SE527308C2 - Apparater och förfarande för fördeling av resurser mellan celler i ett mobilkommunikationsnät - Google Patents

Description

25 30 527 308 2 bestämning av terminalens position genom att använda t.ex. tidsskíllnad (TD, eng. Time Difference).

För att kunna ansluta sig till ett mobilt nät eller för att utföra handover när den är ansluten, mäter en mobil terminal typiskt sett konstant tillgängliga signaler, inte endast från den egna basstationen, utan även från andra basstationer. Dessa signaler är typiskt sett styrsignaler avsedda för mätning av radioförhållanden för överföringar, vilka styrsignaler innehåller, bland annat data, information om hur man kan upprätta en förbindelse till den sändande basstationen. I synnerhet innefattar styrsignalerna data, vilket i sig självt eller i kombination med bärarens frekvens på vilken styrsignalen sändes utgör basstationsidentifieringsdata. En mobil terminal kan alltså erhålla en identitet för den sändande basstationen och en uppskattning av radioförhållandena. Mobilterminalen sammanställer typiskt sett denna information, i GSM (eng. Global System for Mobile communications) i en grannlista, vilken överförs till nätet som information.

Positionsuppskattning kan grundas på mätningar i grannlistan. Man använder då sambandet mellan avståndet från radiobasstationen och radioförhållandet i kombination med kunskap om basstationens exakta position. Basstationspositionerna är kända inom kommunikationsnätet.

Detta betyder att grannlistan lätt kan användas för positionsuppskattning enligt olika algoritmer. Positionsuppskattningens noggrannhet är i allmänhet proportionell mot cellens storlek.

Trianguleringar, eller tidsskillnads-metoder (TD, eng. Time Difference), använder signaler som associeras med två eller fler olika basstationer. Dessa signaler används för att beräkna positionen eller på vilket avstånd från basstationen en mobilterminal är belägen. Beräkningarna grundar sig på den relativa eller absoluta skillnaden i den tid det tar signalen att fortplanta sig mellan terminalen och de olika basstationerna. Den uppnåbara noggrannheten för TD-metoder beror på systemarkitektur, fysiska förhållanden och radioförhållanden. Typiskt sett, är noggrannheten för en 10 15 20 25 30 TD-metod i ett mobiltelefonisystem 50 till 150 meter. 'TD-metoder är även relativt tids- och resurskrävande.

Fingeravtrycksmetoder använder det faktum att alla platser har en mer eller mindre unik kännetecknande signatur i de mottagna radíosignalerna. Detta är resultatet av multi-vägbildning och reflektioner i byggnaderna och hindren. Genom att lagra de kännetecknande radiosignaturerna för olika platser i en databas, är det möjligt att bestämma platsen för en anordning genom att jämföra den mottagna signaturen för en signal med signaturer lagrade i databasen. Fingeravtrycksmetoder fordrar en databas som alltid är uppdaterad. Ett gott resultat förlitar sig alltså typiskt sett på att klara av att passa ihop signaler från flera olika källor eller basstationer.

En terminal som befinner sig inomhus has typiskt sett en förbindelse till en basstation som täcker den omgivande utomhusarealen som är av en lägre kvalitet än om terminalen skulle ha varit belägen utomhus. För att förbättra täckningssituationen inomhus är många större byggnader utrustade med inomhusmobiltelefonisystem_ Inomhussystemet består oftast av en basstation och ett distribuerat antennsystem eller en läckande-kabel- antenn. För en byggnad som är spridd över stora ytor används typiskt sett repeterare. Detta resulterar i att hela byggnaden uppträder som en stor radiocell och att det är omöjligt att bestämma var terrninalen är belägen inuti byggnaden. Vidare, på grund av svaga signaler från basstationer belägna utomhus, är mer sofistikerade metoder som använder t.ex. triangulering normalt sett omöjliga att tillämpa.

En rättfram lösning är att använda ett tillkommande system för positionering, ett system som inte grundar sig på något mobiltelefonisystem.

Detta kan vara ett inomhus-GPS-system, ett WLAN (trådlöst lokalareanät, eng. Wireless Local Area Network) eller ett Blåtands-baserat system eller någon annan sensorlösning. Sådana system fordrar emellertid tillkommande komplex utrustning och även terminalerna mäste utrustas med speciell maskinvara och/ eller programvara, vilket gör lösningen dyr. 10 15 20 25 30 527 308 4 En annan rättfram lösning är att öka antalet inomhusbasstationer, vilket alltså minskar cellernas storlek. En sådär lösning kommer också att öka de totala tillgängliga kommunikationsresurserna, eftersom det typiskt sett uppträder möjligheter för effektivare återanvändning av kommunikations- resurser. En basstation är emellertid en dyr komponent och en sådan lösning skulle därför bli mycket kostsam. Om önskan om en förbättrad positionsbestämning är det enda skälet för att öka antalet basstationer är investeringarna typiskt sett orimligt höga.

Vidare, når en stor cell delas in i mindre celler är antalet tillgängliga bärfrekvenser i varje liten cell typiskt sett en bråkdel av de tillgängliga bärfrekvenserna i den stora cellen som motsvarar återanvändningsfaktorn.

För situationer där trañkintensiteten varierar betydligt med tiden och/ eller mellan olika små celler minskas dynamiken för resursallokeringen på ett menligt sätt.

SAMMANFATTNING Ett allmänt problem med teknikens ståndpunkt är att det finns en svårighet att öka noggrannheten för positionsuppskattning utan att betydligt öka investeringskostnader för radioaccesstationer för små celler. Ett annat problem är att indelning av en stor cell i mindre celler typiskt sett ger upphov till en minskad dynamik i resursallokeringen.

Ett syfte för den föreliggande uppfinningen är att tillhandahålla förfaranden och anordningar för förbättrad positionsuppskattningsnoggrannhet. Ett ytterligare syfte med den föreliggande uppfinningen är att tillhandahålla sådana förfaranden och anordningar som inte ökar investeringskostnaderna för radioaccesstationer orimligt mycket. Ett annat ytterligare syfte för den föreliggande uppfinningen är att tillhandahålla sådana förfaranden och anordningar som tillåter en förbättrad resursallokeringsdynamik. lO 15 20 25 30 527 š08 De ovanstående syftena åstadkoms av förfaranden och anordningar enligt de bifogade patentkraven. I allmänna ordalag skapas ett virtuellt nät genom att tillhandahålla antenner som styrs av samma radioaccesstation iried styrsignaler för virtuella radioaccesstationer. De uppsättningar av fysiska kanaler som innefattar styrsignalerna är dedicerade till de respektive antennerna, medan de uppsättningar av fysiska kanaler som innefattar endast trafikkanaler utgör gemensamma resurser för mer än en antenn.

