SE530947C2 - Anordning och metod för fukt-och radonsäker grundläggning av hus - Google Patents

Description

5313 94? förflyttning utåt genom byggnadsskalet, genom tak, vägg och golv. Ju längre ut i konstruktionen från rummets insida desto högre blir fuktigheten i materialet, och vidare är det sannolikt att vattnet i de yttersta skikten är i vätskefas. Trä och andra organiska materiel med organismer som verkar i oorganiskt material bör inte utsättas för högre än 80 - 85 % rel. fuktighet om inte skador skall uppstå p. g.a. svampar och bakterier respektive autogen kemisk verksamhet. Följaktligen bör det finnas en torkningsprocess ute i konstruktionens yttersta skikt.

Markfukten beter sig teoretiskt på samma sätt. Den skulle i princip vandra mot djupet i takt med att temperaturen där normalt sjunker. Tyvärr befinner man sig mycket snabbt i 100 % mättat ångtryck, samtidigt som det ofta trots dräneringssystem tillförs nytt vatten underifrån eller ovanifrån via fri och öppen omgivande mark. Den interna lufiburna fukten kan alltså inte vandra neråt och överskottet av markfukten kan oftast inte vandra uppåt och ut via komfortdelen (trossbottnen) i golv på platta på mark eller torpargrund.

Den process som vanligen håller källarförsedda hus vid god vigör bygger i verkligheten på att markfukten kan torka ut inåt i rummet och omvandlas till luftburen fukt som vädras ut via husets normala ventilation. Detta fimgerar så länge man inte lägger isolerande material som är baserat på organiskt material som komfortgolv på den normala betongkonstruktionen eller på källarvägg mot mark.

Det är vidare känt att byggnader belastas av radon som tränger upp från mark i gasfonn, vilket anses utlösa ett icke föraktligt antal cancerfall per år. Det är känt att man hjälpligt kan försöka hantera radonproblemet genom att med fläkt suga av det kapillärbrytande skiktet under byggnaden. Denna metod förefaller dock något vansklig, vilket leder tanken till att frågan bör lösas på ett säkrare och mera funktionellt sätt.

Alltså behövs en ny lösning på grundläggning med platta på mark respektive torpargrund.

Lösningen skall vara tillämpbar på även andra typer av grundläggning.

Beskrivning av ritningar Fig l visar en första utföringsforrn av uppfinningen med en enkel lufispalt.

F ig 2 visar en andra utföringsfonn av uppfinningen med en dubbel luftspalt. 5313 547 Föredragna utfóringsforrner av uppfinningen Med hänvisning till fig 1 visas en fóredragen utfóringsforrn av uppfinningen. Med början uppifrån visas ett komfortgolv 1. Komfortgolvet utgörs av en trossbotten, vilken på traditionellt sätt utgörs av träreglar eller liknande med mellanliggande isolering av lämpligt slag. På undersidan av komfortgolvet 1 finns ett tätt skikt 3 som är vattengenomsläppligt genom diffusion men som samtidigt är vindskyddande.

I anslutning till detta komfortgolv finns en luftspalt 2 som avgränsas mellan komfortgolvets undersida 3 och en gnmdläggningens 4 ovansida. Grundläggningen kan som i den visade utföringsforrnen utgöras av en platta på mark. Den kan dock även utgöras av någon annan form av grundläggning, exempelvis en torpargrund. Luftspalten bildas genom distanser 5 i form av bärande element mellan komfortgolvet och grundläggningen. De bärande elementen är med fördel kapillärbrytande och anordnade direkt eller med särskilt kapillärbrytande skikt på grundläggningen. De bärande elementen kan utgöras exempelvis av tryckirnpregnerat trä eller metallprofiler.

Såsom visas i ñg 1 är de bärande elementen 5 orienterade tvärs komfortgolvet, och närmare bestämt tvärs den huskropp (ej visad) som är avsedd att anordnas på komfortgolvet, i en riktning mellan huskroppens vindsida och huskroppens läsida. De bärande elementen är anordnade på ett inbördes avstånd för att mellan sig avgränsa luftkanaler 2. Detta innebär således att det mellan komfortgolvet och grundläggningen sträcker sig ett antal luftkanaler 2 som sätter husets vindsida i förbindelse med husets läsida. Lufikanalerna kan således alltid genomströmmas av luft utifrån på grund av den drivkraft som normalt sett finns i form av att vind mot huskroppen alltid skapar ett övertryck på huskroppens vindsida och ett undertryck på huskroppens läsida. Detta luftflöde ges maximal torktörmåga genom att det arbetar med tätast möjliga kontakt med komfortgolvets undersida och grundläggningen.

