SE517274C2 - Vändskär för svarvning - Google Patents

Description

25 30 517 274 2 Ett andra syfie är att åstadkomma ett skär med en spånyta i hörnregionen, som blir gynnsam med avseende på skärkraften och förslitning av verktyget.

Ett tredje syfte är att åstadkomma ett skär som är så modifierat att det möjliggör högre matning med bibehållen god ytfinhet.

Uppfinningen skall i det följ ande närmare beskrivas med hänvisning till bifogade ritning, varvid ytterligare för uppfinningen kärmetecknande drag kommer att framgå.

Fig. 1 är en planvy av ett parti av ett vändskär enligt uppfinningen.

Fig. 2 är en sidovy av skäret i fig. 1.

Fig. 3 visar en detalj förstoring av skärhömet hos ett skär enligt fig. 1-2.

Fig. 4 visar ett verktyg bestyckat med ett skär enligt fig. 1-3 under inätgående kopiering av ett arbetsstycke.

Fig. 5 visar en sektionsvy längs linjen V-V i fig. 1, och .

Fig. 6 visar en sektionsvy längs linjen VI-VI i fig. 1.

Fig. 1-3 visar ett skär 10 för kopiersvarvning enligt uppfinningen med triangulär grundform. Skäret är vanligen tillverkat av hårdmetall men kan även vara tillverkat av olika keramiska material. Vändskärets flatytor 11 och 12, som är inbördes parallella, bildar rät vinkel med de dem förenande kantytoma, vilka är betecknade med 13, 14 och 15 och sinsemellan förenade med avrundade hömpartier. Vid det i fig. 1-3 visade utförandet är kantytoma orienterade i plan vinkelrätt mot de plan som innesluter skärets flatytor 11, 12. Skäret innefattar därutöver ett flertal skäreggar 18, 19, som bildar skärets kanter i skärningen mellan kantytoma 13, 14, 15 och överytan 11. Vändskäret kan altemativt ha positivt grundutförande, där kantytoma med den övre flatytan 11 bildar spetsig vinkel. Skäret uppvisar ett centralt hål 16, avsett att mottaga lämplig tapp eller centrumskruv (ej visad) för skärets fastspänning i tillhörande skärhållare 17 (fig. 4).

I fig. 1 ses två mot ett spetsvinkligt hörn samrnanlöpande kantytor 13 och 14. Vid det i fig. 1 visade utförandet bildar kanten 18 biskäregg och kanten 19 huvudskäregg, mellan 10 15 20 25 30 517 274 3 vilka finns en krökt asymmetrisk hörnregion innefattande en till biskäreggen 18 ansluten radieegg 20 på ena sidan bisektrisen B ägnad att tjäna såsom wiper-egg och en på motsatta sidan om bisektrisen belägen hörnskäregg 21, som ansluter till huvudeggen 19.

Det är underförstått att skäret härvid måste luta på sådant sätt, att släppningsvinkel finnes vid såväl huvud- liksom biskäreggarna 18, 19 liksom vid den däremellan belägna hörnregionen. Härigenom blir kantpartiet 20 användbart som inkopieringsegg så att vid exempelvis 90° inplaning en stor arbetsmån kan tagas utan att kantemas 18 längd behöver göras särskilt stora. Skäret är längs samtliga skäreggspartier utformat med ett landområde 22 som sträcker sig nuit skäret och är orienterat väsentligen vinkelrätt mot kantytan 13, 14, 15.

Enligt uppfinningen har radieeggen 20 utformats med en radiestorlek, som är åtminstone fem gånger större än den på motsatta sidan om bisektrisen B belägna hömskäreggen 21, vilken bildar övergång till huvudskäreggen 19. Utmärkande är vidare, att huvud- skäreggen 19 i huvudsak utsträckes i en längdriktning sådan att denna med radieeggen 20 innesluter en vinkel av 80-l35°. Övergången mellan den primära radieeggen 20 och hömskäreggen 21 är i form av en sekundär radieegg 23, som till storleken bör vara mindre än den radieegg 24 som bildar övergång mellan den primära radieeggen 20 och biskäreggen 18. Företrädesvis bör relationen vara sådan att radieeggen 23 har cirka hälften så stor radiestorlek som den närmast bieggen 18 belägna radieeggen 24. Samtidigt bör en övergångsradieegg 25 vara I utbildad mellan hömeggen 21 och huvudskäreggen 19, vars radiestorlek företrädesvis bör vara av samma storlek som radiestorleken hos den närmast bieggen 18 belägna radieeggen 24. Beträffande bredden av landområdet 22 längs radieeggen 20 respektive längs skäret i övrigt har det befunnits lämpligt att låta bredden av landonirådet 22 längs radieeggen 20 uppgå till 50-70 % av bredden av landornrådet 22 längs hömskäreggen 21.

En sluttningsyta eller nedåt lutande yta 26 sträcker sig från den inre begränsningskanten hos varje land 22 och övergår i en sekundär lutande yta 27, som är lokaliserad till 10 15 20 25 30 517 274 4 hörnregionen. Denna sekundära lutande yta 27 övergår i en plan golvyta 28 centralt belägen med triangulär grundform och samtidigt planparallell med skärets bottenyta 12.

Lutningsvinkeln ot hos den lutande ytan 26 bör ligga i området lO-30°, medan lutningsvinkeln för den sekundära lutande ytan 27 bör uppgå till 0-15°.

Varje land 22 är plant och innefattar ett förhöjt landområde som i riktning bort från skärhörnet övergår i ett snett nedåt lutande landområde. Ett för föreliggande uppfinning utmärkande särdrag är att detta landområde 22 innefattar ett område 22” med mindre bredd längs radieeggen 20 för att sedan successivt övergå till en större bredd, som är enhetlig längs såväl hömskäreggen 21 liksom längs hela huvudskäreggen 19. Samtidigt som det med detta utförande uppnås en ändamålsenlig förstärkning av skäreggen blir det samtidigt möjligt att kunna reducera kontakten mellan spånorna och skärytan så att gropförslitningseffekten senareläggs.

