SE516225C2 - Ett förfarande för effektkontroll och ett radiosystem - Google Patents

Description

a i... u. n. u . n z _", f" u . l .I O. I O Ü Û I U I 'I " ' ' ' ' ' :nun v v n. u. - . . u ' 'å a u v f 6 . . . . IM' J . . . o n H' ° 51 2 . . ' . 2 nerlänk baserat på mottagen effekt på upplänken. Till exempel om mottagen effekt är 5dB lägre än förväntat, så höjer mobilterminalen sin uteffekt med 5dB, vilket förväntas vara en god approximation av transmissionsförlusten hos nerlänken.

Eftersom upp- och nerlänkarna är separerade i frekvens, blir den snabba fädningen oberoende för de två länkarna. För att ta med detta i beräkningen och för att ytterligare kontrollera mobila terminalemas utsändningseffekt används sluten loop effektkontroll. I sluten loop effektkontroll demodulerar basstationen nerlänken och bestämmer dess signal-brus förhållande (signal to noise ratio, SNR). Om SNR är lägre än ett önskat tröskelvärde beordrar basstation mobiltenninalen att höja utsändningseffekten. Om SNR är högre än ett önskat tröskelvärde beordrar baststationen mobilterrninalen att sänka utsändningseffekten.

En betydande del av den slutna loop effektkontroll-mekanismen består av specification av en fix effektstegsstorlek. Varje effektjusteringskommando beordrar mobilterminalen att antingen höja eller sänka sin uteffekt med 1 dB.

Den fixa förändringen pä l dB per effektkommando är baserat på en kompromiss av olika radiomiljöer, från en stationär mobilterminal till ett höghastighetsfordon och radiokanaler med olika egenskaper.

Om signalkvaliteen förändras snabbt mäste effektregleringsmekanismen följa dessa variationer, det vill säga om signalkvaliteen går ner skall ett effektkommando utfärdas som beordrar sändaren att höja den använda uteffekten. I dessa fall skapar de ñxa steget om 1 dB förändring per effektkommando problem. Om effektsteget är för stort, det vill säga kvantiseringen är för liten, skapas onödig fluktuation kring det önskade effektläget, vilket orsakar oönskad interferens. Om effektsteget å andra sidan är för litet kommer effektregleringsmekanismen inte att vara kapabel att följa de snabba variationerna i signalkvalité, eftersom det behövda antalet effektorderkommandon blir för stort, det vill säga förändringstakten är inte tillräckligt stor. u: nu: u un: 516 225 - - I WO-9726716 beskrivs en metod för dynamisk kontroll av effektsteget baserat på de effektorderkommandon som ska exekveras. Antalet av två på varandra följande effektorderkommandon i olika riktningar beräknas i proportion till totala antalet kommandon under en viss tidsperiod. Den beräknade proportionen jämförs med ett referensvärde och effektsteget storlek förändras utifrån denna jämförelse.

I WO-9851026 beskrivs ett förfarande där effektstegets storlek förändras i diskreta steg, till exempel 0.25, 0.50 och 1.00 dB baserat på systeminformation, såsom hastigheten av en mobilterminal.

Det generella problemet med nuvarande teknik är att möjligheterna att förändra effektstegets storlek är för grova och att metoderna inte är tillräckligt robusta mot fel i signalkanalen, vilket kan ge drifter mellan den faktiskt använda uteffekten och den önskade uteffekten.

Kortfattad beskrivning av uppfinningen Föreliggande uppfinning behandlar problemen att åstadkomma ett adaptivt effektregleringsförfarande som är robust mot fel i signalkanalen och samtidigt reagerar snabbt vid variationer i den snabba fädningen, Ett sätt att realisera en effektreglering som reagerar snabbt på variationer i den snabba fädningen, är att delta-modulera den önskade effekten, det vill säga sända enkla effektkommandon på en inom-bands signalkanal vilka beordrar mobilterminalen eller basstationen att antingen höja eller sänka sin respektive uteffekt. För att undvika stora fördröjningar på grund av kontroll-loopar, ska dessa effektkommandon sändas utan kanalkodning och tidsuppdelning (interleaving). Detta medför att bitfel kommer att finnas i effektkommandona.

Delta-modulationen måste därför vara tillräckligt robust mot fel och samtidigt vara tillräckligt snabb för att kunna reagera snabbt på variationer i fädningen.