Det luftflöde som i enlighet med uppfinningen etableras i nära kontakt med komfortgolvets undersida och grundläggningens ovansida kommer i de flesta fall endera initialt att ha lägre temperatur och därmed lägre vatteninnehåll än omgivande ytor i spalten eller kommer under sin passage att ta upp värme från omgivningen och från det flödesdrivande arbetet och därmed öka sin temperatur och därmed sin vattenhållande förrnåga, så att genomströmmande luft alltid kommer att torka omslutande ytor. Därmed elimineras effekten av att intern fukt vandrar ner genom komfortgolvet och att markfukt vill stiga uppåt genom grundläggningen. 530 94? I fig l visas den enklaste möjliga varianten av uppfinningen, dvs en enkel luftspalt 2 med ett enkelt skikt med luftkanaler 2 mellan komfortgolvet och grundläggningen. Luftspalten kan emellertid även ha ytterligare skikt i vertikal led, exempelvis dubbla skikt. Med hänvisning till fig 2 visas en föredragen utföringsforrn på hur en dubbel luftspalt kan anordnas i enlighet med uppfinningen.

Ett första lager med bärande element SU är anordnat direkt mot grundläggningen 4. På detta första lager anordnas ett tätskikt 6 som är vatten- och gastätt. Tätskiktet kan exempelvis utgöras av en plan skiva av t.ex. galvaniserad plåt eller liknande. Ovanpå detta tätskikt anordnas därefter ett andra lager 5Ö med bärande element, varpå komfortgolvet 1 anordnas på detta andra lager 5Ö av bärande element. Härigenom avgränsas två luftspalter 2U och 2Ö ovanpå varandra. De bärande elementen avgränsar liksom tidigare ett antal luftkanaler 2U resp. 2Ö mellan sig som är orienterade tvärs komfortgolvet och sätter huskroppens vindsida i förbindelse med dess läsida. Luftflödet genom lösningen enligt fig 2 är den samma som ovan har beskrivits med hänvisning till fig l och beskrivs därför inte på nytt.

Varianten med dubbel luftspalt är fördelaktig, eftersom den dubbla luftspalten gör att trossbottnen, som vanligen består av organiskt och därmed nedbrytningskänsligt material, torkas maximalt av en luftström som endast belastas av husets neråt mot grundläggningen diffunderande interna luftfuktighet. Grundläggningen, som i regel är av inert material, tål en något kallare och därmed troligen fuktigare luftström i den undre spalten. En ytterligare fördel med dubbel luftspalt är att i det fall skiktet mellan luftspalterna utgörs av en plåt, så stoppar det radikalt radon från att arbeta sig vidare upp genom byggnaden via den adhesion som dock måste anses föreligga i kontakten med det understa diffusionsgenomsläppliga skiktet 3 i komfortgolvet som utgör ovansida i luftspalten 2.

Det inses givetvis att luftspalter och i dessa formade luftkanaler kan åstadkommas på en rad olika sätt med samma funktion. En möjlig, och mycket enkel variant, är att man använder sig av en trapetskorrugerad plåt som anordnas mellan grundläggningen och komfortgolvet. Plåten oiienteras så att de kanaler som avgränsas mellan plåten och komfortgolvet respektive mellan plåten och grundläggningen sträcker sig mellan huskroppens vindsida respektive läsida. Den korrugerade plåten bildar genom sin tvärsnittsprofil såväl bärande element som luftkanaler på 530 94? båda sidor. Det inses att en dylik plåt kan ha en rad olika tvärsnitt som samtliga bildar de erforderliga bärande elementen liksom luftkanalerna.

Luftspalterna har med fördel en vertikal höjd på 1-5 cm.