Företrädesvis tillämpas föreliggande uppfinning i antennsystem som utnyttjar gemensamma antennkablar, varvid radioaccesstationen förses med ett distribuerat organ som har en central injektor för rundsändnings- styrsignaler och styrsignalsväljare vid antennerna.

Fördelen med den föreliggande uppfinningen är att det virtuella nätet tillhandahåller en mindre cellstruktur som kan utnyttjas för att förbättra positionsbestämningar. Den gemensamma radioaccesstationen gör det emellertid möjligt att minska investeringarna eftersom många aspekter av de virtuella cellerna kan tas hand om av gemensamma funktionaliteter i radioaccesstationerna. Dynamiken för resursallokering bibehålls tack vare användningen av gemensamma uppsättningar av fysiska kanaler som används som trafikkanaler.

KORT FIGURBESKRIVNING Uppfinningen, tillsammans med ytterligare syften och fördelar därav, förstås bäst genom hänvisning till den följande beskrivningen gjord tillsammans med de medföljande ritningarna, i vilka: FIG. 1A är en schematisk illustration av ett cellulärt kommunikations- system; FIG. lB är ett blockschema för anslutande nätelement i ett cellulärt kommunikationssystem; FIG. IC är ett blockschema för anslutande nätelement i ett sektoriserat cellulärt kommunikationssystem; FIG. 2 är en illustration av ett typiskt innehåll i en grannlista; 10 15 20 25 30 527 308 6 FIG. 3 är en schematísk illustration av ett distribuerat enligt teknikens ståndpunkt; FIG. 4a är en schematísk illustration ^v en del at: et- reidionät enligt en utföringsform av den föreliggande uppfinningen; FIG. 4b är en schematísk illustration av en multiplexerare använd i fig. 4a; FIG. 5 är en schematísk illustration av en del av ett radionät som har ett distribuerat antennsystem enligt en utföringsform av den föreliggande uppfinningen; FIG. 6A är en schematísk illustration av en del av ett radionät som har ett distribuerat antennsystem enligt en annan utföringsform av den föreliggande uppfinningen; FIG. 6B är en illustration av ett typiskt innehåll i en grannlista för bas- stationen i fig. 6A; FIG 7 är ett blockschema för en utföringsform av en radiobasstation enligt den föreliggande uppfinningen; FIG 8 är en schematísk illustration av en del av ett radionät som har ett distribuerat antennsystem enligt ytterligare en annan utföringsform av den föreliggande uppfinningen; FIG. 9 är ett blockschema för en annan utföringsform av en radiobas- station enligt den föreliggande uppfinningen; FIG. 10 är en schematísk illustration av en del av ett radionät som har ett antennsystem med läckande kabel med repeterare enligt en utföringsform av den föreliggande uppfinningen; samt FIG. ll är ett flödesschema som illustrerar huvudstegen i en utförings- form av ett förfarande enligt den föreliggande uppfinningen.

DETALJERAD BESKRIVNING För att fullständigt förstå den föreliggande uppfinningens verkan ges först en kort översikt över styrsignalering och allmänna positionsuppskattningar i cellulära nät. 10 15 20 25 30 I den detaljerade beskrivníngens huvuddel används system baserade pä GSM-teknik som exernpliñerande utföringsformer. Den föreliggande uppfinningens grundläggande idéer begränsas emellertid inte till de specifika beskrivna utföringsformerna utan är allmänt tillämpbara på många olika cellulära kommunikationssystem.

Handhavandeförfarandet enligt den föreliggande uppfinningen riktar sig primärt till handhavande i cellulära mobilradiosystem. GSM är den mobilradiotelefonistandard som används i de exemplíñerande utföringsformerna som presenteras i denna framställning. Den föreliggande uppfinningen är emellertid även tillämpbar på andra cellulära mobilradiosystem och deras relaterade standarder, såsom t.ex. andra radiostandarder baserade på TDMA- (multipelaccess med tidsdelníng, eng.

Time Division Multiple Access), bredbands-CDMA- (WCDMA) och T DD-teknik (tidsdelningsduplex, eng. Time Division Duplex).

I de ovan beskrivna GSM-baserade utföringsformen är basstationen den radioaccesstation som används i GSM. På liknande sätt är basstationsstyr- enheten GSM-exemplet på en radioaccesstationsstyrenhet. I andra system finns liknande typer av noder, men ibland under något olika namn. I WCDMA, till exempel, motsvarar accesspunkter och radionätstyrenheter radioaccesstationer respektive radiostationsaccessstyrenheter. I 3G- tillämpningar benämns basstationen typiskt sett ”nod B”. I den föreliggande uppfinningen avses ”radioaccesstation” innefatta alla olika typer av basstationer, nod B, accesspunkter etc. enligt den använda kommunika- tionsmetoden.

I de beskrivna GSM-baserade utföringsformerna utgör tidluckan en fysisk kanal. Den fysiska kanalen är den minsta delen av en radioresurs som kan allokeras till en enda särskild användare. En bärfrekvens kan därmed ses som en uppsättning av tidluckor (eller fysiska kanaler) som alla är tillgängliga för användning av en särskild basstation. Basstationen kan 10 15 20 25 30 527 308 R också ha tillgång till mer än en frekvensbärare, dvs. till mer än en uppsättning av fysiska kanaler.

I WCDMA kännetecknas den fysiska kanalen av en särskild kod, typiskt sett en kombination av en förvrängningskod (eng. scrambling code) och en kanaliseringskod (eng. channelisation code). Varje accesspunkt kan typiskt sett använda fysiska kanaler som har en särskild förvrängningskod, i princip oberoende av de använda kanaliseringskoderna. Den naturligt definierade uppsättningen av fysiska kanaler tillgängliga för användning av en särskild radioaccesstation kännetecknas i WCDMA av en särskild förvrängningskod. Även i andra cellulära kommunikationssystem finns det en minsta allokerbar resursenhet, som i den föreliggande framställningen benämns en fysisk kanal. Varje radioaccesstation har vidare typiskt sett tillgång till en viss uppsättning av fysiska kanaler, fördefinierade under cellplanering eller inte. Principer-na avseende bärare och tidluckor i de ovanstående utföringsformerna är därför generellt tillärnpbara på uppsättningar av fysiska kanaler och de fysiska kanalerna sj älva.

Grundidén med cellulära nät lO, av vilka ett schematiskt illustreras i Fig.