Ett syfte med föreliggande uppfinning är därför att åstadkomma ett effektregleringsförfarande sådant att inga starka fluktuationer sker kring den ,, ..,. n nu: 4 önskade effektnivån och att den är robust mot fel och fortfarande kapabel att reagera snabbt på, och följa variationer i den snabba fädningen.

Detta syfte uppnås enligt uppfinningen genom ett snabbt effektregleringsförfarande, i vilket önskad uteffekt beräknas genom användandet av en adaptiv algoritm, med kanalkvalité och tidigare använd uppskattad uteffekt som inparametrar. Drift i effekten, orsakad av bitfel i inom- bands signalkanalen, mellan önskad uteffekt och den faktiskt använda uteffekten minskas genom att multiplicera tidigare använd uppskattad uteffekt med en ”glömskefunktion” med värden mellan O och 1, vilket minskar effekten av tidigare använd uppskattad uteffekt. Vid den mottagande sidan beräknas slutligen den nya uteffekten från sändaren.

I en första utföringsform görs medelvärdet av effektstegets storlek beroende av tidskorrelationen i kanalkvalitén. Om korrelationen i kanalkvalité är hög kan effektstegets storlek vara större än om korrelationen i kanalkvalitén är låg, eftersom kanalens uppförande då är mer osäkert.

I en andra utföringsform av uppfinningen görs ”glömskefunktionen” Å beroende av tidskorrelationen i kanalkvalitén. Om korrelationen i kanalkvalité är hög ska glömskefunktionen” Å vara stor för att ge äldre värden stort inflytande resulterande i ett snabbare system. Å andra sidan om korrelationen i kanalkvalité är låg ska glömskefunktionen” Å hållas liten för att minska inflytandet av äldre effektvärden eftersom kanalens uppförande år osäkert.

I en tredje utföringsform av uppfinningen är effektstegets storlek beroende på det mjuka värdet (soft value) av effektorderkommandot. Om det mjuka värdet indikerar en stor sannolikhet för bitfel ska effektstegets storlek vara litet och om det mjuka värdet indikerar en låg sannolikhet för bitfel ska effektstegets storlek vara större, eftersom effektkommandot då är mera tillförlitligt.

I en fjärde utföringsform av uppfinningen är ”glömskefunktionen” Å beroende på det mjuka värdet av effektorderkommandot. Om det mjuka värdet indikerar en stor sannolikhet för bitfel ska ”glömskefunktionen” Å vara litet och om det | ~ . r ln 5 mjuka värdet indikerar en låg sannolikhet för bitfel ska ”glömskefunktionen” Ä göras stor.

I en femte utföringsform av uppfinningen är effektstegets storlek indirekt beroende på kanalkvalitén genom att ett område definieras inom vilken en differens mellan önskad uteffekt och ett långtidsmedelvärde av önskad uteffekt, tillåts variera.

Genom att använda det föreslagna effektregleringsförfarandet åstadkoms en snabb effektreglering som är långtidsrobust och har god följsamhet för variationer i inom-bands sígnalkanalen.

Termerna ”innehåller/ innehållande” och ”innefattar/ innefattande” används i denna beskrivning för att specificera förekomsten av angivna funktioner, enheter, steg eller komponenter men utesluter inte förekomsten av en eller flera andra funktioner, enheter, steg eller komponenter eller grupper av dessa.

Förfarandet enligt uppfinningen och anordning för uppfinningens utförande definieras i de oberoende kraven 1 och ll. Ytterligare utföringsformer år vidare definierade i underordnade krav 2- 10 och 12-20. 10 15 20 25 n . - o ~ q n ø n n 516 225 -ï V" b Kortfattad beskrivning av ritningarna Fig. 1 Fig. 2 Fig. 3 Fig. 4 Fig. 5 Fig. 6 Fig. 7 Fig. 8 Fig. 9 Fig. 10 visar ett radiosystem i vilket ett förfarande enligt uppñnningen kan tillämpas. visar ett flödesschema som beskriver effektregleringsförfarandet. visar en sammanfattning av de olika beräkningarna i förfarandet. illustrerar relationen mellan effektstegsstorlek Ap och tidskorrelationen av kanalens kvalité. illustrerar relationen mellan effektstegsstorlek Ap och mätfel av kanalens kvalité. illustrerar relationen mellan ”glömskefunktionen” Å och tidskorrelationen av kanalens kvalité. illustrerar relationen mellan ”glömskefunktionen” Å och mätfel av kanalens kvalité. illustrerar relationen mellan Pdiftmax och kanalens kvalité. illustrerar relationen mellan effektstegsstorlek Ap och det mjuka värdet av effektorderkommandot. illustrerar relationen mellan glömskefunktionen” Å och det mjuka värdet av effektorderkommandot.