Om man inte litar fullt ut på att lufiflödet genom luftspalten/-ema är tillräckligt baserat enbart på vindtrycksskillnader för att transportera bort fukt och uppstigande radon från komfortgolvet och från grundläggningen kan man skapa en vertikal sugkanal (ej visad) upp genom huset upp till eller över reglementerad skorstenshöjd (fri konturhöjd). Sugkanalen kan exempelvis utgöras av en lufttrumma. Den värmepelare som på så sätt skapas i sugkanalen kommer att kontinuerligt suga luft från luftspalterna även om vindtrycksskillnader inte föreligger. Om så önskas kan flödet forceras med fläkt i sugkanalen. Denna sugkanal är i de flesta fall inte behövlig för den undre lufispalten 2U i det fall dubbla luftspalter används.

Möjligen skulle den anses intressant i en situation där man riskerar att radon som har transporterats ut av luftspalten skulle kunna återsugas till huskroppen ovanför grundläggningen.

Den ovan beskrivna principen med dubbel luftspalt är fullt tillämpbar på annan typ av grundläggning, exempelvis torpargrund. Den övre lufispalten 2Ö bryter huskroppens kontakt med torpargrundens kapillära markfulct och lufiburen markfukt. Genom att den undre lufispalten 2U bryter huskroppens kontakt med uppläggsytan mot torpargrundens bärande väggar bryts den kapillära kontakten och det skapas tack vare den s.k. coandaeffekten en lufiström längs tätskiktets 6 hela undersida tvärs huskroppen. Därmed förhindras den traditionella torpargrundens problem, d.v.s. att stora delar av grundutrymmet saknar forcerat luftutbyte.

Det är i sammanhanget underförstått att uppfmningen i sig är ägnad att eliminera även andra vätskor eller gaser, andra än ovan nämnda fukt och radon.

Claims (11)

530 947 PATENTKRAV

1. Anordning för brytande av transport av fukt mellan ett för en huskropp avsett komfortgolv (1) och en för huskroppen avsedd bärande grundläggning (4) respektive boitiöring av t.ex. fuktoch radon därifrån, k ä n n e t e c k n a d av minst en luftspalt (2) som äranordnad mellan nämnda komfortgolv (1) och nämnda grundläggning (4), vilken luftspalt innefattar lufikanaler (2) som sträcker sig tvärs huskroppen och mynnar på två mot varandra stående sidor av huskroppen.

2. Anordning enligt krav 1, vid vilken nämnda luftkanaler (2) är orienterade att sträcka sig mellan en vindsida hos huskroppen och en läsida hos huskroppen.

3. Anordning enligt krav 1, vid vilken nämnda luftkanaler (2) avgränsas inbördes medelst för komfortgolvet avsedda bärande element (5).

4. Anordning enligt krav 3, vid vilken nämnda bärande element (5) utgörs av en trapetskorrugerad eller på liknande sätt profilerad plåt, vilken plåt bildar såväl luftkanaler som för komfortgolvet (1) avsedda bärande element (5).

5. Anordning enligt krav l, vid vilken minst två luftkanaler (2Ö) och (2U) är anordnade ovanpå varandra.

6. Anordning enligt krav 1, vid vilken komfortgolvet (l) uppvisar ett genom diffusion vattengenomsläppligt respektive vindskyddande, tätande skikt (3) närmast nämnda luftkanaler (2).

7. Anordning enligt något föregående krav, vid vilken nämnda luftkanaler (2) står i förbindelse med en sugkanal som sträcker sig upp genom huskroppen.

8. Anordning enligt krav 7, vid vilken nämnda sugkanal uppvisar en forcerande fläkt.

9. Metod att bryta transport av fukt, radon eller motsvarande ämnen mellan ett för en huslaopp avsett komfortgolv (1) och en for huskroppen avsedd bärande grundläggning (4) respektive bortföring av t.ex. fukt och radon därifrån, innefattande att anordna minst en 5313 947 lufispalt (2) som är anordnad mellan nämnda komfortgolv (1) och nämnda grundläggning (4) , vilken luftspalt innefattar luftkanaler (2) som sträcker sig tvärs huskroppen och mynnar på två mot varandra stående sidor av huskroppen.

10. Metod enligt krav 9, innefattande steget att orientera nämnda luftkanaler så att dom sträcker sig mellan en vindsida hos huskroppen och en läsida hos huskroppen.

11. ll. Metod enligt krav 9, vid vilken lufispalten (2) tillika luftkanalema (2) skapas av en trapets- eller på motsvarande sätt profilerad och huset bärande plåt mellan komfortgolv (1) och grundläggning (4).