IA, är att strukturera nätet som ett gitter av celler 4A-J, där varje cell 4A-J är den yta som täcks av en radiobasstation 2A-J. Kommunikationen sker via olika radioresurser. För att undvika interferens mellan mobiltelefoner 6 och radiobasstationer 2A-J i grannceller, använder kommunikationen mellan mobiltelefonen 6 och basstationen 2A-J olika resurser eller kommunikationskanaler, dvs. något olika konfigureringar eller inställningar, t.ex. av frekvenser eller koder. Antalet sådana resurser eller "konñgurationer" är begränsat. I GSM-system, bildas resurserna av ett begränsat antal tillåtna bärfrekvenser, och de används för att särskilja kommunikation i olika celler. I WCDMA-system (bredbandig multipelaccess med koddelning, eng. Wideband Code Division Multiple Access), kännetecknas resurserna av ett begränsat antal olika koder. Resultatet av 10 15 20 25 30 527 308 Q det begränsade antalet radioresurser betyder att det är viktigt att planera nätet 10 ordentligt.

Mobil station (MS), mobil telefon, mobil terminal och telefonlur hänvisar alla till den anordning som är flyttbar inom det område som täcks av kommunikationssystemet. Dessa termer kommer att användas i den föreliggande presentationen såsom ekvivalenta uttryck. Denna anordning är typiskt sett en mobiltelefon, handhållen dator, så kallad Personlig Digital Assistent (PDA) eller annan anordning eller apparat utrustad med en radiomottagare för cellulära eller mobila nät.

I fig. IB illustreras ett blockschema för nätelement i ett typiskt GSM-nät. En MSC (mobiltelefonväxel, eng. Mobile services Svvitching Centre) 50 är ansluten till andra MSC-er och till andra externa nät 52, typiskt sett via en (icke visad) GMSC (eng. Gateway MSC). MSCn 50 är ansluten till en eller flera BSC-er (basstationsstyrenheter, eng. Base Station Controllers) 60, och har väljarorgan 51 för anslutning av olika nätelement anslutna därtill. BSCn 60 ansvarar för att hantera en eller flera basstationer 8 och kopplar trafik till och från MSCn 50 och olika basstationer 8 genom väljarfunktionaliteter 61.

BSCn 60 har även organ 62 för att uträtta handover och organ 63 för att utföra uppskattningar av positioner för mobilterminaler som är anslutna till basstationerna 8, t.ex. genom att använda grannlistor som rapporterats av mobilterminalerna. Alternativt kan organet 63 för uppskattning av positioner anordnas för att rapportera information förknippad med positions- bestämningen till en annan nod i nätet, där den faktiska uppskattningen utförs. Basstationen 8 innefattar ett radiogränssnítt 71 för en transceiver, vilket delar ut trafik i de olika kanalfrekvenserna till transceiverenheter 72A, 72B. Transceivernas 72A, 72B utgångar multiplexeras av en multiplexerare 74 och sänds till en antenn 14. Funktionerna i basstationen 8 styrs av ett basstationsstyrsystem 73. l fig. lC illustreras ett blockschema för nätelement i ett GSM-nät som har sektoriserade antenner. De flesta delarna liknar de i fig. lB och diskuteras 10 15 20 25 30 527 IS w c: oo därför inte vidare. Basstationen 8 innefattar två transceiverenheter 72A, 7 2B. Basstationen 8 betjänar två sektoriserade antenner 14A, 14B anordnade på samma radiomast. Utgängen för var och en *v transceivrarna 72A, 7 2B är ansluten till en respektive antenn 14A, 14B. Basstationen 8 styr här två antenner 14A, 14B med en hel del gemensamma funktionaliteten De tillgängliga bärarna delas emellertid mellan antennerna 14A, 14B.

Kommunikation som använder sig av cellulära kommunikationssystem inbegriper typiskt sett datasignaler och styrsignaler som sänds på trafikkanaler respektive styrkanaler. I ett GSM-system finns tre klasser av styrkanaler. BCl-l (rundsända kanaler, eng. Broadcast Channel) innefattar kanaler på vilka information om cell- och nätparametrarna kontinuerligt sänds till mobilterminalerna. Kanalen BCCH (rundsänd styrkanal, eng.

Broadcast Control CHannel) används till exempel för att sända cellspecifik information. Kommunikation på BCl-lns kanaler äger rum i DL-riktningen (nedlänk, eng. DownLink). BCH-datat tillhandahålls av basstationen 8.

Andra styrkanaler används för paging-ändamäl, accessfunktionaliteter och signalering mellan nät och mobilterminal före eller under samtal. Sådan styrsignalering används t.ex. av mobilterrninalerna för att informera nätet om t.ex. mätningar av grannsändare. Även signalering som berör autenticering utförs genom sådan styrsignalering. För CCCH (gemensamma styrkanaler, eng. Common Control CHannels) och DCCH (dedikerade styrkanaler, eng. Dedicated Control CI-lannels) tillhandahålls informationen typiskt sett av och till en BSC eller MSC och vidarebefordras endast genom basstationen.

Tillbaka till ñg. 1A, i de flesta cellulära nät 10 mäter mobilterminalen 6 kontinuerligt radiosignalernas mottagningsförhållanden. Orsakerna är flera.

En är för att kunna modifiera sändareffekten för att undvika att sända på onödigt hög sändareffekt. I allmänhet, men inte nödvändigtvis, är radiobasstationen med de bästa radioförhällandena den som används för anslutning till det cellulära nätet. Basstationen med de bästa 10 15 20 25 30 527 3ll8 l radioförhållandena är i de flesta fall även den som är belägen närmast mobiltelefonen 6. I fig. 1A är mobiltelefonen 6 ansluten via basstation 2F.

Mobiltelefonen 6 är alltså belägen irrti cellen 4? för den särskilda basstationen 2F. Radiocellen definieras såsom det område som omger en basstation, inom vilket basstationen är basstationen med den bästa radioförbindelsen till en mobiltelefon. Eftersom lägena för de sändningspunkter som associeras med basstationerna är kända av det cellulära nätet ger identiteten för basstationen med de bästa radioförhållandena alltså också en ungefärlig platsuppskattning för mobiltelefonen. En cells storlek är proportionell mot tätheten av basstationer. I ñg. 1A kan man därför dra den slutsatsen att mobiltelefonen 6 finns inuti cell 4F.

