU 2016: 30), Apr 15, 2016
Rättvisa brukar definieras som rätten att delta på samma villkor som alla
andra (Fraser, 2008). D... more Rättvisa brukar definieras som rätten att delta på samma villkor som alla
andra (Fraser, 2008). Deltagande är samtidigt centralt i diskussioner
om journalistik och särskilt digital journalistik. Men att rättvisa krävs
för att alla ska kunna delta på lika villkor lyfts sällan fram. Det krävs
ett rättvist samhälle för att rättigheter ska kunna utnyttjas. Därmed
krävs inom journalistiken en medvetenhet om rättvisedimensioner
och rättvisekonflikter samt dessas starka koppling till rättigheter.
I detta kapitel belyser jag hur ökad medvetenhet om relationer
mellan journalistik, rättvisa och rättigheter kan bidra till ett mer
hållbart demokratiskt samhälle, inte minst i en globaliserande tid.
Medborgares deltagande diskuteras i anslutning till detta utifrån en
uppdelning i: direkt deltagande, där medborgare kan göra sig hörda
utan journalistisk inramning (utanför journalisters artiklar/inslag)
och indirekt deltagande, genom representation av medborgare i journalistiska texter. Detta illustreras med exempel från två områden:
(diskussioner om) kommentarsfält på nyhetssajter samt rapportering
om minoriteter. I det senare fallet diskuteras hur ursprungsfolk och
klimaträttvisa, respektive romer skildras i pressen. Dessa empiriska
delar anknyter på olika sätt till centrala ämnen för en rättvis mediepolitik,
nämligen: minoriteters villkor och möjligheter, diskriminering,
mångfald, inomnationella såväl som transnationella dimensioner,
samt hur medborgare återges av och överlag har möjlighet att delta
i medier (se även Hulténs kapitel kring mångfald i journalistiken).
I det följande skisseras en bakgrund gällande lagar, konventioner
och deklarationer om diskriminering, mänskliga rättigheter, yttrandefrihet
och mångfald. Denna lägger grunden för den efterföljande
genomgången av teorier om och tidigare studier av rättvisa och ansvar
respektive rättigheter och demokrati, i relation till globalisering och
digitalisering. I avsnittet om rättigheter och demokrati anknyts kort
forskning kring kulturjournalistik i press och public service-medier
och särskilt pressdebattens betydelse för demokratin. De huvudsakliga
empiriska exemplen ges dock i två påföljande avsnitt vilka
söker svara på i vilken mån medborgare ur olika grupper kan delta i
medierna genom 1) att delta direkt i diskussioner på diskussionsforum,
såsom kommentarsfält i online-medier genom tillgång till a) tekniska
förutsättningar, samt b) sociala förutsättningar som demokratiska
säkra samtalsmiljöer och 2) att delta indirekt genom att få sina perspektiv erkända och röster hörda i berättelser om gruppen
(exemplifierat med forskning om ursprungsfolk och romer). Kapitlet
avslutas med en sammanställning av slutsatser och implikationer för
mediepolitiken, utifrån de perspektiv som här belyser ämnesområdet.
Bookmarks Related papers MentionsView impact
Uploads
Papers
andra (Fraser, 2008). Deltagande är samtidigt centralt i diskussioner
om journalistik och särskilt digital journalistik. Men att rättvisa krävs
för att alla ska kunna delta på lika villkor lyfts sällan fram. Det krävs
ett rättvist samhälle för att rättigheter ska kunna utnyttjas. Därmed
krävs inom journalistiken en medvetenhet om rättvisedimensioner
och rättvisekonflikter samt dessas starka koppling till rättigheter.
I detta kapitel belyser jag hur ökad medvetenhet om relationer
mellan journalistik, rättvisa och rättigheter kan bidra till ett mer
hållbart demokratiskt samhälle, inte minst i en globaliserande tid.
Medborgares deltagande diskuteras i anslutning till detta utifrån en
uppdelning i: direkt deltagande, där medborgare kan göra sig hörda
utan journalistisk inramning (utanför journalisters artiklar/inslag)
och indirekt deltagande, genom representation av medborgare i journalistiska texter. Detta illustreras med exempel från två områden:
(diskussioner om) kommentarsfält på nyhetssajter samt rapportering
om minoriteter. I det senare fallet diskuteras hur ursprungsfolk och
klimaträttvisa, respektive romer skildras i pressen. Dessa empiriska
delar anknyter på olika sätt till centrala ämnen för en rättvis mediepolitik,
nämligen: minoriteters villkor och möjligheter, diskriminering,
mångfald, inomnationella såväl som transnationella dimensioner,
samt hur medborgare återges av och överlag har möjlighet att delta
i medier (se även Hulténs kapitel kring mångfald i journalistiken).