Uppfinningen kommer att beskrivas närmare nedan i anslutning till de bifogade ritningarna och med referens till exempel på föredragna utföringsformer.

Detalierad beskrivning En föredragen utföringsform av förfarandet enligt uppfinningen kommer att beskrivas utifrån ett CDMA-system som exempel. Uppfinningen är dock inte begränsad till ett sådant system. Även traditionella system, såsom till exempel 10 15 20 25 30 516 22 5 - Éffš- T DMA (Time Division Multiple Access) och TDD (Time Division Duplex), har effektregleringsmetoder som skulle kunna dra nytta av uppfinningens idé. I till exempel TDMA kunde effektregleringskommandon inkluderas i alla burstar, och på så sätt skapa en inombands signalkanal för sändning av effektregleringskommandona. I det följande antas effektreglering på nerlänken.

Fackmannen inser dock att den föreslagna algoritmen lätt kan realiseras även för användning för effektreglering av upplänken. I det fallet blir det mobilterminalen som deltamodulerar radiokanalens kvalité istället för basstationen som deltamodulerar mottagen effekt.

Figur 1 visar en schematisk bild av ett cellulärt CDMA radiokommunikationssystem i vilket uppfinningen företrädesvis kan användas.

Systemet består av flera basstationer 130, kommunicerande med mobilterminaler 100-120, lokaliserade inom baststationemas täckningsområde.

En nerlänk 140 finns upprättad från varje mobilterminal 100-120 till deras respektive basstation 130 och en upplänk 150 finns upprättad från basstationen 130 till dess respektive mobilterminaler 100-120. En sluten loop effektkontroll åstadkoms genom att effektkommandon sänds på upplänken 150 eller på nerlänken 140 för att beordra mobilterminalen 100- 120, eller basstation 130 att höja eller sänka sin uteffekt.

En sluten loop effektkontroll i enlighet med uppfinningen beskrivs nu med hänvisning till figurerna 2-10.

Figure 2 visar ett flödesschema över effektregleringsförfarandet enligt uppfinningen. I första steget 200 bestäms i basstationen, signalkvalitén Q för signalen på nerlänken från mobilterminalen. Detta kan till exempel göras genom att mappa värden från Rake-mottagaren mot C / I värden i dB. Den erhållna kvalitén Q används i steg 2 10 för att med en iterativ process i basstationen beräkna önskad uteffekt f, för den mobilterminalen. Nerkanalens kvalité QH och det tidigare använda estimatet av uteffekten I3,__1 från mobilterminalen användes som input i den iterativa formeln genom följande relation: ñ=a-ß~ (dB) 10 15 20 25 o Q n u u n . n n no nu 516 225 8 I denna iterationsformel bestämmer a en medeleffektsnivå och ß är en funktion som bestämmer mängden av feedback av tidigare använda uppskattade uteffektsvärden ÄH från mobiltenninalen i relation till kanalkvalitén QH .

Således blir den önskade uteffekten 13,, beräknad utifrån den faktiska kanalkvalitén QH , och inte jämnförd med ett SNR-tröskelvärde såsom görs i prior art. I en föredragen utföringsform har a och ß värdena a=-5 dB och ß=O,7 men andra värden är naturligtvis möjliga.

Efter det att önskad uteffekt från mobilterminalen f; beräknats i basstationen deltamoduleras 220 den önskade uteffekten, det vill säga det bestäms huruvida den önskade uteffekten 13,, är högre eller lägre jämnfört med den estimerade tidigare använda uteffekten PH från mobilterminalen, med hjälp av relationen: TPC = sfgnuï. - än TPC (Transmit Power Command) kan anta två värden, ett som indikerar att mobilterminalen ska höja sin uteffekt och ett värde som indikerar att mobilterminalen ska sänka sin uteffekt. Ett effektorderkommando sänds från basstationen 230 till mobilterminalen och beroende på TPC beordrande mobilterminalen att antingen höja eller sänka sin uteffekt.