För att veta vilken basstation man ska ansluta till mäter mobiltelefonerna konstant signaler som sänds också från andra basstationer. Dessa signaler är speciella styrsignaler som är avsedda för att mäta radioförhållandena mellan mobiltelefonen och basstationen. Signalerna innehåller, bland annat data, information om hur man kan upprätta en förbindelse till den basstation som sänder signalen. Såsom nämnts ovan, sker kommunikationer i grannceller över länkar med något olika konfigurationer för att undvika interferens. Styrsignalerna sänds typiskt sett med användning av dessa olika konfigurationen Som ett exempel, i GSM sänds styrsignalen från en basstation på en annan frekvens än den styrsignal som sänds från grannbasstationen. Basstationer längre bort skulle emellertid kunna använda samma frekvens i ett återanvändníngsmönster. För att kunna särskilja de basstationer åt som associeras med olika celler, men som sänder styrsignaler på samma frekvens, innehåller styrsignalerna även annan information som gör det möjligt att särskilja en styrsignal från en basstation från en annan. Denna information, ensam eller i kombination med styrsignalens frekvens, ger en möjlighet att identifiera en särskild basstation. Med andra ord, styrsignalerna innefattar identifieringsdata för basstationer. I GSM används så kallade färgkoder för att skilja olika basstationer åt. 10 l5 20 25 30 Nätet informerar typiskt sett mobilterminalen om vilka basstationer som finns i närheten. Mobiltelefonen vet sedan vilka styrsignaler som finns att hålla utkik efter. Mobiltelefonen kan också mäta signaler från varandras basstationer om informationen som ska mätas inte är åtkomlig. Detta kan vara fallet t.ex. i områden där en användares operatör inte har någon täckning men andra operatörer har. Resultatet av mätningarna av styrsignalerna som sänts från basstationerna lagras typiskt sett i mobilterminalen på ett sammanställt sätt. En sådan lista av grannbasstationer eller åtminstone data som motsvarar en sådan lista hålls uppdaterad i mobilterminalen och hänvisas ofta till såsom grannlistan.

Ett exempel på en sådan grannlista för situationen i fig. 1A illustreras i fig. 2. Listan är sorterad grundat på radioförhållandenas kvalitet, med de basstationer som har de bästa radioförhållandena i listans topp. Varje rad 100 i listan hänför sig till en särskild basstation. I detta exempel innefattar den första kolumnen 102 en identitet för basstationen. En andra del 104' innefattar tillkommande information. I den föreliggande utföringsformen innefattar en andra kolumn 105 allmän information. De tredje till femte kolumnerna 106-108 innefattar data som associeras med t.ex. mätningar av radioförhållandenas kvalitet till varje basstation, signalkvalitet, spärrflaggor eller liknande data som är viktigt för handover-beslut.

Mätningarna i en sådan lista överförs kontinuerligt till basstationen för att hålla nätet uppdaterat avseende radioförhållanden. Basstationen eller vilken nätserver som helst ansluten till den kan därmed återkalla innehållet i en grannlista för vilken ansluten mobilterminal som helst.

I den föreliggande presentationen kommer uttrycken "position" och "plats" att användas. Position är avsedd att betyda en geografisk position angiven som koordinater eller grader (t.ex. WGS-84-datum). Den kan även innehålla orientering och/eller riktning, hastighet, acceleration etc. En position kan även anges som ett relativt mått. Platsen är en mer subjektiv position 10 15 20 25 30 527 308 _.. definierad av typen av (eller relationen till) anläggning eller läge. Exempel på platser är "militärt område / anläggning", "sjukhus", "kontor", "teater", "nära nödutgång". Uttrycket "plats“ antas innefatta även vad som inr ei' tas -v "position".

Den mest triviala posítionsuppskattningen är att bestämma den ungefärliga positionen såsom inuti cellen för den basstation som har bäst radioförbindelse med mobilterminalen, dvs. basstationen i toppen av grannlistan. I fig. lA betyder detta att det år möjligt att med en viss sannolikhet dra slutsatsen att mobiltelefonen 6 är belägen inuti cell 4F.

Användning av flera poster i grannlistan för olika algoritmer betyder att en bättre noggrannhet än den cell där mobiltelefonen kamperar kan beräknas. I fig. 2 kan man se att basstation 2G har den andra positionen i grannlistan.

Det âr då mycket troligt att mobiltelefonen är belägen i en 60°-sektor som är vänd mot cell 4G, markerad med streckade linjer i ñg. 1A. Vidare, eftersom station 21 är den tredje posten i grannlistan är det också troligt att mobilterminalen 6 är belägen i den halva av sektorn som är närmast cell 41.

Ytterligare noggrannhet kan vidare åstadkommas genom att beakta t.ex. signalstyrkeförhållanden etc. Översättningen eller beräkningen som översätter grannlistan till en positions- och/ eller platsuppskattning kan antingen ske i det cellulära systemet eller i terminalen. Om positionsuppskattningen sker i systemet, t.ex. i en nåtserver, mäste mobilterminalen sända grannlistan eller mätningar som motsvarar den till radiobasstationen. Om mobilterminalen själv utför uppskattningen kan uppskattningen i ett grundkoncept t.ex. innefatta en bestämning av en närmaste basstation i form av t.ex. en cell-ID.

Sådan positionsinformation kan i vissa fall vara tillräcklig för att stödja många av de tjänster som grundar sig på positionsbestämning. Om emellertid den faktiska geografiska positionen måste uppskattas behöver mobilterminalen först information om de särskilda omgivningarna. Sådan information bör innehålla åtminstone de kända positionerna för de olika basstationerna och skulle t.ex. kunna härledas från instruktioner avseende 10 15 20 25 30 527 308 basstationer som ska mätas in. Annan information som kan vara specifik för platsen, byggnaden eller omgivningarna kan också vara användbar. Sådan specifik information om Lex. en speciñk byggnad skulle kunna innefatta kartinformation, från vilken det är möjligt att exkludera vissa områden där en mobil inte kan befinna sig från positionsbestämningen. Det är t.ex. uppenbart att en mobilterminal inte kan vara belägen inuti en massiv vägg, och det är högst troligt att mobilen inte svävar i luften 10 meter ovanför golvet.

Inomhustäckning i cellulära system är ofta av en lägre kvalitet än utomhus.

Därför har många större byggnader sin egen lokala cell eller celler. Ett typiskt system enligt teknikens ståndpunkt illustreras i fig. 3. En enda basstation 8 betjänar via en gemensam antennkabel 17 ett distribuerat antennsystem innefattande ett antal antenner 14 fördelade över inomhusområdet. En repeterare kan finnas för att förstärka signalerna under distribueringen. Eftersom alla antenner tillhandahåller samma information upplever en mobilterrninal 6 alla antenner tillsammans som ett såndande system, vilket associeras med en enda cell 4. Vidare, eftersom mobilterminalen 6 är omedveten om vilken antenn den verkligen kommunicerar med är det mindre troligt att förfinad positionsuppskattning såsom beskriven ovan fungerar bra. Ett sätt att förbättra noggrannheten för positionsuppskattning är att tillhandahålla mindre celler.