I syfte att ytterligare förbättra spånbrytning och avledning av den vid svarvning och kopiering erhållna spånan har en spånformare utbildats i hörnregionen. Denna spånformare har utbildats såsom en relativt eggpartierna försänkt snett lutande platå 27, vars sidobegränsningsytor konvergerar ut mot hörnet med relativt bisektrisen asymmetrisk konfiguration. Närmare angivet är formen sådan, att en väsentligen sinusformad sidokant 29 hos spånforrnaren på samma sida om bisektrisen B som den primära radieeggen 20 får en avslutning i form av en primär sned kant 30, som utsträckes parallellt med radieeggen 20 varefter denna bildar trubbvinkligt hörn 31 med en i motsatt riktning sned sekundär kant 32, varvid bisektrisen B genomskär sistnämnda 32 i huvudsak på mitten därav, Den sistnämnda sekundära kanten 32 bildar i sin tur ett trubbvinkligt höm 33 med den främre ändavslutningen med en annan väsentligen sinusforrnad sidokant 34, som utgör sidobegränsningskant hos platån 27.

Genom den ovan angivna radiedifferentieringen hos hörnregionen av skäret har en överraskande god ytfinhet hos den genererade ytan kunnat uppnås i jämförelse med ett likadant skär fast med konstant hörnradie, varjämte skäret blivit mindre känsligt vid inställningen av ställvinkeln jämfört med ett motsvarande skär med rak wiper-egg. På 10 15 517 274 5 grund av den enligt ovan optimerade utformningen av spånforrnaren i kombination med landets 22 utförande har det samtidigt befunnits möjligt att öka matningen med 20-100 % med bibehållet profildjup hos den genererade ytan.

I fig. 4 är visat hurusom den visade utföringsformen av skäret används för inkopiering, fastspänt i sin tillhörande skärhållare 17, varvid bearbetningsriktningen är utmärkt med P på arbetsstycket A.

I syfte att uppnå optimal spånkontroll bör de olika radieeggarnas radier ligga inom följ ande intervall: 20: 5-30 mm, företrädesvis 10-20 mm 21: 0,2-3,2 mm, företrädesvis 0,4-1,6 mm 23: 0,2-1,6 mm, företrädesvis 0,4-1,2 mm 24: 0,6-2,4 mm, företrädesvis 0,8-1,6 mm 25: 1,6-30 mm, företrädesvis 5-20 mm

Claims (7)

10 15 20 25 30 A o | | oo q n 517 274 Patentkrav

1. För svarvning avsett skär (10) innefattande en överyta (11) en bottenyta (12) samt dessa förenande kantytor (13, 14, 15) varvid åtminstone en del av skärningslinj erna mellan kantytorna och överytan bildar åtminstone en huvudskäregg (19), en biskäregg (18) och en däremellan belägen krökt hörnregion som är asymmetrisk och uppdelad i ett flertal cirkelsegment, som vid skärningslinj en med överytan bildar eggpartier där intilliggande cirkelsegment uppvisar olika radier, varvid till bieggen (18) ansluter en radieegg (20), som är utformad på motsatt sida om bisektrisen som huvudeggen (19) samt uppvisar en krökningsradie, vars radiestorlek är åtminstone 5 ggr större än den på motsatta sidan av bisektrisen belägna hömskäregg (21) som bildar övergång till huvudskäreggen (19), k ä n n e t e c k n a t av, i kombination, a) att skäret är en vändskärsplatta i form av en regelbunden polygon, och b) att övergångsytan mellan skäreggarna (17, 18) och överytan (11) har formen av ett eggförstärkande land (22), med sådan utformning att bredden av landpartiet (22') längs biskäreggen (20) på ena sidan om bisektrisen (B) är mindre än bredden av landet (22) längs den krökta hörnskäreggen (21), belägen på motsatta sidan om bisektrisen (B).

2. Vändskär enligt något av kraven 1-3, k ä n n e t e c k n at därav, att bredden av det eggförstärkande landet (22) är densamma längs såväl den krökta hörnskäreggen (21) liksom längs den raka biskäreggen (18).

3. Vändskär enligt något av kraven 1-2, k ä n n e t e c k n at därav, att bredden av landet (22) längs biskäreggen (20) utgör 50-70 % av bredden hos det längs hömskäreggen (21) belägna landet.

4. Vändskär enligt något av kraven 1-3, k ä n n e t e c k n at därav, att skäret i hörnregionen på visst avstånd från landet (22), uppvisar en relativt eggama törsänkt plan lutande yta (27) med ut mot skärhömet konvergerande väsentligen sinusfonnade sidobegränsningskanter (29, 34). 10 | v o . ro 51-7 274 7

5. Vänskär enligt krav 4, k ä n n e t e c k n at därav, att den sinusformade begränsningskanten (29) på ena sidan bisektrisen (B) övergår i en väsentligen rak primär kant (3 0) som i sin helhet är belägen på ena sidan om bisektrisen (B) i parallellitet med utsträckningen av radieeggen (20).

6. Vändskär enligt krav 4 eller 5, k ä n n e t e c k n at därav, att den raka kanten (30) via ett trubbvinkligt hörn (31) övergår i en annan rak sekundär kant (32), vilken genomskäres av bisektrisen (B).

7. Vändskär enligt krav 6, k ä n n e t e c k n at därav, att bisektrisen (B) genomskär den raka sekundära kanten (32) i huvudsak mitt på densamma.