För att undvika fördröjningar i kontroll-loopen sänds effektorderkommandot utan kanalkodning eller tidsuppdelning (interleaving) och kan därför utsättas för bitfel. Basstationen kan därför inte veta vilken riktning mobilterminalen kommer att ta ochmobilterrninalens uteffekt uppskattas därför ur relationen: 13,,=Ap-T1>c+,1-1^>"_,+(1-/1)-3, (dB) I denna iterativa formel är Å en ”glömskefunktion” (”forgetting function”) som reducerar påverkan av den tidigare använda estimerade uteffekten ÄH från mobilterminalen och Ap är en justerbar effektstegsfunktion.

”Glömskefunktionen” Å används för att undvika drift i effekten mellan önskad uteffekt f" och den faktiskt använda uteffekt P". P0 är ett konstant effektvärde, baserat på systemförhållanden. 10 15 20 25 30 516 225 9 Mobilterminalen vet å andra sidan inte det faktiska värdet på TPC. Istället används ett estimat ïlïö av det sända TPC-värdet i mobilterminalen. För att få mobilterminalen och basstationen att använda samma värden på Ap och Å kan ett värde qñê returneras till basstationen. Där används värdet för att beräkna Ap och Å och dessa värden sänds till mobilterminalen. Vid beräkning av den nya uteffekten 240 används í tillsammans med det faktiska värdet av PH .Beräkningen utförs enligt relationen: g=Ap-fi+fi-z>n_,+(1-z)-g, (dB) Där värden på Ap och Å som tidigare nämnts, tillhandahålls av basstationen så att basstationen och mobilterminalen använder samma värden i sina respektive beräkningar.

Med hänvisning till figur 3 sammanfattas nu var de olika beräkningarna utförs.

I basstationen bestäms först kvalitén QH av den mottagna signalen från mobilterminalen. Värdet QH används sedan för att beräkna önskad uteffekt F, = a - ß ,(Q"_, - 111) från mobiltenninaien. En effektorderkommando TPC beräknas av basstationen och sänds till mobilterminalen. Mobilterminalen mottager ett estimat ä av TPC och returnerar ett värde qä som används av basstationen för att beräkna Ap och Å. Den nya uteffekten beräknas i mobilterminalen enligt P" = Ap - TPC + Å - RH + (1 - Å) - P0. I basstationen motages signaler med den nya uteffekten P,, och kvalitén Q" bestäms. Basstation beräknar även ett estimat 13,, = Ap - T PC + Å-I3n_1+(1-Å)-R, av effekten som mobilterminalen använder.

Effektregleringsmetoder i CDMA eftersträvar vanligen efter att åstadkomma ett konstant C / I i alla upptänkliga situationer. Därför blir uteffekten mycket liten för länkar med liten transmissionsförlust och uteffekten blir hög för länkar med stor transmissionsförlust. Den iterativa formeln f” = a - ß-(QH -I3,,_,) med ett värde för ß mellan O och 1 medför dock att mobilterminaler som upplever en låg transmissionsförlust ges möjlighet att sända med en högre uteffekt än den som beräknas i den öppna loop effektkontrollen. Mobilterminaler som upplever en hög transmissionsförlust kommer att behöva sända med en lägre uteffekt än den som beräknas i öppna loop effektkontrollen. Detta ökar robustheten för 10 15 20 25 30 ~ Q ø n c o n c n oo 516 225 o; an: 10 länkar med låga tranmissionsförluster mot plötsliga interferenstoppar och begränsar uteffekten för systemets största interferenskällor.

I en föredragen utföringsform av uppfinningen sätter tidskorrelationen av kanalens kvalité, medelnivån för effektstegets storlek Ap, det vill säga bestämmer storleken av ureffektsteget Ap. I figur 4 visas Ap som en funktion av tidskorrelationen av kanalkvalitén. Vid läg tidskorrelation, det vill säga när det är stora skillnader i uppskattad kanalkvalité mellan två olika tidpunkter, ska effektstegets storlek Ap vara litet för att reducera fluktuationer i uteffekten. Vid hög tidskorrelation, det vill såga då den uppskattade kanalkvalitén är likartad vid tvä olika tidpunkter, ska effektstegets storlek Ap vara större för att snabbare reagera på förändringar av kanalen. När korrelation är mycket hög borde emellertid uteffekten redan vara mycket nära den önskade uteffekten, och därför borde effektstegets medelstorlek Ap göras liten igen. Till exempel har frekvenshoppande system lägre tidskorrelation i kanalkvalitén än system utan frekvenshoppning.