Såväl distribuerade antennsystem som läckande-kabel-system och undersystem som matas genom en repeterare eller annan aktiv komponent antas vara särskilt väl lämpade för att implementera den föreliggande uppfinningen. Termerna ”antenn” och ”sändande enhet” används normalt både för en antenn i ett distribuerat antennsystem, men även för ett avsnitt av en läckande kabel i en läckande-kabel-antenn. Den föreliggande uppfinningen är emellertid tillämpbar på alla möjliga typer av antennsystem, De typiskt sett dåliga förbindelserna till basstationerna för utomhus- täckningen, i kombination med en omgivning med en massa fädning, gör det 10 15 20 25 30 527 308 även svårt eller till och med omöjligt att använda basstationer belägna utomhus för trianguleringsändamål. I vissa byggnader som är spridda över stora områden (t.ex. flygplatser) används repeterare. Ceileri blir då ännu större vilket resulterar i att arean inom vilken mobiltelefonen finns när den är ansluten till den cellen är mycket stor, dvs. noggrannheten för positionsuppskattning är låg.

Noggrannheten för positionsuppskattning som grundar sig på grannlistor är i grunden proportionell mot cellstorleken. Mindre celler kommer allmänt sett tillåta mer noggranna och exakta positionsuppskattningar. Celler styrs emellertid av en basstation och basstationer är allmänt sett mycket dyra. De funktionaliteter som fordras i en basstation som används för positionsuppskattning är, åtminstone i förfaranden där basstationen inte aktivt tar del i positioneringen, mycket begränsade. Faktum är att om endast styrsignaler som innefattar identifieringsdata för basstationer sänds ut från tillräckligt för att väldefinierade utföra positioner, är detta positioneringsrutinerna. I den föreliggande uppfinningen är ett antal antenner eller sändarenheter anslutna till en gemensam basstation, men är associerade med separat ídentífieringsdata för basstationer.

Såsom nämndes ovan är den föreliggande uppfinningen tillämpbar på de flesta cellulära kommunikationsnät. Det anses emellertid för närvarande, såsom också nämndes ovan, att den är särskilt fördelaktig när den tillämpas på positionsuppskattning för mobilterminaler belägna i ett distribuerat antennsystem, ett läckande-kabel-system eller ett undersystem matat av en repeterare. Noggrannheten för positionsbestämningsförfarandet enligt uppfinningen beror såväl på t.ex. fastigheterna eller omgivningen där uppfinningen ska realiseras och andra förutsättningar som på olika kundkrav. En positionsnoggrannhet på 20-50 meter tros emellertid vara realistisk. Den föreliggande uppfinningen skulle med fördel kunna användas för positionering av mobilterminaler belägna i inomhussystem, underjordiska tägsystem (tunnelbanor) och undersystem anslutna till 10 15 20 25 30 527 308 16 cellulära makrosystem, tex. tunnlar anslutna till en makroradiocell som använder en repeterare.

Uppfinningens grundläggande koncept är att dela in en större cell i flera mindre virtuella celler. De virtuella cellerna styrs tillsammans av en enda basstation. Denna gemensamma basstation styr de virtuella cellerna i samma utsträckning som en ordinär basstation styr en ordinär cell. Mycket av intelligensen och funktionaliteterna i basstationen för att hantera förbindelserna till mobiltelefonerna kan delas av de virtuella cellerna. Den tillkommande funktionalitet som behövs är icke kostsam jämfört med tillhandahällandet av separata basstationer. Vidare, genom att ha ett antal antenner anslutna till samma basstation kan de virtuella cellerna även dela trañkbärare. En utföringsforrn av ett radionät enligt den föreliggande uppfinningen illustreras schematiskt i fig. 4a. Här är tre antenner l4A-C anslutna till en basstation 8 genom separata antennkablar 18. Varje antenn 14A-C sänder styrsignaler med separat identifieringsdata för virtuella basstationer på olika rundsändningskanaler, och varje antenn l4A-C utgör centrum i en virtuell cell. Basstationen 8 är vidare ansluten till en BSC via en anslutning 22.

Basstationen 8 har fyra transceivrar 72A-D, vilka hanterar en bärfrekvens var. Tre av dem 72A-C används för bärare som innefattar styrsignaleríng för en respektive av de tre antennerna l4A-C. Den sista transceivern 72D hanterar en bärare som innefattar endast trafikdata. Trafikdatabäraren kan 14A-C.

Transceiverutgängarna är anslutna till en multiplexerarenhet 74, i vilken en utnyttjas av vilken som helst av de tre antennema respektive styrsignalsbärare multiplexeras med trafikdatabäraren och tillhandahålls till en av antennerna 14A-C. Eftersom basstationen 8 har full kontroll över alla bärare kan delningen av trafikbäraren utföras kanal för kanal. På ett sådant sätt förbättras flexibiliteten och dynamiken i resursallokeringen väsentligt, jämfört med ett fall där tillgängliga resurser delas mellan olika basstationer pä ett statiskt sätt. lO 15 20 25 30 5 2 7 3 0 8 17 Fig. 4b illustrerar ett möjligt blockschema för multiplexerarenheten 73 i ñg. 4a. Multiplexerarenheten 73 innefattar tre separata multiplexerarenheter 7 5A-C för virtuella celler, vilka är försedda med en styrsignalsbärare var.

Trafikkanalbäraren tillhandahålls till alla multiplexerarenheterna 75A-C för virtuella celler.

Indelningen av en cell i flera virtuella celler leder till att en mobilterminal inom antennernas täckningsområden förses med mer exakt information om dess faktiska plats. Styrsignaleringen från var och en av antennerna 14A-C kan mätas och separeras, och kan ge en grund till en mer tillförlitlig positíonsbestämning. På samma gäng ökas inte antalet basstationer, utan vissa tillkommande funktionaliteter läggs till. Rimlig resursallokerings- flexibilitet kan bibehållas genom användning av gemensamma trafikbärare.

När man skapar de virtuella cellerna såsom i fig. 4a, måste ett antal nya antenner typiskt sett tillhandahållas. Om emellertid idéerna enligt den föreliggande uppfinningen implementeras i t.ex. ett distribuerat antennsystem kan de redan existerande antennerna utnyttjas. I ñg. 5 illustreras en utföringsform av den föreliggande uppfinningen schematiskt, vilken har ett distribuerat antennsystem. Tre antenner 14A-C i ett distribuerat antennsystem är anslutna genom en gemensam antennkabel 17 till basstationen 8. Såsom ovan sänder varje antenn 14A-C ut styrsignaler med separat identiñeringsdata för virtuella basstationer på olika rundsändningskanaler, och varje antenn 14A-C utgör centrum på en virtuell cell i ett lokalt virtuellt cellulärt nät. Basstationen 8 har i denna utföringsform tillgång till fem bärare, av vilka tre används för styrsignalering till de tre antennema, och två används som rena trafikkanalsbärare.