I det följande skisseras en bakgrund gällande lagar, konventioner
och deklarationer om diskriminering, mänskliga rättigheter, yttrandefrihet
och mångfald. Denna lägger grunden för den efterföljande
genomgången av teorier om och tidigare studier av rättvisa och ansvar
respektive rättigheter och demokrati, i relation till globalisering och
digitalisering. I avsnittet om rättigheter och demokrati anknyts kort
forskning kring kulturjournalistik i press och public service-medier
och särskilt pressdebattens betydelse för demokratin. De huvudsakliga
empiriska exemplen ges dock i två påföljande avsnitt vilka
söker svara på i vilken mån medborgare ur olika grupper kan delta i
medierna genom 1) att delta direkt i diskussioner på diskussionsforum,
såsom kommentarsfält i online-medier genom tillgång till a) tekniska
förutsättningar, samt b) sociala förutsättningar som demokratiska
säkra samtalsmiljöer och 2) att delta indirekt genom att få sina perspektiv erkända och röster hörda i berättelser om gruppen
(exemplifierat med forskning om ursprungsfolk och romer). Kapitlet
avslutas med en sammanställning av slutsatser och implikationer för
mediepolitiken, utifrån de perspektiv som här belyser ämnesområdet.
På samma sätt har all annan medierapportering om romer betydelse för kunskap om och förståelse av romers situation. Den offentliga diskussionen om romer har varit särskilt påtaglig det senaste decenniet. De- battens vågor har gått höga inte bara kring romregistret, utan också kring främst rumänska romer som tigger och sover på gator och i tältläger i Sverige. Rapporteringen om romer berör rörligheten av arbetskraft inom EU-området, frågor om social och ekonomisk utslagning samt debatt om nationalism, ”främlingsfientlighet” och ren rasism. I en ny norsk surveystudie och forskningsrapport om tillresande fattiga från Rumänien i Oslo, Köpenhamn och Stock- holm pekas det på att migranterna – både romer och andra – i huvudsak kommer från grupper och lokal- samhällen som har upplevt ökande grad av social marginalisering och fattigdom i hemlandet (Djuve, Friberg, Tyldum & Zhang, 2015).
I vår studie undersöker vi medierapportering kring romer under de senaste 20 åren, från och med Sveriges EU-inträde 1995 till och med 2014 då rapporteringen om ”romer”, ”zigenare”, ”EU-migranter”, ”tiggare” och allt vad denna grupp kallas, med tiden blir mycket intensiv. När en grupp får många namn på detta sätt är det inte så säkert att det är ett ”kärt barn”; lingvisten Roger Fowler (1991) kallar det istället ”överlexikalisering”, ett fenomen som inträffar då något är omstritt och/eller definierat som onormalt.
Vi studerar artiklar från Aftonbladet och Dagens Nyheter, de två mest lästa tidningarna ur de gamla kategorierna kvällstidning respektive morgontidning. På detta sätt kommer vi åt både de artiklar som når ut allra bredast via Aftonbladet, och de som publiceras i det organ som brukar betraktas som allra mest avgörande för opinionsbildning i Sverige: DN.
intersektionell analys där kategorierna ”griper in i varandra” och smälter samman. Utifrån dessa exempel definierar vi intersektionalitetssstudier närmare och diskuterar fördelar såväl som svårigheter med intersektionalitet som metod.
För att ytterligare belysa hur intersektionella angrepssätt och mediestudier kan korsbefrukta varandra, redogör vi sedan för ett antal avgörande traditioner inom medie- och kulturforskningen och diskuterar betydelsen av hur man där förstår makt, sanningsanspråk, identitet och representation – vilka alla utgör centrala ingredienser också i intersektionella angreppssätt. Avslutningsvis argumenterar vi för en ökad användning av intersektionella perspektiv i mediestudier; för en
ökad uppmärksamhet kring komplexiteten i mänskliga identiteter och (makt-) relationer i medieutbudet såväl som i samhället.
This volume provides cutting edge analysis of old and new architectures of the nation and its mediated presence in everyday life. In an age of alleged globalisation, nations and nation-states have been claimed to be out-dated. However, the proclamation of the end of the nation (-state) has been premature. Eschewing fashionable obituaries for media, geography and the nation, leading media scholars explore the complex ideological and spatial changes in contemporary understandings of the nation. The nation can be seen as a nodal point of media discourse. Hence the power, the politics and the poetics of the nation will be the subject of this book. "
andra (Fraser, 2008). Deltagande är samtidigt centralt i diskussioner
om journalistik och särskilt digital journalistik. Men att rättvisa krävs
för att alla ska kunna delta på lika villkor lyfts sällan fram. Det krävs
ett rättvist samhälle för att rättigheter ska kunna utnyttjas. Därmed
krävs inom journalistiken en medvetenhet om rättvisedimensioner
och rättvisekonflikter samt dessas starka koppling till rättigheter.
I detta kapitel belyser jag hur ökad medvetenhet om relationer
mellan journalistik, rättvisa och rättigheter kan bidra till ett mer
hållbart demokratiskt samhälle, inte minst i en globaliserande tid.