Förändringarna av tidskorrelationen i kanalkvalitén kan även bero av mätfel.

Med hänvisning till figur 5 visas Ap som en funktion av korrelatíonen i mätfelen pmm och variationema i mätfelen o' Vid hög korrelation av mätfelen pmm merr ' och läg variation omm av mätfelen, bör Ap göras stor, då kanalen beter sig likartat vid olika tidpunkter. När variationen i mätfelen a och pmm "IGIT fortfarande är hög skall Ap vara större, eftersom kanalvariationema är större.

När ä andra sidan, korrelatíonen av mätfelen pmm är låg och variationen i mätfelen o' är läg bör Ap vara låg, eftersom kunskapen om nästa tillstånd hos kanalen är osäker. När variationema i mätfelen om, växer sig större och pm, fortfarande är låg, bör Ap ökas något, men fortfarande hållas relativt liten eftersom kanalens egenskaper är osäkra. Detta leder till mindre variationer i uteffekten och därigenom lägre interferens.

Figur 6 visar ”glömskefunktionen” Å som en funktion av tidskorrelationen i kanalkvalitén. Vid låg tidskorrelation i talkvalitén, det vill säga när det är stora skillnader i kvalité vid två olika tidpunkter, bör även glömskefaktom Å vara läg.

För att minska fluktuationerna i använd uteffekt reduceras därmed inflytandet 10 15 20 25 30 516 225 11 av tidigare använda uteffekter. Vid hög tidskorrelation i kanalkvalitén, det vill säga när kanalkvalitén är likartad vid två olika tidpunkter, bör ”glömskefunktionen” Å vara stor så att äldre värden får större inflytande i systemet och därmed kunna reagera snabbare på förändringar i kanalkvalitén.

Mätfel av kanalkvalitén påverkar även ”glömskefunktionen” Å. I figur 7 visas ”glömskefunktionen” Å som en funktion av korrelationen i mätfelen pmm, och variationernai mätfelen o' Vid hög korrelation av mätfelen pmm, och låg merr ' variation a MER' f av mätfelen, bör Å göras stor, då kanalen beter sig likartat över tiden. När variationen i mätfelen o' MGN' växer och pmm, fortfarande är hög bör Å göras något mindre, men fortfarande vara relavtivt stor eftersom kanalvariationerna är större. När å andra sidan, korrelationen av mätfelen pmm, är låg och variationen i mätfelen a' är låg bör Å vara låg, eftersom kunskapen om nästa tillstånd hos kanalen är osäker. När variationema i mätfelen Umm, växer sig större och pmm, fortfarande är låg, bör Å ökas något, men fortfarande hållas relativt liten eftersom kanalens egenskaper är osäkra. Detta leder till mindre variationer i uteffekten och därigenom lägre interferens.

En ytterligare utföringsform av uppfinningen visas i figur 8, där effektstegets storlek Ap görs beroende på ett långtidsmedelvärde Pm av önskad uteffekt 13:, . ell!! Om deltamodulationen resulterar i en önskad uteffekt 13,, som skiljer sig alltför mycket från långtidsmedelvärdet Pm så ignoreras effektförändringar i den och önskad uteffekt f" ean 7 riktningen. Skillnaden mellan långtidsmedelvärdet P MCE!! definieras såsom: (dB) YIIEGII R1¶=Ã"P Pmfl ska företrädesvis göras till en funktion av nuvarande kanalkvalité Q och även vara beroende på om Pmm är positiv eller negativ. Pmm ska även begränsas av ett maximumvärde Pdmmm när differensen är positiv och ett värde Pdmmlmn när differensen är negativ. I ñgur 8 visas ett tillåtet område mellan kurvorna och Hmmm, . Då kanalkvalitén Q är lågt ska en högre differens i Pdm accepteras för att klara av djupa dippar i till exempel C / I, men representerade av Pd ifl-max värden på Pdm. utanför de två kurvorna representerande Pdmmm och Pdmmim ska ignoreras. Detta innebär att en effektändring som resulterar i ett värde utanför 10 15 20 .n , . ~ u . . . ø av 516 225 12 dessa kurvor ej genomförs. Resultatet blir minskade fluktuationer i använd uteffekt.