Basstationen 8 has därför fem transceivers 72A-E, där transceivrarna 72A-C är för styrkanalsbärare och transceivrarna 72D-E är för trafikkanalsbärare. I den föreliggande utföringsformen innefattar basstationen 8 en signalinjektor- funktionalitet inom multiplexerarenheten 74, vilken multíplexerar styrsignaler till alla antennerna 14A-C på den gemensamma kabeln 17. Vid varje antenn 14A-C tillhandahålls en signalväljare 28A-C, vilken filtrerar lO 15 20 25 30 527 sus signalerna på den gemensamma kabeln 17 för att extrahera signaler som är relevanta för den särskilda antennen. I denna* utföringsform extraheras en bärare som innefattar styrsignaler och båda trafikkanalerna vid vaije antenn l4A-C. Utföringsformer av dessa anordningar kommer att beskrivas mer i detalj längre ner. Basstationen 8 innefattar i en sådan konfiguration en central enhet och ett antal satellitenheter 28A-C, men är fortfarande logiskt sett en basstation 8.

I ñg. 6a illustreras en annan utföringsform av den föreliggande uppfinningen. I denna utföringsform innefattar nätet av virtuella celler sju antenner l4A-G. Basstationen 8 har fortfarande bara fem bärare att använda. Antennerna är emellertid i denna utföringsform anordnade på ett sådant sätt att bäraråteranvändning kan tillämpas. Till exempel, antennerna 14A, 14D och 14G är separerade på ett sådant sätt att deras sändningar inte stör varandra och därför kan dessa antenner använda samma bärare för att distribuera olika data. Basstationen 8 innefattar en transceiver 72A-G för varje antenn, ansvarig för styrkanalssignalering, och två ytterligare transceivrar 72H-I för trafikkanalsbärare. Transceivrar 72A, 7 2D och 72G är avsedda för samma slutliga bärfrekvens Cl, men separata styrsignaler tillhandahålls. Multiplexerarenheten 74 måste i ett sådant fall multiplexera signalerna från de olika styrsignalstransceivrarna 72A-G på ett sådant sätt att de kan särskiljas och separeras vid separeringsenhetema 28A-G vid antCnIlCfna.

I den föreliggande utföringsformen antas det att det år ett GSM-system och kommunikationskanalerna motsvarar olika bärfrekvenser. Bärfrekvenserna Cl till C3 förses med en ytterligare särskiljande basstations-ID, BSIC, unik för varje antenn. På detta sätt verkar antennerna som om de vore anslutna till separata basstationer, och mobilerna upplever mindre virtuella celler. En grannlista 100, såsom i ñg. 6b, skulle kunna bli resultatet. Från denna lista kan en förbättrad positionsuppskattning erhållas genom positionerings- rutiner enligt teknikens ståndpunkt. De virtuella cellerna styrs emellertid av 10 15 20 25 '30 527 308 ..._ en gemensam basstation 8 och har vidare tillgång till gemensamma trañkkanalsbårare. lmplementeringen av basstationens funktionaliteter kan göras på många olika sätt. Fig. 7 illustrerar ett blockdiagram av en utföringsform av en möjlig konfiguration. Basstationen 8 är ansluten till en BSC 60. Transceiverns radiogränssnitt 71 leder signaler till de olika transceivrarna 72, beroende på bärfrekvens och BSIC. I denna utföringsform finns endast tre transceivrar 72, men såsom fackmannen inser kan det finnas vilket antal transceivrar 72 som helst. Varje utgång, innefattande en datatrafiksutgång och en styrsignalsutgång eller endast en datatrafikutgång beroende på utnyttjandet av bäraren ifråga, ansluten till en respektive transceiverenhet 72.

Styrsignalerna och datatrafiken behandlas typiskt sett i separata felbehandlingsenheter 80, 81 innan de kodas i en kodarenhet 82. De kodade signalerna avges typiskt sett i skurar och de kodade signalerna behandlas alltså i en skurhanteringsenhet 83. DL-signaler multiplexeras på bärarens tillgängliga kanaler i en kanalmultiplexerare 84 och moduleras i en modulator 85. UL-trafik demoduleras analogt i en demodulator 86 och demultiplexeras i en kanaldemultiplexerare 87.

I den föreliggande utföringsformen antas ett distribuerat antennsystemi och alla de använda bärarna överförs till antennerna på en gemensam antennkabel 17. De modulerade signalerna till och från transceiverenheten 72 multiplexeras i multiplexerarenheten 74 för antennöverföring, nämnd ovan. Multiplexerarenheten 74 för antennöverföring verkar företrädesvis såsom en styrsignalsinjektor (jfr. ñg. 5). Företrädesvis multiplexeras de styrsignalinnehållande bärarna på ett sätt så de är lätta att extrahera eller filtrera ut. Den multiplexerade signalen sänds på antennkabeln 17 och når signalväljare 28 vid varje antenn 14. Signalväljarna innefattar ett filter 88 eller separeringsenhet, vilken separerar ut den bärare som innehåller de styrsignaler som är avsedda för den virtuella basstation som är associerad med den särskilda antennen och eventuella gemensamma trafikbärare, om det finns. Dessa separerade bärare demultiplexeras i en demultiplexerare 89 10 15 20 25 30 5 2 7 3 0 8 20 och modifieras till den rätta karakteristiken för sändning. Signalerna i de separerade bärarna överförs sedan såsom radiofrekventa elektromagnetiska vågor av antennema 14. De motsvarande funktíonaliteterna finns för UL- kommunikation i signalväljarna 28 och multiplexeringsenheterna 74, 89.

I fig. 8 illustreras en annan utföringsform av den föreliggande uppfinningen.

I denna utföringsform delar de virtuella cellerna även trafikkanalerna på de bärare som innefattar styrkanalerna. Detta betyder att alla bärare sänds ut från alla antenner, men att styrkanalsinnehållet varierar från en antenn till en annan. Fördelen är att resursallokeringens dynamik ytterligare ökas. Den huvudsakliga nackdelen år emellertid att mer sofistikerade funktionaliteter måste inbegripas i separatorenheterna för att byta ut styrkanalsinnehåll. l ñg. 8 innefattar basstationen 8 en ”ordinär” transceiver 72A-E för varje bärare. Dessutom tillhandahålls ”virtuella transceivrar” 7 7A-C, anslutna till styrkanalstransceivrarna 72A-C, vilka tillhandahåller innehållet i de styr- kanaler som ska sändas ut från de olika antennerna 14A-G. Detta innehåll multiplexeras tillsammans med trañkdatat och tillhandahålls till de olika antennerna. Separatorenheterna 28 separerar ut det styrkanalsdata som är avsett för den särskilda antennen och inbegriper detta data i det data som sänds på styrkanalsbäraren. Annat styrdata, avsett för andra antenner filtreras ut. Separatorenheterna 28 måste inbegripa ganska intelligenta funktionaliteter, eftersom de flesta av de funktioner som normalt utförs i den centrala basstationens transceiverdelar måste inbegripas, t.ex. kodning och multiplexering i olika steg.