Medborgares deltagande diskuteras i anslutning till detta utifrån en
uppdelning i: direkt deltagande, där medborgare kan göra sig hörda
utan journalistisk inramning (utanför journalisters artiklar/inslag)
och indirekt deltagande, genom representation av medborgare i journalistiska texter. Detta illustreras med exempel från två områden:
(diskussioner om) kommentarsfält på nyhetssajter samt rapportering
om minoriteter. I det senare fallet diskuteras hur ursprungsfolk och
klimaträttvisa, respektive romer skildras i pressen. Dessa empiriska
delar anknyter på olika sätt till centrala ämnen för en rättvis mediepolitik,
nämligen: minoriteters villkor och möjligheter, diskriminering,
mångfald, inomnationella såväl som transnationella dimensioner,
samt hur medborgare återges av och överlag har möjlighet att delta
i medier (se även Hulténs kapitel kring mångfald i journalistiken).
I det följande skisseras en bakgrund gällande lagar, konventioner
och deklarationer om diskriminering, mänskliga rättigheter, yttrandefrihet
och mångfald. Denna lägger grunden för den efterföljande
genomgången av teorier om och tidigare studier av rättvisa och ansvar
respektive rättigheter och demokrati, i relation till globalisering och
digitalisering. I avsnittet om rättigheter och demokrati anknyts kort
forskning kring kulturjournalistik i press och public service-medier
och särskilt pressdebattens betydelse för demokratin. De huvudsakliga
empiriska exemplen ges dock i två påföljande avsnitt vilka
söker svara på i vilken mån medborgare ur olika grupper kan delta i
medierna genom 1) att delta direkt i diskussioner på diskussionsforum,
såsom kommentarsfält i online-medier genom tillgång till a) tekniska
förutsättningar, samt b) sociala förutsättningar som demokratiska
säkra samtalsmiljöer och 2) att delta indirekt genom att få sina perspektiv erkända och röster hörda i berättelser om gruppen
(exemplifierat med forskning om ursprungsfolk och romer). Kapitlet
avslutas med en sammanställning av slutsatser och implikationer för
mediepolitiken, utifrån de perspektiv som här belyser ämnesområdet.
På samma sätt har all annan medierapportering om romer betydelse för kunskap om och förståelse av romers situation. Den offentliga diskussionen om romer har varit särskilt påtaglig det senaste decenniet. De- battens vågor har gått höga inte bara kring romregistret, utan också kring främst rumänska romer som tigger och sover på gator och i tältläger i Sverige. Rapporteringen om romer berör rörligheten av arbetskraft inom EU-området, frågor om social och ekonomisk utslagning samt debatt om nationalism, ”främlingsfientlighet” och ren rasism. I en ny norsk surveystudie och forskningsrapport om tillresande fattiga från Rumänien i Oslo, Köpenhamn och Stock- holm pekas det på att migranterna – både romer och andra – i huvudsak kommer från grupper och lokal- samhällen som har upplevt ökande grad av social marginalisering och fattigdom i hemlandet (Djuve, Friberg, Tyldum & Zhang, 2015).
I vår studie undersöker vi medierapportering kring romer under de senaste 20 åren, från och med Sveriges EU-inträde 1995 till och med 2014 då rapporteringen om ”romer”, ”zigenare”, ”EU-migranter”, ”tiggare” och allt vad denna grupp kallas, med tiden blir mycket intensiv. När en grupp får många namn på detta sätt är det inte så säkert att det är ett ”kärt barn”; lingvisten Roger Fowler (1991) kallar det istället ”överlexikalisering”, ett fenomen som inträffar då något är omstritt och/eller definierat som onormalt.
Vi studerar artiklar från Aftonbladet och Dagens Nyheter, de två mest lästa tidningarna ur de gamla kategorierna kvällstidning respektive morgontidning. På detta sätt kommer vi åt både de artiklar som når ut allra bredast via Aftonbladet, och de som publiceras i det organ som brukar betraktas som allra mest avgörande för opinionsbildning i Sverige: DN.
intersektionell analys där kategorierna ”griper in i varandra” och smälter samman. Utifrån dessa exempel definierar vi intersektionalitetssstudier närmare och diskuterar fördelar såväl som svårigheter med intersektionalitet som metod.
För att ytterligare belysa hur intersektionella angrepssätt och mediestudier kan korsbefrukta varandra, redogör vi sedan för ett antal avgörande traditioner inom medie- och kulturforskningen och diskuterar betydelsen av hur man där förstår makt, sanningsanspråk, identitet och representation – vilka alla utgör centrala ingredienser också i intersektionella angreppssätt. Avslutningsvis argumenterar vi för en ökad användning av intersektionella perspektiv i mediestudier; för en
ökad uppmärksamhet kring komplexiteten i mänskliga identiteter och (makt-) relationer i medieutbudet såväl som i samhället.
This volume provides cutting edge analysis of old and new architectures of the nation and its mediated presence in everyday life. In an age of alleged globalisation, nations and nation-states have been claimed to be out-dated. However, the proclamation of the end of the nation (-state) has been premature. Eschewing fashionable obituaries for media, geography and the nation, leading media scholars explore the complex ideological and spatial changes in contemporary understandings of the nation. The nation can be seen as a nodal point of media discourse. Hence the power, the politics and the poetics of the nation will be the subject of this book. "