Figur 9 visar medelvärdet av effektstegstorleken Ap som en funktion av det mjuka värdet (soft value) av effektorderkommandot. Om det mjuka värdet indikerar en stor sannolikhet för bitfel blir risken för fel i effektordem stor.

Effektstegets storlek ska därför vara liten för att minska fluktuationerna i använd uteffekt. Om det mjuka värdet istället indikerar en låg sannolikhet för bitfel kan effektstegets storlek vara större och därigenom reagera snabbare på förändringar i kanalen.

Figur 10 visar ”glömskefunktionen” Å som en funktion av det mjuka värdet av effektorderkommandot. Om det mjuka värdet indikerar en stor sannolikhet för bitfel ska ”glömskefunktionen” Ä vara låg, det vill säga minska inflytandet av tidigare använda uteffektsvärden för att minska fluktuationer i uteffekten. När det mjuka värdet istället indikerar en låg sannolikhet för bitfel ska vara hög för att ge äldre effektvärden större inflytande så att systemet kan reagera snabbare på kvalitetsändringar i kanalen.

De ovan beskrivna utföringsformerna av uppfinningen kan på många sätt modifieras och varieras inom ramen för uppfinningens grundtanke. Sådana modifieringar torde vara uppenbara för fackmannen och avses vara inom ramen för bifogade patentkraven.

Claims (1)