Denna utföringsform kommer emellertid förmodligen ge något högre onoggrannhet för positionering, eftersom avkodning av cellidentitet typiskt sett utförs mindre ofta än signalstyrkemätningar, vilket betyder att signalstyrkan kan vara associerad med en felaktig virtuell cellidentitet under kortare perioder. I många tillämpningar kommer positionsnoggrannheten i alla fall vara tillräcklig. lO 15 20 25 30 527 308 Fig. 9 illustrerar en annan utföringsform av implementeringen av en basstation enligt den föreliggande uppfinningen. Här är vissa transceiverfunktionaliteter distribuerade till separatorenheterna 28, och denna utföringsform kan vara mer lämplig för implementering av tex. det system som illustreras i fig. 8. BSCn 60 är som vanligt ansluten till ett radiogränssnitt 71 för transceivrar i basstationen 8, och signaler avsedda för de olika Transceiverenheterna 72 är på ett vanligt sätt anordnade för felhantering, bärarna kopplas till separata transceiverenheter 72. kodning och skurhantering. Skurhanteringsenhetens 83 utgång är emellertid i denna utföringsform ansluten till multiplexeringsenheten 74. De signaler som är avsedda för de olika bärarna för det virtuella nätet multiplexeras i multiplexeraren 74 och överförs på den gemensamma antennkabeln 17. Signalväljarna 28 i denna utföringsform är förutom filtrerings- 88 och demultiplexeringsenheterna 89 även försedda med en kanalmultiplexerare 84, en modulatorenhet 85, en demodulatorenhet 86 och normalt en kanaldemultiplexerare 87, vilka är belägna inom huvudbasstationen 8.

Många andra implementeringar av den föreliggande uppfinningen är möjliga och det föreliggande skyddet bör inte begränsas endast till de exemplifierande utföringisformerna utan definieras istället helt och hållet av de bifogade patentkraven.

I de flesta av de ovanstående utföringsformerna har ett distribuerat antennsystem använts som ett modellsystem. Även läckande-kabel-system och/ eller system som innefattar repeterare är emellertid lämpliga för den föreliggande uppfinningen att implementeras i. Fig. 10 illustrerar ett sådant system, innefattande en läckande kabel 19 som antennsystem. En repeterare 29 kan' lätt förses med en separatorenhet 28, liknande de i de tidigare utföringsformerna. Separatorenheten 28 anordnas sedan för att låta endast en del av styrsignalerna att passera till den del av antennsystemet som är belägen vidare nedlänks. Den del av antennsystemet nedlänks om repeteraren 29 kommer då att tillhandahålla en annan uppsättning 10 15 20 25 30 527 š08 styrsignaler än upplänk om repeteraren 29. Denna skillnad kan användas som en positionsindikering med förbättrad noggrannhet.

I synnerhet har hela den läckande kabeln tillgång till en första styrsignal och utgör en första ”antenn” 14A associerad med en första virtuell cell. En annan styrsignal filtreras bort vid den andra repeteraren 29 och är alltså endast tillgänglig från de första två delarna av den läckande kabeln, vilka då utgör en andra ”antenn” l4B associerad med en andra virtuell cell. Slutligen filtreras en tredje styrsignal bort redan vid den första repeteraren 29 och den ”antenn” l4C som associeras med en tredje virtuell cell innefattar alltså endast den första tredjedelen av den läckande kabeln 19.

Vid handhavande av ett sådant system kan det vara att föredra att införa prioritetsnivåer för de olika virtuella cellerna. Genom att välja den virtuella cellen för antenn 14C med en högre prioritet än de virtuella cellerna för antennerna l4B och 14A, kommer de flesta mobilstationer som är belägna inom den virtuella cell som är associerad med antenn 14C kommunicera genom antenn 14C. På liknande sätt, genom att ge den virtuella cell som är associerad med l4B en högre prioritet än 14A, kommer mobilstationer i närheten av den mittre delen av den läckande kabeln att kommunicera genom antenn l4B. På ett sådant sätt kan trafikbelastningen på de olika antennerna fördelas ut på ett mer homogent sätt.

Huvudstegen i en utföringsform av ett förfarande enligt den föreliggande uppfinningen illustreras i fig. ll. Proceduren börjar i steg 200. I steg 210 sänds styrsignaler för en första uppsättning av fysiska kanaler över en första transmissionsenhet. I steg 212 sänds styrsignaler för en andra uppsättning av fysiska kanaler över en andra transmissionsenhet. Slutligen, i steg 214, sänds trafiksignaler för en tredje uppsättning av fysiska kanaler över både den första och den andra transmissionsenheten. Proceduren avslutas i steg 299. 527 308 Fackmannen inser att olika modifieringar och ändringar kan göras på den föreliggande uppfinningen utan att avlägsna sig från dess omfång, vilket definieras av de bifogade patentkraven.

Claims (26)

10 15 20 25 30 “ 527 308 AT PATENTKRAV

1. Radioaccessnät, innefattande radioaccesstation (8); en första och en andra sändande enhet (l4A-G), styrda av radioaccesstationen (8); vilken radioaccesstation (8) år anordnad att allokera en styrkanal i en första uppsättning av fysiska kanaler för den första sändande enheten; vilken radioaccesstation (8) är anordnad att allokera en styrkanal i en andra uppsättning av fysiska kanaler, exkluderande den första uppsättningen av fysiska kanaler, för den andra sändande enheten, kännetecknat av att radioaccesstationen (8) år anordnad att allokera en första trafikkanal i en tredje uppsättning av fysiska kanaler, exkluderande båda de första och andra uppsâttningarna av fysiska kanaler, för den första såndande enheten och en andra trafikkanal i den tredje uppsättningen av fysiska kanaler för den andra såndande enheten.

2. Radioaccessnät enligt patentkrav 1, kännetecknat av att de sândande enheterna (l4A-G) år anslutna till radioaccesstationen (8) genom en gemensam kabel (1 7).

3. Radioaccessnåt enligt patentkrav 1, kännetecknat av att de första och andra sändande enheterna (l4A-G) år komponenter i ett distribuerat antennsystem eller en läckande-kabel-antenn.