10 15 20 25 516 225 13 KRAV

1. Förfarande för kontroll av sändningseffekt i ett cellulärt radiokommunikationssystem innefattande en eller flera sändare var och en kommunicerande med mottagare lokaliserade inom respektive sändarestäckningsområde kännetecknat av följande steg: bestämning i mottagaren av kvalitén (Q) av signaler mottagna från sändaren, beräkning i mottagaren av en önskad uteffektsnivä (ä) från sändaren som en funktion av tidigare använd uppskattad uteffekt (ÄH) från sändaren i relation till kanalkvalitén (QH) från sändaren till motagaren, delta-modulering i mottagaren av önskad uteffekt (ä) genom att jämföra det med den tidigare använda uppskattade uteffekten (f) PI _l) från sändaren för att bestämma ett effektorderkommando, sändning av effektorderkommandot till sändaren för att beordra sändaren att antingen höja eller sänka sin uteffekt, och beräkning i sändaren av dess nya uteffekt i beroende av det mottagna effektorderkommandot, en effektstegsstorleksfunktion (Ap), tidigare använd uteffekt (RH) och en glömskefunktionen (Å). . Förfarande enligt krav 1 kännetecknat av att funktionen för effektstegets storlek (Ap) vidare görs till en funktion av tídskorrelationen i kanalkvalitén (Q) från sändaren till mottagaren. . Förfarande enligt krav 1 kännetecknat av att det vidare innefattar: bestämning i sändaren av tillförlitligheten av effektorderkommandot, och utnyttjande av medelvärdet av effektstegsfunktionen (Ap) såsom en funktion av tillförlitligheten av mottagna effektorderkommandon. . Förfarande enligt krav 1 kännetecknat av att det vidare innefattar bestämning av differensen RM = 13; - P där P MEUII N80!! är ett långtidsmedelvärde av önskad uteffekt 13,, , och att maximum av 111, görs till en funktion av kanalkvalitén (Q) från sändaren till mottagaren. 10 15 20 25 , , oo ' . n o u I ' ' ' °' 516 225 14 . Förfarande enligt något av kraven 1-4 kännetecknat av att glömskefunktionen (Å) görs till en funktion av tidskorrelationen i kanalkvalitén (Q) från sändaren till mottagaren. . Förfarande enligt något av kraven 1-4 kännetecknat av att glömskefunktionen (Å) görs till en funktion av tillförlitligheten av mottagna effektorderkommandon. . Förfarande enligt något av ovanstående krav vidare kännetecknat av att beräkning av önskad uteffekt (fn) utförs enligt relationen F, = a~ß- (dB) där a är en medeleffektsnivå i systemet och ß är en funktion som bestämmer återkopplingen av tidigare använda uppskattade uteffektsvärden (ÄH) från mobilterrninalen i relation till kanalkvalitén ( QH ). . Förfarande enligt något av ovanstående krav vidare kännetecknat av att delta-modulering av önskad uteffekt (Fn) utförs enligt relationen TPC = sfgnoï - få.) där ÄH är den tidigare använda uppskattade uteffekten från sändaren. . Förfarande enligt något av ovanstående krav vidare kännetecknat av att beräkningen av den nya uteffekten utförs enligt relationen fl=Ap-W+Å-fl-1+<1-1>-P0 (dB) där TI? är det mottagna effektorderkommandot och Å är en glömskefunktion som minskar inflytandet av tidigare använd uteffekt PH och Ap är en adaptiv funktion för effektstegets storlek. 10.Förfarande enligt något av ovanstående krav vidare kännetecknat av bestämning av tillförlitligheten av effektorderkommandot genom kontroll av det mjuka värdet (soft value) för effektorderkommandot såsom det mottages i sändaren. l1.Ett system för kontroll av sändningseffekt i ett cellulårt radiokommunikationssystem innefattande en eller flera sändare var och en kommunicerande med mottagare lokaliserade inom sina respektive 10 15 20 25 . n v u no 516 225 15 täckningsområden kännetecknat av: organ för bestämning i mottagaren av kvalitén (Q) av signaler mottagna från sändaren, organ för beräkning i mottagaren av en önskad uteffektsnivå (ä) från sändaren som en funktion av tidigare använd uppskattad uteffekt (ÄH) från sändaren i relation till kanalkvalitén (QH) från sändaren till motagaren, organ för delta-modulering i mottagaren av önskad uteffekt (Ä) genom att jämföra det med det tidigare använda uppskattade uteffekten (ÄH) från sändaren för att bestämma ett effektorderkommando, organ för sändning av effektorderkommandot till sändaren för att beordra denna att antingen höja eller sänka sin uteffekt, och organ för beräkning i sändaren av dess nya uteffekt i beroende av det mottagna effektorderkommandot, en funktion för effektstegets storlek (Ap), tidigare använd uteffekt (PH) och en glömskefunktionen (Å). 12.System enligt krav 1 1 kännetecknat av organ som gör effektstegets storlek (Ap) till en funktion av tidskorrelationen i kanalkvalitén (Q) från sändaren till mottagaren. 13.System enligt krav 1 1 kännetecknat av organ för bestämning av tillförlitligheten av effektorderkommandot, och en anordning för utnyttjande av medelvärdet av effektstegsfunktionen (Ap) som en funktion av tillförlitligheten av mottagna effektorderkommandon. 14.System enligt krav 1 1 kännetecknat av organ för bestämning av differensen 13,9, = E - P där P meafl med!! är ett långtidsmedelvärde av önskad uteffekt 13:, , och en anordning för att låta maximum av PM vara en funktion av kanalkvalitén (Q) från sändaren till mottagaren. l5.System enligt något av kraven 11-14 kännetecknat av organ som gör glömskefunktionen (Å)till en funktion av tidskorrelationen i kanalkvalitén (Q) från sändaren till mottagaren. 516 225 . a ~ . - I - u nu 16 16.System enligt något av kraven 11-14 kännetecknat av organ som gör glömskefunktionen (Å) till en funktion av tillförlitligheten av mottagna effektorderkommandon. 17.System enligt något av ovanstående krav kännetecknat av organ för 5 beräkning av önskad uteffekt (ä) enligt relationen F. =a-ß- där a en medeleffektsnivå i systemet och ß är en funktion som bestämmer återkopplingen av tidigare använda uppskattade uteffektsvärden ( ÄH ) från mobilterminalen i relation till kanalkvalitén (QH ). 10 18.System enligt något av ovanstående krav kännetecknat av organ för delta- modulering av önskad uteffekt (E) enligt relationen TPC = signUïn - ÄH) där 15 n-l är den tidigare använda uppskattade uteffekten från sändaren. 19.System enligt något av ovanstående krav kännetecknat av organ för 15 beräkning av den nya uteffekten enligt relationen 1>n=Ap-ï1ï+¿-1>,,_,+(1-,1)-1fç, (dB) där -Tñ är det mottagna effektorderkommandot och Å är en glömskefunktion som minskar inflytandet av tidigare använd uteffekt PH och Ap är en adaptiv funktion för effektstegets storlek. 20 20.System enligt något av ovanstående krav kännetecknat av organ för bestämning av tillförlitligheten av effektorderkommandot genom kontroll av det mjuka värdet (soft value) för effektorderkommandot såsom det mottas i sändaren. g coa- n