4. Radioaccessnåt enligt något av patentkraven 1 till 3, kännetecknat av att styrkanalema för de första och andra uppsättningar-na av fysiska kanaler innefattar olika identifieringsdata för radioaccesstationer.

5. Radioaccessnät enligt kännetecknat av patentkrav 4, positioneringsorgan, vilket uppskattar mobilterminalers positioner grundat på identifieringsdata för radioaccesstationer mottaget av mobilterrninalema. 10 15 20 25 30 527 308 '25

6. Radioaccessnät enligt patentkrav 5, kännetecknat av att positionsuppskattningen grundar sig på en grannlista för mobiltenninaíerna.

7. Radioaccessnät enligt patentkrav 4, kännetecknat av att vidare innefatta en tredje sändande enhet, varvid radioaccesstationen (8) är anordnad att allokera en styrkanal i den första uppsättningen av fysiska kanaler för den tredje sändande enheten, innefattande annat identiñeringsdata för radioaccesstationer jämfört med den första sändande enheten.

8. Radioaccessnät enligt patentkrav 7, kännetecknat av att radioaccesstationen (8) är anordnad att allokera en första trafikkanal i den första uppsättningen av fysiska kanaler för den första sändande enheten och en andra trafikkanal i den första uppsättningen av fysiska kanaler för den tredje sändande enheten.

9. Radioaccessnât enligt något av patentkraven 1 till 8, kännetecknat av att radioaccesstationen (8) innefattar en injektor (74) för rundsändningsstyrsignaler och åtminstone en av de första och andra såndande enheterna (14A-G) innefattar en styrsignalsvâljare (28; 28A-G).

10. Radioaccessnät enligt patentkrav 9, kännetecknat av att styrsignalsväljaren (28; 28A-G] är anordnad att välja ut hela uppsättningar av fysiska kanaler som innefattar styrkanaler.

11. Radioaccessnät enligt patentkrav 9, kännetecknat av att styrsignalsväljaren (28; 28A-G) är anordnad att välja ut separata styrkanaler.

12. Radioaccesstation (8), innefattande allokeringsorgan (7 3); antennanslutning till en första och en andra sändande enhet (14A- G), styrda av radioaccesstationen (8) ; 10 15 20 25 30 vilket allokeringsorgan (73) är anordnat att allokera en styrkanal i en första uppsättning av fysiska kanaler för den första sändande enheten; vilket allokeringsorgan (73) är anordnat att allokera en styrkanal i en andra uppsättning av fysiska kanaler, exkluderande den första uppsättningen av fysiska kanaler, för den andra sändande enheten; kännetecknad av att allokeringsorganet (73) år anordnat att allokera en första trafikkanal i en tredje uppsättning av fysiska kanaler, exkluderande båda de första och andra uppsättningarna av fysiska kanaler, för den första sändande enheten och en andra trafikkanal i den tredje uppsättningen av fysiska kanaler fór den andra sändande enheten.

13. Radioaccesstation enligt patentkrav 12, kännetecknar! av att styrkanalerna i de första och andra uppsättningarna av fysiska kanaler innefattar olika identifieringsdata för radioaccesstationer.

14. Radioaccesstation enligt patentkrav 13, kännetecknad av positioneringsorgan, vilket uppskattar mobilterminalers position grundat på identifieringsdata för radioaccesstationer mottagna av mobilterminalema.

15. Radioaccesstation enligt patentkrav 14, kännetecknar! av att positionsuppskattningen grundar sig på en grannlista för mobilterminalerna.

16. Radioaccesstation enligt patentkrav 13, kännetecknar! av att allokeringsorganet (73) är vidare anordnat att allokera en styrkanal i den första uppsättningen av fysiska kanaler för den tredje sändande enheten, innefattande annat identifieringsdata för radioaccess jämfört med den första sändande enheten.

17. Radioaccesstation enligt patentkrav 16, kännetecknad av att allokeringsorganet (73) är vidare anordnat att allokera en första trafikkanal i den första uppsättningen av fysiska kanaler för den första sändande enheten 10 15 20 25 30 527 308 27 och en andra trafikkanal i den första uppsättningen av fysiska kanaler för den tredje sändande enheten.

18. Radioaccesstation enligt något av patentkraven 12 till 17, kännetecknar! av en injektor (74) för rundsändningsstyrsignaler.

19. Radioaccesstation enligt patentkrav 18, kännetecknad av att injektom (74) för styrsignaler är anordnad att injicera fullständiga uppsättningar av fysiska kanaler innefattande styrkanaler.

20. Radioaccesstation enligt patentkrav 19, kännetecknad av att injektom (74) för styr-signaler är anordnad att injicera signaler som representerar separata styr-kanaler.

21. Förfarande för handhavande av en del av ett mobilkommunikations- nät (10), innefattande stegen: sändande (210) av styrsignaler på en första uppsättning av fysiska kanaler över en första sändande enhet; och sändande (212) av styrsignaler på en andra uppsättning av fysiska kanaler, exkluderande den första uppsättningen av fysiska kanaler, över en andra sändande enhet, kännetecknat av det ytterligare steget: sändande (214) av trafiksignaler på en tredje uppsättning av fysiska kanaler, exkluderande båda de första och andra uppsättningarna av fysiska kanaler, över både den första och den andra sändande enheten.

22. Förfarande enligt patentkrav 21, kännetecknat av att styrkanalerna på de första och andra uppsättningama av fysiska kanaler innefattar olika identiñeringsdata för radioaccesstationer.

23. Förfarande enligt patentkrav 22, kännetecknat av det ytterligare steget uppskattning av mobilterrninalers positioner grundat på identifieringsdata för radioaccesstationer mottaget av mobilterrninalerna. 10 15 20 527 sug

24. Förfarande enligt patentkrav 23, kännetecknat av att positíonsuppskafttningen år gndad på en gannlista för mobilterminalema.

25. Förfarande enligt något av patentkraven 21 till 24, kännetecknat av stegen: multiplexering av signaler till de första, andra och tredje uppsättningar-na av fysiska kanaler på en enda kommunikationslänk; översändning av den multiplexerade signalen till de första och andra sândande enheterna; demultiplexering av den översända signalen vid åtminstone en av de första och andra sändande enheterna; utvåljande av en av de första och andra styrsignalerna vid nämnda åtminstone en av de första och andra såndande enheterna.

26. Förfarande enligt patentkrav 25, kännetecknat av att multiplexeringssteget innefattar multiplexering av delar av de första, andra och / eller tredje uppsättningarna av fysiska kanaler, där förfarandet innefattar det ytterligare steget: kombinering av de utvalda styrsignalerna för den demultiplexerade översända signalen till de första, andra och/ eller tredje uppsåttningarna av fysiska kanaler.